Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 4 juli 2006 - Strasbourg

15. Tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är en andrabehandlingsrekommendation (A6-0208/2006) av utskottet för transport och turism om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG (13274/1/2005 C6-0091/2006 1997/0335(COD)) (föredragande: Renate Sommer).

  Renate Sommer (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Alla har gått för att titta på fotbollen och jag önskar att jag vore med dem, eftersom matchen spelas i mitt valdistrikt, det vackra Ruhrområdet. Vi får dock inte glömma bort att det är något aktningsvärt över det direktiv som vi behandlar och vi måste ägna det vår odelade uppmärksamhet. Vi får nämligen inte låta fotbollen komma före arbetet i parlamentet, inte ens ett fotbollsevenemang som detta.

När vi nu går vidare till en andra behandling av förslaget till direktiv om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart arbetar vi med en kvarleva från förra århundradet. Det var nämligen så länge sedan som i december 1997 som kommissionen lade fram ett förslag om det förra direktivet, 82/714/EEG, som var omodernt redan då, men gäller än i dag. Den första behandlingen av det här förslaget ägde rum i parlamentet i oktober 1998. Sedan kom Amsterdamfördraget den 1 maj 1999 och därmed medbeslutandeförfarandet för transportfrågor. Den första behandlingen gjordes därför om i september 1999, trots att parlamentet upprepade sin ståndpunkt från den ”första” första behandlingen – en oändlig historia!

Några månader in på det nya århundradet, i juli 2000, lade kommissionen fram ett ändrat förslag i vilket parlamentets önskemål beaktades.

Vad handlar då allt det här om? Det handlar om att en gång för alla skapa lika villkor överallt för europeisk inlandssjöfart, för att genom uppdaterade tekniska föreskrifter se till att Europas inlandssjöfart är säker och problemfri. För att kunna åstadkomma detta var man tvungen att harmonisera gemenskapens tekniska föreskrifter med de normer som reglerar sjöfarten på Rhen, eftersom Centralkommissionen för Rhensjöfarten av säkerhetsskäl inte erkände tekniska tillstånd för fartyg baserade på det förra direktivet.

Direktivet som ska omarbetas – 82/714/EEG – har även andra brister, bland annat att det inte gäller för passagerarfartyg och flytande anläggningar som byggfartyg, och säkerhetsföreskrifterna är naturligtvis som de var på 1970-talet. Fri inlandssjöfart i hela EU är dock beroende av att de tekniska föreskrifterna och säkerhetsföreskrifterna harmoniseras med de högsta normerna. Detta gäller såväl den fria rörligheten för varor som garantin om höga säkerhetsnormer, miljönormer och sociala normer.

Hittills har gemenskapsrätten endast kunnat tillämpas då bestämmelserna i Mannheimkonventionen inte gäller. I denna konvention som undertecknades den 17 oktober 1868 fastställdes de principer som till stor del gäller än idag för sjöfarten på Rhen, trots att Centralkommissionen för Rhensjöfarten redan hade grundats enligt en bilaga till slutakten från Wienkongressen 1815. Hittills har EU alltså inte lyckats anta någon rättsakt som gäller för Rhen, trots att 80 procent av alla varutransporter på EU:s inre vattenvägar görs på Rhen.

Det ömsesidiga erkännandet av fartygscertifikat blev inte möjligt förrän ett tilläggsprotokoll till Mannheimkonventionen trädde i kraft i december 2004. Den viktigaste aspekten med det nya direktivet är faktiskt att införa ett standardcertifikat för fartyg inom EU:s inlandssjöfart. Detta har att göra med rättssäkerheten.

Det fanns fortfarande en del problem med att direktivet omfattade fritidsbåtar på 20–24 meter som mycket väl kunde omfattas av både det här direktivet och det så kallade fritidsbåtsdirektivet nr 94/25/EG, trots att det senare direktivet reglerar handel med fritidsbåtar och därmed är ett inre marknadsdirektiv som reglerar marknadstillträdet för fritidsbåtar. Det reviderade direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart går endast längre än vad som föreskrivs i fritidsbåtsdirektivet om detta är nödvändigt för att upprätthålla säkerheten på de inre vattenvägarna och strider därför inte mot dess bestämmelser.

Jag ska kanske tillägga att erfarenheten från fritidsbåttrafiken på Rhen visar att ägare av fritidsbåtar inte har några problem med de regler för Rhen som är jämförbara med de tekniska föreskrifterna i det reviderade direktivet.

Utskottet för transport och turism antog ståndpunkten att de tekniska föreskrifterna i direktivets bilaga, bland annat dem i kapitel 15, ”Särskilda bestämmelser för passagerarfartyg”, som på grund av de utdragna förhandlingarna och de långa översättningstiderna fortfarande är desamma som under förhandlingarna 2004, bör omfattas av kommittéförfarandet. Utskottet var för en sådan ändring eftersom det är det enda sättet att garantera att en harmonisering av de befintliga rättssystemen kan åstadkommas utan dröjsmål och att få en rättssäker industri och handel. Jag ber er därför att stöda ändringsförslaget även vid andra behandlingen.

Avslutningsvis skulle jag vilja ta tillfället i akt och rikta ett varmt tack till rådet och kommissionen, men naturligtvis även till mina kollegor, för deras goda samarbete kring dokumentet. Jag tackar parlamentet för uppmärksamheten och allt jag kan säga nu är ”skepp ohoj!”

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr talman, fru Sommer, som enligt min mening är heroisk som deltar i debatten så här sent, mina damer och herrar! Jag är glad över att det finns ett brett samförstånd om kommissionens förslag i dag tack vare alla parters politiska vilja och samarbetet mellan de tekniska experterna.

Fru Sommer! Jag tackar er för att personligen ha gjort ett viktigt bidrag till att uppnå detta samförstånd.

Den gemenskapslagstiftning som harmoniserar de tekniska föreskrifterna för fartyg i inlandssjöfart går tillbaka till 1982. I lagstiftningen föreskrivs ett certifikat som gör att fartyg i inlandssjöfart tillåts navigera på alla vattenvägar inom EU förutom Rhen. Två tredjedelar av transporterna på Europas inre vattenvägar sker dock på Rhen.

Vårt förslag från 1997 har således tre mål:

För det första att uppdatera de tekniska föreskrifterna så att fartygssäkerheten ligger i linje med den tekniska utvecklingen.

För det andra att skapa förutsättningar för ett framtida erkännande av gemenskapscertifikatet för navigering på Rhen.

För det tredje att inrätta ett kommittéförfarande för att i framtiden regelbundet kunna anpassa de tekniska föreskrifterna i ljuset av tekniska framsteg och utvecklingen av befintliga bestämmelser för Rhen.

Ärendet låg nere under en lång tid i rådet på grund av frågan om huruvida fartyg med gemenskapscertifikat skulle tillåtas att navigera på Rhen. Så fort frågan hade lösts kunde rådet dock nå en politisk överenskommelse.

Antagandet av detta direktiv kommer verkligen att vara ett steg framåt när det gäller harmoniseringen av reglerna, vilket vi ställer krav på i handlingsplanen Naiades. Det blir därmed möjligt att genomföra ett enhetligt system för hela nätet av Europeiska unionens vattenvägar. De tekniska föreskrifterna ska harmoniseras för att garantera en hög säkerhetsnivå, särskilt för passagerarfartyg.

Gemenskapscertifikatets framtida giltighet för Rhen kommer att främja konkurrensen och skapa lika villkor för flodtransporter inom den inre marknaden. Vi kommer att behålla denna nivå i framtiden, i samarbete med Centralkommissionen för Rhensjöfarten.

Vi stöder det ändringsförslag som har antagits av utskottet för transport och turism och jag är glad över att de tre institutionerna har nått en kompromiss.

Jag skulle vilja ta tillfället i akt att försäkra er om att kommissionen känner till den oro som en del ägare av stora fritidsbåtar i vissa medlemsstater uttryckt. Den text som ni ska anta innebär man kan ta itu med majoriteten av dessa farhågor.

Till skillnad från direktiv 94/25/EG, vilket gäller tillträde till marknaden för gemenskapens fritidsbåtar, gäller det nya direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart i stället sjöfartssäkerheten på alla vattenvägar. Ett tjugo meter långt fartyg fordrar ytterligare föreskrifter utöver dem som endast behövs för marknadsföring.

Dessutom skulle ett uteslutande av fritidsbåtar som är kortare än 24 meter – och inte 20 meter – från direktivets tillämpningsområde göra att de regler som tillämpas för Rhen skiljer sig från de regler som tillämpas för andra vattenvägar inom gemenskapen. Detta skulle kunna skapa problem när det gäller erkännandet av gemenskapscertifikatet för sjöfart på Rhen och utgöra ett hinder för planen med ett enhetligt certifikat för fartyg inom gemenskapen, det vill säga gemenskapscertifikatet.

Avslutningsvis tillåts genom direktivet en rad undantag för befintliga fritidsbåtar. Jag vänder mig särskilt till Graham Watson i den här frågan eftersom det var han som uppmärksammade mig på den: befintliga fritidsbåtar är tillåtna även i fortsättningen, förutsatt att brottet mot föreskrifterna inte utgör en uppenbar fara. Jag vill också tillägga att det enligt artikel 7 är tillåtet för medlemsstater vars inre vattenvägar inte ansluter till andra medlemsstaters vattenvägar att avvika från hela eller delar av direktivet.

Mina damer och herrar! Jag kan i vilket fall försäkra er om att kommissionen kommer att se till att den under kommittéförfarandet tar särskild hänsyn till kapitlet om fritidsbåtar, både för att förhindra att detta står i strid med, eller är oförenligt med, direktiv 94/25/EG och för att tydliggöra och sprida ljus över eventuella oklarheter.

  Reinhard Rack, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman! Föredraganden sa i sin inledande kommentar att det är värt att vänta på ett lyckat resultat och det hade hon rätt i. Det dokument som diskuteras, och särskilt det som parlamentet kunde bidra – och bidrog – med, kan bidra till att främja fria transporter på inre vattenvägar – och det är just fria transporter på inre vattenvägar som vi behöver. Om vi vill att trafikflödet genom EU allmänhet ska vara mer förenligt med miljön behöver vi lämpliga, förenliga regler för inlandssjöfart, vilket är något som kommissionen kräver i sin redogörelse efter halva mandatperioden – vice ordförande Jacques Barrot bör notera att jag faktiskt lyssnade mycket noggrant förra gången.

Det krävs dock inte endast en enhetlig reglering utan även en sammanlänkning av alla regler som är tillämpliga på inlandssjöfart. Vi behöver dessutom förbättra färdvägsplaneringen, det vill säga det transeuropeiska nätet, ramarna för stödet – däribland Marco Polo II – och, inte minst, de tekniska reglerna och föreskrifterna så att de ligger i linje med dagens normer.

Ett lyckat resultat är värt att vänta på och vår grupp, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, tackar Renate Sommer, föredraganden, för det värdefulla arbete hon har utfört. Vi hoppas på en stor majoritet i morgon och kommer att göra vad vi kan för att så ska bli fallet.

Det kommer att finnas ytterligare några saker att göra med nätet. Herr vice ordförande! Som ni nyss sa blir Naiades nästa förslag till rättsakt där vi måste utnyttja möjligheterna och så att Europas vattenvägar som helhet på ett konkret och konstruktivt sätt kan bidra till hanteringen av trafikflöden.

Det som är viktigt i det här avseendet, särskilt när det gäller Naiades, är att vi inte bara fokuserar på Västeuropa, utan att vi i stället, särskilt nu när Donau är öppen, ser till att EU:s hela vattenvägsnät kan växa ihop till en fullgod, lämplig och säker enhet.

  Ulrich Stockmann , för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Handlingsprogrammet Naiades har redan nämnts. Genom det som vi ännu inte har förhandlat klart om i dag kommer EU:s lagstiftare att med rätta uppmärksamma och stödja de inre vattenvägarna.

I dag ska vi naturligtvis fatta ett beslut som inte är lika uppseendeväckande, men som ändå skulle ha fattats för länge sedan. Parlamentet kommer i en andra behandling att godkänna harmoniseringen av tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och därmed avsluta den lagstiftningsprocess som nu har pågått i nio år.

Genom detta direktiv anpassas gemenskapsnormerna till de mer omfattande normer som återfinns i konventionen för sjöfarten på Rhen, vilket enligt vår mening garanterar fri konkurrens på alla inre vattenvägar med en enhetlig tillämpning av höga säkerhetsnivåer.

Vid första behandlingen och i den gemensamma ståndpunkten gjorde parlamentet och rådet olika ändringar. I likhet med föredraganden, vars betänkande jag är mycket tacksam för, anser även jag att dessa ändringsförslag generellt sett är godtagbara och utgör ett rimligt komplement till kommissionens ursprungliga förslag.

Vi stöder den uppfattning som Mathieu Grosch och Corien Wortmann-Kool har uttryckt i sina ändringsförslag på området om att vissa typer av fartyg lyder under två olika rättsakter och även om vi nu har fått höra att dessa skiljer sig ganska mycket åt anser vi likväl att ändringsförslaget är riktigt. Vi skulle dessutom välkomna att de tekniska bilagorna till de aktuella direktiven snarast möjligt ses över för att undanröja dubbla rättsakter.

Dessutom vill både jag och min grupp att lagstiftningen färdigställs utan dröjsmål.

  Johannes Blokland , för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Inlandssjöfarten är på uppgång, vilket är bra. Här i parlamentet kan vi inte göra annat än hjärtligt välkomna detta väsentliga bidrag till hållbara, säkra och konkurrenskraftiga transporter genom EU. Det kan nämligen inte tas för givet att så är fallet, utan det är viktigt att skapa de rätta villkoren. Renate Sommers betänkande utgör en av de viktigaste byggstenarna. Harmoniserade tekniska föreskrifter för genomfart på inre vattenvägar innebär nämligen lika villkor för alla och därmed en utmärkt, hanterbar och säker flotta.

Det som ger oss anledning att välkomna betänkandet med ännu större entusiasm är att det innebär slutet på en process som har pågått i omkring tio år. Jag är särskilt nöjd med att förhållandet mellan institutionerna inom sektorn för inlandssjöfart inte har utgjort något hinder för denna överenskommelse och detta uppenbart givande samarbete utvidgas enligt min mening även till andra områden. Detta kommer vi att behöva diskutera framöver.

När det gäller innehållet gläder jag mig åt normkraven för fartygen. Även om det är nödvändigt att göra insatser inom sektorn för att tillmötesgå dessa krav innebär detta utan tvivel en ökning av flottans kvalitet. Med hänsyn till möjligheterna när det gäller vattenburna transporter är detta både mycket välkommet och viktigt.

Jag är även nöjd med förfarandet när det gäller att anpassa och förbättra direktivet ytterligare. Det är verkligen inte motsträvigt att överlåta ett sådant tekniskt företag till experterna. Jag har förstått att en rad ändringsförslag ligger för behandling just i detta ögonblick. Jag hoppas att experterna kommer att hitta en lösning på den eventuella diskrepansen mellan detta direktiv och direktiv 94/25/EG och jag ger därför ändringsförslaget mitt fulla stöd.

Avslutningsvis vill jag tacka Renate Sommer för hennes insats. Jag hoppas att detta steg kommer att vara ett positivt bidrag till att förbättra inlandssjöfarten.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Den passion för fotbollen som i kväll har blivit en global och europeisk passion ger mig tillfälle att uttrycka min passion för en god europeisk stämning även inom transportsektorn. Jag talar som ledamot från en medlemsstat, Spanien, vars floder har upphört att vara farbara sedan en tid tillbaka och som drabbats av en torka som är på väg att bli strukturell. Därigenom minskar gradvis möjligheten att åter göra dem farbara. Jag känner därför en sund europeisk avundsjuka mot de länder som har farbara vattenvägar för både passagerare och varor.

Eftersom jag har en tysk partner kommer jag så väl ihåg den beundran jag kände när jag såg Rhen för några år sedan alldenstund jag innan dess hade hört talas om flodmotorvägar och även hade arbetat inom det området men aldrig hade förstått vad det var. Intrycket av att se Rhen med en välreglerad, organiserad, storslagen och samtidigt effektiv trafik gjorde att jag förstod vad vi pratade om och att EU höll på att ge sig i kast med dessa viktiga transportvägar.

Det är därför jag som europé är så glad över att debatten är på väg att få ett lyckligt slut, tack vare Renate Sommer och även min kollega Ulrich Stockmann. Detta kommer att göra det möjligt att harmonisera sjöfarten på floderna både när det gäller de sociala säkerhetsreglerna och miljöreglerna, däribland förslaget om att det inte ska ske någon urholkning i de länder där det finns risk för det.

Det återstår bara för mig att uttrycka min förhoppning om att min stad, som kommer att vara värd för den internationella utställningen om just vatten och hållbar utveckling 2008, kan genomföra projekt för att återställa farbarheten på bland annat floden Ebro för passagerartransporter inom kollektivtrafiken och naturligtvis för sport- och turismändamål. Det gläder mig därför att även säkerhetsregler och sociala regler gäller.

Min dröm är att det inte kommer att dröja alltför länge innan transporter av varor från Spanien till Frankrike via Pyrenéerna genom en central tunnel och sedan vidare längs Canal de Midi och det franska kanalnätet och slutligen på Rhen, vars lämpliga och förnuftiga reglering vi gör till EU-lagstiftning i dag.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. – (FR) Herr talman, fru Sommer, mina damer och herrar! Jag vill tacka er för denna givande debatt. Den bekräftar att kommissionens förslag från 1997 fortfarande är lika aktuellt.

Jag är särskilt tacksam mot Renate Sommer, er föredragande. Parlamentet bekräftar därmed sitt engagemang när det gäller inlandssjöfarten och genom direktivet blir det lättare att genomföra ett enhetligt system för EU:s hela vattenvägsnät.

Överenskommelsen utgör ett viktigt steg i linje med vår strategi att harmonisera reglerna på EU-nivå, vilket rekommenderas i handlingsplanen Naiades, och kommer således att bidra till att öka konkurrenskraften för gemenskapens inlandssjöfart.

Herr talman! På detta sätt ville jag tacka alla de ledamöter som var vänliga att bidra till detta utmärkta arbete.

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl.12.30.