Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 6 september 2006 - Strasbourg

14. Förbindelser mellan EU och Kina (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0257/2006) av Bastiaan Belder för utskottet för utrikesfrågor om förbindelserna mellan EU och Kina (2005/2161 (INI)).

Jag har, i enlighet med artikel 168 i arbetsordningen, fått en begäran från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet om att återförvisa Bastiaan Belders betänkande om förbindelserna mellan EU och Kina till utskottet. Är det någon som vill lägga fram denna begäran från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet?

  Alexandra Dobolyi (PSE). – (EN) Herr talman! Min grupp har begärt att Bastiaan Belders betänkande om förbindelserna mellan EU och Kina ska återföras till utskottet, eftersom vi anser att det är otillräckligt och obalanserat när det gäller ett antal frågor om förbindelserna mellan EU och Kina. PSE-gruppen menar också att betänkandet innehåller ett antal sakfel som bara skulle kunna rättas genom en mycket stor mängd ändringsförslag. Men vi anser också att ett sådant viktigt betänkande från utskottet för utrikesfrågor om en världsmakt som Kina behöver granskas och diskuteras i detalj på nytt. Detta beror på att betänkandet innehåller 125 skäl och punkter, av vilka endast två punkter berör samarbetet mellan EU och Kina. Endast 13 punkter rör utrikespolitik, medan vissa av EU:s grundläggande principer från de senaste 30 åren ignoreras. Den globala säkerheten och energifrågorna nämns knappt, och därför behöver vi skapa balans i betänkandet.

Vi ber parlamentet att återföra betänkandet till utskottet, där vi kan få tillräckligt med tid för att ta upp dessa extremt viktiga frågor om förbindelserna mellan EU och Kina.

Kommissionen gör för närvarande ett jättejobb genom att hantera förbindelserna mellan EU och Kina på fler än 20 olika politiska områden, däribland utrikespolitik, globala säkerhetsfrågor och energifrågor. Vi måste agera tillsammans för att definiera en sammanhängande ståndpunkt om fakta och tydlig information från de ansvariga enheterna i kommissionen och rådet. Parlamentets ståndpunkt kommer att förstärkas kraftigt och vi kommer att få mer inflytande för att nå våra gemensamma mål om vi ger oss själva lite extra tid för att förbereda och tänka över betänkandet igen.

(Applåder från PSE-gruppen)

  Talmannen. – Jag undrar om någon vill tala till förmån för denna begäran nu när den har lagts fram?

Ha tålamod, herr Speroni. Enligt arbetsordningen ska det vara ett anförande för och ett emot förslaget. Just nu undrar jag om någon vill tala för förslaget.

  Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr talman! Jag var rädd att ingen annan skulle tala för förslaget. Så låt mig göra det. Mina damer och herrar! Jag anser att vi tar itu med denna begäran på ett mycket konstruktivt sätt. Jag skulle vilja säga att vi på området mänskliga rättigheter och oavsett vad resultatet blir av den omröstning som nu följer naturligtvis kommer att stödja alla ändringsförslag till förmån för de mänskliga rättigheterna. Dessa är således inte ens föremål för diskussion här idag. Det som vi vill åtgärda – och det som Alexandra Dobolyi ville betona – är de sakfel, ofullständigheter och brister som fortfarande föreligger. Vi vill även återskapa en något närmare relation med föredraganden. Det är allt.

  Talmannen. – Antonio Tajani har ordet för att tala emot förslaget.

  Antonio Tajani (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Ett omfattande dokument som stöds av en bred majoritet i utskottet för utrikesfrågor måste bli föremål för omröstning i parlamentet. Jag håller med om och tar till mig en del av de synpunkter som uttryckts av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, med tanke på att vi (som den socialdemokratiska gruppen är väl medveten om) har lagt fram ett ändringsförslag med syfte att överbrygga en eventuell lucka i betänkandet, det vill säga hänvisningen till politiken för ett enat Kina (som utesluter ett självständigt Taiwan).

Genom att välja att debattera betänkandet kommer vi således att kunna nå en heltäckande överenskommelse, vilket är ett tecken på att spänningarna håller på att minska och att även den socialdemokratiska gruppens begäran uppmärksammas. Jag anser att det är ett grundligt betänkande som tål att granskas och att olika grupper i parlamentet också vill granska och godkänna det. Jag anser att vi gör rätt i att ta itu med debatten i kväll och att fortsätta med omröstningen imorgon.

(Applåder)

(Parlamentet avslog begäran om återförvisning till utskottet.)

  Bastiaan Belder (IND/DEM), föredragande. – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vid rätt tillfälle, bara några dagar före toppmötet mellan EU och Kina i Helsingfors, skickar parlamentet en tydlig och kraftfull signal till rådet och kommissionen i syfte att inrätta ett strategiskt partnerskap som verkligen är värt namnet. I det aktuella betänkandet ges riktmärken för alla aspekter av de ömsesidiga förbindelserna mellan Bryssel och Peking: trovärdighet, stabilitet och ansvarsfullhet.

Som europeisk föredragande ansåg jag att det var oerhört viktigt att lyssna mycket noga på de kinesiska diskussionerna om folkrepublikens imponerande fredliga utveckling de senaste trettio åren. I diskussionerna beskrevs även de mörka sidorna, med allt vad de innebär för partnerskapet mellan EU och Kina. Det faller sig naturligt att även dessa tas med i förslaget till resolution. En bred majoritet av utskottet för utrikesfrågor stöder detta specifika förhållningssätt, eftersom det utgör ett oumbärligt och värdefullt bidrag. Jag riktar ett varmt tack till de berörda ledamöterna för detta.

De offentliga reaktioner som jag har fått från den kinesiska ambassaden i Bryssel under olika skeden av arbetet med betänkandet gör att jag måste ge er en sammanfattning av mina synpunkter inom tre huvudområden: Ankang-systemet, religionsfriheten i folkrepubliken och frågan om Kinas fredliga annektering av Taiwan.

I ett brev av den 25 april förnekade den kinesiska ambassaden blankt att politiska och sociala oliktänkande utsätts för psykiatrisk tvångsvård. Denna avskyvärda tortyrmetod kallas officiellt ankang, vilket kan översättas med: hälsa genom vila och ro.

Nu råkade det vara så att den tyska veckotidskriften Die Zeit av den 3 november 2005 innehöll ögonvittnesskildringar av tre offer för ankang-systemet under den avslöjande rubriken ”Elchocker mot frihetsviruset”. Den 14 december 2005 publicerade Neuzüricher Zeitung en lika fördömande artikel om Ankang. Den kinesiska ambassaden ignorerade detta och rådde Europaparlamentet att ta bort punkt 24 om Ankang i sitt förslag till resolution, som ansågs sakna all grund, och den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet lade fram ett ändringsförslag i den riktningen, som om det inte var något fel med det. Vid två tillfällen bad jag utskottet för utrikesfrågor att dra tillbaka ändringsförslaget, men till ingen nytta.

Ankang-systemet går stick i stäv med de grundläggande mänskliga rättigheter som vi alla utan tvekan varmt stöder, vilket jag hörde Véronique De Keyser säga alldeles nyss. Jag är därför helt förbryllad av hennes inställning. Jag uppmanar er att ta bort denna skamfläck på parlamentets anseende och stödja den ursprungliga text om Ankang som jag lägger fram på nytt i form av ett ändringsförslag.

Vi vet redan tillräckligt om de många brotten mot den grundläggande rätten till religionsfrihet i Kina. Detta gäller i lika stor utsträckning viktiga interna diskussioner om dessa regeringshandlingar, ända ned på kontorsnivå inom den statliga myndigheten för religionsfrågor. Jag skulle verkligen ha velat prata med de tjänstemän som var så tillmötesgående under mitt besök på den här statliga institutionen förra hösten.

Enligt ett nyhetsbrev från Kinas beskickning i EU av den 31 augusti har det kinesiska folket en omfattande religionsfrihet. Jag vill härmed offentligt be den kinesiska beskickningen att låta översätta och publicera den färska intervjun med Kinas religiösa överhuvud för att klargöra precis vilken kontroll partiet utövar. Det är nämligen det kinesiska kommunistpartiets sak och ingen annans att bedöma vad som är positivt och negativt inom religionerna.

En överväldigande majoritet av det taiwanesiska folket vill inte under några omständigheter utsättas för samma kontroll. Det har jag hört från europeiska diplomater på plats och från många taiwanesiska medborgare. En av dem förklarade varför Pekings doktrin om en fredlig återförening, och förvisso den olycksbådande ettbarnspolitiken som är den socialdemokratiska gruppens huvudfråga, för närvarande inte har en rimlig chans hos de människorna: ”Det är inte så mycket en fråga om ideologi eller nationalism som om skillnader i det politiska systemet och i respekten för alla mänskliga rättigheter som en självklar del av livet. Detta har inte en chans såvida Kina inte överger sin auktoritära regim, vilket inte lär ske inom en överskådlig framtid.”

Jag antar att det här på ett tillräckligt sätt behandlar de socialdemokratiska ändringsförslag som tar upp frågan om två system när det gäller Kina och Taiwan. För övrigt avviker ändringsförslagen på ett märkligt sätt från det kanslispråk som används i EU-dokument. Det är ganska avslöjande.

Betänkandet speglar parlamentets engagemang för ett stabilt partnerskap mellan Europeiska unionen och Kina. Parlamentet är därför ärligt och redogör för hindren för denna politiska strävan, särskilt nu när dessa hinder får lika stort erkännande från kinesiskt håll – jag ber er att läsa betänkandet som innehåller uttalanden av kineser, inte minst av kinesiska akademiker – men som inte får ett tillräckligt stort politiskt erkännande och därför lämnas därhän.

Det budskap som vi måste skicka till rådet och kommissionen kvällen före toppmötet med de kinesiska ledarna är att Kina behöver hjälp att inrätta rättsstatsprincipen och behöver uppmuntras att modernisera sin politik, som en nödvändig social parallell till den häpnadsväckande ekonomiska utvecklingen.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Låt mig börja med att välkomna denna debatt. Tack till ledamöterna, och föredraganden i synnerhet.

Låt mig få börja med några strategiska anmärkningar. Som ni vet ska det nionde toppmötet mellan EU och Kina äga rum i Helsingfors om bara tre dagar. Det är ett väldigt viktigt tillfälle att på högsta nivå diskutera aktuella frågor och intressen. Men jag vill också koncentrera mitt inlägg idag på hur vi kan skapa en mer strategisk inställning till våra förbindelser, särskilt med tanke på vad ni har koncentrerat er på i betänkandet. Sedan kan jag säga några ord om några specifika frågor.

Våra förbindelser med Kina är en av de viktigaste frågor som EU står inför i dag, en fråga som jag ständigt tänker på. Detta gäller på ett övergripande plan, vare sig det handlar om miljön och klimatförändringar, energisäkerhet, icke-spridning, global och regional säkerhet, ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser eller specifika frågor som olaglig migration. Dessutom finns alla frågor som berör rättsstatsprincipen, vilket ni har nämnt.

Vi känner alla till de viktigaste frågorna. För det första har Kinas ekonomiska tillväxt varit fenomenal, men samtidigt är Kina ett utvecklingsland och mer sårbart än vi kanske tror. För att skapa hållbarhet måste den ekonomiska tillväxten vara förbunden med sociala och politiska reformer. För det andra har Kina en avgörande roll att spela för att skapa en mer stabil internationell energimarknad och för att hantera miljöproblemen. För det tredje är den ökande globaliseringen ett problem som i opinionen allt mer exemplifieras av den billiga produktionen i Kina, och det leder till påtryckningar om tullskydd på utvecklade marknader, vilket både EU och Kina måste arbeta för att undvika. För det fjärde har Kina, liksom EU, ett globalt inflytande. Kommer detta att främja eller hindra en regelbaserad multilateral världsordning? I enkla ordalag är frågan vi står inför hur vi bör reagera på den växande supermakt som vi säkerligen delar intressen och ståndpunkt med, men som vi ju realistiskt sett faktiskt inte är överens med om vissa väldigt grundläggande värderingar och övertygelser.

Innan jag föreslår några principer som bör vägleda vårt strategiska svar på denna utmaning, bör jag betona att den grundläggande förutsättningen för EU:s politik gentemot Kina måste vara engagemang och partnerskap. Det finns inga förslag om uppdämningspolitik eller att gardera våra valmöjligheter. Engagemang och partnerskap är den mest effektiva grunden för att uppmuntra och stödja Kinas utveckling på ett sätt som tillgodoser både EU:s och Kinas mål och intressen.

Vilka principer ska leda oss? När det gäller Kinas interna reform och utveckling måste vi vara konstruktiva och vi måste komplettera Kinas politik där det är möjligt. Men EU måste också skicka tydliga och konsekventa signaler om våra intresseområden, som behovet av sociala och politiska reformer för att säkerställa Kinas hållbarhet, vikten av internationella icke-spridningssystem och en omedelbar tillgång till marknaden och ett balanserat spelrum för företag från EU. För det andra har EU ur ett internationellt perspektiv ett intresse av att uppmuntra ett mer aktivt och ansvarstagande internationellt engagemang från Kina. Vi behöver utöka vår förståelse av Kinas utrikespolitik om vi vill samarbeta mer effektivt. Vi bör betona den regionala delen, öka vårt medvetande och vår känslighet för regionala frågor och uppmuntra regional integration och ökad multilateralism i Asien.

För det tredje behöver EU större internt fokus och samarbete. Innan vi utforskar nya områden bör vi se över vårt nuvarande samarbete internt för att åstadkomma skarpare fokus på prioriteringar och frångå ineffektiva områden som inte längre prioriteras, vilket är nödvändigt. Vår målsättning bör vara ett helhetsperspektiv genom att hela EU åter skickar ett gemensamt budskap om politiken om Kina.

För det fjärde bör vi också se till att våra bilaterala förbindelser stärks genom att alla samhällsdelar inbegrips. Parlamentet kommer också att ha en mycket viktig roll att spela i detta sammanhang. Vi behöver ett långsiktigt program för att främja en ömsesidig förståelse och en effektiv och strategisk politisk mekanism som är tillräckligt informell och flexibel.

För det femte bör vi vara medvetna om EU:s styrkor under hela denna process. Det finns särskild EU-expertis i ett antal frågor som rör intern stabilitet och som Kina vill ha hjälp med, till exempel energi, miljö, regional integration och folkhälsa, och vi bör utnyttja det så mycket som möjligt.

För det sjätte finns det andra områden där vi har mindre inflytande. Jag vet att människorättssituationen i Kina är av särskild vikt för parlamentet, liksom för kommissionen. Det gångna året har inte setts som ett år med tillräckliga framsteg inom något av de områden som vi intresserar oss särskilt för, till exempel när det gäller ratificering av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, frigivande av fångarna från 1989, avskaffande av reformen ”omskolning genom arbete” och ökat skydd av åsiktsfriheten och religionsfriheten, där vår oro består. Men jag kan försäkra er, ärade ledamöter, att dessa frågor kommer att fortsätta att stå i fokus för vår politiska agenda och vi kommer att fortsätta att engagera oss och trycka på för framsteg.

Kommissionen vidtar åtgärder för att göra verklighet av dessa principer. I enlighet med betänkandet kommer vi att lägga fram en ny strategisk vision för vår politik gentemot Kina, som vi formellt kommer att kunna presentera för rådet och parlamentet i november. Jag ser fram emot att själv få bedöma situationen under min resa till Kina i början av nästa månad.

Förutom vårt fortsatta stöd för Kinas interna reformprocess anser jag att vi även bör koncentrera oss på fyra grundläggande prioriteringar. För det första behöver vi bättre balans i våra bilaterala förbindelser, vare sig vi talar om ömsesidighet, jämlikhet eller gemensamma fördelar. Det innefattar en meningsfullare dialog om mänskliga rättigheter och relaterade frågor. Frågor som framsteg med sociala och ekonomiska rättigheter bör inkluderas här. Vi oroas över situationen för medborgerliga och politiska rättigheter i Kina, i synnerhet när det gäller åsiktsfrihet, religions- och föreningsfrihet och skyddet av minoriteternas rättigheter, vilket nämnts tidigare. I det sammanhanget oroas vi över att Internetanvändningen begränsas och kontrolleras allt mer. Som jag hörde föredraganden säga fäster vi särskilt stor vikt vid frågan om organ som tas på ett illegalt sätt. Det är uppenbart att den lagstiftning som nyligen antogs av den kinesiska regeringen inte täcker frågan om donatorernas samtycke i tillräcklig grad, särskilt inte när det gäller de som har dött som fångar eller avrättats. Vi har tydligt förklarat vår oro för den kinesiska regeringen, både genom vår dialog om mänskliga rättigheter och i bredare politiska kanaler, och vi har med ganska starka ord krävt att de vidtar åtgärder för att hantera dessa problem omedelbart.

Vi måste göra Kina till en ansvarsfull medlem av det internationella samfundet. Men landet måste vara mer än en intressent, det måste vara en positiv och aktiv bidragsgivare. I handelsfrågorna måste vi se till att vi kräver en äkta, bilateral och multilateral respons från Kina som förverkligar innehållet och andan i Världshandelsorganisationens åtaganden. Vi måste se över ledningsstrukturerna för våra förbindelser för att undvika fragmentering och se till att vår fördelning av medel till Kina är väl avvägd.

Det finns mycket att göra för att definiera en realistisk men även ambitiös strategisk vision för att föra förbindelserna mellan EU och Kina framåt. Vi bör inte glömma svårigheterna i att genomföra detta, och jag tror inte heller att vi glömmer dem. Men låt mig betona att det är helt avgörande att vi ordnar upp våra förbindelser. Båda sidor vill ha ett strategiskt partnerskap värt namnet. Det är vårt ansvar att göra verklighet av denna politiska önskan.

Jag tror att vi har en bra grund att röra oss framåt ifrån, och när vi gör det hoppas jag att vi kan räkna med ert stöd, för det är en alldeles för viktig fråga för att vi ska misslyckas.

(Applåder)

  Karsten Friedrich Hoppenstedt (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vad skulle hända om vi inte hade kunnat diskutera Kinafrågan idag?

Som tidigare nämnts äger det kommande toppmötet mellan EU och Kina rum den 9 september, med premiärministern, utrikesministrar samt ministrar för reform, planering och handel. Den 12 september kommer ett ekonomiskt forum, även det i Helsingfors, att äga rum på hög nivå mellan Kina och EU. Utifrån ett världsekonomiskt perspektiv närmar sig även andra viktiga datum, nämligen en ny röstfördelning i Internationella valutafonden till Kinas fördel och möjligen till Europas nackdel, och i slutet av september kommer nya grupperingar och allianser att behöva bildas i Doharundan i Australien.

Som föredragande av yttrandet i frågan i utskottet för ekonomi och valutafrågor kommer jag att koncentrera mig på ekonomi- och penningpolitiska perspektiv. År 2005 uppgick Kinas handelsöverskott till 102 miljarder US-dollar. Det kommer att vara ännu större 2006 och i slutet av 2006 kommer Kinas valutareserver att uppgå till över 1 000 miljarder US-dollar. Från många håll ställs krav på snabba förändringar av valutakursen och Kina är berett att lyssna på dessa krav på medellång sikt. När det gäller den nära förbindelsen mellan finansmarknaderna anser jag dock att jag har pläderat för en försiktig förändring, eftersom radikala och snabba åtgärder skulle kunna leda till oöverskådliga konsekvenser för finansmarknaderna.

Internationella valutafonden måste bevaka utvecklingen och om nödvändigt vidta lämpliga åtgärder. Vid Internationella valutafondens kommande årsmöte kommer Kina att få större makt i fonden och Förenta staterna stöder den här utvecklingen. Man kan fråga sig varför USA, med sitt enorma budgetunderskott, är så angeläget om att stödja Kina. Som tidigare konstaterats är det kanske för att Kina, med sin valutapolitik och sina stora valutareserver, nu har en del att säga till om i frågor som påverkar US-dollarn.

Hur ser man på detta i Europeiska unionens medlemsstater och vad säger tjänstemännen i Ekofinrådet om det? Europeiska unionen är Kinas viktigaste handelspartner. Kina är Europeiska unionens näst viktigaste handelspartner. Vi bör därför respektera Kina för hur de delvis har uppfyllt, och försöker uppfylla, de åtaganden som de gjorde när de anslöt sig till Världshandelsorganisationen, även om det fortfarande finns avsevärt utrymme för förbättringar inom upphovsrättsskyddet och framförallt inom kreditfrågor. En ytterligare öppning av bank- och försäkringsmarknaderna och utvecklingen när det gäller att ta fram gemensamma standarder är tydliga framsteg.

Förhoppningen är att förhandlingarna i Australien i slutet av september kommer att blåsa nytt liv i Doharundan. Även här skulle USA vilja se ett ökat kinesiskt inflytande. Vilka personer kommer Europeiska unionen att välja för att följa processen, för att ge Kina känslan av att Europa kan samarbeta med Kina när det gäller att ta fram gemensamma strategier?

  Antonio Tajani, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi stöder helhjärtat Bastiaan Belders betänkande. Det är ett heltäckande betänkande. Det tar upp alla problem som rör förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina och det bygger på den viktiga debatt som ägde rum i utskottet för utrikesfrågor. Det tackar jag Elmar Brok för, som grundligt har försökt analysera ämnet.

Vi hoppas på en bred enighet om betänkandet. Vi uppmanar därför den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet att rösta för betänkandet, inte minst för att vi har förbundit oss att stödja politiken för ett enat Kina som genom en konstruktiv dialog främjar insatserna för att hitta en fredlig lösning på Taiwanfrågan.

Kina beskrivs verkligen inte som Europas fiende i betänkandet, tvärtom. Kina är en mycket viktig samarbetspartner inom handel och näringsliv. Många europeiska företag möter en gästfrihet i Kina som gör det möjligt för dem att upptäcka nya marknader. Om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Peking ska kunna förbättras och om detta ska gagna båda sidor i framtiden måste dock klara regler fastställas och följas. På samma sätt finns det grundläggande mänskliga värderingar som, om de kränks, kan försämra utsikterna för ett framtida samarbete mellan Europeiska unionen och Kina.

Vi är bekymrade över de odemokratiska beslut som fattats av det kinesiska kommunistpartiet, kränkningarna av mänskliga rättigheter och fackliga rättigheter, minoriteternas frihet, informationsfriheten och Tibetfrågan. Parlamentsgruppen, som noga följer problemet och lägger fram och vinner stöd för olika ändringsförslag, har lyft fram frågan om religionsfrihet: vi är bekymrade över att kommunistpartiet utser biskopar. Det är lika obegripligt som om Vatikanstaten skulle utse generaler i den kinesiska armén och leder till att många kinesiska medborgares friheter kränks.

Sedan har vi frågan om reglerna för de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna. Vi uppmanar rådet och kommissionen att åta sig att skydda företag i Europa och i länder som gränsar till Europa, särskilt inom textil- och skosektorerna. Peter Mandelson har skickat ut vissa signaler men vi måste oförskräckt fortsätta att skydda de mänskliga rättigheterna. Det måste även det finska ordförandeskapet göra, som tyvärr inte är närvarande i parlamentet. Av alla dessa anledningar ska vi rösta för Bastiaan Belders betänkande och även godkänna vissa ändringsförslag som rör miljön.

  Glyn Ford, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det finns mycket som vi kan hålla med om i Bastiaan Belders betänkande. Vi håller med om att Kina måste ta ett större internationellt ansvar på grundval av landets status som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd och som världens nu fjärde största ekonomi. Vi håller med om vikten av Kinas roll i Afrika och Mellanöstern. Vi måste ha en dialog med Kina om situationen i Nordkorea, där landet har haft en viktig roll som ledare för sexpartssamtalen, om Iran, där Kina kan spela en roll för att försöka nå en lösning på kärnvapenkrisen, och om Darfur, där Kina genom sina oljeintressen fram till i dag har varit emot utplaceringen av FN-trupper.

Vi ser fram emot etableringen av ett strategiskt partnerskap mellan EU och Kina och vi stödjer verkligen behovet av att man avskaffar dödsstraffet, vilket vi kräver i alla länder, inklusive Japan, Sydkorea och Förenta staterna. Vi måste få en fortsatt förbättring för de mänskliga rättigheterna.

Men tyvärr innehåller betänkandet totalt sett både bristande balans och beklagliga utelämnanden. Jag trodde att detta var beklagligt slarv, men i sitt öppningsanförande gjorde Bastiaan Belder klart att anledningen till att politiken för ett enat Kina saknas i betänkandet inte är att den glömts bort, utan att han egentligen är för att ändra den. Jag hoppas att de i den kristdemokratiska gruppen som fortfarande stödjer betänkandet inte kommer att gå med på det, utan kommer att stödja ändringsförslaget.

Det finns bara två rader om Kinas 150 miljoner migrerande arbetare, som utgör mer än 10 procent av Kinas befolkning, och en enda mening om de fria fackförbunden, men samtidigt finns det fem punkter om en religiös minoritet som är hundra gånger mindre. Problemet är att Bastiaan Belder inte kan se skogen för alla träd.

Ja, självklart måste vi stå upp för de förtryckta grupperna, men var är föredragandens känsla för proportioner? Likaså är det rätt att tro på vissa av de dåliga saker som vi får höra om Kina, men det är inte rätt att tro på allt om de nödvändiga bevisen saknas. Det finns områden där vi i stor utsträckning rör oss på utskottet för internationell handels område, men betänkandet har en mycket mer protektionistisk linje än det utskottets senaste betänkande.

Frågan om status som marknadsekonomi avfärdas väldigt lätt, ändå har 40 av världens länder redan gett Kina status som marknadsekonomi. Senast var det Sydkorea i november 2005. Jag respekterar Europaparlamentets syn på embargot, men här står vi och insisterar på att alla våra partnerskapsländer ska följa ett embargo som försätter Kina i samma situation som Burma och Zimbabwe, som jag personligen anser är ganska mycket värre när det gäller deras förtryck och diskriminering, och samtidigt ber vi Kina att bistå oss för att sätta mer tryck på de två länder som vi menar är exakt likadana som Kina.

Under punkt 4 kan vi se att Kina kommer att ha en miljard euro i utländska reserver i slutet av 2006. Exaktheten i betänkandet är bra: den är bara ett tusen gånger fel, eftersom det egentligen är en biljon och inte en miljard, och ändå har ingen lagt märke till det. Trots det är det ett fullkomligt korrekt betänkande som alla stödjer.

Ingenstans klagar vi på att Kina har för få euro, snarare än dollar, eller säger att Kina bör fortsätta att arbeta med EU i sexpartssamtalen. Vi nämner inte att Kinas problem med Yasukuni-templet speglas i de nyligen avslöjade uppgifterna om att den japanske kejsaren vägrade besöka det efter att man inkluderat krigsförbrytare där.

Slutligen, som kommissionsledamoten sa, så vill vi se engagemang och partnerskap, inte konfrontation och instängning. Jag är rädd att det här betänkandet skickar ut fel signaler.

  Cecilia Malmström, för ALDE-gruppen. – Herr talman, ärade kommissionsledamot! Jag välkomnar å min grupps vägnar detta betänkande. Det är viktigt att Europaparlamentet kommer med ett uttalande inför det viktiga toppmötet till helgen. EU:s relationer med Kina har ju kommit att bli alltmer omfattande, inte bara handelspolitiskt. Det är därför bra med ett mer strategiskt angreppssätt när det gäller denna relation.

Kina är en växande ekonomi och en allt viktigare handelspartner. Vi liberaldemokrater ser handel som ett viktigt sätt för länder att närma sig varandra, att öka kontakter och utbyte. Handel leder också på lång sikt till ökad öppenhet, bättre regelverk, mindre korruption och så småningom, tror vi, demokrati. Handel har också lett till ekonomisk tillväxt som har betytt att miljoner kineser har lyft sig ur fattigdom. Sedan kan vi naturligtvis också diskutera hur den tillväxten skall fördelas.

Kina har en växande ambition på den internationella scenen. Det är bra, men då måste landet också ta ett ökat internationellt ansvar och vara en ansvarsfull partner. Vi tror att Kina kan spela en viktig roll i relationerna med Nordkorea, men vi kan inte acceptera att Kina utnyttjar sitt FN-veto för att stoppa en global intervention för att få slut på folkmordet i Darfur eller för att sätta press på Iran att öppna upp sitt kärnkraftsprogram för internationell insyn.

Kina har med sin storlek, sin historia och sin befolkning en enorm potential. Samtidigt måste vi erkänna att Kina också är en diktatur. Vi kan inte acceptera att tusentals människor sätts i fängelse för att de har en annan politisk åsikt eller för att de är från en annan religion, etnicitet. Vi kan inte acceptera censuren på Internet, och vi ser med stor oro på de rapporter om handel med organ från till exempel Falun Gong-sympatisörer som nu kommer från hela världen, senast från ett ansett institut i Kanada. Vi är också oroliga för de hot som riktas mot demokratin Taiwan.

Vi får aldrig missa ett tillfälle att påpeka för de kinesiska politikerna och företagen att vi tar avstånd från dessa brott mot de mänskliga rättigheterna. Samtidigt måste vi också på ett konstruktivt sätt försöka hjälpa Kina att vandra den långa vägen mot demokrati. På samma sätt måste alla vi politiker, företagare och konsumenter ställa krav på att de kinesiska företagen tillåter fackliga organisationer och grundläggande rättigheter samt säkerheter för dem som arbetar där.

Kina är också en tickande miljöbomb. Det innebär ett enormt potentiellt samarbetsområde för oss i EU tillsammans med Kina. Kommissionsledamot Ferrero-Waldner talade om behovet av ett strategiskt partnerskap med många konkreta inslag. Vi välkomnar det och hoppas att Europaparlamentet kan spela en kritisk men också konstruktiv roll i detta arbete.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Även jag är glad att vi till sist håller den här debatten. Jag anser att det hade varit ett misstag att återförvisa betänkandet till utskottet och det hade gett fel budskap, särskilt med tanke på hur viktig parlamentets självständighet är.

Det är tydligt att Kina gör stora framsteg och moderniseringen går för närvarande framåt. Vi måste dock komma ihåg att den snabbt accelererande moderniseringen utgör en social och miljömässig risk. I detta avseende måste Europeiska unionen bidra till att utveckla de positiva aspekterna av moderniseringen och inte uppmuntra de negativa aspekterna eller de risker som är förenade med den.

Vi måste därför göra vår ståndpunkt mycket tydlig när vi diskuterar förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina. Vänner måste vara tydliga när de talar med varandra. Med vänner måste vi upprätthålla goda förbindelser och även vara mycket ärliga. I det här fallet anser jag att vi måste göra både detta och klargöra vilka värderingar vi anser vara grundläggande för ett gott och givande samarbete.

Några av dessa värderingar har redan nämnts men jag skulle vilja ta upp dem igen för att göra det kristallklart att vi är för avskaffandet av dödsstraffet och att vi anser att det är en universell värdering, att vi är för demokratisering och yttrandefrihet, bland annat på Internet, och friheten att utöva sin kultur och religion, att vi fördömer systematisk tortyr och förekomsten av omskolningsläger för fångar samt att vi anser att respekten för mänskliga rättigheter, till exempel för Tibets folk, är en grundläggande värdering. Vi uppmanar därför rådet att genomföra den tillämpliga politiken och gå med på att skicka ett särskilt sändebud. När det gäller vapenembargot har vi många gånger sagt att vi varken kan eller vill gå med på att häva det förrän det finns en förklaring, en motivering eller ett tydligt ansvarstagande för händelserna på Himmelska fridens torg. Vi kan inte tänka oss att häva embargot förrän den frågan har klarats upp.

Slutligen håller jag med om att målet måste vara ett enat Kina och att detta utgör en bra ram för förhandlingarna mellan Kina och Taiwan. Förhandlingarna måste dock ske mellan demokratiska enheter. Om så inte är fallet kan politiken för ett enat Kina naturligtvis få negativa konsekvenser.

  Willy Meyer Pleite, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Imorgon kommer gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster att rösta emot det här betänkandet. Gruppen anser att det har fel inriktning om avsikten är att utöva inflytande på ett så känsligt område som mänskliga rättigheter.

Detta kommer till tydligt uttryck i punkt 75, i vilken det föreslås att Europeiska unionen och dess medlemsstater ska uppmanas att ta fram en politik som bygger på en konsensus med Förenta staterna, i syfte att skapa strategiska förbindelser med Kina.

Jag villa ställa frågan: inom vilka områden kan det uppnås konsensus med Förenta staterna? Dödsstraffet? Respekten för internationell rätt? Säkerhet genom demilitarisering? Klimatförändringen? Ska vi med andra ord gå hand i hand med Förenta staterna, i syfte att skapa denna konsensus mellan Europeiska unionen och Förenta staterna, för att kunna tala om för kineserna vad de ska göra på de här områdena?

Enligt min mening vore det ett förfärligt misstag och ett steg i helt fel riktning. I betänkandet föreslås det dessutom att vi ska tala om för kineserna – den kinesiska regeringen, de kinesiska myndigheterna – vilken politik de ska bedriva i regionen, med vilka länder den ska bedrivas – med Nordkorea, med Iran – och vilka principer de ska ha som utgångspunkt. Som om det vore möjligt att tala om för Folkrepubliken Kina vad den ska göra och som om den skulle acceptera det. Som om Folkrepubliken Kina skulle kunna tala om för Europeiska unionen vilka förbindelser och vilken politik vi ska genomföra här.

Det kan inte tas på allvar. Vi måste komma ihåg vilket land vi pratar om. Vi pratar om ett land med 1,2 miljarder invånare, en yta på 9,5 miljoner kvadratkilometer och som fortfarande var ett feodalsamhälle 1910. Om vi inte ser betänkandet i dess rätta sammanhang kommer vi att famla i mörkret. Mina damer och herrar! Slutligen anser jag även att betänkandet bara handlar om ekonomiska intressen. Ingenting annat. Resten är bara fina ord.

Vår grupp kommer därför att rösta emot betänkandet imorgon eftersom jag anser att det är ett steg i fel riktning. Europeiska unionen måste klart och tydligt framstå som självständig, inte som en del av ett samarbete med Förenta staterna, när den försöker påverka Folkrepubliken Kina.

  Ģirts Valdis Kristovskis, för UEN-gruppen. – (LV) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill kommentera förbindelserna mellan Europeiska unionen och Kina med utgångspunkt från förbindelserna mellan Kina och Taiwan och i ett demokratiperspektiv. Det är inte någon hemlighet att Kina vägrar att inleda en direkt dialog med Taiwans demokratiskt valda regering. Europeiska unionen bör därför uppmana Kina att se till att förbindelserna med Taiwan fortsätter att präglas av ett ömsesidigt förtroende och att på fredlig väg utveckla förbindelserna för att nå stabilitet i hela regionen. Vi får inte acceptera att Kina begränsar Taiwans deltagande i internationella sammanhang. Kina måste respektera att Taiwans 23 miljoner invånare har grundläggande mänskliga fri- och rättigheter att göra politiska val. Vi bör fördöma den kinesiska lag som legitimerar en eventuell ockupation av Taiwan, vilket likt ett damoklessvärd utgör ett överhängande hot mot Taiwan. Mina damer och herrar! När det gäller begreppet ”ett enat Kina” anser jag att tanken om en fredlig återförening bör ersättas med något mer passande – en fredlig lösning. Utplaceringen av omkring 800 styrda missiler och andra typer av missiler längs Kinas sydkust, mittemot Taiwansundet, måste minskas avsevärt. Detta utgör ett hot och en stress för Taiwans invånare. Det leder till ett behov av motåtgärder i form av militär utbyggnad i Taiwan, som tar resurser i anspråk som behövs till ekonomin och samhället. Europeiska unionen bör behålla vapenembargot. Ett upphävande skulle misstolkas som en uppmuntran till Kina att öka sin militära makt ytterligare. Det skulle kunna få allvarliga konsekvenser för stabiliteten i den asiatiska regionen och leda till en ökning av vapenutgifterna. Ett upphävande av vapenembargot skulle inte främja den önskade demokratiseringen av Kina. Det skulle ta bort incitamentet för enpartiregimen att upphöra med de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som har begåtts under lång tid.

  Gerard Batten, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi vill gratulera Kinas befolkning till de framsteg som gjorts efter despoten Mao Zedongs död för 30 år sedan. Arvet från Mao med mord, förtryck, lidande, misär, svält och död är i en klass för sig. Han tvingade Kina på knä. Det instrument han använde för att tvinga fram sitt förtryck var förstås Kinas kommunistiska parti som fortfarande styr Kina. Maos efterträdare Deng Xiaoping och dennes efterträdare erkände vissa kapitalistiska och fria ekonomiska verkligheter och detta har möjliggjort för Kina att utvecklas ekonomiskt till den nivå landet befinner sig på i dag.

Men i hjärtat av Kinas ekonomiska fenomen vilar en olöst motsägelse: Kinas nyfunna välstånd baseras på kapitalistiska principer tillämpade av Kinas kommunistiska parti, som är det enda politiska partiet i Kina. Det är en egendomlig syn när ett kommunistiskt parti inte längre tror på kommunismen utan i stället tillämpar de kapitalistiska idéer som det egentligen inte är meningen att de ska tro på. Deras enda verkliga övertygelse är att säkra sin egen överlevnad, och Europeiska unionen bör inte hjälpa dem att uppnå detta mål genom att ge dem det slags stöd vi redan har sett.

Utvecklingen i Kinas kommer oundvikligen att begränsas till det ekonomiska området så länge Kinas kommunistiska parti behåller makten. Utvecklingen kommer inte att sträcka sig till föreningsfrihet, yttrandefrihet och demokrati. Kinas befolkning har långt om länge börjat få några av det kapitalistiska systemets materiella fördelar. Men när kommer de att få fördelarna av ett västerländskt demokratiskt system? Bastiaan Belders betänkande kräver med rätta politisk pluralism, oberoende domstolar och att EU inte häver vapenembargot förrän Kina vederbörligen tar itu med förhållandet som rör de mänskliga rättigheterna samt de civila och politiska friheterna.

Bastiaan Belder kräver en konsekvent och logisk politik gentemot Kina. En sådan logisk politik bör gynna den kinesiska befolkningens intressen, inte Kinas kommunistiska partis intressen. Därför bör vi inte häva vapenembargot och vi bör även i fortsättningen erkänna Taiwan som en självständig demokratisk stat.

Tyvärr anser jag inte att betänkandet kan godkännas eftersom det förespråkar en vidareutveckling av en EU-strategi som rör förbindelser med Kina. Det vore negativt för den kinesiska befolkningen. Det skulle även begränsa Storbritanniens politiska och ekonomiska beslut och försvaga dess inflytande och prioriteringar. På lång sikt skulle även det vara negativt för Kinas befolkning.

  Paweł Bartłomiej Piskorski (NI). – (PL) Herr talman! Diskussionen om förbindelserna mellan EU och Kina visar att de är viktiga. Förbindelsernas betydelse för Europeiska unionens framtid har betonats av enskilda talare, genom betänkandet, samt av alla som har talat här. Vi är även överens om att dessa förbindelser i grund och botten är annorlunda. Vi måste ha ett annat förhållningssätt när vi diskuterar den här frågan än vi har när det gäller förbindelserna med andra stora länder i regionen, till exempel Indien.

När vi diskuterar Kina är det alltid viktigt att komma ihåg vilken grund parlamentet och hela Europeiska unionen vilar på. Vi prioriterar därför att främja, utveckla och skapa villkor som gör att människor kan leva under demokratiska förhållanden utan att vara rädda för förtryck och utan de gärningar som utgör en del av vardagen i Kina.

När vi debatterar betänkandet, som på det stora hela är riktigt – och jag hoppas att parlamentet kommer att anta alla de ändringsförslag och inslag som handlar om mänskliga och medborgerliga rättigheter – bör vi komma ihåg att förtryck av religiösa samfund – och det omfattar alla, från katolska kyrkan till religiösa rörelser som Falun Gong, som förtrycks på ett sätt som är mycket upprörande – liksom förtryck av grundläggande mänskliga rättigheter, inte tillhör det förflutna i Kina utan fortsätter dagligen. Tvångssterilisering och tvångsaborter praktiseras fortfarande. Förtryck av nationella grupper, vilket för närvarande förekommer i Tibet, tillhör inte heller det förflutna.

Vi måste uppmärksamma allt det här i betänkandet, eftersom det är mycket viktigt att både Europaparlamentet och Europeiska unionen i sin helhet inte enbart lägger kraft på ekonomisk statistik och handel i förbindelserna med Kina, utan även på de ideal som Europeiska unionen främjar och bör främja.

  Georg Jarzembowski (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vår grupp är djupt engagerad i att utveckla ett strategiskt partnerskap mellan EU och Kina. Det är dock nödvändigt att förbindelserna baseras på fullständig öppenhet, trovärdighet och ansvarsfullhet. Vi får inte offra vår övertygelse av ekonomiska och politiska hänsyn, utan måste istället tala klarspråk med våra kinesiska kolleger.

Fru kommissionsledamot! Jag vill tacka er för era tydliga ordalag under inledningsanförandet och jag uppmuntrar er att hålla samma tal vid toppmötet i Helsingfors. Det är först om vi är öppna och ärliga mot varandra som vi har en god chans att på ett vettigt sätt utveckla det strategiska partnerskapet ytterligare.

Låt mig ta upp ytterligare tre frågor. Vi, liksom kommissionen, måste fortsätta att begära att Folkrepubliken Kinas regering genomför de grundläggande principerna om rättvis världshandel när den nu har gått med i Världshandelsorganisationen. De kan inte komma undan med ursäkten att den centrala regeringen inte vet vad som pågår i de enskilda provinserna.

Skyddet av immateriella rättigheter måste verkställas och om den kinesiska regeringen kan verkställa sina politiska övertygelser i fängelserna måste den även kunna genomföra skyddet av immateriella rättigheter på verkstadsgolvet.

För det andra uppmanar vi den nationella folkkongressen att till slut ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. De har undertecknat den men skjuter upp ratificeringen. De återkommer till detta i de diskussioner som vi alltid gläder oss åt att ha med dem och säger att det här är så svårt att de måste förbereda sig först. Nej, eftersom de har undertecknat den bör de ratificera den och tillämpa de mänskliga rättigheterna. I praktiken innebär en tillämpning religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet. Detta måste garanteras. Tibet måste dessutom bli kulturellt självständigt.

Jag anser att Glyn Ford inte har förstått saken riktigt rätt: Det är Kina som måste ta första steget när det gäller att förändra förbindelserna med sina grannländer. Kina behöver även förändra förbindelserna med grannarna Japan och Taiwan. När det gäller Taiwan skulle naturligtvis alla här i parlamentet gärna se en politisk dialog mellan Peking och Taipei men det får inte ske genom hot. Det är därför fullständigt orimligt att, som den socialdemokratiska gruppen nyligen gjorde, begära att vapenembargot hävs. Ni borde istället återgå till att visa solidaritet med demokraterna i parlamentet. Så länge det begås brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina ska embargot inte hävas.

  Alexandra Dobolyi (PSE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens arbete om Kina hittills och kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners inlägg i kväll. Om betänkandet hade varit lika väl avvägt som ert bidrag i kväll, fru kommissionsledamot, skulle jag stödja det helhjärtat. I diskussionerna i utskottet för utrikesfrågor har jag dock hävdat att betänkandet är bristfälligt i avsnitten om samarbetet mellan EU och Kina samt om utrikespolitiken. Betänkandet tar av orsaker som jag inte förstår inte ställning till ett-Kina-politiken eller Kinas roll i säkerhetsrådet, och det intar inte heller en väl avvägd ståndpunkt i Taiwan-frågan, sexpartssamtalen, samarbetet mellan EU och Kina och de globala säkerhetsfrågorna.

I betänkandet väljs endast en av de stora partnerna ut för samarbete i hanteringen av Kina. Varför? Jag, liksom de allra flesta människor i Europa, anser att vi bör samarbeta med alla stora partner i stället för bara med en.

Bastiaan Belders betänkande, som stöds av PPE-DE-gruppen och andra grupper, innehåller även sakfel. Här är bara ett exempel: i punkt 24 uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inleda en strukturerad dialog med sina kinesiska motparter inom områdena för sysselsättning och sociala frågor. Nåväl, Bastiaan Belder och våra kollegor i PPE-DE- och ALDE-grupperna, antingen har ni inte satt er in i saken ordentligt eller så får vi gratulera till kommissionens magiska talanger – de åt kanske för två år sedan kinesiska lyckokakor som förutspådde att Europaparlamentet i september 2006 skulle uppmana kommissionen att inleda en strukturerad dialog.

Sanningen att säga har kommissionen i flera år haft en strukturerad dialog i dessa frågor och i många andra frågor. Det avvisade förslaget från vår grupp var att uppmana kommissionen att löpande hålla oss informerade om de olika sektorsvisa dialoger som nu spänner över många områden allt från rymdteknik, företagsreglering, miljöfrågor och utbildning till informationssamhället. Fru kommissionsledamot, vi i PSE-gruppen skulle vara mycket tacksamma om ni kunde hålla oss regelbundet uppdaterade om arbetet med att skapa strukturerade dialoger med Kina.

Jag trodde att detta betänkande skulle vara Europaparlamentets bidrag till ett samarbete mellan EU och Kina som bygger på pragmatism, fakta och respekt för varandras känsliga punkter, och att det skulle syfta till att successivt fördjupa förbindelserna mellan de båda parterna som nu snabbt utvecklas till ett omfattande strategiskt partnerskap.

Europa har i själva verket engagerat sig i Kina på kulturella, ekonomiska och strategiska områden. Rätta mig om jag har fel, men den stora frågan är om Kina kommer att reagera helhjärtat när det handlar om att förstå och erkänna europeiska värderingar. Finns det andra sätt att finna svaren på de här frågorna än genom en konstruktiv dialog? Jag trodde att detta betänkande skulle bidra till en process där båda sidor kunde förstå varandra bättre. Det skulle vara till fördel för oss alla. Tyvärr bidrar betänkandet i sin nuvarande form inte till detta. Det försvagar i hög grad Europaparlamentets ställning och försämrar vår möjlighet att nå våra gemensamma mål, framför allt nu inför det kommande toppmötet.

  Dirk Sterckx (ALDE). – (NL) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Belder! Som ordförande för parlamentets Kinadelegation har jag blandade känslor för betänkandet. Föredraganden har arbetat mycket hårt och betänkandet innehåller många välgrundade punkter som parlamentet har tagit upp vid ett eller flera tillfällen. Enligt min mening saknas det dock en bedömning, en kritisk och konstruktiv bedömning, av kommissionens pågående arbete i Kina. Hur kritiska är vi mot en del av kommissionens arbete där borta? När allt kommer omkring kan den ståta med en mycket omfattande delegation i Kina. Som jag har förstått det är det bara delegationen för förbindelser med Förenta staterna som är större.

På vilket sätt uppmuntrar vi kommissionen? Är till exempel samarbetet mellan Kina och kommissionen tillräckligt bra när det gäller den regionala politiken, utvecklingen av Kinas eftersatta regioner? Vi skulle kunna lära dem ett och annat i det avseendet. Samarbetar vi tillräckligt mycket och skulle vi inte till exempel kunna be den kinesiska regeringen att vara lite mer mottaglig i det här fallet?

Det är den typen av saker som saknas. Den granskning eller den kritiska och/eller konstruktiva analys som görs av den verksamhet som kommissionen medverkar i är otillräcklig. Vilka förslag lägger vi fram inför toppmötet i Helsingfors? Anledningen till mina blandade känslor är att några sådana förslag inte nämns.

Det gläder mig att ni tar itu med problemen direkt. Eftersom andra ledamöter redan har lyft fram frågor om mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter, åsiktsfrihet och så vidare, avser jag inte att uppehålla mig vid dem.

Jag är inte särskilt förtjust i att ni ber om konsensus mellan EU och Förenta staterna när det gäller Kinapolitiken. Det skulle göra mig mycket olycklig. Vår grupp har faktiskt lagt fram ändringsförslag i just den här frågan, eftersom Europeiska unionen och Förenta staterna har olika uppfattningar om hur man ska förhålla sig till Kina. Det finns även olika intressen inblandade. Enligt min mening bör vi inte begära konsensus med Förenta staterna trots allt, eftersom det skulle begränsa vår politik avsevärt.

Kina är dessutom inte bara vilket gammalt land som helst. Vi kan låtsas att det bara är kineserna som behöver oss men vi bör inte låta oss luras: vi behöver dem också, både ekonomiskt och strategiskt. Fru kommissionsledamot! Låt oss klargöra det. Jag förutsätter att politiken för ett enat Kina är en viktig del av den stabilitet som vi vill se i hela Asien och att den även är en viktig och grundläggande del av EU:s Kinapolitik. Jag hittar inga utförliga detaljer om detta i betänkandet. Vi förutsätter en massa saker, men som det parlament vi är borde vi även bekräfta politiken om ett enat Kina, eftersom det är viktigt för stabilitetens skull.

Kina behöver oss till exempel när det gäller miljön. Jag anser att landet skulle kunna ta till sig ett stort antal förslag från oss, bland annat på energiområdet.

När det gäller villkoren för ett partnerskap måste det sägas att det varje dag åker någon minister eller kommissionsledamot från en region eller ett land till Kina för att diskutera det strategiska partnerskapet. Vi borde därför sluta att låtsas som att det inte finns och att vi helt enkelt kan diktera villkoren.

  Caroline Lucas (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar detta betänkande inte bara på grund av dess starka tonvikt på respekten för mänskliga rättigheter i Kina, utan även för att det uttrycker en viktig slutsats från mitt eget betänkande om EU:s ekonomiska förbindelser med Kina, nämligen att utmaningarna från den kinesiska konkurrensen inte begränsas till individuella sektorer som textilier och skor, utan att de i själva verket omfattar alla områden och därför kräver ett mycket mer omfattande tillvägagångssätt.

Kommissionens reaktion hittills har varit att hävda att Europa helt enkelt måste förflytta sig uppåt i värdekedjan. Vi måste helt enkelt diversifiera oss till mer specialiserat arbete med större yrkesskicklighet. Det är emellertid ganska självbelåtet och nedlåtande att anta att Europa och västvärlden kan behålla monopolet på innovationer och högteknologiska lösningar, medan Kina enbart tar hand om tillverkningen. Kinesiska akademiker förflyttar sig med rätta uppåt i värdekedjan, och det ska de ha beröm för, och mycket snart står vi kanske inför möjligheten att det inte finns särskilt mycket som Europa kan producera som inte Kina kan producera mer effektivt. Det gamla kolonialistiska antagandet att EU och de industrialiserade länderna kan behålla sin topposition i kunskapsintensiva branscher medan utvecklingsländerna inriktar sig på sektorer med lägre yrkesskicklighet är nu ett hett debattämne.

Vi måste bemöta Kinas utmaningar genom att radikalt omvärdera de antaganden som vår nuvarande världshandelsteori bygger på. Inte nödvändigtvis för vår egen skull, men absolut för de många arbetarna i utvecklingsländerna. Faktum är att Kinas deflationstryck redan nu pressar ner lönerna i utvecklingsländerna och tvingar de globala leverantörerna att inskränka arbetarnas rättigheter och villkor i sina försök att till varje pris bevara konkurrenskraften, och att tvinga på Kina ILO:s avtal om förenings- och förhandlingsfrihet är säkerligen en del av lösningen.

Jag skulle dock vilja be kommissionen att närmare undersöka några av sina antaganden om globaliseringsprocessens vinnare och förlorare.

  Jiří Maštálka (GUE/NGL). – (CS) Jag vill tacka föredraganden för ett heltäckande betänkande och även om det innehåller flera idéer som jag inte stöder fullt ut anser jag att det är ett välkommet inlägg i debatten. Det är tydligt att föredragandens syfte med betänkandet var en så omfattande och detaljerad översikt som möjligt över förbindelserna mellan EU och Kina. Jag anser ändå att vi i framtiden behöver lägga särskild vikt vid två områden. Föredraganden betonar på flera ställen i betänkandet att Folkrepubliken Kinas ökande betydelse inom världspolitiken och som global ekonomisk stormakt medför ett större internationellt ansvar. Mot denna bakgrund vill jag framhäva två frågor som jag anser är mycket viktiga.

För det första har vi frågorna om miljöskydd. Företrädare för Folkrepubliken Kina är medvetna om den här viktiga frågan men hindras av de kostnader som förknippas med en mer miljövänlig produktion och konsumtion. Jag anser att EU bör vara mycket mer proaktiv i frågan än hittills. I framtiden kanske EU-företagen skulle kunna investera i miljöskydd och grön teknologi i Kina.

Den andra frågan som tas upp i betänkandet och som jag anser borde utgöra ett viktigt samtalsämne i förhandlingarna med företrädare för Folkrepubliken Kina – men även ett område där EU kan dela med sig av sina erfarenheter – är hälsoskyddet på arbetsplatser, socialt stöd och social dialog, samt att förhindra barnarbete och att garantera grundläggande rättigheter för arbetstagare. Låt oss sträcka ut en hjälpande hand och bidra till att hitta en lösning på dessa komplicerade problem som framför allt kommer att förbättra villkoren för dem som direkt bidrar till det kinesiska miraklet.

  Roberta Angelilli (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Som alla känner till har Europeiska unionen på senare år blivit Kinas näst viktigaste handelspartner. Det är därför viktigt att klarlägga de befintliga förbindelserna mellan vår kontinent och Kina, i syfte att göra ett så bra arbete som möjligt för att hantera framtida globala utmaningar, även om jag menar att det fortfarande finns alltför många viktiga frågor att lyfta fram.

Det har ofta visat sig att Kina, trots sitt medlemskap i Världshandelsorganisationen, inte iakttar de regler som gäller för sina övriga handelspartner. Hittills har vi alltför ofta haft anledning att fördöma att Kina för ut varor på de europeiska marknaderna som är förfalskade eller inte följer kvalitets- och säkerhetsnormerna i EU-lagstiftningen. Kina följer inte Trips-avtalen om skydd av immateriella rättigheter och uppfinningar i tillräckligt stor utsträckning och hjälper inte sina utländska handelspartner att få tillträde till de kinesiska marknaderna. Det är även nödvändigt att omedelbart se över handelsavtalen om skor, textilier och konfektion, eftersom det fortfarande förekommer oacceptabla obalanser.

Något som är än mer oroväckande är problemen när det gäller mänskliga rättigheter och i synnerhet kvinnors och barns rättigheter, avsaknaden av miniminormer för hälsa och säkerhet på många arbetsplatser samt förekomsten av arbetsläger. Dessvärre är alla de här frågorna angelägna men det är dags att hitta lösningar och framför allt specifika åtgärder för att på ett kraftfullare sätt hantera den illojala konkurrens och den sociala och miljömässiga dumpning som förekommer i Kina.

Avslutningsvis får vi hoppas att det finska ordförandeskapet till slut kan axla rollen som försvarare av EU-medborgarnas, EU-konsumenternas och EU-producenternas faktiska intressen, och det även vid det kommande toppmötet mellan EU och Kina som äger rum om ett par dagar.

  Bogusław Rogalski (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag är bestört över vad som har hänt i parlamentet i dag. Det visar tydligt att vissa ledamöter rangordnar den internationella kommunismens intressen högre än de europeiska värdena!

(PL) Herr talman! Det är bra att Europaparlamentet debatterar frågan om förbindelserna mellan EU och Kina. Kina är den näst största världsmakten men har varken demokrati eller marknadsekonomi. Fram till 2010 vill Kina skapa världens mäktigaste ekonomiska block tillsammans med länderna i Asean. Redan i dag har Kina världens största industri. Sedan utvidgningen har EU blivit Kinas största handelspartner, vilket är orsaken till att förbindelserna med Kina är så viktiga för oss. Vi bör emellertid komma ihåg att en renodlad ekonomisk syn på våra förbindelser inte kommer att låta oss se den kinesiska drakens rätta jag.

Politiskt fortsätter Kina att vara ett hot mot världen. En utopisk socialism fortsätter att blomstra där. Det finns politiska fångar i landets fängelser, det finns ingen yttrandefrihet och det förekommer censur. Kommunistpartiet fortsätter att vara den enda rätta vägen. Tortyr förekommer allmänt i Kina, liksom diskriminering av religiösa skäl.

Å andra sidan är Kina världens tredje största importör av råolja. Ekonomiska intressen har fört Kina närmare länder med problem, såsom Iran, Sudan eller Venezuela. Konkurrensen om råvaror kommer att sätta ökad press på våra förbindelser med Kina i framtiden. Kinas energipolitik har fått landet att ingå bilaterala överenskommelser som undergräver alla ansträngningar att stabilisera oljepriset. Kinas ökade militärutgifter utgör också en grund för oro, särskilt i ljuset av dess utmanande deklarationer om möjligheten att använda väpnat våld mot Taiwan. Kina genomför ofta militära manövrer som simulerar anfall mot Taiwan.

EU måste ta klar ställning mot detta. Endast ett fullständigt oberoende Taiwan är en garanti för fred i Fjärran Östern. Jag upprepar: Endast ett fullständigt oberoende Taiwan är en garanti för fred i Fjärran Östern.

Belderbetänkandet, som vi nu debatterar, ger en objektiv syn på förbindelserna mellan EU och Kina. Låt oss hoppas att det blir början till ett mer kritiskt sätt för EU att ta sig an frågan om Kina i världen.

  Mario Borghezio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När stora affärer eller ekonomiska intressen står på spel händer det mycket ofta att lobbyverksamhet till förmån för dessa intressen äger rum eller hotar att äga rum, även i politiken och i parlamentet (i själva verket inte bara i kväll, även om vi kanske har bevittnat ett utspel av detta slag i kväll).

Vi stöder Belderbetänkandet, eftersom vi anser att EU inte ska dra sig för att be Kina, som den jätte och ekonomiska stormakt landet är, om tillfredsställande svar på våra frågor om de olika områden som har nämnts. Jag skulle därför önska att de samtal som förs om skyddet av de mänskliga rättigheterna, även de som förs av kommissionen, inte genomförs på samma sätt som när byråerna för Europafrågor i alla länder förr brukade skjuta in formuleringar som rena formaliteter, sådant som måste sägas för formens skull. Nu måste vi tala om Tibet, både för att göra ett gott intryck och för att visa att vi bryr oss. Efter att ha hört en så hög andlig auktoritet som Dalai Lama tala här, ord som vi alla berördes av, anser jag – och här talar jag fritt ur hjärtat – att vårt sätt att reagera på den tibetanska tragedin, som handlar om förintelse och kulturellt folkmord på en nation, är mycket svagt och i grunden ineffektivt.

När det gäller det ekonomiska och monetära området går jag längre än Belderbetänkandet och är kritisk till det, eftersom jag anser att det på det monetära området är dags att kräva en tämligen snabb men stegvis revalvering av yuan renmimbi om vi vill skydda våra ekonomier mot den kinesiska offensiven.

Hur kan det då komma sig att vi, trots att vi vet att 70 procent av de varumärkesförfalskade varor som är i omlopp i våra länder kommer från Kina, fortfarande måste ägna uppmärksamhet åt sådana frågor som har att göra med hur kinesiska domstolar fungerar, reaktionerna, det faktum att det finns en domstol här som dömer till vår fördel som man kan vända sig till, kort sagt, hur kan det komma sig att vi måste be Kina att se över sitt system fullständigt för att motsvara kraven på demokrati och utveckling, och så vidare?

Slutligen vill jag nämna frågan om religionsfrihet, som är en grundläggande fråga: Både kristna – katoliker och protestanter – och, som vi har sett här i parlamentet, medlemmar i Falun Gong, med andra ord människor som tror på sina idéer, på sin filosofi, behandlas som brottslingar, torteras, fängslas och berövas förmodligen även delar av sina kroppar. Denna handel med organ som praktiseras av ett land som vi fortsätter att handla med är en skam!

  Simon Coveney (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden Bastiaan Belder för hans arbete med de många ändringsförslag som har kopplats till detta betänkande. Det har inte varit något enkelt arbete att ta fram ett betänkande om EU och Kina på grund av de många faktorer som skulle beaktas. Slutresultatet måste vara ett väl avvägt resultat som avspeglar den framskridande, positiva förbindelsen mellan två enorma ekonomiska block samtidigt som det inte får rygga tillbaka från de verkliga och svåra orosmoment som förekommer i frågor som mänskliga rättigheter och främjande av demokrati, frågor som vi i Europaparlamentet hävdar att vi tar på allvar.

Jag förespråkar på det bestämdaste att vi fortsätter att utveckla närmare förbindelser med Kina. EU är Kinas största handelspartner och Kina är när allt kommer omkring vår näst största handelspartner. Här finns enorma ekonomiska möjligheter där båda parter kan växa och dra fördel av de nya marknaderna. Därför är det orealistiskt att av olika skäl förespråka en isolering av Kina som en utrikespolitisk strategi.

Trots detta måste vi vara orubbliga och konsekventa i våra ansträngningar att se till att utökade handelsförbindelser följs av en demokratisk utveckling och ökad respekt för mänskliga rättigheter. Dessa två måste gå hand i hand. Som talesman i frågor som rör de mänskliga rättigheterna är jag därför så glad över att i betänkandet finna en så stark tonvikt på frågor som rör mänskliga rättigheter.

Jag drog en lättnadens suck när Véronique De Keyser klargjorde att PSE-gruppens invändningar inte baserades på oron över hänvisningarna till frågorna om mänskliga rättigheter, men denna lättnad varade bara tills jag hörde vad Glyn Ford hade att säga. Betänkandet domineras absolut inte av frågan om de mänskliga rättigheterna, men visst ställer man de svåra frågorna, och så måste det vara om Kina ska ta oss på allvar i frågor om mänskliga rättigheter. Exempelvis tar man upp behovet av att garantera verklig religionsfrihet, oron över rapporter om omfattande tortyr i kinesiska fängelser och rapporter om omänsklig, förnedrande behandling och fängslanden utan rättegång, laogai-systemet med anläggningar för frihetsberövande och arbetsläger, påtvingad underkastelse genom familjeplaneringspolitiken, censuren av Internet och färska rapporter om att organ tas från fångar. Jag blev glad över kommissionsledamotens kraftfulla uttalande i den här frågan. Jag skulle faktiskt vilja gratulera henne till en mycket väl avvägd presentation här i kväll.

Detta är allvarliga orosmoment som kräver vår uppmärksamhet när vi fortsätter att utveckla närmare förbindelser med Kina som vi alla vet är både oundvikliga och önskvärda.

(Applåder)

  Katerina Batzeli (PSE). – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Enligt officiell statistik från Kinas nationella statistikbyrå har tillväxttakten i den kinesiska ekonomin för hela 2005 reviderats från 9,9 procent till 10,2 procent på grund av snabbare tillväxt av industriell verksamhet och inom servicesektorn.

Samtidigt har centralbanken beslutat att höja den nedre gränsen för depositioner i utländsk valuta från 3 procent till 4 procent med baktanken att begränsa tillgången på dollar, med tanke på att landet har en valutareserv motsvarande 941 miljarder euro.

På grund av de låga kostnaderna och Kinas valutaparitet har kinesiska produkter en relativ exportfördel. Kina är den största konsumenten av elektricitet i världen och den tredje största importören av olja, vilket gör att landet reglerar energipolitiken och den ekonomiska utvecklingen på internationell och regional nivå. Detta är ett utvecklingsscenario som är en ouppnåelig dröm för EU och Förenta staterna.

EU får emellertid under inga förhållanden behandla Kinas framträdande inom den globala handeln och ekonomin som ett hot utan som en viktig ny marknad som erbjuder nya möjligheter och viktiga tillfällen för den ekonomiska utvecklingen och stärkandet av EU:s egen marknad. Det räcker om detta visas och eftersträvas i överenskommelser och genom specifika strategier. Ni kommer säkert att finna att Europaparlamentet instämmer i er hänvisning till EU:s politik och taktik, och som företrädare för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet välkomnar jag detta politiska drag från kommissionens sida.

I centrum av ett samarbetsavtal med Kina måste vi sätta ökade möjligheter för europeiska företag att bli delaktiga i den kinesiska ekonomin, något som kräver rättsliga och administrativa regleringar. Färska deklarationer från den kinesiska regeringen om en ökning av det kapital som investerare tillåts äga i inhemska företag och lagförslaget mot monopol är särskilt positiva steg i denna riktning.

Fru kommissionsledamot! Vår framtida strategi bör inte grundas på en inställning som påminner om kolonialtiden eller på ”handelskrigets” metoder utan bör försvara de intressen som gynnar EU:s medborgare, företag och arbetstagare genom att främja samarbete och dialog med de kinesiska myndigheterna.

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag gratulerar Bastiaan Belder. Det hade varit riktigt skamligt om det synnerligen konstiga förslaget om återförvisning till utskottet hade godkänts, eftersom vi nu har möjlighet att lämna vårt utlåtande med bara några dagar kvar till toppmötet. Enligt min uppfattning bygger förslaget i någon mån på en idé om att åtskillnad kan göras mellan en debatt om de mänskliga rättigheterna och en debatt om detta nödvändiga betänkande om Kina, men i realiteten talar vi om samma sak: att tvinga fram internationell rätt och internationella bestämmelser om dumpning och om fri konkurrens är samma sak som att försöka tvinga fram internationella stadgor om de mänskliga rättigheterna och om individens rätt till frihet och demokrati, särskilt för folk som tibetanerna, men även för uigurerna, som ofta glöms bort.

Medan vi uppehåller oss vid detta ämne måste vi koncentrera oss på tre frågor som kräver vår uppmärksamhet, och detta vill jag säga till kommissionsledamoten (och jag skulle även vilja säga det till rådet, som tyvärr inte är närvarande) – talmannen har ljuset bakom sig, så han skulle kunna delta i ett skuggspel i en kinesisk dockteater. Jag börjar då med ett fritt Internet. Detta är onekligen ett kinesiskt problem, men det är också sant att den teknik som används för att förtrycka kinesiska medborgare kommer från Förenta staterna och Europa.

För det andra: Europol. Det verkar som att Europols styrelse rentav vill inleda samtal i syfte att sluta ett samarbetsavtal med kineserna. Det liknar verkligen höjden av motsägelse för mig att vi skulle börja samarbeta med den kinesiska polisen.

Den tredje frågan, som också är en kampanj som leds av det gränsöverskridande radikala partiet, gäller dödsstraffet. Det är också vår uppgift vid det kommande sammanträdet i FN:s generalförsamling att vi som europeisk unionen samfällt måste ta upp frågan om ett universellt moratorium för dödsstraffet. Det är gott och väl att säga detta till Kina, men vi måste själva, som ett enigt EU, försöka framföra detta.

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Den sena reaktionen från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet förvånade mig verkligen, eftersom det fanns gott om tid för gruppen att framföra sin uppfattning under den långa process som ledde fram till resolutionen. Även jag fick det brev från de kinesiska representanterna som kanske är förklaringen till denna reaktion, för det innehåller onekligen några häpnadsväckande så kallade motargument till de krav som ställs i resolutionen. Bland annat kallas Dalai Lama än en gång för separatist, trots att han vid upprepade tillfällen offentligt har deklarerat att han inte ifrågasätter politiken för ett enat Kina. Dessutom beskrivs Falun Gong som en ”ond grupp”, ett ordval som vi inte längre har mycket förtroende för.

Vi måste ställa dessa frågor när vi talar med Kina, för om vi låter bli att göra det kommer detta inte att innebära fler marknadsandelar för oss utan snarare göra att vi förlorar respekt hos våra partner. Ett gott partnerskap bygger på en uppriktig diskussion och på att båda parter kan säga vad de inte gillar hos varandra. Detta är ett partnerskap mellan jämlikar, vilket kräver att vi ställer dessa frågor om de mänskliga rättigheterna på ett uppriktigt och tydligt sätt.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN) – (PL) Herr talman! I en världsekonomi som snabbt globaliseras är det av helt avgörande betydelse att EU främjar samarbetet med framväxande ekonomiska stormakter som Kina och Indien. Ett sådant samarbete bör emellertid ge fördelar till båda parter. Tyvärr har denna sunda princip förvrängts när det gäller förbindelserna mellan Kina och EU, till EU:s nackdel. Skälen till detta är följande.

För det första ingår inte avgifter för social välfärd, kostnader för miljöskydd etcetera i de kinesiska tillverkarnas produktionskostnader. Detta gör att kinesiska producenter kan erbjuda sina produkter till mycket lägre pris.

För det andra åtnjuter tillverkare av ett antal varor, däribland metallprodukter, olika former av statligt stöd i Kina, vilket enligt EU:s bestämmelser utgör förbjudna statssubventioner. Att exportera dessa produkter till EU:s marknad innebär därför illojal konkurrens med EU:s producenter.

För det tredje är den kinesiska valutan betydligt övervärderad i jämförelse med dollarn och euron. Att på konstgjord väg upprätthålla växlingskursen på nuvarande nivå ökar väsentligt effektiviteten i den kinesiska exporten samtidigt som det hämmar importen till den kinesiska marknaden.

För det fjärde gör de kinesiska myndigheterna praktiskt taget ingenting för att begränsa den omfattande piratkopiering av märkesprodukter som kinesiska tillverkare ägnar sig åt. Det räcker att säga att så mycket som 70 procent av alla piratkopierade produkter på EU:s marknad härstammar från Kina.

Under sådana omständigheter måste kommissionen göra allt som står i dess makt för att minimera den illojala konkurrensen från Kina. Den bör särskilt intensifiera följande åtgärder:

För det första måste kommissionen öka pressen på Kina, både genom Världshandelsorganisationen och direkt, för att göra slut på den illojala konkurrensen, särskilt den illojala konkurrens som är resultatet av en politik som ger stöd åt växelkursen.

För det andra måste kommissionen anta en samfälld antidumpningspolitik gentemot Kina så snart som möjligt. Särskilt måste den införa höga tullavgifter mot dumpning inom de sektorer som är mest känsliga för illojal konkurrens, särskilt textil-, skotillverknings- och metallsektorerna samt jordbrukssektorn.

Slutligen måste Europeiska kommissionen erbjuda ett omfattande stödpaket till de sektorer av EU:s ekonomi som fram till nu har utsatts för illojal kinesisk konkurrens.

  Bastiaan Belder (IND/DEM). – (NL) Herr talman! Jag är glad att det finns plats för en kort kommentar. Jag vill göra några påpekanden till mina kolleger i parlamentet. Allra först vill jag rikta ett varmt tack till kommissionsledamoten för hennes gensvar på innehållet i mitt betänkande. Hennes engagemang är uppenbart. Jag är inte alls motståndare till Folkrepubliken Kina, och ännu mindre till kineserna. Jag har för avsikt att fortsätta att göra det jag alltid har gjort, nämligen att lyssna noga på de kinesiska diskussionerna.

Ni talade om ett utvecklingsland. Det pågår för närvarande några livliga debatter med ett land som skryter om olika ekonomier samtidigt som det försöker arbeta i riktning mot ett harmoniskt samhälle.

Kinesiska experter som är inblandade i detta säger att de behöver sociala värderingar. Jag tycker att det vore utmärkt om vi kunde inta en försiktig och samtidigt engagerad hållning i diskussionen, till fördel både för partnerskapet och för den inre stabiliteten. Då skulle vi delta i tankeprocessen, inte från utsidan utan från insidan, till fromma såväl för det kinesiska folkets välbefinnande som för partnerskapet. Jag är därför mycket tacksam för er inställning och jag hoppas att ni kommer att kunna föra fram detta vid toppmötet.

Jag har än en gång noterat att socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet ännu inte har besvarat min fråga om ankang-systemet trots att ni säger att ni försvarar de mänskliga rättigheterna. Alexandra Dobolyi, ni har underlåtit att svara på en uttrycklig fråga som jag nu tre gånger har riktat till er. Om det finns sakfel, som Glyn Ford antydde, vill jag att dessa ska korrigeras genom ett ändringsförslag. Texten har kompletterats med en del tillägg på Friedrich Hoppenstedts rekommendation. Jag har lagt fram ett ändringsförslag för att stryka detta. Var rättvisa i era …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag är glad att få tillfälle att tala efter föredragandens avslutande kommentar. Jag anser att den debatt som vi har i dag är viktig, för Kina – och detta säger jag inte bara i förbigående – är ett fantastiskt land med en fantastisk kultur, ett land som kan spela en viktig roll i framtiden om allt går som väntat. Men reglerna måste ändå följas. Vi vill ha detta konstruktiva strategiska förhållande och partnerskap med Kina.

Men om ett land vill gå med i Världshandelsorganisationen måste det respektera den immateriella äganderätten, det måste rätta sig efter reglerna om dumpning, det måste fråga vad fångarnas arbete i fånglägren innebär, vad konkurrens på lika villkor innebär, det måste samarbeta i Doha, det måste föra en rimlig valutapolitik och det kan få ett handelsöverskott genom egna prestationer men inte genom att strunta i reglerna.

Det är också viktigt att ett sådant land spelar en roll för att lösa politiska kriser, vilket Kina i viss utsträckning faktiskt gör i samband med Iran, men samtidigt köper landet energi överallt, till exempel i Darfur. Frågan är om detta är att ta ett ansvar som man förväntar sig av en framtida supermakt: Det är mycket viktigt att detta ansvar knyts till de mänskliga rättigheterna.

Kina har genomgått en intensiv ekonomisk utveckling, men landet måste visa upp en storskalig liberalisering, inte bara av sin ekonomi utan även av det politiska systemet. Om detta inte sker kan en stor klyfta bildas som undergräver den ekonomiska utvecklingen. Hittills har Kina inte visat några tecken i rätt riktning.

Jag är beredd att försvara politiken för ett enat Kina, men bara om den grundas på ett fritt beslut av alla intresserade parter, och detta kan inte åstadkommas med våld. Förra årets kinesiska lagstiftning på detta område är oacceptabel, och så länge som detta kvarstår eller hotar att fortsätta kan vapenembargot inte hävas.

Vi vill ha förbindelser med detta storslagna land, med Kina, men jag anser att vi i detta sammanhang även måste respektera de gemensamma reglerna för internationell humanitär rätt och att detta är den enda grunden för stabila framsteg.

  Libor Rouček (PSE). – (CS) Med er tillåtelse skulle jag under den korta tid som tilldelats mig vilja koncentrera mig på en aspekt av de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kina. Statistiken visar att handeln mellan dessa båda parter blomstrar och växer i rask takt. Under de 25 senaste åren har faktiskt en fyrtiofaldig ökning skett. EU har blivit Kinas största partner och omvänt har Kina blivit EU:s näst största partner. Icke desto mindre kan man vid sidan av dessa positiva tendenser inte undgå att lägga märke till ett stort antal negativa trender som hindrar att den viktiga handeln ökar ytterligare, framför allt kinesiska tillverkares piratkopiering och förfalskning av många produkter och varumärken från EU.

Det är ingen hemlighet att två tredjedelar av de förfalskade varor som stoppas på EU:s marknad kommer från Kina. Jag vill därför be kommissionen och rådet att ta upp detta problem vid det kommande toppmötet i Helsingfors. Kina bör uppmanas att göra betydande förbättringar av skyddet för immateriella rättigheter och internationella uppfinningar, att stärka den nuvarande lagstiftningen om skydd för immateriella rättigheter och naturligtvis att stärka verksamheten i landets tvistemålsdomstolar för att lösa fall av industriell piratkopiering. Världshandelsorganisationens regler, som Kina har undertecknat, är när allt kommer omkring bindande på detta område.

  Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kina är en av 2000-talets stormakter i vardande. Ekonomiskt och politiskt har folkrepubliken blivit en viktig aktör. Skillnaderna mellan våra politiska system betyder naturligtvis att det finns gränser för samarbetet, men icke desto mindre måste EU se goda relationer som en central prioritering för detta partnerskap, och, fru kommissionsledamot, jag anser att ni i dag har lagt era ord utomordentligt väl, vilket Simon Coveney redan har sagt.

Ett exempel på positivt samarbete finns inom utrikespolitiken. Vi vill att Kina ska ta på sig ett större ansvar i utrikespolitiska frågor, för ett Kina som är trovärdigt och pålitligt på utrikespolitikens område skulle kunna lämna ett viktigt bidrag till den internationella stabiliteten. Vi för en dialog med Kina om mänskliga och medborgerliga rättigheter och om rätten för frivilligorganisationer och politiska stiftelser att få genomföra sina uppdrag fritt. Därför välkomnar jag med eftertryck parlamentets krav om att åter öppna den liberala tyska Friedrich Naumann-stiftelsens kontor i Peking, som tvingades stänga 1996. Det är viktigt att stiftelsen får återuppta sitt arbete med att främja demokrati och utveckling; detta måste förverkligas. Det skulle vara ett viktigt bidrag till utvecklingen av det strategiska partnerskapet.

Låt mig avsluta med att helt kort kommentera det som har sagts i dag. Bör vi föra en dialog med USA om Kina? Jag anser att vi bör göra det. Vi bevittnar ett maktskifte inom det internationella systemet. Vi kan se hur det sker mitt framför ögonen på oss, och jag anser att de stora demokratierna i Europa och Nordamerika har ett ansvar att rådgöra med varandra om en sådan förändring i det internationella systemet. Det är bättre, det är mycket viktigt, för oss att tala om det med varandra.

Jag vill tillägga att jag anser att vi hellre borde föra denna debatt i Bryssel än i Strasbourg.

  Milan Horáček (Verts/ALE). – (DE) Herr talman! Jag hälsar ordförandeskapet, er, fru kommissionsledamot, och – i dess frånvaro – ordförandeskapet för rådet. Uppståndelsen kring detta betänkande om Kina visar att det i vårt eget parlament förekommer dubbelmoral. Detta är otillständigt i en debatt om politik och mänskliga rättigheter. EU är känt runt om i världen som en försvarare av de mänskliga rättigheterna samtidigt som det är Kinas viktigaste handelspartner. Det är mot denna bakgrund som vi måste handla. Vi känner alla till de allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet och i Kina liksom att vårt parlament gång på gång uppmanar Kina att respektera dessa mänskliga rättigheter.

Jag vänder mig till Elmar Brok när jag säger att detta tydliga krav måste förstärkas genom utnämningen av en EU:s särskilda representant för Tibet. Ett ändringsförslag med den innebörden har lagts fram av min grupp och av ledamöter från andra grupper och jag ber er att stödja detta. EU gör respekten för de mänskliga rättigheterna till ett villkor för samarbete med alla länder, utan undantag.

För övrigt förkastar jag kinesiska ambassadens skamlösa hänvändelser till oss när det gäller Tibet.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Kina är EU:s näst största handelspartner efter Förenta staterna och har en ekonomisk betydelse som man inte kan bortse ifrån. Icke desto mindre är landet ännu en kommunistisk enpartidiktatur som har föga gemensamt med EU när det gäller gemensamma värderingar, till skillnad från Indien, som delar västvärldens respekt för demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett sällsynt exempel på ett gemensamt intresse är kampen mot den internationella islamistiska terrorismen, eftersom Kina har problem med den egna muslimska uiguriska minoriteten. Tyvärr har dock Kina i sin jakt på internationellt stöd och särskilt energisäkerhet nyligen uppvaktat Iran, ett land som främjar terrorismen, och tillsammans med Ryssland har Kina vägrat att införa FN-sanktioner mot Irans pågående program för anrikning av uran. På liknande sätt har Kina enligt principen om icke-intervention goda förbindelser med regimer som isolerar sig från omvärlden, alltifrån Venezuela till Zimbabwe.

EU:s kritik av Kinas hantering av de mänskliga rättigheterna är i sig något bra. Kina har en skrämmande historia av felaktig och storskalig tillämpning av dödsstraff, förföljelse av religiösa och andra minoriteter, t.ex. oregistrerade kristna grupper, utövare av Falun Gong, tibetaner etc. Ändå innebär landets omänskliga behandling av fångar som dömts till tvångsarbete, inbegripet beskyllningar om handel med organ från avrättade, de låga kraven på djurskydd och det faktum att landet inte följer ILO:s standarder, att landet har en orättvis kostnadsfördel vid export, vilket kommer att ge upphov till berättigade krav på ökad protektionism, när vi alla i stället borde sträva efter global frihandel.

Kina hindrar även full demokrati i Hongkong, som ligger mig varmt om hjärtat i egenskap av brittisk ledamot av Europaparlamentet. Genom den lag mot utträde som Kina nyligen införde har landet uppvisat en stridslysten attityd gentemot demokratiska Taiwan, som är ett bra och fullgott motbevis mot dem som säger att Kina är för stort och att kineserna skiljer sig för mycket kulturellt från västvärlden för att man ska kunna ha demokrati och höga standarder för mänskliga rättigheter. Därför måste vi upprätthålla det vapenembargo som EU har infört.

Vi kan inte bortse från Kina med dess årliga tillväxttakt på 11 procent, men vi får inte heller dra oss för att kritisera detta mycket stora land när det är på sin plats.

  Joan Calabuig Rull (PSE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill först säga att det är uppenbart att vi alla är eniga om den strategiska vikten av förbindelserna med Kina och jag tror att vi alla delar oron för situationen när det gäller mänskliga rättigheter och offentliga friheter. Det råder ingen oenighet om behovet av att kräva att Kina ska göra snabba och tydliga framsteg på dessa områden. Detta är inte någon tävling för att se vem som bryr sig mest om de mänskliga rättigheterna, för jag är övertygad om att parlamentet är enigt i den frågan.

Vi måste emellertid även erkänna att Kina har enorma utmaningar att handskas med, politiska, sociala, ekonomiska och miljömässiga. Landet måste handskas med konsekvenserna av sin snabba tillväxt och samtidigt måste det reagera på sina medborgares ökande förväntningar på frihetens olika områden, naturligtvis, liksom inom utbildning, hälsa och många andra områden. På många av dessa områden samarbetar vi med hjälp av EU:s mänskliga och materiella resurser med Kina för att bidra till landets framsteg, och när problem uppstår, som när det gäller vissa handelsfrågor som berör sektorerna för textilier och skodon, kräver vi ömsesidighet, men samtidigt står vi fast och går in i en dialog för att lösa dessa problem, för det ligger naturligtvis också i vårt intresse att få tillträde till denna marknad och att våra produkter ska respekteras på gemensamma villkor.

Icke desto mindre undrar jag uppriktigt sagt om detta betänkande kommer att hjälpa oss att stärka förbindelserna, om det är rätt väg för oss att få mer inflytande över dessa förändringsprocesser, om det hjälper oss att vara eniga och få större inflytande eller om det splittrar oss, och om det stärker oss så att vi kan spela en aktiv roll i förändringsprocessen i Kina eller om det försvagar oss.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! På tal om förbindelserna mellan EU och Kina vill jag framhålla de ekonomiska band som är nära knutna till de politiska och människorättsliga aspekter som betonas i betänkandet. Kina är på väg att bli en av EU:s viktigaste främmande handelspartner, och därför är en utveckling av samarbetet mellan EU:s medlemsländer och Kina av stor betydelse, särskilt när det gäller förbindelser inom ekonomi och handel. Under tiden står de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kina inför en del problem. Kina är fortfarande inte en fri marknad utan snarare en blandad marknad med planhushållning. Kommunistpartiet som styr landet och kontrollerar de nationella tillgångarna kan blanda sig i ekonomin, medan statliga institutioner försöker upprätthålla sitt inflytande via byråkratiska förfaranden och administrativa krav, varigenom man hindrar investeringar och varor från EU från att komma in på eller påverkar denna marknad. Sedan Kina gick med i Världshandelsorganisationen har kinesiska produkter strömmat in på EU:s marknad. Handelsbalansen mellan EU:s medlemsstater och Kina blir mer och mer ofördelaktig för EU. Kinesiska varor ersätter de lokala, men Kina är inte villigt att öppna sina marknader. Med tanke på det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina som inleddes 2003 måste vi fullfölja vårt krav på Kina att bidra till gynnsamma förhållanden för utrikeshandeln, att förbättra det rättsliga skyddet för utländska investeringar och att öppna marknader för varor och investeringar från EU.

  Thomas Mann (PPE-DE). – (DE) Herr talman! I det första förslaget till betänkande om förbindelserna mellan EU och Kina nämns inte ens namnet Tibet. Jag är mycket tacksam att utskottet för utrikesfrågor har stött de ändringsförslag som jag och mina kolleger i den tvärpolitiska gruppen för Tibet har lagt fram.

I betänkandet beskrivs grunderna och den framtida inriktningen för våra förbindelser med Kina och det sänder ut viktiga signaler. De mänskliga rättigheterna är ingen liten fråga utan utgångspunkten för vår politiska verksamhet. De är på intet sätt ett uttryck för så kallat typiskt västerländskt tänkande. Detta handlar inte om tomma ord som låter bra men inte är bindande utan det rör sig om praktisk respekt för grundläggande rättigheter.

I punkt 37 har Bastiaan Belder funnit en lämplig kompromiss och inkluderat mina ändringsförslag. Vi fördömer de allvarliga brott som begås mot de mänskliga rättigheterna i Tibet, undertryckandet av religionsfriheten, de godtyckliga arresteringarna och tortyren. Vi förkastar den så kallade ”patriotiska utbildningskampanjen”, där munkar och nunnor tvingas uttala sig och fördöma Dalai Lama som en ”farlig separatist” och förklara Tibet som en del av Kina.

Vi uppmanar Kina att garantera möjligheten att obehindrat besöka den bortrövade Panchen Lama, den näst högsta andliga auktoriteten efter Dalai Lama. Vi stöder uttryckligen förhandlingarna mellan de kinesiska myndigheterna och hans helighet Dalai Lamas representanter, även när det gäller reell självständighet för Tibet. I punkt 82 kräver vi dödsstraffets avskaffande och ökat skydd för minoriteter.

Jag hoppas att parlamentet godkänner båda dessa ändringsförslag i morgon. De är så viktiga för ett folk som har berövats sin identitet i det tysta. Jag minns Dalai Lamas besök i Bryssel den 31 maj. Han träffade parlamentsledamöter, flera kommissionsledamöter och rådets tjänstgörande ordförande Wolfgang Schüssel. Vi hoppas att ett ökat antal personer i auktoritär ställning i Kina ska lyckas frigöra sig från sin ideologiska barlast.

  Ana Maria Gomes (PSE). – (PT) Ett perfekt betänkande finns inte. Belderbetänkandet bekräftar denna uppfattning, men det innehåller några relevanta och viktiga punkter. För det första behandlas frågan om de mänskliga rättigheterna mycket detaljerat liksom de problem som har samband med politiken, de sociala frågorna, arbetslivet och miljön i Kina, problem som är särskilt framträdande bland minoriteter såsom tibetanerna och uigurerna.

Amnesty International har just sänt ett dokument till det finländska ordförandeskapet som berör toppmötet mellan EU och Kina, där man beskriver situationen för de mänskliga rättigheterna i landet och drar slutsatsen att de små framsteg som har åstadkommits är otillfredsställande. Läger för tvångsarbete, kontroll av Internet, dödsstraff och inskränkningar i religionsfriheten är inslag i denna sorgliga verklighet. För det andra betonas i Belderbetänkandet vikten av att Kina tar sina skyldigheter som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd på allvar.

Inom EU accepterar vi inte Pekings ibland hotfulla attityd gentemot Taiwan. Till slut vet Kina att man kan få det man vill ha på fredlig väg, inte minst i sina förbindelser med afrikanska länder, som exemplen med Hongkong och Macao visar. Peking har inte visat att man engagerar sig för hållbar utveckling, demokratisering och fred. Nej, långt därifrån. Kina är faktiskt en av de viktigaste vapenexportörerna till Sudan, ett land där regimen förbereder ännu ett blodigt övergrepp i Darfur. Kina importerar också olja från Sudan.

Slutligen, och detta är det viktigaste, påminner detta betänkande oss om massakern på Himmelska fridens torg och vikten av att upprätthålla ett vapenembargo mot en regim som vägrar att se sitt eget förflutna i ansiktet. Det är ett land där människor fortfarande kontrolleras och försvinner medan deras familjer tvingas sväva i okunnighet.

Vi är inte naiva. Vi är väl medvetna om att europeiska länder tillsammans med Förenta staterna och andra fortsätter att sälja militär teknik eller teknik för militära ändamål till Kina trots vapenembargot. Ett tydligt tecken på den symboliska betydelse som Peking tillmäter detta embargo för sin politik är att man vill få det upphävt till varje pris.

Jag stöder ett maximalt samspel mellan EU och Peking på alla nivåer och inom alla områden, till exempel inom ekonomi, politik, handel och kultur. Samtidigt är jag även för att man talar sanning. Kina förtjänar inget mindre, och därför är embargot ett användbart verktyg att ta till, till dess att Kina låter sig konfronteras med det som hände dessa ödesdigra dagar i juni 1989 och till dess att landet slutar att exportera vapen till och stödja regimer som massakrerar och förtrycker sina folk, som fallet är med Sudan och Myanmar.

Det är mycket viktigt att EU håller fast vid detta embargo, särskilt som EU:s uppförandekod ännu inte är rättsligt bindande. Detta är vi skyldiga EU, våra värderingar och de tusentals kinesiska medborgare som nu lever bättre, ekonomiskt sett, men som fruktar alltmer för friheten och demokratin.

  Tokia Saïfi (PPE-DE). – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot! Kina står nu i centrum för världsekonomin, vilket är orsaken till att EU genom sin nya handelsstrategi måste bygga ett balanserat partnerskap med Kina. Beträffande de senaste handelskontroverserna måste EU försäkra sig om att reglerna för materiella rättigheter respekteras och medger lättare tillträde till den kinesiska marknaden. Om Kinas framväxt som ekonomisk supermakt skapar hinder frigör den även nya framtidsutsikter för EU, men bara om bestämmelserna för den internationella handeln respekteras.

Det är inte så mycket en fråga om att undvika protektionistiska åtgärder som att göra Kina medvetet om att landet som fullvärdig medlem av Världshandelsorganisationen är skyldigt att respektera reglerna för en rättvis och balanserad världsmarknad. Eftersom det är på det sättet är ett genomförande av antidumpnings- och säkerhetsåtgärder – vilket är lagliga instrument för att skydda handeln – endast det yttre resultatet av obalans i handelsförhållandena och absolut inget hinder mot att vi antar utmaningen om en rättvisare globalisering.

När EU antar sin nya strategi gentemot Kina måste man skydda sig mot anklagelser om och möjliga tecken på illojal konkurrens som syftar till att underlätta för EU:s producenter och exportörer att få tillträde till den kinesiska marknaden. Parallellt med detta och för att hålla fast vid ett partnerskap som bygger på balanserade marknader måste EU anta den utmaning som ligger i konkurrens, tekniska framsteg och innovationer. Låt oss försäkra oss om att Kina har lika stort behov av oss som vi har av Kina.

  Józef Pinior (PSE) – (PL) Herr talman! Kina är en strategisk partner för EU som erkänner att Kinas maktställning på den internationella scenen växer.

Under senare år har förbindelserna mellan Kina och EU förbättrats på många områden, särskilt inom handeln, men även i fråga om tekniskt och vetenskapligt samarbete. Det viktigaste exemplet på strategiskt partnerskap är kanske samarbetet kring Galileo, EU:s program för satellitnavigering.

EU är Kinas viktigaste partner och investerare, medan Kina är EU:s näst största handelspartner. Med sin växande ekonomiska makt och i egenskap av ständig medlem av FN:s säkerhetsråd och som medlem i Världshandelsorganisationen har Kina ett ökande ansvar för den internationella säkerheten och världsfreden. Med detta i åtanke vill jag fästa er uppmärksamhet på den information som Amnesty International har skickat till det finländska ordförandeskapet angående toppmötet mellan EU och Kina som kommer att äga rum den 9 september i år.

Amnesty International har riktat uppmärksamhet mot brott som begås mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Informationen aktualiserar frågan om användningen av dödsstraff i Kina, om ”återanpassning” genom tvångsarbete, om godtyckligt gripande och kvarhållande i häkte, om användning av tortyr och om förföljelse av människorättsaktivister samt frågan om mediernas brist på frihet i detta land.

Amnesty International har även tagit upp Kinas försäljning av vapen till Sudan som ett exempel på hur man i utrikespolitiken struntar i de grundläggande mänskliga rättigheter som bör gälla i vår moderna värld. EU måste kombinera sitt strategiska partnerskap med Kina med ett arbete för att få de kinesiska myndigheterna att öka utrymmet för politisk och personlig frihet inom det kinesiska systemet så att man faktiskt respekterar konstitutionen och de internationella fördrag som Kina har undertecknat.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När man är inbegripen i ett partnerskap med en diktatur är det viktigaste att skapa en trovärdig balans mellan å ena sidan ekonomiska och strategiska intressen och å andra sidan demokratiska värderingar. I detta betänkande uttrycks en stor oro över det senare, och med rätta. Vi måste verkligen inse att de ökade ekonomiska förbindelserna inte har lett till några verkliga framsteg när det gäller rättsstatsprincipen.

Erfarenheten visar dessutom att det inte har någon effekt på diktaturer att enbart uttrycka sin oro över de mänskliga rättigheterna. Därför bör vårt budskap för toppmötet mellan EU och Kina vara att det inte kommer att ske några automatiska framsteg i de ekonomiska förbindelserna om inte verkliga framsteg görs när det gäller rättsstatsprincipen. EU har som Kinas största handelspartner tillräcklig makt för att tvinga Kinas ledare att börja genomföra verkliga demokratiska reformer.

Jag har några kommentarer. Själva de ekonomiska förbindelserna måste vara balanserade. I Kina förekommer storskalig förfalskning av märken från EU, konkurrensen är snedvriden och man respekterar inte immateriella rättigheter. EU:s medlemsstater importerar med största sannolikhet stora mängder varor som producerats av fångar i arbetsläger (laogai) där tortyr förekommer. Detta är moraliskt upprörande.

För det andra har vi frågan om Tibet. EU måste göra det till en av sina prioriteringar att insistera på att Kina beviljar Tibet kulturell och religiös självständighet och även inleder en dialog med Dalai Lama. Tibet klassas av den amerikanska organisationen Freedom House som ett av de två områden i världen som har det sämst ställt, tillsammans med Tjetjenien. EU bör betona att man ser allvarligt på detta genom att utse en särskild EU-representant för tibetanska frågor.

För det tredje har vi Taiwan. I politiken mellan Kina och Taiwan bör det finnas full respekt för de demokratiska val som fattas av de 23 miljoner invånarna i Taiwan. Vi bör också insistera på att Peking tillåter Taiwan att inleda praktiskt samarbete med Världshälsoorganisationen och andra internationella organ.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, mina damer och herrar! Europa är den region i världen som har störst köpkraft, och detta talar för sig självt. Vi är en attraktiv marknad för kinesiska producenter och vi är en bra inkomstkälla för kinesiska arbetare. Vi är i en situation som alla parter vinner på. Tack vare inköp till överkomliga priser och en lönesituation som är olik vår egen kan våra konsumenter köpa produkter som de har råd med, samtidigt som man i Kina har ekonomiska reserver som uppgår till hundratals miljarder, vilket gör att de kan köpa produkter från oss också.

Jag talar alltså om att öppna våra marknader för varandra, att minska kvoter och sänka tullavgifter, vilket på båda sidor kommer att leda till en situation där alla parter vinner. Som talesman i energifrågor för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater ser jag frågan om energi och frågan om Kyoto som särskilt viktiga. Kina spelar en mycket viktig roll när det gäller kol: 75 procent av landets energi produceras med hjälp av kol, och, Elmar Brok, bara 1 procent genom kärnenergi. Vi måste därför se verkligheten i vitögat: 75 procent av kineserna behöver massor av teknik för att komma i nivå med Kyotoavtalet och dess allmänna tillämpning.

Här finns det stora möjligheter för båda sidor, precis som i fråga om användningen av vattenkraft. På detta område har Kina en enorm potential: Det är det land som har den största andelen vattenkraft i hela världen. Här finns det fortfarande stora resurser som kan utvecklas i framtiden. Även konsumtionen av råolja, som för närvarande uppgår till 5,5 procent av världskonsumtionen, kommer att öka snabbt i framtiden. För närvarande svarar Kina för 40 procent av världens ökade efterfrågan på olja.

Det är uppenbart att energiområdet är centralt och en stor utmaning för oss, och jag ber kommissionsledamoten att ta upp denna fråga på bästa sätt vid toppmötet.

  Elmar Brok (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill i korthet lämna några synpunkter. För det första vill jag tacka utskottets ordförande och föredraganden, och för det andra kommissionsledamoten för hennes närvaro här i plenum i eftermiddag och i kväll, medan andra har varit frånvarande, eftersom de varit upptagna med att vänta på en snabbvisit av den iranska medlaren och därför inte har haft tid med parlamentet.

För det tredje avstod vi i utskottet från att utse en särskild representant, eftersom en särskild representant är omöjlig att kontrollera. Sådana representanter är dyra, och det finns i alla fall redan ett överdrivet stort antal särskilda representanter, som ingen kan övervaka. Av den anledningen är det enligt min uppfattning viktigt att finna lösningar som fungerar inom ramen för kommissionens befogenheter.

Jag är för stöd för Tibet och dess kulturella identitet, men vi får inte urholka kommissionens ställning, eftersom den har befogenhet att behandla de mänskliga rättigheterna. Den särskilda representanten skulle vara knuten till rådet, där parlamentet på grund av det rättsliga läget inte skulle kunna ingripa. Vi ansluter oss därför i sak till det som ni säger, men vi anser att era metoder är felaktiga.

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Denna debatt kom mycket lägligt och den har gett mig något att tänka på inför toppmötet mellan EU och Kina i Helsingfors. Jag skulle vilja tillägga att det stora flertalet av de ämnen som tagits upp i kväll också kommer att synas tydligt på toppmötets dagordning, och jag kommer att avlägga rapport till er om detta.

Låt mig säga något allmänt om förhållandet mellan handel och mänskliga rättigheter, vilket är ett centralt tema för detta betänkande. Jag är inte säker på om specifika kopplingar är önskvärda eller lämpliga, men jag skulle vilja påstå att detta är ett oundvikligt samband, i den mån som Kinas öppnande till stor del grundar sig på landets anslutning till WTO. Denna anslutning medför förutom frågor som ofta tas upp, såsom immaterialrätten, också en översyn av Kinas rättssystem, med tonvikt på rättsstatsprincipen. Det måste sägas att man har gjort verkliga framsteg. Detta är grundläggande för att man ska kunna gå framåt i många av de frågor om de mänskliga rättigheterna som tagits upp i dag och detta sker också nästan oförmärkt.

Låt mig återkomma till några specifika punkter som har tagits upp i kväll. För det första delar vi den oro som Europaparlamentet uttryckt över situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet och i synnerhet bevarandet av det tibetanska folkets kulturella, religiösa och språkliga identitet. Vi har regelbundet och på högsta politiska nivå, inbegripet toppmöten, tagit upp frågan om Tibet inom ramen för EU:s och Kinas bilaterala dialog om de mänskliga rättigheterna. Som en del av denna övergripande politik gentemot Tibet har vi under många år efterfrågat att en direkt dialog inleds mellan Dalai Lama och de kinesiska myndigheterna, eftersom detta är det enda realistiska sättet att finna en fredlig och varaktig lösning på frågan. Vi har därför följt samtalen mellan Dalai Lamas sändebud och Kinas företrädare.

Låt mig också säga ett ord om Taiwan. Vi har hela tiden konsekvent uppmanat de båda sidorna att lösa sina tvistefrågor genom fredlig dialog. I detta avseende har vi också konstaterat att det nyligen har skett en viss positiv utveckling i förbindelsen mellan Kina och Taiwan. Vi måste erkänna att nya kinesiska ansträngningar har gjorts för att återuppta diskussionerna med kinesiska och taiwanesiska oppositionspolitiker. Flygtrafiken mellan Kina och Taiwan har återupptagits, men det behövs också en omfattande dialog med alla parter i Taiwan. Detta är viktigt.

Låt mig också säga något om vår bilaterala förbindelse och om förbindelsen med Förenta staterna. Som Alexander Graf Lambsdorff sa är det viktigt att vi talar med Förenta staterna om våra gemensamma intressen när det gäller Kina, till exempel om öppna marknader och om de mänskliga rättigheterna, eftersom vi tillsammans kan uppnå mer gentemot Kina. Men det är också klart att en strategisk dialog med Förenta staterna, vilket vi har på officiell nivå, inte innebär att vi måste vara överens över hela linjen.

I den utdragna frågan om vapenembargot är det sant att vi vill fortsätta att arbeta mot ett eventuellt upphävande av embargot, på grundval av vårt gemensamma uttalande från 2004, toppmötet mellan EU och Kina och de efterföljande slutsatserna från Europeiska rådet. Men samtidigt kan vi inte låta Kina hysa några tvivel om betydelsen av framsteg när det gäller de mänskliga rättigheterna för att skapa en mer positiv atmosfär för att upphäva embargot. Vi har också klargjort vårt åtagande att se till att ett upphävande av embargot inte skulle leda till någon väsentlig förändring i den strategiska balansen i Asien, samt att den nationella säkerheten för vänskapligt sinnade och allierade länder skulle ägnas full uppmärksamhet. Detta är alltså en av de frågor som är mycket viktiga.

När det gäller den mycket specifika och viktiga frågan om skor vill jag säga att kommissionen den 30 augusti 2006 antog ett förslag om att införa antidumpningstullar på vissa läderskor från Kina och Vietnam. Som en reaktion på upptäckten att dumpning förekommer och att EU:s producenter lider skada av detta har vi föreslagit en tull på 16,5 procent för Kina och 10 procent för Vietnam på vissa läderskor. Detta förslag lämnas nu till medlemsstaterna, som har en månad på sig att överväga om de vill anta det. Så är läget för närvarande.

När det gäller de sektorsvisa dialogerna gör mina avdelningar regelbundna uppdateringar som finns på våra webbplatser. Ytterligare en uppdatering kommer att finnas tillgänglig inom kort.

Jag skulle vilja avsluta med två allmänna uttalanden. Som jag sa inledningsvis har vi ett engagemang för de mänskliga rättigheterna och de sociala och ekonomiska rättigheterna, vilka särskilt inbegriper yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet och skydd av minoriteters rättigheter. Jag skulle också vilja säga att dödsstraffet är en av de frågor som ständigt tas upp. Jag vill också åter betona vad jag tidigare sa om Falun Gong.

För att slutligen ge ett svar till Elmar Brok är det, som jag sa inledningsvis, viktigt för oss att Kina blir en ansvarig medlem i världssamfundet, och mer än bara en intressent. Landet behöver bli en positiv och aktivt bidragande partner. Kina är en mycket viktig medlem av världssamfundet, eftersom landet är ständig medlem i säkerhetsrådet. Allt detta kommer att få en framträdande plats i vårt meddelande, som kommer att bli färdigt under hösten.

(Applåder)

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.