Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 31 maj 2006 - Bryssel

12. Situationen för fångar i Guantanamo (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är rådets och kommissionens uttalande om situationen för fångar i Guantánamo.

  Ursula Plassnik, rådets ordförande. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Rådets ståndpunkt är, och förblir, entydig. Alla internationella humanitära normer och normer beträffande mänskliga rättigheter måste iakttas var än i världen kampen mot terrorismen utförs. Det får inte finnas några områden där lagstiftningen inte gäller. I detta avseende är vi överens.

Den samstämmiga uppfattningen inom rådet är att Guantánamo fortsätter att ge anledning till stor oro. Vi förklarar vårt stöd för ett effektivt bekämpande av terrorismen, med hjälp av alla rättsliga medel som finns. Terrorismen är ett hot mot våra värderingar som grundas på rättsstatsprincipen. Vi måste dock också försäkra oss om att vi i kampen mot terrorismen inte skadar eller ifrågasätter de förfaranden och institutioner som grundas på rättsstatsprincipen. Ingen bör inneha en plats där lagen inte tillämpas, och människorättslagstiftning och humanitär lagstiftning måste iakttas även i kampen mot terrorism.

Vi i EU har vid många tillfällen diskuterat Guantánamo Bay med de amerikanska myndigheterna. Denna dialog med Förenta staterna upprätthålls. De rättsliga rådgivarna till det amerikanska utrikesministeriet och EU:s motsvarande enheter diskuterar bättre sätt att skydda de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorism, eftersom den gemensamma strävan att förbättra skyddet av mänskliga rättigheter är viktig. Vi måste också undersöka om det finns något sådant som perfekta rättsliga grunder och om – och om så är fallet, på vilka områden – det finns behov av agerande.

För ett land som Förenta staterna, som uttrycker stöd för frihet, rättsstatsprincipen och korrekta rättsliga förfaranden, är Guantánamo ett missförhållande. Enligt vår uppfattning bör Förenta staternas regering därför vidta åtgärder för att lägga ned lägret så snart som möjligt.

Jag vill också tillägga att de senaste rapporterna, enligt vilka ett betydande antal fångar på Guantánamo var under 18 år – alltså barn i enlighet med FN-konventionen om barnets rättigheter – när de fängslades, naturligtvis gett anledning till särskild oro och måste granskas. Under det brittiska ordförandeskapet uppmanade rådet Förenta staterna att bevilja företrädare för vad som kallas FN:s särskilda förfaranden – däribland den särskilda rapportören i tortyrfrågan, Manfred Nowak – obegränsat tillträde till Guantánamo.

FN:s företrädare hade olyckligtvis inte möjlighet att besöka Guantánamo Bay under de normala förhållandena för särskilda förfaranden. Det vill säga, de garanterades ingen möjlighet att tala med interner i enrum. Förenta staterna valde samma linje när ledamöter av parlamentet besökte Guantánamo Bay den 22 maj. Vi fortsätter, som jag sa, att kräva tillträde för FN:s särskilda rapportör i tortyrfrågan.

Rådet anser dock också att det är viktigt att skydda eller, vilket kan bli fallet, ytterligare stärka sammanhållningen inom den europeisk-atlantiska gemenskapen när det gäller kampen mot terrorism. Den europeisk-atlantiska gemenskapen är ett av de mest framgångsrika partnerskap som någonsin existerat. Denna värdegemenskap måste också bevisa sitt värde specifikt trots den utmaning som den internationella terrorismen utgör. Det är anledningen till att både det österrikiska ordförandeskapet och rådet ansåg att det var viktigt att inleda en dialog mellan experter inom internationell lagstiftning för att presentera debatten på ett objektivt sätt och eftersträva gemensamma ståndpunkter i enlighet med vårt värdesystem. Vi måste vara medvetna om att Förenta staterna efter de brottsliga terrorattackerna den 11 september 2001 sett sig tvungna att, under ovanliga omständigheter, reagera på de nya utmaningar som den globala terrorismen utgör. Vissa av de åtgärder som vidtagits har kritiserats av européer eller ansetts vara helt i strid med vårt gemensamma värdesystem. Efter detta har amerikanerna tänkt om och genomfört ett antal förbättringar av den ursprungliga inställningen. Enligt vår uppfattning bör den konstruktiva dialogen med Förenta staterna, utformad för att uppnå vissa målsättningar, bidra till att den framtida kampen mot terrorism på ett säkrare sätt kan hållas inom ramen för rättsstatsprincipen.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Jag följde det besök till Guantánamo som gjordes av parlamentets delegation under ledning av Elmar Brok och det resolutionsförslag som ligger på bordet i dag med stort intresse.

Den globala kampen mot terrorism i en aldrig tidigare skådad skala har skapat nya utmaningar när det gäller att skydda de mänskliga rättigheterna. Europeiska kommissionen understryker ständigt att stater måste borga för full respekt för de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorism, och detta står på spel här.

Ett antal medlemsstater har gett uttryck oro för Guantánamo Bay inför den amerikanska regeringen. Kommissionen själv har inte befogenhet att vidta åtgärder för fångarna som hålls där. Men vi följer all utveckling mycket noggrant, och vi har noterat president George Bush yttrande nyligen om att han skulle vilja få ett slut på Guantánamo. Förhoppningsvis följer Förenta staternas regering detta.

Kommissionen understryker att alla åtgärder mot terrorism måste stämma överens med både internationell humanitär lagstiftning och internationell människorättslagstiftning. Det är vår fasta övertygelse att Genèvekonventionen ska tillämpas för alla personer som tillfångatas i strid. Kommissionen är också av den åsikten att bestämmelserna i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och i FN:s konvention mot tortyr ska tillämpas för Guantánamo Bay. I detta sammanhang välkomnar vi Förenta staternas avsikt att anta en ny fältmanual för armén som ska användas för underrättelsetjänstens förhör, som förhoppningsvis kommer att garantera att förhörstekniken till fullo följer det internationella förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling.

Enligt vår åsikt ska dessutom varje individ som har internerats åtnjuta status enligt folkrätten och ha rätt att inte kvarhållas på godtyckliga grunder. En person måste dessutom ha rätt till vederbörligt förfarande och en rättvis rättegång. Kommissionen skulle också vilja påpeka att ingen borde utsättas för kvarhållande i isolering, och att Internationella rödakorskommittén alltid måste ges tillträde till kvarhållna personer var de än befinner sig. Vi har slutligen vid upprepade tillfällen klargjort vårt fullständiga motstånd mot användningen av dödsstraff för Förenta staterna.

Europeiska unionen har också klargjort sitt stöd för begäran från åtskilliga av FN:s särskilda rapportörer om att besöka Guantánamo Bay och få intervjua interner i enrum. Europeiska unionen har också tagit upp frågan med Förenta staterna vid flera tillfällen och kommer att fortsätta ta upp den.

Det är nödvändigt att världssamfundet försöker säkerställa fullständig efterlevnad av folkrätten, inbegripet mänskliga rättigheter och humanitära normer, i samband med de misstänkta talibanerna och medlemmarna av al-Qaida i Guantánamo och på andra platser. Det är bara genom att säkerställa respekt för dessa värden från alla parter som verkliga framsteg kan göras.

  Simon Coveney, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Fru talman! Det gläder mig att vi har möjlighet att debattera interneringslägret i Guantánamo Bay med rådet och kommissionen. Guantánamo har i massmedial bemärkelse blivit ett öppet sår för många människor när det gäller allt som är negativt med det så kallade kriget mot terrorism.

Att bekämpa terrorism och minimera hotet från terrorismen är nödvändigt men inte enkelt, och det har begåtts misstag och man fortsätter att begå misstag. Oroande nog håller vi på att förlora den del av striden i bekämpandet av terrorism som utgörs av slaget för att vinna allmänhetens stöd – framför allt förtroendet hos en stor del av arabvärldens befolkning. Detta leder till att många konservativa muslimer menar att vissa ansträngningar som görs för att bekämpa terrorism förstorar problemet och underblåser fundamentalistiska idéer, snarare än att skapa en effektiv lösning. Guantánamo tillhör denna kategori.

Jag har uppmanat till och skrivit under ett gemensamt brådskande förslag, som antogs av alla grupper i februari 2005, med krav på att interneringslägret i Guantánamo Bay ska läggas ned. Det var ett kortfattat, tydligt och balanserat förslag, där det egentligen fördes fram tre starka budskap: för det första uppmanade man till nedläggning av interneringslägret och till rättvisa rättegångar för de internerade i överensstämmelse med folkrätten och internationella normer. För det andra fördömde man användningen av tortyr och misshandel samt betonade behovet av att internationell rätt iakttas i alla interneringsläger. Och för det tredje underströk man att den nutida terrorismen fortsätter att utgöra ett hot mot grundläggande mänskliga rättigheter och mot våra medborgare.

En delegation av parlamentsledamöter från olika grupper besökte nyligen interneringslägret i Guantánamo Bay. När det gäller vårt gemensamma resolutionsförslag anser jag att parlamentsledamöterna som just har återkommit från Guantánamo borde ges en möjlighet att bidra till detta förslag och förbättra dess riktighet, verkan och trovärdighet. Av denna anledning hoppas jag att övriga grupper kommer att stödja mitt förslag för PPE-DE-gruppens räkning i morgon om att skjuta upp omröstningen om en resolution till nästa sammanträdesperiod i Strasbourg i juni.

Dessa få veckor kommer att ge oss möjlighet att skapa ett förslag i vilket man uppmanar till och rättfärdigar nedläggningen av Guantánamo Bay, i en form som kan få stöd av alla huvudgrupper, med ökad trovärdighet inför toppmötet mellan EU och Förenta staterna i slutet av juni.

  Elena Valenciano Martínez-Orozco, för PSE-gruppen. – (ES) Fru talman! Detta är inte första gången vi har yttrat oss om Guantánamo. Låt oss hoppas att det är sista gången vi behöver göra det.

Min grupp instämmer i de appeller som ingår i slutsatserna i rapporten från FN:s kommitté mot tortyr som publicerades den 19 maj.

Vi uppmanar Förenta staternas regering att upphöra med att internera människor i hemliga läger, både på eget territorium och på territorier inom deras jurisdiktion eller som i praktiken befinner sig under deras kontroll.

Vi uppmanar Förenta staternas regering att erkänna att internerandet av människor under dessa omständigheter i sig självt utgör en form av tortyr eller övergrepp, vilket är förbjudet enligt de konventioner vi har undertecknat.

Avslutningsvis uppmanar vi återigen Bushregeringen att lägga ned lägret Guantánamo Bay och ge de människor som hålls fångna där en rättvis rättegång eller släppa dem omedelbart, under säkerställande av att de inte skickas till något land där de kan utsättas för tortyr, vilket tydligen har hänt i några fall.

Nu är det rådets och kommissionens tur. Fru kommissionsledamot! Europeiska unionen måste följa riktlinjerna för att bekämpa tortyr och dödsstraff. Ni är skyldiga att ta upp denna fråga med Förenta staterna och uppmana dem att lägga ned interneringslägret Guantánamo.

Det transatlantiska toppmötet som ska hållas i Wien kommer att erbjuda en möjlighet att sätta press på de amerikanska myndigheterna. Vi socialister vill att Guantánamo ska finnas på dagordningen i Wien.

Europa måste dessutom vara mycket tydligt i fråga om sin ståndpunkt: i Europa kan inte människor interneras utan åtal, och de kan inte heller förflyttas utan laga tillstånd eller utsättas för tortyr. Vi vill inte utgöra någon del av detta. Parlamentet kommer inte att utgöra någon del av detta.

  Elizabeth Lynne, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag välkomnar rådets och kommissionens uttalanden. Men rådet måste nu utöva riktiga påtryckningar på den amerikanska regeringen vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna nästa månad, så att Guantánamo Bay läggs ned en gång för alla. Förenta staterna måste antingen släppa fångarna om det inte finns bevisning mot dem, eller ställa dem inför rätta i enlighet med folkrätten. Allt annat är en ren parodi på rättvisan.

Hur många fler rapporter måste vi läsa om grova brott mot de mänskliga rättigheterna? I den senaste rapporten från Kommittén mot tortyr påpekas det igen: tortyrmetoder, som skulle uppfattas som motbjudande av varje normal människa, används fortfarande. Vi har hört dessa anklagelser från min väljare Moazzam Begg, som släpptes förra året, och vi har hört dem i flera rapporter efter varandra. Vi måste också få reda på om dussintals barn har hållits inspärrade där, som man nyligen påstod, och som ni så riktigt sa.

Rådet måste ta i med hårdhandskarna och inte låta den amerikanska regeringen komma undan. När det gäller Simon Coveney skulle jag på min grupps vägnar vilja säga att vi inte önskar att resolutionen skjuts upp.

  Kathalijne Maria Buitenweg, för Verts/ALE-gruppen. – (NL) Fru talman! Även om rådet är emot Guantánamo har man också noterat vissa förbättringar. Kommissionen kanske har sunda principer, som jag instämmer i, men man tror verkligen att vi kan lita på president Bush när han säger att Förenta staterna tänker stänga Guantánamo Bay. Något som ni båda verkar förbise är att situationen har fått en ny vändning, nämligen behovet av att bygga nya fängelser, däribland i Guantánamo Bay som Elmar Brok besökte – och han kan själv få utveckla detta – och detta är enligt min uppfattning en vändning som vi måste reagera på. Vad tänker ni göra åt detta? Kommer ni bara att ingå en ny dialog med Förenta staterna, eller kommer ni att börja ställa krav för en gångs skull, vid en tidpunkt då Förenta staterna vill ha något från oss, som exempelvis personuppgifter om flygpassagerare? Kommer ni att ställa riktiga krav?

Vi kan också erbjuda Förenta staterna hjälp, exempelvis för att bistå de människor som nu sitter fängslade och som inte kommer att ställas inför rätta. Till och med de amerikanska myndigheterna har faktiskt erkänt att vissa av dem som sitter fängslade är oskyldiga. Vad ska vi nu göra åt detta? Även om Europeiska unionen naturligtvis inte är ansvarig för Guantánamo skulle man av mänsklig barmhärtighet kunna erbjuda dessa människor en lösning. Jag vill ta upp exemplet med uigurerna, där till och med president Bush erkände att några internerade var oskyldiga, men att de inte kunde stanna i USA och inte heller kunde återvända till Kina, där de skulle utsättas för tortyr. Vad ska hända med dessa människor? EU lyckades inte erbjuda någon hjälp vid det tillfället. Nu är de i Albanien, och de kommer förmodligen ändå att utlämnas till Kina. Detta föranleder frågan om detta förfarande över huvud taget har varit till nytta för dem. Vad är ni beredda att göra för den stora grupp människor som fortfarande hålls fängslade i Guantánamo Bay och som, uppenbarligen, inte kan ställas inför rätta eftersom det inte finns några bevis för att de är skyldiga? Kan inte Europeiska unionen erbjuda dessa människor hjälp, och möjligen asyl?

Avslutningsvis är det väldigt lätt att fokusera på Guantánamo Bay, som är ett välorganiserat ställe med ett begränsat antal fångar, men människor som helt saknar rättigheter är naturligtvis också ett vanligt fenomen i resten av världen, eftersom fångar i allt högre grad transporteras, även till andra delar av Europa – som någon nyss nämnde – och jag hoppas att regeringarna är beredda att överväga sin egen del i detta, även om den är passiv.

  Giusto Catania, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman! Parlamentet har vid ett flertal tillfällen krävt att Guantánamos interneringsläger ska stängas, och vi fortsätter att kräva det i dag. Mänskliga rättigheter överträds i lägret, tortyr förekommer varje dag och vi har till och med nyligen upptäckt att 60 barn hålls fångna på otillåtet sätt på Guantánamo.

Guantánamo är en laglös plats där terrorister, eller misstänkta terrorister, hålls internerade och därmed utom räckhåll för den normala rättsprocessen. Guantánamo är en symbol för grymhetens seger över rättsstatsprincipen, men jag måste tala om för Ursula Plassnik att Guantánamo olyckligtvis inte är någon avvikelse: det är bara toppen på isberget, för under den senaste tiden har tanken varit att bekämpa terrorism med samma barbariska metoder som man använder inom terrorismen, och detta kommer att leda till vårt nederlag. Om vi tänker på i hur hög grad kriget gynnar den internationella terrorismen får vi en klar uppfattning om vad som sker för närvarande.

Terrorattacker är det tydligaste tecknet på omsvängningen från rättsstatsprincipen till djungelns principer. Vi måste därför bekräfta de demokratiska bestämmelserna. Vi måste bekräfta prioriteringen av politik och upprätthålla rättsstatsprincipen. I stället har man beslutat att slåss på fiendens mark och att tävla i brott mot mänskliga rättigheter, i att använda militär makt för att kontrollera civila medborgare, i att förneka demokratins huvudprinciper och i att prioritera säkerhet över allt annat.

Bilderna från Guantánamo- och Abu Ghraib-fängelset är symboliska för terrorismens kultur och seger över rättsstatsprincipen. De är ett tydligt tecken på nederlaget för dem som ofta förklarar sig vilja bekämpa terrorism, inte minst för att de bilder som visas på tv runtom i världen föder den extrema fundamentalismen, på samma sätt som de hemliga fängelserna och de kidnappningar som utförs av CIA:s agenter på europeisk mark.

Vi får inte vara medskyldiga eller likgiltiga åskådare inför en sådan grymhet. Jag vill avsluta med att säga att tanken att använda alla medel för att bekämpa terrorism är ett misstag. Det finns bara ett sätt att bekämpa terrorism: genom att skydda rättsstatsprincipen.

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Förenta staterna upplevde sin första allvarliga terroristattack den 11 september. Svaret titulerades ”En kamp mot terrorism” – ett högst diskutabelt militärt förslag.

Storbritannien upplevde ihållande terroristattacker från det irländska fastlandet under årtionden. Dessa terroristgrupper finansierades i huvudsak av amerikanska medborgare. Den amerikanska regeringen bidrog till att tvinga den brittiska regeringen att kapitulera inför dessa terroristaktioner.

Nu när Förenta staternas säkerhet står på spel gäller en annan dubbelmoral: den amerikanska regeringen anser att den har rätt att förbigå Genèvekonventionen samt alla civiliserade normer och att kidnappa, kvarhålla och tortera misstänkta terrorister. Vissa av de misstänkta är brittiska medborgare. De skulle kunna vara helt oskyldiga, eller så är de kanske skyldiga. Vem vet? Inga bevis har kommit fram; inga rättegångar äger rum. Om de är riktiga terrorister, låt dem då ställas inför rättvisan och inte tyna bort i ett fångläger som amerikanerna inte ens vågar förlägga inom sitt eget lands gränser.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Fru talman, fru Plassnik, fru Ferrero-Waldner! Först och främst vill vi säga att terrorismen är ett hån mot människor och att Förenta staterna har drabbats på ett fruktansvärt sätt av en sådan terrorism. Detta måste utgöra bakgrunden till all vår kritik. Vi måste ha i åtanke att det gäller terrorism som riktas mot våra värderingar och vårt rättssystem och att detta väcker oro över den fara som den försätter oss i. Å andra sidan bör motståndet mot terrorism inte vara till nackdel för våra egna värderingar, för det skulle innebära att terrorismen har segrat. Av den anledningen har det förekommit en bred, internationell debatt som också har lett till förändring.

Efter mitt besök är jag övertygad om att den situation och de bilder som vi känner igen från 2001 och 2002 inte längre förekommer. Jag tror inte heller att det förekommer direkt, fysisk tortyr, som det förmodligen har gjort tidigare, även om jag naturligtvis inte har något bevis på detta. Dessutom visar exempelvis de initiativ som tagits av senator John McCain att det görs stora ansträngningar inom Förenta staterna, och en debatt har startats för att sätta stopp för tortyr och liknande övergrepp. Vad vi ser här är alltså ingen typisk europeisk inställning till Förenta staterna, utan en debatt som förs i alla våra samhällen.

Å andra sidan – och i detta avseende instämmer jag helt och hållet med kommissionsledamoten och Ursula Plassnik – måste mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt beaktas. Även om vårt värdesystem faktiskt utgör en risk för att en intern återfaller till brott efter det att han har släppts skulle vi offra vår frihet om vi skulle överge detta värdesystem. In dubio pro reo är en av de grundläggande principerna för vår civilisation. Det stämmer att risken i den situation vi befinner oss i nu skulle vara mycket mindre om fångar, som annars skulle kunna delta i det hela tiden växande antalet självmordsbombningar och på det sättet ge upphov till ytterligare mobilisering, i stället skulle hållas internerade. Med utgångspunkt enbart från en bedömning av de risker som är involverade är det rätta valet förmodligen inte att släppa människor fria.

Men som saker och ting förhåller sig hålls människor kvar i fängelset även om de har frikänts. Om en fånge antas ha utfrågats till 80 procent, men inte till 100 procent, hålls han kvar i fängelset. Om ett nytt fängelse byggs, denna gång utan fönster, har vi, minst sagt, ett problem. Även om det inte är ett krig i ordets normala innebörd vi ser här måste vi försöka att ge oss i kast med denna fråga, via Internationella domstolen och andra internationella medel. Jag anser att det förväntas för mycket av medlemsstaterna på detta område.

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Fru talman! Eftersom jag talar som Europaparlamentariker för min valkrets och för ett dussin personer som tidigare varit eller nu är internerade i Guantánamo Bay, välkomnar jag att vi åtminstone får höra en protest mot Guantánamo Bay från EU:s utrikesministrar.

I en pressrapport från förra veckans överenskommelse om att begära av Förenta staterna att Guantánamo läggs ned stod det att ministrarna hade kommit överens om att EU inte längre kan ignorera den utbredda internationella kritiken mot lägret. Man kan inte direkt påstå att de har visat framsynthet, eftersom det har tagit fyra och ett halvt år bara att framställa en informell förfrågan. Som jag förstår det har vi fortfarande inte någon formell förklaring, ingen gemensam ståndpunkt eller någon gemensam åtgärd. Men vi är tacksamma för att utrikesministrarna äntligen har kommit ikapp världsopinionen. Jag välkomnar rådsordförandens offentliga uttalande här i dag, i vilket han uppmanar till att lägret ska läggas ned.

Det som vi har hört i dag borde ha sagts under de senaste fyra åren. Det bästa sättet för EU:s medlemsstater att inleda den konstruktiva målinriktade dialogen med Förenta staterna – som Ursula Plassnik uppmanade till, och som jag också anser att vi behöver – är att hjälpa parlamentet att fastställa sanningen om programmet för utomordentligt ovanliga omständigheter och EU:s delaktighet i det. Herr rådsordförande! Jag hoppas att ni i ert svar kommer att meddela oss att ni vill hjälpa oss att fastställa sanningen.

Det mål som vi borde söka tillsammans med amerikanerna är en återgång till fullständig respekt för folkrätten, inte någon urvattnad version av den.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Fru talman! Diskussionen om och antagandet av den brådskande resolutionen om Guantánamo för ett par månader sedan markerade en vändpunkt i debatten, och vi fördömde en praxis som fram till dess hade förnekats helt och hållet eller helt enkelt ignorerats av maktelementen i Europa.

Kampen mot terrorism – detta har redan sagts, och jag instämmer i det och tror att majoriteten av oss har samma uppfattning – får inte vara en ursäkt för att tillåta tortyr, kidnappning och, i ännu mindre grad, mord, vilket inte bara sker i Guantánamo utan också i många andra delar av världen.

Vi måste därför fortsätta att sätta press på Förenta staterna på alla sätt vi kan för att övertala dem att, å ena sidan, stänga Guantánamo men också, å andra sidan, att säkerställa att de nästan 500 internerade människorna får de rättsliga garantier som de kräver. Vi måste därför återigen påpeka – liksom Elena Valenciano Martínez-Orozco också har sagt – att fångar inte får släppas under vetskap om att de kommer att sändas till länder där de kan utsättas för tortyr. I många fall kan de inte ens återvända till det land där de är bosatta, eftersom deras uppehållstillstånd har dragits tillbaka.

Därför anser jag att vi måste påminna rådet om att dessa åtgärder måste tas på allvar och att ett proaktivt tillvägagångssätt är nödvändigt för att säkerställa att dessa människor – och detta insisterar jag på – inte bara får en rättvis rättegång utan också de humana och rättsliga garantier som de förtjänar.

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE). – (PT) EU:s huvudsakliga uppgift är att följa och främja den internationella lagstiftningen och de humanitära principer som bär upp den. Detta är ytterligare en anledning till att det europeiska projektet måste lyckas. Kampen mot terrorism får inte undergräva det system för personliga garantier som utgör den moraliska grunden för demokratin och rättsstatsprincipen. Den största faran för demokratin är den sjunkande moralen, och detta är ytterligare en allvarlig kapitulation gentemot terrorismen. Därför måste säkerhetsgarantier upprätthålla de grundläggande värderingarna för mänskliga rättigheter, och de måste utgöra en del av debatten om dessa värderingar. En säkerhetsinriktad politik förstör gradvis den upplysta arkitekturen för demokratisk politik och dess potential att låta den mänskliga värdigheten blomstra. Dessutom upprätthålls inte kampen mot terrorism bara av straffrättens mekanismer. På en mer grundläggande nivå upprätthålls den genom skapandet av en mer balanserad världsordning och det ambitiösa programmet för en sorts global rättvisa.

Europa är följaktligen Förenta staternas bästa partner om vi ska kunna uppnå en ordning som kan säkerställa att den internationella lagstiftningens principer och civilisationens grundläggande värden upprätthålls. Mot en bakgrund som denna behövs ett obevekligt engagemang för dialog. EU:s medlemsstater måste också delta i Europarådets reflektionsprocess i syfte att ändra Genèvekonventionerna. Terrormisstänkta har ingen rättslig status inom ramen för dessa konventioner, vilket är fel.

I Guantánamo definieras inte lagens och politikens gränser, men att definiera gränserna för lag och politik är ett grundkrav inom ramen för principen om rättvisa. Detta är demokratins största seger över terrorismen. För att citera Simone de Beauvoir: ”vi får inte låta våra bödlar ge oss dåliga vanor”.

  Cem Özdemir (Verts/ALE). – (DE) Fru talman, fru Plassnik, fru Ferrero-Waldner! Guantánamo har blivit en symbol för avlägsnandet av mänskliga rättigheter och förfaranden inom ramen för rättsstatsprincipen. Det är lätt för oss européer att kritisera situationen. Vi bör emellertid inte bara uppmärksamma förhållanden som strider mot mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Vi bör snarare fråga oss var vårt ansvar ligger och hur vi kan hjälpa till att finna en lösning.

Inte ens människor som amerikanerna anser är oskyldiga kan återvända till sina hemländer. Förenta staterna utesluter också med rätta att sända tillbaka dessa människor till länder där de skulle riskera tortyr eller förföljelse. Vi måste tillsammans finna ett svar på frågan vad som ska hända med dessa människor. Ödet för människorna i Guantánamo Bay rör oss alla och bör inte iakttas med likgiltighet.

Avslutningsvis – och detta är något som också bör betonas i dag – har även europeiska regeringar varit inblandade i utlämningar och till och med delvis i förhör av fångar i Guantánamo Bay. Ett exempel på detta är fallet Murat Kurnaz. Om vi på allvar kräver att Guantánamo Bay ska stängas en gång för alla bör vi omsätta ord i handling.

  Ursula Plassnik, rådets ordförande. – (DE) Fru talman! Vi i rådet ska fortsätta att uppmärksamt och med kännedom om vårt ansvar hantera ämnet Guantánamo. Anledningen till detta är att denna fråga ingår i ett antal av Europeiska unionens politiska prioriteringar: å ena sidan frågan om de mänskliga rättigheternas den internationella humanitära rättens universella giltighet samt kampen mot terrorismens gissel på grundval av rättsstatsprincipen och å andra sidan goda transatlantiska förbindelser, som också påverkas av denna fråga. Jag behöver inte säga att dessa förbindelser bör vara helt öppna och att kontroversiella ämnen bör behandlas med vissa målsättningar.

Vi kommer utan tvivel att fortsätta med den politik som vi drivit under det österrikiska ordförandeskapet och även dessförinnan. Jag nämnde några av huvudpunkterna i inledningen. Vi ska också ta upp dessa frågor vid det kommande toppmötet den 22 juni.

Avslutningsvis vill jag återigen påpeka att vi i ordförandeskapet, vad gäller utredningarna om misstänkta olagliga flygningar och hemliga fängelser, har agerat för att garantera att samarbetet med de undersökande organen har varit så omfattande som det kunnat vara. Vi hoppas kunna avsluta dessa undersökningar så snart som möjligt.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman, herr rådsordförande! Vi delar alla den djupa oron för problemet med mänskliga rättigheter, eftersom mänskliga rättigheter är en universell princip och ska tillämpas universellt. Jag håller i stora drag med om alla de nyckelelement som nämnts här under debatten. Å ena sidan utgör terrorhandlingar ett tydligt brott mot grundläggande rättigheter; å andra sidan måste alla åtgärder mot terrorism följa internationella rättsliga normer för lagstiftning på det humanitära och människorättsliga området. Varje person som hålls fängslad måste ha rätt till vederbörligt förfarande och en rättvis rättegång, och det måste också finnas ett strängt förbud mot tortyr och misshandel under alla omständigheter. Vi anser därför allihop att Guantánamo borde läggas ned så snart som möjligt.

Det är också en trovärdighetsfråga för Europeiska unionen och arabvärlden. Det måste dock påpekas att vi inte tillämpar någon dubbelmoral. Europeiska unionen intog en gemensam ståndpunkt förra veckan: alla 25 medlemsstaterna uttalade sig tydligt, och vi har redan tagit upp Guantánamoärendet med Förenta staternas regering vid ett flertal tillfällen. Som Ursula Plassnik sa kommer dialogen att fortsätta på grundval av denna gemensamma ståndpunkt. Ärendet kommer med all säkerhet att tas upp med vår amerikanska partner vid det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna, liksom den bredare frågan om behovet av att respektera våra gemensamma värden i kampen mot terrorism. Det ligger i vårt gemensamma intresse att finna en snabb och ömsesidig lösning.

  Talmannen. – Jag har avslutningsvis mottagit sju resolutionsförslag⁽¹⁾ som ingivits i enlighet med artikel 103.2/artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 11.00.

(1) Se protokollet.