Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2248(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0238/2006

Debatter :

PV 05/09/2006 - 14
CRE 05/09/2006 - 14

Omröstningar :

PV 06/09/2006 - 7.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0340

Debatter
Onsdagen den 6 september 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
PV
  

- Betänkande (A6-0242/2006) av Capoulas Santos

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet om fiskeavtalet EG/Komorerna. Den senaste gången vi röstade om detta ämne för ett par år sedan lade jag till ett ändringsförslag om en gemensam åtgärd mellan EG och Unionen Komorerna för att skydda ”urtidsfisken” kvastfeningen, som man trott varit utdöd i tiotals miljoner år, men som återupptäcktes i de djupa haven utanför Komorerna på 1940-talet. Så vitt jag vet gjordes nästan ingenting åt detta. Jag hoppas att det denna gång kommer att göras verkliga försök att skydda denna unika återstod från äldre geologiska perioder.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om ingåendet av ett partnerskapsavtal mellan Unionen Komorerna och Europeiska gemenskapen.

Avtalet utgör en del av den nya partnerskapsstrategin i fråga om den externa dimensionen av den gemensamma fiskepolitik som EU vill genomföra. Syftet med avtalet är att utveckla och förbättra fiskets villkor i Unionen Komorerna, som bör kunna dra nytta av en del av den finansiering som EU tillhandahåller för att skapa ny infrastruktur och teknik som bättre klarar en hållbar hantering av landets fiskeresurser.

EU kommer för sin del att, i ytterligare ett tredjeland, garantera fiskemöjligheter som kommer att bidra till att hålla landets långdistansfiskeflotta i gång.

Ett tråkigt inslag är att parlamentet inte har ombetts att avge sitt yttrande om lagstiftningsförslaget om det här avtalet förrän nu, trots att det bifogade protokollet om detta antogs av parlamentet i oktober 2005 som en del av ett separat förfarande.

 
  
  

- Betänkande (A6-0241/2006) av Estévez

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av slutsatserna från rådets möte i juli 2004 om den nya strategin för internationella fiskeavtal måste vi återställa formler som har försvunnit, såsom systemet med gemensamma företag som oförklarligt togs bort. Detta var mycket framgångsrikt när det gällde att utveckla fiskeekonomierna i olika länder.

Därmed har det blivit viktigt att anpassa de nuvarande avtalen till den rådande filosofin som framgår av slutsatserna från fiskerådet 2004.

En av de faktorer som jag anser vara avgörande för att dessa nya avtal ska få framgång är att myndigheterna i tredjeländer blir mer delaktiga i en mer miljöinriktad övervakning av deras resurser.

Därför anser jag att betänkandet ska antas. På så sätt kommer principerna bakom den gemensamma fiskepolitiken att hållas högt.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Fiskeavtalen exporterar bara vår katastrofala politik till utvecklingsvärlden. De kan endast rättfärdigas om man lever i den spegelvända värld som den gemensamma fiskepolitiken utgör. Detta är en politik som har orsakat så mycket skada på fiskesamhällen, fiskbestånd och den utökade miljön inom våra egna vatten. Därför röstade jag emot betänkandet.

 
  
  

- Betänkandet (A6-0246/2006) av Ilves

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi röstade för Ilvesbetänkandet om stabiliseringsavtalet mellan Europeiska unionen och Albanien och anser att det bara är mer integration, och till och med ett skyndsamt införlivande av Albanien med Europeiska unionen, som är det bästa svaret på Balkanländernas, liksom naturligtvis Albaniens, problem.

De händelser som skakade Balkan på 1990-talet bör ha lärt oss att nationalstaters egenintresse aldrig är en del av lösningen. Efter Kosovo är chamfrågan den sista stora nationella frågan som rör albansktalande folk. När det gäller cham, liksom när det gäller Kosovo, är vi radikaler bland de första i kammaren som påtalar brotten mot detta folks rättigheter.

Det här avtalet lägger grunden till en dialog om de kulturella rättigheterna för cham som bor i Grekland och återlämnandet av deras egendom. Denna dialog får inte enbart grunda sig på tanken på en konfrontation mellan motstridiga nationella intressen, utan snarare på deltagande av EU och internationella institutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI).(NL) Herr talman! Korruption, 1800-talsmässiga maffiaförfaranden, islamism … i dag lider Albanien fortfarande av efterverkningarna av 50 års stalinistisk diktatur. Landet är inte på något sätt redo att gå med i Europeiska unionen, även om det till skillnad från till exempel Turkiet självfallet historiskt sett tillhör den europeiska civilisationens gemenskap. En sund grannskapspolitik bör dock räcka för att odla detta historiska europeiska band. Denna grannskapspolitik bör också räcka för att ta itu med de enorma problem som landet har och som utesluter alla möjligheter att gå med i EU. Därför bör vi inte främja uppkomsten av falska förväntningar hos albanerna.

Följaktligen röstade jag emot den här resolutionen om stabiliserings- och associeringsavtalet med Albanien, eftersom den är ett första steg – och låt oss inte dras med några missuppfattningar här – mot en anslutning av Albanien, och EU väljer att ignorera allmänhetens åsikter, som i fallet med Turkiet.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Trots bra texter om social ekonomi, överväger tyvärr det negativa i detta betänkande som framstår som tillväxtförhärligande. De offentliga propagandakampanjer för att sälja budskapet om behovet av reformering av välfärdssamhället som föreslås och kraven på en utökad inre marknad i jakt på en ohållbar tillväxt är otidsenliga. Det finns referenser till utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa som en förstärkning av det sociala Europa när detta tvärtemot inneburit ytterligare steg mot den nyliberala inre marknaden och militär upprustning. Det är att ljuga för väljarna.

 
  
  

- Betänkande (A6-0238/2006) av Silva Peneda – De Rossa

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Cabrnoch (PPE-DE).(CS) Herr talman! Ledamöterna från det tjeckiska samhällsdemokratiska partiet röstade emot betänkandet om en europeisk social modell för framtiden. I betänkandet påpekar man med rätta att det inte finns någon riktig europeisk social modell, och ändå beskriver man talande nog en rad värden som vi gemensamt har och påvisar de problem som varje land måste lösa på det socialpolitiska området. Betänkandet är en god utgångspunkt för en framtida debatt, men vi stöder inte den lösning som man lägger fram. Vi instämmer inte i stödet för den föreslagna europeiska konstitutionen, som nu har tillbakavisats, i betänkandet. Enligt vår mening kommer betänkandet att leda till konkurrensbegränsning på det sociala området och på skatteområdet, och till att medlemsstaterna förlorar sin suveränitet på dessa områden.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Jag röstade emot Peneda/De Rossabetänkandet med motiveringen att den europeiska sociala modellen bara är möjlig att uppnå om antalet arbetslösa och antalet människor som lever under fattigdomsgränsen reduceras. Det vi bland annat måste göra är att vidta långsiktiga åtgärder för att ta itu med problemen med en nedmonterad social service och lönedumpning, och i synnerhet klargöra för oss själva att en social modell inte kan bygga på deltidsarbete och löner som ligger på existensminimum. Därför behöver vi fler som arbetar heltid och höga minimistandarder i hela Europa.

Det är de stater där den sociala tryggheten ger ett starkt skyddsnät – av vilka Österrike är en – som når gränserna för vad som är ekonomiskt möjligt, och det är därför det är viktigt för den sociala modellens överlevnad och arbetskraften i alla länder att övergångsperioderna för arbetsmarknaden, för arbetstagare från de nya medlemsstaterna i öst, iakttas strikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet av mina kolleger José Albino Silva Peneda och Proinsias De Rossa om den europeiska sociala modellen, eftersom det är mycket viktigt att våra medborgare förstår att den europeiska integrationen ger vår strävan att bygga en humanistisk civilisation en social dimension. Vi måste naturligtvis göra mer när det gäller koherensen i vår modell för hållbar utveckling där ekonomisk tillväxt, sociala ambitioner och respekten för miljön sammanförs. I detta betänkande redogör man för några mycket lovande initiativ som jag stöder, samtidigt som jag är övertygad om att Europaparlamentet i sin vishet har förkastat förslaget att lagstifta om tjänster av allmänt intresse, eftersom det nu är tydligt att detta inte är rätta tiden för en sådan åtgärd. Jag tror verkligen att en rättvis och balanserad social modell är en central faktor för unionens ekonomiska prestationer, samtidigt som en överdriven betoning av socialpolitiken å andra sidan skulle förstöra den ekonomiska tillväxten och med tiden vara kontraproduktiv, eftersom det inte skulle finnas tillräckliga medel för att finansiera sociala åtgärder. I den här frågan måste vi vara tydliga om hur vi ska använda Europeiska unionen, och vi får inte dölja verkligheten för våra medborgare, och särskilt inte för de unga.

 
  
MPphoto
 
 

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. (EN) Konservativa ledamöter motsätter sig många punkter i detta betänkande, till exempel hänvisningarna till skattesamordning och konstitutionen. Därför har jag begärt en separat omröstning med namnupprop om dessa punkter för att helt och hållet tydliggöra vår ståndpunkt. Det hade varit lätt att rösta emot hela betänkandet bara på grund av dessa stycken. Det som är bra med betänkandet är dock att vi arbetat hårt för att få med hänvisningar till Lissabonagendan, att fullborda den inre marknaden och att involvera de nationella parlamenten, och detta är första gången som dessa punkter har godtagits i ett betänkande om sociala frågor.

Nyckeln till hur vi slutligen röstade var reformbehovet. Mitt ändringsförslag 1 gick särskilt ut på det och togs emot väl av kollegerna i PPE-DE-gruppen. Som tack för vårt beslut att i slutändan lägga ned våra röster istället för att rösta emot, så gick socialisterna med på att ta med detta ändringsförslag. Vinsten har blivit att en majoritet av ledamöterna för första gången formellt erkänt att den europeiska sociala modellen faktiskt behöver reformeras. Detta är en verklig prestation, ledd av de brittiska konservativa. Utmaningen för oss nu består i att samarbeta för att se till att detta genomförs.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi är mycket besvikna över att de som talar så mycket om en anständig europeisk social modell än en gång faktiskt har antagit ett betänkande som i verkligheten ger klartecken för och legitimerar en process som redan pågår i ett antal medlemsstater, nämligen nedmonteringen av höga sociala standarder, nedtrappningen av arbetstagarnas och allmänhetens rättigheter till ett offentligt, generellt socialt trygghetssystem med hög kvalitet samt urgröpningen av den allmänna tillgången till offentliga tjänster av hög kvalitet på områden som hälso- och sjukvård, utbildning och bostäder.

Vi beklagar att de ändringsförslag som vi lade fram har tillbakavisats. I dem framförde vi vår djupa övertygelse att en stat med ett sunt socialt skyddsnät som bygger på höga standarder i fråga om miljö, sociala frågor och arbetsmarknad och som kännetecknas av progressiv beskattning och omfördelning av inkomster och välstånd ger en god ekonomisk utveckling.

Vi beklagar också att vårt förslag till en makroekonomisk ram för att stödja hållbar utveckling, med en ökad inhemsk efterfrågan som är miljövänlig och förenlig med full sysselsättning så att ekonomisk och social sammanhållning uppstår, tillbakavisades.

Därför röstade vi emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. I detta betänkande föreslår föredragandena en mängd åtgärder som bör vidtas för att lösa problem som gäller sysselsättning och socialpolitik. Delar av dessa förslag må vara lovvärda i sig, men vi från Junilistan betonar dock med kraft att vi anser att de politiska områden som betänkandet behandlar fullt ut skall tillhöra medlemsstaternas kompetens. Jag förkastar hänvisningar till konstitutionen, synpunkter på medlemsstaternas skattesystem, åsikter om pensionsreformer och pekpinnar om hur medlemsstaterna borde agera för att uppnå ökad välfärd.

Jag delar uppfattningen i skäl N att medlemsstaterna skall ha kompetensen vad gäller finansiering och beslutsfattande i fråga om tjänster av allmänt intresse, men tvingades rösta nej till detta skäl på grund av hänvisningen till konstitutionen.

Jag har därmed röstat nej till betänkandet i sin helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Verts/ALE-gruppen stödde det slutgiltiga betänkandet om den europeiska sociala modellen idag, inte för att det är ett perfekt betänkande, utan för att det är en viktig markör för parlamentet när det gäller hur viktig den sociala dimensionen är för EU-utvecklingen.

Vi beklagar att man ständigt betonar ekonomisk tillväxt utan hänsyn till vilken kvalité och effekt en sådan tillväxt har. Lissabonprocessen är för min grupp inte den enda vägen framåt eftersom den inte tar tillräcklig hänsyn till hur viktig den sociala dimensionen i dess vidaste betydelse är – det handlar inte bara om sysselsättning, utan om den frivilliga och sociala delen av livet. Vi beklagar att ramdirektivet för tjänster av allmänt intresse inte fick majoritetsstöd: vi måste verkligen hitta en väg för att kunna skilja mellan nödvändiga nyckeltjänster som tillhandahålls för allmänhetens bästa från de tjänster som vi själva väljer.

Betänkandet erkänner dock vikten av att inga reformer av de sociala systemen medför en tillbakagång utan tillfredsställer de grundläggande behoven. En trygg inkomst är viktig för att uppnå det målet. Vi hoppas att betänkandet kommer att vara ett värdefullt redskap i våra diskussioner med rådet och kommissionen och att annan lagstiftning ska skydda och inte undergräva ett det sociala EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Under lång tid var Västeuropa en modell för ekonomisk och social framgång, byggd på ett blomstrande jordbruk, ett mäktigt näringsliv, dynamiska och homogena folk samt solida nationalstater som garanterade sina invånare både fri företagsamhet och socialt skydd.

I tjugo år har Bryssels Europa utan gränser, med våra regeringars hjälp, utelämnat våra industrier till konkurrensen från de asiatiska ekonomierna, som bedriver social dumpning, släppt in mer än en miljon icke-europeiska invandrare om året, praktiserat en ren malthusianism mot våra jordbrukare och nedmonterat våra sociala skyddsnät och vår familjepolitik.

Vi talar om en utbredd social tillbakagång här, med över 20 miljoner arbetslösa, upplösning av industrin, hundratusentals hektar i träda, europeiska länder där dödligheten är högre än födelsetalet och hela regioner som fragmenteras. Detta är en sammanfattning av det Europa som människorna i Frankrike och Nederländerna tillbakavisade förra året i folkomröstningarna om den europeiska konstitutionen.

Bara ett nationernas Europa, byggt på de principer som gjorde vår civilisation stor – nationen, familjen och friheten – kan göra det möjligt för vår kontinent att än en gång bygga upp en social modell.

 
  
MPphoto
 
 

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Genom att rösta för De Rossa- och Silva Peneda-betänkandet om en framtida europeisk social modell, så uttrycker Labourledamöterna sitt stöd för en social och ekonomisk politik som genererar sysselsättning, produktivitet och rättvisa på arbetsplatsen.

Labourledamöterna analyserar varje lagförslag från fall till fall i relation till hur det kan påverka näringslivet och arbetskraften i Storbritannien. Att vi röstar för De Rossa-betänkandet är helt i enlighet med detta tillvägagångssätt.

Labourledamöterna är övertygade om att i synnerhet skattepolitik är en fråga för de enskilda medlemsländerna och vi har röstat i enlighet med detta i De Rossa- och Silva Peneda-betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Den europeiska sociala modellen behöver reformeras. Frågan är dock hur man reformerar någonting som praktiskt taget är en sinnebild för dagens Europa.

Svaret är: utan att vara rädd.

Vi måste bli mer konkurrenskraftiga och hjälpa till att förbättra våra medborgares livskvalitet. Därför får vi inte rygga tillbaka när det gäller att fatta beslut som syftar till att förbättra medborgarnas liv.

Jag har inga tvivel om att en av de mest effektiva åtgärderna kommer att bli fullbordandet av den inre marknaden.

Vi måste nå upp till Lissabonmålen för att se till att vi får ekonomiska samordningsåtgärder och en politik för sysselsättning och socialt skydd, som i sin tur kommer att leda till ekonomisk tillväxt, ökad konkurrenskraft och till att fler och bättre arbetstillfällen skapas på ett hållbart sätt.

Det återstår mycket att göra, både här och i våra huvudstäder.

Det räcker inte att bara utannonsera reformer och utlova fler arbetstillfällen.

Det räcker inte att vi bara talar inbördes. Vi måste nå våra mål för sysselsättning och utbildning.

Det behövs en ny kultur, information måste utväxlas, företagens och utbildningens effektivitet måste maximeras och en kvalificerad arbetsstyrka måste göras tillgänglig om vi äntligen ska kunna upprätthålla de sociala värdena solidaritet och social rättvisa i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Den europeiska sociala modellen är unik. I EU kan vi balansera den inre marknaden med social rättvisa. Vi måste göra allt vi kan för att behålla denna jämvikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det grekiska kommunistpartiet röstade emot betänkandet om den europeiska sociala modellen. Detta betänkande är resultatet av överenskommelsen mellan gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokraterna, som på det mest cyniska sätt visar vilken mardrömslik framtid som det euro-enande kapitalet förbereder för arbetstagarna. Kapitalets politiska och ideologiska talesmän bygger upp en enorm propagandakampanj, utnyttjar arbetslöshetsproblemet och svänger sig med hot om demografiskt åldrande och risken för att socialförsäkringssystemen kollapsar för att framställa ”reformeringen” av de befintliga socialförsäkringssystemen som en tvingande nödvändighet. För att främja kapitalistiska omstruktureringar inom ramen för Lissabonstrategin vill man fullständigt nedmontera alla de rättigheter (som naturligtvis också understeg det som gräsrötterna behöver) som arbetstagarna har vunnit genom arbetarrörelsens kamp och trycket från det socialistiska lägrets existens. Således främjas största möjliga exploatering av arbetarklassen av att anställningsförbindelser helt raseras och flexibla anställningsformer breder ut sig, genom att pensioner, hälso- och sjukvård, välfärd och sociala skyddsnät (arbetslöshetsförsäkring, föräldraförsäkring, bostäder och så vidare) monteras ned och att gratis statliga offentliga tjänster avskaffas. Det enda som kommer att återstå är lägsta möjliga skydd mot absolut utarmning, för att undvika sociala uppror.

 
  
  

- Betänkande (A6-0249/2006) av Bowis

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Jag röstade också emot Bowisbetänkandet, och anledningen är att vi verkligen inte borde vara förvånade över att den psykiska ohälsan ökar. Människor utsätts för ett ständigt ökande tryck på arbetet och i skolan, och denna stress betyder att vi inte utnyttjar hela vår kapacitet.

Bättre psykotropa läkemedel kan i bästa fall bota symtomen, men inte orsakerna. Det kommer att vara till större nytta att bygga upp européernas självkänsla genom att kommunicera våra autentiska, reella och kristna grundläggande värden till dem. Att de som har djupa rötter när det gäller familj, patriotism och nationell identitet löper mindre risk att drabbas av psykisk ohälsa råder det inga tvivel om.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för betänkandet om att erkänna den psykiska ohälsans betydelse i Europa, som min vän John Bowis var föredragande för, vilket i sig garanterar att detta viktiga ämne behandlas på bästa möjliga sätt.

John Bowis har blivit berömd i hela Europa. En av hans beundrare som heter Silvana Moggi har kommit från Italien, närmare bestämt från staden Salsomaggiore (den stad där fröken Italien utses) för att sitta här på läktaren, eftersom hon ville vara närvarande när hennes store idol John Bowis presenterade sitt oerhört viktiga förslag som debattunderlag, så att vi alla i Europa kan få bästa möjliga behandling också när vi har oturen att få psykiska, och inte bara fysiska, sjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det utmärkta betänkandet av John Bowis om förslaget till Europaparlamentets resolution om förbättring av befolkningens psykiska hälsa – mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen. Var fjärde människa drabbas av psykiska problem under sin livstid. De psykiska sjukdomarna ökar med åldern, och detta hänger samman med att den förväntade livslängden ökar. I en värld som håller på att bli mer komplicerad på grund av trycket från enorma, dramatiska och snabba förändringar står vi inför den kollektiva utmaningen att förstå, förhindra och behandla psykiska problem samtidigt som vi undviker att stigmatisera, åsidosätta eller än värre förakta de drabbade. Europeiska unionen måste föregå med gott exempel genom att garantera sina medborgare ett liv i psykisk hälsa. I det avseendet är jag stolt över att tillhöra en medlemsstat, Frankrike, som under ledning av president Jacques Chirac alltid har bedrivit den mest rediga, ambitiösa och slutligen humana politiken när det gäller behandlingen av psykiska sjukdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. (EN) Den psykiska hälsan är en väldigt viktig fråga för oss alla, oavsett om vi är sjuka, vårdare eller tjänsteleverantörer inom området. Lagstiftarens roll inom detta område är ännu större nu när vi med hjälp av rådgivning och partnerskap kan skapa en bättre och ljusare framtid för de sjuka, anhöriga och vårdpersonalen i EU och medlemsländerna.

Under alltför lång tid har den psykiska ohälsan inte intagit en central roll i vår lagstiftningsprocess och detta framgår tydligt av kommissionens grönbok och dess skrämmande slutsatser. Med hjälp av mer välunderrättad kommunikation börjar nu allmänheten långsamt bli medveten om att psykiska sjukdomar och deras effekter påverkar större delen av vår befolkning. 25 procent av EU:s och Irlands befolkningar drabbas av psykisk ohälsa åtminstone en gång under sin livstid.

Det är dags att reagera! Jag välkomnar varmt denna grönbok som utgångspunkt för en europeisk debatt om inlärningssvårigheter, allvarlig depression, självmord, tvångsintagning och effekten av otillbörlig tvångsintagning så att medlemsländerna kan utbyta forskningsresultat och bästa praxis som gynnar våra medborgare.

Sedan 1980-talet har Irland förespråkat en avinstitutionaliseringspolitik, med syfte att utveckla en modern psykhälsovård genom ett samhällsbaserat system, främja psykisk hälsa, ge de psykiskt sjuka ett så oberoende liv som möjligt och tillhandahålla ett allomfattande hälsovårdssystem som rör sig bort ifrån mentalsjukhusen.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Befolkningens psykiska hälsa i respektive medlemsstat är en fråga som uteslutande skall behandlas på nationell nivå. Det finns inga skäl till att EU-parlamentet skall ha synpunkter på vilka anslag som skall beviljas till den psykiska hälsovården och vilka åtgärder som skall vidtas inom detta område. Förslaget att kommissionen skall inrätta en samordnings- och övervakningsgrupp för psykisk ohälsa är bara ett av flera omständliga och kostsamma förslag. Jag har således röstat nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Ole Krarup, Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer, Esko Seppänen, Jonas Sjöstedt och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftligt. (EN) Betänkandet innehåller många starka frågor om psykisk hälsa för kvinnor och barn.

Därför stödjer vi betänkandet.

Vi vill dock betona att det i princip är så att åtgärder och beslut angående hälsovård faller under de enskilda medlemsstaternas kompetens.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Jag vill varmt gratulera föredragande till detta betänkande, som belyser en ofta smärtsam brist på framsteg i hanteringen av frågor om den psykiska hälsan i EU. Alltför ofta behandlar hälso- och sjukvården den psykiska hälsan på ett mycket styvmoderligt sätt, trots att effekterna av dålig psykisk hälsa är mycket resurskrävande, samtidigt som det också är en personlig katastrof för den drabbade. Jag välkomnar betänkandets slutsatser och stödjer dem med glädje.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Den psykiska hälsan har under alltför lång tid ignorerats och försummats. Dagens betänkande är visserligen ett initiativbetänkande men det gör det ändå möjligt att ta med frågor om den psykiska hälsan på EU: s politiska agenda. Jag välkomnar denna debatt.

 
  
  

– Betänkande (A-0228/2006) av Morillon

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Arlette Carlotti (PSE), skriftlig. – (FR) Den gemensamma fiskepolitiken (GFP) uppfyller inte längre Medelhavsfiskarnas förväntningar. Därför välkomnar jag den här planen, som innehåller flera positiva riktlinjer: en viktig reducering av kostnaderna och begränsningarna för fiskarna, en översyn och harmonisering av bestämmelserna för kontroll och övervakning under beskydd av gemenskapens kontrollorgan för fiske, vilket är någonting som Medelhavsfiskarna, som allt för ofta känner sig ”trakasserade”, särskilt har väntat på, samt större delaktighet för dem som arbetar i branschen när det gäller att fastställa riktlinjerna (hanteringen av fiskeansträngningen, kontrollåtgärder och fångstgränser), vilket är ett eko av ett kraftfullt krav som jag framför till Europaparlamentet på Medelhavsfiskarnas vägnar.

Jag stöder också parlamentets begäran att få fylla sin funktion fullt ut genom att förneka Europeiska kommissionen möjligheten att själv besluta om ”tekniska åtgärder”. Fiskarna vet bara alltför väl att dessa ”tekniska åtgärder” har en direkt och omedelbar inverkan på deras verksamhet.

Därför kommer jag att rösta för det här betänkandet, trots att jag skulle ha velat att det var mer långtgående när det gäller att kräva en särskild plan för Medelhavsfisket. Jag för min del kommer att fortsätta att föra den här kampen i Europaparlamentet, tillsammans med fiskarna från min region.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag stöder helt de mål som kommissionen har ställt upp, nämligen handlingsplanen för prioriterade områden som en skyddspolitik och övervakningen av fiskeverksamheten.

Jag anser att det här förslaget är en avgörande faktor när det gäller att anpassa GFP till den aktuella verkligheten för fisket i EU. Några av de centrala punkterna är tidigareläggning av samråd (förhandssamråd i ett tidigt skede) med de institutioner som direkt eller indirekt har med bedömningen av fiskeresurserna att göra, det vill säga samråd med de regionala rådgivande nämnderna och rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk, en mer frekvent användning av konsekvensbedömningar av åtgärder som kan komma att genomföras samt en översyn av befintliga bestämmelsers rättsliga struktur i syfte att göra texterna tydligare, mer konsekventa, mer lättbegripliga och lättlästa och borttagande av förlegade bestämmelser.

Jag vill också betona att kommissionens förbättring av förfarandena även måste omfatta partnerskapsavtalen, närmare bestämt övervakningen och genomförandet av dessa avtal.

Jag kommer att rösta för det här betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har vid åtskilliga tillfällen klargjort att vi är motståndare till den gemensamma fiskeripolitiken. Vi anser att EU:s destruktiva och omoraliska fiskeavtal skall avskaffas. Jag är starkt kritisk till punkt 22 i betänkandet som framhåller vikten av gemenskapsstöd för att finansiera tekniska hjälpmedel på fiskefartyg.

Betänkandet framhåller dock värdet av ökad flexibilitet, tydligare lagstiftning, förenklade regler och behovet av ökat samråd med berörda parter. Dessa målsättningar är positiva. Jag har därmed röstat ja till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Med tanke på frågor som har med gemenskapslagstiftningens och den gemensamma fiskepolitikens komplicerade karaktär och läsbarhet att göra är det viktigt att lagstiftningen förbättras och förenklas.

Förenklade förfaranden, tydliga och begripliga formuleringar för alla berörda parter, tillräcklig tid från lagstiftningens antagande till dess genomförande liksom utvärderingar av dess ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser är frågor som man måste tänka igenom ordentligt för att rättstillämpningen ska bli öppen och rättvis.

Denna process får dock inte tas som förevändning för att försöka underminera det som har reglerats, och de nationella parlamenten, Europaparlamentet samt branschen och dess arbetstagarorganisationer måste övervaka den.

Det faktum att vi accepterar att processen måste förenklas betyder inte automatiskt att vi håller med om innehållet i den gemensamma fiskepolitiken. Vi har en del allvarliga invändningar mot den. Till exempel förespråkar föredraganden ett inspektionssystem i gemenskapen. Vi är emot detta eftersom vi anser att det ska vara medlemsstaternas uppgift, som en del av suveräniteten över deras egna ekonomiska områden. Vidare kan vi inte förstå föredragandens farhågor när det gäller att låta medlemsstaterna vidta åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskeriresurserna längre ut än 12 sjömil.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det ändringsförslag som skulle ha gjort det möjligt för AVS-länderna att välja att stå utanför fiskeavtalen om de ansåg att avtalen skulle missgynna deras intressen.

Att förenkla den gemensamma fiskepolitiken är lockande med tanke på den centraliserade, besvärliga och ofta hemliga process som används för att fatta ledningsbeslut.

Min åsikt, som delas av många skottar, är att den gemensamma fiskepolitiken bör handla om marknaden för fiskprodukter men att kontroll och styrning av resurser och fångstmöjligheter åter bör falla under Skottlands kompetens.

 
  
MPphoto
 
 

  Fernand Le Rachinel (NI), skriftlig. – (FR) Planerna duggar tätt, Europeiska fiskerifonden ersätter FFU, de rådgivande kommittéerna flerfaldigas och gemenskapens kontrollorgan för fiske utvecklar sin verksamhet, men ingenting av detta leder till en förbättring av fiskarnas arbetssituation. EU:s lagstiftning håller på att ta död på fisket och de franska fiskarna, precis som jordbrukslagstiftningen kommer att tvinga bort våra jordbrukare.

I det här betänkandet har man glömt bort två centrala problem, trots att dessa på lång sikt kommer att vara avgörande för om den franska fiskeflottan finns kvar eller inte: för det första den orättvisa konkurrensen från fiskefartyg från länder utanför EU som inte följer alla de restriktioner som våra fiskare har i form av lagstiftning, kontroll och övervakning, och för det andra bränslekostnaderna sedan Bryssel uppmanade Frankrike att avskaffa fonden för förebyggande av risker för fisket eller bränslefonden.

Visst behöver lagstiftningen förenklas, men det kommer inte att förbättra våra fiskares situation. Än en gång för Europeiska kommissionen dem bakom ljuset, om jag får säga så. Nu återstår det bara 5 500 fiskefartyg. Hur många kommer att finnas kvar 2010 med den nya gemensamma fiskepolitiken?

 
  
MPphoto
 
 

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det är onekligen viktigt att reglerna för den gemensamma fiskepolitiken förenklas. Således välkomnar jag de åtgärder som läggs fram i det här förslaget i syfte att ta itu med bristen på klarhet i de befintliga texterna och förenkla formuleringarna, eftersom detta skulle föra de berörda parterna närmare varandra och leda till att fiskesektorn bättre kan identifiera sig med lagstiftningen.

Trots de många framställningar som har gjorts har fiskarna fortfarande svårt att känna till och förstå den gemensamma fiskepolitiken. Den måste bli lättare att både förstå och genomföra.

Jag välkomnar det stegvisa införandet av ny teknik på fiskefartygen och löftet att bevilja gemenskapsstöd för att utveckla denna teknik och den särskilda utbildning som krävs.

Dessa åtgärder kommer att gynna både fiskesektorn och konsumenterna.

Jag tycker också att vi måste klargöra hur administrationen av fisketillstånd utanför gemenskapens vatten ska fungera.

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Den gemensamma fiskepolitiken har orsakat så stor skada på fiskesamhällen, fiskbestånd och den utökade miljön inom våra egna vatten att den inte kan reformeras på ett meningsfullt sätt och därför bör skrotas. Dock är det så att även minimala framsteg räknas och detta betänkande innehåller några bra förslag. Jag stödjer därför betänkandet samtidigt som jag protesterar emot att det inte på långa vägar är tillräckligt långtgående.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Trots att jag anser att mer måste göras när det gäller fiskeavtalen med tredje part så kan jag just nu inte stödja ändringsförslagen 1 och 2. Båda ändringsförslagen skjuter över handlingsplanens mål.

 
  
  

- Betänkande (A6-0242/2006) av Capoulas Santos och betänkande (A6-0241/2006) av Fraga Estévez

 
  
MPphoto
 
 

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Fiskeavtalen exporterar bara vår katastrofala politik till utvecklingsvärlden. De kan endast rättfärdigas om man lever i den spegelvända värld som den gemensamma fiskepolitiken utgör. Detta är en politik som har orsakat så mycket skada på fiskesamhällen, fiskbestånd och den utökade miljön inom våra egna vatten. Därför röstade jag emot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. (FR) I dag avkunnar Europaparlamentet sin dom över två fiskeavtal som har betydelse för Indiska oceanen: ett med Republiken Seychellerna och ett med Unionen Komorerna.

Dessa avtal, som ska gälla i sex respektive sju år och kan förlängas, har följande syften: ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete i fiskesektorn, fastställande av villkor för gemenskapens fiskefartygs tillträde till Seychellernas och Komorernas territorialvatten och upprättande av partnerskap mellan företag i syfte att som ett gemensamt intresse utveckla ekonomisk verksamhet inom fiskesektorn och därmed förknippad verksamhet. Seychellerna och Komorerna kommer att få ekonomiskt stöd i utbyte mot exploateringen av deras fiskeresurser.

Som vald utomeuropeisk företrädare som är medveten om fiskets betydelse för de utomeuropeiska territoriernas ekonomi, särskilt Réunions, gläder det mig att EU hjälper till att både etablera en ansvarig form av fiske i Indiska oceanen och ett hållbart utnyttjande av dess fiskeresurser. Därför röstade jag för de här två avtalen.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy