Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 5 april 2006 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

- Sammanträdeskalender för 2007

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger har länge stött försök att se till att Europaparlamentet bara har ett officiellt säte, nämligen Bryssel. Sätet i Strasbourg har beräknats kosta skattebetalarna cirka 150 miljoner euro om året. Detta är ett enormt slöseri med allmänhetens pengar. De brittiska skattebetalarna förtjänar att få mer valuta för pengarna.

Vi vill utföra vårt arbete på våra väljares vägnar där det är mest effektivt och kostnadseffektivt, nämligen i Bryssel. Kostnaden av att upprätthålla parlamentarisk verksamhet i både Strasbourg och Bryssel har nu blivit oförsvarbar, och vi kommer att fortsätta att kämpa för att parlamentet i framtiden enbart ska ha sitt säte i Bryssel.

- Betänkande: Roure (A6-0064/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade för Rourebetänkandet eftersom det är ett mycket positivt initiativ som syftar till ökad säkerhet. För första gången institutionaliseras och regleras samarbetet mellan sambandsmän som är utsända av medlemsstaterna för att tjänstgöra i tredjeländer. För första gången tryggas också samarbetet mellan sambandsmän och Europols sambandsmän och samordningen av Europols sambandsmän i tredjeländer. Dessutom kan medlemsstater som utsätts för eventuella hot från stater där de inte har några sambandsmän få tidig information från andra medlemsstaters sambandsmän.

Institutionaliseringen av samarbetet mellan sambandsmän ökar säkerheten inom unionen och dess närmaste grannländer. Det ligger i allmänhetens intresse och i intresset för säkerheten inom EU.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Detta förslag följer bedömningen av beslut 170/2003, enligt vilket samarbetet mellan medlemsstaterna trappas upp i fråga om utplaceringen av sambandsmän i tredjeländer och internationella organisationer.

Jag stöder tanken på att införa de ändringsförslag som krävs för att säkerställa att de nuvarande rutinerna för användningen av Europols sambandsmän täcks och är rättsligt bindande.

På så sätt bör sambandsmän från medlemsstaterna upprätta och upprätthålla direkta kontakter med de lokala myndigheterna i värdstaten eller den internationella organisationen för att främja och påskynda insamling och utbyte av information, som sedan ska överlämnas till Europol.

Målet är att skapa en anda av EU-samarbete mellan polismyndigheter, med andra ord en gemenskapsstrategi för sambandsmännens arbete och ett direkt utbyte av information mellan dessa och centralorganet Europol. Det kommer att öka konsekvensen och effektiviteten i sambandsmännens arbete och förhindra problem på grund av bristande samordning, samarbete och till och med överlappning.

Därför stöder jag föredragandens ändringsförslag och hoppas att vi kan nå en överenskommelse i första behandling.

- Betänkande: Takkula (A6-0076/2006)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Andemeningen i programmet som upprättas genom Takkulabetänkandet speglar det officiella EU:s arroganta och nedlåtande attityd efter folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. De dumma fransmännen och nederländarna hade inte begripit det hela och måste läras upp. En passande företrädare för denna arroganta elit är kommissionsledamot Louis Michel, som ordagrant sa att allmänheten inte alltid har rätt och att politikerna då bör staka ut den rätta vägen.

Programmet ”Medborgare för Europa” passar in i denna tvivelaktiga kommunikations- och informationsstrategi. Genom att satsa hundratals miljoner euro på alla möjliga slags meningslösa, politiskt korrekta projekt och organisationer påstår kommissionen att den vill föra medborgarna närmare unionen. Ironiskt nog hänvisar texten också till plan D som står för demokrati, dialog och debatt, men samma månad som planen lades fram inleddes anslutningsförhandlingar med Turkiet, trots att alla vet att majoriteten av EU:s befolkning motsätter sig detta. Det är just denna typ av hyckleri som möter motstånd hos allt fler européer.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för min kollega Hannu Takkulas betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättandet av programmet ”Medborgare för Europa” för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap. Det är mycket viktigt att lyfta fram denna grundläggande princip inom den europeiska integrationen, som handlar om att ge EU-medborgarna dubbla nationella och europeiska medborgarskap.

Medlemsstaternas förmåga att hysa gemensamma ambitioner och samtidigt värna om våra värderingar handlar till stor del om att engagera människor i den europeiska integrationen. Därför måste vi arbeta tillsammans mot detta mål, särskilt parlamentsledamöterna tillsammans med våra kolleger från de nationella parlamenten, som företräder det nationella medborgarskapet hos dem som bor i medlemsstaterna.

Europeiskt medborgarskap är den förenande kraft som måste främjas överallt, tillsammans med stoltheten att tillhöra ett projekt som är unikt och speciellt i världen, nämligen den europeiska integrationen, som inte är en nation utan skapandet av en humanistisk civilisation under fredliga förhållanden och med demokratiska medel.

  Gerard Batten, Graham Booth, Derek Roland Clark, Roger Knapman, Michael Henry Nattrass, Jeffrey Titford och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UKIP har röstat mot ändringsförslagen 62 och 63 avseende programmet ”Medborgare för Europa”, eftersom ledamöterna anser att de föreslagna projekten, som de är positivt inställda till, bör organiseras och finansieras på nationell nivå.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. – Moderaterna har idag valt att lägga ned sina röster i omröstningen om betänkandet Medborgare för Europa. Betänkandet lyfter fram bra förslag så som vikten av att sprida kunskap om nazismens och kommunismens offer. Vidare är det bra att EU:s institutioner bedriver information om sin verksamhet samt om det europeiska medborgarskapets rättigheter och skyldigheter. Vi ställer oss dock kritiska till att utöka EU:s ekonomiska anslag för att bedriva opinionsbildning för en europeisk identitet. En europeisk identitet växer fram genom möten mellan människor och fördjupat samarbete, inte genom offentliga institutioners opinionsbildning.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag avstod från den slutliga omröstningen om betänkandet eftersom ändringsförslagen 62 och 63, som jag lade fram, inte antogs. Jag anser att detta försök att skriva om historien är förfärligt. Vi får inte glömma bort offren för fascismen och andra diktatoriska regimer som har haft makten i Europa under modern tid. Att rösta mot ändringsförslagen 62 och 63 är ett historiskt och politiskt misstag.

Programmets huvudsakliga mål är att främja EU:s värderingar, erövringar och kulturella mångfald, att föra medborgarna närmare varandra och på så sätt stärka banden mellan EU:s medborgare och institutioner, och att öka harmoniseringen mellan européerna. Därför kan man inte utelämna fascismens offer eller bortse från betydelsen av den historiska erövringen av frihet och demokrati, utan vilken länder som Portugal inte skulle ha kunnat delta i det europeiska projektet.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Främjandet av medborgarskap innebär mycket mer än att bara stärka demokratin och EU:s politiska och sociala integration, vilket betänkandet sägs göra. Främjandet av medborgarskap innebär att uppmana medborgarna att engagera sig i utarbetandet av strategier som direkt och indirekt påverkar dem. Det kan bland annat göras genom följande: lika möjligheter för män och kvinnor, främjandet av högkvalitativ statlig utbildning för alla, rätten att arbeta och att arbeta med rättigheter, rätten till fri och högkvalitativ hälso- och sjukvård, rätten till kultur, tillgänglighet till lagen, tillgång till drägligt boende och fred. Detta är i själva verket en lista över de ekonomiska, sociala och kulturella friheter, garantier och rättigheter som bejakas i Republiken Portugals konstitution.

Vi anser att människors individuella och kollektiva identitet skapas av deras kollektiva minne och att detta måste beaktas, så att vi alla kan lära känna vårt ursprung och definiera vår framtid.

Vi beklagar dock att det antagna betänkandet kommer att fläcka ned Europas historia och att majoriteten i parlamentet har valt att fläcka ned det kollektiva minne som nuvarande och kommande generationers identitet bygger på. De förkastade till exempel förslaget att stödja initiativ för att hedra fascismens offer …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Vi ställer oss mycket negativa till en del av ändringsförslagen från Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning.

Betänkandet utgår först och främst från ett synsätt där man ställer sig oförstående till det låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalen 2004 och att konstitutionsfördraget röstades ned i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Programmet ”Medborgare för Europa” har inget att bidra med för att förändra den politiska situationen.

Vi motsätter oss en ökning av detta programs budget utöver de 235 000 000 EUR avsatta för åren 2007–2013, vilket förespråkas i ändringsförslag 36. Redan nämnda summa är för generöst tilltagen.

Arbetet gentemot lokala amatöridrottsföreningar andas förakt mot medborgarna. Likaså konstaterar vi att det är viktigt att Europas folk vårdar sina minnen från diktaturer och tragedier i sin historia. Men det skall ske på nationell nivå. Detta är ingenting för eurokrater i Bryssel att ägna sig åt.

Vi har därför röstat nej till detta betänkande.

  Anna Hedh (PSE), skriftlig. – Jag ställer mig positiv till betänkandet när det gäller att EU:s medborgare måste bli mer medvetna och informerade om EU och vilka möjligheter de har att påverka. Jag stöder också föredragandens åsikter om att programmet bör vara tillgängligt för alla medborgare och inte bara vända sig till välutbildade och privilegierade grupper. Däremot är jag kritisk till de skrivningar som hänvisar till den nya konstitutionen samt strävandet efter ett gemensamt europeiskt medborgarskap.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina kolleger i den brittiska konservativa gruppen håller med om att det finns ett utbrett främlingskap mot de europeiska institutionerna bland EU:s medborgare. Det visades när EU:s konstitutionsfördrag röstades ned i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Det visades även genom det låga valdeltagandet i valet till Europaparlamentet 2004.

Vi anser att de europeiska institutionerna måste bli mer öppna och ansvariga gentemot väljarna. De måste också bli effektivare och kostnadseffektivare. Parlamentet och de övriga institutionerna måste agera på ett sätt som inger förtroende och respekt. Betänkandet närmar sig dessa problem på ett i grund och botten felaktigt sätt. Det kommer att undergräva förtroendet för EU ytterligare genom sitt anspråk på en budget på närmare 300 miljoner euro av skattebetalarnas pengar, som skulle spenderas på godtyckliga projekt i syfte att skapa en konstgjord europeisk identitet.

Vi vill klargöra att den brittiska konservativa gruppen är positivt inställd till högtidlighållanden för att minnas och uppmärksamma de onda gärningar som nazismen och stalinismen tillfogade miljoner människor i Central- och Östeuropa och i före detta Sovjetunionen. Men vi anser att sådana handlingar är en angelägenhet för varje medlemsstat och dess medborgare.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) EU-medborgarna känner sig mycket besvikna och isolerade från institutionerna och den europeiska integrationsprocessen. Förkastandet av det konstitutionella fördraget i Frankrike och Nederländerna har skapat ännu större motsättningar. Mot bakgrund av detta har kommissionen utarbetat sitt program ”Medborgare för Europa” med målet att främja de europeiska värderingarna och ett aktivt europeiskt medborgarskap.

Programmet syftar till åtgärder som ska sammanföra EU-medborgarna för att dela och utbyta erfarenheter, åsikter och värderingar, mana till debatt och eftertanke om EU-medborgarskapet genom samarbete mellan olika organisationer i samhället, genomföra mycket synliga evenemang, studier och undersökningar och stödja andra verktyg för information och spridning.

I stort sett stöder jag ändringsförslagen, framför allt när det gäller namnet på programmet. Namnet ”Ett Europa för medborgarna” förstärker uppfattningen att EU ska uppfylla medborgarnas önskemål och inte tvärtom.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Genom programmet ”Medborgare för Europa” inleder kommissionen och Europaparlamentet en kampanj som går ut på att hjärntvätta den europeiska befolkningen för att bekämpa det ökande missnöjet och fördömandet av deras politik och ifrågasättandet av själva EU.

Deras ideologiska arsenal vilar på två pelare, nämligen helgonförklarandet av kapitalismens grymhet som den enda vägen framåt för folket, och antikommunismen, genom att försöka smussla tillbaka formuleringen som likställer fascism med kommunism.

Med anslag på 235 miljoner euro för att betala för och betala av alla slags hyllningstalare och propagandister på EU:s enkelriktade väg mobiliserar man mekanismer som utarbetades för flera år sedan och så kallade icke-statliga organisationer för att skapa ett positivt klimat och slå blå dunster i ögonen på folket, helt i stil med EU:s karaktär och politik. De försonade fackföreningsledarna har fått ett liknande uppdrag, så att de kan använda sig av namnet ”Medborgare för Europa” för att dölja de stora och oförenliga klasskillnaderna mellan kapitalister och arbetarklass.

Ledamöterna i grekiska kommunistpartiet röstade mot betänkandet. När det gäller ändringsförslaget om fördömandet av nazismen och diktaturerna i Europa avstod vi från att rösta, för det hänvisar inte direkt till diktaturerna i Spanien, Portugal och Grekland och är formulerat på ett sådant sätt att socialistiska regimer kan tolkas som diktaturer.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Som vi alla vet är detta en svår tid för EU. Nya utmaningar uppstår på olika håll, den dåliga ekonomiska tillväxten har påverkat samhället och skapat globala problem som vi ännu inte har kunnat lösa. Vår största utmaning just nu är dock medborgarnas uppfattning om det europeiska projektet. Den ökande skepticismen och det tydliga missnöjet med det europeiska integrationsprojektet ökar avståndet mellan medborgarna och de politiska beslutsfattarna. Vi måste därför se över hur EU:s demokratiska institutioner kommunicerar.

Jag anser att programmet utgör ett viktigt verktyg för att öka medborgarnas medvetenhet om de europeiska värderingarna. Det innehåller en mängd medborgarprojekt, stöd till spridandet av information till det europeiska civila samhället och genomförandet av mycket synliga evenemang och andra evenemang som ökar kunskapen om det europeiska minnet.

Det europeiska projektet kännetecknas av respekt för mångfald och kulturell rikedom. Detta kan uppnås genom åtgärder som stärker den sammanhållning mellan medborgarna som är avgörande om vi ska kunna genomföra den inre marknaden och ha en hållbar tillväxt och utveckling i vårt samhälle.

Därför röstade jag för betänkandet.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag stöder givetvis detta betänkande som syftar till att föra medborgarna och EU-institutionerna närmare varandra, vilket är ett mål men också en nödvändighet i dagens Europa som präglas av allt större skepticism.

I betänkandet presenteras nya tankegångar när det gäller kommunikation, transnationella medborgarprojekt och framför allt en ”aktiv europeisk hågkomst”, som är ett enande initiativ för att hedra offren för nazismens och kommunismens massdeportationer och massavrättningar. Jag röstade mot alla försök att göra texten urvattnad, med tanke på att vissa ledamöter har varit angelägna om att hänvisa till andra former av diktaturer i Europa. De grymma handlingar som dessa två regimer begick mot hela Europa ligger till grund för den europeiska integrationen, och det är oerhört viktigt att vi inte bagatelliserar dem.

Utöver detta betänkande är vår uppgift att informera, att mötas, att föra dialog, att övertyga, att se till att alla medborgare vet hur EU fungerar, att stärka känslan av att tillhöra Europa, att bekämpa alla former av tillbakagång till nationalism, att förverkliga EU:s mervärde och att lyfta fram den europeiska idén som 1900-talets bästa.

Låt oss minnas att vid en tidpunkt då somliga av oss börjar tvivla drömmer resten av världen om Europa.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Programmet ”Medborgare för Europa” är inget annat än ett propagandaredskap som har utformats för att gynna EU. I betänkandet nämns att det konstitutionella fördraget förkastades i Frankrike och Nederländerna och att EU-medborgarna är skeptiska till utvidgningen, dvs. den utvidgning som inkluderar Turkiet. Men fjärran från att dra slutsatser av denna svidande kritik syftar betänkandet i stället till att ”lära om” medborgarna! Ett initiativ som vänorter, som länge har varit framgångsrikt, slopas skamlöst medan miljontals euro läggs på kommunikationscirklar och kommunikationsverksamhet.

Ett ändringsförslag, nummer 14, uppmanar till och med till åtgärder på gemenskapsnivå! I samband med åtgärder inom idrotten sägs det i betänkandet, och jag citerar: ”Passiva eller till och med euroskeptiska medborgare kan nås på detta sätt.” Ni tänker alltså leta rätt på de medborgare som, till skillnad från er själva, inte lurar sig själva. Det påhittade uttrycket ”aktiva europeiska värderingar”, som förespråkas i betänkandet, har ingen som helst innebörd. En värdering är varken aktiv eller passiv. Den är inte en anordning som vi kan slå av och på, om vi inte gör som ni och beter oss som ideologer.

- Betänkande: Prets (A6-0061/2006)

  John Attard-Montalto (PSE). – (MT) Tack, herr talman. Jag vill börja med att tacka alla de ledamöter, 30 procent av parlamentet, som av respekt för mitt hemland lyssnade på anförandet av Maltas president. I dag har jag dock begärt ordet för att avge en röstförklaring till betänkandet om evenemanget Europeisk kulturhuvudstad. Det skedde ett missförstånd i går. Jag skulle tala, men av någon anledning fick jag inte möjlighet att göra det. Det jag ville säga var att jag, liksom mina maltesiska kolleger från delegationen från det socialdemokratiska partiet, avstod från att rösta av den anledningen att vårt land, av alla de nya medlemsstaterna, var längst ned på listan över länder som kan nomineras. Av alla medlemsstater inklusive de två nya länderna som ska bli medlemmar var vårt land näst längst ned på samma lista. Jag anser att det är orättvist att Malta tilldelas en placering som innebär att det dröjer minst tolv år innan landet kan nomineras. Tack.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade för föredragandens ändringsförslag, som bidrar till att förbättra kommissionens ursprungliga förslag och till att skydda portugisiska intressen. En av de frågor som tas upp är omarbetningen av artikel 13, som innebär att Portugal tilldelas evenemanget Europeisk kulturhuvudstad 2012.

Detta betänkande bidrar även till att förenkla de administrativa förfarandena för att välja och övervaka ”europeiska kulturhuvudstäder”, och att garantera att bedömningen genomförs enligt de nya, mer omfattande kriterierna. När de gäller programmet är det enda kravet att det måste vara förenligt med medlemsstaternas interna kulturstrategier eller kulturpolitik.

Följaktligen kommer mångfalden, och särskilt särdragen i varje EU-medlemsstats kulturarv, enligt vår åsikt att komma i förgrunden och dialogen mellan de olika kulturerna kommer att underlättas.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Vi är positiva till grundidén i evenemanget Europeisk kulturhuvudstad. Men vi ser samtidigt hur evenemanget sväller när det gäller EU:s åtaganden och organisationen runt det.

Idén med Europeisk kulturhuvudstad är god. Den är till och med så god att den kan finansieras på en mängd andra sätt genom bland annat lokal sponsring. Ekonomiska medel från Europeiska unionen borde inte vara nödvändiga för att detta projekt ska kunna överleva.

Vi röstar därför nej till detta betänkande i sig, men motsätter oss inte själva verksamhetsidén.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) När en stad utses till ”europeisk kulturhuvudstad” är det meningen att den – och så bör också ske – avsevärt förbättrar sitt rykte, men statusen Europeisk kulturhuvudstad bör inte huvudsakligen handla om en årslång festival i staden och kortsiktig marknadsföring av lokal kultur. Newcastle och Bilbao har visat att kulturen också kan ha en långsiktig effekt.

I tider när budgetarna bantas ned till ingenting försummas ofta uppföljningskostnaderna för nya prestigeprojekt. Den föreslagna Internetportalen, som är ett verktyg för informationsutbyte och tillhandahållande av stöd, bör användas för att undvika problem i organisationen och genomförandet av kulturåret innan dessa problem uppstår. Detta kunde, i ett mycket tidigare skede, bidra till att man kan undvika att sökande satsar miljoner på utforma reklamkampanjer utan att faktiskt få anslag till slut, eller till och med, vilket var fallet med den tidigare kulturhuvudstaden Weimar, vara tvungna att stänga stadens museum på grund av stora ekonomiska förluster.

År 2009 kommer titeln kulturhuvudstad ännu en gång att gå till en österrikisk provinshuvudstad – Linz. Förberedelserna är redan igång och det återstår att se om man kommer att vara så förutseende som krävs.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Omstruktureringen av evenemanget Europeisk kulturhuvudstad genomförs inom ramen för mer allmänna insatser för att integrera och likrikta varje lands kultursystem, i syfte att skapa ett enda stöd för ”europeisk kultur” som kommer att innehålla en blandning av subkultur, en presentation i folklorestil av nationella kulturer och moderna kommersiella metoder.

Mitt lands erfarenheter från Aten 1985 och Thessaloniki 1997 är bedrövliga inom den kulturella och ekonomiska sektorn. Omåttligt dyra, historiskt oförankrade och ytliga kulturprogram som drevs av samriskföretag, agenturer och sponsorer på grundval av vulgära kommersiella kriterier som överskuggade alla positiva undantag. Ordinära evenemang, överdådiga bufféer och smaklösa fester som marginaliserade eller avvärjde allt progressivt i Grekland eller i grannländerna. Detta är den ”europeiska kulturmodellen” som även ger flera olika företag oerhört stora vinster.

Denna karaktär bevaras i de framlagda ändringsförslagen, kostnaden överförs till medlemsstaterna, EU:s övervakning och kontroll förstärks, och de berörda personerna ombes att betala på nationell nivå till affärsmännen och betala kostnaderna för EU-politiken för att tvinga på folket den europeiska subkulturen och kapitalistbarbariets ”värderingar”. Vi röstar mot detta betänkande, och uppmanar arbetarna och konst- och kulturarbetarna att göra motstånd.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Sedan programmet ”Europeisk kulturhuvudstad” inrättades 1985 har det bidragit till att föra Europas medborgare närmare varandra, genom att rikedomen, mångfalden och särdragen i Europas kulturarv framhävs.

Programmets enorma succé bland medborgarna har bidragit till att stärka den europeiska dimensionen och den socioekonomiska utvecklingen i de utvalda städerna.

Dessa fördelar kan öka exponentiellt om vi vidtar nya åtgärder och utformar en grundläggande metod som gör att vi kan skapa synergier som annars inte skulle vara möjliga. Ett exempel på detta är inrättandet av en webbplats med information om de städer som har utsetts till europeiska kulturhuvudstäder, befintliga kontaktnätverk och utbyte av erfarenheter – en strategi som bör utvidgas till att omfatta alla gemenskapsprogram. Jag vill också säga att detta program, med dess innovation och framgång, var inspirationen bakom de förslag som jag lade fram och som antogs av parlamentet, med syftet att inrätta en utmärkelse till resmål i Europa, vilket även det kommer att bidra till att främja Europa i hela världen.

Jag röstade därför för detta betänkande.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Detta beslut medför inga nya kostnader men ger de nya länderna och utvidgningsländerna möjlighet att välja kulturhuvudstäder. Kulturellt samarbete är det som kan ge medborgare kunskap och respekt för varandra och är positivt. Kommissionens makt begränsas och det är länderna och städerna som ansvarar för utformningen.

Detta är positivt till skillnad från påtvingad EU-lagstiftning som begränsar medborgarnas demokratiska möjligheter att delta aktivt. Jag röstade därför för trots en del euronationalistiskt flum.

- Betänkande: Őry (A6-0069/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag avger denna röstförklaring på Österrikiska folkpartiets vägnar.

Vi röstade mot detta betänkande eftersom det innehåller ett krav på att de övergångsperioder för den fria rörligheten för arbetstagare som gäller för närvarande ska avskaffas. Vi röstade mot det för att vi förväntar oss att anslutningsfördraget, som alla länder – däribland de nya medlemsstaterna – har undertecknat, kommer att fortsätta att gälla, däribland dess övergångsbestämmelser för att skydda den österrikiska arbetsmarknaden. Detta är helt motiverat eftersom statistiken visar att antalet arbetstagare från de nya medlemsstaterna redan har fördubblats under de senaste två åren.

Delegationen från Österrikiska folkpartiet motsätter sig detta betänkande på grund av att endast Österrike, både nu och i framtiden, kan och kommer att besluta om hur länge de begränsningar av inträdet på arbetsmarknaden som garanteras enligt anslutningsfördraget kommer att behållas i den österrikiska arbetskraftens intresse – det kan vara upp till sju år.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Kommissionens meddelande KOM(2006)0048 om hur övergångsordningen fungerat visar att tillflödet av arbetstagare från EU-10 till de medlemsstater som har öppna arbetsmarknader inte alls har varit så stort, och enligt experterna har dessa arbetstagare tvärtom haft en positiv effekt genom att öka produktionen och förbättra ekonomin. Både av den anledningen och därför att övergångsperioderna helt klart har bidragit till att antalet olagliga arbetstagare har ökat, ser jag antagandet av betänkandet av Csaba Őry som ett viktigt initiativ som bör bidra till att fullständigt öppna arbetsmarknaderna i Europeiska unionens medlemsstater. Endast på detta sätt kan vi uppfylla alla de friheter som fastställs i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och ge hela EU-ekonomin ett uppsving. Jag har därför röstat för antagandet av detta betänkande.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Den fria rörligheten för personer och deras tillträde till arbetsmarknaderna utgör en av pelarna i den europeiska integrationen. Om vi inte upprätthåller denna princip i enlighet med gemenskapens grundläggande värderingar kommer vi inte att komma ifatt Förenta staterna, även om Amerika skulle komma närmare oss, och vi kommer inte heller att lyckas få den asiatiska ångvälten att sakta farten.

Jag tror fullt och fast att de farhågor som några av EU-15-staterna hyser är grundlösa, och det är beklagligt att de inte godtar rekommendationerna i Europeiska kommissionens rapport, som har utarbetats i enlighet med anslutningsfördragen. Däremot måste vi berömma de länder som har beslutat att öppna sina arbetsmarknader under Europeiska året för arbetstagares rörlighet.

Av dessa skäl bör Őrybetänkandet inte ses så mycket som ett hjärnspöke, utan snarare som en enkel vägledning om hur vi gradvis ska kunna uppfylla de reviderade målen i Lissabonstrategin. Betänkandet är ett försök att garantera lika rättigheter för de gamla och de nya medlemsstaterna i ett enat EU. Jag har därför röstat för detta betänkande.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Det fanns övergångsbestämmelser när Grekland och Portugal anslöt sig till EU också, för att arbetsmarknaderna skulle kunna anpassa sig till den nya situationen. Det är självklart inte meningen att stämpla de nya medlemsstaterna som ett slags andraklassens stater. Dessutom välkomnas även övergångsbestämmelserna av de nya medlemsstaterna i öst, eftersom dessa bestämmelser även tjänar deras nationella intressen. Med tanke på den höga arbetslösheten, särskilt i Österrike och Tyskland, och på den ökande pressen på låginkomstsektorn skulle fri rörlighet för arbetstagarna nu vara fullständigt oansvarigt.

Vi måste redan gripa oss an problemet med det stora antal personer som gör anspråk på att vara egenföretagare, av vilka några undviker att betala skatter och sociala avgifter. Innan företagen upphör att omlokalisera verksamheten till lågskatteekonomierna i öst och försöker kringgå tullavtal, och innan marknaden har anpassat sig till den nya situationen eller lämpliga kompletterande åtgärder har införts, skulle fullständig frihet för arbetstagarna vara oansvarigt. Därför har jag röstat mot detta betänkande.

  Hynek Fajmon (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! De fyra europeiska friheterna, det vill säga fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och framför allt för personer, har alltid varit bland de saker som människorna värdesätter mest med Europeiska unionen. Det är därför obegripligt, orättvist och diskriminerande att personer från åtta nya medlemsstater, däribland Tjeckien, fortfarande inte åtnjuter samma rättigheter i detta avseende som medborgare från andra EU-stater gör. Skälen till att begränsa denna grundläggande europeiska frihet är fullständigt obefogade och meningslösa. Exemplen med Förenade kungariket, Sverige och Irland visar att arbetsmarknaderna inte hotas på något sätt. Det gläder mig att även andra medlemsstater kommer att öppna sina arbetsmarknader, och jag hoppas att detta kommer att ske mycket snart. Vi behöver en union där alla medborgare delar samma rättigheter och samma skyldigheter, och inte en union där några är jämställda och andra är mer jämställda, som i George Orwells Djurfarmen. Jag har därför röstat för Csaba Őrys betänkande.

  Milan Cabrnoch (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Tillsammans med andra Europaparlamentsledamöter från det medborgerliga demokratiska partiet har jag stött betänkandet av min kollega Csaba Őry om fri rörlighet för arbetstagare. Vi respekterar fullständigt de enskilda nationella regeringarnas rätt att besluta om tillfälliga begränsningar av den fria rörligheten för arbetstagare inom ramen för anslutningsfördraget. Vi uppskattar även Förenade kungarikets, Irlands och Sveriges beslut att inte utnyttja denna rättighet och vi välkomnar beslutet av Finlands, Spanien, Nederländernas och Portugals regeringar att upphäva dessa begränsningar. Vi är övertygade om att det inte finns några objektiva skäl för att begränsa arbetstagarnas rörlighet inom Europeiska unionen. De politiska skälen för att begränsa denna frihet framstår emellertid som precis lika tvingande för de gamla medlemsstaterna som den fria rörligheten för arbetstagare är viktig för de nya medlemsstaterna. Vi har därför stött en uppmaning till alla regeringar att slopa begränsningarna av arbetstagarnas fria rörlighet inom EU.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Omröstningen om betänkandet om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader visar på de motsägelser som finns i parlamentet.

Å ena sidan hävdar Europaparlamentets ledamöter att de värnar om arbetstagarnas fria rörlighet och vill få slut på den orättvisa situation som arbetstagarna från de nya medlemsstaterna befinner sig i.

Men när denna fria rörlighet kan leda till lika rättigheter röstar de emot, vilket betyder att de bara vill ha fri rörlighet när detta leder till låga löner och förlorade rättigheter.

Därför förkastades tyvärr de förslag som vi lade fram, vilka lyder som följer:

- Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att få slut på den allvarliga exploatering av arbetstagare i ett antal EU-medlemsstater som uppkommer genom det olagliga arbete som många arbetstagare från nya medlemsstater och en del av de äldre medlemsstaterna, som Portugal, måste finna sig i.

- Europaparlamentet betonar behovet av effektiv övervakning och konstant agerande för att få slut på diskriminering, olika behandling och olagligt arbete, och behovet av att främja lika rättigheter för arbetstagare och tillämpa samma arbets- och sociallagstiftning för alla personer som arbetar i en medlemsstat, oberoende av deras ursprungsstat.

Vi har följaktligen beslutat oss för att lägga ned våra röster.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Vi värnar om en väl fungerande inre marknad och stöder fullt ut fri rörlighet för arbetstagare inom EU. Detta är en av de grundläggande friheterna i EG-fördraget. Fri rörlighet för arbetstagare bidrar till att skapa fler arbetstillfällen och till att stärka unionens konkurrenskraft. Vi är stolta över att Sverige är ett av de tre länder som inte infört några övergångsregler.

Vi beklagar att stats- och regeringscheferna beslutade att införa övergångsbestämmelser i anslutningsavtalet med de tio nya medlemsländerna. Samtidigt respekterar vi att enskilda medlemsstater väljer att agera utifrån de möjligheter det ingångna anslutningsavtalet ger.

I betänkandet uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att avskaffa de gällande övergångsbestämmelserna. Vi anser att denna fråga skall avgöras av respektive medlemsstat på nationell nivå. Vi emotsätter oss därmed att Europaparlamentet bedriver opinion i syfte att påverka medlemsstaterna att agera i en viss riktning i denna betydelsefulla fråga.

Vi anser inte heller att EU skall genomföra informationskampanjer om den fria rörligheten för arbetstagare. Vi har fullt förtroende för att de respektive nationella myndigheterna kan handha denna uppgift på ett tillfredställande sätt. Vi ifrågasätter dessutom förslaget att införa ett system för ”systematisk övervakning av arbetstagarnas migration inom EU” och att ”nödvändiga resurser” skall avsättas för detta ändamål (punkt 11).

Vi har valt att rösta nej till detta betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Den 1 maj 2004 öppnade tre ”gamla” medlemsstater (Irland, Storbritannien och Sverige) sin arbetsmarknad utan restriktioner för medborgare i de ”nya” medlemsstaterna. De övriga av EU:s femton gamla medlemsstater valde att tillämpa nationella restriktioner inom ramen för de gränsöverskridande arrangemangen.

När arbetsmarknaden öppnades i Storbritannien anlände 60 000 arbetssökande från de nya medlemsstaterna 2004, och de två sektorer som huvudsakligen berördes var jordbruket och fiskenäringen. På grund av det stora antalet lediga jobb ökade tillströmningen absolut inte arbetslösheten inom dessa två sektorer. Den omedelbara effekten var däremot att lönsamheten och konkurrenskraften i de aktuella företagen förbättrades, något som ökade företagens produktivitet och stärkte deras ekonomiska position.

I makroekonomiska termer skapade öppnandet av arbetsmarknaden en tydlig ökning av tillväxttakten i Storbritannien. Enligt tillgängliga expertutlåtanden har migrationen av arbetstagare från de tio nya medlemsländerna bidragit till att öka produktionen och skapa nya jobb, och har avsevärt minskat antalet illegala arbetstagare. Jag välkomnar dessa positiva effekter.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Att komplettera den fria rörligheten för kapital med den fria rörligheten för arbetskraft hyllas som en solidaritetshandling. I praktiken råder dock motsatta förhållanden. Detta underbygger exploatering och skapar onödiga konflikter mellan arbetstagare från olika medlemsstater.

Ett brådstörtat genomförande leder till bristande kontroll över tillämpningen av bestämmelserna om minimilöner och kollektivavtal i de mottagande länderna. Trots de begränsningar som gäller till 2011 utnyttjas redan anställda från de nya medlemsstaterna för att tvinga ned arbetskostnaderna. En undersökning som har utförts av mitt parti, Nederländernas socialistparti, har visat att tillflödet av arbetstagare från de nya medlemsstaterna har lett till att personer trängs undan på arbetsmarknaden, att småföretagen utsätts för illojal konkurrens, utnyttjande av billig arbetskraft, dåliga bostads- och arbetsförhållanden och löner under tre euro per timme. Många nederländska långtradarförare har redan ersatts av polska förare.

Enligt en undersökning som det nederländska socialistpartiet tidigare utförde bland entreprenörer i Haag-regionen påverkas många byggföretag också negativt av illojal konkurrens från östeuropeiska länder, och de nederländska fackföreningarna genomförde en kampanj mot detta i mars. I ursprungsländerna råder det redan brist på kvalificerad personal inom några sektorer. Eftersom mitt parti bekämpar en sådan nyliberal fri marknad, kommer jag att rösta mot Őrybetänkandet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Betänkandet om en övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknad kommer lägligt, eftersom det sammanfaller med offentliggörandet av Portugals, Spaniens och Finlands beslut att slopa de begränsningar som har funnits sedan den 1 maj 2004.

Arbetstagarnas fria rörlighet är ett centralt inslag i EU genom att det står för det som är generöst med unionen och vittnar om det nuvarande byggandet av ett gemensamt område.

Det fanns en tid när Östeuropas invånare ville fly från sina länder men inte kunde göra detta. Nuförtiden finns det sannerligen hopp om en bättre framtid för dessa länder, och de förväntningar som anslutningen har framkallat har lett till en tro på att deras nationella ekonomier kan utvecklas, vilket har bekräftats genom händelsernas utveckling. Dessutom har de länder som har avskaffat begränsningarna, såsom Förenade kungariket, Irland och Sverige, inte upplevt några större ökningar av sina migrationsströmmar jämfört med i andra medlemsstater – några, mestadels tillfälliga, arbetstillstånd har beviljats – och har i själva verket bekräftat att dessa invandrare har haft en positiv effekt på deras ekonomier, vilket är väl dokumenterat.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag är självklart, som en principsak, positivt inställd till att öppna arbetsmarknaderna inom EU-15 för arbetstagarna från åtta nya medlemsstater.

Under 2004 öppnade Förenade kungariket, Irland och Sverige sina gränser utan begränsningar. Två år senare försvarar kommissionen detta politiska ställningstagande i sin rapport, med siffror som stöder detta: det finns färre migranter än förväntat och de fyller vakanser inom vissa sektorer.

Eftersom vi inte kan tillåta oss att vara naivt optimistiska, är jag emellertid även för de provisoriska åtgärder som har vidtagits på detta område av de flesta medlemsstaterna. Därför stöder jag den belgiska federala regeringens beslut att behålla vissa villkor för tillträde till arbetsmarknaden till senast 2009.

Dessa restriktioner är begränsade till sin omfattning och gäller inte för de oberoende yrken, såsom butiksinnehavare, hantverkare och fria yrken, som har åtnjutit fullständig etableringsfrihet ända sedan utvidgningen.

Dessa restriktioner är först och främst tidsbegränsade, och syftet är att både ta itu med den verkliga situationen på plats och den ibland illojala konkurrensen mellan arbetstagare och arbetsgivare inom EU. Vi måste ge de ”oförberedda” medlemsstaterna tid att införa de registrerings- och tillsynsstrukturer som behövs för att ge arbetstagarna möjlighet att röra sig fritt utanför sina ursprungsländer.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Vi firade nyligen 20-årsdagen av Portugals anslutning till det europeiska projektet. De portugisiska arbetstagarnas fria rörlighet begränsades redan från början av hinder som sattes upp av medlemsstater som fruktade störningar på sina arbetsmarknader.

Historien upprepar sig och arbetstagarna från de åtta nya medlemsstaterna från öst genomgår nu samma prövning.

Jag röstade för detta betänkande eftersom det har visat sig att migrationen från dessa länder, precis som 1986, har haft positiva effekter på ekonomierna i de medlemsstater som har beslutat att öppna sina arbetsmarknader. Dessa länder har funnit att det inte längre finns några vägande skäl till att behålla sådana begränsningar av den fria rörligheten. Det är just begränsningar av den här karaktären som underblåser olagligt arbete och exploatering av arbetstagare.

Detta handlar framför allt om solidaritet gentemot de nya medlemsstaterna.

EU får inte bemöta världens utmaningar med det slags nationalism och protektionism som tillämpas i några av dess medlemsstater. Alla arbetstagare i EU behövs för att förbättra företagens konkurrenskraft och därigenom öka EU:s ekonomiska tillväxt.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Jag stöder Őrybetänkandet om den övergångsordning som begränsar den fria rörligheten för arbetstagare på EU:s arbetsmarknader, och jag gör detta eftersom jag delar åsikten att det skulle vara bättre om alla medlemsstater, inklusive Belgien, avskaffade övergångsåtgärderna.

De tre länder som har öppnat sina gränser har inte ställts inför några storskaliga migrationsströmmar. Samtidigt har vi bevis på att övergångsperioder leder till att avsevärt fler personer sysslar med extraknäck och fingerad egenföretagarverksamhet, vilket sätter press på lönerna och leder till dåliga och orättvisa arbetsförhållanden för de anställda.

Begränsningen av den fria rörligheten för anställda från de nya medlemsstaterna är diskriminerande, leder till exploatering och vittnar om ett kortsiktigt tänkande som inte har någon anknytning till dagens verklighet. Genom detta betänkande blir det möjligt att garantera att övergångsperioderna avskaffas, vilket leder till att de sociala rättigheterna inte längre blockeras och att vi kan bana väg för ett socialt och rättvist Europa.

Det centrala är att inrätta en EU-arbetsmarknad där arbetstagarna får lika betalt för lika arbete, där jämställda arbetsförhållanden råder och där alla anställda garanteras lika tillgång till sociala rättigheter. Samtidigt måste även de sociala tillsynsmyndigheterna förstärkas och samarbeta transnationellt.

  Gary Titley (PSE), skriftlig. – (EN) I betänkandet om den fria rörligheten för arbetstagare konstateras att lönsamheten och konkurrenskraften i företag i Irland, Sverige och Storbritannien – länder som har öppnat sina arbetsmarknader – har förbättrats.

Erfarenheterna i Storbritannien har visat att Storbritannien gjorde rätt när landet tog det djärva steget att öppna sin arbetsmarknad. Den brittiska tillväxttakten och produktivitetsnivån har visat att farhågorna för att öppna EU:s arbetsmarknader är obefogade.

En inre marknad kan inte fungera korrekt om arbetsmarknaderna är skyddade och avskärmade. Storbritannien har visat att fria arbetsmarknader tillsammans med ett lämpligt socialt skydd kan främja en blomstrande ekonomi. Detta har skapat den längsta perioden av oavbruten ekonomisk tillväxt i mannaminne i Storbritannien.

Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet anser att de europeiska arbetsmarknaderna bör vara öppna på samma sätt som i Storbritannien och inte bör frukta tillströmning av invandrare.