Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2189(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0219/2006

Ingivna texter :

A6-0219/2006

Debatter :

PV 06/09/2006 - 15
CRE 06/09/2006 - 15

Omröstningar :

PV 07/09/2006 - 7.3
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0347

Debatter
Onsdagen den 6 september 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

15. Miljömärkningsprogram för fiskeriprodukter (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6-0219/2006) av Carmen Fraga Estévez för fiskeriutskottet om inledningen av en debatt om en gemenskapsmodell för miljömärkningsprogram för fiskeriprodukter (2005/2189(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE), föredragande.(ES) Herr talman! I egenskap av föredragande för detta betänkande vill jag börja med att betona den roll som en trovärdig märkning eller certifiering utan tvekan kan spela bland övriga åtgärder som kan vidtas i vår strävan att garantera ett hållbart fiske.

Emellertid har frågan varit uppe i kommissionen sedan 1990-talet och hittills har ingen bestämt sig för att ta itu med den. På en marknad som blir allt mottagligare för miljöfrågor skor sig under tiden privata marknadsförare av miljömärkning för fiskeriprodukter, vilket i bästa fall skapar total förvirring hos konsumenterna och förmodligen undergräver systemet i allmänhet, för om en produkt kan få ett mervärde genom att man säger att den är miljövänlig, men utan att man behöver bevisa det, då är bedrägeri ett troligt resultat.

Jag är en av dem som ofta har påmint kommissionen om att frågan bör behandlas snarast möjligt. Därför blev några av oss besvikna när kommissionen till sist offentliggjorde meddelandet, som är ett nästan innehållslöst dokument där analysen lyser med sin frånvaro, där inget som helst åtagande görs och där det inte förs fram några kriterier eller riktlinjer att följa.

Det är tydligt att det inte krävdes mer än tio år för att åstadkomma detta resultat och att kommissionen helt klart är fullständigt överväldigad av verklighetens attraktiva marknad för miljömärkning och de många privata intressen som ligger bakom, av vilka några är lovvärda medan andra inte är det.

I det avseendet vill jag nämna att när den förre kommissionsledamoten med ansvar för fiske, Franz Fischler, kom till fiskeriutskottet i samband med att han lämnade sin befattning erkände han att en sak som han inte hade förmått ta itu med innan han slutade var regler om miljömärkning och att det, jag citerar, berodde på påtryckningar från många håll. Till detta kan vi tillägga att det utan tvekan är en mycket mer komplex uppgift att fastställa pålitliga kriterier för att definiera en produkt från ett hållbart fiske än vad man först kan tro. Men vi måste komma igång med arbetet eftersom andra intressenter nu gör jobbet åt oss och många av dem har bara sina egna intressen i sikte.

Kommissionen står inte heller ensam i detta arbete eftersom det redan finns riktlinjer från FAO och debatter i många internationella forum, inbegripet Världshandelsorganisationen. Regeringar, icke-statliga organisationer, privata företag och fiskare har redan sagt vad de tycker.

I och med detta betänkande till vilket många kolleger har gett ovärderliga och varierade bidrag, inbegripet bidragen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, bidrar också Europaparlamentet till en definition av riktlinjer som ska göra det möjligt för konsumenter, politiker och fiskerisektorn att bli mer delaktiga i ett hållbart fiske.

Vi anser att gemenskapens märkningssystem ur en global synvinkel måste stämma överens med befintliga riktlinjer från internationella organ. Det får inte leda till något slag av diskriminering, inte heller får det skapa handelshinder, särskilt inte gentemot de minst utvecklade länderna, och det måste fungera som ett verktyg för att bekämpa det illegala fisket genom att det nekas tillträde till marknaden.

När det gäller hur systemet ska fungera inom EU anser fiskeriutskottet att oavsett om det finns en eller flera märkningar, som alltid ska vara frivilliga, så måste det vara ett gemensamt system och det måste marknadsföras av EU. EU ska fastställa dess operativa regler och se till att godkännandeorganen och certifieringsorganen är oberoende samt att informationen är öppen och korrekt i alla stadier av produktkedjan, från fiskefartyget till slutkonsumenten.

Vi uppmanar också kommissionen att inom sex månader lägga fram ett meddelande om minimikrav och riktlinjer för en gemenskapsplan för märkning av fiskeriprodukter. Jag vill också att kommissionen slutligen klargör om den är för att kalla det miljömärkning eller om den väljer ett annat namn, och i så fall varför. Vi uppmanar också kommissionen att ta parlamentets kommentarer i beaktande.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Först skulle jag vilja tacka föredraganden Carmen Fraga Estévez och fiskeriutskottet samt Frédérique Ries och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet för ett konstruktivt betänkande om en gemenskapsmodell för miljömärkning av fiskeriprodukter. Jag är nöjd över det stora intresse som de har visat för kommissionens meddelande. Betänkandet är faktiskt ett passande och värdefullt bidrag i debatten om miljömärkning. Det innehåller många element och idéer som bidrar till att ytterligare stärka debatten.

Kommissionen fäster verkligen stor vikt vid utvecklingen av en konsekvent politik om miljömärkning och ett konsekvent införande av miljöfrågorna i den gemensamma fiskeripolitiken. Tillsammans med andra åtgärder som kommissionen föreslagit, t.ex. skapandet av hållbar utveckling som leder till hållbara fångster, eller främjandet av miljövänligare fiskemetoder, ser jag miljömärkningen som ett kompletterande verktyg för en miljövänligare fiskeripolitik. Samtidigt tillgodoser den både konsumenternas och fiskenäringens intressen.

Jag skulle vilja tacka Philippe Morillon för hans beskrivning av miljömärkningen som en positiv sanktion för att främja ett hållbart beteende. Miljömärkning är en relativt ny metod i samband med hållbar fiskeriförvaltning. Den grundar sig på ett frivilligt och medverkansbaserat system, genom vilket fiskare i framtiden inom ramen för lagstiftningens normer kommer att fastställa krav och genomdriva dessa. Sådana frivilliga system har antagits inom andra områden, särskilt inom livsmedelssäkerheten med genomförandet av HACCP-systemet (faroanalys och kritiska styrpunkter) och har visat sig mycket framgångsrika. Jag tackar för ert stöd för detta system.

Jag är glad över att se att kommissionen och parlamentet delar samma syn på miljömärkningsprogrammens övergripande mål, de principer och drag som trovärdiga planer bör innefatta och behovet av att på rätt sätt gripa sig an en komplex och för tillfället ganska oregerlig situation. Spårbarhet, öppenhet, välmotiverade vetenskapliga grunder och tredjepartscertifiering är nödvändiga inslag. Jag betraktar dessa faktorer som förutsättningar som kommer att hjälpa oss att göra det bästa av miljömärkningsprogrammen och som kommer att bidra till fiskets hållbarhet.

Inom kommissionen valde vi att inleda en debatt om vilket tillvägagångssätt som är rätt snarare än att föreslå praktiska bestämmelser i ett alltför tidigt skede. Jag inser att många av er tycker att kommissionen borde ha varit mer bestämd, men jag är övertygad om att det var klokt av oss att göra som vi gjorde.

På grund av tillvägagångssättets originalitet, det ambitiösa mål som vi har och den polemik som denna typ av frågor alltid ger upphov till skulle det ha varit förhastat att lägga fram ett operativt förslag så tidigt som i juni förra året. Jag försäkrar er om att vårt val att först inleda en debatt har visat sig lyckat. Det har underlättat och snabbat på utbytet av åsikter och relevant erfarenhet mellan alla berörda parter. Som ett resultat har vi nu en sund och nästan komplett bild över situationen, på vilken vi kan basera vidare gemenskapsåtgärder.

Gemenskapens aktiva deltagande i debatten inom FAO har gett oss en fördel på ett tidigt stadium, och genom att inleda debatten och delta i fruktbara åsiktsutbyten har vi stärkt vår ledande position i denna fråga.

Definitionen av begreppet hållbarhet är det mest centrala i debatten. Många av de berörda parterna har efterfrågat relevanta kriterier. För att följa upp detta har generaldirektoratet för fiske inrättat en grupp av oberoende experter som ska arbeta just med denna fråga. Expertgruppen har snart avslutat sitt arbete. Utifrån detta arbete kommer kommissionen att sammanställa riktlinjer för upprättandet av miljömärkningsprogram och föreslå en lista över minimikrav mot vilka privata miljömärkningsprogram skulle kunna bedömas.

Jag har noterat kravet i resolutionen på att ett meddelande ska lämnas till rådet och till parlamentet inom de kommande sex månaderna. Jag återkommer gärna till parlamentet. Vid den här tidpunkten kvarstår det dock att fastställa hur kommissionens förslag ska utformas.

Om man ser till det större sammanhanget tror jag att det skulle vara lämpligare att återkomma till parlamentet när hela samrådsprocessen väl har avslutats. Detta skulle göra det möjligt för oss att göra en grundlig bedömning av de efterföljande diskussionerna och samråden, dels ett andra samråd med intressenterna i slutet av året för att ge oss möjlighet att inhämta åsikter om de framtida riktlinjerna, dels fortsatta diskussioner i rådet under de kommande månaderna för att avsluta den nuvarande diskussionsfasen och dels expertgruppens rapport, som kommer att vara utgångspunkten i utarbetandet av de operationella bestämmelser som kan komma att läggas fram under nästa år.

Allt detta kommer att ge oss ytterligare möjligheter och en stärkt och ännu bättre grund för att diskutera gemenskapens framtida hållning när det gäller miljömärkning. Hela denna process bör leda till antagandet av specifika och konkreta beslut.

När det gäller ändringsförslagen 1 och 2 anser kommissionen att miljömärkning är ett verktyg som kommer att bidra till ett mer hållbart utnyttjande av fiskbestånd och höja den gemensamma fiskeripolitikens effektivitet.

Beträffande ändringsförslag 3 upprepar kommissionen några av fördelarna med att anta det tredje alternativet för att införa minimikrav för frivilliga miljömärkningsprogram, såsom nämnts i kommissionens meddelande.

Jag tackar er för detta betänkande och för den bredare debatt som utvecklats om miljömärkning. Jag är övertygad om att vi vid slutet av denna process kan skapa en lämplig grund för miljömärkningsprogram som bör få långtgående positiva effekter.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.(FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera föredragande Carmen Fraga Estévez till kvaliteten på det mycket nyanserade betänkandet som med framgång återspeglar komplexiteten i frågan. Det övergripande målet är att uppmuntra sektorn att använda fiskemetoder som ligger mer i linje med målen för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling.

Det går faktiskt inte att förneka faktum. Överutnyttjandet av fiskeriresurserna drabbar 25 procent av arterna och i ett flertal fall på ett särskilt oroväckande sätt. Bara i torskens fall är beståndet nere på en tredjedel av den minimivolym som rekommenderas av vetenskapliga experter för att arten inte ska dö ut. Det är mot bakgrund av detta som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har betonat sina prioriteringar i sitt yttrande. Vi har våra tvivel när det gäller det alternativ som kommissionen förespråkar i debatten, nämligen att fastställa minimikrav, som kommissionsledamoten hänvisade till, för dessa miljömärkningsprogram.

Avsikten med vårt eget val är mer ambitiös. Vi vill ha en enda centraliserad märkning i enlighet med grundläggande kriterier. Därigenom blir det insyn i systemet, det blir frivilligt, tillgängligt och trovärdigt, något som betonas av föredraganden. Det måste erkännas att framgången för detta initiativ är beroende av ett fungerande samråd med aktörerna i sektorn. I slutändan är det emellertid huvudsakligen beroende av konsumentens val. I det avseendet är det lärorikt att liksom jag har gjort besöka fiskdisken i snabbköpet och läsa formuleringarna om ”skydda havet”, ”stöd ett hållbart fiske”, ”fiska miljövänligt” och så vidare. Det finns en uppsjö av förvirrande budskap.

Med denna mångfald av märkningar riskerar vi att skjuta över målet. Konsumenterna kommer varken att känna sig delaktiga eller uppmuntrade att göra de mer upplysta val som vi skulle önska att de gjorde, och därmed lyckas vi inte nå vårt mål som är att skapa en god cirkel. Därför ställer jag mig bakom Carmen Fraga Estévez slutsatser och hoppas att kommissionen i slutändan på allvar kommer att granska och analysera de föreslagna alternativen och att kommissionen kommer att beakta våra rekommendationer inför de kommande faserna av denna process.

 
  
MPphoto
 
 

  Iles Braghetto, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vad innebär ett hållbart fiske? Hur framgångsrika är de märkningar som finns i dag när det gäller att skydda fisket och göra det möjligt för oss att säga att fisket är hållbart?

Betänkandet fastställer att EU måste ta sig an en begränsning av mängden olika miljömärkningar och garantera att ett gemenskapssystem upprättas som grundar sig på samma principer och samma grundkrav.

Vi stödjer detta beslut men först och främst måste det betonas att genomförandet av ett system för miljömärkning kommer att få stora konsekvenser för produktionen i hela sektorn. Därför måste vi börja med att inleda och utveckla en debatt med aktörerna i sektorn så att konsekvenserna för sektorn av besluten om detta certifieringssystem kan bedömas noga.

För det andra måste vi vara medvetna om särdragen i de kustområden där systemet kommer att tillämpas. Med andra ord måste standarder och regler anpassas till verkligheten i det lokala ekosystemet, den lokala miljön och det socioekonomiska systemet.

För det tredje måste tillämpningen av en märkning få stöd dels av verksamhetsbaserade socioekonomiska initiativ med syfte att uppmuntra aktörer i sektorn att ansluta sig till det frivilliga systemet, dels av informationskampanjer riktade till konsumenterna.

Slutligen måste vi uppmärksamma att genomförandet av en miljömärkning för fiskeriprodukter på ett fullständigt sätt måste införlivas i de gällande erkända kvalitetssystemen. Detta ska göras för att förhindra överlappning eller skillnader mellan lagar, för att inte skapa förvirring hos konsumenterna och för att skapa samverkanseffekter mellan systemen i syfte att spara resurser.

 
  
MPphoto
 
 

  Rosa Miguélez Ramos, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill gratulera Carmen Fraga Estévez till det intressanta betänkande som vi debatterar i parlamentet i dag.

Djupgående studier av konsumenters preferenser och förhållningssätt är ett grundläggande behov för alla branscher, inte minst sektorn för fiskeriprodukter. Förändrade levnadsvanor och införandet av ny teknik har lett till en utveckling hos europeiska konsumenter som i allt större utsträckning bekymrar sig över sin egen hälsa och även miljön.

En av de bästa metoderna för att tillhandahålla information är märkning. Märkningen måste därför vara tydlig och begriplig och innehålla korrekt information. Därför är jag mycket glad över att kommissionen äntligen tar itu med denna debatt om system för märkning av fiskeriprodukter med sikte på att utforma en EU-strategi i denna fråga.

Sanningen är den att den allt större vikt som konsumenter lägger vid hållbar utveckling har lett till ett förvirrande antal privata märkningar utan någon som helst kontroll, vilket kan undergräva deras ursprungliga syfte att vara garantier för ett fångst- och förädlingssystem som respekterar miljön. Om det därutöver ges ytterligare information om huruvida produkten är förenlig med en hållbar utveckling måste kontroll- och certifieringsorganets oberoende garanteras, vilket föredraganden mycket riktigt påpekar.

I detta avseende håller jag med om vad den spanske generaldirektören för fiskeristrukturer och fiskerimarknader, Alberto López, har sagt. Han pekade på behovet av att förhindra en trivialisering av miljömärkningen. Om märkningen inte görs i enlighet med standardiserade och godkända kriterier så kommer vi bara att få märkningar som alla befinner sig på den nivån. En harmonisering kommer att äga rum men av rent kommersiella skäl snarare än för att ta itu med det verkliga problemet. I detta avseende vill jag lovorda FAO:s initiativ att granska alla miljömärkningar för att identifiera de som har teknisk och vetenskaplig grund och som strävar efter konsekvens och harmonisering.

Vi i fiskeriutskottet delar kommissionens målsättningar, såsom hållbarhet och behovet av EU-åtgärder på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Elspeth Attwooll, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Carmen Fraga Estévez till ett mycket tankeväckande betänkande. I detta betänkande identifieras de viktigaste frågorna och ett viktigt bidrag ges till debatten om dessa frågor.

Av ändringsförslagen stöder vi bara ändringsförslag 2 och menar att ändringsförslagen 1 och 3 i tillräcklig grad täcks in av den föreliggande texten.

Det är uppenbart att vilket system vi än utvecklar så måste det vara frivilligt, i betydelsen att företag bör ha möjlighet att välja huruvida de ska delta. Dessutom måste också behovet av andra typer av märkning respekteras, såsom de som gäller kvalitet. Bortsett från detta uppmärksammas i betänkandet med rätta svårigheterna med att endast införa minimikriterier för frivilliga program.

FAO:s standarder innebär att det måste finnas en dimension av offentligt ägande. Detta kräver åtminstone någon form av oberoende övervakning.

Därför anser vi att tanken på ett enda gemenskapsprogram för märkning förtjänar att vidare undersökas. Det finns helt klart potentiella fördelar och nackdelar, men det bör vara möjligt att komma fram till något som tar hänsyn till olika typer av fiske och produkter, men som varken är otympligt eller byråkratisk.

Vilket det slutliga valet än blir, och jag talar som konsument snarare än som lagstiftare, skulle jag önska att man använder någon klart urskiljbar gemensam symbol, vilken kan jämföras med CE-märket som nu används, där vi har harmoniserade regler om produktsäkerhet. Vi hoppas att parlamentet kommer att ge ett överväldigande stöd för betänkandet och vi räknar med att snabba framsteg görs mot ett lämpligt resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! Tack, Carmen Fraga Estévez, för ett bra och välbalanserat betänkande.

Vi har valrörelse i Sverige. En av valfrågorna är bristen på torsk. Väljarna frågar mig: ”Hur ska jag äta fisk etiskt korrekt?” Jag har precis denna vecka gett dem sex sidor text om rekommendationer om just detta. Vi behöver en märkning som lätt kan följas, så att vi kan gå hem med gott samvete och äta god fisk. De som köper ekologiskt märkt fisk vill också veta att beståndet inte är hotat. Om man äter den sista torsken och den är fångad med mycket bra redskap, på korrekt sätt och under rätt förhållanden, så är det ändå den sista torsken. Det är inte ekologiskt hållbart. Jag tycker därför att ändringsförslag 2 är viktigt för att betona att hotade arter inte kan fiskas ekologiskt, eftersom de är hotade.

Jag vill betona två saker i Carmen Fraga Estévez betänkande. Oberoende kontroll, som det talas om i punkt 6, är mycket viktigt för trovärdigheten. Dessutom är det mycket viktigt att vi på något sätt underlättar tydlig märkning för småskaligt fiske. Det kan vara den konkurrensfördel som småskaligt fiske har. Vi måste därför se till att det kan utnyttjas och leder till en rättvis konkurrenssituation för småskaligt fiske.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Även jag vill tacka Carmen Fraga Estévez för betänkandet. Den första fråga som väcks i betänkandet är om det verkligen finns ett behov av miljömärkning av fiskeriprodukter och om detta verkligen bidrar till att ge produkten ett mervärde och därmed gynnar konsumenten.

Enligt förordning (EG) nr 2371/2002 ska som föredraganden påpekar all fiskeriverksamhet inom EU per definition vara hållbar eftersom den ska uppfylla gemenskapsstandarder. Därav följer att alla fiskeriprodukter som fångats enligt dessa standarder kommer att få miljömärkning. Emellertid kan miljömärkning av fiskeriprodukter som fångats enligt andra kriterier än de som fastställts i den befintliga lagstiftningen om fiskefångster leda till diskriminering av producenter. Därför anser vi att miljömärkning skulle vara ett steg i rätt riktning. Miljömärkning görs också av produkter från jordbruk och vattenbruk samt beredda livsmedel, vilket gör det möjligt att på ett bra sätt hantera frågor om miljö och livsmedelssäkerhet. Miljömärkning skulle också fungera när det gäller alla importprodukter som skulle behöva uppfylla kraven i gemenskapens regelverk för fiskeriprodukter.

Ytterligare en fråga är om en märkning av det här slaget på gemenskapsnivå skulle vara fördelaktigare än de olika befintliga märkningarna på marknaden, som tidigare talare har lyft fram, då dessa märkningar kan vara vilseledande för konsumenterna och ofta helt enkelt är resultatet av en marknadsföringsstrategi från företagens sida utan någon offentlig certifiering.

I detta avseende anser vi att en märkning på gemenskapsnivå skulle vara komplex, byråkratisk och alltför begränsad för organisationerna i fiskerisektorn och för medlemsstaterna. Vad som krävs är att en ram för en offentlig certifiering upprättas där myndigheterna i medlemsstaterna direkt deltar. Detta är rätt väg för att definiera regler på detta område där det finns ett rättsligt tomrum.

När det gäller frågan om det mervärde som denna form av märkning kan ge anser vi att det finns ett behov av att se till att det fördelas i värdekedjan så att producenternas ansträngningar och investeringar kan belönas utan att konsumenterna straffas.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI).(EN) Herr talman! Miljömärkning är i princip något bra. Faran är att EU:s byråkrati och administrativa bördor ger upphov till ett system som kan vara klumpigt, överdrivet betungande och mycket dyrt. Fiskerisektorn lider redan tillräckligt under EU:s bestämmelser och restriktioner. EU bör inskränka sig till att ställa minimikrav som ska uppfyllas genom frivilliga miljömärkningsprogram. Därför måste jag ta avstånd från dem som stöder ett enda gemenskapsprogram med vad som kallas ”ambitiösa kriterier”, vilket för fiskenäringen kan förefalla mer som överdriven reglering.

I grund och botten eftersträvar vi god spårbarhet och belägg för att verksamheten är hållbar. Detta kan garanteras genom att man ställer vettiga och praktiskt genomförbara minimikrav. Vi behöver inte ytterligare en uppsättning regleringar eller en armé av inspektörer. Ibland behöver vi mildra utopiska miljökrav och anpassa dem till den ekonomiska verkligheten. Vilket det slutgiltiga resultatet än är hoppas jag att det kommer att vara detta som präglar programmet. Icke desto mindre gratulerar jag föredraganden till hennes tankeväckande betänkande.

I kväll är jag också ganska glad över tillfället att ömka föredraganden. Jag avser naturligtvis att mitt lilla land Nordirland i kväll på ett lysande sätt besegrade det mäktiga spanska fotbollslaget vid Windsor Park i Belfast. Detta är något som inte händer särskilt ofta, men när det händer är det värt att uppmärksamma! Det kommer lägligt, samma dag som Nordirlands fotbollssupportrar vann det eftertraktade priset ”Brussels International Supporters Award” för 2006, vilket finansieras och stöds av EU. Jag avslutar med denna trevliga händelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE).(PT) Herr talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Först vill jag gratulera Carmen Fraga Estévez till ett utmärkt betänkande och säga att inför ett växande intresse för säkra, högkvalitativa livsmedel, behovet av att bevara de marina ekosystemen och den senaste ökningen av produkter med så kallad miljömärkning brådskar det med ett gemenskapsgrepp om miljömärkningsfrågan.

Ett antal nya miljömärkningssystem av hög kvalitet har uppkommit över hela världen, däribland ett i mitt eget land, observationsprogrammet för fiske vid Azorerna (POPA), som certifierar tonfiskfångster i den autonoma regionen Azorerna. Problemet är att alla miljöcertifieringsprogram inte prioriterar skyddet av världshavens biologiska arv. Istället finns det ofta en rad ekonomiska intressen dolda bakom denna typ av märkning och det är därför vi måste skrida till verket med stor försiktighet för att skydda miljön och konsumenten och ta vårt ansvar som politiska beslutsfattare.

Bland de olika förslag som kommissionen lägger fram i meddelandet är förslaget om att fastställa minimikrav för frivilliga miljömärkningssystem det som bäst tjänar syftet. På detta sätt kan miljömärkningssystemen, på grundval av dessa på förhand fastställda minimikrav, utvecklas fritt på en flexibel och frivillig grund genom statliga eller privata initiativ men ändå inom ett allmänt regelverk.

EU i egenskap av offentligt organ måste definiera dessa minimikrav eftersom det först då blir möjligt att skydda det allmänna intresset och de förmånsrätter som finns inskrivna i den gemensamma fiskeripolitiken.

Till sist vill jag också påpeka att detta är ett arbete som vi måste utföra både i EU och inom ramen för handelsförbindelser utanför EU för att garantera öppenhet och insyn, trovärdighet och rättvisa. Inte minst eftersom miljömärkning blir ytterligare ett sätt att göra åtskillnad mellan produkter med återverkningar på konkurrenskraften.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Arnaoutakis (PSE).(EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Även jag vill gratulera föredraganden till ett utmärkt arbete och säga att vi alla vet att de olika livsmedelskriser som allmänheten fått kännedom om de senaste åren har skapat en känsla av osäkerhet hos konsumenterna, med en stark tendens på marknaden mot en efterfrågan på produkter av hög kvalitet och mer ofta förekommande kvalitetscertifiering som resultat.

Miljöcertifiering och miljömärkning står i centrum för den nyss genomförda reformen av den gemensamma fiskeripolitiken. Att främja och tillämpa miljömärkningssystem stärker miljömedvetenheten hos konsumenterna vilket i sin tur uppmuntrar producenterna att ta sitt miljöansvar genom att de blir mer medvetna om fiskets och vattenbrukets återverkningar på miljön.

Vad som krävs idag är att skydda utvecklingen av ett enhetligt märkningssystem genom att informera och samarbeta med alla berörda aktörer för att skapa ett system som grundar sig på samma grundprinciper och förutsättningar i enlighet med riktlinjerna från FAO och Internationella standardiseringsorganisationen (ISO).

Jag vill också påpeka att frågor om folkhälsa och ett hållbart fiske inte enbart bör behandlas inom ramen för ett märkningsprogram. Dessa frågor bör vara grunden i vår ständiga strävan efter att utarbeta en hållbar fiskeripolitik, vilket är vårt huvudsakliga mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Albert Jan Maat (PPE-DE).(NL) Herr talman! Jag vill varmt gratulera Carmen Fraga Estévez till betänkandet om kommissionens meddelande och också tacka Frédérique Ries som har skrivit yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Jag är glad över att se att det finns en viss grad av harmonisering av hur miljömärkningen kan komma att införas i fiskerisektorn, och detta visar också att fiskeriutskottet kan hantera frågor på ett moget sätt.

Man är frestad att säga att inom fiskerisektorn borde varje fri fisk som fångats till havs eller i inre vattenvägar miljömärkas eftersom fisken när allt kommer omkring växt upp i en sund och naturlig levnadsmiljö. Men detta är förmodligen inte avsikten och därför behöver vi se till vad som kan göras på internationell nivå, även utanför EU, på grundval av de kriterier som utfärdats av FAO. I det avseendet måste jag säga att jag ställer mig bakom betänkandet av Carmen Fraga Estévez.

Om man väljer en europeisk miljömärkning måste man göra det ordentligt. Det innebär att den fisk som faller inom dess räckvidd måste följa alla regler för verkställandet av kvoter. Bestämmelser i miljölagstiftningen måste också efterlevas vilket också kräver nödvändiga insatser från medlemsstaterna, men det skulle kunna vara en bra garanti.

Om man inte gör det på detta sätt, då är det bättre att få branschen att ta itu med det och se till att en bra märkning införs för att svara mot konsumenternas efterfrågan. Jag förespråkar emellertid föredragandens linje med tydliga villkor även för kommissionen så att miljömärkningen uppfyller EU:s föreskrifter om kvoter och allt i samband med det. På så sätt underlättar kommissionen för branschen att tillämpa dessa föreskrifter, vilket förefaller vara rätt tillvägagångssätt.

Jag vill lägga till en kort kommentar om det småskaliga kustnära fisket, som jag anser bör ägnas uppmärksamhet. Jag kommer själv från ett område där man fångar små räkor. Nu har en miljömärkning införts även i den sektorn, vilket jag välkomnar, i synnerhet om det uttryckligen även omfattar ett hållbart fiske och en mängd andra saker.

Därför är jag nöjd med betänkandet och med att parlamentet i och med Carmen Fraga Estévez betänkande kan ta ett positivt steg mot en bra kvalificerad europeisk miljömärkning.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca (PSE).(PT) Jag vill också tacka både föredraganden från fiskeriutskottet och föredraganden av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

Jag tycker att denna debatt har varit högst intressant och jag anser att föredraganden gör helt rätt i att betona bristen på stringens i definitionen av de alternativ som kommissionen lagt fram. Vad jag anser vara helt centralt i denna fråga är det som man hänvisar till i punkt 8 i resolutionen, vilken även återfinns i miljöutskottets yttrande, nämligen att märkningen bara kan bli verkligt effektiv om den är enhetlig och lättbegriplig för konsumenten. Detta är oförenligt med ett system där kommissionen spelar en sekundär roll och där marknadsföringshänseenden väger tyngre än en rad strikta och objektiva kriterier. Ur denna synvinkel anser jag därför att vi måste anta en stark och centraliserad ståndpunkt såsom föredraganden av miljöutskottets yttrande betonar. Vi får inte falla tillbaka från denna ståndpunkt eftersom vi då riskerar att slösa på våra krafter och förlora initiativet fullständigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE).(EL) Herr talman! Också jag vill gratulera föredraganden Carmen Fraga Estévez till ett som vanligt utmärkt arbete. Jag vill också gratulera kommissionen till att en dialog om miljömärkning har inletts.

Miljömärkning av fiskeriprodukter anger att produkterna har producerats i enlighet med en specifik uppsättning av miljöregler och att produktionssättet inte får negativa återverkningar på miljön. Det är mycket viktigt att vi ser till att miljömärkningen blir pålitlig. Detta kommer att skydda både fiskbestånden och konsumenterna.

Det måste göras en insats för att informera konsumenterna, som ju måste stödja detta. De måste informeras och förstå att de kan vara säkra på att de köper hälsosamma och säkra livsmedel och att de skyddar miljön när de köper miljömärkta produkter.

Vi kommer alla att vinna på dessa ansträngningar. Konsumenterna blir vinnare eftersom de kommer att få tillgång till säkra och hälsosamma produkter, företagen blir vinnare eftersom de kommer att öka sin konkurrenskraft och miljön blir vinnare för att miljöresurserna kommer att utnyttjas på ett miljövänligt sätt.

Avslutningsvis vill jag göra följande sammanfattning. För det första måste märkningen vara frivillig. För det andra måste märkningen präglas av öppenhet och insyn så att ingen kan tvivla på dess pålitlighet. För det tredje måste märkningen utföras av en oberoende myndighet. För det fjärde kräver denna insats, och jag säger det även om det är uppenbart, att fiskare deltar i diskussionerna. Ve oss om vi struntar i dem. Vi måste sätta oss ned vid samma bord. Vi måste samråda med dem och de måste förstå att de ansträngningar som görs ligger i deras intresse. För det femte och sista måste denna insats och de principer som fastställts och antagits av EU kombineras med liknande åtgärder på global nivå och alla stater måste anta dessa principer eftersom det är meningslöst att EU ensamt skyddar miljön.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Kazimierz Chmielewski (PPE-DE). (PL) Herr talman! Föredragandens spiritus movens i miljödebatten sammanfattar vår erfarenhet för närvarande och särskilt FAO:s erfarenheter. Det betonar märkningens grundfunktion och dess betydelse för att förbättra kvaliteten på fiskeprodukter och för att ge fiskerisektorn en ordentlig social struktur.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att de nya medlemsstaterna från Baltikum ställer sig bakom målen i kommissionens meddelande. Emellertid uttryckte de i sin ståndpunkt en viss förkärlek för vissa aspekter av märkningsproblematiken. Fyra frågor är av särskild vikt i detta fall.

För det första stöder de baltiska staterna bestämt tanken på att fastställa minimikrav för miljömärkningsprogram i linje med de berörda parternas förväntningar, nämligen fiskare, förädlare och konsumenter. Dessa program bör grunda sig på ett frivilligt deltagande.

För det andra måste principen om frivilligt deltagande i praktiken innebära att all ekonomisk diskriminering och alla handelshinder förkastas.

För det tredje måste en viktig del av dessa garantier vara att se till att små och medelstora företag och företag från mindre utvecklade länder har samma tillgång till systemet.

För det fjärde finns det också en oro i de baltiska staterna för de brister i kontrollen och övervakningen av fiske på öppet vatten som har funnits i åratal och som har varit svåra att bli av med. För tillfället är det lättare att se en skillnad när det gäller miljökonsekvenser i vattenbrukssektorn där det är mycket lättare att införa märkning.

Slutligen vill jag säga att jag håller med om Carmen Fraga Estévez pragmatiska budskap som är en inspiration för EU och ger oss en verklig möjlighet att visa världen var man ska leta efter metoder att verkställa de efterlängtade systemen inom miljömärkningsområdet.

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (PPE-DE).(EN) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera föredraganden. Som vanligt har hon lagt fram ett utmärkt betänkande. Vi förväntar oss inget annat från henne.

Märkning är dagens modeord, och om vi måste använda det, låt oss då hålla det enkelt och klart. Det bör inte bli ytterligare en börda för fiskenäringen. Jag vill också vädja om att man lyssnar till dem som måste genomföra denna märkning för att se till att den är klar och begriplig, att den är väl utformad och lätt kan ses och förstås.

Albert Jan Maat hade rätt när han sa att kommissionen här måste göra bra ifrån sig. Jag instämmer till fullo.

Detta får inte bli till en piska som används mot fiskenäringen. Jag är orolig att vissa vetenskapsmän och andra skulle kunna utnyttja detta som en möjlighet att hålla nere den totala tillåtna fångstmängden (TAC) och kvoterna när det råder oenighet mellan fiskare och vetenskapsmän.

Jag anser inte att vi behöver en enda politik som ska passa alla. Om vi väljer den vägen så kommer vi att skapa ett getingbo. Alla har inte samma problem och jag är mycket medveten om behovet av att se till att de regionala skillnaderna respekteras där det är nödvändigt.

Jag lyssnade intresserat på kommissionsledamoten. Han sa att han skulle återkomma till parlamentet när kommissionen hade fattat ett beslut. Skulle det inte vara bättre att rådfråga parlamentet under arbetets gång i stället för att komma tillbaka och säga oss vad ni redan har beslutat, herr kommissionsledamot? Ni talade om ett verktyg. Detta får inte bli ytterligare ett verktyg för att underställa fiskenäringen byråkratisk kontroll. Jag är inte så övertygad om att konsumenterna verkligen kräver det.

Slutligen kan jag säga till Carmen Fraga Estévez och till er, herr talman, att det råder stor glädje i Belfast i kväll. Vi slog Spanien i fotboll med 3–2. Nordirland är ett mycket litet område med en och en halv miljon invånare, och vi har haft många problem under åren. Det verkar som att vi när det gäller fotboll kan slå engelsmännen, tyskarna och även spanjorerna, men i lördags var det många tårar i Belfast när Island slog oss med 3–0. Därför är det en stor källa till glädje i kväll när vi har besegrat Spanien.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack, herr Nicholson. Jag kan inte påstå att ni kommer med goda nyheter för oss, men jag gratulerar er i alla fall.

 
  
MPphoto
 
 

  Joe Borg , ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Först av allt skulle jag vilja tacka föredraganden, Carmen Fraga Estévez, och alla andra som har talat i kväll.

Fastän kommissionen och parlamentet inte är överens vill de båda gå mot att anta beslut grundade på bedömning av tullar och breda samråd. Jag skulle vilja påpeka för förre talaren, James Nicholson, att debatten i kväll helt återspeglar kommissionens vilja att involvera parlamentet innan man börjar lagstifta om vad som behöver göras när det gäller miljömärkning. Det är tydligt att parlamentets deltagande i lagstiftningsfasen kommer att ha högsta prioritet innan man slutför hela den process som gäller miljömärkningsprogrammet.

Låt mig hänvisa till några specifika punkter som togs upp under debatten. De flesta av de föreliggande planerna är faktiskt relativt konsekventa och de är inte missvisande. Det alternativ som kommissionen föredrar för att införa minimikriterier för miljömärkningsprogram kommer dock att skapa ordning i systemet där detta är nödvändigt och öka konsumenternas förtroende. Vi kommer också att se till att produkterna håller högre kvalitet och skapa öppenhet och spårbarhet för produkterna på marknaden.

När det gäller den fråga som flera olika talare tagit upp om att man föredrar ett gemensamt miljömärkningsprogram, är det än så länge för tidigt att fatta ett definitivt och slutgiltigt beslut. Kommissionen har dock klarlagt vilket alternativ den föredrar och jag bör understryka att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, rådgivande kommittén för fiske och jordbruk samt de flesta av fiskenäringens och intressenternas företrädare stöder detta alternativ. Men trots att det verkar växa fram en preferens för alternativ 3 – det alternativ som kommissionen föredrar – vilket innebär att man reser minimikrav, har ingen enighet ännu nåtts mellan medlemsstaterna på rådsnivå.

Detta är anledningen till att jag understryker att det ännu är för tidigt att inta en fast och slutlig hållning om hur man ska gå vidare. Den här debatten har i alla fall klart bidragit till att informera oss bättre om parlamentets hållning och om de olika medlemsstaternas hållning.

I frågan om att utnyttja fiskeresurserna på ett hållbart sätt vill jag hänvisa till kommissionens meddelande, där det understryks att målet för politiken om miljömärkning för fisk och fiskeriprodukter grundar sig på idén om hållbart fiske. Meddelandet klargör att miljömärkningsprogram, om de grundas på klart definierade kriterier och lämpliga mätmetoder, kan bidra till att både övervaka de framsteg som görs när det gäller fiskets hållbarhet och att höja allmänhetens medvetenhet i hållbarhetsfrågor. Vidare refereras till hållbart utnyttjande med hänvisning till artikel 3 e i rådets förordning (EG) nr 2371/2002.

När det gäller övriga punkter som tagits upp håller jag med om vikten av oberoende certifiering och ackreditering. Garantier inom detta område tillhandahålls genom ISO-standarder och ISO-förfaranden. Emellertid har kommissionen ingen direkt behörighet att genomdriva dessa normer.

Jag instämmer också i det som sagts om att miljömärkningen behöver vara klar och lättbegriplig så att den lätt kan förstås av konsumenterna. Vidare erbjuder miljömärkningen en möjlighet att hjälpa till att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU) och att främja dokumentation när det gäller hållbara fiskemetoder.

Genom alla genomförda åtgärder kommer vi att höja medvetenheten bland allmänheten. När grunden läggs för miljömärkningsprogram kommer hänsyn att tas till FAO-kriterier. Programmen får inte vara besvärliga för små och medelstora företag, eller så komplexa att de inte kan genomföras effektivt av intressenterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy