Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 7 september 2006 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

– Betänkande: Wallis (A6-0250/2006)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Genom att ansluta sig till Haagkonferensen för internationell privaträtt, vars uppdrag är att arbeta för att gradvis förenhetliga reglerna inom den internationella privaträtten, tar parlamentet, för en gångs skull, ett realistiskt steg mot harmoniseringen av regler som är specifika för varje medlemsstat.

Det finns i själva verket två sätt att uppnå harmonisering av lagstiftning. Det första, som förespråkas av de fanatiska eurofederalisterna, består i bindande åtaganden om standardisering av de faktiska rättsreglerna i var och en av de 25 medlemsstaterna. Det andra, som uppfyller de båda grundläggande kraven på rättssäkerhet och rättslig verkan, består i standardisering enbart av lagvalsregler och regler om domstolars behörighet, dvs. det består i avgörande av både vilken domstol som är behörig och vilken nationell lag som ska tillämpas på ett rättsligt förhållande. Medlemsstaterna behåller därför sina egna lagbestämmelser, rättssystem och rättstraditioner, men resultatet blir att den osäkerhet som kan uppstå i tillämpningen av och mötet mellan nationella lagar i olika områden av unionen blir mycket mindre.

Därför är vi för betänkandet och gemenskapens anslutning till Haagkonferensen.

– Betänkande: Belder (A6-0257/2006)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag har röstat för Bastiaan Belders betänkande och vill lyckönska honom till det arbete han har gjort. Den inställning som socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har är i själva verket ett skäl i sig för att rösta för detta betänkande, eftersom den kritiserade vad den ansåg vara den överdrivna uppmärksamhet som ägnades människorättssituationen i Kina.

Hur som helst, faktum är att situationen i landet absolut inte har förbättrats de senaste åren, inte ens sedan händelserna på Himmelska fridens torg, och det är uppenbart för oss att regeringar, företag och andra organ i Europeiska unionen är alltför villiga att bara göra affärer med kommunistregimen i Kina utan några som helst krav på förbättring av människorättssituationen.

  Jan Andersson, Ewa Hedkvist Petersen och Inger Segelström (PSE), skriftlig. Vi tycker att det är bra att Europaparlamentet förstärker sina ansträngningar i arbetet med mänskliga rättigheter i Kina. Däremot saknar vi de bilaterala strävanden och de delar om handel som bör vara de centrala punkterna i betänkandet. Eftersom Kina är EU:s näst största handelspartner är det viktigt att kontakterna fungerar väl.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Bastiaan Belders betänkande är avsett att omfatta alla de kränkningar som Folkrepubliken Kina har begått, både när det gäller dess internationella handelsåtaganden i WTO (dumpning i alla dess former, förfalskning och piratkopiering, hinder för Kinas handelspartner när det gäller tillgång till dess marknad etc.) och när det gäller de mänskliga rättigheterna. På denna sista punkt är litanian mycket lång: koncentrationslägren (laogai-lägren), tvångsarbete, handel med organ från avrättade fångar, religiös förföljelse – särskilt av den katolska minoriteten – tibetanska martyrer osv.

Det är förvånande att man i Bastiaan Belders betänkande lyckas beklaga sig över dessa omständigheter utan att alls nämna att Kina är ett kommunistiskt land, en marxistisk diktatur, som gör anspråk på att i politiska termer ha haft den mest blodtörstiga ideologin under hela 1900-talet.

Ännu mer förvånande – men är det verkligen förvånande här i Europaparlamentet? – är att betänkandet inte avslutas med något krav på sanktioner, inte ens med ett fördömande, utan med betoning av behovet av en fri och öppen marknad med konkurrens i Kina! Det råder inget tvivel om att pengar alltid kommer att vara viktigare än människor i det Europa som ni har i beredskap för oss.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. För Europeiska unionen är Kina en mycket viktig handelspartner. EU och Kina har under det senaste årtiondet haft en nära handelsrelation. Betänkandet är att se som ett steg mot förbättring av Kinas ekologiska och sociala situation. Junilistan anser att krav på förbättring på dessa områden är en förutsättning för ett långt och hållbart handelssamarbete.

Jag röstar således ja till betänkandet i sin helhet.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Majoriteten i parlamentet har, vilket inte är förvånande, antagit en resolution om förbindelserna mellan EU och Kina som, i sina många punkter, knappast innehåller något omnämnande av bilaterala förbindelser, utan man uttalar sig i stället för en Kinapolitik som går ut på inblandning av grövsta slag.

Bland de många frågor som är värda att kommentera vill jag bara framhäva parlamentets stöd för en nedflyttning av förbindelserna EU–Kina till en position av sekundär betydelse, efter ”Förenta staternas initiativ till att inleda en strategisk dialog med Europa om Kinas uppgång – ett viktigt nytt element i den ’nya’ världens politik gentemot den ’gamla’” – och för att uppmana ”EU och dess medlemsstater att, tillsammans med Förenta staterna, utveckla en strategisk konsensus för att hantera Kina”.

Vidare står det att ”Europaparlamentet är oroat över den tilltagande ojämlikheten och det orättvist fördelade välståndet, massarbetslösheten och den okontrollerade urbaniseringen, den ökande brottsligheten och korruptionen och inte minst miljöproblemen i Kina”. Dessa farhågor avslöjar hyckleriet från dem som – låt oss vara ärliga – inte har någon moralisk rätt att uttrycka sådana farhågor. Ta exempelvis det brutala, samhällsfientliga angreppet som leds av EU och det skrämmande sociala förfallet i medlemsstaterna.

Därför röstar vi emot.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) När det gäller förbindelserna med Kina är det minsta man kan göra att ställa frågor till dem som övervakar EU:s medlemsstaters utrikespolitik.

Å ena sidan är detta en totalitär stat som inte visar någon respekt för de mänskliga rättigheterna, inte bryr sig det minsta om humanitära frågor, miljön, integrerad utveckling, att arbeta för frihet eller respekt för människosläktets minimivärderingar. Det är också omöjligt att förneka att det är en betydelsefull ekonomi som växer oavbrutet. Det finns också belägg för att ekonomiska framsteg – som förstärkningen av förbindelserna EU – Kina har bidragit till – har lett till den önskade effekten att en medelklass har vuxit fram i städerna, vilket förhoppningsvis, med tiden, kommer att föra med sig ett uppsving för demokratin.

Samtidigt – och detta var något vi förde fram – bevisar erfarenheten från Macao och Hongkong, som EU har följt nära, att det är möjligt att inrätta ett bättre system än det som nu existerar på det kinesiska fastlandet.

Slutligen, några ord av beklagande inför inställningen hos den socialdemokratiska gruppen i Europarlamentet, som försökte få bort betänkandet, för att förekomma ett resultat som inte skulle passa deras intressen. Det är beklämmande.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. (EN) Jag motsätter mig Kinas ettbarnspolitik och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Jag stöder inte en politik för ett Kina.

– Betänkande: Fraga Estévez (A6-0219/2006)

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har idag röstat för betänkandet om inledning till en debatt om en gemenskapsmodell för miljömärkningsprogram för fiskeriprodukter. Vi är positiva till att EU fastställer gemensamma minimiregler för miljömärkning av fiskeriprodukter, samt att dessa ska följa gällande internationella standarder.

Vi anser dock, i rak motsats till betänkandet, att det är bra att det finns olika privata märkningar och att all miljömärkning av fiskeriprodukter bör ske genom privata aktörer. Vi delar inte heller föredragandens övertygelse om att den gemensamma fiskeripolitiken ger det mest miljövänliga fisket. Tvärtom är vi övertygade om att den gemensamma fiskeripolitiken är en stor del av orsaken till utfiskning och miljöproblem.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Åtgärder som syftar till att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske är positiva. Jag ifrågasätter dock behovet av att EU centralt ska införa ett miljömärkningsprogram för fiskeriprodukter. Inrättandet av en gemensam EU-miljömärkning riskerar att skapa överflödig byråkrati och kan begränsa företagens, fiskeriorganisationernas och medlemsstaternas möjligheter att ta fram egen miljömärkning.

Jag röstar således nej till detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som debatten har visat ger miljömärkningen av fiskeriprodukter upphov till viktiga frågor.

Föredraganden säger att en typ av krav skulle kunna grundas på objektiva faktorer såsom vetenskaplig analys, utifrån tillämpningen av gemenskapsnormer som syftar till att säkerställa att allt fiske i EU:s medlemsstater är hållbart.

Men införandet av andra krav såsom mer selektiva produktionsmetoder skulle leda till att man tillämpade ett efterhandskrav. Det skulle gå stick i stäv mot principen att påverkan på resurser måste analyseras på grundval av beslut om tekniska åtgärder, och inte i efterhand.

Det handlar också om införandet av ett livsmedelssäkerhetskrav, som skulle väcka frågan om faran med fiskeriprodukter som fångats vilda och inte är lämpliga som livsmedel. I det fallet är det inte märkning det handlar om. Sådana fiskeriprodukter får inte under några som helst omständigheter fångas, ännu mindre bjudas ut till försäljning. Detta är vad som sker när man tror att det finns någon form av havsförorening som leder till fiskeförbud.

Vi står därför fast vid det vi sa i vårt anförande.

– Situationen i Mellanöstern (B6-0469/2006)

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill bara påpeka att även om jag stödde resolutionen om Libanon så har jag alltför ofta hört personer i denna kammare, däribland den höge representanten Javier Solana, använda uttrycken ”Europeiska unionen” och ”medlemsstaterna i Europeiska unionen” som synonymer och säga att Europeiska unionen spelar och har spelat en viktig roll i krisen i Libanon och också skickar Unifiltrupper. Så är inte fallet: vissa medlemsstater, vissa länder spelar en roll.

Europeiska unionen har tyvärr gett upp till och med de blygsamma, svaga utrikespolitiska instrument som den kunde ha använt. Den roll som Europeiska unionen skulle kunna spela består i att erbjuda utsikter om medlemskap till länder på andra sidan Medelhavet: Turkiet, Israel och även andra demokratier bortom Medelhavet. Medlemsstaternas Israel- och Palestinapolitik är i stället dömd att misslyckas.

  Romano Maria La Russa (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Bortsett från mitt fullständiga bifall till Unifil 2 måste jag uttrycka förbehåll inför den aktuella mobiliseringen av EU:s länder, med undantag av Italien, Frankrike och Spanien, som kommer att begränsa sig till ett mer eller mindre symboliskt bidrag.

Europas vädjanden har hittills varit svaga – den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, Javier Solana, krävde ett starkt svar från alla unionens länder, men hans ord har upplösts i tomma intet över Bryssel. Även om jag skulle vilja släta över den förtäckta pro-palestinska vinkling som är förhärskande i EU-institutionerna och som ibland verkar glida över i antisemitism, måste jag i alla fall betona ännu en gång hur kraftlöst EU är: genom att försöka vara politiskt korrekt som vanligt har EU varit ovilligt att inta en tydlig, bestämd inställning.

Jag undrar emellertid hur man kan tala om lika stora avstånd.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Adamos Adamou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I 34 dagar bevittnade världen en militär operation som utfördes av en enormt välutrustad armé som – tack vare Förenta staternas medverkan och de ultramoderna raketer som man skickade upp ända till slutet – förstörde och invaderade södra Libanon, dödade hundratals civila, fördrev en tredjedel av befolkningen och förpassade landets ekonomi 20 år tillbaka i tiden. Israel är skyldigt till många krigsförbrytelser, vilket bekräftas av rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch.

Hizbollahs tillfångatagande av israeliska soldater var förevändningen för att genomföra en förberedd plan. Som cyprioter har vi vår egen speciella erfarenhet av militärt ingripande och tillbakavisar filosofin att man inte ska ta ställning, som ligger till grund för parlamentets förslag till resolution, och också varje försök att jämställa offren med förövarna.

Vi stöder embargot mot leveranser av militär utrustning till Israel, för att avbryta denna militära maskins verksamhet och skicka ut budskapet att det internationella samfundet inte samtycker till det folkmord som håller på att begås mot Palestina och grannfolken. Vi kräver att en kärnvapenfri zon skapas i vår region, inklusive Israel.

Vi måste fördöma Israels politik mot Palestina förbehållslöst och bestämma att vi omedelbart ska återvända till förhandlingsbordet för att snabbt hitta en slutgiltig lösning.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är skrämmande att parlamentet har valt den uppfattning som föreslås i detta betänkande, nämligen att jämställa Israel och Palestina – dvs. angriparen och offret – när det som krävs är ett tydligt fördömande av både de krigsförbrytelser som Israel har begått i Libanon och de attacker och den statsterrorism som Israel fortsätter att utöva i de palestinska ockuperade områdena, inklusive Gaza. Det är en dålig början.

I en särskilt komplicerad och farlig tid borde EU åtminstone kräva att Israel följer FN:s beslut om Israels ockupation av palestinska territorier, att Israels handhavande av de ockuperade palestinska territorierna omedelbart stoppas, att blockaden mot Gaza upphävs omedelbart, dvs. ett återöppnande av gränsen mot Egypten och tillåtelse av fri rörlighet för personer och varor, att Golanhöjderna återlämnas till Syrien och Shebaafarmerna till Libanon, att utsedda palestinska ministrar och parlamentsledamöter friges omedelbart, att förhandlingar inleds om utväxling av fångar, att bosättningar upphör och, slutligen, att Israel återupptar återbetalningen av palestinska skatte- och tullinkomster.

En varaktig fred i Mellanöstern är beroende av respekten för de palestinska, syriska och libanesiska folkens rätt till sin egen suveränitet.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) I denna debatt om situationen i Mellanöstern vill jag erinra ledamöterna om att parlamentet den 31 maj 2005 röstade igenom en resolution med titeln ”Irak: det assyriska samfundet; situationen i irakiska fängelser”.

Jag måste tyvärr meddela att situationen för de kristna i Irak, och särskilt assyrierna, fortsätter att försämras. Vi har just fått veta att doktor Donny George, chef för Iraks museum och en av de mest välkända assyrierna i landet, har flytt till Syrien med sin familj.

Den avgående ambassadören för Storbritannien, William Patey, har pekat på att Irak redan befinner sig i ett inbördeskrig utan krigsförklaring.

Vad ska man göra? Vi måste stå bakom de kyrkliga ledarna helt och fullt och kampanjen för att rädda assyrier, som jag stöder och som stöder mig, i deras kampanj i norra Irak senare under månaden.

Vi i EU och FN måste trycka på för att denna infödda irakiska folkgrupp, liksom kurder, sunniter och shiiter, får sitt eget förvaltningsområde i ett enat Irak, vilket anges i den irakiska konstitutionen. Annars kommer den kristna gruppen i Mellanöstern, som en gång utgjorde 20 procent av befolkningen, att fördrivas helt.

  Patrick Gaubert (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I mitt tal den 6 september i kammaren vädjade jag om en balanserad bedömning av situationen före, under och efter konflikten mellan Israel och Libanon, och av dess följder för de berörda befolkningarna och för regionens framtid.

Det gemensamma förslaget till resolution förefaller mig inte svara mot denna önskan om en balanserad syn, vilket bl.a. framgår av skälen A och B samt punkterna 17, 20 och 25.

Jag röstade därför emot denna resolution.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan beklagar djupt den rådande situationen i Libanon. I ett krig är det alltid de skyddslösa och oskyldiga som får betala det högsta priset. Konflikten i Libanon är ett skolexempel på att våld föder våld, och vi tar starkt avstånd från alla slags våldshandlingar som utförs från båda sidor. Betänkandet som helhet innehåller många bra förslag och idéer, men vi anser att FN bör vara det organ med högst auktoritet på området. Betänkandet berör dessutom en känslig utrikespolitisk fråga som medlemsstaternas regeringar är oense om. Vi anser att det är upp till varje medlemsstats regering att ta ställning i frågan. Vi anser att frågan i sin helhet är en fråga för FN och inte för EU.

Junilistan lägger därför ner sin röst.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Bland andra klandervärda handlingar har parlamentet ännu en gång, skamligt nog, tvått sina händer över Israels ansvar för sina brott, genom att försöka blanda ihop angriparen – Israel – och dess brott med Israels offer – det palestinska och det libanesiska folket, med deras rättmätiga motståndskamp mot angrepp och ockupation.

Parlamentet flätar också samman FN:s säkerhetsråds resolutioner 1701 och 1559 och betonar att ”denna lösning bör leda till avväpnande av all milis, inbegripet Hizbollah”, och det man säger om resolutionerna 242, 338, 426 och 520 är bara tomma ord.

Inte desto mindre erkänner parlamentet – mot bakgrund av de överväldigande bevisen för den allvarliga utvecklingen i Mellanöstern, och ställt inför Israels brutala angrepp mot det palestinska och det libanesiska folket, särskilt mot bakgrund av det fasta, beslutsamma motståndet från folket i dessa länder – vad som länge har behövts: en rättvis och varaktig lösning på konflikten mellan Israel och Palestina, som är nödvändig för att fred och säkerhet åter ska råda i regionen, en global, hållbar och varaktig lösning för regionen grundad på den relevanta resolutionen från FN:s säkerhetsråd.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar Europaparlamentets resolution om Mellanöstern. Framsteg mot en varaktig fred i Mellanöstern kommer endast att göras när en ömsesidig samexistens av en israelisk och en palestinsk stat, båda med säkra och erkända gränser, respekteras och stöds av det internationella samfundet. Mot bakgrund av det uppmanar jag EU att göra allt som är möjligt för att säkra det resultatet.

Medan konflikten pågick i Libanon uppmärksammades det inte internationellt att Gazas folk utsattes för 250 flygangrepp, 1 000 artillerigranater och att mer än 200 personer dödades, liksom att omkring 300 palestinska barnfångar vid den senaste räkningen hölls fångna i israeliska fängelser. Jag anser att det inte finns någon militär lösning på denna kris och att EU borde uppmana Israel att upphöra med offensiva militära åtgärder i regionen och omedelbart frige de palestinska barnfångar som den israeliska armén fängslat.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Den humanitära katastrof som bevittnats i Libanon, med hundratals döda och skadade på båda sidor, skador på viktig infrastruktur och hundratusentals människor på flykt, har inte upphört med vapenvilan. Det är uppenbart att en rättvis och varaktig lösning på den israelisk–palestinska konflikten är nödvändig för fred och stabilitet i hela regionen.

Det krävs ett starkt och positivt ledarskap för att åter föra upp fredsprocessen i Mellanöstern högst upp på den internationella politiska dagordningen. Europeiska unionen kan spela en roll genom att stå för en del av detta ledarskap och också genom att tänka om när det gäller EU:s inställning till bistånd till Palestina och förhållandet till Hamas.

  Willy Meyer Pleite, (GUE/NGL) skriftlig. (ES) Vi framför i dag vår åsikt om ett förslag till resolution om krisen i Mellanöstern och visar att parlamentet, till skillnad från Europeiska rådet, reagerar på ett lämpligt sätt på situationen. Jag röstar för därför att resolutionen ska innehålla vissa delar som är avgörande för att stärka den bräckliga vapenvilan mellan den israeliska armén och Hizbollahmilisen. Som det uttrycks i texten, enbart politisk dialog kan lösa denna konflikt, aldrig militära handlingar.

Trots det återstår vissa frågor såsom Israels straffrihet efter konflikten. EU måste vara modigt och gå i spetsen för kravet på att Israel bidrar till återställningskostnaderna efter den förödelse som orsakats av Israels bombning av infrastruktur och civila mål.

Eftersom den fortgående ockupationen av och angreppet mot Palestina inte får glömmas bort är det mycket viktigt att det blir en internationell konferens för en lösning av krisen i Mellanöstern. En sådan konferens skulle sträva efter sanktioner mot staten Israel och landets återgång till respekt för internationell rätt, och klargöra färdplanen som syftar till att lösa konflikten.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Det grekiska kommunistpartiet röstade emot det oacceptabla gemensamma förslag som undertecknats av företrädare för alla de politiska partierna.

Förslaget ansluter sig till EU:s ståndpunkt som innebär ett godkännande av planen från Nato/Förenta staterna om den ”nya Mellanöstern”, som resulterade i kriget mot Libanon, som man kallar för en konflikt och därigenom frikänner Israel.

Man försöker i förslaget framställa EU som opartiskt och jämställer därmed offer och förövare, genom att man blandar in folkets motstånd mot Israels och Förenta staternas imperialistpolitik.

Man godkänner resolution 1701, välkomnar utsändandet av ockupationsstyrkor från EU och förespråkar avväpnande av folkets styrkor som hjältemodigt kämpade mot det orättvisa angreppskriget. På så sätt samtycker man till genomförande av imperialistplanerna. Man tillskriver palestinierna ansvar utan att fördöma Israels folkmord.

Man omnämner inte erkännandet av den palestinska regeringen eller frisläppandet av tusentals libanesiska och palestinska fångar i israeliska fängelser.

Man välkomnar EU:s ockupationsnärvaro i Mellanöstern, som inte garanterar fred för folkens väl utan kommer att underblåsa en upptrappning i ett försök att genomföra Natoplanen för att kontrollera hela området.

De politiska krafter som har undertecknat detta bär ett enormt ansvar gentemot folket, dess styrkor och organisationer som har stridit i många år med stor blodspillan.

I denna kamp uttrycker det grekiska kommunistpartiet sin solidaritet och kräver att folket ska trappa upp striden mot den euro-amerikanska imperialismen.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Avtalet om att skicka trupper till Libanon vittnar om okunnighet om reglerna för insatser.

Även om parlamentets stöd till sammankallande av en fredskonferens för Mellanöstern ska ses som något positivt är det beklagligt att dess ledamöter röstar för att trupper ska skickas till Libanon på grundval av ett mandat som brister i klarhet – de har inte fått någon genomgång eller annan information om Unifils regler för insatser, som fortfarande är hemliga.

Av parlamentets resolution framgår att man välkomnar ett starkt mandat för styrkan som ska skickas till Libanon. Man utesluter inte uttryckligen möjligheten att avväpnandet av Hizbollah kan vara en uppgift för Unifilsoldater, alltså för soldater från EU:s medlemsstater. Det är hänsynslöst egensinnigt att förespråka militära ingripanden av detta slag, och den faktiska effekten av det är att man signalerar grönt ljus för europeiska trupper att föra krig i Libanon.

Det är skamligt att kriget i Libanon i Europaparlamentets resolution bara beskrivs som ”oproportionerligt” från Israels sida i förhållande till angreppen från Hizbollah, och detta kan bara ses som cyniskt mot bakgrund av de många civila offren i Libanon.

Uppenbarligen finns det de som aldrig kan få tillräckligt av offer, för i resolutionen påstås att ”närvaron av en multinationell styrka i Libanon skulle kunna utgöra en modell att följa vid förhandlingarna om en lösning på konflikten mellan Israel och Palestina”. Vad som behövs är tvärtom en politisk lösning snarare än att man skickar fler och fler trupper.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Ibland är fred det enda man kan prata om. Det finns inte tid att anklaga varandra, gräla eller ge betalt för gammal ost. Fred i Mellanöstern kan bara byggas mellan folk, länder och stater som är fria och demokratiska, ansvariga för sina egna handlingar och kompetenta att förvalta sitt eget territorium. Demokrati, frihet och utveckling är det bästa motgiftet mot ideologier i vilkas namn vissa olyckligt lottade människor blir gisslan på grund av terrorism och extremism.

Det är också nödvändigt att vid detta tillfälle tala om säkerhet, utan vilken fred inte kan upprättas. Följaktligen är utsändandet av en betydande militär styrka med operativ kapacitet till södra Libanon en lösning som skulle kunna ändra händelsernas gång och som skulle kunna bidra till att förhindra att angreppen och krigen upprepas.

Vi är dock medvetna om riskerna. Alla har inte de bästa avsikterna i själ och hjärta, och alla regimer är inte benägna att inta en försonlig ståndpunkt. Detta kommer dock inte att stå i vägen för freden utan enbart hindra människor från att vara naiva.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Jag stöder kompromisstexten om Mellanöstern. Det finns ingen militär lösning på problemen i den regionen. Inte enbart det grova och avsiktligt urskillningslösa användandet av våld från Israel, i form av bombningen av civila mål, användandet av illegala vapen, den storskaliga förstöringen av civil infrastruktur och den allvarliga skadan på kustlinjen, utan också den urskillningslösa raketattacken som iscensattes av Hizbollah förtjänar vårt fördömande.

Medlemsstaterna måste förhindra en förnyad kapprustning i regionen genom att strikt tillämpa EU:s uppförandekod om vapenexport för alla vapenleveranser dit. När nu Förenta staternas politik i området har visat sig misslyckas är det mycket viktigt att en ny regional fredskonferens – en ”Madrid II” – hålls för att finna en omfattande, hållbar lösning som är genomförbar och som grundar sig på staten Israels rätt att leva inom säkra och erkända gränser och på palestiniernas rätt till en livskraftig egen stat på de ockuperade territorierna, med stark betoning av säkerhet och nedrustning.

EU måste återuppta dialogen med Syrien och göra landet delaktigt i ansträngningarna för att nå fred, bl.a. genom att skriva under det gemensamma associeringsavtalet som ett viktigt steg mot att tillgodose mänskliga rättigheter på ett mera verksamt sätt.

  Kyriacos Triantaphyllides (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I 34 dagar bevittnade världen en militär operation som utfördes av en enormt välutrustad armé som – tack vare Förenta staternas medverkan och de ultramoderna raketer som man skickade upp ända till slutet – förstörde och invaderade södra Libanon, dödade hundratals civila, fördrev en tredjedel av befolkningen och förpassade landets ekonomi 20 år tillbaka i tiden. Israel är skyldigt till många krigsförbrytelser, vilket bekräftas av rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch.

Hizbollahs tillfångatagande av israeliska soldater var förevändningen för att genomföra en förberedd plan. Som cyprioter har vi vår egen speciella erfarenhet av militärt ingripande och tillbakavisar filosofin att man inte ska ta ställning, som ligger till grund för parlamentets förslag till resolution, och också varje försök att jämställa offren med förövarna.

Vi stöder embargot mot leveranser av militär utrustning till Israel, för att avbryta denna militära maskins verksamhet och skickar budskapet att det internationella samfundet inte samtycker till det folkmord som håller på att begås mot Palestina och grannfolken. Vi kräver att en kärnvapenfri zon skapas i vår region, inklusive Israel.

Vi måste fördöma Israels politik mot Palestina förbehållslöst och bestämma att vi omedelbart ska återvända till förhandlingsbordet för att snabbt hitta en slutgiltig lösning.

– Skogsbränder och översvämningar (B6-0460/2006)

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget som lagts fram av sex politiska grupper om skogsbränder och översvämningar. Till att börja med gläder det mig att såväl bränder som översvämningar har lagts till den ursprungliga texten. Det är i huvudsak tydligt att de med tiden allt fler naturkatastroferna och andra störningar som påverkar territorierna och befolkningarna ibland är vissa medlemsstater övermäktiga när det gäller deras förmåga att vidta åtgärder och att Europeiska unionen måste hjälpa till. Faktum är att Europeiska unionen inte tycks vara tillräckligt delaktig i åtgärder vid dessa kriser, och jag beklagar att man i resolutionen inte mer tydligt och beslutsamt stöder idén med att inrätta en europeisk räddningstjänst. Detta skulle inte innebära att man måste rekrytera tjänstemän med ansvar för räddningstjänsten, utan att man skulle ha chefer på EU-nivå med befogenheter att samordna vissa räddningstjänster inom EU:s territorium och detta på begäran av en medlemsstat som är oförmögen att hantera en särskild situation.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har idag röstat emot den gemensamma resolutionen om skogsbränder.

Vi beklagar de många och omfattande skogsbränder och översvämningar som drabbat Europa. Vi anser att EU i vissa fall bör stödja drabbade länder och regioner ekonomiskt när extrema naturkatastrofer inträffar. Stöden får däremot inte leda till att skogsbränder kan leda till ekonomisk vinning.

Vi anser inte att de årligt återkommande bränderna och översvämningarna i samma regioner motiverar gemensamma instrument för att bekämpa dessa och gemensam finansiering för att kompensera drabbade. Vi anser tvärtom att det viktigaste arbetet för att bekämpa dessa bränder och dess orsaker bör ske, initieras och finansieras lokalt och nationellt.

  Den Dover (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa hyser medkänsla med offren för sommarens skogsbränder. Denna resolution tar dock inte tillräckligt fasta på att de flesta av bränderna verkar vara anlagda mordbränder. Till och med den spanska regeringens miljöminister antydde att vissa av bränderna kunde ha anlagts av skogsarbetare som var arga över att inte ha kallats in över sommaren av de regionala brandkårerna. Det är absolut nödvändigt att de enskilda medlemsstaterna vidtar fler förebyggande åtgärder för att förhindra att dessa avsiktliga handlingar upprepas. Av den anledningen kommer de brittiska konservativa inte att stödja det gemensamma förslaget.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade för betänkandet, men vi är besvikna över avslaget på vårt förslag att uppmana kommissionen att erbjuda särskilt gemenskapsstöd till Portugal, med avsikten att stödja återställande av de nedbrunna skogsområdena i nationalparkerna Peneda-Gerês och Serras d’Aire e Candeeiros, med hänsyn till deras oöverskådliga intressen när det gäller miljö, natur och ekonomi.

Vi välkomnar emellertid att parlamentet ännu en gång har uppmanat kommissionen att använda den europeiska solidaritetsfonden på ett flexibelt sätt för att underlätta användandet i fall som de tragiska skogsbrandskatastroferna. Skogsbränder leder inte bara till stora förluster, de påverkar också människors livsstil, särskilt i de mindre rika områden där man tvingas möta de ogynnsamma effekterna på infrastruktur, på ekonomiska möjligheter, på jobb, på naturarvet och kulturarvet, på miljön och turismen, vilka får en dominoeffekt på den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Vi välkomnar också betoningen av att Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Forest Focus-programmet måste kanalisera sina insatser till förebyggande av skogsbränder i de sydliga länderna.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan välkomnar internationell solidaritet då ett land drabbas av skogsbränder eller översvämningar. Vi beklagar dock att EU-institutionerna försöker använda denna typ av tragiska händelser till att förstärka unionens inflytande över olika politikområden. Det åligger främst medlemsstaterna att vidta åtgärder som minskar sannolikheten för att till exempel bränder utbryter. Samordning av resurser och gemensamma aktioner kan genomföras utanför EU-samarbetet.

Jag röstar därmed nej till denna resolution.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Herr talman! Tyvärr innehåller förslaget endast ett begränsat omnämnande av möjligheten att inte återbeskoga privatägda områden som uppfyller kraven för skogsområden. Omklassificeringen av skogar som resulterar i förändrad markanvändning och legaliseringen av betydande lagöverträdelser är åtminstone för Grekland den grundläggande orsaken till bränderna, som i stor omfattning är anlagda.

Dessa brott understöds genom riktlinjer för kommersialisering, privatisering och exploatering av skogsmark för andra verksamheter, och därigenom offrar man dessa viktiga gröna lungor på profitens altare och försämrar allvarligt miljön.

I Grekland föreslås till och med att man ska ändra den tillämpliga punkten i konstitutionen som skyddar skogar, eller åtminstone det som finns kvar av dem, särskilt kring städer och utbyggda turist- och bostadsområden, så att det inte finns några hinder för att genomföra denna människo- och miljöfientliga politik.

Dessa kriminella riktlinjer backas upp av otillräckliga resurser och brist på personal, vilket understryker EU:s och regeringarnas politiska ansvar och de omänskliga och miljöfarliga konsekvenserna av den politik de för.

Det finns ett stort och omedelbart behov av kompensation till offren. Det finns dock ett ännu större behov av en annan politik.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Vi har precis kommit tillbaka efter semestern. Normalt skulle vi känna oss utvilade och redo att sätta igång med arbetet.

I år har vi dock återvänt utfattiga, efter de bränder som har ödelagt skogar, angripit bostäder och tagit människors liv. Vi är trötta på ursäkter och känner oss verkligt desillusionerade.

Detta scenario med torka, varma somrar och bränder har upprepats gång på gång de senaste åren. Det räcker inte för oss att ha en riktig beräkning av när kriserna kommer att drabba oss. Mycket mer kan och måste göras.

Medlemsstaterna är ansvariga för räddningsinsatser inom sina territorier, och de måste hållas ansvariga när de inte gör allt i sin makt för att förhindra sådana katastrofer. Jag fördömer därför min regerings underlåtenhet att röja i småskogarna, vilket den är ansvarig för i nationalparken Peneda-Gerês. Denna underlåtenhet är obegriplig. Denna underlåtenhet orsakade bränderna.

Jag måste uttrycka min sorg över de förlorade människoliven i olika bränder i mitt land och andra länder i Europa. Om vi behövde anledningar att vara mer effektiva är de åtgärder som har vidtagits i våra länder och unionens biståndsåtgärder sammanflätade med förlusten av människoliv. Vi måste vara resoluta i kampen mot bränderna, i kampen mot förstörelsen av egendom och våra skogar, och i bevarandet av framtiden.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Jag har motvilligt gett mitt stöd till denna resolution, trots att jag motsätter mig idén i resolutionen att en komplett delegation från parlamentet ska skickas ut för att beskåda brandskadorna på olika platser. Jag anser inte att detta står i proportion till frågan och menar att de medel som sannolikt kommer att användas för detta initiativ skulle komma till bättre användning någon annanstans.

– Utvecklingsagendan från Doha (B6-0465/2006)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Det är en tragedi att detta misslyckades på grund av jordbruksområdet, när det uppgår till mindre än 5 procent av BNP för EU och Förenta staterna och ändå är så viktigt för utvecklingsländerna. Indien har erbjudit sig att upphöra med sitt jordbruksstöd senast 2013, medan Förenta staterna verkar vara fast beslutna att öka sitt jordbruksstöd. Vi kan bara hoppas att det sunda förnuftet återvänder till dessa överläggningar som är så viktiga för så många.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det som framkommer av uttalandena av UNICE och Peter Mandelson är att de som riskerar att förlora mest på de inställda WTO-förhandlingarna är de minst utvecklade länderna. Uttalandena skyler över innehållet i agendan från Doha, som har till syfte att främja avregleringen av varor och tjänster, och den centrala tanken är att utveckling främjas med hjälp av den handel som är fri från varje hinder för de stora multinationella företagen och att det finns en motsägelse mellan multilaterala och regionala bilaterala handelsavtal. Ingenting kan vara mer osant.

WTO lyder minsta vink från de stora multinationella företagen, och ger dessa expanderande marknader, ökar deras vinster, ger dem tillgång till råmaterial och banar väg för ytterligare exploatering av den kapitalistiska sfären.

Med den nuvarande begränsningen av marknadsexpansionen och den ökande styrkan hos tillväxtmakterna intensifieras centrala konkurrensförhållanden och det blir svårare att blint acceptera denna sfär. Dessutom har motståndet ökat mot den destruktiva politik som förs av IMF, Världsbanken och WTO och mot de multinationella företagens totala dominans.

Detta är orsaken till påtryckningarna vid förhandlingsbordet på att den kapitalistiska sfären ska acceptera agendan, såsom skedde i Uruguayrundan, vilken tog åtta år att slutföra.

Vi röstade därför emot.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag hoppas att denna resolution om uppskjutandet av Doharundan kommer att sända en tydlig signal till de förhandlande parterna om Europaparlamentets fortlöpande engagemang för multilateralism som en drivkraft för global utveckling.

Det är sant att länderna inte kommer till förhandlingsbordet som jämlikar i internationell handel. Det innebär att vi måste respektera våra Dohaåtaganden om ”mindre än fullständig ömsesidighet” när det gäller marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter, om särskild och differentierad behandling och handelsstöd till de fattigaste länderna. Det innebär särskilt att vi inte får fortsätta att låta jordbruket, som står för endast 2 procent av vår ekonomi, förbli ett hinder i dessa samtal.

Jag hoppas att denna tid av sammanfattning av arbetet i WTO kommer att göra det möjligt för parterna att fundera inte bara över hur organisationen måste förändras utan också över organisationens förtjänster – WTO är ett unikt organ inom internationell rätt. Bilateralism – med dess ojämlika villkor – är en torftig ersättning för utvecklingsländerna, som kommer att tvingas att gå med på mindre gynnsamma villkor för marknadstillgång och immateriella rättigheter. Jag röstade för ett förnyat engagemang för denna WTO-runda, som en ambitiös handelsrunda men också som den utvecklingsrunda som den ursprungligen var avsedd att vara.

  Jean-Claude Martinez (NI), skriftlig. – (FR) Vid toppmötet i Genève i juni 2006 visade EU sig redo att vara flexibelt tills det gav efter vid handelsförhandlingarna i WTO. Efter att den 18 december 2005 i Hongkong ha accepterat vårt avstående från våra jordbruksexportbidrag, från och med 2013, gjorde Peter Mandelson, vår kommissionsledamot och huvudförhandlare, den storartade gesten i Genève att tillåta att ett internationellt avtal ingicks – en sänkning med så mycket som 50 procent av tullskyddet för vår jordbruksmarknad.

Ändå har Brasilien, som snart ska hålla presidentval, och Förenta staterna, som snart ska ha kongressval, inte tagit minsta risk – för Förenta staterna att minska sitt inre stöd, och för Brasilien att öppna sin industriella marknad.

Förhandlingarna kommer att återupptas, men vi vet redan att kommissionen har gett efter när det gäller exportsubventioner och skyddet för vårt jordbruk och vår vinodling mot den sociala dumpningen i tredje länder, där multinationella företag tillverkar varor utan att det finns någon arbetsrätt eller social lagstiftning.

Lösningen för 2007 och för att bryta dödläget är att ha fantasin att uppfinna flexibla tullavgifter som kan återfås och som kan vara rabatterade, det vill säga avdragsgilla tullavgifter.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Alla som tror på att handel är en av drivkrafterna bakom ekonomisk utveckling och, framför allt, för att föra samman människor från olika länder, måste vara djupt besvikna på beslutet i juli att ställa in förhandlingarna i Doharundan på obestämd framtid. Att förhandlingarna har nått ett dödläge är en förskräcklig nyhet.

Den fråga som ligger för handen handlar inte om att främja det totala, omedelbara öppnandet av alla gränser eller omedelbart stoppa allt statligt stöd. I ekonomin tenderar utopier att vara farliga och förhastat beteende dyrt. Det är dock helt önskvärt att världshandeln öppnas upp och att största möjliga handel mellan norr och söder, mellan länderna i söder och mellan de mest och minst utvecklade länderna möjliggörs. Detta måste ske på ett rättvist och balanserat sätt, och på ett sådant sätt att det gynnar de mest konkurrenskraftiga producenterna, de hårdast arbetande exportörerna och den inte mindre viktiga, men ofta glömda, aktören – konsumenten.

EU måste klara av uppgiften att gå framåt och nå en tillfredsställande överenskommelse mellan sina medlemsstater och spela en ledande roll i WTO. En värld med friare handel är en friare värld.

  Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Herr talman! Handelsfrågor måste hanteras globalt, om det alls är möjligt, och det är värt mödan att fortsätta om vi inte kan komma överens just nu. Alternativet är ett träsk av ojämlika bilaterala överenskommelser som huvudsakligen kommer att missgynna utvecklingsländerna – vi ser redan hur denna trend blir allt värre. Att komma överens kommer uppenbarligen att ta mer tid, men på kort sikt har vi andra vapen i vår arsenal. Handelsstödsprogrammet utgör ett användbart medel för att arbeta mot en verklig utveckling, och jag skulle vilja se det utvecklas och hoppas självklart samtidigt att kommissionen kommer att fortsätta utöva påtryckningar för verkliga framsteg i själva WTO.

– Falska läkemedel (B6-0467/2006)

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Fransk press har vid flera tillfällen de senaste månaderna innehållit rapporter om den skada som förfalskade produkter och varumärken orsakar på ekonomin. Detta är beviset för att detta fenomen, tillsammans med globaliseringen, antar mycket oroväckande proportioner, vilket myndigheterna och medborgarna blir allt mer medvetna om. Det beräknas därför att 100 000 arbetstillfällen har försvunnit i Europa till följd av tillverkningen och saluföringen av förfalskade produkter.

Utöver skyddet för immateriell egendom kan det också finnas tragiska konsekvenser för hälsan. Det är fallet med förfalskningen av läkemedel och vaccin, vilket äventyrar miljontals människors liv, särskilt i utvecklingsländerna och framför allt i Afrika.

Konsumentskyddet är en viktig uppgift för Europeiska unionen. Unionen måste därför harmonisera och förbättra sin lagstiftning i syfte att bekämpa detta gissel, som antar oroväckande proportioner. Den måste även bidra till att förbättra lagstiftningen i tredje länder.

Det var därför med stort intresse som jag röstade för resolutionen om falska läkemedel.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Det var inga problem för mig att stödja denna resolution. Förfalskning av läkemedel är den allvarligaste och mest amoraliska formen av förfalskning eftersom den äventyrar hälsan för miljoner konsumenter. Problemet är särskilt utbrett i utvecklingsländerna där läkemedel utan viktiga aktiva beståndsdelar är i omlopp (i vissa länder så mycket som 50 procent av de tillgängliga läkemedlen) och används för att behandla dödliga tillstånd såsom hiv/aids, tuberkulos och malaria.

Det finns inget skäl till att förfalskning av läkemedel och deras distribution inom eller över gränser inte skulle utgöra ett brott i internationell rätt. Jag och mina kolleger skulle vilja se en större samordning av nationella och transnationella organ som är delaktiga i kampen mot pirattillverkning. Jag stöder också att EU intar en ledande roll för att stärka kapaciteten för tillsyn och kvalitetskontroll av medicinska produkter och medicinsk utrustning som släpps ut på marknaden i resurssvaga länder.

Jag vill uppmana myndigheterna och läkemedelsföretagen att fortsätta att garantera ursprunget och kvaliteten hos tillgängliga läkemedel, och erkänna den enorma betydelsen av kampen mot denna farliga form av pirattillverkning.

– Europeisk avtalsrätt (B6-0464/2006)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Ett ganska motsägelsefullt synsätt kan iakttas i dag i parlamentet. Å ena sidan har vi ett betänkande av Diana Wallis, i vilket det föreslås att vi ansluter oss till Haagkonferensen för att förena lagvalsreglerna, och det förefaller mig vara ett utmärkt synsätt. Å andra sidan har vi en tendens att vilja förena den materiella regeln i europeisk avtalsrätt. Jag anser att det första synsättet är det riktiga, medan det andra är betydligt mer diskutabelt.

När det gäller europeisk avtalsrätt förefaller det mig som att det helt enkelt bör fastställas exempelvis att den tillämpliga lagen ska vara den som parterna väljer och, om de inte har valt en tillämplig lag, att den tillämpliga lagen ska vara den som gäller på den plats där avtalet ingicks och, slutligen, om avtalet ingicks mellan parter som befann sig på olika platser, att den lag som är tillämplig på avtalet ska vara den som gäller på den plats där avtalet görs gällande. Ordalydelsen i denna mycket enkla regel behöver bara uppfylla det rättmätiga behovet av rättssäkerhet utan att på ett relativt godtyckligt och auktoritativt sätt behöva förena den nationella rätten i var och en av medlemsstaterna.

– Betänkande: in 't Veld (A6-0252/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Flygbolag som bedriver passagerartrafik till Förenta staterna tillhandahåller amerikanska säkerhetsmyndigheter personuppgifter som finns i passageraruppgifterna, på begäran av myndigheterna, under förevändningen av det så kallade ”kriget mot terrorn”. Bland dessa uppgifter finns 34 kategorier av information, exempelvis hotell- och resebokningar, telefonnummer, e-postadresser, adresser till bostäder och arbetsplatser, favoriträtter, kreditkortsnummer och mycket annat.

Parlamentet har bedömt att detta avtal mellan EU och Förenta staterna är olagligt. Parlamentet kritiserade bristen på klarhet angående rättsläget och avtalets orimlighet när det gäller skyddet för medborgerliga rättigheter, friheter och garantier samt skydd för personuppgifter, i enlighet med Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. EG-domstolen stöttade parlamentets åsikt om den rättsliga grunden och åsidosatte rådets beslut, med verkan från den 1 oktober 2006.

Detta är en annan oacceptabel situation som måste få ett slut, eftersom den undergräver rättigheter, friheter och garantier, och utgör en del av den rådande trenden med utpräglat säkerhetstänkande. Den innebär även att USA:s suveränitet har företräde framför de enskilda medlemsstaterna, med tanke på att Förenta staternas nuvarande och framtida lagstiftning inom detta område enligt avtalet skulle gälla.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Ett avtal mellan EU och USA om användningen av passageraruppgifter behövs snarast, med tanke på det förestående rättsliga vakuumet från den 1 oktober 2006. Vi måste därför se till att vi är tydliga om de principer som vi för med oss till förhandlingsbordet.

Skyddet för våra medborgares grundläggande rättigheter är utan tvekan kärnan i varje förhandling inom detta område. Ändå kan vi inte strunta i att världen är en skrämmande plats där förebyggande och bekämpande av terrorism är en allt viktigare värdering och målsättning.

Samtidigt som globaliseringen har öppnat nya världar och ny handel och gjort det möjligt för medborgarna att utforska nya territorier har den även gjort det möjligt för nya monster att visa sitt fula tryne. Terrorism och organiserad brottslighet är exempel på detta.

Det finns åtgärder som kan vidtas snabbt, på grundval av tydliga, exakta principer, för att skydda våra medborgare från varje attack mot deras liv, egendom och grundläggande rättigheter. Jag tvivlar därför inte på att dessa är samma principer som kommer att vägleda våra partner vid förhandlingsbordet och att avtalet kommer att förhandlas i syfte att skydda våra medborgare.

– Betänkande: Sifunakis (A6-0260/2006)

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag vill visa min uppskattning för min kollega Nikolaos Sifunakis enastående arbete när det gäller skyddet av Europas naturarv, byggnadsarv och kulturarv i landsbygdsområden och öregioner.

Som vald representant för en landsbygdsregion där naturarvet skyddas, byggnadsarvet är urgammalt och kulturarvet är rikt, uppskattar jag betydelsen av detta betänkande.

Jag anser även att den mångfacetterade karaktären och starka identiteten hos arvet i landsbygdsområdena och öregionerna är det som skiljer ut dem och gör dem rika.

Jag skriver helt under på rekommendationerna i betänkandet om de åtgärder som syftar till att skydda, återställa och främja små traditionella samhällen på ett lämpligt sätt.

De nödvändiga resurserna måste utnyttjas både från strukturfonderna och från de anslag som är öronmärkta för miljön och den nationella fördelningen.

Alla EU-initiativ såsom EU:s kulturarvspris och de europeiska kulturarvsdagarna måste uppmuntras och göras mer kända för att det europeiska arvets mångfald och rikedom ska främjas, som en faktor i den sociala sammanhållningen.

Jag anser vidare att mer vikt bör läggas vid att bevara och föra vidare de regionala språken, dialekterna och målen i våra landsbygdsområden och öregioner, eftersom dessa också är en del av vårt arv.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet av Nikolaos Sifunakis om skyddet av Europas naturarv, byggnadsarv och kulturarv i landsbygdsområden och öregioner, eftersom jag anser att kulturarvet bör stärkas och införlivas helt i EU:s politik och ekonomiska resurser, bland annat genom användning av strukturfonderna.

Med tanke på att landsbygdsområdena täcker cirka 90 procent av territoriet i det utvidgade EU och utgör en värdefull reservoar för naturligt liv och kulturellt kapital är det av största vikt att vi investerar mer i utvecklingen av lokala ekonomier, för att vända trenden med minskande landsbygdsbefolkningar, uppmuntra och stödja ”alternativ, hållbar turism” och skydda lokala kunskaper och traditionella yrken.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet av Nikolaos Sifunakis (socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, Grekland) om skyddet av Europas naturarv, byggnadsarv och kulturarv i landsbygdsområden och öregioner, eftersom jag anser att det historiska och kulturella arvet i landsbygdsområden och öregioner bör ge ett betydande bidrag till att förbättra den sociala och ekonomiska utvecklingen i dessa regioner.

Jag anser också att den positiva aspekten i detta betänkande ligger i främjandet av begreppet hållbar utveckling, som gör det möjligt att uppnå en nödvändig balans mellan de lokala samhällena och miljön, och i den integrerade attityd som föreslås för traditionella jordbruksområden. När det gäller det civila samhällets medborgerliga deltagande anser jag att det är viktigt att belysa den tonvikt som Nikolaos Sifunakis lägger vid behovet av att involvera lokalbefolkningen i utformningen och genomförandet av politik, varav en del finns i betänkandet, enligt följande: en systematisk studie av kulturarvet och skapandet av en rättslig ram för dess skydd, finansiering för att återställa lokala monument och traditionella jordbruksmetoder, ett omfattande återställande av traditionella miljöer och traditionella byggnadsformer samt kunskaper och traditionella yrken som förs vidare från generation till generation.

Min röst för grundar sig därför på betänkandets kvalitet. Jag vill därför gratulera Nikolaos Sifunakis.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att betänkandet innehåller vissa motsägelser och ett par punkter som vi inte skriver under på röstade vi för den slutliga resolutionen, eftersom vi anser att det är viktigt att stödja skyddet och bevarandet av kulturarvet via strukturfonderna och de befintliga gemenskapsinitiativen, såsom Leader +, Urban II och Interreg III, som ska integreras i de nya finansiella instrumenten i GJP under nästa budgetperiod (2007–2013).

Vi välkomnar även tanken på att uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att möjliggöra en större tillgänglighet och uppmuntra små företag, traditionella hantverk och yrken samt lokala traditioner och seder, genom en storskalig kampanj för att främja byar och samhällen inom medlemsstaterna, för att på ett bestämt sätt bidra till att utveckla den lokala ekonomin och begränsa flykten från landsbygden.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att samarbeta med Europarådet i syfte att ytterligare främja de traditionella samhällena och byggnadsarvet i landsbygdsområden och öregioner som en del av initiativet med europeiska kulturarvsdagar, för att göra allmänheten i EU mer medveten om värdet av de lokala och regionala kulturella identiteterna.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att det i enlighet med subsidiaritetsprincipen är medlemsstaterna, regionerna och kommunerna som kan och ska handha skyddet av natur-, byggnads- och kulturarv.

Att på ett konstlat sätt skapa ett gemensamt EU-kulturarv på EU-nivå tar vi bestämt avstånd från. Idén att skapa en rättslig ram på EU-nivå för att skydda landsbygdens kulturarv är inte realistisk. Detta ska handhas på medlemsstatsnivå.

Som alltid fantiserar Europaparlamentets kulturutskott fritt i sina betänkanden. I förslaget till betänkande, punkt 21 föreslås ett system med insatser till förmån för traditionella småsamhällen i likhet med systemet med kulturhuvudstäder. Det skulle innebära nya kostnader för EU:s budget.

I förslaget till betänkande, punkt 24 föreslås att man ska främja inrättandet av ett europeiskt kulturarvsår. Europaparlamentet föreslår ofta att olika temaår ska genomföras, men att genomföra dem alla skulle i praktiken vara omöjligt.

Jag röstar nej till betänkandet i sin helhet.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag vill gratulera Nikolaos Sifunakis till hans viktiga betänkande i rätt tid om skyddet av Europas naturarv, byggnadsarv och kulturarv i landsbygdsområden och öregioner, vilket har mitt stöd. Jag välkomnar särskilt hänvisningen till behovet av att EU vidtar gemensamma åtgärder för att skydda arvet, vilket innefattar både byggnads- och naturarvet i regionerna, som påverkats av människors levnad under lång tid.

Bevarandet av de många beståndsdelarna av kulturarvet ger en grund för vidare social och ekonomisk utveckling och förbättrar därmed miljöskyddet, anställningsmöjligheterna och den europeiska integrationen, och bidrar till att förhindra utflyttning och minskande befolkningar.