Jean-Pierre Audy (PPE-DE) skriftlig. – (FR) Jag röstade för Manolis Mavrommatis utmärkta betänkande om det viktiga ämnet förhållandet mellan medierna och utvecklingen. Rätten till yttrande- och informationsfrihet står inskriven i artikel 19 i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter, vilken antogs av FN 1948, och erkänns följaktligen som en grundläggande mänsklig rättighet. Pressfrihet är en viktig förutsättning för goda styrelseformer inom offentliga och privata organ och bidrar till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, som ska uppnås senast 2015 för att skapa en säkrare värld utan fattigdom.
Pressfriheten är av avgörande betydelse för tillgång till kunskap och för öppenhet, och den måste vara fullständigt oberoende. Den bidrar på ett betydelsefullt sätt till att bekämpa okunskap, detta mänsklighetens gamla gissel, och den förebygger korruption. Även om jag beklagar att frågan om ansvar för författare, innehavare, användare och distributörer av information inte har införlivats bättre välkomnar jag det betydelsefulla bidrag som detta betänkande utgör för frihet, fred och demokrati i världen.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Föredraganden tar i sitt betänkande upp den viktiga roll som medierna spelar för ett lands utveckling. Yttrande- och pressfrihet är nödvändiga i en demokrati, men även god tillgång till medier för samtliga grupper i samhället krävs för att ett samhälle ska fungera väl.
Det finns emellertid vissa inslag i betänkandet som vi starkt motsätter oss. Vi står självfallet fast vid vår ståndpunkt att bistånd inte skall bedrivas på gemenskapsnivå. Detta är en medlemsstatsfråga. Vidare ska EU inte heller bedriva informationskampanjer i medlemsstaterna.
På det hela taget anser vi dock att innehållet är bra. Således har vi vid dagens votering röstat för betänkandet.
Daniel Strož (GUE/NGL), skriftlig. – (CS) Jag vill kommentera Mavrommatisbetänkandet, som vi röstade om utan att föra någon debatt dessförinnan. Även om det erbjuder en rad obestridligt intressanta idéer och slutsatser innehåller betänkandet en hel del tomt, onödigt svammel, som inte bara är ett misslyckande av att spegla vad som egentligen sker i medlemsstaterna utan också ett misslyckande av att bidra till att lösa de problem som Europeiska unionen borde ta itu med på detta område.
Jag vill betona att det i vissa medlemsstater inte finns några medier som man på långa vägar skulle kunna kalla oberoende eller professionella. Medierna i dessa länder är kategoriskt inte en ”livsviktig och grundläggande process för mänsklig utveckling”, för att citera betänkandet. I Tjeckien t.ex. är medierna bara komponenter för marknaden och helt uppenbart ett instrument för politisk manipulation som används för att vilseleda allmänheten. Det är ingen hemlighet att de mest betydelsefulla medierna i Tjeckien tillhör utländska koncerner och att den regionala pressen tillhör ett tyskt förlag.
Ett karakteristiskt drag på det här området är marginaliseringen av huvudsakligen vänsterorienterade åsikter, behandlingen av hela befolkningsgrupper som brottslingar och parias, och nedgraderingen av journalisternas roll till tjänstefolk som tvingas att orubbligt respektera och försvara redaktörens politiska plattform. Det finns inga restriktioner som tillämpas på redaktörer i fråga om koncentrerad mediemakt.
De tomma ord man tillägnar etik och humanitet är uppenbarligen mycket naiva och är liktydiga med att blunda för de verkliga problem som mediesektorn i EU befinner sig i.
Tomáš Zatloukal (PPE-DE). – (CS) Jag stödde Beazleybetänkandet om stöd till initiativ för att komplettera nationella läroplaner genom lämpliga stödåtgärder för att införliva den europeiska dimensionen. Det är uppenbart att införlivandet av Europas historia, delade kulturarv och ett grepp om det nuvarande tillståndet i Europa måste gå hand i hand med utveckling på andra områden, som exempelvis stöd för flerspråkighet. Jag välkomnar att Christopher Beazley tar upp utbildningsportalen Europeiska skoldatanätet och dess verksamhet. Jag vill också betona projektet e-vänskolekontakter, som förenar utbildningsinstitutioner från olika europeiska länder för att inrätta gemensamma projekt. Fler än 17 000 europeiska skolor har anmält sig till projektet e-vänskolekontakter. Detta initiativbetänkande är ett bra sätt för att hjälpa medlemsstater att införliva europeiska ämnen i sina utbildningssystem.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE) skriftlig. – (FR) Jag röstade för Christopher Beazleys utmärkta betänkande om initiativ för att komplettera läroplaner genom lämpliga stödåtgärder för att införliva den europeiska dimensionen. Vad gäller den europeiska konstruktionen känner alla till hur viktigt det är att ingjuta en europeisk kultur hos medborgarna, i synnerhet hos unga människor: det är nödvändigt för att lyckas med det europeiska projektet att skapa en human civilisation. Utöver språkinlärning bör Europeiska unionens historia och geografi tillsammans med humaniora och medborgarrätt vara ämnen där den europeiska dimensionen är framträdande. Jag instämmer helt i förslagen i detta betänkande, i synnerhet i fråga om att involvera lärarna i införlivandet av den europeiska dimensionen i utbildningen. Jag anser att en liknande process borde tillämpas vid universitet och för livslångt lärande.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Även om vi å ena sidan accepterar att det finns olikheter mellan och inom medlemsstaterna när det gäller införlivandet av den europeiska dimensionen i utbildningen och att, med tanke på språkens oerhörda betydelse, Comenius- och Linguaprogrammen bör få ett högre gemenskapsstöd håller vi å andra sidan inte med om att det bara finns ett enda synsätt i fråga om så kallad europeisk historia och europeiska värderingar.
Varje land har sin egen karaktär och varje folk sin egen historia, och till och med dessa kan betraktas utifrån olika vinklar beroende på ens perspektiv.
Vi anser att Europas rikedom består av dess mångfald i fråga om kultur och språk, och detta är något som måste bevaras. All standardisering måste undvikas.
Därför motsätter vi oss alla försök till standardisering som detta betänkande skulle kunna leda till, även om vissa positiva saker tas upp i fråga om språk och andra färdigheter, och tidigare betänkanden och befintliga gemenskapsprogram tas upp. Av den anledningen lägger vi ned vår röst.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan har i Europaparlamentet tidigare påpekat, och gör det igen, att endast medlemsländerna har ansvar för undervisningens organisation och utbildningssystemens innehåll. Tidigare har Europaparlamentet bland annat framfört att man önskar att gå in på språkundervisningen och utbildningssystemens anpassning till bland annat ny teknik och digitalisering. Nu är det den europeiska dimensionen som skall in i läroplanerna.
Men hur skall den europeiska dimensionen i Europas gemensamma historia och kulturella arv definieras? Och av vem eller vilka?
Vi måste agera i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Medlemsstaterna skall själva förespråka demokrati och tolerans i Europa i sina läroplaner och till sina samhällsmedborgare. Detta får inte regleras från EU-nivå.
Vi har därför röstat nej till betänkandet.
Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) I detta initiativbetänkande försöker man inte att inkräkta på nationella befogenheter när det gäller utbildning. I grund och botten försöker man i detta betänkande att begära förtydliganden när det gäller vad den ”europeiska dimensionen” är.
Det finns ett antal program för lärarutbyte och för studenter, såsom programmen Erasmus/Sokrates. I Storbritannien finns det dock ett stort antal studenter som inte känner till dessa möjligheter, och Storbritannien ligger efter andra länder när det gäller att skicka studenter utomlands.
Sedan Labourregeringen gjorde GCSE-språken icke-obligatoriska blev det antal studenter som studerade franska och tyska bara i år 14 procent lägre än under det föregående året.
På grund av ordvalet i det muntliga ändringsförslaget, som är tvetydigt, kunde inte de brittiska konservativa godta detta betänkande i sin helhet.
Bairbre de Brún och Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Vårt stöd för Beazleybetänkandet återspeglar vår önskan om att utlärandet av språk ska betonas kraftigt för att inskärpa en flerspråkig kultur inom vårt utbildningssystem i Irland. Vi anser också att alla medborgare ska ha tillgång till utförlig och objektiv information om Europeiska unionen och hur den påverkar deras liv.
Sinn Féins stöd för Beazleybetänkandet (A6-0267/2006) ”om initiativ för att komplettera läroplaner genom lämpliga stödåtgärder för att införliva den europeiska dimensionen” bör inte ses som ett ställningstagande för att Europeiska unionen ska få en ökad roll när det gäller medlemsstaternas utbildningssystem. Ansvaret för utbildning ligger på varje medlemsstat och bör förbli där.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Debatten om den europeiska dimensionen i skolorna skulle lätt kunna passera obemärkt. Ändå är detta en debatt där vissa grundläggande frågor tas upp.
Vi får inte glömma att alla beslut som vi fattar på området för utbildning får en avgörande betydelse för framtida generationer, för deras liv och världsåskådning.
Därför anser jag att Christopher Beazleys kommentarer om språkfärdigheter är mycket lämpliga, och jag vill upprepa att den europeiska indikatorn för språkkunskaper inte får uppfattas på fel sätt: det skulle motverka sitt syfte att främja inlärningen av bara ett fåtal europeiska språk.
Vi måste främja andra europeiska språk utanför Europa. Detta är en kunskapsskatt som hela Europa borde främja.
I detta avseende borde vi göra som vissa länder som t.ex. Österrike, Spanien, Portugal och Slovenien. Den europeiska dimensionen är väletablerad i utbildningssystemen i dessa länder, och människor uppmuntras att lära sig europeiska språk.
Den europeiska dimensionen i skolorna får inte försummas, i synnerhet inte med tanke på Europas ställning i världen, de nya utmaningarna inom den ekonomiska tillväxten som vi står inför och de politiska målsättningarna i fråga om samarbete med resten av världen.
Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag gratulerar vår föredragande till hans initiativ. Utbildning är och måste förbli en av medlemsstaternas befogenheter. Vi i Skottland kontrollerar i själva verket våra egna utbildningssystem, och det har vi gjort i århundraden. Vår föredragande påpekar dock något som är helt rätt, nämligen att våra barn ofta lämnar skolan dåligt utrustade för att delta som medborgare, och de vet ofta inte särskilt mycket om EU eller andra regeringar som arbetar för dem. De åtgärder som fastställs i detta betänkande utgör en intressant läxa för lärare inom hela EU.
Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Samtidigt som jag stöder initiativ för att förbättra studierna av främmande språk, kunskapen om kulturen och historien i de många europeiska länderna och för att stimulera en genuin debatt om EU:s karaktär, inbegripet dess många grundläggande brister, motsätter jag mig starkt åtgärder som utformats för att inskärpa stöd för EU-projekt om politisk integration och att skapa en falsk identitet som ”EU-medborgare”. I betänkandet blandas dessa olika aspekter ihop. Jag lade därför ned min röst.
Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det råder ingen tvekan om att ren luft är en fråga av avgörande betydelse för oss alla, och vi får inte heller glömma att det oundvikliga pris vi får betala för en dålig luftkvalitet i Europa är högre än kostnaden för genomförandet för företag och industri. De undantag och potentiella förlängningar som anges i kompromissdokumentet är emellertid för komplexa, och de kan sannolikt leda till allvarliga administrativa problem, och det är därför delegationen från Österrikiska folkpartiet i stor utsträckning har avvisat dessa kompromisser. De måste också övervägas mot bakgrund av ”bättre lagstiftning”, något man inte kan säga att de uppfyller. Av den anledningen bör hela paketet förkastas. Vi föredrar rådets ståndpunkt.
Joseph Muscat (PSE). – (MT) Min röst i fråga om Krahmerbetänkandet och Corbeybetänkandet var för högre nivåer för luftkvalitet och för strängare kontroller på detta område. Det främsta motivet för mitt beslut är det sätt som personer bosatta på Malta och Gozo behandlas på för närvarande av myndigheterna i landet. Vi befinner oss i en situation där man inte bara bryter mot de europeiska normerna, utan där man också underlåter att ge människor den information som de har rätt till om de ska kunna skydda sin hälsa och miljön. Ett konkret exempel på detta är att myndigheterna inte erkände offentligt att EU-direktiv om utsläpp från landets kraftverk hade överträtts förrän efter ett ingripande från min sida. Vi har dessutom kommit till ett stadium där den utrustning som mäter utsläppen från kraftverken Marsa och Delimara fortfarande inte fungerar flera månader efter att den enligt uppgift träffades av blixten. I går avslöjade man i den maltesiska dagstidningen l-orizzont att vi fortfarande inte vidtar adekvata åtgärder, med tanke på att det ännu inte har köpts någon ny utrustning. Detta är inte acceptabelt, och det ankommer på de behöriga myndigheterna och Europeiska kommissionen att följa detta brott närmare.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet av Holger Krahmer om förslaget till lagstiftningsresolution, vid första behandlingen, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om luftkvalitet och renare luft i Europa. Detta förslag till direktiv ska ersätta fem olika rättsliga instrument och bidra till processen för ”bättre lagstiftning”, och det är ett mycket positivt steg. Bekämpningen av luftföroreningar är något vi är skyldiga framtida generationer och, med tanke på utvecklingen på senare tid inom vetenskap och hälsofrågor, är det helt naturligt att se över och förenkla de befintliga texterna. Vi måste välkomna ansträngningarna från tillverkare av transportfordon och företag som har tillämpat regler som är tillräckligt stränga för att uppfylla de utmaningar vi står inför, inte minst våra medborgares hälsa. Vi måste se till att medlemsstaterna införlivar reglerna och tillämpar dem effektivt.
Jens-Peter Bonde (IND/DEM), skriftlig. – (DA) Vi stöder gemensamma miniminormer för luftföroreningar. Direktivet har en tillräckligt hållbar grund i artiklarna 175 och 176 där det fastställs att medlemsstaterna kan bevara eller anta bestämmelser för att säkerställa ett mer omfattande skydd. I artikel 176 fastställs dock även att ett sådant skydd måste anmälas till kommissionen och vara förenligt med fördraget. Gränsvärdena för luftföroreningar kan strida mot bestämmelser för den inre marknaden, och därför anser vi inte att ett direktiv med artiklarna 175 och 176 som rättslig grund är en tillräcklig garanti i sig självt för medlemsstaternas möjlighet att bevara eller anta bestämmelser för att uppnå en högre skyddsnivå.
Vi röstar likväl ”ja” eftersom vi är positiva till gemensamma miniminormer, och därför ska vi lägga fram förslag under andra behandlingen i parlamentet för att skapa en rättslig grund i direktivet som säkerställer medlemsstaternas rätt att anta strängare bestämmelser och för att klargöra att de har denna rätt.
Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Ren luft för medborgarna, deras hälsa och deras livskvalitet är en god tanke.
Olyckligtvis kan det betänkande vi nyss har antagit inte förverkliga den.
Den här texten uppfyller inte Världshälsoorganisationens rekommendationer, och den saknar det nödvändiga trycket.
PM2,5 är de finaste partiklarna och de som är skadligast för kroppen. Därför bör tröskelvärdet inte vara högre än 12 mikrogram.
Dessutom speglar inte perioderna för genomförandet, som sträcker sig till 2015, problemets allvar, och det är också oacceptabelt att det skulle få förekomma undantag.
Jag beklagar också att denna första behandling är ett direkt resultat av en kompromiss mellan de politiska grupperna, vilket har hindrat parlamentet från att arbeta på lämpligt sätt och låst fast oss i en ställning som inte alls uppfyller våra politiska målsättningar.
Slutligen speglar inte detta betänkande de ambitioner som vi likväl har uttryckt klart när det gäller miljöfrågor, såväl på den internationella arenan som inför den europeiska allmänheten.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den höga nivån i luften av föroreningar, i synnerhet i storstadsregioner och i områden i EU med stor befolkningstäthet, är tillsammans med andra faktorer orsak till ett ändlöst antal luftvägssjukdomar och till allvarliga skador på ekosystemen. De som löper störst risk är barn, äldre och människor som bor i de mest tätbefolkade städerna eller nära vältrafikerade vägar.
De gränsvärden för förorening som föreslogs i kommissionens första förslag var ett steg bakåt i förhållande till överenskommelsen 1999, det vill säga i direktiv 1999/30/EG. I detta avseende vill jag särskilt betona gränsvärden för fina partiklar (PM2,5), som är mycket höga och som överstiger de värden som Världshälsoorganisationen har fastställt.
De förslag som Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster lade fram förkastades olyckligtvis i debatten i parlamentet.
Det dokument som precis har antagits har därför en begränsad räckvidd, även om det innehåller några välkomna förslag som syftar till att finna en viss balans när det gäller att bekämpa föroreningarna, om än i urvattnad form. Av den anledningen lägger vi ned vår röst.
Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag lade ned min röst om Krahmerbetänkandet, vars huvuddelar är omöjliga att begripa för vanliga döda, inklusive den lagstiftade församling som det är tänkt ska stifta lagen. Om parlamentet vill engagera sig i luftkvalitet bör man nöja sig med att fastställa de generella principerna och den generella ramen och överlåta till experterna att fastställa gränsvärdena.
Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Luftkvaliteten är en faktor av avgörande betydelse för de europeiska medborgarnas hälsa och livskvalitet.
Detta förslag är följaktligen av allra största vikt. Det samlar fem av de befintliga bestämmelserna om luftkvalitet i ett enda direktiv, som en del av ansträngningarna för att förenkla miljölagstiftningen. Det föreslås också mer ambitiösa målsättningar än de befintliga bestämmelserna.
Därför stöder vi införandet av nya målsättningar för PM10 och, framför allt, fastställandet av gränsvärden för PM2,5, som anses vara den fina partikel som är mest skadlig för människors hälsa, men som ännu inte täcks av lagstiftningen på EU-nivå.
Vi har lagt fram ett antal ändringsförslag med åtgärder som en granskning av direktivet vart femte år så att de mest aktuella vetenskapliga upptäckterna kan beaktas, garantier för luftkvalitet, undantagande av vissa områden som vi inte anser relevanta för att allmänheten har begränsat tillträde dit eller för att de redan kontrolleras på ett tillfredsställande sätt och, slutligen, förenklingen av kriterierna för mätning vid vägar.
De portugisiska socialdemokratiska parlamentsledamöterna stöder Krahmerbetänkandet med ovanstående ändringsförslag.
Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. – (IT) Det höga antalet luftvägssjukdomar och förlorade människoliv till följd av höga nivåer av luftföroreningar visar hur akut och angeläget behovet är av en ny gemenskapsrättsakt för hälsoskydd, varigenom utsläpp som är skadliga för människor begränsas ytterligare.
Den onormalt höga andelen fosterskador i vissa industriregioner i Europeiska unionen är särskilt oroande.
Fallet med de sicilianska petrokemiska industrianläggningarna är typiskt: av de 13 000 barn som föddes mellan 1992 och 2002 hade nästan 1 000 problem med hjärta, armar och ben eller matsmältningsorgan, och dödlighetsprocenten bland män med magcancer är 57 procent högre än det nationella genomsnittet i Italien.
I vissa tätbebyggelser, som exempelvis staden Messina, där trafiken är tät dygnet runt i form av fordon på väg från Sicilien till kontinenten och vice versa, har situationen blivit ohållbar.
När gruppen Unionen för nationernas Europas tar ställning för Krahmerbetänkandet är det ytterligare ett initiativ för att kampen mot luftföroreningar i Europa ska trappas upp under de kommande åren.
Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Luftföroreningar är ett stort bekymmer på folkhälsoområdet. De fina partiklar som kommer av en del av människans aktivitet anses förkorta den förväntade medellivslängden i Europa med omkring nio månader. Bara i Belgien dör nästan 13 000 människor per år i förtid som en följd av partiklar från i synnerhet dieselmotorer. Alla dessa luftvägssjukdomar kan undvikas, och lagstiftarna borde sända ut ett enkelt budskap: ren luft för Europa innebär stränga föroreningsnormer.
Det är inte det budskap som Europaparlamentet har sänt ut i dag genom att anta Holger Krahmers betänkande om CAFE-direktivet. Jag beklagar att mina kolleger i parlamentet saknar ambition på området för föroreningars påverkan på människors hälsa, en fråga som är så viktig för allmänheten, och att man särskilt försöker att inte låta bestämmelserna drabba vissa industrier. Jag hoppas fortfarande att Europaparlamentet kommer att åtgärda detta vid andra behandlingen, vara mer mottagligt för argumenten från experterna på miljörelaterad hälsa och undvika fallgropen med att fastställa normer som inte är lika stränga som de som gäller i dag. Kalifornien har aldrig känts så långt borta som efter den här omröstningen.
Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. – (NL) Det är rent ut sagt skandalöst att parlamentet i dag gör de befintliga reglerna om luftkvalitet betydligt mindre stränga. För första gången intar parlamentet till och med en svagare ståndpunkt än rådet. Trots detta finns det tillräckligt med vetenskapliga bevis som säger att fina dammpartiklar i luftföroreningar orsakar omkring 3,6 miljoner förlorade levnadsår, vilket innebär 348 000 förtida dödsfall.
År 2020 kommer luftföroreningar som orsakas av ozon och fint damm att kosta Europa mellan 189 och 609 miljarder per år! Parlamentets ståndpunkt är betydligt mindre ambitiös än de rekommendationer som Världshälsoorganisationen har presenterat, och dessa nivåer har visat sig vara nåbara i storstäder i industrialiserade länder. Vad som är ännu värre är att parlamentet erbjuder medlemsstaterna möjlighet att utöka antalet kalenderdagar, vilket gör att gränsvärdet för PM10-dammpartiklar per kalenderår kan öka från 35 till 55 dagar, vilket är liktydigt med att sticka huvudet i sanden. USA har genom att sedan 1997 fastställa ett årligt gränsvärde på 15 µg/m3 för PM2,5 visat att ett strängare tillvägagångssätt är genomförbart. Denna gräns måste ha uppnåtts senast 2010. Delstaten Kalifornien går för övrigt ännu längre. Där har ett gränsvärde på 12 µg/m3 gällt sedan 2003. Europaparlamentet står fast vid sitt löfte att ha uppnått 20 µg/m3 år … 2015! Om rådet inte erbjuder tillräckligt som motvikt mot denna alltmer försvagade åtgärd kommer kommissionen inte att ha något annat val än att dra tillbaka förslaget.
Richard James Ashworth (PPE-DE), skriftlig. – (EN) De brittiska konservativa noterar med gillande Europeiska revisionsrättens iakttagelse att framsteg har gjorts när det gäller integriteten i fråga om EU:s räkenskaper. Vi är dock bestörta över att notera att revisorerna har angett att det finns fortsatta svagheter i övervaknings- och kontrollsystemen, och vi stöder föredragandens ståndpunkt att dessa svagheter borde hanteras som ett ytterst brådskande ärende.
Med hänsyn till Europaparlamentets hyreskontrakt för parlamentsbyggnaderna i Strasbourg medger och godkänner vi att man i betänkandet hävdar att man från parlamentets sida uppträdde korrekt, men att Strasbourgs stad inte agerade i god tro. Vi anser emellertid att Europaparlamentets fortsatta innehav av två säten ger dålig valuta för pengarna till de europeiska skattebetalarna, och vi kan därför inte stödja ett förslag om att köpa parlamentsbyggnaderna i Strasbourg.
Av dessa anledningar har de brittiska konservativa lagt ned sina röster i den slutliga omröstningen om Ferberbetänkandet.
Robert Goebbels (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ansvarsfrihet, men jag lade ned min röst om resolutionen eftersom budgetkontrollutskottet insisterar på att blanda verkliga och icke verkliga frågor. Parlamentet kan inte förändra ett säte som är fastställt i fördrag bara genom att anta en resolution.
Budgetkontrollutskottet har misstagit sig i frågan om de hyror som betalas och köppriset för byggnaderna i Strasbourg. Inom en marknadsekonomi kan man omöjligt tala om en lämplig hyra, eftersom alla hyror och alla köppriser förhandlas fram mellan ägaren och hyresgästen eller köparen. Även om staden Strasbourgs agerande skulle kunna anses som ohöviskt har det inte skett någon illegal handling eller förskingring. Det är just det som vissa ledamöter och vissa personer inom medierna har hävdat, uppenbarligen utan en skugga av bevis. Jag tar avstånd ifrån dessa tvivelaktiga personer.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan är av den uppfattningen att ansvarsfrihet inte skall beviljas talmannen för budgetåret 2004, främst av två skäl:
För det första anser vi att ledningen för Europaparlamentet har ett lika stort ansvar som Strasbourgs stad för att man i åratal har betalt en för hög hyra för lokalerna i Strasbourg. Detta har kostat EU:s skattebetalare stora pengar och parlamentet bör i detta fall ta i med hårdhandskarna för att den för höga hyran skall återbetalas. Eftersom det i dagsläget fortfarande saknas information om de överskjutande betalningarnas storlek (se punkt 19 femte strecksatsen i förslaget till betänkande) anser vi att man inte heller ännu gått till botten med ärendet.
För det andra anser vi att Europaparlamentet som institution inte skall göras ansvarigt för underskottet i Europaparlamentsledamöternas särskilda pensionsplan. Ledamöternas pensionsrättigheter måste kopplas till pensionsfondens investeringsresultat. Så fungerar det för vanliga medborgare inom EU och ledamöter av Europaparlamentet skall inte ha en särskild lyxförmån i detta avseende.
Silvana Koch-Mehrin (ALDE), skriftlig. – (DE) Omröstningen om betänkandet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2004 (Europaparlamentet) sköts upp för att man skulle se närmare på omständigheterna runt uthyrningen av byggnaden i Strasbourg. Därefter har Europaparlamentet betalat staden Strasbourg upp till 60 miljoner euro i tilläggsavgifter, och det finns ingen möjlighet till ersättning för de förluster man lidit.
Dessutom har en brist på ärlighet, öppenhet och beslutsamhet noterats. Trots dessa fakta bör vi fatta ett beslut angående köpet av byggnaden i Strasbourg. Fria demokratiska partiet (FDP) i Europaparlamentet är av den åsikten att det är fel av parlamentet att köpa byggnaden i Strasbourg, eftersom det skulle vara oansvarigt att binda sig till Strasbourg på lång sikt.
Därför har vi avvisat de motsvarande ändringsförslagen. FDP stöder inrättandet av ett europeiskt tekniskt institut i Strasbourg, och förespråkar ett enda säte för parlamentet i Bryssel.
Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. – (NL) Detta betänkande handlar om mer än att godkänna räkningen för budgetåret 2004. Utan ändringsförslag 9 ger det också parlamentets presidium tillstånd att använda budgetreserven för att köpa byggnaderna i Strasbourg.
Vi har inga invändningar mot den uträkning som visar att det på lång sikt vore mer fördelaktigt att köpa byggnaderna än att förlänga hyreskontraktet. Om det vore den enda sakfrågan skulle vi ha röstat för betänkandet. Ännu viktigare är att det gör det lättare för oss att även fortsättningsvis hålla de månatliga sammanträdesperioderna i Strasbourg på ett vettigt sätt.
Dessa kostar oss årligen 200 miljoner euro eller mer. I september 1999 uttalade sig det nederländska parlamentet enhälligt emot att Europaparlamentet fortfarande har säten i två olika städer, vilket ledde till att nederländska företrädare inom samtliga EU-organ uppmanades att så fort som möjligt sätta stopp för förfarandet. Detta återspeglar vad som sägs i nederländska massmedier och den uppfattning som allmänheten sedan länge har i denna fråga.
Även om Nederländerna anser att köpet av byggnaderna i Strasbourg är ett av parlamentets viktigaste beslut, så tas den fråga som döljer sig bakom godkännandet av köpet inte upp separat efter denna punkt på föredragningslistan. Av den anledningen röstar vi emot.
Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Ferberbetänkandets främsta förtjänst är att det sätter punkt för en diskussion som har pågått alldeles för länge, och därför röstar jag för ansvarsfrihet.
Jag vänder mig dock emot ett antal punkter i betänkandet. Trots att det har konstaterats att staden Strasbourg inte har begått någon oegentlighet är anklagelserna om ohövlighet en alltför bekväm ursäkt för vissa ledamöter, som vill utnyttja situationen för att återigen ta upp frågan om två säten.
Efter att ha följt frågan om byggnaderna mycket noggrant anser jag att det handlar om trolöshet. När Europaparlamentet, vars ledamöter inte informerades ordentligt om denna komplicerade rättsliga uppgörelse, hävdar att det aldrig var aktuellt att hyra ut byggnaderna i andra hand, är det helt enkelt inte sant. Staden Strasbourg har aldrig haft för avsikt att ”skinna” parlamentet.
Slutligen innebär det föreslagna köpet av de tre byggnaderna goda nyheter för EU:s skattebetalare.
Det är tråkigt att ledamöternas pensionsfond har utsatts för obefogade attacker enligt principen ”förtala så mycket du vill, det finns ändå alltid någonting kvar”.
Cecilia Malmström och Anders Wijkman (PPE-DE), skriftlig. – Idag har vi valt att rösta för Markus Ferbers betänkande om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2004. Inga brottsliga handlingar har kunnat bekräftas i samband med hyran av två av de byggnader som Europaparlamentet använder i Strasbourg. Samtidigt torde det stå klart att principen om ”sund ekonomisk förvaltning” som finns fastslagen i budgetförordningen inte har respekterats till fullo.
Att köpa de aktuella byggnaderna är ur ett långsiktigt perspektiv en bra affär ur strikt ekonomisk utgångspunkt. Trots detta anser vi att det i dagens läge vore önskvärt att skjuta ett sådant beslut på framtiden. Framför allt mot bakgrund av att parlamentets dubbla säten är en omdiskuterad fråga. En miljon av EU:s medborgare har skrivit på det medborgarinitiativ som syftar till att flyttcirkusen mellan Bryssel och Strasbourg får ett slut. Vi stödjer till fullo kravet på att Europaparlamentet enbart skall ha en arbetsort, dvs. Bryssel.
Betänkandet behandlar också viktiga frågor som ledamotsbidragen, sekretariatsbidragen liksom den frivilliga pensionsfonden. Vi har valt att avstå från att vara med i pensionsfonden. Det är i vår mening orimligt att Europas skattebetalare är med och bekostar en fond helt oavsett om avkastningen går med vinst eller ej.
Véronique Mathieu (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Vi gläds åt undertecknandet av det ramavtal som gör det möjligt för parlamentet att köpa byggnaderna Winston Churchill (WIC), Salvador de Madariaga (SDM) och IPE3 i fast räkning för 143 125 miljoner euro. Det blir dock svårt att genom avtalet skingra misstankarna och det bristande förtroende som präglar förbindelserna mellan Strasbourg och parlamentet.
Vi kan dra flera lärdomar av detta. För det första får det inte förekomma några fastighetstransaktioner där flera aktörer är inblandade, för det medför mycket komplicerade rättsliga och ekonomiska förfaranden som strider mot principerna om insyn. Dessutom bör parlamentets och de andra EU-institutionernas fastighetsstrategier ses över ordentligt och en europeisk byggnadsbyrå med tydliga uppgifter och befogenheter upprättas.
När det gäller den aktuella diskussionen om ett säte bör det påpekas att beslutet fortfarande grundar sig på protokoll 12 till Amsterdamfördraget och att parlamentet därför inte har några befogenheter i frågan.
Till sist är det mycket viktigt att bruket av sekretariatsersättningen blir mer öppet och framför allt att vi snarast lägger fram ett förslag om en personalstadga för att reglera arbetsvillkor och skatte- och socialförsäkringsfrågor. EU:s sociala välfärd börjar med oss.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Frågan om var institutionernas säten ska ligga handlar inte bara om geografi, logistik eller ekonomi. När en stad utnämns som säte för en gemenskapsinstitution spelar politiska faktorer alltid in, vilket är helt berättigat, även om det inte innebär att ett politiskt beslut är korrekt, oavsett dess ekonomiska eller logistiska grund.
När det gäller Europaparlamentet valdes Strasbourg på grund av historiska faktorer, men nu för tiden är detta inte längre befogat sett ur ett ekonomiskt och praktiskt perspektiv. Det är värt att komma ihåg, trots att det inte är denna fråga som diskuteras just nu.
Man kan tycka att staden Strasbourg borde göra allt för att hjälpa parlamentet att etablera sig i staden, kanske till och med genom att stå för vissa kostnader, vilket reglerna för gästfrihet under dessa omständigheter ofta föreskriver. Tvärtom märker vi – eller snarare misstänker, eftersom myndigheterna i fråga inte bidrar till att klargöra saker och ting helt och hållet – att parlamentets närvaro i Strasbourg bara handlar om en fastighetsaffär som myndigheterna tjänar oförtjänta pengar på. Vi bör kraftfullt fördöma denna brist på god tro, normal gästfrihet och hederlighet, och detta bör beaktas när man beslutar var parlamentet ska ligga.
Alyn Smith (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot förslaget om att Europeiska tekniska institutet borde ligga i Strasbourg, eftersom jag anser att detta är en löjlig idé. Förslagen om Europeiska tekniska institutet (ETI) är på gång från kommissionen, och de är värda att uppriktigt tas i beaktande, men de borde inte användas som en ursäkt för oss för att lösa vårt dilemma med att komma bort från Strasbourg. Parlamentet borde ha ett säte, i Bryssel, och ETI:s idé borde utvecklas vidare. Det är två skilda frågor, och det är oansvarigt att försöka sammanlänka dem på detta sätt.
Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Framställningen med en miljon underskrifter för att få ett enda säte för Europaparlamentet i Bryssel måste välkomnas. Eftersom det är det enda parlamentet i världen som inte får yttra sig om var det ska ligga måste ministerrådet, en gång för alla, sätta stopp för denna situation. EU:s folk har talat. Deras röst måste erkännas. Europaparlamentet måste få ett hem, och det borde ligga i Bryssel.
När det gäller en separat fråga skulle jag vilja föra mitt motstånd mot det andra pensionssystemet till protokollet. Eftersom ändringsförslag 5 förkastades kan jag inte stödja betänkandet, och jag kommer att tvingas rösta emot det.
Jeffrey Titford (IND/DEM), skriftlig. – (EN) Med tanke på att man i betänkandet beskriver detta parlament såsom ”det demokratiska representativa organet inom Europeiska unionen”, låt alla förstå i hur liten grad det förtjänar denna beskrivning.
Vi debatterar inte i denna institution, utan har strängt kontrollerad och iscensatt talartid, utan möjlighet till replik. Vi går helt enkelt igenom omröstningsförslagen i något som kan liknas vid en blek skugga av ett parlament.
Det kan inte finnas något bättre exempel på detta än en framställning med en miljon underskrifter med krav på att sätta stopp för den i högsta grad meningslösa och groteskt dyra vallfärden till Strasbourg. Parlamentet överväger på allvar att köpa dessa byggnader och göra detta bisarra arrangemang permanent, och ignorerar därigenom denna ivriga begäran från det folk som det är meningen att vi ska företräda.
Det är mycket bra att man i detta betänkande ifrågasätter Strasbourgs stads ”goda tro”, men verkligheten är att denna stad utarbetade det bästa avtal som man kunde få för egen del. Parlamentet skrev fogligt under, utan att bry sig om att kontrollera villkoren eller att försöka förhandla fram mer fördelaktiga villkor. Med andra ord, de visste hur det skulle gå!
Helga Trüpel (Verts/ALE), skriftlig. – (DE) Vi röstade för Ferberbetänkandet i dag, trots att det ligger till grund för köpet av parlamentsbyggnaderna i Strasbourg. Vårt godkännande upphäver dock inte det tidigare beslutet om Europaparlamentets säte. Tillsammans med över en miljon andra européer stöder vi initiativet oneseat.eu, och tillsammans med medborgarna fortsätter vi också att förorda att parlamentets verksamhet flyttas från Strasbourg till Bryssel.
Lars Wohlin (IND/DEM), skriftlig. – Det finns all anledning att rikta kritik mot delar av Europaparlamentets förehavanden. Inga brottsliga handlingar har dock kunna styrkas.
De frivilliga pensionsplanerna för Europaparlamentsledamöterna är en kompletterande pensionsförsäkring utöver den ordinarie ledamotspensionen. Systemet innebär att Europas skattebetalare får stå för 2/3 av alla inbetalningar (för närvarande 2 088 euro per månad och ledamot som valt att teckna denna försäkring). Resterande tredjedel har hittills betalts av ledamöternas sekretariatsersättning, trots att revisionsrätten redan 1999 anmärkte på denna konstruktion och menade att inbetalningarna borde ske helt privat, för att undvika anklagelser om att ”offentliga medel används för privata pensionsinbetalningar”. Ett påpekande som i sig kan tyckas märkligt med tanke på att systemet är konstruerat så att 2/3 av alla inbetalningar görs från EU:s budget. Jag anser att hela systemet snarast borde avvecklas.
Vidare har jag röstat för de ändringsförslag som vill förhindra att parlamentet köper parlamentsbyggnaden i Strasbourg. Kortsiktigt innebär ett köp ekonomiska besparingar, men ambitionen måste vara att ett köp i sådant fall finansieras genom en försäljning av parlamentsbyggnaden i Bryssel. Det viktigaste är att EU:s säte begränsas till en plats.
Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Utlandsstudier och distansutbildningar blir allt populärare, inte minst tack vare miljontals euro i EU-bidrag. Å ena sidan gynnar detta studenterna själva, som får möjlighet att utveckla sina personliga färdigheter och dessutom få en yrkeskompetens, men å andra sidan tar de inhemska universiteten emot allt fler utländska studenter. För mig är det häpnadsväckande att en så stor andel av de arbetslösa i ett land som Österrike är välutbildade, trots att en så liten andel av befolkningen i stort har en högre utbildning. I det sammanhanget borde vi överväga att ge mer stöd till praktikplatser utomlands och öka möjligheterna till fortbildning och distansutbildning. Därför röstade jag för Pretsbetänkandet.
Tomáš Zatloukal (PPE-DE). – (CS) Jag stöder betänkandet om gränsöverskridande rörlighet därför att denna verksamhet är viktig för studenternas kunskaper och kompetenser, och för att rörligheten är en viktig förutsättning för att dessa kunskaper och kompetenser ska kunna tillämpas i arbetslivet. Det gläder mig att betänkandet innehåller principer som, om de tillämpas korrekt, ökar effektiviteten inom alla typer av organiserad rörlighet på utbildningsområdet. Genom Europass kan utbildningsinstitut och arbetsgivare få tydlig information om utvecklingen och kvaliteten hos studenternas arbetslivserfarenhet och specialpraktik. Betänkandet utgör ett välkommet bidrag till ytterligare stöd för allmän och yrkesinriktad utbildning.
Christopher Beazley (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Med tanke på hur viktigt Christa Prets betänkande om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte är kommer delegationen för de brittiska konservativa i PPE-DE-gruppen att rösta för betänkandet.
Delegationen står dock fast vid sitt motstånd mot formuleringen ”politisk integration”, som det hänvisas till i ändringsförslag 3 till skäl 1a (ny), eftersom det antyds en konstitutionell uppgörelse inom EU, vilket inte återspeglar den rådande ståndpunkten och inte har vunnit bifall hos de 25 medlemsstaterna.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Pretsbetänkandet (A6-0255/2006) om Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet eftersom jag är en ivrig förespråkare av åtgärder för att öka rörligheten, vilket är en väsentlig del av EU-medborgarskapet.
Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet kommer att bidra till att höja den generella kvalitetsnivån på den europeiska rörligheten, utveckla erkännande av utbildningsperioder både när det gäller allmän och yrkesinriktad utbildning samt erkännande av examina, yrkeskvalifikationer och förmåner från socialförsäkringar, och skapa ömsesidigt förtroende så att samarbetet mellan myndigheter, organisationer och alla som berörs av rörlighet förbättras och förstärks.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Junilistan är starka anhängare av ökad rörlighet i Europa, inte minst när det gäller inom utbildningssektorn. Men man kan alltid fråga sig när byråkratin tar över ett gott syfte. Vi röstar för kompromissen, men invänder mot ändringsförslag 47. Här görs tillägget att ”Myndigheter, organisationer och övriga aktörer som berörs av rörligheten i hem- och värdländerna bör dela ut stadgan, som är ett grundläggande referensdokument, på respektive språk till alla studerande och personer som genomgår utbildning.”
Vi anser att det tillkommer de enskilda medlemsstaterna att genomföra det de förbundit sig att göra.
Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Christa Prets till hennes lägliga betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet, som jag stöder till fullo. Jag välkomnar framför allt ändringsförslagen om att uppmana de statliga myndigheterna inom EU att vidta åtgärder för att förbättra och underlätta rörligheten för forskare, studenter och lärare inom unionen.
Rörlighet inom allmän och yrkesinriktad utbildning kommer framför allt att hjälpa människor att känna en känsla av samhörighet med EU och på så sätt utveckla en medvetenhet om Europa. Därigenom främjas också det europeiska medborgarskapet och skapandet av ett samhälle baserat på kunskap, innovation och företagaranda.
José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) När medborgarna fattar tycke för ett EU-projekt så betyder det att projektet är framgångsrikt. Så har verkligen varit fallet med de program som syftar till att främja rörligheten bland studenter. Så många har anslutit sig att man redan talar om ”Erasmusgenerationen”, och antalet växer för varje år.
Det är denna typ av framgång som får en att tro på det europeiska medborgarskapet.
Samtidigt kördes EU:s politiska initiativ snabbt över av de framgångsrika gemenskapsprogrammen. Nu måste vi ta igen den tid som har gått förlorad och vidta ett antal åtgärder för att avlägsna de sista hindren (rättsliga, administrativa och ekonomiska) och på så sätt dra största möjliga nytta av rörligheten inom allmän och yrkesinriktad utbildning.
Jag välkomnar detta betänkande eftersom man i det förespråkar en europeisk kvalitetsstadga för rörlighet, där inte bara en ökad rörlighet utan även en förbättrad kvalitet betonas, och på så sätt utvecklas de mänskliga resurserna så mycket som möjligt.
Det råder inga tvivel om att en ökad rörlighet inom allmän och yrkesinriktad utbildning bidrar till den kunskapsbaserade ekonomi som krävs för att skapa arbetstillfällen och hållbar utveckling, vilka är hörnstenarna i Lissabonstrategin.
Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag avstod från att rösta om Trüpelbetänkandet, eftersom tillägnandet av nyckelkompetenser förutsätter grundläggande kunskaper som läsning, skrivning, räkning och logiskt, kritiskt tänkande. Pisastudien visar dock att vi har problem på detta område. En stor andel utlänningar i skolklasserna skapar stora problem när det gäller tillägnandet av dessa grundläggande kunskaper.
Vi måste snart införa en övre gräns för andelen utlänningar i varje klass, annars kommer dessa klasser inte bara att drabbas av betingade konflikter mellan olika grupper och kulturer, utan också få allt svårare att tillägna sig nyckelkompetenserna.
Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Helga Trüpels betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation, vid första behandlingen, om nyckelkompetenser för livslångt lärande. Det är oerhört viktigt för EU-medborgarna att de, genom utbildning, har en rimlig jobbgaranti i det kunskapsbaserade samhälle som definieras i Lissabonstrategin. Det gläder mig att företagaranda är en av de åtta nyckelkompetenser som alla européer ska ha tillgång till. Alla ska vara medvetna om att kvalifikationer visserligen är nödvändiga, men inte längre tillräckliga, och att ”entreprenörskap” måste främjas. Det blir en värdefull tillgång för dem som tillägnar sig det som en följd av medlemsstaternas tillämpning av denna rekommendation.
Christopher Beazley (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Med tanke på hur viktigt Helga Trüpels betänkande om nyckelkompetenser för livslångt lärande är kommer delegationen för de brittiska konservativa i PPE-DE-gruppen att rösta för betänkandet.
Men trots det generella stödet för betänkandet instämmer inte delegationen, med hänvisning till ändringsförslag 1 till skäl 4, i att fastställandet av procentmålen för sysselsättningsgraden är en effektiv metod för att bidra till att nå en högre sysselsättningsgrad, men den är medveten om att detta ändringsförslag bara är ett upprepat uttalande av Europeiska rådets ståndpunkt.
Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag gratulerar Helga Trüpel till hennes betänkande om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande, som jag ger mitt fulla stöd till. Jag välkomnar särskilt hänvisningen till behovet av ökade investeringar i utbildning.
I detta avseende är det också mycket viktigt att förse EU-medborgarna med de verktyg som krävs för att anpassa sig till den typ av arbetsmarknad som kännetecknar ett kunskapsbaserat samhälle.
Zita Pleštinská (PPE-DE), skriftlig. – (SK) Globaliseringen ställer ständigt EU inför nya utmaningar, som kräver att alla EU-medborgare hela tiden förbättrar sina kunskaper, färdigheter och bredare kompetenser, både i sina privata, offentliga och yrkesmässiga liv. Behovet av tillgång till de nyckelkompetenser som utgör grunden för personlig utveckling, social integration, aktivt medborgarskap och sysselsättning bestäms av utvecklingen av det kunskapsbaserade samhället inom ramen för Lissabonprocessen och hänger samman med arbetsmarknadsplacering.
Av dessa anledningar har jag röstat för Trüpelbetänkandet, även kommissionens rekommendationer, eftersom det utgör ett europeiskt referensinstrument för nyckelkompetenser och innehåller förslag på hur alla EU-medborgare ska få tillgång till dessa kompetenser genom livslångt lärande. Detta dokument bidrar till att tillväxt- och sysselsättningsmålen i Lissabonstrategin kan uppnås och framför allt till att arbetsprogrammet Utbildning 2010 kan genomföras.
José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Eftersom jag kommer från ett land med utbredd analfabetism och långtidsarbetslöshet, där 50 procent av eleverna inte genomgår högre utbildning, stöder jag detta betänkande som gör livslångt lärande till en prioriterad fråga när det gäller reformen av arbetsmarknaderna.
Trycket från globaliseringen och den tekniska utvecklingen har satt ljuset på ett antal luckor inom flera olika nyckelkompetenser, som gör det svårare för arbetstagarna att anpassa sig till alltmer flexibla arbetsmarknader.
I och med antagandet av en europeisk ram blir detta både en åtgärd som är riktad uppåt, eftersom den främjar utbildning av ungdomar för att förse dem med de viktiga kunskaper som krävs när de går in i arbetslivet, och en åtgärd som är riktad nedåt, i och med att arbetstagarnas nyckelkompetenser utvecklas och uppdateras genom livslångt lärande. Målet med åtgärden är alltså både tillägnande av kompetenser samt utveckling och så småningom uppdatering av dessa.
Detta initiativ är en del av Lissabonstrategins mål om investeringar i tillväxt och sysselsättning, och ska finansieras genom den nya generationens gemenskapsprogram (2007–2013), till exempel Europeiska socialfonden som har livslångt lärande som en prioritet.
Jag välkomnar betänkandet eftersom det främjar en modern socialpolitik, som speglar de nya förhållandena i det samhälle där vi bor och arbetar.
Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag stöder den strategi som föredraganden har utarbetat, men jag har två invändningar. För det första innehåller den europeiska strategin för luftföroreningar inga obligatoriska mål, vilket den borde. För det andra bör gemenskapen låta medlemsstaterna och regionerna själva besluta om hur målen ska uppnås. Denna valfrihet begränsas av ett stort antal gemenskapsbestämmelser. Ett exempel är direktivet om infrastrukturkostnader, som inte tillåter avgifter för tunga vägfordon i områden med allvarliga miljö- och luftföroreningar.
Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Föredraganden tar i sitt betänkande upp kommissionens tematiska strategi för luftförorening.
Junilistan anser att gränsöverskridande miljöproblem är en fråga som skall behandlas på gemenskapsnivå. Luftföroreningar är ett exempel på ett sådant problem.
I punkt 25 uppmanas Europaparlamentet, kommissionen och rådet att ingå ett interinstitutionellt avtal där de uttrycker sina ställningstaganden vad gäller luftkvalitetsmålen. Junilistan vill självklart också ha bättre lagstiftning, men vi anser att det är vanskligt om den lagstiftande och verkställande makten på förhand kommer överens om vilka regler som kommer att gälla i framtiden. Därför har vi vid dagens votering röstat emot betänkandet.
Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Två tredjedelar av befolkningen i mitt hemland Ungern bor i städer. De utsätts mer än några andra för miljöskador som har orsakats av industrin och transportnäringen. Detta är i sig tillräcklig anledning för oss att göra särskilda satsningar för att förbättra stadsmiljön.
Situationen i Budapest är särskilt allvarlig, och därför var det viktigt för mig att stödja betänkandet, trots att det innehåller flera inslag som kan ifrågasättas. Gyula Hegyi kräver EU-normer på ett antal områden som helt faller inom medlemsstaternas eller de lokala myndigheternas ansvarsområde. Jag förstår varför, eftersom han liksom mig bor i Budapest, där ingenting har gjorts under de senaste åren för att förbättra kvaliteten på miljön.
EU-krav kan mycket väl fungera som viktiga incitament, och efterlevnaden av dem måste övervakas noggrant. Vi kan dock inte förvänta oss att unionen ska lösa miljöproblemen i de europeiska städerna genom normer som innebär detaljerade, specifika program. Detta är de lokala och regionala myndigheternas uppgift, och Strasbourg eller Bryssel kan inte kompensera för deras misslyckanden.
Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Hegyibetänkandet (A6-0233/2006) om den temainriktade strategin för stadsmiljön, eftersom det är oerhört viktigt att förbättra den generella miljöprestandan i Europas städer genom att minska byråkratin, effektivisera tillämpningen av miljöstrategier och främja en långsiktig miljöplanering.
Ungefär 80 procent av Europas befolkning bor i städer, men deras behov och intressen är ofta underrepresenterade i EU:s fonder, projekt, initiativ och strategier. För att höja livskvaliteten för Europas stadsbor måste därför gemenskapslagstiftningen tas till nästa nivå, genom att anta planer för en hållbar stadsförvaltning och ett hållbart transportsystem.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det betänkande som nyligen har antagits av parlamentet innehåller några positiva inslag som vi stöder, till exempel en mer utbredd användning av miljövänligare transportmedel, uppmuntran till användning av kollektivtrafiken, minskad byggnadstäthet, fler grönområden i städerna, renovering av förfallna byggnader och framför allt av historiska centrum, och bättre miljöprestanda för byggnader när det gäller isolering och användning av förnybara energikällor.
Det är också viktigt, vilket framgår av betänkandet, att främja utbytet av bästa metoder på gemenskapsnivå när det gäller strategier och planer för en hållbar stadsförvaltning, och att medborgarna blir mer delaktiga i offentliga debatter på planeringsstadiet.
Allt detta förutsätter dock att ökade gemenskapsmedel beviljas, vilket tyvärr inte är fallet. Tvärtom, EU har i stället infört fler förpliktelser och krav utan att frigöra rimliga ekonomiska resurser, vilket kan förvärra skillnaderna mellan de rikaste länderna och regionerna och andra områden som ligger efter.
Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Tillgänglighet är en avgörande faktor när det gäller hållbar utveckling, och som sådan är transportfrågan central i alla diskussioner om stadspolitik.
Eftersom det finns ett antal förslag som syftar till att lösa miljöfrågor och den trafikträngsel som råder i våra städer, anser jag att vi borde koncentrera oss på hur folkhälsan och livskvaliteten påverkas i och med den socioekonomiska dynamismen.
Förslaget om planering för hållbara stadstransportsystem är utan tvekan viktigt, men vi måste använda detta instrument på ett sätt som är flexibelt och som passar varje stads särskilda behov.
Användningen av miljövänliga transportsätt och miljövänlig teknik är nyckelfaktorer för att skapare en renare miljö. Användningen kan dock bara bli mer utbredd genom att lokala och nationella myndigheter utbyter erfarenheter och bästa metoder.
Därför står det klart att för att kunna utarbeta en integrerad politisk strategi för städer, så måste vi främja offentlig-privata partnerskap och på ett effektivt sätt förvalta befintliga gemenskapsinstrument till stöd för stadspolitiken.
Endast genom åtgärder som är anpassade efter den rådande situationen i varje medlemsstat kan vi skapa en hållbar framtid för våra städer och en harmonisk utveckling i våra samhällen.
Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. – Jag röstar ja till detta betänkande trots att det finns negativa punkter som t.ex. gröna ytor per capita och hur man skall minska musik från lägenheter i stadsmiljön, vilka är klart lokala frågor som bör avgöras på lokal nivå. Men det positiva såsom trängselavgifter, minskad biltrafik och lokala hållbarhetsplaner överväger och den borgerliga regeringen kan säkerligen behöva en knuff från EU i dessa frågor.
Innehållet bör dock behålla sin karaktär av rekommendation och inte leda till omfattande lagstiftning.
Renate Sommer (PPE-DE), skriftlig. – (DE) I egenskap av skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater till betänkandet om den temainriktade strategin för stadsmiljön, uppmanade jag ledamöterna i min grupp att avstå från att rösta i den slutliga omröstningen i dag.
Man försöker förstöra subsidiaritetsprincipen i detta betänkande.
Jag anser dock inte att betänkandet helt bör förkastas, eftersom man i huvuddelen av det redogör för befintliga regler, uppmanar till utbyte av erfarenheter mellan städer och helt enkelt uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer. Framför allt i de nya medlemsstaterna är det oerhört viktigt att förbättra stadsmiljön genom sådana åtgärder.
Gabriele Stauner (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Jag avstod från att rösta om betänkandet om den temainriktade strategin för stadsmiljön.
Man försöker förstöra subsidiaritetsprincipen i detta betänkande.
Jag anser dock inte att betänkandet helt bör förkastas, eftersom man i huvuddelen av det redogör för befintliga regler, uppmanar till utbyte av erfarenheter mellan städer och helt enkelt uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer. Framför allt i de nya medlemsstaterna är det oerhört viktigt att förbättra stadsmiljön genom sådana åtgärder.
Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. – (DE) Jag röstade mot betänkandet, inte för att jag vill förringa Gyula Hegyis arbete, utan för att subsidiariteten behandlas med förakt och EU och dess institutioner blandar sig i nationella sakfrågor. Jag anser inte att det är befogat. EU:s tendens att hela tiden lägga sig i medborgarnas dagliga liv, även när det inte behövs, är en av de främsta anledningarna till människors växande misstro mot EU.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Med tanke på hur viktigt det är för människor som vill flytta till andra länder att det finns ett ömsesidigt erkännande av kvalifikationer i EU-medlemsstaterna, kan en europeisk ram för kvalifikationer (EQF) vara till nytta.
Jag delar föredragandens uppfattning att utarbetandet av riktlinjer för utbildningsinriktning, utbildningens längd och utbildningsort måste förkastas. Vi välkomnar också åsikten att organiseringen och valideringen av det livslånga lärandet ska falla under medlemsstaternas behörighet och att EQF knappast kan komma till användning i denna fråga.
Vi måste dock inrikta oss på utformningen av EQF, de grundvalar som ramen ska baseras på och de mål som vi vill uppnå.
I detta avseende innehåller betänkandet några inkonsekvenser, bland annat försöken att göra EQF förenlig med Bolognaprocessen och Lissabonstrategin, vilka som bekant främst syftar till att tillgodose de ekonomiska och finansiella gruppernas intressen. Därför lade vi ned våra röster.
José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag stöder betänkandet eftersom jag är övertygad om att upprättandet av en europeisk ram för kvalifikationer kommer att öka de europeiska arbetstagarnas anställbarhet och geografiska rörlighet.
Jag välkomnar en sådan EU-strategi eftersom man genom den kan ta sig an de nya utmaningarna i ett kunskapsbaserat samhälle utan att vika undan, och bemöta de nya kraven på den europeiska arbetsmarknaden. Det grundläggande syftet med EQF är trots allt att främja den europeiska ekonomins konkurrenskraft och den sociala integrationen, enligt målen i Lissabonstrategin.
Jag välkomnar varmt initiativ där medborgarnas möjlighet till anställning prioriteras, genom att främja yrkesmässig rörlighet genom erkännande, jämförbarhet och överföring av yrkeskvalifikationer inom gemenskapen.
Tyvärr speglar inte initiativet till fullo den faktiska situationen på arbetsmarknaden och är främst inriktat på akademisk utbildning, vilket gör att vikten av yrkesutbildning förbises.