Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2245(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0207/2006

Debatter :

PV 06/07/2006 - 4
CRE 06/07/2006 - 4

Omröstningar :

PV 06/07/2006 - 6.18
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0320

Debatter
Torsdagen den 6 juli 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

7. Röstförklaringar
PV
  

– Betänkande (A6-0209/2006) av Konrad

 
  
MPphoto
 
 

  Christoph Konrad (PPE-DE).(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Med mitt betänkande lämnar vi ett viktigt förslag när det gäller att bekämpa bedrägeri med mervärdesskatt inom Europeiska unionen, som gör att de europeiska skattebetalarna luras på ungefär 60 miljarder euro varje år. Jag betraktar mitt betänkande som ett viktigt steg när det gäller att bekämpa denna form av bedrägeri, eftersom det innehåller ett förslag om förfarande med omvänd betalningsskyldighet, en strategi som också skulle vara genomförbar på nationell nivå. Det är något som kommer att behöva diskuteras, men nu är det rådets och kommissionens tur, eftersom parlamentet har visat stor enighet genom att ta detta steg, vilket jag är mycket tacksam för.

 
  
  

– Betänkande (A6-0211/2006) av Zimmer

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Partnerskapet för tillväxt, stabilitet och utveckling mellan EU och Västindien, ett ömsesidigt gynnsamt partnerskap som baseras på gemensamma värden, är ett tillfälle för båda sidor att samarbeta för demokrati och mänskliga rättigheter och för att bekämpa fattigdomen och hoten mot fred och stabilitet.

Jag stöder kommissionens förslag till åtgärder som syftar till att hjälpa länder i regionen som redan är på väg mot regional integration tack vare Caricom, Cariforum och MEUC.

Länderna i Västindien, som i allmänhet är små och ekonomiskt sårbara, har gjort stora ansträngningar i fråga om ekonomisk diversifiering, omstrukturering och reformer och bör nu med EU:s hjälp kunna utnyttja de tillfällen som erbjuds genom globaliseringen och undvika dess fallgropar.

Jag vill tacka ledamöterna i parlamentet för att de har antagit mitt ändringsförslag om att de franska utomeuropeiska departementen i regionen, dvs. Franska Guyana, Guadeloupe och Martinique, ska bli delaktiga i den framtida politiska dialogen om samarbetet mellan EU och Västindien med tanke på deras uppenbara roll som ”Europas brofäste” i den delen av världen.

 
  
  

– Betänkande (A6-0218/2006) av Hughes

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) En nålsticksskada inträffar när huden oavsiktligt punkteras med en nål som kan ha smittats med en patients blod. Smittade nålar kan överföra över 20 farliga blodburna patogener, däribland hepatit B, hepatit C och hiv. De flesta av dessa skador drabbar sjuksköterskor och läkare, men även annan sjukvårdspersonal är utsatta för betydande risker, liksom städ- och tvättpersonal och andra arbetstagare i efterföljande led.

Jag välkomnar detta betänkande, där man anger de förebyggande åtgärder som bör vidtas inom vård- och veterinärinrättningar för att skydda arbetstagarna från skador som orsakas av nålar och andra vassa medicinska instrument. Detta inkluderar skrivna instruktioner på arbetsplatsen och att alla arbetstagare – särskilt de som utför kanylering – ska få utbildning.

Effektiva åtgärder och uppföljningar anges också i betänkandet. Bland annat ska snabb profylax efter exponering utföras vid olyckor eller tillbud. Dessutom ska alla arbetstagare som kan komma i kontakt med nålar och andra vassa medicinska instrument erbjudas vaccinering mot hepatit B.

 
  
  

– Betänkande (A6-0164/2006) av Szymański

 
  
MPphoto
 
 

  Jaromír Kohlíček (GUE/NGL).(CS) Herr talman! Ett förtroende är något positivt, men ett förtroende kan inte vara villkorslöst. Även om vi i dag röstade för ett antal paket om finansiella förslag är stabilitetsinstrumentet det minst insynsvänliga av dessa. Åtgärdens själva syfte är uppenbart komplicerat. En sådan allmän definition skulle kunna omfatta praktiskt taget vad som helst, till exempel ett försvar för en neutralitetspolitik vid högerorienterade statskupper, såsom den kupp som genomfördes av general Francisco Franco. För två dagar sedan uppgav Maciej Marian Giertych att det, i enlighet med instrumentets andra delmål, även skulle ha varit möjligt att stödja general Francisco Franco med EU-medel. Han påpekade då att han endast var intresserad av att förnya och befästa traditionella katolska värderingar i Spanien. Fastän dokumentet inte innehåller några siffror har kommissionen lovat att tillhandahålla dessa inom kort. För närvarande är bara en sak säker: parlamentet befinner sig helt och hållet utanför systemet. Parlamentets utskott för utrikesfrågor framhöll slutligen detta i trepartssamtalen mellan rådet, parlamentet och kommissionen, och krävde att dessa förhållanden skulle ändras. Parlamentet borde inte ge någon en oinskränkt fullmakt. Vissa avsnitt i dokumentet är tvivelaktiga och otydliga, och riskerar uppenbarligen att missbrukas. Jag röstade således mot föreliggande förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. – (PT) I likhet med föredraganden välkomnar jag kommissionens förslag att förenkla hanteringen av EU:s externa bistånd genom att minska de omkring 30 befintliga instrumenten till sex stycken, däribland det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Detta skulle leda till ökad effektivitet, och ”vara helt och hållet i sin ordning”.

Jag stöder flera av de ändringar som har föreslagits i betänkandet, däribland förstärkandet av parlamentets funktion när det gäller att planera och övervaka programmen inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, det civila samhällets ökade deltagande i samrådsförfarandet, samt en större roll för parter som t.ex. lokala och regionala myndigheter och det civila samhället.

Jag beklagar emellertid att den fråga som gäller de yttersta randområdena med anknytning till grannskap, såsom Kap Verde, inte införlivades i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets tillämpningsområde. En åtgärdsplan för utvidgat grannskap har föreslagits i syfte att underlätta samarbetet mellan de yttersta randområdena och deras grannskapsländer. Detta utgjorde en del av den strategi för hållbar utveckling för de yttersta randområdena som kommissionen föreslog i syfte att fullfölja ett av sina prioritetsområden, nämligen att föra in dessa regioner i deras egna regionala miljö.

Trots detta röstade jag för betänkandet.

 
  
  

– Betänkande (A6-0157/2006) av Beer

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Som föredragande för betänkandet från utskottet för internationell handel om externa åtgärder för finansiellt, ekonomiskt och tekniskt bidrag till tredjeländer som återhämtar sig från kriser var mitt huvudsyfte att detta stabilitetsinstrument skulle ge ett verkligt mervärde genom att leverera ett effektivt, omedelbart och integrerat svar.

Även om det ursprungligen fanns frågetecken kring den rättsliga grunden för detta instrument, kom man till slut överens om att det skulle grundas på både samarbetsutveckling och ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete. Jag stöder kollegerna i utskottet för utveckling i deras oro över att införlivandet av fredsbevarande åtgärder i detta instrument inte bör åderlåta utvecklingsbudgeten på medel.

Men ännu viktigare är överenskommelsen mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet om detta betänkande som återspeglar Europaparlamentets initiativ om en granskningsklausul, som kommer att ge möjlighet till ändringar och bättre rapportering: ett viktigt hänsynstagande eftersom detta instrument är nytt och omfattande.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Det så kallade stabilitetsinstrumentet utgör en del av det allmänna paket av finansiella instrument (utveckling och ekonomiskt samarbete, föranslutningsstöd, grannskap och partnerskap) som har utformats för att skapa ett integrerat verktyg. Därigenom kan EU utöva sin imperialistiska politik i kandidatländer, i länder inom EU:s omedelbara och vidsträckta grannskap, samt över hela världen. Genom att ge ”ekonomiskt stöd” till tredjeländer förvärvar EU rätten att intervenera i dessa länder, under förevändning av att åtgärda instabila situationer, ”kriser” och ”hotande kriser”, situationer som utgör ”hot” mot rättssäkerhet, lag och ordning, skyddet för mänskliga rättigheter samt främjandet av de folkrättsliga principerna, däribland stöd till särskilda nationella och internationella brottmålsdomstolar.

Detta stöd kommer samtidigt att användas som ett medel för att tvinga tredjeländer att rätta sig efter EU:s imperialistiska ambitioner och för att EU fritt ska kunna ingripa i oberoende länders inre angelägenheter. Härigenom skulle regeringar försvagas och EU:s kandidatländer finansieras, förutsatt att det införs en möjlighet att använda medel för att stödja och ordna det civila samhället, och däribland främja oberoende, pluralistiska och professionella medier.

Det grekiska kommunistpartiet röstade mot betänkandet eftersom man däri stöder grundsatsen i kommissionens förslag till förordning, och i vissa avseenden till och med låter den anta en ännu mer reaktionär utformning.

 
  
  

– Betänkande (A6-0237/2006) av Corbett

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE).(EN) Herr talman! Tvärtemot min inrådan antog Europaparlamentet ändringsförslaget från Alexander Radwan, för PPE-DE-gruppen, i mitt betänkande om kommittéförfarandet.

I sitt anförande i gårdagskvällens debatt intog kommissionen hållningen att detta ändringsförslag effektivt undergräver och saboterar de överenskommelser som vi har förhandlat fram. Detta kan faktiskt ha varit Alexander Radwans avsikt – det vet jag inte – men ändringsförslaget avser en resolution som antagits av Europaparlamentet, i syfte att införa tidsfrister för delegering av lagstiftning som tillämpas systematiskt på all lagstiftning som vi antar inom sektorn för ekonomiska tjänster.

Jag skulle dock råda kommissionen att inte överreagera. Det antagna ändringsförslaget – oavsett hur mycket jag beklagar det – var endast ett ändringsförslag till ett skäl där vi refererar till en tidigare resolution. Europaparlamentet bekräftar inte på nytt sitt godkännande av resolutionen. Denna nyans bör göra det möjligt för kommissionen att godta vår text och anse att den överenskommelse som vi har förhandlat fram fortfarande är giltig.

 
  
MPphoto
 
 

  Ivo Strejček (PPE-DE).(CS) Herr talman! Jag skulle vilja återvända till Corbettbetänkandet. Jag kan bara anta att min begäran om en röstförklaring hamnade på villovägar i den förvirring som uppstod då ledamöter lämnade kammaren. Jag vill säga ett par ord om kommittéförfarandet. Precis som mina kolleger från det tjeckiska medborgardemokratiska partiet (ODS) röstade jag mot detta betänkande. Det gjorde jag eftersom vi anser att detta är en kontroversiell fråga såtillvida att den medför att mer makt flyttas från medlemsstaterna till kommissionen. Vi anser att väljarna i Frankrike och Nederländerna klart och tydligt talade om för EU:s institutioner vad de ansåg om att flytta över dessa befogenheter till kommissionen. Vi anser inte att deras beslut ska kunna kringgås.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) År 1993 fick Europaparlamentet och rådet i och med ett nytt medbeslutandeförfarande (nästan) jämbördiga lagstiftande befogenheter. Europaparlamentet ansåg att ett medbeslutandeförfarande där rådet och Europaparlamentet gemensamt kan delegera tillämpningsåtgärder kan ske under förutsättning att de båda gemensamt får fastställa förfarandena för utövandet av delegerande befogenheter och att de bör ha lika rättigheter när det gäller återställande eller återkallande. Rådet menade dock att artikel 202 i EG-fördraget, som gav rådet rätt att (ensamt) fastställa genomförandebefogenheter, förblev oförändrad.

Det viktiga steg framåt som Europaparlamentet nu kan ta är ett resultat av förhandlingarna med rådet och kommissionen. Europaparlamentet kommer nu att kunna blockera antagandet av ”kvasilagstiftande” tillämpningsföreskrifter som det motsätter sig. Om det väljer att göra det kan kommissionen utarbeta ett nytt förslag eller lägga fram förslag till en rättsakt.

Jag välkomnar detta betänkande, eftersom det bidrar till att utvidga Europaparlamentets befogenheter och gör det möjligt för parlamentet att bli en ännu mer effektiv och demokratisk institution.

 
  
  

– Betänkande (A6-0236/2006) av Corbett

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Bör vi vara glada eller oroade över den överenskommelse som har nåtts mellan rådet, parlamentet och kommissionen beträffande de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter?

Man kan bli tillfreds över att se att det finns viss kontroll, om än begränsad, över denna oproportionerliga makt som är unik för en demokrati, och som praktiskt taget gör det möjligt för tjänstemän i Bryssel att ändra rättsakter utan lagstiftarens godkännande.

Det finns emellertid många anledningar att vara oroad. För det första måste man återigen peka ut kardinalsynden inom EU:s institutionella struktur – kommissionen är den institution som har minst legitimitet men störst makt. För det andra har EU:s lagstiftning ännu inte förenklats. Initiativet för ”bättre lagstiftning”, som parlamentet debatterade för femtioelfte gången förra månaden – denna tvistefråga om ”eurokratin” – är definitivt inget annat än en tom fasad. För det tredje gäller denna överenskommelse genomförandet – som visserligen är ofullständigt, men som förvisso sker – av en bestämmelse i den europeiska konstitutionen; ett dokument som – vilket parlamentet säkert är trött på att höra – inte längre är aktuellt till följd av att invånarna i två av EU:s medlemsstater förkastade det med stor majoritet när det hölls folkomröstning.

Det bästa sättet att begränsa kommissionens maktbefogenheter är att omarbeta fördragen och att skapa ett nationernas EU, som skulle kunna klara sig utan denna institution i dess nuvarande form.

 
  
  

– Betänkande (A6-0196/2006) av Alvaro

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Alvaro (ALDE), skriftlig. – (EN) ALDE-gruppen finner sig tyvärr nödsakad att avstå från att rösta i den slutliga omröstningen om detta betänkande. ALDE-gruppens begäran om att omröstningen skulle skjutas upp har inte beviljats och vi anser att betänkandet inte kan antas förrän oklarheterna i samband med SWIFT-skandalen nyligen har utretts. Det föreliggande lagförslaget måste antas på grundval av ett internationellt avtal (FATF), som både EU och USA har undertecknat. USA:s ståndpunkt måste klargöras innan EU kan gå vidare och fullgöra sin del av avtalet. Ett klargörande från ECB och de nationella centralbankerna är andra viktiga förutsättningar för antagandet.

Med hänsyn till den växande oron för de civila rättigheterna och skyddet av EU-medborgarnas personuppgifter, anser ALDE att ytterligare garantier krävs inom detta område. Vi konstaterar att en mängd säkerhetsbestämmelser antagits under senare år, medan åtgärderna för att stärka de civila rättigheterna och skydda personuppgifter har gått i stå, och beslutsfattandet på detta område sker till stor del utan någon målinriktad parlamentarisk kontroll eller rättslig översyn. Fallet SWIFT ger anledning att betvivla att EU:s instrument för skydd av personuppgifter är adekvata. En djupgående diskussion måste först genomföras.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Under det senaste decenniet har det skett en väldig ökning av terroristdåd över hela världen. Kampen mot detta gissel har därför blivit en av de främsta politiska prioriteringarna i EU och i världen.

Förslaget utgör en del av en serie åtgärder som unionen har vidtagit i syfte att minska terroristers tillgång till finansiella och andra ekonomiska resurser. Förslagets ändamål är att införliva den särskilda rekommendationen nr VII om överföringar på elektronisk väg, som har utarbetats av arbetsgruppen för finansiella åtgärder, i gemenskapslagstiftningen.

Förslaget är avsett för de myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, och där fastställs regler om kravet att tillhandahålla information om betalaren vid överföringar av medel.

Detta kommer att bli en användbar, effektiv åtgärd för att förhindra, upptäcka, utreda och åtala terrorister och andra brottslingar, samt för att spåra deras tillgångar.

Jag instämmer med de föreslagna undantagen som syftar till att beakta medlemsstaternas särskilda förhållanden gällande betalningsöverföringar.

Jag stöder Mihael Brejcs åsikt att det måste finnas en upphävandeklausul, varigenom denna förordning kan upphöra efter fem år om den visar sig vara oanvändbar. Jag stöder också den kompromiss som har ingåtts mellan Mihael Brejc och föredraganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. – (EN) Vi avstår från att rösta om detta betänkande eftersom det ställer parlamentet inför ett olösbart dilemma. Å ena sidan gäller betänkandet genomförandet av ett internationellt fördrag, och att rösta emot det skulle helt enkelt vara att stärka kommissionens ståndpunkt. Å andra sidan kan vi inte stödja införandet av ständigt mer lagstiftning som inkräktar på den personliga integriteten utan ytterligare belägg för att en omfattande övervakning av oskyldiga medborgare ökar säkerheten eller bidrar till att förhindra terrorhandlingar. Det har visat sig att penningflödena för att finansiera terrorism i allt högre grad sker i det fördolda, genom användning av kontanter och genom överföring av pengar med kurirer.

Vilka åtgärder som än vidtas för att skydda personuppgifter är dessutom frestelsen stor för myndigheterna att använda uppgifterna för andra syften, och hittills har ingen konstruerat ett register som inte läcker information.

Vi är också starkt oroade över effekterna för icke-statliga organisationer som arbetar för demokrati och de mänskliga rättigheterna i odemokratiskt styrda länder. En omfattande registrering kommer utan tvekan att skada deras verksamhet, även om man sagt oss att registren inte kommer att användas på det sättet.

Genom att avstå från att rösta uppmanar vi också parlamentet att börja diskutera en heltäckande politik för skydd av personuppgifter och civila friheter. Den nuvarande kursen där friheterna inskränks steg för steg måste upphöra.

 
  
  

– Betänkande (A6-0057/2006) av Gräßle

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med ändringsförslaget till budgetförordningen är att förenkla reglerna om externa uppdrag och bidrag, samt att göra dem mer öppna för insyn. Texten saknar för närvarande skärpa och struktur, och är som sådan svår att läsa för potentiella användare.

Denna byråkratiska regelsamling, som endast gäller inom vissa områden inom kommissionens generaldirektorat, är en mycket kostsam procedur för de producenter och organisationer som ansöker om dessa bidrag. Detta utestänger många mikroföretag, små och medelstora företag, såväl som mindre föreningar, institut och icke-statliga organisationer.

Kommissionen har dessutom utrymme för skönsmässig bedömning under processen, och därför är bara ett fåtal företag och organisationer – som ständigt är desamma – insatta i processens arbetsgång. Detta kan i sista hand leda till att val görs utifrån politiskt stöd eller annat.

Som revisionsrätten emellertid har klarlagt är den presenterade revideringen inte tillräcklig för att minska bördan och förenkla förfarandena för vare sig kommissionen eller de potentiella användarna. I parlamentets förslag förbättras situationen, men man underlåter att uppfylla det trängande behovet av en allmän översyn av budgetförordningen när det gäller dessa frågor.

 
  
  

– Betänkande (A6-0186/2006) av Gaubert

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Jag har redan under tidigare debatter om ömsesidigt informationsutbyte rörande asyl och invandring haft anledning att ställa ett antal frågor till kommissionsledamot Franco Frattini, eftersom jag själv undrar vilket mervärde detta system har när det gäller att bekämpa olaglig invandring. Jag påstår inte att det är dåligt, men jag anser att det alltjämt gör lika stor nytta som att fästa ett plåster på ett träben.

Trots allt är det verkliga problemet att den legaliseringspolitik som har införts i Italien, Spanien och Belgien har resulterat i en tillströmning av hundratusentals nya ekonomiska invandrare, som tack vare vår politik för öppna gränser har möjlighet att utan svårigheter sprida sig över hela EU. Om EU verkligen avser att åtgärda problemet med den olagliga invandringen måste unionen börja från början. Det är underförstått att ett faktiskt förkastande av dessa fördärvliga legaliseringar är det enda sättet att neutralisera denna politiks mäktiga dragningskraft, och förkastandet bör omedelbart följas av en konsekvent politik som innebär att alla olagliga och brottsliga invandrare skickas tillbaka till sina ursprungsländer.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Vi behöver genomföra en lämplig gemensam asyl- och invandringspolitik. Det är avgörande för unionen att vi inför mekanismer som gör det möjligt för medlemsstaterna att utbyta information.

Om medlemsstaterna kan få en bättre uppfattning om varandras lagar och ha ett regelbundet utbyte av bästa praxis kommer de förvisso att bli bättre på att identifiera de områden där det behövs EU-lagstiftning, och successivt nå en överenskommelse som är godtagbar för alla.

Det skulle vara naivt och felaktigt att påstå att detta instrument skulle kunna göra det möjligt för medlemsstaterna att förbjuda en legalisering, vilket i vissa nationella omständigheter är nödvändigt. Utbyte av information om dessa åtgärder kan bidra till att de förstås bättre. Kraftåtgärder mot laglig invandring skulle dessutom kunna leda till att migrationsströmmarna flyttar till en annan medlemsstat. Sådana kraftåtgärder måste således också anmälas.

 
  
  

– Ändring av protokollet om immunitet och privilegier (B6-0275/2006/rev)

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI).(FR) Herr talman! Giuseppe Gargani gör rätt i att kräva att parlamentet ska rådfrågas angående ändringen av protokollet om immunitet och privilegier. Han gör också rätt när han i sitt betänkande kräver att parlamentet ska ha rätt att överklaga till EG-domstolen i händelse av att någon medlemsstat underlåter att respektera principen om ledamöters immunitet. Denna princip infördes för att försvara parlamentets rättigheter, och i synnerhet för att skydda parlamentsledamöter från åtgärder som en fientligt inställd överordnad kan vidta via en åklagare. Detta är helt i sin ordning, särskilt efter denna ytterst bedrägliga handling – vilket inte är ett alltför starkt ord – från Frankrikes högsta domstol i målet rörande vår tidigare ledamotskollega Jean-Charles Marchiani.

Herr talman! Utskottet för rättsliga frågor måste också stödja den grundläggande lagstiftningen om att inte behandla en begäran om skydd av den parlamentariska immuniteten på uppenbart olämpliga grunder. I det här fallet gäller det artikel 9, medan det är artikel 10 som tillämpas. Utskottet bör anta samma rättsliga ståndpunkt när det gäller att försvara yttrandefriheten då det uppenbarligen har varit fråga om fumus persecutioni, som i mitt fall. Avslutningsvis bör inte parlamentets rättstjänst sträva efter att urvattna parlamentets resolutioner, eller de regler som parlamentet har infört i sin egen arbetsordning, när en talan har väckts vid EG-domstolen.

 
  
  

– Ekonomiska och sociala effekter av omstruktureringen i företag i Europa (B6-0383/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Alvaro, Wolf Klinz, Silvana Koch-Mehrin, Holger Krahmer, Alexander Lambsdorff och Willem Schuth (ALDE), skriftlig. – (DE) Herr talman! Ledamöterna från det Fria demokratiska partiet röstade mot resolutionen om de ekonomiska och sociala följderna av omstruktureringar i företag i Europa, eftersom vi är övertygade om att företag inom EU:s marknadsekonomier ska vara fria från politiska påtryckningar när de beslutar om var deras produktionsanläggningar ska ligga. På vår gemensamma marknad fyller konkurrensen – däribland konkurrensen mellan regioner – en avgörande funktion för det europeiska näringslivets fortsatta utveckling och för det sätt på vilket det kan bibehålla sin livskraft. Den slutliga effekten av politiska påtryckningar är att de hindrar marknadens funktion, och av denna anledning bör de inte tillämpas som ett medel för att avskräcka företag från att handla efter eget skön.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot resolutionen av följande skäl:

– Det talas överhuvudtaget inte om någon solidaritet med de anställda inom Opel/GM, framför allt inte med de mer än 1 700 anställda (och deras familjer) vid Opels fabrik i Azambuja, i Portugal, vars arbetstillfällen hotas på grund av GM-styrelsens likgiltighet inför de potentiella ekonomiska, sociala och regionala följderna. Denna ståndpunkt har drivits igenom av högern, med delaktighet av socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, som har undertecknat den gemensamma resolutionen.

– Man försvarar företagens rätt att fatta sådana beslut om ledningen av verksamheten som syftar till att främja den egna ekonomiska tillväxten oavsett de potentiella sociala konsekvenserna.

– Man nämner inte de ekonomiska och sociala följderna av utlokaliseringar, som oftast äger rum enbart i syfte att minska kostnaderna och maximera vinsterna. Faktorer såsom ekonomisk livskraft och produktivitet spelar heller ingen roll för beslutet. Man underlåter oftast att respektera de kontraktsenliga skyldigheterna i samband med dessa utlokaliseringar, men ändå kan de berörda företagen, på det mest vinningslystna sätt, åtnjuta lokala och nationella offentliga stöd samt gemenskapsstöd samtidigt som de lämnar efter sig arbetslöshet och undergräver lokala ekonomier. Enbart förra året ledde utlokaliseringar till att en halv miljon människor avskedades inom EU.

– Resolutionen når inte upp till slutsatserna i resolutionerna från mars månad om följderna av utlokaliseringar och omstruktureringar för sysselsättning och regional utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Företagarandan och företagens roll är av central betydelse för ekonomisk tillväxt och utveckling, och de stora ekonomiska förändringar som vi har erfarit medför att många företag är tvungna att omstrukturera sin verksamhet. Det är emellertid också sant att det finns två högst relevanta punkter i förslaget som inte bör förbises. Den första är företagens sociala ansvar och deras skyldighet att respektera avtal och kontrakt, inte minst när de har mottagit bidrag och stöd för en särskild verksamhet. De synpunkter, problem och förslag som finns med i resolutionen anser jag är värda att stödja.

Jag anser emellertid att förslaget att upprätta en europeisk fond för justering för globaliseringseffekter är en läglig påminnelse om omfattningen av detta problem, som vi måste hitta en långtgående lösning på. Den pågående processen med att omstrukturera EU:s företagsstruktur, inte minst inom tillverkningsindustrin, kommer förhoppningsvis att få positiva konsekvenser. Den kan emellertid också få negativa sociala följder, särskilt i inledningsskedet. EU, de enskilda regeringarna och gemenskapsinstitutionerna har en skyldighet att i detta nu förbereda sig för den närmaste framtiden. Utöver denna fond bör vi diskutera andra lösningar och investera i andra mekanismer.

 
  
  

– Betänkande (A6-0213/2006) av Fava

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi, genom att rösta för detta betänkande, ska ge vårt erkännande åt något som kanske är en positiv utveckling. Parlamentet har nämligen börjat undersöka hur EU och medlemsstaterna följer lagstiftningen, i stället för att ideligen lägga skulden på Förenta staterna. När vi tidigare har ställts inför olagliga handlingar och missbruk, till exempel i samband med överföringar av personuppgifter eller inom flygtrafiken, har vi i själva verket alltför ofta dolt vår egen bristande laglighet – oförmågan att efterleva våra egna regler – bakom Förenta staternas.

Det är dags att vi erkänner vårt ansvar, och jag anser att Favabetänkandet är ett första steg i denna riktning.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Jag röstade mot Favabetänkandet eftersom det är ett typiskt exempel på vänstervridna fördomar. Det tillfälliga utskottet har redan beslutat allting i förväg, så allt som behövdes var att hitta bevis.

Det har emellertid framgått att man inte har upptäckt några bevis på tortyr eller annan olaglig verksamhet från CIA:s sida i Europeiska unionen, så det man gör i detta betänkande är att samla ihop uppgifter som i själva verket är hypoteser och indikationer, och därefter systematiskt presentera dem som fakta, vilket är intellektuellt ohederligt.

Detta symboliserar en särskild mentalitet som finns i parlamentet. Det kan, för att tala klarspråk, påpekas att det finns ledamöter i parlamentet som i själva verket inte vill ta itu med terrorismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Petr Duchoň (PPE-DE).(CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill uttrycka min bittra besvikelse över antagandet av Favabetänkandet. Det finns sammanlagt fyra anledningar till varför jag säger detta. För det första är betänkandet grundat på ensidig, generell information, och inte på exakta uppgifter som har verifierats av olika källor.

För det andra är betänkandet fyllt av motsägelser. Om det förekom obestridliga uppgifter som visade att CIA hade använt europeiska länder för transport och illegal internering av fångar så borde ordet ”påstådda” ha avlägsnats ur titeln. Å andra sidan, efter alla insatser från ledamöterna i det tillfälliga utskottet och från andra intresserade parter, är föredragandens användning av ordet ”påstådda” i betänkandets titel ett indirekt erkännande av att utskottet inte har kunnat bevisa att någon olaglig verksamhet har ägt rum.

För det tredje är det möjligt att några av de misstankar som har uttalats så småningom visar sig bottna i handlingar som strider mot lagen, eller så uppdagas nya fall. Mot bakgrund av terroristbekämpningens omfattning och komplexitet borde detta inte komma som någon överraskning. Det viktigaste är att vi då skulle tala om detaljer, och inte om systemfel. De personer som anser sig ha fått sina rättigheter inskränkta kan gå via de vederbörliga, välfungerande kanalerna för att hävda dessa rättigheter och kräva upprättelse.

För det fjärde, och avslutningsvis, måste vi undersöka noga hur mycket tid parlamentet ägnar åt att utreda ett påstått problem, och hur mycket tid det ägnar åt det verkliga problemet med terrorismen. Genom att anta betänkandet av Giovanni Claudio Fava riskerar vi att mötas av tvivel om huruvida vi är i stånd att bedöma enskilda problems relativa betydelse, samt huruvida vi kommer att kunna åtgärda dessa problem på ett vederbörligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Hynek Fajmon (PPE-DE).(CS) Herr talman, mina damer och herrar! Under dagens plenarsammanträde valde parlamentsledamöterna från det tjeckiska medborgardemokratiska partiet (ODS) att inte stödja interrimsbetänkandet från Giovanni Claudio Fava om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Betänkandet grundar sig enligt vår åsikt på rådande antiamerikanska stämningar, där man inte tar hänsyn till det allvarliga hot som den internationella terrorismen utgör. Amerikas förenta stater och dess allierade, däribland Republiken Tjeckien, har kanaliserat alla sina insatser under de senaste fem åren mot att bekämpa detta fruktansvärda hot. Sedan 2001 har vi bevittnat terroristattacker i Förenta staterna, Förenade kungariket, Spanien och en mängd andra länder. Terrorismen utgör en mycket stor fara, och i Favabetänkandet bortser man helt och hållet från behovet av att bekämpa den. I betänkandet tar man heller ingen hänsyn till att det är den strategi som har antagits gemensamt av Förenta staterna och dess allierade från ett antal europeiska länder som har gjort det möjligt för oss att väsentligt minska den internationella terrorismen, och att således garantera större säkerhet för EU:s medborgare. I betänkandet fokuserar man i stället på ett antal obekräftade fall av tvivelaktigt beteende från underrättelsetjänsterna inom Förenta staterna och dess allierade, och svepande slutsatser dras av dessa fall. Parlamentsledamöterna från det tjeckiska ODS kan inte stödja en sådan ståndpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jas Gawronski (PPE-DE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Trots att vissa av våra ändringsförslag har godtagits är Favabetänkandet, som vi idag har röstat om, fortfarande partiskt, ensidigt och genomsyrat av förutfattade meningar, samt inriktat på att stödja fullkomligt grundlösa teorier.

Detta är en text med ett ensidigt innehåll, som också strider mot den italienska regeringens ståndpunkt. Det var premiärminister Romano Prodi själv som i ett offentligt meddelande opponerade sig mot Giovanni Claudio Fava beträffande Abu Omar-affären. Trots att Giovanni Claudio Fava förkastade ett av mina ändringsförslag, där jag hävdade att det inte fanns några bevis för inblandning från regeringens sida eller från den italienska underrättelsetjänstens sida, bekräftade premiärministerns kansli i går kväll sitt förtroende för vår underrättelsetjänst.

Giovanni Claudio Favas inställning visar hur stor misstro som finns inom den italienska vänstern, där man vare sig vill ge upp den tidigare antiamerikanismen, eller sluta upp med att använda EU:s institutioner för att attackera sina motståndare.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot att ge Giovanni Claudio Favas utskott i uppdrag att fortsätta att utreda de så kallade extraordinära överlämnandena eftersom utskottet hittills inte har lagt fram några styrkta bevis som motiverar en fortsättning. Utskottet används snarare som språkrör för rabiat antiamerikanism och är redo att inlåta sig i löst skvaller samtidigt som man agerar med en förutfattad mening om CIA:s skuld.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten, Roger Knapman och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UKIP har röstat för ändringsförslag 13 eftersom det där betonas att EU:s höge kommissarie och EU:s höge representant inte har behörighet att begära information om denna sak från medlemsstaterna. UKIP avvisar bemyndigandet och motsätter sig att dessa båda befattningar inrättas och välkomnar därför att en begränsning av deras befogenheter erkänns.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta betänkande innehåller säkra faktorer som bekräftar det som vi under lång tid har känt till och talat om, nämligen att CIA och andra nordamerikanska myndigheter ”har varit direkt ansvariga för olagliga gripanden, avlägsnanden, bortföranden och internering” av medborgare – vilket i förmildrande ordalag omnämns som ”extraordinära överlämnanden” – samt överföring av medborgare till tredjeländer för att förhöras eller utsättas för tortyr, och att de därigenom med brutala metoder har brutit mot internationell lag och mänskliga rättigheter.

Bland andra viktiga aspekter anser man i betänkandet att det är ”osannolikt” att vissa europeiska regeringar inte haft kännedom om denna brottsliga verksamhet, och att det är ”fullkomligt osannolikt” att flera hundra flygningar inom europeiskt luftrum har kunnat äga rum utan att de relevanta myndigheterna har vidtagit några åtgärder.

Betänkandet bör bidra till att avmystifiera den verkliga innebörden av begrepp som ”förebyggande krig” och ”kampen mot terrorismen”, som Förenta staterna och dess allierade har använt för att försöka dölja sina angrepp på befolkningar och på länders suveränitet, i strid mot internationell rätt och mänskliga rättigheter.

Genom att man klargör innehållet i Natos överenskommelser och i överenskommelserna mellan EU och Förenta staterna om denna fråga bör betänkandet också bidra till att grundligen utreda vad som hände samt att ställa de ansvariga till svars. Betänkandet kommer dessutom att garantera att de nationella parlamenten genomför egna utredningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser det vara ett viktigt praktiskt steg framåt varigenom Europaparlamentet nu är berett att ta itu med allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom EU:s gränser och EU:s förbindelser med USA. Vi kan inte bara godta garantier från vänligt sinnade regeringar om förbud mot tortyr och mot grym och förnedrande behandling; vi är skyldiga att försäkra oss om att vi och våra allierade handlar i enlighet med internationell lag. I politiska termer behöver vi undersöka om EU och dess medlemsstater har de nödvändiga instrumenten för att söka sanningen om vad som händer på vårt territorium och i vårt namn samt tillräckliga skyddsåtgärder för att skydda våra medborgare och människor som är bosatta här. Jag välkomnar en parlamentsmajoritet för att detta tillfälliga utskott ska fortsätta sitt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade inte för förslaget till resolution från det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

För det första anser jag att det tillfälliga utskottet inte borde ha inrättats överhuvudtaget, med hänsyn till att Europarådet redan har genomfört en utredning av ärendet i enlighet med artikel 52 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Varför upprepa uppdraget? Varför inkräkta på Europarådets befogenheter och ansvarsområden?

Varför ge en premiärminister – oberoende av storleken på det land han företräder – i uppgift att utarbeta en omfattande rapport om samarbetet mellan parlamentet och Europarådet om vi, vid första bästa tillfälle, tänker slösa bort vår tid genom att skapa en ny resolution, vars enda syfte tycks vara att ge fritt utlopp åt en rabiat antiamerikanism?

Jag delar minoritetens uppfattning att det tillfälliga utskottet, som hittills har misslyckats med att konstatera några säkra belägg för påståendena om att vissa EU-medlemsstater skulle ha begått brott mot europeisk och internationell rätt, är överflödigt i förhållande till våra behov, och att det inte bör fortsätta sitt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Gårdagens plenardebatt om Förenta staternas hemliga flygningar och hemliga interneringsläger påvisade två ytterst motsatta ståndpunkter. Det finns vissa regeringar som låter människors fri- och rättigheter stå tillbaka för kampen mot den som har en avvikande åsikt och som därför kan misstänkas för terrorism. De som tänker så inbillar sig att frihet och demokrati kan skyddas genom att inskränkas eller till och med avskaffas. De har en benägenhet att känna starka band till Förenta staterna, och en särskild lojalitet gentemot Förenta staternas nuvarande administration och politik som har lett till ockupationen av Irak och Afghanistan, samt till en situation där man har överseende med den ohållbara situationen i de av Israel ockuperade palestinska områdena.

Jag förkastar fullständigt denna inställning. Terrorismen måste bekämpas genom att i största möjliga utsträckning krympa, snarare än att utvidga, den grogrund som den har uppstått ur. En motsatt inställning medför inget annat än att de alltmer desperata människorna drivs till att sympatisera med vettlösa terrorister som påstår sig ha den bästa lösningen och känna till det bästa sättet att förbättra sina livsvillkor.

Vad som sker mitt framför våra ögon är en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna. Enskilda människors friheter har uppenbarligen inte längre någon betydelse i kampen mot terrorismen. EU:s medlemsstater måste erkänna sin del av ansvaret för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. – (EN) EPLP kommer att rösta för Favabetänkandet eftersom vi anser att det är fortsatt viktigt för Europaparlamentet att undersöka CIA:s påstådda användning av EU-länder för transporter och olaglig internering av fångar.

Interimsbetänkandet är viktigt av två skäl. För det första är Europaparlamentets ledamöter till skillnad från medlemmarna av Europarådet direkt valda av medborgarna och ansvariga inför dem. Vi utreder alla slags frågor på deras vägnar och vi kan inte ignorera uppgifter om att medlemsstater har åsidosatt sina fördragsenliga förpliktelser enligt artikel 6 i EU-fördraget, där grundprinciperna om demokrati, de mänskliga rättigheterna och respekt för lagen föreskrivs. Europaparlamentet är det enda organ som kan införa sanktioner mot medlemsstater som åsidosätter sina fördragsmässiga skyldigheter. Parlamentets betänkande är också viktigt eftersom utskottet till skillnad från Europarådet också kunde inkalla vittnen. Utskottet lyssnade till starka personliga vittnesmål, som gav övertygande bevisning för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Interrimsbetänkandet om CIA:s verksamhet med bortföranden, transporter, utfrågningar och tortyr i Europeiska länder bekräftar det som redan har avslöjats av organisationer och i medierna.

De upprörda protester som följde på dessa avslöjanden tvingade den konservativa socialdemokratiska gruppen att inrätta en undersökningskommitté för att erkänna redan kända fakta, så att de kunde framstå som ”oskyldiga duvor” i folkets ögon, och därigenom skapa en falsk föreställning om EU:s roll.

Ledamöterna från det grekiska kommunistpartiet avstod från att rösta eftersom man vägrade att medverka i den absurda teater som spelades upp i parlamentet av följande anledning: en överenskommelse mellan EU och Förenta staterna undertecknades i Aten, där CIA tilläts agera ostraffat, och nu ”protesterar” de krafter som stödde denna överenskommelse över resultaten.

Medlemsstaternas regeringar, med partier från både center-höger och center-vänster, kände till och tog del av CIA:s utsvävningar, och medlemmarna i de partier som har stött dessa handlingar – som många kände till – förefaller nu fördöma dem. De driver med folket.

De konservativa och socialdemokraterna har tagit parti för Förenta staternas antiterroriststrategi. De har accepterat ett ”förebyggande krig” och en utplåning av folkets friheter och demokratiska rättigheter, och de tvår nu sina händer likt Pontius Pilatus.

Inget betänkande från Europaparlamentet kan användas för att tvätta bort det politiska ansvaret hos de partier som stöder imperialismen, eller för att lura människor att tro att Förenta staternas och EU:s terroriståtgärder kommer att upphöra. De kommer istället att öka allteftersom gräsrötterna och den antiimperialistiska rörelsen växer och förskjuter maktförhållandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Innehållet i detta betänkande kan inte beröras flyktigt. Mänskliga rättigheter och kampen mot terrorismen, tillsammans med förbindelserna med våra huvudallierade, kräver särskild uppmärksamhet och särskilt övervägande. Vad som framkommer av detta interrimsbetänkande är ett antal tvivel och misstankar som inte har klarlagts, samt några motsägelsefulla uttalanden från vissa instanser. Därför är det förståeligt att påskynda kommissionens arbete, men oförnuftigt att lägga fram obevisade hypoteser som slutsatser.

Vad viktigare är, förkastandet av ett antal ändringsförslag, som syftade till att i betänkandet införa vissa betydelsefulla detaljer som motvikt till anklagelserna och insinuationerna, tyder på en önskan att bete sig stridslystet gentemot en allierad, snarare än att vilja avslöja sanningen. Jag vill inte kännas vid denna tolkning av parlamentets roll och av EU:s externa förbindelser. Jag anser att både EU:s länder och våra allierade kan göra misstag och genomföra handlingar som strider mot lagen. Dessa handlingar bör erkännas och bestraffas, men jag är inte beredd att framföra anklagelser utan utredning, eller att döma utan bevis.

 
  
MPphoto
 
 

  Charles Tannock (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Mina brittiska konservativa kolleger och jag kan inte stödja Favabetänkandet eftersom vi anser att betänkandet är rikt på anklagelser men fattigt på nya bevis eller belägg. Vi motsatte oss detta tillfälliga utskott från början och anser att det är slöseri på pengar eftersom det överlappar senator Dick Martys insatser i Europarådet.

Dessutom finns det inte något som helst belägg för att det skulle finnas CIA-interneringsläger i vare sig Rumänen eller Polen, inte heller tror jag att det har varit en systematisk amerikansk politik vid extraordinära överlämnanden att tortera bortförda personer i tredjeland.

 
  
MPphoto
 
 

  John Whittaker (IND/DEM), skriftlig. – (EN) UKIP (Förenade kungarikes delegation i IND/DEM-gruppen) röstade för ändringsförslag 13 eftersom det där betonas att EU:s höge kommissarie och höge representant inte har befogenhet för att begära information av det slag som avses från medlemsstaternas regeringar.

UKIP motsatte sig inrättandet av dessa befattningar och erkänner inte dess behörighet. Vi välkomnar därför ändringsförslag 13 eftersom man där erkänner vissa inskränkningar av deras befogenheter.

 
  
  

– De amerikanska underrättelsetjänsternas påstådda tillgång till banköverföringsuppgifter från SWIFT-systemet (B6-0386/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! När banktransaktioner genomförs i främmande länder handlar det i själva verket om handelstransaktioner, och de personuppgifter som framgår av dessa transaktioner är uppgifter som inte bör användas systematiskt för säkerhetsändamål.

Även om jag röstade för denna resolution vill jag betona att problemet inte bara handlar om att uppgifter olagligen överförs till ett tredjeland, utan också om att uppgifter som samlas in för kommersiella ändamål istället används för säkerhetsändamål.

Enligt Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är detta en fråga om generell övervakning, vilket strider mot EU:s direktiv och medlemsstaternas lagstiftning. Det är av denna sista anledning som vi stöder betänkandet om Swift.

 
  
MPphoto
 
 

  Gérard Deprez och Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi röstade för resolutionen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, men förkastade den gemensamma resolutionen om Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunications (SWIFT), på grund av dess bristande jämvikt, vilket inte ens ett antal ändringsförslag skulle kunna rätta till.

Vi känner alla till svårigheterna med att bedöma hur kampen mot terrorismen, liksom den grundläggande respekten för våra individuella rättigheter, bör prioriteras. Debatten har regelbundet påverkats av nyheterna om villkoren för de internerade på Guantánamo, frågan om CIA:s hemliga flygningar, interneringen av fångar i Europa, och nu senast SWIFT. Det är svårt att veta var linjen ska dras, men detta är en viktig debatt i en värld där terrorismen skär tvärs över de nationella gränserna.

En utredning har inletts i Belgien för att utröna om det finns några kryphål i vår uppgiftsskyddslagstiftning. Vi anser inte att denna oförsonliga resolution – som är kraftigt antiamerikansk i sin utformning, vars innehåll är naivt (4 och 13: vilken utmärkt idé – underrättelsetjänsten ska göra sin verksamhet offentlig!) och som ofta är oläslig – förbättrar vårt anseende bland européerna. Vi kunde ha använt andra metoder för att uttrycka vår beslutsamhet att belysa eventuella överträdelser, samtidigt som vi upprepade vårt orubbliga åtagande att bekämpa dem vars ideologi öppet trotsar våra värderingar.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om det finns vissa aspekter i resolutionen som vi inte samtycker till, anser vi att den borde bidra till att framhäva den så kallade kampen mot terrorismen i skarp relief, samt den säkerhetspolitiska trend som den kännetecknas av.

Inom ramen för programmet för att spåra finansiering av terrorism har Förenta staterna, med hjälp av en hemlig överenskommelse, fått tillgång till alla finansiella uppgifter som lagras hos Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunications (SWIFT), en kooperativ organisation med 8 000 anslutna banker och institutioner från 200 länder, däribland Europeiska centralbanken.

Förenta staterna har således fått tillgång till en ytterst stor mängd uppgifter om banköverföringar och transaktioner som genomförts av medborgare och företag runt om i världen. Tillgång till detta slags information har garanterats i strid mot de rättsliga förfarandena när det gäller uppgiftsskydd, och utan någon rättslig grund. Detta bryter mot människors rättigheter, friheter och säkerheter, samt mot varje lands oinskränkta ansvar när det gäller att skydda sina medborgare.

Följaktligen måste sanningen uppdagas, och de som är ansvariga för denna oacceptabla situation ställas till svars, inbegripet Europeiska centralbankens roll.

Detta är ingen isolerad företeelse, utan ännu en synlig del av den verkliga innebörden av denna säkerhetspolitiska trend som undergräver medborgarnas rättigheter, friheter och säkerheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Förenta staternas övervakning av miljontals oskyldiga människors kontorörelser, med samtycke från EU och medlemsstaternas regeringar, visar på omfattningen av och målen med den så kallade antiterroriststrategin. Den utgör en del av imperialisternas globala och integrerade strategi för att registrera uppgifter i syfte att kontrollera, undertrycka och terrorisera dem som bekämpar dem.

Övervakningen avslöjar den funktion som banksystemet, de privata företagen och de statliga bolagen fyller i de kapitalistiska länderna samt inom Europeiska centralbanken, som till och med överträder sina egna regler för systemets allmänna bästa.

De resolutioner om, och krav på, skydd för medborgarnas privatliv samt på att det ska finnas en balans mellan kampen mot terrorismen och de mänskliga rättigheterna, som kommer från de konservativa och socialdemokratiska partier som är dominerande inom EU, är ett enormt hyckleri.

Det var de som undertecknade dessa överenskommelser. Det är lika förolämpande att de vid samma tidpunkt och vid samma möte godkände ett betänkande och ett förslag till förordning för att kunna registrera samtliga EU-medborgares finansiella banktransaktioner.

Parlamentsledamöterna från det grekiska kommunistpartiet avstod från att rösta, eftersom man vägrade att delta i försöket att ge felaktiga intryck samt att rättfärdiga EU och de krafter som stödjer unionen. Det grekiska kommunistpartiet kommer att bidra till att avslöja mer om den roll som EU spelar, för hur mycket unionen än försöker framstå som känslig och demokratisk, kommer den att vidta hårdare antifolkliga och antidemokratiska åtgärder och samtidigt känna hur det folkliga motståndet växer.

 
  
  

– Betänkande (A6-0190/2006) av Lambrinidis

 
  
MPphoto
 
 

  Frank Vanhecke (NI).(NL) Herr talman! Hur mycket det än påstås i Lambrinidisbetänkandet att integrationen i princip är en dubbelriktad process har jag, i den text som godkändes, i själva verket funnit så gott som ingenting av det slaget. Tvärtom är det återigen samma gamla visa om en mängd rättigheter och knappt några skyldigheter.

Återigen uppmanas EU:s medlemsstater att engagera sig för en positiv särbehandling av invandrare, vars logiska konsekvenser är att den inhemska befolkningen försätts i ett ofördelaktigt läge eller diskrimineras. Dessutom ska invandrare beviljas samtliga politiska rättigheter utan att det ställs några frågor huruvida de är villiga att integreras. Det påstås till och med att vissa kulturella och religiösa sedvänjor inte ska hindra utländska medborgare från att åtnjuta rättigheter, eller från att integreras i samhället. Detta påstås trots att vi alla är fullständigt medvetna om att det här bara är ett förtäckt sätt att nämna de så kallade kulturella och religiösa islamiska sederna, som är den verkligt omstridda punkten här. Dessa seder strider i själva verket fullständigt mot det som vi, i våra europeiska demokratier, har uppnått samt mot de rättigheter som vi kan åtnjuta här.

Det är bland annat av denna anledning som jag givetvis har röstat mot ett antagande av detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! Jag röstade mot Lambrinidisbetänkandet på grund av att det inte innehåller någon som helst lösning på dessa problem. Tvärtom utgör betänkandet i sig en del av problemet. Att man i betänkandet t.ex. nämner att de 40 miljoner utlandsfödda medborgarna i EU skulle kunna betraktas som den 26:e medlemsstaten är i sig ett talande bevis för detta. För femtioelfte gången görs EU:s väljare till syndabockar, och man kommer med en inlindad förevändning för att ytterligare begränsa rätten att fritt uttrycka sin åsikt.

I betänkandet kräver man att det införs rösträtt för utländska medborgare samt positiv särbehandling, vilket är ett annat sätt att uttrycka att européer ska diskrimineras till förmån för utländska medborgare. Det handlar inte bara om att vi av praktiska erfarenheter vet att detta slags orealistiska regler inte fungerar, det finns dessutom inte någon demokratisk grund för dem. Detta slags betänkande är det senaste i raden av otaliga exempel på EU:s demokratiska underskott, och på de ingripanden från EU-nivå som bara ytterligare kommer att undergräva européernas förtroende för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Om det krävdes bevis för den proeuropeiska politiska pseudoelitens sammanbrott, den mentala förvirring som de lever i, deras brist på referenspunkter och de bakvända värderingar som de lider av, så har Lambrinidisbetänkandet gett oss dessa bevis. Det han föreslår är detsamma som en allmän, institutionaliserad positiv inställning till icke-européer, och en form av diskriminering gentemot européer på deras eget territorium. Detta åtföljs, på det ekonomiska planet, av ett slags Marshallplan för det han kallar ”EU:s 26:e medlemsstat” och, på det politiska planet, av ett ensidigt beviljande av rättigheter som endast borde gälla för en stats medborgare.

Det är dags att ni vaknar, herr Lambrinidis! Ett officiellt erkännande för 40 miljoner invandrare från länder utanför EU skulle utlösa en störtflod. Medlemsstaterna avsätter redan nu hundratals miljarder euro varje år till den så kallade integrationspolitiken, som man totalt har misslyckas med. Detta är kostsamt för samhället och ett hinder för samhällsekonomierna. Glöm inte konflikterna mellan de olika etniska grupperna i Förenade kungariket. Glöm inte orsaken till Theo Van Goghs död. Glöm inte upploppen i Frankrike, där unga människor skrek ut sitt hat mot våra institutioner, våra värderingar och allt det vi står för. De multikulturella samhällen som ni vill skapa är rena krutdurkarna.

Miljontals européer är dömda till arbetslöshet, sociala problem och svårigheter med att hitta bostad. Det är dem som vi i första hand borde oroa oss för.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Mina brittiska kolleger och jag själv välkomnar den breda uppläggningen av Lambrinidisbetänkandet och stöder de många positiva och balanserade inslagen i betänkandet för att främja integreringen av invandrare i samhället i Europeiska unionen.

Vi vill dock ännu en gång framhålla att stor uppmärksamhet behöver ägnas åt att se till att subsidiaritetsprincipen respekteras fullt ut i varje enskild aspekt av politiken inom detta viktiga område.

Dessutom anser vi att asylpolitiken måste förbli de nationella regeringarnas behörighetsområde och kan inte tänka oss en alleuropeisk uppläggning av det slag som anges i skäl L.

Av dessa skäl beslöt vi oss för att avstå från att rösta om detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) I dag finns det omkring 50 miljoner invandrare i EU, varav merparten kommer från Afrika och Asien, och den siffran stiger med en eller två miljoner varje år. Utbrotten av etniskt våld, islamiseringen av flera av våra städer, samt de utmaningar som våra sociala trygghetssystem står inför, där man inte klarar av alla dessa nyanlända personer, är de allvarligaste konsekvenserna av invandringen. Assimileringen blir dessutom allt svårare eftersom invandrarna kommer från kulturer som skiljer sig från vår civilisation.

Den integrering som föredraganden föreslår är långt ifrån en lösning på problemen, utan i själva verket förvärrar den dem. De upplopp som ägde rum under tre veckor i Frankrike i november 2005 ledde till att dussintals byggnader, däribland offentliga samlingslokaler, gymnasieskolor och andra skolor, som hade byggts som en del av denna politik, förvandlades till aska. Andra förslag, såsom ”att uppmuntra invandrarnas politiska deltagande”, med andra ord att ge dem rätt att rösta, vilket Nicolas Sarkozy vill göra i Frankrike, kommer att upplösa våra samhällen ytterligare.

Istället för att låta tusentals människor slukas upp av en falsk integration bör våra regeringar först och främst upprätta en verklig samarbetspolitik med ursprungsländerna, grundad på ömsesidighet, och för det andra bör de inleda en omfattande familjepolitik i syfte att garantera en långsiktig överlevnad för våra nationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Stavros Lambrinidis till hans framstående betänkande om strategier och metoder för att integrera invandrare i EU, vilket jag ger mitt fulla stöd.

I detta hänseende vill jag belysa behovet av att garantera ett effektivt genomförande av gemenskapens direktiv när det gäller integration av invandrare.

För detta ändamål bör EU övervaka införlivandet av direktiven om integration, samt effektiviteten av de administrativa förfaranden varigenom den relevanta lagstiftningen genomförs i invandrarnas dagliga liv.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Även om jag delar föredragandens oro kan jag inte instämma i alla de förslag som han har lagt fram för att lösa ett av invandringens främsta problem, nämligen integrationen.

För att bara nämna några exempel: föredraganden förväxlar invandringen från anslutningsländerna (särskilt under tidigare år) med invandringen från andra länder, vilket är ett bedömningsfel som framgår av slutsatserna; han gör ett felaktigt påstående om att de mer än 40 miljoner medborgarna från tredjeländer utgör ”EU:s 26:e medlemsstat (och den femte största)”; och slutligen är idén – som gruppen Europeiska enade vänstern senare backade om – att medlemsstaterna ska bevilja medborgarskap åt invandrare, utan att nämna att denna fråga omfattas av olika regler och har olika existensberättigande, ett alltför förenklat sätt att behandla ett sådant komplicerat ärende.

Att det för tillfället finns ett problem med att integrera vissa invandrargrupper i EU visar att det för närvarande saknas en europeisk modell som fungerar helt och fullt. Integrationen är en dubbelriktad process. Den behöver främjas av värdlandet (av myndigheter och medborgare) och utgöra något som invandrarna själva vill och omsätter i handling. Ett misslyckande med att erkänna detta är liktydigt med att överlämna initiativet till extremistiska krafter på båda sidor.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. (FR) Invandringen är en alltför viktig fråga för att bara överlämnas åt opinionsinstituten, eller för att fastställas vara en viktig fråga endast under nationella val. Invandringen har blivit ett faktum: mer än 40 miljoner människor lever inom Europeiska unionens territorium, och EU tycks ha stora svårigheter med att samordna sina åtgärder. Unionen måste agera snabbt för att fastställa en konsekvent och effektiv invandringspolitik. I syfte att bekämpa människohandeln och den olagliga invandringen avser det finländska ordförandeskapet att gå vidare med denna ömtåliga fråga genom att bryta ner barriären av enhällighet i ministerrådet som hejdar alla framsteg på det kritiska området för rättsligt och polisiärt samarbete.

Jag hoppas innerligt att denna nordiska önskan snart kommer att omsättas i handling, genom att det genomförs en human gemensam politik om rätten till asyl, eller genom ett samarbete mellan de 25 medlemsstaterna för att kunna tilldela kvoter till varje land. En annan utmaning som måste antas är integrationen av invandrare. Som framhålls i Lambrinidisbetänkandet krävs det fortfarande att man gör stora framsteg i EU:s 25 medlemsstater om integrationen ska kunna lyckas, i synnerhet när det gäller tillgång till sysselsättning, icke-diskriminering, kvinnors utbildning, språkundervisningsprogram och politiskt deltagande. Om vi lyckas med detta kommer vi att befinna oss ett steg närmare en social sammanhållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) EU:s invandringspolitik kan inte begränsas till att enbart omfatta kampen mot olaglig invandring: vi måste snarast fastställa en EU-politik för integration av tredjelandsmedborgare.

Kommissionens meddelande om en gemensam agenda för integration utgör således ett viktigt steg framåt, och inrättandet av en europeisk fond för integration av tredjelandsmedborgare ligger också i linje med detta. Invandrare måste kunna dra direkt nytta av denna fond, och därför tillåtas att delta mer aktivt på alla nivåer inom områdena utbildning, kultur och politik.

Vi behöver främja ett utbyte av bästa integrationspolitiska praxis mellan medlemsstaterna, för att jämna vägen för en verkligt europeisk integrationspolitik.

Jag stöder också föredragandens förslag om att fastställa snabba och mänskliga förfaranden för beviljande av ställning som varaktigt bosatt, för familjeåterförening och för naturalisering av varaktigt bosatta invandrare.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) EU tar endast upp frågan om invandringen inom ramen för Lissabonstrategin, i syfte att öka ekonomins konkurrenskraft, med andra ord i avseende att öka lönsamheten för EU:s storföretag. Därför är unionens uttalanden om den sociala integrationen av invandrare ingenting annat än en allmän önskelista, utan praktiskt stöd för att lösa de förvärrade problemen. Dessa uttalanden är förolämpande och hycklande mot bakgrund av att invandrare över hela unionen blir våldsamt utnyttjade av storföretagen inom dåligt betalda, oförsäkrade arbeten där de saknar tillgång till grundläggande sociala och politiska rättigheter. Invandrarna är dessutom en permanent gisslan inom EU-medlemsstaternas reaktionära institutionella strukturer, som olagligen håller miljontals invandrare fångna.

Det grekiska kommunistpartiet stöder invandrarnas rimliga ansökningar om rättslig status, avskaffandet av illegala, oförsäkrade anställningar, höjda löner, lika lön för lika arbete, förbättrad och gratis utbildning och hälso- och sjukvård, samt fullständiga politiska rättigheter för alla. Sättet att lösa invandrarnas problem är att integrera dem i arbetarklassrörelsen och motståndsrörelsen, samt genom att utveckla kampen mot den antifolkliga politik som bedrivs av EU och av regeringarna. Det är nämligen de som är ansvariga för den fattigdom och de motgångar som drabbar både lokala och invandrade arbetstagare i EU och i hela världen.

 
  
  

– Betänkande (A6-0210/2006) av Carlotti

 
  
MPphoto
 
 

  Nirj Deva (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska kolleger välkomnar den breda uppläggningen av Carlottibetänkandet och stöder de många positiva och balanserade inslagen i betänkandet.


Vi är dock emot idén att integrera migrationsfrågan i EU:s utrikespolitik, så som anges i punkt 6. Vi anser inte att en gemensam strategi är det bästa sättet att hantera frågan. Vi anser att politiken inom detta område måste fortsätta att höra till de nationella regeringarnas behörighetsområde och kan inte tänka oss en alleuropeisk uppläggning av invandringspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. (FR) Marie-Arlette Carlottis största svaghet, som framgår av parlamentets samtliga betänkanden om denna fråga, är att hon tror att invandring – som för tillfället döpts om till ”människors rörlighet” – är en mänsklig rättighet. Nej, vi har inte någon oförytterlig rättighet att bosätta oss permanent i vilket land vi vill: stater måste kunna besluta vem som kan resa in på deras territorium, vem som kan stanna där samt hur lång tid vistelsen kan vara.

Föredragandens kvasireligiösa filosofiska förutfattade meningar har således fört henne till felaktiga svar. Det är helt uppenbart att det finns en förbindelse mellan utveckling och migration: hundratusentals människor tvingas migrera på grund av fattigdom, och det är tydligt – som Front National har sagt under flera års tid – att det behövs en utvecklingspolitik som kan göra det möjligt för dessa människor att stanna kvar i sina hemländer genom att ge dem medel att leva där i värdighet.

En faktor i detta hänseende är att organisera en repatriering för invandrare tillbaka till ursprungsländerna, så att dessa länder kan dra nytta av den erfarenhet och de kunskaper som invandrarna har förvärvat under sin vistelse i EU. Detta är det enda alternativ som Marie-Arlette Carlotti helt och hållet har ignorerat, och därför kommer vi att rösta mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi stödde detta betänkande eftersom det innehåller ett antal punkter som vi välkomnar. I betänkandet kritiserar man emellertid inte den invandringspolitik som bedrivs i EU, och inte heller fördöms de underliggande orsakerna till att miljontals män och kvinnor över hela världen migrerar.

I betänkandet låter man bli att kritisera EU:s invandringspolitik, vars huvudsakliga mål är att utnyttja billig arbetskraft som förvägras sina rättigheter, samtidigt som man genomför repressiva åtgärder som syftar till att kriminalisera invandrare. Dessa invandrare är män och kvinnor som helt enkelt vill åtnjuta rätten att leva, dvs. tillgången till livsmedel, hälsa, vatten, bostäder, utbildning och kultur – rätten till sysselsättning och rätten till inkomst.

I betänkandet undviker man också migrationens underliggande orsaker, som har sin grund i en allt djupare ojämlikhet. Denna ojämlikhet har framkallats av den nyliberala, militaristiska politik som är grundläggande för den kapitalistiska globaliseringen. Denna liberaliserings- och privatiseringspolitik är avsedd att främja en koncentration av välståndet och ägandet inom de stora ekonomiska och finansiella grupperna, samt att manipulera medlemsstaterna att uppmuntra deras intressen, vilket visar att de inte behöver en konflikt eller ett krig för att göra sina idéer gällande.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Inför Rabatkonferensen är det mycket viktigt att vi kommer ihåg att samarbete mellan EU och immigranternas ursprungsländer inte måste begränsas till att hjälpa dem att stärka sina gränser.

Vi måste föra en dialog för att ta itu med de grundläggande anledningarna till att människor riskerar livet för att färdas över havet och söka ett bättre liv i Europa. Vi måste underlätta en utveckling som mer fokuseras på människorna, för att minska fattigdomen och bristen på jämlikhet, vilka är de främsta skälen till utvandringen. Inrättande av en gemensam utvecklingsfond inom EU kommer att befästa denna princip.

Slutligen måste vi komma ihåg att migration måste utgöra en möjlighet för ursprungsländerna: vi kan uppmuntra migranterna att investera i sina egna länder, för att optimera deras inverkan på utvecklingen i ursprungsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Jag röstar för detta betänkande då det inte är lagstiftande och kommer med många goda förslag. Det betonar jämställdhet, rättigheter för asylsökande och hjälp till integrering och samarbete. Jag är dock emot dess förslag till ökad EU-makt över migrationspolitik då detta leder till försämringar både praktiskt och demokratiskt. Jag är emot de ineffektiva nya fonder som föreslås som EU inte kommer klara av att administrera. Jag är dessutom emot det kostandsineffektiva förslaget att betala mellanskillnaden i lön för höginkomsttaggare som flyttar tillbaka.

 
  
  

– Betänkande (A6-0402/2006) av Schmidt

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. (FR) I Schmidtbetänkandet har Europaparlamentet försökt redogöra för behovet av att ge den rättvisa handeln en verklig europeisk politisk ram.

Detta tillvägagångssätt är mycket viktigt, eftersom trycket nu från världsmarknadernas ökande öppenhet utgör ett allvarligt hot mot den ekonomiska, miljömässiga och sociala livskraften hos de olika jordbruksmodellerna i hela världen. Genom att tvinga jordbrukarna att sälja sina produkter till allt lägre priser riskerar man att deras intäkter undermineras, och detta är delvis orsaken till de försämrade arbetsförhållandena för jordbruksarbetarna och till miljöförstöringen.

Den fria handeln kan och måste bidra med ett alternativ till denna situation, som genom att gynna den minsta gemensamma nämnaren underminerar millenniemålen. Mot denna bakgrund måste kommissionen nu sända en stark politisk signal om prioritering av ett handelssystem som ger producenterna en rimlig inkomst och bidrar till att avlägsna alla frestelser till social och miljömässig dumpning. Den ökande populariteten bland EU:s konsumenter för rättvisemärkta produkter kommer utan tvekan att fungera som en sporre för denna typ av initiativ.

Även om jag beklagar att parlamentet inte ansåg sig vilja rekommendera särskilda tariffåtgärder (en differentierad metod liknande GSP+) för att gynna rättvisemärkta produkter, kommer jag att rösta för Schmidtbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Trots att betänkandet är skrivet med de bästa avsikter, misslyckas det slutligen med att nå problemets rötter.

Producenten måste naturligtvis få en rimlig inkomst – för att kunna täcka produktionskostnaderna och ge sig själv ett hållbart levebröd – och måste dessutom engagera sig för att få ut sina produkter på marknaden, för att bara nämna två av de många positiva punkterna i betänkandet.

Detta får inte dölja det faktum att de huvudsakliga idéer som ligger till grund för den så kallade rättvisa handeln står i motsatsställning till politiken för att avreglera världshandeln, till exempel inom WTO (för att inte nämna de frihandelsavtal som stöds av EU och Förenta staterna), som söker manipulera produktionssystemen i de ekonomiskt minst utvecklade länderna för att uppfylla de expansionsbehov som de stora ekonomiska och finansiella grupperna i de ”nordliga” länderna har.

Det som krävs är en politik som respekterar människornas rätt att använda naturresurserna och utnyttja sitt lands produktion och ekonomiska tillgångar för att förbättra sina levnadsförhållanden. Det är en politik som uppmuntrar till ömsesidigt gynnsamt samarbete och som ger livsmedelssuveränitet, en politik varigenom naturresurserna och ekonomins strategiska sektorer förblir allmän egendom och lyder under offentlig kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta balanserade betänkande där man undersöker hur den växande populariteten för och antalet rättvisemärkta produkter skulle kunna bidra till våra försök att sätta stopp för sociala orättvisor och höja produktionsnormerna i utvecklingsländerna.

Jag stöder flera av slutsatserna i betänkandet, nämligen att det måste finnas tillräckligt med konsumentinformation, ett rättvist producentpris och tillräcklig insyn genom hela leveranskedjan. Jag försökte få betänkandet ändrat för att se till att produktionsvillkoren får fullt genomslag i begreppet rättvis handel genom kravet på att ILO:s åtta grundläggande konventioner ska respekteras.

Jag lade också fram ett ändringsförslag där kommissionen uppmanas att samarbeta med den internationella rörelsen för rättvis handel för att stödja klara och allmänt tillämpliga villkor som systemen för konsumentgarantier kan utvärderas mot för att stärka konsumenternas förtroende för dessa system. Eftersom det finns flera nationella system som är kända bland konsumenterna vill jag inte för närvarande stödja ett EU-omfattande system för rättvisemärkta produkter. Jag anser dock att alternativet bör övervägas om allt för många standarder och märkningar gör det förvirrande för konsumenterna.

 
  
  

– Aids: dags att leverera (B6-0375/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det är allmänt bekant att fler än 65 miljoner människor i världen har smittats med hiv, omkring 25 miljoner människor har dött och ungefär 15 miljoner barn har blivit föräldralösa på grund av aids. Detta är särskilt allvarligt i utvecklingsländerna, eftersom mer än 95 procent av de 40 miljoner människor som nu lever med hiv-smittan bor i utvecklingsländerna, med över 70 procent enbart i Afrika söder om Sahara.

Mot denna skrämmande bakgrund vill jag belysa kvinnornas svåra belägenhet. De utgör mer än hälften av de aidssmittade, och 60 procent av de aidssmittade i Afrika. Kvinnor är mellan två och fyra gånger mer mottagliga för sjukdomen än män.

Även om vi vill framhäva deklarationen från FN:s generalförsamlings särskilda sammanträde den 2 juni 2006, särskilt hänvisningarna om att främja tillgång till läkemedel för alla människor, vilket inkluderar produktion av generiska antiretrovirala mediciner och andra viktiga läkemedel mot aids-relaterade infektioner, kan man beklaga att deklarationen saknar alla globala mål och tidsgränser för behandling, resurser och förebyggande åtgärder, och att den inte heller erbjuder någon genomförbar handlingsplan för att stödja målet att alla hiv-smittade människor senast 2010 ska ha allmän tillgång till ...

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy