Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2245(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0207/2006

Ingivna texter :

A6-0207/2006

Debatter :

PV 06/07/2006 - 4
CRE 06/07/2006 - 4

Omröstningar :

PV 06/07/2006 - 6.18
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0320

Debatter
Torsdagen den 6 juli 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

4. Rättvis handel och utveckling (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0207/2006) av Frithjof Schmidt för utskottet för utveckling om rättvis handel och utveckling (2005/2245(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Frithjof Schmidt (Verts/ALE), föredragande. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Genom betänkandet om rättvis handel och utveckling reagerar vi som parlament på den anmärkningsvärda ekonomiska och politiska framgångssaga som rättvis handel är.

Under de senaste åren har tillväxttakten för rättvis handel inom EU ökat genomsnittligen med 20 procent, och trenden fortsätter. I enskilda länder har vi marknadsandelar på upp till 20 procent såsom i fallet med kaffe i Förenade kungariket. Allt detta illustrerar framgången hos ett initiativ från civilsamhället under marknadsvillkor som hittills har klarat sig utan betydande statligt stöd och statlig finansiering. Samtidigt har detta också en direkt effekt på bekämpningen av fattigdom eftersom rättvisa priser garanterar en rättvis inkomst. Det är också ganska väsentligt när det gäller social utveckling i de sydliga staterna att producenter i dessa länder får en skälig inkomst.

Samtidigt påvisar det hela den höga graden av medvetenhet från de europeiska konsumenternas sida och deras intresse för socialt ansvarstagande i samband med internationell handel samt en hög produktkvalitet. Detta ämne gäller därför också skydd av konsumenternas intressen. Rättvisa priser, rättvisa villkor för arbetstagare och producenter, uppfyllande av ekologiska normer, alla dessa saker är lika viktiga för producenternas livskvalitet i syd som för konsumenterna i nord.

Det fanns också en bred enighet i utskottet för utveckling, något som jag är mycket glad över. Därför skulle jag nu vilja rikta mitt uttryckliga tack till alla mina kolleger i utskottet för utveckling, till skuggföredragandena och till samordnarna för deras konstruktiva råd. Betänkandet antogs enhälligt i utskottet. Detta föregicks av en intensiv diskussion mellan rörelsen för rättvis handel och ett flertal sammanslutningar om problemen med rättvis handel. I utskottet upprättade vi och förde tillsammans fram kriterier som måste uppfyllas för produkter som är rättvisemärkta, så att man inte förleder konsumenterna.

I detta betänkande uppmanas därför kommissionen att utfärda en rekommendation som gäller rättvis handel. Detta inbegriper främjandet av en politisk och ekonomisk princip och inte till exempel främjandet av ett varumärke. Inte heller inbegriper det en rättsligt bindande och detaljerad förordning eller en rättsakt om rättvis handel för hela EU. Det är inte, och ska heller inte vara, vår avsikt att överreglera och på grund av detta kanske hämma denna framgångsrika, spirande marknad. Det inbegriper dock att man definierar de kriterier som utgör själva substansen i principen ”rättvis handel”.

Nyckelkriterier som har förts fram i detta syfte i betänkandet inkluderar bland annat producentpriser som tryggar producenternas existens, att kunder informeras om de priser som producenterna håller, dvs. öppenhet, att Internationella arbetsorganisationens grundläggande konventioner om hälsa och säkerhet i arbetet och barnarbete efterlevs i produktionen, att miljönormer efterlevs, att tillgång till produktion och marknad stöds genom producentorganisationer och att respekten för dessa kriterier övervakas. Det är viktigt att dessa frågor inkluderas i kommissionens rekommendation.

Här skulle jag även uttryckligen vilja tacka kommissionen. Särskilt inom generaldirektoratet för bistånd och generaldirektoratet för handel har det funnits en tydlig öppenhet för och, skulle jag kunna tillägga, även en uppskattning för detta betänkande. Vi hade ett mycket konstruktivt utbyte.

Ytterligare en personlig observation: Kommissionsledamot Mandelson! Jag vet att ni älskar choklad och jag har ofta sett att ni föredrar rättvisemärkt choklad från Oxfam. Detta är två preferenser som vi båda delar. Därför är jag redan, genom era konsumtionsvanor, medveten om att ni har en öppen inställning i den här frågan.

Jag skulle än en gång vilja rikta en särskild vädjan till er, om att ni i programmet för handelsbistånd, vilket nu diskuteras inom WTO, skapar ett avsnitt om bistånd till rättvis handel. Om vi bara hade möjlighet att använda 10 procent av anslagen inom detta område för sektorn för rättvisemärkta produkter så skulle det ge ett enormt incitament för denna fina princip. Hjälp oss genom att privilegiera rättvisemärkta produkter vid offentliga anbudsinfordringar, och blås nytt liv i artikel 23 i Cotonouavtalet enligt vilken samarbete med AVS (stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) ska ges en viktig ställning och stödjas.

EU behöver en väl samordnad politik om rättvis handel. Jag hoppas att parlamentet i dag kommer att ta ett viktigt steg i denna riktning och det är sedan upp till kommissionen att ta ytterligare ett viktigt steg. Vi behöver den här rekommendationen, kommissionsledamot Mandelson.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill först av allt tacka Frithjof Schmidt för detta betänkande och för att han uppmärksammade mina allt tydligare konsumtionsvanor, som jag är rädd håller på att bli alltför tydliga i takt med att jag växer in i arbetet som EU:s kommissionsledamot med ansvar för handel. Jag vill uppriktigt och varmt tacka honom för detta betänkande, som jag anser vara väldigt värdefullt och som kommer att bli väl mottaget.

Rättvis handel är ett centralt verktyg för att stärka en hållbar utveckling och förbereda oss på att bättre kunna bekämpa fattigdomen i världen och som koncept håller det på att utvecklas snabbt. Det är utan tvivel en väldigt populär affärspraxis. Den ökar i utbredning, blir attraktivare för den allmänna opinionen och bidrar till att öka allmänhetens medvetenhet och intresse för frågor som rör hållbarhet.

Man utför inte bara en bra konsumtionshandling när det gäller innehållet i den vara man konsumerar. Det är också en stimulans för hjärnan. Det får en att tänka och därför är det till och med ännu värdefullare. Konsumenterna tar faktiskt hänsyn till produktionsvillkoren. Folk bryr sig, det handlar inte bara om att de vill äta, och rättvis handel har banat väg för detta på ett mycket attraktivt sätt.

Kommissionen stöder aktivt rättvis handel. Vi ingick åtaganden för rättvis handel i Cotonouavtalet med AVS-länderna, liksom i vårt meddelande om en konsekvent utvecklingspolitik.

Mycket av stödet till handels- och utvecklingsprojekt går till rättvis handel: utvecklingsprojekten fick över 4 miljoner euro under 2003 och den siffran ökar. Detta bestod huvudsakligen av stöd till icke-statliga organisationer, men också av direkt stöd för att harmonisera gällande standarder. Vi deltog också i branschmässor om rättvis handel.

Man skulle kunna säga att rättvis handel hjälper till att hålla samvetet rent för dem som köper dessa produkter, men trots det fortsätter andra att exploatera de behövande. Jag är inte nöjd med argumentet att rättvis handel varken är en patentlösning för de fattiga producenternas alla problem eller innebär att man exploaterar de fattiga om man inte köper eller konsumerar rättvisemärkta produkter.

Det som krävs för att utrota fattigdomen och stärka utvecklingen är en allmän och konsekvent politisk ram. Det är det konceptet vi behöver utveckla, och detta betänkande hjälper oss med detta.

Rättvis handel är privat och begränsad till de deltagande producenterna medan FN:s millennieutvecklingsmål är till för alla. Rättvis handel är speciell och specifik och FN:s millennieutvecklingsmål är allmänna och omfattande, men det finns en tydlig samverkan mellan de två. Målen är olika för individen och för EU:s politiska beslutsfattare.

En individ gör ett personligt val. Han eller hon har rätt att utöva denna rättighet. Man kan inte automatiskt omvandla detta till en mer omfattande politik. Den enskilde konsumenten beslutar mycket riktigt om ett paket kaffe. Politiska beslutsfattare däremot måste se till hela sektorn och våra skyldigheter gentemot sektorn som helhet.

Vi behöver en komplett och offentlig lösning – en lösning som därför inte bör begränsas till endast rättvis handel. Som det mycket riktigt påpekas i betänkandet kan organisationer som inte sysslar med rättvis handel uppnå liknande resultat som dem som gör det, som har likadan tillväxt och som kan påverka konsumentens val samt de internationella handelssystemen. Vi bör använda hela spektrumet av trovärdiga initiativ för att stödja hållbarheten. Detta bör vara vårt test. Hjälper de, stöder de eller utvecklar de hållbarheten? Om de gör det ska det vara detta som styr vårt svar och vår attityd.

Genom att bygga på åtaganden som vidtagits tidigare vill vi tillsammans med våra partner utforska tillämpningen av ekonomiska partnerskapsavtal med AVS-länderna liksom andra handelsavtal för att kunna skapa särskilda incitament inriktade på att förbättra marknadens tillgång till rättvisemärkta produkter. Det är där jag anser att vårt intresse och åtagande kommer bäst till nytta.

Det är därför väldigt konstruktivt att man i betänkandet pekar ut riskerna med olämplig nationell lagstiftning om rättvis handel. Jag är medveten om att en del av de initiativ som tas kan skada den status som rättvis handel redan har uppnått. Vi måste uppmärksamma detta och se om det inte är bättre att tillämpa en mer konsekvent och kollektiv strategi för att kunna få ut mesta möjliga av den rättvisa handeln.

Om man omvänt håller fast vid den särskilda strategin för rättvis handel alltför strängt riskerar man att diskriminera andra system, av vilka några uppmärksammas i ert betänkande, som har liknande krav och som vi kan och bör stödja.

Ni har rätt när det gäller behovet av att skydda konsumenterna, frågan är bara hur. Jag anser att politikens roll är att se till att de budskap som ges till konsumenterna är korrekta och ger möjlighet till insyn, och det gläder mig att även detta betonas i betänkandet. Vi är redan skyddade mot vilseledande krav, men vi skulle kunna överväga att gå längre och bidra till att aktivt engagera konsumenten i produktionsetiken.

Jag anser att det finns utrymme för bättre information om kravsystem i allmänhet och arbete pågår kring detta. Jag ska be mina tjänsteenheter undersöka hur hållbarheten stärks av olika garantisystem och märkning, inklusive rättvis handel.

Vi kommer att undersöka alla förslag som presenterats i detta betänkande och självklart hålla Europaparlamentet informerat om den fortsatta utvecklingen. Vi behöver ha en löpande dialog med Europaparlamentet. Det gläder mig därför att detta betänkande ger oss en ram, både för denna dialog och för det sätt som vi kan, bör och kommer att fortsätta vårt åtagande inom detta område.

Avslutningsvis vill jag återigen tacka föredragande för kvaliteten på detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel.(DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle först vilja gratulera föredraganden Frithjof Schmidt, som behandlade problemet på ett mycket målorienterat sätt och framgångsrikt lade fram det för omröstning. Även om ämnet har behandlats av kommissionen och parlamentet vid ett flertal tillfällen finns det alltid behov av ytterligare insatser så att rättvis handel kan fortsätta att utvecklas effektivt och framgångsrikt. Vad som är viktigt här är att centrala standarder och kriterier införs och att marknaden utvecklas utifrån dessa. När det gäller denna nya sektor måste man dock ständigt överväga det faktum att förhastade direktiv alltid medför en risk för schematisk harmonisering och överreglering.

Med en siffra på 60–70 procent av den totala försäljningen är Europa den största försäljningsmarknaden för rättvisemärkta produkter och erbjuder, grundat på min uppskattning, ytterligare möjligheter till tillväxt. I detta hänseende är det en särskilt viktig fråga för mig att kommuner, städer och mindre samhällen, de tyska delstaterna och andra regionala administrativa organ om och om igen påminns om och uppmanas att överväga rättvisemärkta produkter vid sina anbudsinfordringar samt att använda dem vid olika evenemang och liknande.

Givet det smala utbudet i produktionen av rättvisemärkta produkter är kunden ofta osäker på om den produkt som är rättvisemärkt över huvud taget är en sådan produkt. Ju större denna marknad är, desto större är osäkerheten. Därför kanske vi måste överväga en europeisk logo för rättvis handel i framtiden.

För producenterna av rättvisemärkta produkter vädjar jag om en prisstruktur som tryggar deras existens, rättvisa produktionsvillkor och efterlevnad av miljönormer i samband med hållbar utveckling. Rättvis handel måste vara oskiljaktigt knuten till grundläggande arbetsnormer. Nu när vi som européer har lyckats skapa positiva ramvillkor för att utveckla och främja rättvis handel kan vi inta en mycket viktig roll som tongivande inom detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag skulle vilja gratulera och tacka Frithjof Schmidt för detta betänkande och för hans intressanta anförande om rättvis handel. Rättvis handel kan ge ett positivt bidrag till fattiga länders utveckling genom att säkra bättre villkor för producenter och för deras familjer, samt att säkra bättre tillgång till världsmarknader och att främja hållbar utveckling. Jag skulle vilja uppmärksamma er på ett antal punkter i texten som är problematiska med tanke på betänkandets innehåll.

För det första blandar man, enligt min åsikt, i betänkandet ihop idén om rättvisemärkta produkter med rättvis handel i allmän bemärkelse. Texten kommer att vara den första under den europeiska lagstiftningens historia att behandla området rättvisemärkta produkter, i form av ett betänkande om varor som är rättvisemärkta och marknadsförda som sådana. Ämnet för betänkandet borde ha varit märkningen av produkter så att de vägledande principerna för rättvis handel inte förvrängs på bekostnad av de konsumenter som vill köpa rättvisemärkta produkter.

Betänkandet gäller sektorn för rättvis handel. Emellertid, och jag vill betona detta, är det betänkande som debatteras här inte ett betänkande om rättvis handel i betydelsen att göra internationell handel mer rättvis. Det är tydligt att rättvis handel är något annat. Det är ett försök att göra all handel mer rättvis och detta ämne har berörts i många andra resolutioner och betänkanden från Europaparlamentet.

Det är därför, enligt min åsikt, olämpligt att hänvisa till Cotonouavtalet i detta sammanhäng, eftersom detta avtal berör rättvis handel och inte rättvisemärkta varor. Jag anser också att frågan om att stabilisera priser är ett tveksamt ämne och att kommentarer om detta inte kommer att hjälpa oss att bedöma betänkandet som helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Linda McAvan, för PSE-gruppen. – (EN) Fru talman! I går kväll blev jag hemkörd av en taxichaufför från Ghana. Jag tror att han var en av de få som arbetade med tanke på fotbolls-VM. Jag frågade honom om han trivdes i Frankrike. Han sa att det var okej att bo här men han saknade Ghana. Här i Frankrike kan tre av hans barn gå på universitetet, något som skulle varit omöjligt att ens föreställa sig i Ghana.

Jag var i Ghana förra året. Det som taxichauffören sa bekräftade vad jag redan hade sett där. Jag åkte till norra Ghana för att träffa tomat- och risodlare. De tjänade inte tillräckligt för att ha råd att skicka sina barn till skolan eller få tillgång till sjukvård. Samtidigt såldes det amerikanskt subventionerat ris och tomatprodukter tillverkade i Europeiska unionen på marknadsplatserna i norra Ghana som kostade mindre än den lokala produktionen.

Under samma resa besökte vi jordbrukare som producerade rättvisemärkt kakao i centrala Ghana. De var inga rika människor, men de hade ett hållbart pris och ett långsiktigt kontrakt för sin produkt. Därför kunde de få tillgång till sjukvård, hade en skola dit de kunde skicka sina barn och premien för rättvis handel innebar att det investerades i vattenförsörjning i deras lokala byar. Jag såg skillnaderna mellan jordbrukare som sysslade med rättvis handel och de som inte gjorde det i bananplantagerna på Windwardöarna.

Vi vill ha rättvisa priser för jordbrukare i alla utvecklingsländer. Vi hoppas att Världshandelsorganisationen (WHO) kommer att utforma ett rättvisare system, men under tiden behöver vi Rättvis Handel, med stort ”R” och stort ”H”. Det gläder mig att kommissionen kommer att stödja detta.

När det gäller frågan om andra varumärken är svaret ja, andra etiska varumärken håller på att utvecklas. Några av dem är väldigt bra, men vi måste vara försiktiga här. Vi kan inte ha rättvis handel till ett billigt pris. I takt med att marknaden blir större finns det en frestelse för alltfler aktörer att vilja ha ett etiskt varumärke, fast de inte vill betala vad det kostar. Därför ska vi vara försiktiga med vilka vi stöder och se till att varumärkena verkligen är etiska. Rättvis handel handlar om pris och hållbarhet. Det handlar om millennieutvecklingsmålet att bekämpa fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Sajjad Karim, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att tacka vår föredragande Frithjof Schmidt för att ha höjt standarden och med det våra ambitioner. Jag är säker på att vi alla kommer att gynnas av att följa hans rekommendationer. Jag välkomnar också kommissionens åsikter. Jag är säker på att vår partnerskapsstrategi kommer att föra mycket gott med sig.

Detta är särskilt viktigt eftersom en stor del av våra livsmedel i dag kommer från utvecklingsvärlden, där jordbrukare och arbetstagare får allt svårare att tjäna ihop till ett drägligt liv. På vår globala marknadsplats lämnar användningen av internationellt erkända varumärken eller märken som hederliga konsumenter kan få förtroende för, ett logiskt och betydelsefullt bidrag till ekonomiska och sociala förbättringar runtom i världen. Genom tydlig varumärkning håller de enskilda individerna på att inse att deras val kan få betydelse när det gäller att hantera problemet med fattigdomen i världen. Det enkla beslutet att köpa rättvisemärkta produkter kan få stora konsekvenser, garantera att producenter och arbetstagare gynnas genom rättvisare löner och bättre arbetsvillkor samt få en avgörande betydelse för deras möjlighet att tillgodose sina familjers grundläggande behov.

Under de senaste fem åren har Förenade kungariket visat sig ha den mest dynamiska strukturen för rättvis handel av alla EU:s medlemsstater och har den snabbast växande marknaden för rättvis handel i hela världen. Häpnadsväckande 87 procent av den brittiska befolkningen skulle hellre köpa från företag som gör någonting positivt för samhället. När de tillfrågades om vilka produkter som hamnar inom denna kategori svarade 27 procent specifikt rättvisemärkta produkter. Denna siffra skulle kunna och bör bli mycket högre och det är ledamöternas skyldighet att öka medvetenheten kring detta nödvändiga projekt.

I min egen nordvästra valkrets är vi beslutna att främja jämlik och hållbar utveckling där det är möjligt. Garstang i Lancashire var den första staden som uppnådde rättvis handelsstatus 2001. Tretton andra städer i nordväst, inklusive industriella kraftcentrum som Manchester, Lancaster och Liverpool, har följt efter. Kendal blev den första kommunen för rättvis handel och nu har Lancashires regionstyrelse åtagit sig att göra Lancashire till det första grevskapet med rättvis handel.

Liksom i Europaparlamentet är rättvisemärkta produkter tillgängliga i flera kommunala byggnader. Te och kaffe som serveras på mötena är rättvisemärkt och temadagar har hållits för att informera personalen om fördelarna med rättvis handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Vid en tidpunkt då Världshandelsorganisationens förhandlingar har kommit i ett nytt dödläge är det trevligt att se parlamentet debattera ett betänkande om rättvis handel. Vi vet att detta ändå är en droppe i havet i den globala ekonomin och att en miljon jordbruksarbetare har nytta av det i dag. Detta kanske låter som ett stort antal, men det är faktiskt inte alls många. EU måste därför göra ett åtagande om rättvis handel, om än bara för att stilla samvetet för en gemensam jordbrukspolitik som sprider hunger och fattigdom i länderna i syd. För er skulle rättvis handel kunna vara en fjäder i hatten, herr kommissionsledamot. Andra människor, jordbruksföretagare, handelsnätverk och krävande konsumenter skulle kunna blåsa nytt liv i den.

Frithjof Schmidt har kommit med några bra förslag, särskilt att minska mervärdesskatten och att avskaffa importtullar, men betänkandets främsta värde ligger i att det visar vägen framåt och ger prov på en hoppfull princip. Med rättvis handel skulle världen kunna bli en bättre plats.

 
  
MPphoto
 
 

  Eoin Ryan, för UEN-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill börja med att gratulera föredraganden till ett utmärkt betänkande som är mycket efterlängtat.

Rättvis handel handlar om att betala fattiga producenter ett rättvist pris och hjälpa dem att få de nödvändiga kunskaperna för att utveckla sina verksamheter och arbeta sig ur fattigdomen. Jag håller med kommissionsledamoten. Detta är inte hela lösningen, men en del av den.

Köpare som väljer rättvisemärkta produkter spelar en central roll för att motverka fattigdom och stöder marginaliserade producenter på ett sätt som främjar värdighet och självständighet. Nya siffror som släpptes i dag avslöjar att den globala försäljningen av rättvisemärkta produkter nådde 1,1 miljarder under 2005. Detta innebär en ökning på 37 procent under 2004. Budskapet är tydligt: konsumenterna stöder gärna rättvis handel. För att generera större försäljning genom villkoren för rättvis handel till förmån för fler marginaliserade producenter är det viktigt att engagera kommersiella producenter och uppmuntra leveranser av rättvisemärkta produkter till de snabbköp där de flesta människor handlar.

Den betydande tillväxten av rättvisemärkta produkter under 2005 visar också att alltfler producenter, aktörer och leverantörer litar på den certifierade rättvisemärkningen och skulle vilja delta i systemet. Den framtida utmaningen blir att se till att hålla uppe standarden i denna märkning.

Jag reste nyligen till Guatemala med Trocaire, en irländsk icke-statlig organisation. Där besökte vi kaffeplantagen Claremont, där 50 familjer som levt och arbetat på plantagen under vad som närmast kan beskrivas som feodala förhållanden i tre generationer kastats ut, eftersom ägaren, som även råkade vara svägerska till landets sittande president, beslutade sig för att hon inte längre ville ha dem kvar på plantagen. Detta är en grupp människor som nu vill starta ett kooperativ för att producera rättvisemärkt kaffe. De kan, som sagt, producera kaffe. De har ju gjort det i flera generationer. Jag vill bara att det läggs till protokollet att jag har tagit upp den svåra situationen för dessa människor i Guatemala inför parlamentet, eftersom jag anser det vara fullkomligt vidrigt att folk kan bli behandlade på det här sättet i dag.

Rättvis handel handlar inte bara om att sälja och köpa, utan också om att skapa allmän rättvisa för människor.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE-DE). – Fru talman! Herr kommissionär! Jag är för rättvis handel. För mig är det fri handel, en handel utan tullar och kvoter i en miljö där fri företagsamhet och äganderätt respekteras. Detta betänkande har i vissa delar ett annat perspektiv, och i stycken verkar det nästan sträva efter motsatsen.

I betänkandet blandas två olika sorters rättvis handel. När företag och organisationer själva definierar vad de tycker är rättvist och sedan erbjuder konsumenten produkter som tillverkas enligt dessa kriterier är det konsumentmakt och någonting mycket bra.

Det andra är när politiker går emellan i en frivillig affärsrelation och slår fast villkor och priser som de betraktar som rättvisa för att sedan kalla just detta för rättvis handel. Det är för mig socialism och något riktigt dåligt. I betänkandet föreslår man att ge företagens rättvisa handel en egen rättslig grund och sätta politiska mål och kriterier. Det är att förvandla den viktiga konsumentmakten till någon typ av socialistisk planekonomi. Det förvånar mig att så många av kammarens ledamöter tycker att detta är något önskvärt.

Trots att rättvisemärkning är uttryck för konsumentmakt och någonting mycket gott vill jag ändå avsluta med att uppmana alla, politiker och medborgare, att fortsätta att vara kritiska konsumenter, särskilt i relation till varor som är rättvisemärkta. Ofta ger de mer pengar och inflytande till organisationer som styrs av vänsterideal och frihandelsmotstånd än till de riktigt fattiga i underutvecklade länder. Tropicana och Doles apelsinjuice gör troligtvis mer för att bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning än till exempel den här från Oxfam.

Just Europaparlamentets huvudlösa omfamning av Oxfam är ett bra exempel på hur galet det kan bli när vi är okritiska när vi omfamnar rättvisa produkter. Apelsinjuicen från Oxfam som säljs här i huset, till exempel, kommer från Kuba. Till dess att någon har förklarat för mig hur det kan kallas för rättvis handel när jag köper statlig juice och mina pengar går till en kommunistisk diktatur så kräver jag att Oxfams produkter tas bort från hela parlamentets sortiment, för det är inte rättvis handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Scheele (PSE).(DE) Fru talman! Jag vill lyckönska både talmannen och föredraganden för yttrandet. Det är ett mycket bra betänkande. När det gäller vissa talare får man intrycket att de inte har läst betänkandet och att de föreläser om sådant som de har fört med sig från andra politiska forum.

Oberoende av om rättvis handel skrivs med stora eller små bokstäver är det för mig mycket viktigt att man uppmärksammar att märkningen ”rättvis handel” under motsvarande villkor kan bli en förebild för den globala marknaden. Jag undrar varför parlamentsledamöterna är så rädda för rättvisa inom världshandeln. Vi skulle bespara oss många diskussioner om utvecklings- och invandringspolitik om världshandelssystemet var konstruerat på ett rättvisare sätt.

Vi talade med företagare från AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), när ett parlamentariskt möte ägde rum i Wien för två veckor sedan. Företrädare för dessa små företag och arbetsgivare berättade för oss om den viktiga roll som märkningen ”rättvis handel” har i deras regioner. De nämnde också att det skulle tjäna som ett gott exempel och en lösning på problemen i deras regioner, om den internationella handeln i sin helhet rörde sig i denna riktning. Det hänvisades också till den enorma betydelse som rättvisemärkt produktion har för att bekämpa fattigdomen i allmänhet och i synnerhet för kvinnornas liv.

Det är viktigt att vi tydligt fastställer detta. Jag hoppas att vi antar föredragandens betänkande utan ändringar för att stödja både rättvisemärkningen och rättvis handel på ett energiskt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Fiona Hall (ALDE).(EN) Fru talman! Jag vill tacka Frithjof Schmidt för hans utmärkta betänkande. Rättvis handel är en framgångssaga. Värdet av det totala antalet rättvisemärkta produkter som såldes i Förenade kungariket dubblerades från 2002 till 2004 och rättvisemärkt kaffe och te har blivit vardagsnamn.

Det dricks tre miljoner rättvisemärkta heta drycker i Förenade kungariket varje dag. Den största organisationen för rättvis handel i Förenade kungariket, Tradecraft, är baserad i Gateshead i min valkrets. Jag är stolt över den pådrivande kraft för rättvis handel som i dag existerar i nordöstra England, med alltfler platser som anmäler sig som städer för rättvis handel.

Även om rättvis handel ökar på många håll är den mindre utvecklad i vissa medlemsstater. EU:s stöd för rättvis handel via konsumentmedvetande och informationskampanjer kan hjälpa den rättvisa handeln att växa i hela Europeiska unionen. Ett blygsamt belopp för främjande av rättvis handel skulle kunna leda till en avsevärd tillväxt på marknaden för rättvisemärkta varor och leda till betydande fattigdomsminskning i producentländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos (PPE-DE).(EL) Fru talman! Att uppnå millennieutvecklingsmålen, en rättvisare fördelning av globaliseringens fördelar och en effektivare integrering av utvecklingsländerna i det globala ekonomiska systemet är de främsta utmaningarna för den globala gemenskapen.

Ingen kan tvivla på att initiativen för rättvis handel och program är ett positivt bidrag till utvecklingsländernas hållbara ekonomiska och sociala utveckling.

Det är ett välkänt faktum att EU är en av världens öppnaste marknader, i synnerhet som en följd av initiativet ”Allt utom vapen” till förmån för de mindre utvecklade länderna och förmånsbehandlingen av andra utvecklingsländer.

Ändå behövs det inte bara fritt tillträde. Vi behöver också mer balanserat tillträde och en omfördelning av resurserna mellan konkurrenskraftiga exportörer och små producenter. Vi måste också bekämpa den sociala och ekologiska dumpningen.

De eftergifter som EU har gjort och dess utvecklingspolitik måste framför allt inriktas mot sårbara länder, i synnerhet mot dem som är i störst behov. Med andra ord är det ingen idé att öppna den europeiska marknaden för att gynna stora exportörer i utvecklingsländerna, till nackdel för de små och medelstora europeiska producenterna. Utvecklingen av rättvisa handelssystem och främjandet av produkter som motsvarar höga sociala normer och miljönormer är ännu viktigare mot bakgrund av att det saknas sådana frågor i de nuvarande WTO-förhandlingarna.

Avslutningsvis vill även jag gratulera föredraganden, Frithjof Schmidt, till hans kvalitativa bidrag till debatten om lagstiftningen om internationell rättvis handel.

 
  
MPphoto
 
 

  Glenys Kinnock (PSE).(EN) Fru talman! Jag välkomnar det engagemang som kommissionsledamoten har visat i dessa frågor och för att så tydligt ha visat att det handlar om mer än att bara njuta av chokladen från Oxfam.

Liksom Linda McAvan har jag många erfarenheter från utvecklingsländer som exempelvis Uganda, där jag förra året träffade en jordbrukare som hade ett kilo kaffebönor att sälja för 150 ugandiska shilling. Därefter betalade jag 1000 ugandiska shilling för en kopp kaffe. Det är denna typ av orättvisa som rörelsen för rättvis handel försöker bekämpa.

Mitt eget land Wales har nu röstat för att bli en ledstjärna inom rättvis handel. Denna vecka presenterade vår statsminister ett förslag som ska göra Wales till en rättvis handelsnation. Vi arbetar nu för att öka medvetenheten kring frågor om rättvis handel bland befolkningen i Wales. Det innebär att vi arbetar på högskolor och skolor, bland volontärer, i affärsnätverken och på andra ställen och ökar medvetenheten hos vår befolkning.

Jag tror Wales kommer att bli en rättvis handelsnation under 2007 och vårt stöd till rättvis handel kommer som tidigare sagts också att innebära en otrolig skillnad för ett oräkneligt antal fattiga människors liv. Detta kommer i sin tur innebära att vi kan bidra till att utrota fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (PSE).(PL) Fru talman! Jag stöder helt Frithjof Schmidts betänkande och Europaparlamentets resolutionsförslag.

Genom att sammanfatta dokumenten kan jag konstatera att rättvis handel inte bara handlar om att uppnå rättvisa priser och tillträde till marknader. Det innebär inte heller enbart arbete för att öka den sociala standarden, utrota fattigdomen, bidra med teknisk hjälp och öka kunskaperna. Det innebär också att uppmärksamma den socioekonomiska situationen för producenterna och deras lokala samhällen. Därför vill jag, för ledamöterna i Europaparlamentets arbetsgrupp för förstörandet av föråldrade bekämpningsmedel och de icke-statliga organisationer som samarbetar med oss, fästa er uppmärksamhet på problemet med de tiotusentals ton föråldrade bekämpningsmedel som finns i lager i de afrikanska länderna, före detta Sovjetstaterna, EU:s medlemsstater och i de länder som ansöker om medlemskap i Europeiska unionen. Dessa bekämpningsmedel är ett allvarligt hot mot utvecklingen. Genom dem begränsas produktionen av hälsosam mat, vilket påverkar dessa länders förmåga att delta i handeln.

Låt oss hjälpa dessa länder att utrota källan till detta hot.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Detta har varit en viktig och upplysande debatt som kommer att skicka ett tydligt budskap till de EU-medborgare som vill att handeln ska bidra mer effektivt till utvecklingen.

Programmen för rättvis handel är ingen patentlösning, men detta innebär inte att vi ska låta bli att stödja dem. För även om de inte är en fullständig lösning får vi inte bortse från att de bidrar på ett väldigt viktigt sätt till den övergripande lösning som vi vill se när vi ställer handeln i utvecklingens tjänst för att kunna utrota fattigdomen i världen. Det är därför som detta betänkande och denna debatt gör det möjligt för oss att ta ställning och sända ett budskap, inte minst med tanke på det växande intresset och oron från allmänhetens sida. Jag anser att Sajjad Karims anförande särskilt belyste den ökade aktiviteten, allmänna opinionen och medvetenheten. Vi politiker behöver uttrycka och återspegla den åsikten och finna vägar för att stärka den.

Konsumenterna blir alltmer medvetna och vill göra ett informerat val, vilket i sin tur leder till påtryckningar på ledande operatörer, producenter och aktörer att öka insatserna för att svara mot allmänhetens högre förväntningar och skärpta krav. Detta förvandlas då också till påtryckningar på regeringar att agera för att hjälpa till att skärpa kraven och öka konsumentens medvetenhet. På så vis skapar vi en ”rättvis” cirkel som vi alla bör bidra till.

Det som fungerar i ett privat sammanhang och för den enskilde konsumenten behöver naturligtvis inte automatiskt förvandlas till en generell politik. Det är självklart. På samma sätt som ett särskilt program för rättvis handel eller rättvisemärkning inte ger det systemet eller det varumärket en exklusiv rätt till godkännande. Det finns andra organisationer och icke-statliga organisationer, som exempelvis Rainforest Alliance, som ger likadana miljömässiga och sociala förmåner genom att samarbeta med ledande företag. Den stora politiska utmaningen blir att få ut mesta möjliga från alla dessa insatser i stället för att identifiera några få och på så sätt omedvetet och oavsiktligt diskriminera andra.

Jag vill upprepa kommissionens åtagande för att samarbeta med icke-statliga organisationer inom detta område och vi välkomnar Europaparlamentets stöd. Louis Michel leder ett bredare arbete med hela varukedjan som är tänkt att leda fram till skapandet av en webbportal som ska fungera som en clearingcentral för information om alla typer av konsumentgarantisystem.

Det finns andra idéer och förslag som jag vill ta med mig tillbaka till kommissionen och överväga med mina kolleger. Vi behöver upprätta bra modeller som kan bidra till skärpta normer. Detta är vad vi gemensamt åtar oss, och jag ser fram emot att fortsätta detta arbete med Europaparlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy