Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (O–0096/2006 – B6–0432/2006) till kommissionen från Enrique Barón Crespo för utskottet för internationell handel om det slutliga resultatet av antidumpningsundersökningen avseende skor från Kina och Vietnam.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag ersätter min kollega Peter Mandelson i denna debatt. Peter är just nu på väg till toppmötet mellan EU och Indien tillsammans med minister Paula Lehtomäki, och han är verkligen i tjänst eftersom vi har många viktiga handelspolitiska frågor att diskutera med Indien.
I förra veckan godkände rådet de åtgärder som kommissionen har föreslagit för att ta itu med problemet med kinesiska och vietnamesiska skor i Europeiska unionen. Dessa åtgärder erbjuder en välavvägd lösning i ett komplicerat fall, en lösning som är ett svar på de uppenbart orättvisa konkurrensmetoder och de statliga ingripanden som har gjort det möjligt för kinesiska och vietnamesiska företag att ägna sig åt dumpning i Europeiska unionen.
De åtgärder som nu har beslutats kommer att bidra till att råda bot på situationen. De medför en viss lättnad för skotillverkarna i unionen samtidigt som de tar hänsyn både till konsumenternas intressen och till strukturförändringarna inom skosektorn i unionen där många välkända märken nu väljer att förlägga tillverkningen utanför unionen.
Detta är faktiskt ett test på vår förmåga att leva upp till de utmaningar och möjligheter som globaliseringen innebär. De fullständiga resultaten av undersökningen framställs i de åtgärder som vi tillkännagav den 6 oktober jämte detaljerna om hur vi fastställde omfattningen av dumpningens skadeverkningar för EU:s industri och beslutade om den lämpliga tullnivån i detta fall. Denna information är offentlig och som i alla andra fall är den naturligtvis öppen för offentlig, och i sista hand även juridisk, granskning.
När det gäller möjligheten att tillämpa ett system med uppskjutna tullar är det riktigt att kommissionen övervägde en sådan strategi som en möjlighet att hantera detta fall. En sådan ovanlig strategi skulle förvisso ha haft vissa fördelar, men den fick inte stöd från en majoritet av medlemsländerna. Kommissionen lyssnade på medlemsstaternas farhågor och lade i slutet av augusti fram de åtgärder som just har beslutats av rådet.
Vid fastställandet av tullnivån tillämpade kommissionen ”regeln om lägre tull” som ingår i vårt befintliga regelverk och är helt i överensstämmelse med det internationella regelverket för antidumpningsåtgärder. Denna regel gör det möjligt för kommissionen att fastställa tullnivåer som återspeglar den faktiska skada som EU–industrin har åsamkats snarare än omfattningen av den dumpning som har konstaterats i undersökningen. Detta är inte i sig någon ovanlig strategi. Med tanke på situationen inom skosektorn, där kvoter för skoimport tillämpades fram till 2005, var detta samtidigt en viktig faktor som måste beaktas när den lämpliga tullnivån skulle fastställas. Trots allt är situationen specifik för just detta fall, och samtidigt som varje enskilt fall måste bedömas för sig, i synnerhet när vi står inför en globalisering, innebär det inte i sig någon grundläggande förändring av vårt sätt att hantera fall som gäller försvar av handeln.
Låt mig avslutningsvis påpeka att det slags utmaningar som fallet med skorna innebär inte får ignoreras. Som ett led i vår strävan att stärka vår yttre konkurrensförmåga kommer kommissionen därför att offentliggöra en grönbok i december med en undersökning av hur våra instrument för handelsförsvar fungerar i den ekonomiska globaliseringens sammanhang.
Jag ser i hög grad fram emot denna debatt, och jag anser att vi måste samarbeta för att finna praktiska och förnuftiga förbättringar som kommer att stärka EU–företagens förmåga att konkurrera rättvist på en global marknad. Jag ser i hög grad fram emot parlamentets aktiva deltagande i denna debatt.
Talmannen. Jag vill be Enrique Barón Crespo om ursäkt för att jag gav talarna ordet i fel ordning. Han borde naturligtvis ha fått ordet först för att ställa frågan till kommissionen. Peter Mandelson är inte närvarande av de skäl som kommissionsledamot Olli Rehn har förklarat. Han är på väg till Finland tillsammans med minister Paula Lehtomäki för att delta i toppmötet mellan EU och Indien.
Enrique Barón Crespo (PSE), frågeställare – (ES) Herr talman! Jag hade två klagomål och jag ska komma med ytterligare ett, eftersom jag anser att det som sker i parlamentet i dag är absolut oacceptabelt.
För det första är det bristande respekt för parlamentet när man ändrar våra bestämmelser och låter kommissionsledamoten svara innan jag haft tillfälle att ställa min fråga.
För det andra är rådet frånvarande. Det finns inget försvar för det, och vi tog upp det i dag vid talmanskonferensen. Det finns inget försvar för att rådet är frånvarande, särskilt därför att rådets roll i denna fråga för närvarande i hög grad ifrågasätts, med tanke på den opartiskhet som rådet har visat vid behandlingen av frågan.
Det finska ordförandeskapet – och detta säger jag med stort beklagande, eftersom Finland är exemplariskt när det gäller öppenhet – har inte agerat korrekt, och Paula Lehtomäki borde ha kommit med en förklaring.
När det gäller kommissionsledamot Peter Mandelson – och detta säger jag till kommissionsledamot Rehn så att han kan vidarebefordra det, och vill säga lite mer – om Peter Mandelson gick i en statlig skola, så skulle hans föräldrar ha kontaktats på grund av sonens skolk. Han var inte här vid sammanträdet i september för att diskutera betänkandet om Indien. I dag var han tvungen att ge sig i väg, och han kommer inte att vara här när vi behandlar Mercosur... ja, det är mycket viktigt att tala med Indien i Helsingfors, men det är viktigare att vara där den verkställande myndigheten ska vara, nämligen här i parlamentet och tala till dess ledamöter.
Herr talman! När det gäller den grundläggande frågan måste jag säga att vi stöder kommissionen. Vi stöder den och vi instämmer absolut inte i vissa personers tvådimensionella stereotypa inställning att det i den här frågan finns länder som är antingen för fri handel eller för protektionism.
Kommissionen har en balanserad inställning. Vi agerar här gemensamt och med solidaritet, och vi befinner oss i en mycket allvarlig situation. Det har talats om protektionism. Nå, vi måste till exempel skydda våra arbetstagare. För ögonblicket kan jag säga att den sista industrin i Frankrike, i Alsace, som tillverkar skyddsskor, vilket är mycket viktigt, kommer att vända sig till EG–domstolen, eftersom skillnaderna ligger på 40 procent – och då ska man komma ihåg att vi vädjar om åtgärder mot dumpning i form av en tulltaxa om 10–20 procent – och de skor som importeras uppfyller inte minimikraven på säkerhet.
Det är därför inte en debatt som delar upp EU i dem som är för att man ska göra det som är rätt, och dem som vill stänga dörren. Detta är en debatt där vi uppmanar till att man ska uppfylla de bestämmelser som vi har enats om inom WTO. Kommissionen har i sitt arbete agerat korrekt, även om den inte har gjort det idag, när kommissionsledamot Peter Mandelson är frånvarande.
Vi anser därför att kommissionen bör behandla en sådan viktig fråga med större respekt. Andra frågor är också viktiga, men talmannen och jag har missat många plan för att kunna göra det som är vår skyldighet. Om det är ett toppmöte i morgon bör de gå upp tidigt eller ordna saker och ting på något annat sätt. Men i dag är det här de ska vara.
Talmannen. Det är en mycket riktig synpunkt ni framför, herr Barón Crespo, och ni vet nog genom er egen erfarenhet som talman hur svårt det är att få vissa talare att hålla sig till sin talartid. Jag noterar att Franco Frattini och José Manuel Barroso i tidigare debatter under eftermiddagen sammanlagt talade i över 42 minuter.
Jag kan inte be om ursäkt på Peter Mandelsons vägnar, men jag anser att Olli Rehn har förklarat situationen. Jag är säker på att Olli Rehn kommer att vidarebefordra era synpunkter till Peter Mandelson.
Georgios Papastamkos, för PPE-DE–gruppen. – (EL) Herr talman! Jag skriver under på Enrique Barón Crespos invändningar mot kommissionens uppträdande vid sådana viktiga tillfällen.
Frågan om åtgärder mot dumpning av skor har delat unionens medlemsstater. Den har också belyst motstridiga intressen mellan å ena sidan tillverkare och å andra sidan leverantörer och konsumenter.
Vi inom gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater fortsätter att förespråka multilateralism och en öppen och balanserad internationell handel. Jag anser emellertid att de argument som lagts fram mot antagande av de aktuella åtgärderna, dvs. protektionism som gynnar industrin och där kostnaderna överlåts på EU:s konsumenter, är missledande och dåligt underbyggda.
Mina damer och herrar! Det måste klargöras att tullavgifterna är en motiverad rättslig kommersiell försvarsåtgärd eller, om ni så vill, en produktiv skyddsåtgärd. Däremot är dumpning en primär skyddsåtgärd – och en som snedvrider handeln. Om däremot tillämpningen av dumpning och de skador som den orsakar EU:s industri har bekräftats, så skulle uraktlåtenheten att vidta åtgärder innebära att man tolererar orättvis konkurrens. Jag frågar alla dem som anför bättre priser som argument mot införandet av tullavgifter: drog konsumenterna nytta av att importpriserna sjönk efter avregleringen? Helt klart inte. Som kommissionen själv bekräftar gagnade det inte EU:s konsumenter, eftersom priserna låg kvar på samma nivå eller till och med steg något i vissa fall.
Mina damer och herrar! EU borde sända ut ett tydligt budskap: ja till konkurrens, nej till öppen eller dold snedvridning. EU är och vill förbli en öppen marknad för partner som respekterar bestämmelserna och ordningen i det multilaterala handelssystemet.
David Martin, för PSE–gruppen. – (EN) Herr talman! Jag är uppriktigt sagt bestört över detta beslut att införa tullar på skor, av två skäl: för det första därför att ett stort antal EU–konsumenter kommer att åläggas att betala mer för sina skor för att skapa tvivelaktiga fördelar för ett litet antal EU–producenter. Jag beklagar särskilt att barnskor har tagits med i tullsystemet. Om man är en relativt lågavlönad förälder till ett ungt barn som måste köpa nya skor regelbundet är detta en allvarlig pålaga, och jag beklagar att vi har vidtagit denna åtgärd.
Det andra skälet till min bestörtning är den påstådda sammansättningen av majoriteten i rådet – och jag säger ”påstådda” eftersom jag inte har några säkra bevis för detta. Jag förstår att Lettland övertalades att ändra sin röst, vilket inte har någonting med skor att göra utan beror på att Italien lovade att det då inte skulle rösta för sanktioner enligt Allmänna preferenssystemet (GSP) mot Vitryssland. Eftersom Lettland har en omfattande handel med Vitryssland var detta ett stort lockbete för letterna. Om det är sant är detta ett slags kohandel som bringar både Europeiska unionen som helhet och rådet i synnerhet i vanrykte.
Sajjad Karim, för ALDE–gruppen. – (EN) Herr talman! Först av allt vill jag instämma i de klagomål som framfördes av Enrique Barón Crespo.
Herr kommissionsledamot! EU:s åtgärd i förra veckan att slå till med tullar på importen av skor från Kina och Vietnam gick inte bara emot EU–majoritetens önskan – ett antal medlemsstater har uppenbarligen bedrivit kohandel och har nu övergett sina tidigare deklarerade ståndpunkter – åtgärden har också lett till att EU kan komma att kritiseras inför WTO eftersom det är många som ifrågasätter den faktiska och rättsliga grunden för kommissionens undersökning.
Drivkraften bakom denna kortsiktiga kompensationsåtgärd var protektionism. Tullar är snabbverkande medel som enbart skadar de EU–industrier som faktiskt har anpassat sig till den globala ekonomin. Det brittiska företaget Clarks Shoes har först av alla visat förutseende genom att flytta skotillverkning till Kina och Vietnam. Företaget har visat ansvarskänsla genom att utvidga verksamheten till detaljhandelsmarknaden i Storbritannien, där det nu har fler personer sysselsatta än någonsin tidigare inom skotillverkningen, och inte minst visat förståelse genom att inse kommissionens svårigheter och försöka arbeta tillsammans med er och inte mot er. Men på grund av förra veckans illa genomtänkta åtgärder bestraffas Clarks nu i alla dessa avseenden eftersom EU:s detaljhandlare och konsumenter nu förväntas betala notan för en dåligt fungerande italiensk tillverkningsindustri.
Åtgärden är dessutom kortsynt, för samtidigt som kommissionsledamot Peter Mandelson utvecklar sina planer för starkare bilaterala förbindelser med de framväxande ekonomierna i Asien har den retat upp kineserna. Åtgärden har motverkat de EU–finansierade programmen för att minska fattigdomen och utplåna svälten i Vietnam och visat upp en protektionistisk röd EU–flagga för regionen.
Jag befarar att kommissionsledamot Peter Mandelsons översyn av EU:s antidumpningsregler kommer ett år för sent. Att namnge och hänga ut detaljhandlare som inte verkar för att konsumenterna ska dra nytta av billig import är en rökridå för kommissionens bristfälliga sätt att hantera globaliseringens utmaningar. När det gäller denna utmaning har kommissionen misslyckats grundligt.
Margrete Auken, för Verts/ALE–gruppen. – (DA) Herr talman! Rådets beslut om tullavgifter på skor från Kina och Vietnam är ytterligare ett exempel på EU:s protektionism. Beslutet är ett angrepp på det multilaterala avtalssystemet, och särskilt på multifiberavtalet, och straffar hårt de medlemsstater som har lyckats följa avtalet. Tullavgifterna drabbar till exempel Danmark, som har överfört sin skoproduktion till Kina och endast behållit design– och marknadsföringsfunktionerna i Danmark. Det som är ännu värre är att EU nu underminerar WTO och det multilaterala avtalssystemet.
Det är också anmärkningsvärt att kommissionsledamoten inte ens lyssnar till dem som talar. Även om han är finländare så kan han inte, när han står där borta, förstå min danska. Jag vill påpeka för talmannen att detta är fullständigt oacceptabelt.
(Talmannen avbröt talaren.)
Pedro Guerreiro, för GUE/NGL–gruppen. – (PT) Herr talman! Vi menar att problemet med de åtgärder som rådet beslutat är att de är kommer för sent, att de har en begränsad effekt och att de saknar det som krävs i en sektor med goda framtidsutsikter, och det är mycket viktigt för Portugal och för EU.
Herr kommissionsledamot! Ni är säkert medveten om verkligheten med stängning och omlokalisering av många företag och förlusten av arbetstillfällen inom skoindustrin i Portugal, vilket har lett till ökad arbetslöshet och risk för att tusentals arbetstagare drabbas av fattigdom. Låt mig återigen belysa fallet med arbetstagarna i det multinationella företaget C & J Clark i Castelo de Paiva, som tre år efter att företaget stängdes och efter upprepade löften fortfarande inte har fått någon alternativ anställning. Med andra ord har arbetstagarna i otaliga mikroföretag samt små och medelstora företag inom skobranschen i EU blivit förlorarna på grund av avregleringen av världshandeln. De som å andra sidan har tjänat mest på den enorma ökningen av skoimporten från tredjeland har inte varit de så kallade konsumenterna, utan snarare de stora multinationella företagen och de större importörerna och distributörerna, som har gjort enorma vinster, vilket kommissionen har bekräftat.
Om den internationella handeln som helhet verkligen såg till konsumenternas intressen skulle den för länge sedan ha gjort betydande sänkningar av försäljningspriset på importerade skor.
Som vi har påpekat ligger ansvaret för denna situation inte på tredjeland, utan på EU och dess policy att främja konkurrens och avreglera den internationella handeln, samt bibehålla värdet på euron, en policy som hämmar sådan tillverkningsindustri som till exempel skoindustrin. Förra veckan förklarade kommissionen faktiskt sin avsikt att öka antalet bilaterala avtal om fri handel genom att inleda en ny kampanj för att avreglera världshandeln.
Denna policy bör ifrågasättas.
Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN–gruppen. – (PL) Herr talman! Så sent som förra året kom totalt 1,25 miljarder par skor från Kina in på marknaden i EU. Det är hälften av alla skor som såldes i EU under den tiden. Sedan 2001 har tillverkningen av läderskor minskat med närmare 30 procent i EU. Närmare 40 000 arbetstillfällen har försvunnit inom skosektorn i EU under denna period.
Situationen är liknande i Polen. Under 2001 importerade Polen endast 300 000 par skor som gjorts i Kina. Nu är siffran 9 miljoner par om året. Detta har gett en direkt kedjereaktion på sysselsättningen i sektorn. År 2003 bestod skotillverkningsindustrin i Polen av 123 företag, medan de 2005 endast var 93. Samtidigt minskade sysselsättningen inom industrin från närmare 17 000 till 13 000, och produktionen minskade från 18 miljoner till 15 miljoner par. Dessutom är det inte konsumenten som har dragit nytta av dessa enorma importer genom lägre priser, som man vanligen tror, utan importörerna själva, som ofta lägger till vinstmarginaler som överskrider 100 procent av transaktionsvärdet.
I den situationen är det bra att kommissionen slutligen har beslutat att lägga på tullavgifter för att skydda EU:s marknad, och särskilt att experter från kommissionen har fastslagit, utom allt tvivel, att Kina dumpar priserna. Sådana regeringar som Kina och Vietnam stöder helt orättvist sina tillverkare genom skattelättnader, genom att tillhandahålla mark gratis, och också genom att minska den totala tillverkningskostnaden för dem, till exempel genom att avstå från miljöskatter. Det enda vi beklagar är att detta kommer så sent, efter att EU:s skotillverkningsindustri har drabbats så hårt.
Kommissionen måste göra allt den kan för att förhindra att en liknande situation upprepas inom andra branscher. Dessutom måste beslut snabbt fattas om hur man ska reagera på försäljning av varor till dumpade priser inom EU:s tullområde för att begränsa den skada som sådan import orsakar tillverkningen, och därigenom även sysselsättningen i EU.
Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Jag är mycket kritisk till att rådet och kommissionen har antagit Mandelsons förslag och under de senaste dagarna har infört höga tullar på skor från Vietnam och Kina. Jag anser att detta är en kortsiktig åtgärd som är liktydig med antiliberal protektionism och som inte på något sätt bidrar till EU:s konkurrenskraft. Detta förlänger bara plågan för tillverkarna, som kämpar hårt för att anpassa sig till verkligheten i den globala ekonomin. De införda tullarna drabbar inte bara politikerna utan paradoxalt nog även de affärsmän som har förstått reglerna för den globala ekonomin och som har visat sin flexibilitet och flyttat produktionen till Asien och lyckats hävda sig under de nya marknadsvillkoren. De införda tullarna är i slutändan också till nackdel för konsumenten, eftersom kostnaden för ett par skor har stigit med upp med 7 euro. Jag undrar vilken statschef eller kommissionsledamot som personligen kommer att gå ut för att förklara för familjer med många barn att när de köper skor så köper de inte högre kvalitet utan de subventionerar ineffektiva skotillverkare.
José Albino Silva Peneda (PPE-DE). – (PT) Införandet av antidumpningsskatten på import av läderskor från Kina och Vietnam var ett bra beslut av EU, även om det borde ha fattats för länge sedan. Men bättre sent än aldrig.
Vi är alla medvetna om att Kina och Vietnam exporterar olika produkter till olika delar av världen, bland annat skor och textilier, som får stora statliga stöd. Som exempel på sådana statliga stöd kan nämnas återbetalningsfria lån, skattelättnader, konstlad devalvering av valutan och, i vissa fall, avskrivningsfria investeringar. Dessa produkter omfattas fortfarande av en total, eller så gott som total, brist på sociala och miljömässiga regleringar, vilka utgör en betydande andel av produktionskostnaderna i EU–länderna. Europeiska skotillverkare vet att de måste konkurrera med företag som tillverkar produkter och samtidigt betalar sina anställda lägre löner. De motsätter sig tanken på att konkurrensen ska få snedvridas av denna typ av interventioner från exporterande länder som säljer sina varor till priser som är lägre än produktionskostnaderna. Där jag kommer ifrån kallar vi detta för fusk.
EU har, om än något sent, fattat rätt beslut, fast i en urvattnad form. Händelserna visar att myndigheterna i dessa länder inte vill ändra sitt beteende och med hänsyn till deras upprepade orättvisa förfaranden hade jag hellre sett att den ursprungliga versionen av sanktionerna hade införts, med antidumpningsavgifter för fem år i stället för den tvåårsperiod som slutligen fastställdes.
Dessa åtgärder fick endast stöd av en knapp majoritet i rådet, endast 13 av 25 medlemsstater. Sammanfattningsvis undrar jag därför om vi kommer att kunna behålla den majoriteten om två år? Vad kommer EU annars att göra?
Låt mig vara fullständigt tydlig på denna punkt, herr kommissionsledamot. Jag är ingen förespråkare för protektionistisk politik. Jag vill bara att alla ska följa spelreglerna.
Kader Arif (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som Enrique Barón Crespo sa vittnar det om en underlig uppfattning om begreppen demokratisk debatt och skälig respekt för vår institution att kommissionsledamoten för handel och det finska ordförandeskapet inte är här för att besvara våra berättigade frågor.
Om kommissionsledamoten hade lyckats ta sig hit skulle jag ha ställt två frågor till honom. Varför har antidumpningsavgifterna införts för två i stället för fem år, för första gången i detta instruments historia, och varför är avgifterna så låga när det är fråga om ett uppenbart brott mot de internationella handelsreglerna och när företag drabbas av allvarliga förluster?
Om det finska ordförandeskapet hade hedrat oss med sin närvaro skulle jag inte ha gratulerat det till dess partiska samordning och dess orubbliga stöd för de stora importörernas och distributörernas ståndpunkt på bekostnad av vår egen industri som upplever ett antal tragiska konkurser med åtföljande förluster av arbetstillfällen. Men, än en gång har ekonomiska intressen gått före sociala hänsynstaganden och den livsviktiga solidariteten mellan EU–länderna, en solidaritet som, om vi fortsätter att pröva den, i morgon kan visa sig vara undantaget i stället för regeln som förenar oss.
Sammanfattningsvis leder ställningstagandet till ökad arbetslöshet i EU, ett förlorat tillfälle att främja sociala normer och rimliga anställningsvillkor, samt vinster förbehållna endast importörer och distributörer. Det kan jag inte acceptera.
Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Den europeiska skomarknaden har minskat med en tredjedel under de senaste fem åren och kan inte konkurrera med den billiga produktion som subventioneras av regeringarna i länderna i Asien. Genom att införa antidumpningsavgifter på skor från Kina och Vietnam under de kommande två åren har de EU–medlemsstater som konkurrerar inom skotillverkningssektorn vunnit en tillfällig seger över de EU–länder som har flyttat sin produktion till Asien. Stora försäljningsnätverk, till exempel de som importerar skor från Asien, motsätter sig också införandet av sådana avgifter.
Det är nödvändigt med åtgärder för att skydda marknaden inom energisektorn så länge som energin subventioneras, preferenstullar tillämpas och miljön förgiftas i länder i Asien. Dessa åtgärder kommer åtminstone delvis att bidra till att minska skillnaderna i driftsvillkor för europeiska och asiatiska skotillverkare, även om det bara är tillfälligt.
Överföringen av produktion till länder med billigare arbetskraft verkar vara oundviklig. Jorden är fortfarande rund, och kommer EU inte att ta skada av att ha förstört sina egna tillverkningsmöjligheter? Varför vill Europeiska kommissionen inte överväga en reform av WTO:s och EU:s utrikeshandelspolitik?
Leopold Józef Rutowicz (NI). – (PL) Herr talman! Skor är en produkt vars kvalitet har stor inverkan på vår hälsa och på möjligheterna att gå bekvämt. Användbarheten och hållbarheten beror på utformningen, tillverkningsmetoden och på vilka material som används. Att garantera en grundläggande standard på skor innebär vissa kostnader. Mycket billiga skor kan komma från subventionerad produktion eller från tillverkare som använder råvaror av mycket låg kvalitet och teknik som inte uppfyller hälso- och konsumentkraven. Detta bör beaktas i skyddet av industrin och konsumenterna i EU. Därför anser jag att det är berättigat att införa antidumpningsavgifter och även att använda andra metoder som kan begränsa importen av skor som inte uppfyller EU:s krav.
Christofer Fjellner (PPE–DE). – Herr talman! Införandet av tullar på skor från Vietnam och Kina är ett praktfullt självmål från EU:s sida. Det är usel ekonomisk politik, det är usel handelspolitik, och det är moralisk bankrutt.
Låt mig för det första förklara varför det är usel ekonomisk politik. Vad vi gör just nu är nämligen att slå vakt om och försvara den industri som inte är konkurrenskraftig samtidigt som vi straffar den industri som anpassat sig till globaliseringen, t.ex. genom att flytta ut sin produktion till länder som ger bättre konkurrenskraft. På så sätt lyckas vi med konststycket att försvaga EU:s konkurrenskraft tvåfaldigt med ett och samma beslut.
Jag blir rädd för att kommissionens framtidsvision är att EU globalt ska konkurrera med billiga skor. Då tror jag att det värsta som skulle kunna inträffa är att kommissionen lyckas och att vi bevarar denna industri. I så fall kommer vi om 30 år att kunna förvänta oss att Europa exporterar skor till Vietnam, samtidigt som Vietnam exporterar bilar, eller något ännu mer värdefullt som vi inte ens kan föreställa oss, till Europa.
För det andra är det usel handelspolitik. I slutet av denna månad blir Vietnam medlem i WTO. EU:s välkomstpresent är tullar på vietnamesiska skor. De signaler som vi skickar till Vietnam, från ett av världens största handelsblock, är en katastrof, inte minst då landet genomgår stora förändringar för att uppfylla kraven för ett kommande WTO–medlemskap.
För det tredje är det moralisk bankrutt. Detta drabbar nämligen enskilda människor hårt, för att små välorganiserade särintressen ska tillfredsställas. Ni nöjer er inte med att förlänga skotullarna, utan nu utvidgar ni dem också till att omfatta barnskor. Vad säger ni till svenska småbarnsfamiljer som kanske tvingas köpa flera par barnskor per år? Tycker ni då att barnfamiljer har för mycket pengar? Har de kommit för billigt undan, med de tidigare åtgärderna?
Detta är ett exempel på när EU visar sin allra sämsta sida, nämligen när välorganiserade särintressen får komma före medborgarnas väl. Det tycker jag att vi ska slippa i framtiden.
Francisco Assis (PSE). – (PT) Frihandelsförespråkare anser att instrument för att skydda handeln, till exempel genom antidumpningsåtgärder, endast bör användas under exceptionella, objektivt kontrollerade omständigheter. Tyvärr föreligger det sådana omständigheter i detta fall.
Kina och Vietnam har legat bakom särskilt oacceptabla handelsförfaranden inom skoindustrin och har till och med ökat konkurrensfördelarna för denna industri. Därmed har dessa båda länder brutit mot en av de grundläggande principerna för frihandel, nämligen den om rättvis konkurrens. Dessa åtgärder ska alltså inte uppfattas som frihandelsfientliga, utan tvärtom som en avgörande faktor för att skydda frihandeln på lång sikt.
Därför måste vi lyckönska kommissionen till det den har gjort inom detta område. Men det är viktigt att betona att EU:s industri måste fortsätta sina moderniseringsinsatser genom att investera i innovation och kvalitetsförbättringar för att öka sin konkurrensförmåga inom denna sektor i hela världen. De offentliga myndigheterna måste delta i denna insats och reglerna för fri och rättvis handel måste följas.
Införandet av dessa åtgärder får alltså inte ses som ett försök att på nytt öppna dörren till ovälkommen protektionism utan snarare som ett nödvändigt instrument för att se till att den internationella handeln regleras på ett rättvist sätt.
Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot! I motsats till föregående talare vill jag säga att om man tror att det går att rädda arbetstillfällen i EU genom att lägga på avgifter på läderskor från Kina och Vietnam, bör man tänka om. Det fungerar helt enkelt inte på det sättet. Faktum är att produktionen naturligtvis bara kommer att flytta till andra låglöneländer. De senaste siffrorna från Eurostat visar att sedan avgifterna godkändes i våras har skotillverkningen flyttat från Kina och Vietnam till länder som Indien och Indonesien. EU–ländernas ineffektiva tillverkare gynnas inte.
Kommissionen vidhåller att det har förekommit dumpning och säger att den har visat alla konkreta resultat av antidumpningsutredningen. Jag måste säga att jag bara kan hitta några få övergripande dokument. Jag anser att vi har ett stort demokratiskt problem om beslut fattas på slumpmässiga eller ofullständiga grunder. Detta förstärker intrycket av att vi har att göra med politisk kohandel och därför uppmanar jag kommissionen att öppet redovisa resultatet av alla sina utredningar och att överlämna detaljerade konsekvensanalyser av skoavgifterna nu och i framtiden för konsumenter och företag i EU.
Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den fråga som Enrique Barón Crespo tar upp är en följd av fallet med skosektorn, för hela tillverkningssystemet i medlemsstaterna har hamnat i kris, inte bara på grund av dagens orättvisa konkurrens – eller för att tala klarspråk, på grund av den skrupelfria och ohämmade ekonomiska girigheten på den så kallade fria marknaden: en marknad som bättre kan beskrivas som regellös, som vampyrlikt parasiterar på enskilda, utnyttjar arbetare, utan hänsyn till deras ålder och utan någon social säkerhet som ens avlägset går att jämföra med EU–ländernas. Det är en marknad med förödande ekonomiska intressen som utarmar samhällen och nationer i avsikt att mångfaldigt berika de multinationella företagen.
Handelsskydd i form av antidumpningsåtgärder, det vill säga tullar, är det första och oundgängliga verktyget, men dessa åtgärder är inte helt tillfredsställande eftersom den orättvisa konkurrens som hotar att översvämma marknaden med betydligt billigare produkter är en följd av de enorma fördelar som produktionsfaktorerna innebär. Orättvis konkurrens bör alltså inte bekämpas med defensiva åtgärder: det går inte att försöka vinna kriget med slag på hemmafronten, och försvar är ingen garanti för seger i krig, något som har konstaterats av strateger redan före Carl von Clausewitz.
Om Europeiska unionen alltså vill skydda sina producenter måste den införa kontroller av de produkter som den vill gynna på den inre marknaden. Det är otänkbart att ställa priser mot produktion så länge som produktionsfaktorerna är så ojämnt fördelade och gynnar den asiatiska industrin – ojämnt fördelade i fråga om kostnader, inta bara för arbetskraft utan även för exempelvis administration.
I början av denna sammanträdesperiod ställde jag en muntlig fråga i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen, med dussintals underskrifter med stöd från kolleger av olika nationaliteter och politisk färg. Den togs naturligtvis inte upp till debatt, kanske för att den stred mot intressena hos dem som i profitens namn föraktar sociala hänsynstaganden och sysselsättningens stora betydelse. Jag sa då – och jag anser fortfarande – att vi samtidigt som vi begränsar importen från länder som inte ger de garantier som nämndes tidigare, måste inrätta en mekanism för att kontrollera hur produkter som importeras till EU tillverkas, oavsett från vilket land utanför EU de kommer, och för att utifrån denna kontroll tillåta eller förbjuda handeln med dessa produkter.
Låt oss införa ett varumärke för etisk certifiering – etisk i fråga om anställningsvillkor och miljön och rent allmänt etiskt i fråga om produktionsprocessen. Karl Popper stödde utan tvekan frihandel, men han gjorde också en perfekt sammanfattning av var gränsen för denna frihet måste gå …
(Talmannen avbröt talaren.)
Zuzana Roithová (PPE–DE). – (CS) Mina damer och herrar! Jag avvisar bestämt ståndpunkten att antidumpningsåtgärder är liktydiga med skadlig protektionism. Tvärtom. För EU skulle ingenting vara värre än att inta en välvillig hållning gentemot tredjeländers orättvisa handelsförfaranden, samtidigt som det införs stränga krav på tillverkare inom EU. Vi borde inte förvåna oss över att EU–företag har flyttat sin produktion till Asien där de kan utnyttja de låga kraven på sociala och miljömässiga villkor så att de kan sälja skor, textilier, elektronisk utrustning och andra varor av låg kvalitet billigt och till enorma vinster, till EU–medborgare som dessutom förlorar arbetstillfällen på sina hemmamarknader. Länder som har anslutit sig till EU följer handelsreglerna och kan inte själva införa officiella sanktioner mot tredjeländer. Det är unionens behörighetsområde. Därför är det viktigt att kommissionen agerar nu. Men jag är bekymrad över inkonsekvensen. Barnskor och idrottsskor från Kina och Vietnam säljs trots allt till dumpade priser. Att utesluta dessa typer av skor från åtgärder, enbart för att idrottsskor inte längre tillverkas inom EU, eller ens för att barnskor av dålig kvalitet underlättar för fattiga familjer, är ett tecken på EU:s svaghet. Den tidigare uteslutningen av barnskor, som uppenbart har varit skadlig för barnhälsan, visade en enorm brist på professionalism från kommissionens sida.
Jag anser att vi i detta fall bör följa principen om ömsesidig övervakning av överenskomna regler och inte enbart ge efter för EU–grossister, som ofta drar fördel av vår bristande noggrannhet i dessa frågor. Vi är alla medvetna om att det handlar om bara några få euro som inte kommer att inverka på de stora vinster som inte är synliga för konsumenten. Rådets uttalande visade att regeringarna inte är intresserade av principen utan att det handlar om konkreta handelsintressen som är olika på olika sidor av nord–sydgränsen. Jag hoppas att vi åtminstone i parlamentet ska upprätthålla principerna om rättvis konkurrens, oavsett vem det passar i EU eller annorstädes. Det är vår plikt att stödja kommissionen och att avråda rådet från den sortens politik. Avslutningsvis vill jag än en gång uppmana kommissionen att ta upp frågan om obligatorisk certifiering av barnskor som säljs inom EU, oavsett tillverkare. Skor bör vara hälsosamma, oavsett om de tillverkas av kineser, japaner eller någon annan.
Giulietto Chiesa (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om denna debatt skulle begränsas till en uppräkning av argumenten för och emot antidumpningsåtgärderna för läderskor från Kina och Vietnam skulle den verkligen inte tjäna någonting till. EU–länderna är delade i denna fråga eftersom tillverkarnas intressen står i konflikt med distributörernas. Detta är ett faktum och inte något att förfasa sig över. Vi borde ställa en annan fråga: Finns det ett gemensamt europeiskt intresse? Hur ska det definieras? Jag anser att vi kan och måste försöka definiera det, för ett delat EU är ett försvagat EU. Men detta är endast möjligt om vi utgår från en strategisk och realistisk vision av EU:s ställning på marknaden och inom världshandeln och står fast vid principer och siffror.
En av dessa principer är försvaret av EU–konsumenten: bland annat är producentkravet, det vill säga information om var något är tillverkat, heligt: för det första för att det innebär mer information och därmed större öppenhet (detta är en EU–princip) och för det andra för att det visar sig att den dramatiska minskningen i importkostnader för läderskor faktiskt inte har lett till lägre priser hos återförsäljarna. Tvärtom har det visat sig att det i EU görs oförtjänta vinster på denna situation och att detta också är en orsak till faran. De tullar som införs under två år är en rimlig kompromissåtgärd och är också en riktig metod för att respektera alla berörda parters intressen.
Antonio López–Istúriz White (PPE–DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack så mycket för att ni är här med oss i dag. Jag vill kortfattat säga till rådet att jag är relativt nöjd med överenskommelsen av den 4 oktober: nöjd för att man äntligen kommit överens om att vidta åtgärder för att motverka att skor från Kina och Vietnam säljs till priser som är lägre än de faktiska kostnaderna. Jag säger att jag är relativt nöjd eftersom denna typ av tullåtgärd oftast brukar gälla i fem år i stället för de två år som rådet har gått med på. Vi som är från Spanien och Balearerna uppmanar kommissionen och rådet att hålla öppet för möjligheten att förlänga dessa tullar eftersom problemet med orättvis konkurrens kommer att finnas kvar om två år.
Den region som jag företräder, Balearerna, är dessutom en av de regioner som mest aktivt försvarar rättvisa villkor för försäljning av skor på EU:s marknader; vi anser att de tullar som föreskrivs i rådets överenskommelse är låga jämfört med dem som tillämpades under den övergångsperiod som löpte ut den 6 oktober: den tillfälliga tullen på 19 procent för skor från Kina blir nu 16 procent och för skor från Vietnam sänks tullarna från 16,8 procent till 10 procent. För Balearerna och för mitt land handlar detta i grund och botten om att försvara lika villkor för försäljning av skor, villkor som utesluter denna form av dumpning.
Vi talar alltså inte om att införa protektionistiska åtgärder som hindrar den fria handeln, utan om att vidta åtgärder för att bekämpa orättvis konkurrens.
Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Herr talman! Jag har två centrala kommentarer till ministerrådets beslut nyligen att införa antidumpningstullar. Den första gäller den gemensamma handelspolitikens effektivitet och de mekanismer för att försvara europeiska intressen som den inrymmer. Kina fortsätter tyvärr, som medlem av Världshandelsorganisationen, med sin statsstödda dumpning, medan Europeiska kommissionen för sin del fortsätter att bevaka dumpningen som en neutral observatör.
Å andra sidan har vi Vietnam, som också fortsätter med dumpningen, samtidigt som man strävar efter att ansluta sig till Världshandelsorganisationen. Jag menar att Europeiska kommissionen också måste sända ett budskap till de vietnamesiska myndigheterna, eftersom landet vill gå med i Världshandelsorganisationen.
Min andra kommentar är allvarligare och gäller EU:s själva framtid och försvaret av det europeiska produktionssystemet. I Europa finns inte bara konsumenter, vars intressen vi givetvis måste skydda, utan det finns också arbetare som förlorar sina jobb och går arbetslösa. Det finns import, å ena sidan, men det finns å andra sidan också produktiva företag och industrisektorer som måste kunna konkurrera i en trygg internationell omgivning utan snedvridningar. Liberaliseringen av den internationella handeln får inte leda till att Europa blir en djungel av okontrollerad import.
Béla Glattfelder (PPE–DE). – (HU) Kina och Vietnam subventionerar exporten av skor på ett oacceptabelt sätt. Dessa subventioner är oförenliga med WTO:s regler. Det statliga stödet ger upphov till snedvridningar på marknaden och leder till dumpning. De snedvridande subventionerna orsakar de europeiska producenterna och den europeiska ekonomin allvarlig skada, vilket bekräftas av att tiotusentals arbetstillfällen har gått förlorade på senare tid.
Införandet av antidumpningsåtgärder är därför motiverat i rättsligt och ekonomiskt hänseende. Det stämmer inte att sådana antidumpningsåtgärder är protektionistiska, utan det är tvärtom den kinesiska och den vietnamesiska staten som tillämpar protektionistiska åtgärder som snedvrider marknaden. Syftet med antidumpningstullarna är just att kompensera för effekterna av Kinas och Vietnams protektionistiska, snedvridande metoder. Tack så mycket.
Margrietus van den Berg (PSE). – (NL) Herr talman! Medan norra Europa ser antidumpningsåtgärder som protektionistiska och åberopar konsumentintresset till stöd för sina argument, anser södra Europa att åtgärderna är otillräckliga för att skydda skoindustrin mot illojal konkurrens. Denna klyfta inom EU blir allt större, och det blir också misstron.
Dumpning är inte detsamma som rättvis konkurrens eller minskade kostnader. Dumpning är illojal konkurrens, oavsett om de företag som ägnar sig åt dumpning får statligt stöd eller om de använder barnarbete för att hålla lönekostnaderna nere. Där dumpning sker måste vi sluta leden. Vi kan inte bara avfärda den illojala konkurrensen om den, för en gångs skull, ter sig obetydlig jämfört med fördelarna för hela samhället. Det är olyckligt att regeringen i mitt eget land, Nederländerna, använder just detta argument mot ett införande av antidumpningsåtgärder. Vilket godtyckligt agerande! Men vem ska detta gynna? Inte de europeiska konsumenterna, för förra året låg konsumentpriserna kvar på samma nivå, trots att importpriserna på skor från länder utanför EU sjönk med 25 procent. Håller kommissionsledamoten med mig om att vi måste utarbeta en ny antidumpningspolitik som utesluter godtycke och skapar enighet i EU? Vi måste skydda oss mot illojal konkurrens. Vi måste skydda både våra producenter och våra konsumenter. Inte vill de väl köpa produkter som tillverkats av barn? Vi måste eftersträva rena kläder, rena skor och rena händer.
Syed Kamall (PPE–DE). – (EN) Herr talman! Dessa tullar kommer att leda till en höjning av skopriserna för mina väljare i London vid en tidpunkt då familjerna, i synnerhet de med lägre inkomster, redan kommer att få betala dyrare energiräkningar. Genom dessa tullar har EU i själva verket pålagt konsumenterna en skatt i ett fåfängt försök att skydda skotillverkarna i vissa länder som måste inse att de inte kan tillverka skor billigare än de asiatiska länderna. Globaliseringen är en realitet; vi i EU bör inte sticka huvudet i busken och blunda för den. De mest framgångsrika EU–företagen har accepterat globaliseringen och flyttat ut tillverkningen av lågprisvaror till Kina och Vietnam.
Vi lurar också oss själva om vi tror att tullar på kinesiska och vietnamesiska skor kommer att leda till fler arbetstillfällen i EU. Detaljhandlarna kommer helt enkelt att fylla luckorna genom mer import från andra länder som till exempel Indien och Indonesien, och detta har faktiskt redan visat sig vara fallet.
När ska vi inse att frihandel är bra för EU:s konsumenter och att den skapar fler och bättre arbetstillfällen på lång sikt? Den kanske är smärtsam för en del, men EU kommer att tjäna på den på längre sikt.
Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först, på kommissionens vägnar, tacka er alla för era bidrag. De speglar industrins och arbetstagarnas berättigade farhågor och viktiga överväganden i fråga om konsumenterna. Jag kommer att framföra slutsatserna från denna debatt till kommissionsledamot Peter Mandelson och också, naturligtvis, till alla mina kolleger. Detta är en mycket viktig fråga, och vi kommer att bevaka den fortlöpande.
Vi insåg redan från början att detta skulle bli ett mycket svårt och komplicerat ärende, och efter en grundlig undersökning införde kommissionen preliminära antidumpningstullar i april. Alla villkor för införande av antidumpningstullar var uppfyllda; det råder det ingen tvekan om. Rapporten visade att Kina och Vietnam utövar dumpning, och det låg därför i gemenskapens intresse att ingripa.
I flera anföranden har det, precis som i det vi nyss hört, talats om konsumentpriserna. Vi har undersökt detta mycket noga och kommit fram till att dessa lösningar med största sannolikhet inte kommer att påverka konsumentpriserna. Skälet till detta är att mervärdet mellan import och konsumentpriser verkligen är mycket stort. Det genomsnittliga importpriset är 8 euro, medan vi alla vet att skor kostar många gånger mer i en vanlig butik. Antidumpningstullarnas inverkan kommer alltså att vara obetydlig, och de gäller i vilket fall som helst endast 11 procent av EU:s sammanlagda import.
Som jag redan sagt, herr talman, kommer jag att förmedla innehållet och andan i denna debatt till Peter Mandelson.
Enrique Barón Crespo (PSE). – (ES) Herr talman! Jag noterar kommissionsledamot Rehns ogillande, men jag anser att det som hänt i dag måste granskas av ordförandeskapet och talmanskonferensen, för det är ett uttryck för bristande respekt för parlamentet, särskilt från rådets sida. Vad kommissionen beträffar hoppas jag att den kommer att lösa sina problem internt och fortsätta att arbeta till förmån för EU:s intressen.
Talmannen. Tack så mycket. Era synpunkter har noterats.
Debatten är avslutad.
Skriftliga förklaringar (artikel 142)
Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Om vi ska kunna skydda tillverkning och sysselsättning med rättigheter måste kommissionen och rådet koncentrera sig mer på tillverkningssektorerna i varje medlemsstat och inte bara se till intressena hos de stora koncerner som deltar i världshandeln.
Sektorer som skor, textil och kläder har drabbats särskilt hårt av den katastrofala politiken för liberalisering av världshandeln inom WTO:s ramar. Tusentals arbetstillfällen har gått förlorade. Bara i Portugal har arbetstillfällen försvunnit i C&J Clarks skofabriker i Arouca, Castelo de Paiva och Vila Nova de Gaia, Rodhes fabrik i Tancosco och Aras fabrik i Avintes. Hundratals arbetstillfällen har också gått förlorade vid Eccos och Rodhes fabriker i Santa Maria da Feira, och ytterligare många i Felgueirasområdet.
Denna politik får inte bara konsekvenser för arbetarna, de oräkneliga mikroföretagen och de små och medelstora företagen, utan den hindrar också den regionala utvecklingen i oerhört stora områden i länder som Portugal.
Nya åtgärder måste därför antas, och perioden för bibehållande av tullhinder måste som allra minst förlängas, för att skydda tillverkning och sysselsättning med rättigheter.
Tokia Saïfi (PPE–DE). – (FR) Det gläder mig mycket att EU:s 25 medlemsstater till sist antagit slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot importen av kinesiska och vietnamesiska skor. Europeiska tillverkare har lidit stora förluster på sina exportmarknader och utsatts för illojal konkurrens. Därför var det rätt att tillämpa de handelsskyddsåtgärder som EU förfogar över och som godkänts av WTO, låt oss inte glömma det.
Dessutom ställer jag mig frågande till Peter Mandelsons önskan att bekämpa protektionism och hans anammande av den i samband med den kommande reformen – meddelandet om ett konkurrenskraftigt Europa i världen – med handelsskyddsåtgärder. Jag är ingen anhängare av skyddade marknader som avskärmas från konkurrens och hålls utanför all den utveckling som globaliseringen medför. Däremot stöder jag tillämpning av lagstiftningen när konkurrensen på marknaderna är illojal. Därför får skyddsåtgärder eller antidumpningsåtgärder under inga omständigheter placeras i samma kategori som protektionistiska åtgärder. Syftet med dessa åtgärder är att skydda de europeiska tillverkarna mot illojal konkurrens genom att kräva efterlevnad av WTO:s regler. Jag vill därför fråga kommissionsledamot Mandelson vilken den verkliga avsikten med denna reform är: att anpassa åtgärderna eller att försvaga dem?