Index 
Fullständigt förhandlingsreferat
PDF 982k
Onsdagen den 11 oktober 2006 - Bryssel EUT-utgåva
1. Återupptagande av sessionen
 2. Parentation
 3. Uttalande av talmannen
 4. Justering av protokollet från föregående sammanträde
 5. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet
 6. Inkomna dokument: se protokollet
 7. Skriftliga förklaringar (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet
 8. Avtalstexter översända av rådet: se protokollet
 9. Parlamentets sammansättning: se protokollet
 10. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet
 11. Föredragningslista
 12. Framtida åtgärder på patentområdet (ingivna resolutionsförslag): se protokollet
 13. Nordkoreas kärnvapentest (debatt)
 14. Informellt toppmöte i Lahtis samt förbindelserna EU/Ryssland efter mordet på journalisten Anna Politkovskaja (debatt)
 15. Användningen av passageraruppgifter (debatt)
 16. Skor från Kina och Vietnam (debatt)
 17. Europeiska byrån för återuppbyggnad (debatt)
 18. Anföranden på en minut (artikel 144 i arbetsordningen)
 19. Djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (debatt)
 20. Uppföljning av rapporten om konkurrens inom sektorn för professionella tjänster (debatt)
 21. Associeringsavtal mellan EU och Mercosur (debatt)
 22. Bär– och körsbärsförädlingssektorn (debatt)
 23. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet
 24. Avslutande av sammanträdet


  

ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES
Talman

(Sammanträdet öppnades kl. 15.00.)

 
1. Återupptagande av sessionen
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet torsdagen den 28 september 2006.

 

2. Parentation
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag måste tyvärr börja sammanträdet med några tråkiga nyheter. För det första är det min sorgliga plikt att informera er om att Antoni Gutiérrez Díaz har avlidit. Han var ledamot av Europaparlamentet under lång tid, från 1987 till 1999.

Som ni alla vet – och även jag eftersom jag lärde känna honom mycket väl i samband med det politiska livet i Spanien – var han medlem i den kommunistiska gruppen och sedan i gruppen för Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, som han också var vice ordförande för 1992–1994.

Antoni Gutiérrez Díaz var också vice talman i parlamentet från 1994 till 1999 och ordförande i utskottet för regionalpolitik, fysisk planering och förbindelser med regionala och lokala myndigheter mellan 1992 och 1994.

För dem av er som kände honom är hans död en stor tragedi. Jag tycker att det politiska livet har förlorat en av sina bästa företrädare.

Jag ber er att hålla en tyst minut till minne av vår avlidne kollega.

(Parlamentet höll en tyst minut.)

 

3. Uttalande av talmannen
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag har ytterligare tråkiga nyheter till er. Det var med sorg och indignation som jag mottog nyheten om mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Jag anser att Europaparlamentet bör hedra denna journalist, hennes mod och hennes ovanliga beslutsamhet.

Efter nyheten om hennes död utfärdade jag som ni vet ett pressmeddelande där jag bad de ryska myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att ta reda på orsakerna och finna förövarna till denna fasansfulla händelse så snart som möjligt. Vi hoppas att Ryssland genom att identifiera de skyldiga vill visa hur det står till med demokratin och yttrandefriheten där.

Den här händelsen kvällen före mötet i Lahtis är absolut av särskilt avgörande betydelse för oss. På mina och hela Europaparlamentets vägnar vill jag ännu en gång framföra vårt uppriktigaste deltagande till hennes familj och vänner.

Jag tror emellertid också att detta är ett bra tillfälle att minnas att mord på journalister tyvärr inte är något som enbart händer någon enstaka gång. Tvärtom är det många som förlorar livet när de försvarar yttrande– och informationsfriheten. Det har hänt i Ryssland i dag, men det hände i Libanon i förrgår, i många latinamerikanska länder, i många afrikanska länder och i många länder i Sydostasien. Människor som informerar och skapar opinion gör det ofta med livet som insats.

Det senaste mordet är varken mer eller mindre tragiskt än något av de många andra fall vi har upplevt. Jag anser ändå att Anna Politkovskajas död och de 63 övriga journalister som har mördats och de över 120 som har fängslats förtjänar att vi uttrycker vår respekt för dem.

Jag vill be er att hålla en tyst minut för att hedra Anna Politkovskaja och de 63 journalister som har mördats när de har utfört sitt arbete.

(Parlamentet höll en tyst minut.)

 

4. Justering av protokollet från föregående sammanträde
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE).(EN) Herr talman! Tack för att ni gjorde detta uttalande med anledning av mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Ryssland har blivit ett av de mest dödsbringande länderna för journalister, och hennes grymma död …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr Kelam! Jag kan tyvärr inte ge er ordet nu. Herr Kelam! Jag kan inte ge er ordet nu. Vi frågar om det finns några kommentarer om protokollet. Ni får tillfälle att uttrycka er uppfattning om detta under frågorna på en minut. För närvarande håller vi emellertid på att justera protokollet.

Finns det några synpunkter på protokollet?

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag har på PPE-DE-gruppens vägnar ett mandat att bredda frågan …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Det här är inte rätt tillfälle, herr Kelam. Ni kan göra det en annan gång, men jag kan inte ge er ordet nu. Jag är ledsen, herr Kelam. Jag är verkligen ledsen. Detta är inte rätt tillfälle att tala för gruppernas räkning. Vi håller på att justera protokollet.

Finns det några synpunkter på protokollet?

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Cohn–Bendit (Verts/ALE).(FR) Herr talman! Om det utgör ett problem då gör också jag det. Vi ber om en ändring i föredragningslistan, närmare bestämt en punkt i föredragningslistan. Det är allt, och vi skulle vilja be er att göra ändringen direkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Ursäkta mig. Det är mycket tydligt vad protokoll betyder på spanska. Det är extremt tydligt. Vi talar om justeringen av protokollet och jag tror att tolkarna kan översätta vad vi talar om för er.

Finns det några synpunkter på protokollet? Om inte, får ni möjlighet att tala om andra punkter på föredragningslistan senare.

 
  
MPphoto
 
 

  Gay Mitchell (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag vill inte försena förfarandet, men frågestunden under förra sammanträdesperioden var ett enda virrvarr. Jag vill be er se till att det inte händer igen. Frågestunden flyttas alltför ofta, och ledamöterna hindras från att utföra sitt arbete.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack så mycket. Vi ska försöka se till att det inte blir en enda röra den här gången, åtminstone för er.

(Protokollet från föregående sammanträde justerades.)

 

5. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet

6. Inkomna dokument: se protokollet

7. Skriftliga förklaringar (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

8. Avtalstexter översända av rådet: se protokollet

9. Parlamentets sammansättning: se protokollet

10. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

11. Föredragningslista
MPphoto
 
 

  Talmannen. Beträffande föredragningslistan för i dag och i morgon har motsvarande ändringar delats ut som utarbetats i samarbete med de politiska grupperna och innefattar följande ändringar samt de som aviserades den 28 september:

- Onsdag:

Från kl. 15.00 till 16.00 lägger vi till uttalandena av Europeiska unionens höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och kommissionen om Nordkoreas kärnvapentest. Vi välkomnar Javier Solana och Benita Ferrero-Waldner som är med oss av den anledningen.

När det gäller de muntliga frågorna om skor från Kina och Vietnam måste jag påpeka att rådet inte kommer att delta i debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE).(DE) Herr talman! Vi är i princip nöjda med dessa ändringar och särskilt nöjda med att Javier Solana har lyckats ta sig hit.

Vi är däremot allt annat än glada över att rådets högst begränsade närvaro innebär att en stor del av dagens föredragningslista måste skjutas upp till en annan dag. Detta hände även under det österrikiska ordförandeskapet, men då lyckades vi ändå nå en överenskommelse. Jag tycker att rådsordförandeskapen bör påminnas om att en preliminär föredragningslista inte är slutlig och att det naturligtvis kan hända – som nu – att vi måste bemöta händelser när de sker. Jag vill också be de regeringar som rådet är sammansatt av att se till att de kan vara närvarande vid sammanträdet i Bryssel åtminstone fram till kvällen. Detta är absolut nödvändigt, för om de inte är här kan vi inte ta oss igenom alla frågor som finns – och verkligen behöver finnas – på föredragningslistan. Jag ber er att framföra detta till rådet och även att uppmana dem att vara mer synliga och närvarande här i kammaren.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Vi har en ändring av rubriken på rådets och kommissionens uttalande om det informella mötet i Lahtis.

Gruppen de gröna/Europeiska fria alliansen anser att rubriken bör lyda som följer: Rådets och kommissionens uttalande om det informella mötet i Lahtis, förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på Anna Politkovskaja, med ett förslag till resolution om mordet på henne och yttrandefriheten i Ryssland.

Som ni vet måste detta ändringsförslag enligt vår arbetsordning godkännas av kammaren om talmannen anser att vi ska rösta om det.

Med tanke på omständigheterna tycker jag att det är lämpligt att göra detta och jag kommer därför att be kammaren uttala sig om förslaget från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen.

Är det någon som vill säga något?

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE).(DE) Herr talman! Vi har inga invändningar mot att ändra rubriken och verkligen inte mot en resolution, men vi tycker absolut att det är alltför tidigt att anta en resolution inom en dag innan frågorna har klargjorts. Jag tycker därför att man bör överväga att anta en sådan resolution vid nästa plenarsammanträde, då det kommer att finnas en solid grund för den. Vi kommer naturligtvis att ange vår egen ståndpunkt om den, och vi kommer då att ha mer detaljerad information. Av den anledningen skulle jag därför vilja hålla isär dessa två.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Ni föreslår att vi ska skilja beslutet om att ändra rubriken från beslutet om huruvida vi ska diskutera resolutionen. Låt oss i så fall rösta enbart om den ändrade rubriken just nu.

(Parlamentet godkände ändringen av rubriken.)

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Cohn-Bendit, (Verts/ALE). (DE) Herr talman, herr Swoboda! Vi har verkligen bara en dag på oss, och anledningen är att vi har bett om detta ända sedan Anna Politkovskaja mördades, men vissa grupper har hindrat oss. Det är först i dag som den här omröstningen har blivit möjlig, eftersom vissa grupper – inklusive er egen – genom hela förberedelserna har sagt nej till detta tillägg. Ja det är svårt, och vi är glada att det ska ske nästa vecka, men jag ber er erkänna att det är ert fel, för det är ni som har stått i vägen för att diskutera den här frågan hela tiden. Det är något som måste sägas.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Reinhard Rack (PPE-DE).(DE) Herr talman! Vår grupps Tunne Kelam har försökt att ta upp frågan. Det kan vara så att han försökte göra det vid fel tillfälle i förfarandet, men nu diskuterar vi föredragningslistan för dagens sammanträde. Det kanske inte bara är lämpligare utan också en fråga om artighet att låta Tunne Kelam få ordet och tala för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater om föredragningslistan och ändringarna av punkterna på den, snarare än att direkt gå vidare och tillåta omröstning om ett enda förslag i frågan efter att så många andra uppfattningar har uttryckts om den.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr Rack! Talmannen och presidiet försöker tillämpa arbetsordningen strikt. Presidiet hade endast mottagit en föreslagen ändring av föredragningslistan skriftligt innan sammanträdet inleddes. Tunne Kelam kommer definitivt att få möjlighet att tala vid rätt tillfälle, men det här är inte det.

 
  
MPphoto
 
 

  Hans-Gert Poettering (PPE-DE).(DE) Herr talman! Ibland gör olyckliga omständigheter att saker och ting får en vändning som vi inte skulle ha önskat.

Ett exempel är det sorgliga mordet på en journalist som vi kommer att diskutera. Det här bedrövliga mordet är inte något som vi kan vara oense med varandra om. Vi ska hålla debatten men jag vill upprepa det som Daniel Cohn-Bendit sa och rekommendera att vi kommer överens om att vänta till nästa sammanträde innan vi antar resolutionen. Det blir en passande lösning på denna sorgliga händelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Om ingen protesterar ska vi nu diskutera huruvida det kommer att bli en resolution under nästa sammanträde.

Vill ni lägga till något, herr Kelam?

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE-DE).(EN) Herr talman! Jag ber om ursäkt för att ha försökt ta till orda vid fel tidpunkt, men jag hade ett mandat från PPE-DE-gruppen att föreslå att vi skulle bredda den första punkten på dagens föredragningslista till att omfatta en diskussion om mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja. Det gläder mig att så har skett. Dessutom föreslår PPE-DE-gruppen att parlamentet ska anta en resolution om pressfriheten i Ryssland, som är en brännande fråga.

Jag anser att det var riktigt sagt att detta förfärliga mord inte får splittra parlamentet. Vi måste vara enade för att kunna sända ett mycket tydligt budskap till stöd för den kvinna som många betraktar som den sista oberoende undersökande journalisten i Ryssland. Jag hoppas att parlamentet kommer att stödja detta förslag.

Anna Politkovskajas död kunde inte förutses, så vi kunde heller inte förutse våra reaktioner på den. Vi måste reagera omedelbart.

(Livliga applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack så mycket, herr Kelam. Jag anser att det är tydligt. Vi har följt vår arbetsordning till bokstaven. Jag anser inte att ordförandeskapet har visat bristande hänsyn genom att ge er ordet vi rätt tillfälle, herr Kelam.

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Emil Saryusz-Wolski (PPE-DE).(EN) Herr talman! Ni har inte hållit omröstning om huruvida vi bör ha en resolution under denna sammanträdesperiod. Jag begär att vi håller en omröstning. Det har framförts ett förslag om att vi omedelbart ska reagera med en resolution, och ni har ännu inte hållit någon omröstning om detta förslag.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Seså, mina damer och herrar, låt oss inte leka katt och råtta. Det fanns ett förslag från Hans–Gert Poettering och jag frågade om det förelåg samförstånd om det. Ingen reste sig då upp för att tala emot.

Ni måste vara uppmärksam på debatterna, herr Saryusz-Wolski! Vi hade ett förslag och jag frågade om det förelåg samförstånd om det. Eftersom ingen hade några invändningar fortsatte jag med föredragningslistan.

Debatten är avslutad.

(Arbetsplanen fastställdes.)(1)

 
  

(1)För övriga ändringar i arbetsplanen: se protokollet.


12. Framtida åtgärder på patentområdet (ingivna resolutionsförslag): se protokollet

13. Nordkoreas kärnvapentest (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av Europeiska unionens höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Javier Solana, hög representant. (ES) Herr talman, mina damer och herrar! Ni har bett mig att här i eftermiddag tillsammans med kommissionen ge en kort bedömning av vad som hände tidigt i måndags morse när den nordkoreanska regeringen kan ha genomfört ett kärnvapenprov.

Jag säger att det högst sannolikt var ett kärnvapenprov eftersom vi utifrån den information som för närvarande är tillgänglig inte kan vara helt säkra på att det verkligen var det. Den mest sannolika förklaringen är dock att en kärnvapenanordning med plutonium detonerade, och detta plutonium kom utan tvekan från kärnreaktorn i Yongbyon som uppfördes i Nordkorea under 1980- och 1990-talen. Med all sannolikhet var det ett kärnvapenprov och det var därför en handling som vi fördömer å det starkaste också på grund av den stora brist på ansvar som den nordkoreanska regeringen visar.

Kärnvapenprov är inte bara ett hot mot regionen kring Nordkorea utan även en aggressionshandling som riktas mot stabiliteten och säkerheten i hela världen. Det är inte otroligt att en sådan handling kan få effekter på den globala kapprustningen i sin helhet.

Jag vill börja med att säga att länderna i området har reagerat lugnt och ansvarigt. Jag har haft möjlighet att under de senaste 48 timmarna tala med alla berörda länder i regionen: Sydkorea, Kina och Japan. Jag har även talat med Ryssland och Förenta staterna. Alla länder har visat samma beslutsamhet i sitt svar som vi européer visar, men också samma lugn så att inte situationen ska bli ohanterlig.

Jag skulle mycket tydligt vilja påpeka att denna klandervärda handling ägde rum bara några dagar efter att Shinzo Abe hade valts till Japans premiärminister och att han så snart han installerats besökte Peking, vilket den tidigare premiärministern inte hade gjort på många år. Detta besök hedrar honom. Efter Peking reste han vidare till Seoul och inledde en fullständig rundresa i de länder som påverkades mest av Nordkoreas hot. Mitt i denna vänliga resa bland goda grannar beslutade alltså Nordkorea att genomföra sitt kärnvapenprov.

Med tanke på det fördömande som uttryckts av alla länder i området och med ansvar som ledord vill jag betona gårdagens möte i det japanska parlamentet där premiärminister Abe mycket tydligt slog fast att Japan inte skulle svara med att utveckla kärnvapen. Det tycker jag visar på stort ansvar från den japanska regeringens sida, och det är något som vi alla borde berömma.

Det konstruktiva svaret från Folkrepubliken Kina bör också betonas. Som ni är medvetna om ledde Kina sexpartssamtalen som, även om de har stått stilla sedan före sommaren, betraktades som ett positivt sätt att försöka lösa problemet med Nordkoreas kärnvapenspridning.

Som jag sa har jag nyligen talat med alla politiska ledare i regionen, inbegripet FN:s kommande generalsekreterare, som fortfarande är verksam som Sydkoreas utrikesminister.

Jag sa till dem att Nordkorea utgör ett hot mot freden och säkerheten, inte bara i regionen och, bör jag tillägga, inte bara genom sin kärnvapenverksamhet, utan även genom sin inställning till spridning av missiler.

Som ni vet fortsätter Nordkorea att producera och kanske att, till andra delar av världen, på illegal väg exportera teknik för missiler som kan leverera antingen kärnvapen eller konventionella stridsspetsar. Det är också viktigt att peka på att denna handling från Nordkoreas sida är direkt riktad mot dess egen befolkning. Nordkorea är ett fattigt land där större delen av befolkningen svälter och inte åtnjuter de levnadsvillkor vi alla skulle önska att de hade. Ändå fortsätter landets regering att satsa miljontals dollar på kapprustning och på att uppnå en kärnvapenförmåga som landet definitivt inte har något som helst behov av för sitt folks utveckling och välstånd.

Jag kan tillägga att reaktionen från FN:s säkerhetsråd sedan måndag kväll har varit korrekt och att reaktionen från Europeiska unionens medlemsstater också har varit mycket korrekt.

Det är viktigt att påpeka att Kina också har gjort konstruktiva uttalanden om sin vilja att samarbeta för att godkänna en tuff resolution som tydligt fördömer Nordkoreas beteende och som kommer att visa sig effektiv när det gäller att undvika att sprida massförstörelsevapen och kärnvapen.

Avslutningsvis vill jag säga att Europeiska unionen, som enhälligt och snabbt fördömde måndagsmorgonens handling, vid lämplig tidpunkt också måste överväga sina åtaganden och sin inställning gentemot Nordkorea. Som jag sa tidigare är det ett fattigt land som vi har allt svagare förbindelser med men som vi fortfarande har en humanitär koppling till, vilken jag är säker på att kommissionsledamot Benita Ferrero–Waldner kommer att hänvisa till.

Vi kommer att noga titta på utvecklingen under de närmaste dagarna och jag ska personligen hålla kontakt med de politiska ledarna i regionens alla länder.

Herr talman! Innan jag avslutar vill jag ännu en gång i de starkaste ordalag och för Europeiska unionens räkning fördöma det som mycket sannolikt var en kärnvapenexplosion som genomfördes av Nordkorea.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero-Waldner, ledamot av kommissionen. (ES) Herr talman, herr generalsekreterare, höge representant för rådet!

(EN) Det kärnvapenprov som Nordkorea påstår sig ha utfört i Gilju på morgonen den 9 oktober är något ytterst allvarligt, som jag utan förbehåll fördömer. Som den höge representanten just sa är detta inte bara ett hot mot den regionala stabiliteten i Nordostasien, utan också den senaste i en serie av provokationer från Kim Jong Il mot det internationella systemet för icke–spridning av kärnvapen.

Efter att Nordkorea i tisdags meddelade att landet hade för avsikt att genomföra en sådan provsprängning har man fortsatt att utmana det internationella samfundets nära nog enhälliga yttranden och uppmaningar. Denna handling ökar Nordkoreas internationella isolering, och det är svårt att förstå hur detta kan tjäna intressena hos landets hårt prövade befolkning.

Som vanligt är Nordkoreas motiv mycket dunkla. Det verkar emellertid inte helt otänkbart att detta skulle vara en avsiktlig upptrappning och provokation från Nordkoreas sida, för att eventuellt pröva det internationella samfundets förmåga att förbli enat.

EU har som svar på detta kärnvapenprov uttalat sig i mycket tydliga ordalag, och det gläder mig att konstatera att det internationella samfundet har fördömt dessa handlingar på ett snabbt, beslutsamt och enat sätt. Kinas mycket kraftfulla och entydiga ståndpunkt är särskilt betydelsefull och uppskattad. Jag har just återvänt från en resa till Singapore och Malaysia, och jag kan försäkra er om att mina kolleger är mycket oroade av Nordkoreas agerande.

Det gläder mig att vi kommer att ha möjlighet att diskutera EU:s reaktioner vid rådet (allmänna frågor) i nästa vecka. Men vad ska vi göra därnäst? Under den senaste tioårsperioden har EU spelat en aktiv roll till stöd för större internationella insatser för att främja fred och stabilitet på Koreahalvön. Alltsedan den humanitära nödsituationen uppstod i början av 1990–talet har vi varit en stor biståndsgivare och beviljat omkring 345 miljoner euro i bistånd sedan 1995. Vi gav också vårt bidrag till stöd för tidigare icke–spridningsinsatser genom Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön, och vi har erbjudit politiskt stöd till sexpartssamtalen, trots att vi inte deltar direkt i den processen. I vår egenskap av internationell aktör som tidigare dragit sitt strå till stacken bör vi nu återigen ge vårt bidrag som svar på det som uppenbarligen är ett globalt problem.

Det internationella samfundet måste vidta kraftfulla åtgärder. Någon är tvungen att tala med den nordkoreanska regimen för att den ska överge sin mycket paranoida och aggressiva attityd, och den man som jag tror har utsetts till FN:s nye generalsekreterare kan vara rätt person för denna uppgift.

Trots att flera alternativ har lagts fram är det fortfarande lite för tidigt att säga vilka åtgärder vi bör vidta. EU bör, som stark förespråkare för multilateralismen, fästa särskild uppmärksamhet vid de beslut som fattas i FN. I överensstämmelse med fördragen räknar vi med att de EU–medlemsstater som sitter i säkerhetsrådet tar vederbörlig hänsyn till EU:s ståndpunkt när de deltar aktivt i dessa viktiga diskussioner i New York. Det gläder mig att konstatera att man i förhandlingarna inom säkerhetsrådet tycks göra positiva och snabba framsteg när det gäller utarbetandet av en effektiv och tydlig resolution om denna fråga.

Befolkningen har fått utstå hårda prövningar, och när det gäller humanitärt bistånd anser jag att vi även i framtiden ska fortsätta att bevilja stöd till dessa människor. De bör inte utsättas för risker eller straffas ännu mer av denna förfärliga regim.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, för PPE-DE-gruppen. (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Solana, mina damer och herrar! Nordkoreas kärnvapentest är en provokation och ett hot mot det internationella samfundet. Det är en provokation eftersom Nordkorea är en diktatorisk regim i stalinistisk stil som svälter sitt folk och som borde använda sina resurser till något ädlare än att sprida kärnvapen i stället för att dra nytta av de uppskjutna sexpartssamtalen och det faktum att landet inte har undertecknat fördraget om icke–spridning av kärnvapen.

Herr talman! Detta är också ett hot mot den internationella säkerheten eftersom det allvarligt äventyrar fred och stabilitet i en region av världen som är särskilt känslig, nämligen Sydostasien.

Det är därför mycket viktigt att det internationella samfundet reagerar effektivt och på lämpligt sätt, och det är därför goda nyheter att Javier Solana och kommissionsledamoten har sagt att de permanenta medlemmarna av säkerhetsrådet och Japan har träffats för att undersöka en hel förteckning av sanktioner som ett svar på provokationen.

Herr Solana! Det skulle vara bra att få höra rådets ståndpunkt om förteckningen över åtgärder eller sanktioner som FN kan tillämpa mot Nordkorea, en förteckning över sanktioner som går från tillämpningen av kapitel VII i FN:s stadga till tillämpningen artikel 41, som endast medger ekonomiska och kommersiella sanktioner.

Herr talman! Jag anser också att det är utmärkta nyheter att Kina för första gången har varit berett att inom ramen för FN och säkerhetsrådet reagera korrekt och med möjliga sanktioner.

Det här fallet kommer att tjäna som exempel. Vi får inte glömma att Iran mycket noga kommer att titta på hur den här krisen utvecklas. För Europeiska unionens räkning har Javier Solana varit delaktig i resolutionen om Irans kärnvapenupprustning. Det är därför uppenbart att det internationella samfundet i allmänhet och Europeiska unionen i synnerhet inte kan fortsätta att vara blinda, döva och stumma inför denna provokation, och reaktionen måste vara bestämd, effektiv och lämplig i enlighet med värderingarna om fred, demokratisk konsolidering, försoning och mångsidighet som Europeiska unionen förespråkar.

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz, för PSE–gruppen. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Dagens debatt hålls med anledning av en komplicerad situation, men jag anser att det som Javier Solana och kommissionsledamot Benita Ferrero–Waldner har sagt visar att Europeiska unionen, genom sin höge representant och kommissionsledamoten med ansvar för utrikesfrågor, försöker bemöta denna situation på rätt sätt. Det är fullständigt normalt att vi reagerar med vrede. Det står klart att det som sker är att man genom provokationer försöker få andra att respektera och bry sig om ett system som sjunger på sista versen, och kanske att vinna något på det också. Detta råder det inget tvivel om, och det normala svaret är att detta inte kommer att tillåtas, att det inte kan tillåtas, och att man måste sätta gränser, i fullständig vetskap om att valet mellan möjliga svar begränsas av att det – för att vända på argumentet – utgör en risk i sig själv att en regim som agerar så oförutsägbart innehar kärnvapen.

Kommissionsledamot Ferrero–Waldner! I ett sådant här läge måste vi tänka efter innan vi agerar, och vår grupp stöder följaktligen oreserverat det ni sa om att det är nödvändigt att skilja mellan det som en diktator med storhetsvansinne hittar på med sina väpnade styrkor och vad den andra sidan gör när det gäller humanitära hänsynstaganden. Folket får inte straffas för att en galen diktator härskar över dem, och därför stöder vi dessa åtgärder.

För det andra måste vi försöka att öppna de diplomatiska kanalerna igen. Det finns inget alternativ till detta, för vad denna diktator än gör måste man försöka läsa av hans agerande och urskilja de möjligheter som fortfarande står öppna för oss. Har alla vägar för att få Nordkorea att börja delta i sexpartssamtalen igen stängts? Jag anser inte det. Alla vägar är inte stängda. Det är fortfarande möjligt att göra ett försök att få nordkoreanerna tillbaka till förhandlingsbordet.

Hur svår denna uppgift än kan vara står det också klart att det inte bara är en slump att Nordkorea genomför kärnvapenprov samtidigt som Sydkoreas utrikesminister väljs till FN:s generalsekreterare. Vi måste läsa tecknen och fråga oss om de stänger dörren för oss, eller om handlingen att stänga dörren kan ses som ett försök att rikta uppmärksamheten mot dem själva, och jag anser att det senare är fallet. Det är av detta skäl som vi, den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, tillsammans med världssamfundet av socialdemokrater, anser att vi trots allt måste fortsätta att föra en dialog, helt enkelt därför att det när allt kommer omkring inte finns något annat alternativ.

Herr Solana! Jag anser att reaktionerna hittills har varit sansade, inte minst i Nordkoreas närmaste omgivning. Reaktionerna från den japanska regeringen och regeringarna i andra grannstater har enligt min mening varit lämpliga. Det som inte är lämpligt är en arrogant politik. Jag vill påminna parlamentet om att det fanns en tid när Förenta staterna, under Clintonadministrationen, nådde en överenskommelse med Nordkorea om energiförsörjningsprogram. Jag vill också påminna om att avsikten med det som under 1990–talet var känt som Organisationen för energiutveckling på Koreahalvön, Kedo–programmet, inte var att blidka diktatorn utan att – i den mån det var möjligt – hålla regimen vid sidan om. Den administration som efterträdde Clinton satte stopp för alla dessa insatser.

Jag har inte heller någon önskan att dölja eller göra någon hemlighet av att vår grupp ser detta som ännu ett misslyckande från Förenta staternas sida och som ett exempel på deras ensidiga taktik. Detta ursäktar visserligen inte den nordkoreanske diktatorns agerande, men det vittnar om att det enda sättet att lösa internationella konflikter är att sammanföra alla parter.

Det sista jag har att säga till alla dem som alltid rekommenderar utveckling av kärnenergi som lösningen på mänsklighetens problem är att jag vill påminna dem om att alla kärnenergi– och berikningsanläggningar som byggs och kommer i händerna på en brottsling som den nordkoreanske diktatorn utsätter hela världen för oförutsebara risker.

 
  
MPphoto
 
 

  István Szent–Iványi, för ALDE–gruppen. – (EN) Herr talman! För två dagar sedan överträdde Nordkorea gränsen för vad som är tillåtet. I sitt uttalande fördömde EU:s ordförandeskap kraftfullt kärnvapenprovet, som är oacceptabelt. Ordförandeskapet signalerade en vilja att samarbeta nära det internationella samfundet för att åstadkomma ett beslutsamt internationellt svar på denna provokativa handling.

Den höge representanten och kommissionsledamot Benita Ferrero–Waldner bekräftade och upprepade denna inställning. Jag gläder mig åt detta, och jag välkomnar uttalandet, men vi förväntar oss att det ska genomföras noggrant. Nordkorea försöker alltid förhandla med hjälp av hot och skrämseltaktik. Det har de hittills lyckats med, men vi måste klargöra för dem att detta inte längre kommer att fungera. Det tycks finnas ett oöverträffat internationellt samförstånd om möjliga motåtgärder gentemot den nordkoreanska regimen. Låt oss ta tillfället i akt och skicka en tydlig signal om att vi inte kommer att tolerera handlingar som leder till instabilitet och ytterligare ökade spänningar.

Nordkoreas handling är ett hot mot den regionala stabiliteten eftersom den kan utlösa en regional kapprustning, vilket är ytterst ovälkommet. Det innebär också ett omedelbart säkerhetshot om Nordkorea lyckas förstärka sin position inom den olagliga vapenhandeln med korrupta regimer, för att inte nämna internationella terroristorganisationer.

När vi talar om Nordkorea bör vi också ha Iran i åtanke. Genom att inta en fast hållning i denna fråga uppmuntrar vi också Iran att återgå till förhandlingsbordet.

Nordkorea måste avstå från ytterligare provsprängningar och ovillkorligt återgå till sexpartssamtalen. Samtidigt ska det klargöras för samtliga deltagare att syftet med sexpartssamtalen är att övertyga Nordkorea om att överge sitt militära kärnvapenprogram, samt att försöka förmå Nordkorea att delta i systemet för icke–spridning av kärnvapen. Ingenting mindre är godtagbart, och vi måste uppnå detta nu. Vi kan vara flexibla när det gäller villkor och närmare detaljer, men vi måste vara orubbliga i fråga om principer.

Nordkorea måste förstå att ett militärt kärnvapenprogram inte är ett sätt att garantera säkerhet och stabilitet. Vi har tidigare sett att Nordkorea har varit öppet för ett begränsat men ömsesidigt givande ekonomiskt samarbete med sina grannländer och andra partner. Som kommissionsledamoten påpekade för en stund sedan har EU och andra givarländer tillhandahållit ett betydande humanitärt bistånd, och vi har alltid varit öppna för att ge ytterligare bistånd och att fortsätta dialogen, men på vissa villkor.

Frågan är varför Nordkorea tar avstånd från det internationella samfundet i det här läget? Svaret är enkelt: Nordkoreas ledare tror inte att de har någonting att förlora. De har fel. Priset som de är tvungna att betala för den allt större internationella isoleringen och de eventuella sanktionerna kommer att stiga. Vi vet redan att de knappast bryr sig om den egna befolkningens välfärd, men genom sådana oansvariga handlingar riskerar de att förlora det internationella stöd och samarbete som syftar till ett gradvist öppnande av landet och till reformer som ska förhindra att landets politiska och sociala strukturer kollapsar. De kanske inte har förståelse för andra argument, men de måste förstå detta.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Gérard Onesta, för Verts/ALE–gruppen. – (FR) Herr talman! Jag kommer från ett land som ”handlar” med kärnteknik. Det är därför väldigt skenheligt att bli förvånad över att denna fara har återuppstått när den har spritts precis överallt.

Jag kommer dock att fokusera mitt inlägg på Nordkorea. Jag bryr mig faktiskt inte om huruvida Nordkorea verkligen har fullt utvecklad kärnvapenteknik eller lämpliga hjälpmedel för sådan teknik. Jag är en av de mycket få parlamentsledamöter som har varit i Nordkorea. Detta land är inte bara en hård diktatur som störtar folket i fullständig fattigdom. Under min vistelse där besökte jag även ett av världens största psykiatriska sjukhus. Det måste faktiskt påpekas att miljontals människor som lever där inte har någon som helst kontakt med verkligheten och är helt omedvetna om världen utanför. Deras liv består i att krypa inför en ledare som varje morgon talar om för dem att hela världen vill invadera dem. I Nordkorea möter vi en värld som kan verka mycket lik George Orwells värld.

Vilka sanktioner bör då tillämpas under dessa omständigheter, när man har att göra med en regim som balanserar på gränsen till det som är allmänt vedertaget som förnuftigt uppförande och som inte bryr sig ett dugg om sitt eget folk, eftersom den lät en miljon människor dö för inte så länge sedan? Vad ska vi blockera när de redan är avskurna från världen? Vilka industrier ska vi förstöra när de industrier som de har redan ligger i ruiner? Ska vi försöka svälta ut dem ännu mer? Detta skulle vara fullständigt skandalöst.

Enligt min uppfattning är Kina det enda verkliga kortet vi har att spela med. Kina har skapat denna regim, Kina har hållit igång den och Kina var – och detta är mycket intressant att notera – bland de första, om inte allra först, att fördöma denna veckas kärnvapenprov. Om vi verkligen vill vara till hjälp i denna fråga anser jag att vi måste visa prov på beslutsamhet, stor fattning, och, med tanke på att vi sprider kärnenergiteknik, även en god portion ödmjukhet.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger, för GUE/NGL–gruppen. – (DE) Herr talman! Nordkoreas kärnvapenprov förtjänar helt klart att fördömas, eftersom detta leder till att regionen blir ännu mindre stabil och, precis som alla andra av sitt slag, exponerar folket som lever där för radioaktivt nedfall. Det är särskilt cyniskt av Nordkoreas regering att investera pengar i kärnvapenprov, pengar som den i stället kunde ha använt för att föda landets befolkning bättre, och det är bra att EU vill fortsätta att ge bistånd för detta ändamål.

Den ryske försvarsministern har sagt att detta kärnvapenprov i själva verket gör Nordkorea till den nionde kärnvapenmakten, och att landet sällar sig till USA, Ryssland, Kina, Frankrike, Storbritannien, Israel, Indien och Pakistan. Vi måste nu förhindra att situationen trappas upp ytterligare. De som nu talar om behovet av militära angrepp är farliga krigshetsare. Tvärtom är det förhandlingar som är den lösning som vi behöver, och EU kan verkligen spela en roll i detta, som Javier Solana och kommissionsledamot Benita Ferrero–Waldner redan har förklarat.

Ett av den nordkoreanska regeringens grundläggande krav verkar vara att landet ska få förhandla direkt med USA. Varför kan då inte USA föra bilaterala förhandlingar direkt med Nordkorea? Det är vad den amerikanska administrationen måste göra, även om detta tydligen innebär en övermänsklig ansträngning för dem. Att ropa efter sanktioner kommer bara att förvärra situationen, de som gör det just nu måste förklara hur de tänker förhindra att sanktionerna bara drabbar det nordkoreanska folket, som redan svälter. Erfarenheterna av införandet av sanktioner mot Indien och Pakistan när de var nya som kärnvapenstater visar att sanktioner mycket snabbt förlorar sin styrka. Fördraget om icke–spridning av kärnvapen (NPT) har alltid varit inkonsekvent, men svävar nu allvarlig i fara. I artikel VI förbinder sig parterna till avtalet – och jag citerar – att ”fortsätta förhandlingar i uppriktig avsikt om effektiva åtgärder med avseende på kärnvapenkapprustningens snara upphörande och på kärnvapennedrustning, och om ett fördrag om allmän och fullständig nedrustning under strikt och effektiv internationell kontroll”, vilket är liktydigt med ett krav på att alla kärnvapen ska avskaffas.

Även européerna har sina egna skyldigheter när det gäller kärnvapen. Jag vill påminna Javier Solana om att det inte är lagligt att inneha kärnvapen inom Europeiska unionen, tvärtemot det som er kollega Annalisa Giannella försökte tala om för oss som sitter i utskottet för utrikesfrågor. EU:s medlemsstater har tvärtom i enlighet med icke–spridningsfördraget åtagit sig att genomföra kärnvapennedrustning, och det är här vi stöter på det problem med dubbelmoral som är så karakteristiskt för västvärldens och EU:s politik. Jag frågar er: vilken kärnvapenmakt känner ni till som följer artikel VI i fördraget om icke–spridning av kärnvapen, där kärnvapennedrustning fastställs som ett krav?

Jag kan tala om för er att EU:s medlemsstater gör exakt det motsatta, eftersom Storbritannien och Frankrike inte bara underlåter att göra sig av med sina kärnvapen, utan även utvecklar nya och kraftfulla sådana. Kärnvapen är alltid ett brott till sin natur, och provsprängningar av sådana vapen ger alltid vilseledande och farliga resultat; det som är intressant här är den olika behandlingen av Nordkorea och Iran. Jag säger det rent ut: hot om militära attacker har alltid motsatt effekt än vad som avses. Det finns inga goda kärnvapen, vi måste göra oss kvitt dem överallt, och alla kärnvapenprovsprängningar förtjänar att fördömas och måste stoppas.

 
  
MPphoto
 
 

  Ģirts Valdis Kristovskis, för UEN–gruppen. (LV) Fru Ferrero–Waldner, herr Solana, mina damer och herrar! Denna provsprängning har utan tvivel varit ytterst skadlig för stabiliteten, freden och säkerheten. Vi kan förstås varna ännu en gång för detta problem och vi kan naturligtvis fördöma situationen här och nu. Det ska sägas att vi i denna situation naturligtvis bör ge stöd och uppskattning till alla dem som har reagerat snabbt på den speciella situation som Nordkoreas agerande har orsakat. När jag lyssnade till Benita Ferrero–Waldner och Javier Solanas uttalanden blev jag emellertid inte övertygad om att skälen till Nordkoreas handlande har analyserats grundligt. Vi är självklart alla medvetna om att Nordkorea är en totalitär kommuniststat och att vanligt sunt förnuft kanske inte direkt är det som karakteriserar denna regim. Å andra sidan vill jag emellertid ställa några provocerande frågor som jag kom att tänka på för några dagar sedan när jag läste de kommentarer som Mohamed ElBaradei, chef för Internationella atomenergiorganet (IAEA) och vår väktare, gjort i medierna. Jag läste någonstans att han har sagt att det faktiskt är dubbelmoralen som är roten till hela problemet. Den fråga jag skulle vilja ställa till våra utrikesministrar i detta sammanhang är om de instämmer i Mohamed ElBaradeis kommentarer om att USA och EU–medlemsstaterna för en skenhelig politik gentemot Israel å ena sidan och stater som Iran och Nordkorea å den andra, eftersom Israel otvivelaktigt kan inneha massförstörelsevapen och ha ett försvarssystem, men för andra stater som inte har undertecknat icke–spridningsfördraget är ett sådant alternativ förbjudet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bastiaan Belder, för IND/DEM–gruppen. (NL) Herr talman! De destabiliserande effekterna av Pyongyangs kärnvapenprov i måndags är uppenbara, särskilt i Nordostasien, men även globalt. Vi står nu inför två kärnvapenkriser: en akut kris i Nordkorea och en brådskande i Iran. Frågan är om båda dessa kriser kan hanteras utan militära medel, och den inställning som två medlemmar av FN:s säkerhetsråd, nämligen Kina och Ryssland, intar är av avgörande vikt i detta avseende. Hur stor vikt fäster Peking och Moskva vid icke–spridningsfördraget vid det här laget? Deras agerande i säkerhetsrådet kommer att avslöja detta. Jag förväntar mig att de EU–medlemsstater som sitter med i detta högnivåorgan inom FN insisterar på att påminna Kina och Ryssland om deras centrala ansvar i denna fråga. Samtidigt är det viktigt att världssamfundet håller ögonen på Pyongyangs handelsverksamhet, särskilt de marina rutterna. Så sent som i förra veckan förklarade den nordkoreanska regimen faktiskt att den minsann kan tillhandahålla kärnvapenteknik, material och kärnvapen till andra länder som den önskar. En sådan uttrycklig provokation kräver ett kraftfullt svar från världssamfundet. Det är utan tvivel även upp till EU:s medlemsstater att införa hårda sanktioner som drabbar det nordkoreanska ledarskapet, medan man försöker skona det utsugna och hjärntvättade folket så mycket som möjligt.

Jag tror säkert att rådet och kommissionen kan föreställa sig den enorma oron i Israel i samband med det hänsynslösa nordkoreanska kärnvapenprovet, som samtidigt utgör en enorm uppmuntran för Islamiska republiken Iran att följa Pyongyangs väg mot kärnvapen, förmodligen med aktuellt tekniskt och materiellt stöd från Kim Jong II:s terrorregim. Rådet och kommissionen hävdar att de garanterar Israels fortsatta existens som stat; jag uppmanar dem att omsätta detta i konkret politisk handling i denna dubbla kärnvapenkris.

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Tadeusz Masiel (NI) . – (PL) Herr talman! Det är bra att världen inte längre är delad mellan Warszawapakten och Nato. Det är bra att staterna från det före detta Sovjetblocket i dag är enade i Europeiska unionen och i Nato, eller är på väg att bli medlemmar.

Ett enat Europa är starkare och i bättre position att bemöta dagens problem – de nordkoreanska kärnvapenproven. I dag har lyckligtvis till och med Ryssland stött den civiliserade världens uppfattning och har, som vi, fördömt kärnvapenproven, även om vissa fruktansvärda händelser har inträffat där, såsom mord på journalister, varav den senaste var Anna Politkovskaja.

I dag är Nordkorea en av de sista tomma fläckarna på världskartan när det gäller politisk, ekonomisk och demokratisk utveckling. Vilket problem har Nordkorea egentligen? Kanske landet helt enkelt försöker dra till sig vår uppmärksamhet, och detta är ett desperat rop på hjälp.

Vi gläder oss över att konstatera att till och med Kina har fördömt Nordkoreas föreslagna kapprustning. I dag vill alla länder, mer än någonsin i världshistorien, ha ekonomisk utveckling och leva i fred. Även Nordkorea behöver livsmedel och välstånd mer än det behöver vapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE–DE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, herr Solana, mina damer och herrar! Det som har skett är ytterst problematiskt och farligt, av två skäl.

Det första är det uppenbara skälet att farliga vapen har hamnat i händerna på en diktator som är välkänd för sin bristande respekt för mänskliga liv, till och med för folket i sitt eget land, och som följaktligen är beredd att ta alla risker, till och med att de utplånas. Detta gör det ytterst svårt att uppskatta exakt hur stora riskerna är.

Det andra jag vill påpeka är att regionen, om detta prov verkligen visar sig vara en framgång och har utförts genom användning av raketteknik, kan ställas inför en ny kapprustning när det gäller att införskaffa och utveckla massförstörelsevapen. Jag vet inte vilka diskussioner som kommer att föras om denna fråga i Sydkorea, Indonesien, Filippinerna eller på andra håll. Vi måste även komma ihåg att ett kunskapsutbyte om raketteknik pågår mellan Nordkorea och Iran. Den iranska regeringen leker katt och råtta med oss och det förefaller allt mindre sannolikt att den endast gör detta för att säkra sin egen fredliga användning av kärnenergi – den har tvärtom mycket mer i sikte förutom detta. Ni, herr Solana, har reservationslöst försökt att normalisera läget och föra förhandlingarna därefter. Det finns särskilda faror med denna allians, och därför har Iran ett särskilt ansvar att rensa upp en gång för alla och engagera sig i verkliga förhandlingar.

José Ignacio Salafranca Sánchez–Neyra frågade vilka slags sanktioner vi talar om. Vi måste komma på något som verkligen kommer att ha en allvarlig inverkan på denne man. Om sanktionerna drabbar folket kommer han inte att bry sig om det, så det som krävs är sanktioner som skadar honom personligen, och de måste genomföras och följas.

Till Tobias Pflüger vill jag säga att vi nu inte får söka vår tillflykt till att beskylla den ena eller den andra parten för att ha begått misstag vid det ena eller det andra tillfället. Det är inte USA:s fel att det är en galen diktator som vi har att göra med. Vi måste se till att denna person inte ges fler kryphål av parlamentet, för han trotsar alla världssamfundets regler, och därför måste vi förmå honom att återvända till sexpartssamtalen. Om de visar sig vara framgångsrika kan han garanteras säkerhet för sitt land, men vi måste förklara detta klart och tydligt om vi inte om 20 år vill ha en värld där 30 eller 40 länder har kärnvapen och alla är redo att förinta vår jord.

 
  
MPphoto
 
 

  Pasqualina Napoletano (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi i Europaparlamentet inte har något annat val än att ansluta oss till det allmänna fördömandet av de kärnvapenprov som har utförts av Nordkorea. Vårt kraftfulla fördömande bör åtföljas av ett åtagande från EU och hela världssamfundet om att denna gång försöka finna en lösning på detta mycket allvarliga problem genom förhandlingar. Vi måste förmå denna diktatur att respektera reglerna för den internationella samlevnaden.

Världssamfundet har dock inget val: vi måste verkligen finna ett sätt att nå målet för icke–spridning. Till Elmar Brok vill jag säga att det inte handlar om att skylla på någon, men jag anser att det helt enkelt måste erkännas att försvagningen av icke–spridningsfördraget, som självklart även berodde på den misslyckade konferensen 2005, var ett ödesdigert misstag. Jag anser följaktligen att alla framtida lösningar på nödsituationer måste bygga på ett återupptagande av förhandlingarna om översynen av icke–spridningsfördraget.

Detta är en obligatorisk uppgift som världssamfundet måste utföra konsekvent, eftersom det endast är på detta sätt – fast i en annan situation – som vi kommer att få det nödvändiga inflytandet för att se till att Pyongyang–diktaturen respekterar denna linje. Det måste sägas att detta förebyggande krig i Irak tvärtom har övertygat diktatorerna om att innehav av kärnvapen ger något slags fri lejd. Det är vår uppgift att övertyga världens regeringar, även ledare för auktoritära stater, om att så absolut inte är fallet, annars kommer vi inte att kunna sätta stopp för återupprustningen.

Herr Solana! Avslutningsvis vill jag be er förklara skillnaderna mellan Nordkorea och Iran, eftersom dessa två fall ofta kopplas ihop med varandra – men jag anser att en möjlig lösning finns i skillnaderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Rebecca Harms (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det har talats tillräckligt om Nordkorea här, men enligt min åsikt för lite om hur detta kan bli en objektiv lärdom för oss i Europa och för världen allmänhet.

När Nordkorea inledde sitt kärnenergiprogram 1962 beskrevs det naturligtvis som ”civilt”, med tal om ”atomer för fred”, ”vi vill inte ha bomber” och ”vi vill inte ha vapen”. Kort därefter, vilket även var fallet med många andra länder, började man misstänka att så inte var fallet. När Pyongyang 2003 efter en massa velande hit och dit erkände att landet upparbetade kärnbränsleavfall för militära ändamål, kunde man fastslå att det som hade beskrivits som ett civilt kärnenergiprogram utnyttjades för militära syften. År 2005 rapporterades det från Pyongyang att Nordkorea hade kärnvapen, och provet utfördes i början av denna vecka.

Det enda jag kan säga just nu är att alla de som förordar en mer allmän användning av civil kärnenergi samtidigt bidrar till att den även används för militära ändamål och gång på gång banar väg för t.ex. kriget i Irak, som påstods vara motiverat av misstanken om missbruk. Och vad var bakgrunden till detta? Det material som hade exporterats till Irak – för civila ändamål – från Europa. Varför har då Irak tekniken, efter vad som påstås för civil användning?

Det finns företrädare för Europa som hävdar att ny reaktorteknik skulle kunna göra det möjligt att ta hårdare tag mot den militära användningen av kärnenergi: de ljuger, de vet att de ljuger och de bör avstå från att ytterligare undergräva icke–spridningsfördraget genom att göra civil atomteknik mer allmänt tillgänglig.

 
  
MPphoto
 
 

  James Hugh Allister (NI).(EN) Herr talman! Det är verkligen nedslående att tänka på de eventuella konsekvenserna av att den totalitära stalinistiska regimen i Nordkorea nu förfogar över kärnteknisk kapacitet. Bortsett från Nordkoreas möjlighet till direkt offensiv användning slår det mig att landet nu kan befinna sig på en marknad tillsammans med förvirrade terroristgrupper för export av kärnvapenutrustning och kärnvapenteknik.

Nordkorea är redan i hög grad delaktigt i, och förvisso också beroende av, en mångsidig illegal exportverksamhet, däribland narkotika, men framför allt penningförfalskning, och detta i väldig omfattning. Om landet nu skulle befinna sig på marknaden för att sälja kärnvapenteknik skulle vi alla ha stor anledning till oro, för de aktörer inom terroristvärlden som söker efter sådan teknik känner inga begränsningar i sin lust att döda.

Jag anser att det är ett mycket oroväckande framtidsperspektiv att vi skulle kunna få en skurkstat som bidrar till en oregerlig användning av kärnvapenteknik genom att sälja den vidare till brutala element. Det krävs att EU, och i synnerhet det mer relevanta FN, agerar ytterst kraftfullt och beslutsamt för att hantera denna kris. Att endast fördöma Nordkoreas agerande kommer sannolikt inte på långa vägar att vara tillräckligt. Jag är säker på att det krävs stränga sanktioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Hubert Pirker (PPE–DE).(DE) Herr talman, ärade kommissionsledamot och ärade höge representant! Genom att utföra detta test har Nordkorea visat att det inte bryr sig ett dugg om fördraget om icke–spridning av kärnvapen. Nordkoreas politiska ledare har därigenom på ett allvarligt sätt och avsiktligt provocerat världssamfundet och helt tanklöst äventyrat freden och säkerheten i regionen och i regioner längre bort, och slutligen har landet accepterat att en ny kapprustning kan bli följden både i och utanför Asien. Nordkorea har också – utan att tänka på sin egen befolkning – accepterat att landet oundvikligen riskerar att isoleras.

Vi i Europaparlamentet måste tydligt och kraftfullt klargöra vår ståndpunkt. Vi måste i mycket kraftfulla ordalag fördöma genomförandet av testet. Vi måste uppmana de politiska ledarna i Nordkorea att återvända till förhandlingsbordet för att diskutera icke–spridningsavtalet, återuppta samtalen mellan de sex länderna och i slutändan få till stånd en fredlig lösning på den tillfälliga krisen. Parlamentet måste också uppmana världssamfundet och säkerhetsrådet att besvara provokationerna på ett mer kraftfullt sätt än hittills.

Det är helt enkelt oacceptabelt att Nordkoreas regering använder sina egna pengar och pengar som skickats till landet från andra länder för att utveckla kärnvapen samtidigt som den förlitar sig på att världssamfundet ska skicka mat till deras svältande befolkning.

Herr talman! Förutom det ni tidigare sa ber jag er att i ett skriftligt uttalande framföra Europaparlamentets protester till Nordkoreas regering, världssamfundet och säkerhetsrådet, samt att tala om vad parlamentet kräver av dem. Vi kan inte acceptera att man genomför ett andra test och därigenom upprepar den händelse som förtjänade ett mycket kraftfullt fördömande första gången den inträffade.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE).(EN) Herr talman! Denna debatt handlar om ett kärnvapenprov som har utförts av den förkastliga nordkoreanska regimen. Javier Solana har emellertid vid fler än ett tillfälle hävdat att detta endast är ett ”eventuellt” kärnvapenprov. Kan herr Solana, för att det inte ska råda några tvivel om vad det är vi diskuterar, på nytt försäkra oss om att han inom en mycket snar framtid kommer att kunna meddela huruvida detta kärnvapenprov verkligen har ägt rum?

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr Matsakis! Det är inte alls en ordningsfråga. Ni har trängt er före kön av talare. Jag ber er att inte missbruka arbetsordningen för att få ordet.

 
  
MPphoto
 
 

  Benita Ferrero–Waldner, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Nordkoreas senaste utmaning mot systemet för icke–spridning av kärnvapen är tydlig, och den förtjänar att fördömas i ytterst starka ordalag. Vi är alla överens om detta, men vi måste också finna ett lämpligt och förnuftigt svar som riktas till de ansvariga myndigheterna, samtidigt som befolkningen visas hänsyn. Vi bör också fortsätta att fokusera på det slutliga målet, vilket är att uppnå ett kontrollerbart avskaffande av kärnvapen på Koreahalvön. Detta är, mot bakgrund av det spända militära dödläget inom hela den demilitariserade zonen, en grundförutsättning för en bestående fred och stabilitet. När allt kommer omkring kan detta mål bara uppnås med hjälp av diplomati.

Om man ska göra en möjlig analys av motiven till detta är jag säker på att orsakerna är åtskilliga. Att Nordkorea misstolkar det internationella samfundets inställning skulle kunna vara ett resultat av regimens fullständiga isolering, men det skulle också kunna syfta till att tvinga fram bilaterala samtal, vilket regimen ännu inte har uppnått.

Denna veckas händelseförlopp kommer att göra det svårare än någonsin att återuppta sexpartssamtalen, men på medellång till lång sikt innebär denna konstruktion störst möjlighet att nå en bestående lösning.

Jag hoppas därför innerligt att samtalen kommer att återupptas förr eller senare, även om utsikterna just nu inte är särskilt lovande. EU är inte en direkt deltagare i sexpartssamtalen, men vi har, som en ansvarsfull global aktör med ett uppenbart intresse för att bevara den regionala stabiliteten, gett vårt starka stöd till denna konstruktion. Vi har också signalerat att vi är redo att spela en mer aktiv roll om man inom sexpartssamtalen anser att det är lämpligt.

När allt kommer omkring krävs det en dialog för att lösa denna mycket svåra och utmanande situation. Nordkoreas uttalade mål är att höja landets säkerhet; detta mål skulle kunna uppnås genom sexpartsprocessen, vilket är vad vi rekommenderar.

 
  
MPphoto
 
 

  Javier Solana, hög representant. (EN) Herr talman! Som avslutning på denna debatt finns det en punkt som jag anser bör framhållas. Inte en enda ledamot av Europaparlamentet har uttalat sig mot ett fördömande av Nordkoreas uppträdande. Jag anser att det är ett mycket viktigt resultat av denna betydelsefulla debatt.

Det kan råda en del tvivel om vad som ska ske härnäst och hur man ska behandla Nordkorea i framtiden, men det faktum att provsprängningen har gett upphov till oro inom det internationella samfundet – och att det internationella samfundet har tagit sitt ansvar när det gäller att ta upp denna fråga – har stötts av alla de ledamöter som har talat under debatten. Jag anser att vi bör glädja oss åt detta, för när det gäller frågor av detta slag och av denna stora betydelse är parlamentsledamöternas ansvar jämbördigt med ansvaret hos det internationella samfundets medlemmar.

Det finns olika slutsatser att dra av frågan om varför provsprängningen genomfördes, samt vilka de framtida konsekvenserna kommer att bli. Några av oss har varit i Nordkorea. Jag har varit där och samtalat med landets ledare vid ett flertal tillfällen. I Kuala Lumpur i juli fick jag möjlighet att tala med utrikesministern, och han påstod då att sexpartssamtalen inte skulle återupptas. Så det var nästan säkert vid det laget att något sådant här skulle inträffa.

Vi måste berömma kineserna som har lett sexpartssamtalen och samtidigt bibehållit sin position. Men den här gången har de tyvärr misslyckats med att övertyga Nordkorea, och i stället för att få till stånd ett möte har ett kärnvapenprov utförts.

Jag instämmer helt och hållet med dem som har sagt att fördraget om icke–spridning bör ses över. Pasqualina Napoletano påpekade detta mycket konsekvent och entusiastiskt. Jag delar hennes oro över det faktum att den senaste revideringen av icke–spridningsfördraget misslyckades. Den blev ett misslyckande för alla de som deltog i revideringen, däribland kärnvapenmakterna, varav några är EU–medlemsstater.

Icke–spridningsfördraget daterar sig från 1968. Vi har redan genomfört fem revideringar, och de svårigheter och kryphål som fördraget omfattar har inte kunnat åtgärdas med hjälp av någon av dessa. Detta måste påpekas. Låt oss emellertid också påpeka att Nordkorea inte har undertecknat icke–spridningsfördraget. Landet lämnade icke–spridningsfördraget 2003, och därför är det inte förpliktigat att uppfylla det. Nordkorea lämnade icke–spridningsfördraget på grund av att det inte ville släppa in inspektörer, vilket är obligatoriskt enligt detta fördrag.

Som vi i dag kan konstatera, och som vi även kommer att kunna konstatera i framtiden, behöver icke–spridningsfördraget revideras och uppdateras. Som jag sa utarbetades fördraget 1968. Historiskt sett är det länge sedan, och därför är vi tvungna att anstränga oss. Européerna kan vädja om att detta system ska anpassas till dagens verklighet, och inte till gårdagens. Jag håller fullständigt med om detta.

Vad beträffar sanktioner tror jag inte att säkerhetsrådet bara kan göra ett uttalande. Säkerhetsrådet måste agera, annars kommer andra länder som följer utvecklingen för att se hur säkerhetsrådet reagerar att dra slutsatsen att det internationella samfundet inte tar dessa slags handlingar på allvar. Kommer ni ihåg vad som hände när Pakistan agerade på liknande sätt? Nordkorea höll utkik efter det internationella samfundets reaktioner på Pakistans handlingar. Och troligtvis är en del av dagens situation en återspegling av det som då skedde.

Detta innebär givetvis inte att sanktioner ska riktas mot Nordkoreas befolkning, som redan har fått utstå hårda prövningar. De får utstå prövningar både politiskt och ekonomiskt sett, och även i sina vardagliga liv. Därför måste andra faktorer införas och tas med i beräkningen. Jag anser att de viktigaste sanktioner som bör införas är sådana som förhindrar en spridning från Nordkorea. Sanktionerna bör dessutom hindra Nordkorea från att vidarebefordra kärnvapenteknik till andra stater som kanske eftersträvar att skaffa sådan teknik för att de också ska kunna röra sig i samma riktning. Detta är sannolikt det viktigaste steg som FN:s säkerhetsråd kan ta.

När det gäller diplomati torde alla här i parlamentet kunna enas om att det är något som vi uppskattar. Vi européer tycker om att lösa komplexa och svåra problem med hjälp av det vi värderar högst: vårt intellekt, vår intelligens och vår diplomati. Och det råder ingen tvekan om att detta problem verkligen är komplext och svårt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Innan vi går över till nästa punkt har Tobias Pflüger bett att få ordet för att göra ett personligt uttalande enligt artikel 145 i arbetsordningen.

Enligt denna bestämmelse, herr Pflüger, får ni tala i tre minuter under förutsättning att ni endast kommenterar åsikter som har tillskrivits er själv eller korrekta kommentarer som ni har gjort under debatten.

 
  
MPphoto
 
 

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). (DE) Herr talman! Jag hänvisar till Elmar Broks anförande, i vilket han hävdade att jag ställde USA till svars för Nordkoreas kärnvapenprov, men dessa insinuationer är helt felaktiga. Tvärtom handlar det, som Pasqualina Napoletano var inne på, om att parlamentet allvarligt behöver diskutera att olika regeringar – USA, men också i ökande grad bl.a. EU – anser att de måste använda kärnvapen för att försvara sig mot attacker. Elmar Brok har därför helt fel när han kommer med dessa insinuationer.

Inte bara USA hotar med kärnvapenkrig, utan också Jacques Chirac, och därför måste denna fråga behandlas med största allvar. Elmar Brok hade därför fel i sitt påstående.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag är rädd att Elmar Brok inte har kunnat höra er. Jag hoppas att någon berättar för honom vad som sas.

 
  
MPphoto
 
 

  Elmar Brok (PPE–DE).(DE) Herr talman! Låt mig få göra en kort kommentar. Det måste sägas att de som är beredda att ge måste också vara villiga att ta emot. Tobias Pflüger har framfört en anklagelse som jag har besvarat och han borde acceptera det. Det var ett politiskt uttalande och inte en insinuation.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Herr Brok! Ingen kommer att vidta några åtgärder mot er. Ni har gjort en kommentar och Tobias Pflüger har kunna besvara den, och därmed är saken avslutad.

Vi lämnar nu denna punkt.

 

14. Informellt toppmöte i Lahtis samt förbindelserna EU/Ryssland efter mordet på journalisten Anna Politkovskaja (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Vi fortsätter med nästa punkt på föredragningslistan. Det är uttalandena av rådet och kommissionen om föreberedelserna inför det informella toppmötet mellan stats- och regeringschefer och också, i enlighet med parlamentets beslut, förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland efter mordet på Anna Politkovskaja.

 
  
MPphoto
 
 

  Paula Lehtomäki, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag uppriktigt tacka er för att jag fått möjlighet att komma hit och diskutera det informella toppmötet mellan stats– och regeringschefer i Lahtis, vilket ska hållas den 20 oktober.

Vi beslutade oss för att anordna toppmötet i Lahtis, eftersom vi vill ge unionens stats– och regeringschefer möjlighet till en öppen och informell debatt om två ämnesområden som är viktiga för unionens framtid och för att nå ekonomisk framgång: innovation och yttre aspekter på EU:s energipolitik.

Vi behöver en fast och konsekvent politik om skapande av en gynnsam miljö för innovation och energifrågor. På detta sätt kan vi förbättra villkoren för ekonomisk tillväxt och sysselsättning i EU. Om EU kan göra något påtagligt för att främja välfärden och välståndet kan vi också förvänta oss att unionen blir mer accepterad i människors ögon. En konsekvent gemensam energipolitik kommer samtidigt att stärka EU:s trovärdighet som internationell aktör.

Som vägledning för diskussionerna vid toppmötet mellan stats– och regeringscheferna har kommissionen utarbetat två meddelanden. Ett meddelande rör yttre aspekter på EU:s energipolitik och det andra handlar om innovationspolitik. De båda meddelandena ska offentliggöras imorgon den 12 oktober. De ska inte godkännas vid mötet, men de visar vilka frågor vi vill ta upp i Lahtis.

Före det inofficiella toppmötet i Lahtis kommer också ett informellt socialt treparatstoppmöte att hållas på fredag morgon. Det sätt på vilket den europeiska arbetsmarknaden med 200 miljoner arbetstagare kommer att fungera och anpassa sig till förändringar har avgörande betydelse för Europas framtid. Arbetsmarknadens parter har därför en viktig roll att spela för att nå målet att stärka Europas konkurrenskraft.

Rysslands president, Vladimir Putin, har bjudits in till middagen efter toppmötet mellan stats– och regeringscheferna. Diskussionerna med presidenten syftar till att inrikta sig på det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland, bl.a. energisamarbetet.

De stora utmaningar som EU står inför i energifrågorna – att trygga försörjningen, klimatförändringarna, fortsatta prisökningar och de kriser som nyligen uppstått – har föranlett utveckling av en gemensam energipolitik för EU.

För att trygga energiförsörjningen är det ständigt ökande beroendet av importerad energi en särskild utmaning för EU. Om inga åtgärder vidtas har man uppskattat att beroendet kommer att öka från den nuvarande nivån på 50 procent till 70 procent under de kommande 20 åren.

Innan Finlands ordförandeskap inleddes diskuterades utvecklingen av den gemensamma energipolitiken vid två möten i Europeiska rådet som hölls i början av året. Under det finska ordförandeskapet kommer vi att särskilt koncentrera oss på yttre aspekter på EU:s energipolitik och dessa samtal kommer att utgöra grunden till en energidebatt i stor skala som ska hållas till våren och leda till antagandet av en handlingsplan för energipolitiken.

Även om samtalen i Lahtis kommer att inriktas på yttre aspekter på EU:s energipolitik är det självklart att vårt mål för de yttre förbindelserna inte kan ses som en separat fråga. Bland de prioriterade områden som nämns i grönboken om energipolitiken är det den nära kontakten som utmärker sig. Andra områden är den inre marknaden för energi, solidaritet mellan medlemsstaterna, diversifiering av energikällor, energieffektivitet, förnybara energikällor och innovationer på energiområdet.

När det gäller yttre aspekter på EU:s energipolitik måste medlemsstaterna nå samförstånd och bilda sig en uppfattning om vilken sorts strategi som bör antas för att göra framsteg i förbindelserna med länder utanför EU, och vilka typer av gemensamma utåtriktade mål EU bör ha. Det innebär att medlemsstaterna tillsammans måste kunna åta sig att gå en överenskommen väg framåt som också innebär bilaterala förbindelser, och att också föra ut ett gemensamt budskap i dessa sammanhang. Genom att inrikta sig på gemensamma mål kommer unionen också att vara bättre förberedd på att hantera förändringar på världens energimarknader.

Vid energisamtalen i Lahtis kommer vi att utbyta åsikter om hur de yttre aspekterna på EU:s energipolitik ska utvecklas under den närmaste framtiden. Tanken är att diskussionerna huvudsakligen ska inriktas på tre ämnesområden. Det första är vilka principer som energiförbindelserna mellan EU och Ryssland ska grundas på och hur de ska genomföras. Det andra är nära relationer med strategiskt viktiga tredjeländer. Det tredje ämnesområdet är effektivare insamling av data som utgångspunkt för beslutsfattande om en gemensam energipolitik.

Ryssland, vars importandel av både olja och gas är 25 procent, är unionens viktigaste strategiska energipartner. I alla strategiska partnerskap, däribland partnerskapet med Ryssland, är det viktigt att hitta något som ligger i båda parters intresse för att utveckla partnerskapet. Det gemensamma intresset för energiförbindelserna mellan EU och Ryssland är tydligt. EU är beroende av import av energi från Ryssland, och Ryssland behöver långsiktiga avtal om energiexport till marknadspris och investeringar från väst i den grundläggande energiproduktionen. Att öppna marknaden på båda sidor kommer att vara en nyckelfaktor.

Samtalen mellan EU:s stats– och regeringschefer kommer också att lägga grunden till diskussionerna med Rysslands president, Vladimir Putin, senare på kvällen, där ett centralt tema är energifrågor.

Syftet är att informera Ryssland om EU:s mål att få till stånd ett bindande ramavtal om energi, där hänsyn tas till båda parters intressen, ömsesidighet och en opartisk operationell miljö. Vid samtalen kommer säkert också de utmaningar som EU och Ryssland har gemensamt att tas upp, t.ex. energieffektivitet, där båda parter har något att vinna.

Att utvidga de interna principerna för energi till EU:s grannregioner och den strategiska utvecklingen av förbindelserna med viktiga tredjeländer är mål som vi måste sträva efter om vi vill trygga energiförsörjningen. 80 procent av världens oljetillgångar finns i regioner utanför EU. Det finns många instrument som är tillgängliga för att förbättra relationerna med tredjeländer. Bland dessa finns åtgärdsprogram för grannskapspolitiken, avtal om energisamarbete, bilaterala avtal och regionala...

(Talmannen avbröt talaren på grund av tekniska problem.)

Energipolitiken måste vara en väsentlig del i unionens gemensamma utrikes– och säkerhetspolitik. Europeiska unionen behöver tillräckligt med information för att utöva en mer samstämmig energipolitik. Den måste dessutom kunna bemöta situationer med externa problem och kriser som rör energi. Unionen bör upprätta ett system som bidrar till att stödja samarbetet mellan medlemsstaterna och institutionerna, och ökar solidariteten i frågor som rör energi.

Det andra huvudämnet under toppmötet mellan stats– och regeringscheferna är utveckling av en innovationspolitik. Det måste vara möjligt att förbättra det sätt på vilket forskning som genomförts i Europa används till att skapa kommersiella varor och tjänster. Unionen måste dessutom kunna införa ny teknik lika effektivt som de gör i våra konkurrentländer. Om vi fortsätter att utföra saker och ting på det sätt som vi gör nu kommer innovationsklyftan mellan oss och våra huvudsakliga handelsparter bara att öka.

Produktionen, framför allt i tillväxtekonomierna, konkurrerar i allt större utsträckning med Europa, inte bara i industrin, utan också i tjänstesektorerna. Kina och Indien utbildar mycket kompetenta människor för arbetsmarknaden i betydligt större utsträckning än vad vi gör i EU. Men marknaderna i tillväxtekonomierna innebär också att det finns en mycket stor potential för export från unionen. Framgång kan bara uppnås genom förmågan att skapa något nytt – med andra ord, innovation.

På en öppen marknad är de bästa varorna mest framgångsrika. Det är omöjligt att hålla sig kvar på toppen om inte fortsatta investeringar görs i forskning och produktutveckling. Unionens medlemsstater har åtagit sig att öka de framtida investeringarna i forskning och utveckling genom beslut som fattats tidigare.

Det är dock helt nödvändigt att se till att Europa kan använda investeringarna på ett bra sätt, så att forskningsarbete leder till nya, bättre och kommersiellt användbara varor och tjänster.

Avsikten vid toppmötet i Lahtis är att ta upp frågor och utmaningar som kräver gemensamma åtgärder från unionens sida. Syftet är att skapa en miljö där innovationer kan komma fram och antas effektivt. Europaparlamentet har i sin ståndpunkt om Lissabonstrategin också betonat vikten av en innovationspolitik.

För att stödja effektiv innovation måste en EU–omfattande strategi om immateriella rättigheter införas. Immateriella rättigheter är av stor betydelse för ett företags framgång och konkurrenskraft.

En grundläggande fråga är exempelvis kvaliteten på patent, vilket är en grundläggande princip för ett fungerande och tillförlitligt patentsystem. Ordförandeskapet anser att Europa måste ha ett kostnadseffektivt patentsystem, och ett system som ansluter sig till begreppet kvalitet, oavsett valet av vilket alternativ som ska utgöra grunden för att utveckla detta system.

Om vi kan utveckla patentsystemet ytterligare kommer företagen att garanteras avsevärda besparingar på patentkostnader, något som endast kan stimulera innovation och forskning i Europa.

Förbättrat samarbete mellan universiteten och näringslivet är en förutsättning för en framgångsrik innovationspolitik. Avsikten är att skapa ett nätverksbaserat europeiskt institut för teknik, och kommissionen kommer att lägga fram ett förslag om detta nästa vecka.

Partnerskapsprojektet mellan vetenskap, näringsliv och utbildning kommer att kännetecknas av kompetens. Främjande av innovation kommer att prioriteras. Ordförandeskapet anser att Europeiska tekniska institutet kommer att göra det möjligt för Europa att använda de befintliga resurserna i företagen och forskningssamhället på ett mer effektivt sätt.

Samarbetet mellan den privata och den offentliga sektorn måste dessutom öka för att främja konkurrenskraften. I Europa har så kallade teknikplattformar skapats, företagsbaserade strategiska forskningsinitiativ, vilka är utmärkta exempel på partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Tack vare dessa har företag visat sin vilja att investera i de plattformar de valt, och ett liknande åtagande behövs nu från offentliga organ som finansierar forskning.

Det är mycket viktigt för innovationen att inrättandet av europeiska standarder påskyndas. Utan en gemensam europeisk standard kan många innovationer förbli oförverkligade. Var skulle exempelvis den europeiska mobiltelefonmarknaden ha varit utan GSM–standarden?

Införandet av alleuropeiska tekniska standarder för mobiltelefoner gjorde det i praktiken möjligt för europeiska aktörer inom denna sektor att bli världsledande. Å andra sidan, om endast nationella standarder hade antagits som utgångspunkt för utveckling av mobiltelefoner skulle det inte ha blivit samma stora geografiska jättesuccé.

Att snabbt anta öppna, kompatibla standarder är en av nycklarna till framgång i näringslivet. Det kommer också att leda till tydliga fördelar för konsumenten. Samtidigt kommer det att stärka vår konkurrenskraft och vara ett svar på den snabba tekniska utvecklingen, så att de tekniska utvecklingslösningar som genomförs i Europa verkligen kan konkurrera med det utvecklingsarbete som genomförs på andra ställen i världen.

Vi går vidare till nästa ämne. Illegal invandring är ett problem som drabbar hela Europeiska unionen. Därför måste vi hitta lösningar tillsammans. Solidariteten är som tydligast då konkreta åtgärder genomförs effektivt. Vid toppmötet i Lahtis ska vi diskutera den illegal invandringen, som har blivit ett särskilt problem i Medelhavsländerna och i de södra delarna av unionen.

För oss är det viktigt att unionen kan införa en sammanhållen, effektiv politik för kontroll av invandring i vilken hänsyn tas till frågor som rör både illegal och legal invandring samt integration. Vi måste använda de befintliga instrumenten på ett effektivt sätt och tänka ut nya sätt att stödja ursprungsländer och transitländer i deras ansträngningar att förhindra illegal invandring.

Invandringsfrågor har varit en punkt på föredragningslistan vid alla möten i rådet (rättsliga och inrikes frågor). Ämnet ska också diskuteras nästa vecka på den informella middagen för ministrarna för utveckling och samarbete. Avsikten är också att arbetet vid rådsmötena om rättsliga och inrikes frågor ska vara en grund för besluten under Europeiska rådets möte i december och att det ska hjälpa Europeiska unionen att effektivt ta itu med problemet rörande illegal invandring.

Vid en arbetslunch i Lahtis ska den allvarliga situationen i Sudan och Darfur också tas upp.

Som jag sa i början kommer deltagarna att äta middag i Lahtis med Rysslands president Vladimir Putin efter det informella toppmötet mellan EU:s stats– och regeringschefer. Detta kommer att bli ett utmärkt tillfälle för en informell diskussion om utvecklingen av det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland. Spektrumet för vår förbindelse är mycket brett och innehåller element som kan användas till att utveckla partnerskapet ytterligare.

Ett exempel på detta är internationella frågor. Agendan för den internationella politiken i höst innehåller frågor i vilka samarbetet mellan oss är mycket viktigt, t.ex. Mellanöstern, Iran och Kosovo.

Energi är en viktig del av det strategiska partnerskapet, och vi ser fram emot att höra president Putins bedömning av utvecklingen i Rysslands energisektor och partnerskapet om energi mellan EU och Ryssland.

Herr talman! Vi chockades alla över nyheten om den välkända journalisten och försvararen av yttrandefriheten Anna Politkovskajas plötsliga död. Vi efterlyser en ingående undersökning av detta förfärliga brott och är angelägna om att förövarna ska ställas inför rätta, något som har särskilt stor betydelse för Rysslands utveckling till att bli en rättsstat. Politkovskajas död är inte bara en skrämmande händelse och en förlust för hennes närstående, utan innebär också ett bakslag för yttrandefriheten i Ryssland. De uppriktiga och handfasta samtal som pågår mellan Europeiska unionen och Ryssland mot bakgrund av de nyligen inträffade händelserna är dessutom en värdefull övning. Som jag redan har sagt är det strategiska partnerskapet en ram inom vilken alla vikiga frågor kommer att diskuteras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (EN) Herr talman! Europeiska rådets informella möte nästa vecka kommer lägligt. Jag vill tacka det finska ordförandeskapet, statsminister Matti Vanhanen och hans grupp för deras mycket viktiga bidrag.

Eftersom ministern lämnade en sådan uttömmande redogörelse för ordförandeskapet kommer jag att fokusera på innovation, energipolitik och invandring. Jag kommer också att yttra mig kort om förbindelserna mellan EU och Ryssland. Det här är frågor som, med hänsyn till de utmaningar vi står inför, kräver svar på inte bara nationell nivå, utan på EU-nivå. Det handlar om utmaningar som visar varför vi mer än någonsin behöver ett starkt EU, och varför unionen måste se till att européerna är rustade för globaliseringen.

Jag välkomnar ordförandeskapets beslut att fokusera på innovation. Finland är ett utmärkt exempel på hur innovation kan främja ekonomisk tillväxt. Men det handlar om mer än så. Det är endast genom att väcka människors fantasi som vi kan ta itu med de viktiga frågor som vi står inför i dag, såsom klimatförändringar, social utslagning, demografiska förändringar och arbetslöshet.

Även om jag vet att ni känner till siffrorna så är de värda att upprepas. EU:s utgifter för forskning motsvarar 1,9 procent av dess BNP medan Förenta staterna för närvarande gör av med 3 procent av BNP:n. Ett tecken är att de flesta av de senaste Nobelpristagarna kommer från eller arbetar i Förenta staterna. I Europa är omkring hälften av alla forskare anställda av företag. I Förenta staterna ligger den siffran på över 80 procent. Sanningen är att Europa ligger efter i fråga om innovation och forskning. Status quo är inget alternativ: vi måste göra mer i detta fall. Det finns ett brådskande behov av en strategi som är inriktad på alla länkarna i innovationskedjan, från uppkomsten av nya idéer och kunskap till dess att de utvecklas och marknadsförs på det ekonomiska området.

I det meddelande som kommissionen kommer att lägga fram vid det informella toppmötet i Lahtis presenteras en sådan strategi. De svaga länkarna i kedjan preciseras och lösningar läggs fram. Vi behöver finansiering, vi behöver det rätta ramverket för immaterialrätten för att ge rätt incitament, och vi behöver ta itu med hindren för innovation sektor för sektor. Framför allt måste vi inleda med ett starkt politiskt budskap om engagemang: innovation förtjänar uppmuntran, och vi behöver en europeisk strategi för det.

Storleken har betydelse i denna fråga. En av de stora skillnaderna mellan oss och Förenta staterna är att vi inte har några alleuropeiska institutioner för forskning och innovation. Förenta staterna är mycket mer engagerade i en verkligt global strategi. Det finns viktiga institutioner som stöder innovation över hela Förenta staterna, inte bara i en eller två stater. Fram tills nyligen hade vi ingenting i Europa. Nu har vi Europeiska forskningsrådet, och vi har lämnat ett förslag om att inrätta ett europeiskt tekniskt institut. Vi föreslår ett nätverkssystem för att ge dessa institutioner en verklig europeisk aspekt och ett verkligt europeiskt uppdrag. Därför står vi fast vid denna strategi. Det är syftet med Europeiska tekniska institutet. Det kommer att föra den privata och den offentliga sektorn närmare varandra för spjutspetsforskning, bli ett centrum för internationell expertis, föra samman de mest intelligenta, tillhandahålla en ström av forskare med de bästa doktorsexamina samt främja avknoppningar av innovativa små och medelstora företag. Kort sagt kan det bli en symbol för Europas förmåga att samarbeta och finna nya vägar. Vi har utvecklat de mer ingående detaljerna för Europeiska tekniska institutet de senaste månaderna, och vi kommer att lägga fram ett detaljerat förslag nästa vecka. Jag är säker på att stats– och regeringscheferna och parlamentsledamöterna här i Europaparlamentet kommer att fokusera på avsikten: ja, det är lite annorlunda, men det är något som kan utgöra ett exempel på att EU tar en ny riktning och hittar nya sätt att samarbeta.

Ett av de områden där jag anser att vi som europeiska ledare kan ge ett uppdrag till ett europeiskt tekniskt institut är på energi– och klimatförändringsområdet. När vi har ett problem som vi behöver hjälp för att lösa bör vi fråga de bästa forskarna, de mest intelligenta på vår kontinent. Energin är en av våra viktigaste utmaningar i dag.

Låt mig nu övergå till energifrågan, och låt mig uttrycka mig klart: vi måste skapa en verklig europeisk energipolitik, inte 25 olika. Att på 2000–talet fortsätta med 25 eller 27 olika linjer är absurt. Vi behöver en verklig europeisk energipolitik. De problem vi står inför – höga energipriser, klimatförändringar, ökat beroende av import av kolväten – är globala och europeiska problem. De behöver europeiska lösningar. Nationella lösningar kommer inte att räcka. Vid Hampton Court förra året enades EU:s ledare om att utveckla en gemensam strategi. I vår grönbok från mars 2006 fastställde kommissionen klara mål för en europeisk energipolitik, nämligen långsiktig hållbarhet, försörjningstrygghet och konkurrenskraft. Medlemsstaterna godkände vår strategi, och reaktionerna från de berörda parterna på vår grönbok har varit överväldigande positiva. Nästa steg är en strategisk energiöversyn som kommissionen kommer att föreslå alldeles i början av nästa år. Jag ser fram emot att läsa Europaparlamentets betänkande om det.

Det är uppenbart att vi behöver samordning mellan inre och yttre aspekter av energipolitiken. Vi är helt klart i behov av en effektiv inre marknad för energi. Att ha 25 eller 27 olika små energimarknader är inte lösningen på Europas utmaningar i fråga om energi. Vi måste dock förena intern och extern politik. I vår rapport inför Lahtis tittar vi på de tre yttre utmaningarna: Ryssland, som jag kommer att återkomma till, att utveckla våra energiförbindelser med våra grannar och att skapa ett nätverk för att ta itu med yttre energichocker. Det är mycket viktigt att skapa ett energisamarbete med strategiskt viktiga försörjnings– och transitländer. Detta sker redan genom initiativ såsom det nya fördraget om en energigemenskap och samförståndsavtalet om energisamarbete med Ukraina. Vi måste gradvis utvidga principerna för den inre energimarknaden över hela vårt grannskap. Vi måste också förena de olika expertområden som existerar runtom i Europa för att skapa ett effektivare nätverk för att ta itu med yttre energichocker. På inte alltför lång sikt är det bästa sättet för att klara energichocker naturligtvis genom diversifiering: när det gäller energikällor, ursprungsländer och transitländer. Vi måste lyfta fram energin för att göra den till en viktig prioritet i förbindelser med partner världen över.

Slutligen är energieffektivitet en annan avgörande faktor för strategin. Jag kan meddela er i dag att kommissionsledamot Andris Piebalgs – som ansvarar för energi – och jag nästa vecka kommer att lägga fram en ambitiös handlingsplan för att fullgöra vårt åtagande att till 2020 spara 20 procent av förbrukningen av primärenergi.

Eftersom 25 procent av all olja och gas som förbrukas i EU kommer från Ryssland är energisamarbetet med Ryssland naturligtvis av yttersta vikt. Rådsordföranden förklarade just varför det är viktigt. Vi måste ha ett förstärkt partnerskap med Ryssland i energifrågor. Ett sådant partnerskap måste grundas på ömsesidighet, insyn, icke–diskriminering och öppenhet för konkurrens, inklusive gemensamma spelregler för investeringar såväl uppströms som nedströms i systemet. Det är enda sättet att få en stabil och säker plattform för våra förbindelser i energifrågor. Mötet med president Putin blir en möjlighet att framföra ett tydligt och förhoppningsvis sammanhängande budskap från EU:s ledare.

Vi ser tre långsiktiga mål i våra förbindelser med Ryssland: vi vill se en fungerande demokrati och marknadsekonomi där Ryssland fullgör sina internationella åtaganden; vi vill mellan EU och Ryssland se omfattande och strategiska förbindelser som grundar sig på ömsesidigt beroende – Ryssland behöver EU, och EU behöver även Ryssland – och vi vill stärka vårt samarbete med Ryssland när det gäller internationella frågor. När vi talar om effektiv multilateralism är det detta vi menar. Vi har fastställt vårt mål med en omfattande överenskommelse som ska ersätta det nuvarande partnerskaps– och samarbetsavtalet. Det finns ömsesidiga fördelar på områden som investeringar och öppna marknader, liksom när det gäller energi och energieffektivitet. Vi har båda så mycket att vinna på ett verkligt partnerskap.

Jag tar även tillfället i akt att uttrycka mitt deltagande med de anhöriga till Anna Politkovskaja, som mördades så brutalt förra veckan. Jag vill hedra hennes ihärdiga sökande efter sanningen. Hon var en stor försvarare av yttrandefriheten i Ryssland.

(Applåder)

Jag hoppas innerligt att de som har utfört detta fruktansvärda brott ska hittas och ställas inför rätta.

En annan fråga som vi kommer att ta upp är invandringen. Den massiva ankomsten av illegala invandrare vid gränserna till EU:s södra medlemsstater är ett europeiskt problem som kräver en europeisk lösning. I november 2006 lade kommissionen fram ett meddelande med en rad praktiska förslag på hur EU kan bemöta denna utmaning. På grundval av detta antog Europeiska rådet en global strategi för migration, med detaljerad information om hur den ska hanteras i den interna och externa politiken. På mindre än ett år har vi sett början på en hel del praktiska åtgärder: gemensamma operationer i Medelhavet och Atlanten, vilka samordnats av gränsförvaltningsbyrån Frontex, förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, bättre samordning av det arbete som utförs av sambandskontor för invandring i Afrika samt dialog med viktiga afrikanska ursprungs– och transitländer, både bilateralt och multilateralt. För första gången arbetar medlemsstater tillsammans i gemensamma operationer för att skydda EU:s yttre gränser under samordning av Frontex. Men låt oss vara uppriktiga: det räcker inte; det krävs mycket mer för att ta itu med de illegala migrationsströmmarna på ett effektivt sätt.

För att stärka EU:s kapacitet att bemöta detta är det ytterst viktigt att alla medlemsstater i unionen samarbetar i en anda av solidaritet, inte minst för att hjälpa de medlemsstater som är, så att säga, i frontlinjen. Med anledning av Europeiska rådets informella möte i Lahtis den 20 oktober har jag personligen skrivit till stats– och regeringscheferna och betonat behovet av den sortens solidaritet. Idealet vore förstås att redan ha inrättat gemenskapsinstrumenten, men vi har dem inte på plats än. Idealet vore förstås att ha en europeisk migrationspolitik. Det är absurt att ha 25 eller 27 migrationspolitiska system i ett område där människor kan röra sig fritt, eftersom beslut som har fattats av ett land direkt påverkar de andra länderna. Men innan vi har en verklig gemenskapsmetod för att ta itu med dessa frågor förväntar vi oss åtminstone att medlemsstaterna ska samarbeta väl sinsemellan.

(Applåder)

Vi anser att detta också är ett praktiskt exempel på europeisk solidaritet.

Vi måste även arbeta mer intensivt med ursprungs– och transitländerna. Genomförandet av den handlingsplan som man enades om i Rabat i juli är en nyckelprioritering. Kommissionen kommer att arbeta hårt för att se till att den genomförs ordentligt i nära partnerskap med de berörda länderna. Låt oss även vara uppriktiga i fråga om detta: säkerhetsåtgärder är inte tillräckligt. Problemet kommer endast att lösas genom vårt stöd för en hållbar utveckling i Afrika. Apropå det anser jag att vi måste inleda en högnivådialog med afrikanska länder. Är det inte underligt att EU har en dialog med Asien och Latinamerika på stats– och regeringschefsnivå, men inte med Afrika? Är det inte på tiden att EU nu åtar sig att upprätta en högnivådialog med Afrika? Jag anser att vi har rätt och skyldighet att göra det. Det var det budskap som jag nyligen framförde till våra kolleger i Afrikanska unionens kommission i Addis Abeba. Därför är vi också aktivt engagerade – via vårt samarbete med våra afrikanska partner – i att gemensamt undersöka denna fråga.

I europeiska termer behöver vi också en beslutsprocess för EU. När det uppstår brådskande och allvarliga problem måste EU kunna reagera på ett lämpligt sätt. Det innebär att använda sig av övergångsklausulen i artikel 67 i fördraget. Vi kan inte neka oss möjligheten att agera effektivt.

Avslutningsvis är Europeiska rådets informella möte i Lahtis ett bra tillfälle att granska nuvarande EU–åtgärder på de områden som jag har tagit upp och på flera andra områden också. Vi hoppas på ett förnyat åtagande från stats– och regeringscheferna att komma med lösningar på de verkliga och överhängande problemen för EU:s medborgare, och att skapa ett EU som ger resultat så att vi kan få större förtroende för att lösa några av de mycket viktiga problemen i vår union.

En sista fundering bara. För en vecka sedan var jag i Darfur. Mitt bland de hemska förhållanden som människorna där lever i, såg jag något som jag var fast besluten att tala om för mina vänner i Bryssel: i frivilligorganisationerna och andra humanitära organisationer finns det så många unga européer, så långt hemifrån, som riskerar sina liv varje dag för att hjälpa afrikaner. Det här är den sortens Europa som jag anser att vi bör vara stolta över, ett Europa som är berett att erbjuda solidaritet och hjälp, och som visar på stort mod. Det är den sorts Europa som jag anser att vi alla vill ha: ett öppet, utåtvänt, generöst Europa. Det är det Europa som vi bör sträva efter.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Françoise Grossetête, för PPE-DE–gruppen.(FR) Herr talman, fru Lehtomäki, herr Barroso! Vi är djupt bekymrade och upprörda över mordet på Anna Politkovskaja och vi har många frågor om de bakomliggande motiven till detta brott. Det är nödvändigt att de ryska myndigheterna går till botten med denna tragedi så snart som möjligt, och vi förväntar oss ett meddelande från rådet om att det kommer att stå på sig inför detta nya slag mot en yrkeskår som varje år betalar ett högt pris för att göra sitt jobb. Låt mig genom Anna Politkovskaja få hylla alla de journalister som riskerar sina liv i hela världen för att försvara den yttrandefrihet som vi är så fästa vid.

Det informella mötet i Lahtis den 20 oktober kommer att utgöra ytterligare ett tillfälle för att ta upp några återkommande frågor som konkurrenskraft, innovation, invandring och energipolitik. Jag är rädd att konkurrenskraft och innovation kommer att gå samma öde till mötes som hållbar utveckling, nämligen att alla talar om det och ställer sig bakom det men att man glömmer alla goda principer när det är dags att vidta konkreta åtgärder. Det finns många exempel på detta. Jag kan nämna Galileo vars nytta lovordades så men när det sedan blev dags att planera budgeten var det inte längre en prioritering.

När det gäller transportinfrastruktur och järnvägsförbindelser rekommenderar vi att de genomförs för konkurrenskraftens skull, men sedan offrar vi dem på budgetens altare. Vad finns det att säga om de upptrissade forskningsambitionerna när det tydligt framgår vilket stöd innovationer faktiskt får? Jag tänker inte bara på ekonomiskt stöd utan också på tillämpningen av de lagar som uppmuntrar investeringar i EU och som gör det möjligt för våra små och medelstora företag att exportera till länder utanför EU. Därför förväntar jag mig en hel del av rådets åtagande om ett Europeiskt teknikinstitut som jag vet att kommissionens ordförande José Manuel Barroso är väldigt fäst vid, vilket även parlamentet är. Men vi förväntar oss inte längre starka åtaganden från rådet utan konkreta åtgärder.

Konkurrenskraft är också ett resultat av de förordningar som vi antar och som måste innebära möjligheter istället för begränsningar. Jag förväntar mig att kommissionen utgår från dessa principer när den lägger fram lagstiftningsprogrammet för 2007 och att rådet ska följa samma linje. Jag förväntar mig att parlamentet ska ha modet att förkasta förslag som bara tar upp bra idéer utan att göra något särskilt med dem. Även politiken måste vara konkurrenskraftig och därmed effektiv.

Konkurrenskraft innebär också att en handelsbalans upprättas över hela världen. Antidumpningsåtgärder ligger förvisso i linje med detta, men skulle vi inte kunna få andra ordentliga politiska beslut såsom krav på likvärdiga kvalitetsstandarder för alla varor som importeras till EU?

Till sist hoppas jag att diskussionerna med president Vladimir Putin om energifrågan kommer att göra det möjligt för EU att bygga upp alla nödvändiga strukturer för att garantera en oberoende energiförsörjning. EU måste också kunna utrusta sig med förnybara energikällor för att garantera en oberoende energiförsörjning ur ett kärnkraftsperspektiv.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ROTH–BEHRENDT
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Martin Schulz, för PSE–gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag tackar er, fru rådsordförande, och er, herr kommissionsordförande, för era mycket uttömmande beskrivningar av vad ni har för avsikt att diskutera vid det informella toppmötet. Som så ofta när det är dags för toppmöte har vi höga förhoppningar. Paula Lehtomäki och José Manuel Barroso har berättat fantastiska saker för oss om innovation, invandring och energipolitik, partnerskapet med Ryssland och om Darfur. Hela uppsättningen av angelägna frågor har lagts fram för oss på inte mer än ungefär 40 minuter och nu finner jag det svårt att svara på allt detta på det kortfattade sätt som krävs.

Om vi efter toppmötet får 40 minuters sammanfattning av vad som har hänt där som är lika fullspäckad med uppnådda framgångar och tagna beslut så kommer jag att vara en lycklig man. Men i bakhuvudet har jag den obehagliga känslan av att vi på nytt kommer att få uppleva samma sak som vi nästan alltid upplever eftersom vi är bra på att beskriva problem men lite sämre på att lösa dem. Kommissionens ordförande har rätt när han säger att en satsning på innovation är helt nödvändig, inte bara här utan i alla medlemsstater och i synnerhet på forskning om och utveckling av energieffektiv teknik.

Ett av de avgörande långsiktiga beslut vi kommer att behöva fatta under de kommande åren har att göra med frågan om huruvida en ökad energieffektivitet kommer att göra det möjligt för oss att hantera den exponentiella tillväxten i energiefterfrågan i världen. Det är värt att uppmärksamma att en förbättrad energieffektivitet också inbegriper att vi överger en ekonomi som grundar sig på extravagans och i stället satsa på teknisk utveckling och forskning som hjälper till att garantera att de produkter vi kan utveckla minskar energiförbrukningen istället för att öka den. Europa är den världsdel som måste ta ledningen och föregå med gott exempel på detta område och det är därför ni har helt rätt i att säga att i vår innovationspolitik måste innovation på energiområdet prioriteras.

Det andra jag vill säga är att både kommissionens ordförande och rådets ordförande har rätt när de betonar att invandringen är ett problem som vi måste ta itu med, men det sätt som man för närvarande hanterar detta problem på bidrar inte till att lösa det, och jag tackar José Manuel Barroso så mycket för en så målande beskrivning av detta. Jag vill inte återigen gå in på vad andra redan rätteligen har påpekat, nämligen att hållbar utveckling i vad vi kallar tredje världen riktar in sig på orsakerna till invandringsproblemet. Men de yttre gränserna i södra och östra Europa är yttre gränser som vi alla delar. De som lyckas ta sig in på vårt territorium kan röra sig fritt inom Schengenområdet. Medlemsstaterna kan därför inte säga att de själva ska ta itu med frågan eller att de på sin höjd kommer att ta upp den på mellanstatlig nivå men att de inte kommer att tillåta att någon av deras befogenheter överförs till Bryssel. Jag säger detta inte minst med tanke på mitt eget lands regering som ni, herr Barroso, träffade i dag. Tyskland måste förstå att detta inte går för sig helt enkelt. Detta är något som till och med Tysklands inrikesminister måste lära sig.

Låt mig göra ett tillägg till vad som har sagts om vår politik i förhållande till Ryssland. Den politik som vi är på väg att anta tillsammans med Ryssland kommer att utgöra grundvalen för ett förnybart samarbetsavtal med landet. Det är uppenbart att diskussioner som den vi har fört i dag om fallet med Anna Politkovskaja alltid kommer att vara känslosamma historier. Jacek Emil Saryusz–Wolski, som lyssnar så uppmärksamt på mig, är till exempel en av dem som alltid blir särskilt upprörd när det handlar om Ryssland, så vad jag har att säga nu säger jag inte minst till honom. Är det inte så att det händer mycket i Ryssland som inte vinner vårt bifall? Naturligtvis vill vi, som ni har sagt, få se en fungerande demokrati och marknadsekonomi i Ryssland, men det finns en sak vi kan vara säkra på helt oavsett om vi ytterligare befäster eller vidgar demokratin i Ryssland, nämligen att Ryssland även i sin nuvarande skepnad är en oundgänglig strategisk partner för EU.

Så låt mig säga att vi förvisso måste tala om demokratins tillstånd i Ryssland, men vi kan inte tala nedlåtande och mästrande till landet. Vi måste ha klart för oss att Ryssland utan tvivel kommer att behövas som en partner i energipolitiken och framför allt som en partner i konfliktlösning världen över, det må vara Iran, Mellanöstern eller var som helst, och att Ryssland kommer att försöka samarbeta som vår jämlike och med samma rättigheter och att vi måste betrakta Ryssland som vår jämlike på samma sätt som vi gör med alla våra andra partner. Så medan jag anser att en dialog om demokrati är nödvändig måste den samtidigt grunda sig på en realistisk bedömning av situationen.

Jag uppskattar verkligen kommissionsordförandens hänvisning till Darfur. Vad situationen där visar på, och det är inte första gången, är hur viktigt det är att EU i sin roll som fredsmäklare för samman människor över religiösa, etniska och nationella gränser och genom den integrationen skapar fred. Detta är något för exportmarknaden, och om resten av världen får tillgång till detta är det välkommet.

 
  
MPphoto
 
 

  Graham Watson, för ALDE–gruppen. (EN) Herr talman, fru ordförande! Alliansen liberaler och demokrater önskar er lycka till i Lahtis. Ett ordförandeskap under andra halvåret är aldrig enkelt, och det är svårt att föreställa sig informella överläggningar med 25 regeringschefer runt ett bord. Jag slår vad om att ni inte ens kan få in alla i en bastu!

På er dagordning kommer det att finnas viktiga frågor så vitt skilda som energi, innovation och migration, även om det verkliga temat kommer att vara att underhålla Rysslands president. Vi anser att medlemsstaterna måste stå orubbliga bakom unionens flagga och fördöma attackerna mot frihet och privategendom i ett land där ytterligare ett ljus av oberoende tänkande just har släckts. Vladimir Putin har uppenbarligen studerat Machiavellis yttrande om att de furstar som har uträttat storverk är de som inte har hållit så mycket på troheten, utan som med sin illistighet har förstått att förvrida huvudet på folk och slutligen fått övertag över dem som förlitat sig på ärligheten. Samtidigt som president Putin erkänner att hans land har blivit vanärat genom mordet på Anna Politkovskaja så talar han inte om att 40 andra journalister har mördats i hans land de senaste åren.

(Applåder)

Alliansen liberaler och demokrater hyllar Anna Politkovskaja. I sin kritik av situationen i Ryssland i fråga om frihet och demokrati skriver hon i boken Putins Ryssland att stabiliteten har kommit till Ryssland. Vidare skriver hon att det är en monstruös stabilitet där ingen söker rättvisa i domstolarna, som inte döljer sin undergivenhet och partianda, och där ingen vid sina sinnens fulla bruk söker skydd hos de institutioner som ansvarar för att upprätthålla lag och ordning eftersom de är totalt korrumperade. Lynchlagen hör till ordningen för dagen. Presidenten själv, fortsätter hon, har föregått med exempel genom att rasera vårt största oljebolag, Yukos, efter att ha satt vd:n Michail Chodorkovskij i fängelse. Hon skriver också att Putin ansåg att Chodorkovskij hade förolämpat honom personligen, så han hämnades.

Fru ordförande! Ryssland behöver EU lika mycket som EU behöver Ryssland. De behöver vår marknad för olja och gas. Vi är deras största kund. Så låt våra stats– och regeringschefer tala med Putin om olja och gas, men se till att de inte väger sina ord om en alltmer diktatorisk regim. Låt dem också förbereda sig för ett liv utan beroende av Ryssland genom gemensamma ansträngningar i fråga om energi och miljön. Denna vecka då Al Gore har lanserat sin film om klimatförändringar, ”En obekväm sanning”, måste vår energipolitik i varje fall återspegla ett brådskande behov av att ändra riktning.

Lahtis är en uppföljning till Hampton Court för ett år sedan, där ledarna godkände planerna för att skapa en europeisk energimarknad, öka konkurrenskraften och höja utbildningsnivåerna samt ta itu med det ökade migrationstrycket. Under de 12 månader som gått har behovet att agera på alla dessa områden ökat. Kommissionen har med rätta fastställt behoven, men medlemsstaterna fortsätter att inte tillhandahålla medlen. Kommissionen föreslår en verklig inre energimarknad, separering av nätverk såsom vi gjorde på telekommarknaden, att man inrättar ett observationsorgan för att kontrollera lagren, utvecklar en mer hållbar energimix och sparar energi. Vi välkomnar dessa förslag, men rådet måste gå vidare med dem. José Manuel Barroso vill ha ett europeiskt tekniskt institut. Sätt i gång med det om ni kan samla ihop pengarna! Migrationen framställs å ena sidan med information som visar att vi måste främja arbets– och kunskapsinvandring, och å andra sidan med medierubriker som underblåser populistiska farhågor om objudna gästarbetare som tar jobb och bidrag.

För att lyckas måste rådet agera effektivt, och för detta behövs bestämmelserna i övergångsklausulen i artikel 43. Jag hoppas att det finska ordförandeskapet fortsätter att driva på i fråga om detta. Vi stöder det finska ordförandeskapet och dess anspråkslösa och pragmatiska inställning till EU–frågor. Men vi är rädda att ni, fru ordförande, hamnar i skymundan för det kommande tyska ordförandeskapet. Frågor skjuts upp, och utländska ledare uppvaktar Angela Merkel. Det tyska utrikesministeriet tar ledningen. Låt oss inte ha överdrivet höga förväntningar på vad Tyskland kan göra, och inte heller sänka våra förväntningar på vad det finska ordförandeskapet kan åstadkomma. Ordförandeskapet måste visa att, som i Monty Python–sången, ”Finland has it all”!

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Cohn–Bendit, för Verts/ALE–gruppen. (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Anna Politkovskaja besökte kammaren vid två tillfällen på inbjudan av vår grupp, för att informera oss om situationen i Tjetjenien och om läget för yttrandefriheten i Ryssland.

Jag tycker faktiskt att det är hög tid att vi nämner namn. Någon sa att de skyldiga bör dömas, och ni kommer ju att äta middag med en av dem i kväll – nämligen med president Putin själv. Låt oss sätta stopp för detta ständiga självbedrägeri: Ryssland har för närvarande ett system där åsiktsfriheten inskränks dagligen, där tidningar köps upp och sedan försvinner medan deras ägare fängslas. Det pågår dag ut och dag in.

(Applåder)

Martin Schulz har rätt. Vi behöver verkligen Ryssland, men vi måste vara medvetna om att det Ryssland som vi har att göra med är ett Ryssland som inte drar sig för att göra sig av med människor, och jag kan förutse hur historien kommer att sluta, för den har redan skrivits ned i en bok som snart ska ges ut, med titeln ”The Day of the Opritschnik” av Vladimir Sorokin, och jag uppmanar er att läsa den. I boken beskriver författaren vad som pågår i Ryssland i dag, som en officer inom säkerhetstjänsten ser på saken, och vi kommer att läsa den: vi kommer att läsa om hur en obetydlig skojare, en andra klassens knarklangare åker fast, döms till ”livstids” fängelse, förs bort till något fängelse på andra sidan Uralbergen, och sedan säger man: ”Titta, vi haffade en!”. Men när det gäller dem som gav order om brottet, de som betalade – vilket vi sett med de 40 andra journalisterna och med tidningarna – ja, då kommer ingen att fråga, eftersom ingen kommer att vara intresserad, för vi behöver Vladimir Putin, liksom vi såg i går på tysk tv när förbundskansler Merkel träffade honom. Och varför behöver vi Vladimir Putin? Vi behöver honom eftersom vi, och då menar jag Tyskland och dess stora rödgröna koalition som ingått ett omöjligt avtal med Ryssland och undvikit en europeisering av energipolitiken, eftersom vi har upprättat en förbindelse med Ryssland. Trots det måste man nämna namn, och då kanske vi kan komma någonstans.

Ja, vi måste naturligtvis förhandla med Ryssland, men jag är helt övertygad om att det återigen är dags att visa upp den nödvändiga inställningen. Ja, vi kan naturligtvis skratta när Schalke 04 köps upp av Gazprom, när Chelsea köps upp av Roman Abramovich – vi kan bli roade av allt det där, precis som vi tycker att det är toppen att Vladimir Putin är med oss överallt och dyker upp för att se på tyska förbundsligans matcher varje lördag. Det enda problemet är att det pris vi betalar är det pris som det ryska folket betalat och det pris som Tjetjeniens befolkning betalat, nämligen det pris som man får betala för att inte göra något annat än att samverka med ett av de farligaste förtryckarsystemen, le ljuvt åt det och i övrigt titta åt andra hållet. Jag tycker att det är rent skamligt att vi tittar åt andra hållet. Vi säger att vi är förfärade, och sedan kommer vi tillbaka ner på jorden och säger: ”Åh Vladimir, tycker du att du har ett problem?” Vad får dig att göra de här sakerna? Men det är bra att du betalar dina räkningar snabbare.” Så då är allt okej. Det är vår attityd.

Allt jag sammanfattningsvis kan säga är att vi endast kommer att lösa energifrågan, immigrationsfrågan och alla de andra frågorna om vi någon gång nämner problemen rakt ut och ärligt säger vad vi är beredda att göra eller inte, och här har Graham Watson rätt. Jag anser att vi måste förhandla med Putin, men det betyder inte att vi måste äta middag med honom som kompisar.

 
  
MPphoto
 
 

  Esko Seppänen, för GUE/NGL–gruppen. – (FI) Fru talman, minister Lehtomäki! Den finländska regeringen ville hålla ett EU–toppmöte i Finland, troligen med syftet att sprida det glada budskapet om Finlands utmärkta konkurrenskraft till andra. Tidens gång har fört upp andra frågor på dagordningen, och till Finlands glädje kommer Rysslands president att närvara vid den måltid på kvällen som anordnats för stats– och regeringscheferna. Frågan om utredningen av mordet på journalisten Anna Politkovskaja bör tas upp vid denna middag som ett prov på att rättssäkerheten i Ryssland faktiskt fungerar.

(Applåder)

I den nya liberalismens namn vill EU:s högerkrafter förstöra och bryta ned goda utbildningssystem och ett bra socialt trygghetssystem. Jag uppmanar den finländska regeringen att tala om för dessa nya liberaler inom EU att tjänster i allmänhetens intresse är hemligheten bakom Finlands utmärkta konkurrenskraft. Var snälla och tala också om för dem att den långt framskridna liberaliseringen av elmarknaderna i de nordiska länderna har höjt elpriset och att staten och inte marknaden måste ansvara för energisäkerheten. Återkom inte ständigt till Lissabonmålen. EU kommer inte att vara världens mest konkurrenskraftiga och kunskapsbaserade ekonomi senast 2010. En ekonomi som bygger på drömmar får en att tänka på Chrustjev, som för 50 år sedan i FN lovade att Sovjetunionen skulle överträffa levnadsstandarden i Förenta staterna inom tio år.

Vår grupp förstår inte varför den finländska regeringen ratificerat den inaktuella EU–konstitutionen i Finland. Jag vill säga följande till min regering: ni tar er an främmande makter, på samma sätt som ni gjorde när ni insisterade på att EU skulle besluta om en gemensam strafflag med kvalificerad majoritet. På det sättet skulle man utplåna nationernas historiska minne. Fru Lehtomäki, hälsa till statsministern från mig. Håll huvudet högt under resten av ordförandeskapet. Ni kanske till och med kan försöka att tänka själva emellanåt, i stället för att alltid vara ett slags uppvärmning inför nästa ordförandeskap, som är mycket större än Finland. Till José Manuel Barroso vill jag säga att det i flera fall inte finns någon ordentlig rättslig grund för att genomföra hans mycket ambitiösa idéer, även om det förvisso finns utrymme i världen för ambitiösa idéer.

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Crowley, för UEN–gruppen. (EN) Fru talman! Även jag skulle vilja instämma med mina kolleger och tacka rådets ordförande och ordförande José Manuel Barroso för deras framställningar här i dag. Jag kommer att ta upp de enkla frågorna först och sedan gå vidare till de svårare inför toppmötet.

Vi har rätt att tala om för ryssarna att vi kräver att de håller måttet när det gäller yttrandefrihet, frihet att utkräva ansvar och frihet och säkerhet för mänskligt liv när människor ifrågasätter och utmanar makten. Som Graham Watson mycket riktigt sa har 40 journalister dödats i Ryssland de senaste två och ett halvt åren. Intressant nog har inte en enda person blivit arresterad i samband med dessa 40 dödsfall – inte en enda person har blivit dömd i samband med dessa 40 dödsfall. Om vi ska förvänta oss att åtgärder plötsligt kommer att vidtas med anledning av den fruktansvärda nedskjutningen av Anna Politkovskaja nyligen tycker jag att vi är som strutsar som sticker huvudet i sanden. Bara vid verkligt engagemang i och dialog med Ryssland kan vi garantera ett jämlikt förhållande mellan EU och Ryssland, trots att vi är beroende av Ryssland när det gäller energi, trots att Ryssland är beroende av oss när det gäller marknader och trots den ömsesidiga geopolitiska påverkan mellan Östeuropa och Ryssland.

Jag menar att vi faktiskt måste visa mod nu genom att lägga fast tydliga normer och riktlinjer för vad vi förväntar oss av våra partner i fråga om deras förbindelser. Detta handlar inte bara om journalistens död, hur hemskt det än är, det handlar inte bara om Tjetjenien utan också om hur Ryssland har behandlat Georgien under senare tid och vad de har gjort. Å ena sidan fördömer ryska myndigheter tjetjenska motståndskämpar, och å andra sidan stöder de ”motståndskämpar” i delar av Georgien. De har satt en enorm press på Georgiens ekonomi, inte bara ekonomiskt utan också mänskligt, genom att deportera hundratusentals georgier från Ryssland tillbaka till hemlandet genom att vägra dem tillgång till utbildning och företag som de lagligen äger och styr över i Ryssland. Allt för att uppnå ”tydlighet”.

Min nästa punkt berör Europeiska tekniska institutet, forskning och utbildning och vad som krävs för det. Jag är en varm anhängare av ordförande José Manuel Barrosos plan, att det är nödvändigt för EU att ta täten och ta språnget från 1900–talet till 2100–talet när det gäller behov av åtgärder för forskning och utveckling samt investeringar i teknik.

Men först, innan det kan ske, måste vi se till att immateriella rättigheter och patenträttigheter skyddas för att möjliggöra innovationer och investeringar. Det är enkelt att bygga upp strukturen i en byggnad som ska hysa en teknisk högskola. Det är svårare att få de rättsliga ramarna på plats för att detta ska kunna ske.

Fru talman! Slutligen – om jag kan få samma handlingsfrihet som de andra gruppordförandena – när vi talar om energi, om en gemensam energipolitik och energibehov vill jag säga att en av de största möjligheter som vi förnekar oss är den förnybara energi som vi kan skapa och odla på vår mark. När jordbrukare får lida för Peter Mandelsons dåliga uppgörelser i WTO–samtalen eller när jordbruket hotas, då måste vi investera i förnybar energi.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens–Peter Bonde, för IND/DEM–gruppen. (DA) Fru talman! Anna Politkovskajas danska vän kan inte få något visum för att besöka Ryssland, och jag har bett Javier Solana att ta upp denna fråga vid ett lämpligt tillfälle.

Jag går nu över till det finländska ordförandeskapet. Jag älskar Finland. Jag sitter på stolar och sätter blommor i vaser som är designade av Alvar Aalto och jag använder en Nokiatelefon. Jag har respekterat finska politiker ända sedan jag var en ung man och jag har samarbetat med er utrikesminister inom EEA och med er statsminister i konventet. Nu måste jag fråga med viss bestörtning: vad har hänt med Finland? Hur i hela friden har finländska politiker kunnat övertyga sig själva om att ratificera en konstitution som förkastats i Frankrike och Nederländerna och därför inte längre finns? Är det sant att medlemmar från centerpartiets parlamentariska grupp ska rösta mot sin egen övertygelse? Den stora majoriteten av de finländska väljarna är motståndare till konstitutionen, men ändå tvingar ni igenom den utan en folkomröstning. Ni borde skämmas! I stället för att underställa er Matti Vanhanens piska och anta en ny finlandiseringspolitik, genom vilken Finland omvandlar sig självt till Tysklands sjuttonde stat, borde ni börja på nytt med ett nytt direktvalt konvent, folkomröstningar i alla länder och ett dokument som väljarkåren med glädje kan rösta för.

Finland har för närvarande 7,8 procent av de nödvändiga rösterna för att nå en blockerande majoritet i ministerrådet, så de andra länderna måste lyssna på Finland. Just därför har vi en värdefull samförståndskultur i ministerrådet. Genom konstitutionen skulle omröstning med dubbel majoritet införas med följden att vi skulle rösta utifrån befolkningsmängden. Det skulle få den finländska andelen av den blockerande minoriteten att sjunka från 7,8 procent till 3,3 procent, så att man inte längre skulle behöva lyssna på Finland och de andra små EU–länderna. Den tyska andelen av rösterna skulle på samma sätt öka från 32 procent till 51 procent. Tyskland och Turkiet skulle alltså kunna avgöra hur snabbt ett utvidgat EU skulle utvecklas. Dubbel majoritet skulle förstöra EU:s samförståndskultur, och avlägsnandet av nationella kommissionsledamöter skulle göra det svårt att få EU att fungera ordentligt i vardagen. Nokia skulle utan tvekan klara sig, men de många små och medelstora företagen och de lokala myndigheterna skulle sakna kontakten med den finländska regeringen när det inte längre skulle finnas en finländsk kommissionsledamot vid bordet. Dessutom skulle roteringssystemet naturligtvis endast fortsätta, och det stämmer, till dess att Frankrike ersattes med Malta. Håll er till en kommissionsledamot per medlemsstat och till samförståndskulturen i ministerrådet i stället för att anta det förkastade utkastet till konstitutionellt fördrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Fru talman! Liksom redan nämnts kommer de europeiska stats– och regeringscheferna också att ta upp frågan om immigration när de träffas i Lahtis den 20 oktober. Frågan är dock vilka slutsatser de kommer att dra. För två veckor sedan skedde ytterligare en tragedi vid den europeiska kusten med olycksdrabbade asylsökande. Återigen ligger skulden hos skrupelfria människohandlare som är beredda att ta emot enorma belopp från människor för att föra dem till Europa på jakt efter lyckan. Återigen krävdes dödsoffer vid kapsejsningen av ett fartyg med illegala invandrare vid Lampedusas kust, och man lyckades med nöd och näppe rädda merparten av passagerarna och besättningen. För att hindra att sådana tragedier inträffar igen, vid Lampedusa, Kanarieöarna eller någon annanstans vid våra yttre gränser, måste EU sända ut ett tydligt budskap, eftersom desperata tider kräver desperata åtgärder. Vi måste slå ned hårt på människohandlarna. Straffen kan inte vara stränga nog. Detta bör gå hand i hand med en sträng asylpolitik som visar resten av världen att EU menar allvar med att skydda sina gränser. Därför vill jag ta detta tillfälle i akt att gratulera Schweiz till deras förnuftiga val att i alla sina kantoner skärpa de rättsliga villkoren för invandring och asyl, eftersom det bästa sättet i den här frågan motsägelsefullt nog är en beslutsam, mänsklig och rättvis politik.

Jag vill därför framföra förhoppningen att de europeiska stats– och regeringscheferna vid det informella toppmötet i Lahtis kommer att överväga det schweiziska exemplet, eftersom Europa måste lära sig att lyssna på sitt folk i viktiga sociala frågor. Vi har till exempel sett med vilken arrogans eurokratin vill gå vidare med en konstitution som merparten av befolkningen förkastat, till exempel i Frankrike och i Nederländerna. När medborgarna får säga sitt är deras åsikter ofta helt oförenliga med de beslut som fattas över deras huvuden av en elit som inte har någon kontakt med den verkliga världen. Det gäller tveklöst också den brådskande frågan om invandring.

 
  
MPphoto
 
 

  Tunne Kelam (PPE–DE). – (EN) Fru talman! Jag anser att det bästa sättet att hedra Anna Politkovskajas arbete är att läsa hennes bok Putins Ryssland, som Graham Watson har nämnt.

Vi måste vara medvetna om att systematiska hot, trakasserier mot och mord på oberoende journalister liksom den totala bristen på resultat från utredningar har skapat ett klimat av straffrihet där mördare inte verkar rädas lagen. En sådan trend skadar allvarligt Rysslands rykte som ordförandeland i Europarådet. Det ger också upphov till tvivel om våra gemensamma värden. Jag skulle därför vilja be rådets ordförandeskap att ta upp den frågan vid det kommande toppmötet i Lahtis.

PPE-DE–gruppen uppmanar också kommissionen och EU:s medlemsstater att inta en principiell ståndpunkt och kräva att pressfriheten och respekten för oberoende journalister återupprättas, såsom en nödvändig förutsättning för en förnyelse av avtalet om partnerskap och samarbete nästa år. Inte förrän EU skickar en tydlig signal om att vi värderar denna modiga kvinnas liv lika högt som olja och gas kommer saker och ting att börja förändras i Ryssland.

(Applåder)

Det enda sättet att verkligen hedra Anna Politkovskajas passionerade engagemang för sanning, rättvisa och mänsklig värdighet är att inleda en gemensam satsning för att förverkliga hennes dröm om ett demokratiskt Ryssland där medborgare inte behöver betala med sina liv när de berättar sanningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda (PSE).(DE) Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionsordförande! Det råder ingen tvekan: när det gäller våra förbindelser med Ryssland befinner vi oss i en mycket knepig situation. Mordet på Anna Politkovskaja kanske är det senaste, men det är inte det enda mordet, för sådana saker händer inte särskilt sällan. Detta är något som besvärar oss, men det borde besvära Ryssland ännu mer – mycket mer faktiskt.

Jag vill säga något om tre problemområden där våra förbindelser med Ryssland är problematiska. Till att börja med har vi, som redan nämnts, de mänskliga rättigheterna och åsiktsfriheten. Vad vi anser vara särskilt beklagligt är att Ryssland inte inser att det självt har skadats av kränkningarna av åsiktsfriheten och de mänskliga rättigheterna i landet. Dessa saker kanske kan skada oss också eftersom det stör våra förbindelser med Ryssland, men det är Ryssland självt som skadas mest, på så vis att det hindras från att utvecklas på ett positivt och demokratiskt sätt.

För det andra har vi grannskapspolitiken, och trots att vi inte diskuterar Sydossetien och Transnistrien i dag, är det ändå så att vi i Europeiska unionen inte anser att Rysslands grannskapspolitik är acceptabel.

Det är inte acceptabelt att Ryssland beslutar vad som ska ske med människorna i Sydossetien och Transnistrien. Det ska de människor som lever där själva bestämma, och de måste bestämma det fritt snarare än under tvång eller efter militära påtryckningar, som kanske till och med utövas av Ryssland, och därför måste vi föra en tämligen rättfram diskussion med Ryssland om detta.

Slutligen har vi energifrågan, och samtidigt som jag håller med alla som uttalat sig för en gemensam energipolitik – vilket kommissionens ordförande gjorde tämligen klart och otvetydigt – undrar jag hur många av dem som applåderar i dag som skulle ha applåderat om vi för ett år sedan sagt att vi behövde en gemensam energipolitik. Och kommer de alla att applådera när man talar om för dem att de också måste anpassa sina egna preferenser till en enda? Faktum är att samtidigt som vi kräver en gemensam energipolitik har inget ännu sagts om hur denna skulle utformas, och när vi börjar göra något för att förbättra energieffektiviteten, utveckla alternativa energiformer och vidta lämpliga åtgärder i fråga om transporter och boende, kommer många att resa sig och säga: ”Nej, det var inte så vi menade”.

Men nu tillbaka till Ryssland. Vårt problem är i dag att förbindelserna mellan EU och Ryssland i fråga om energipolitiken är obalanserade, att Ryssland under Putins ledning tyvärr mer och mer gör energipolitiken till en fråga om politisk makt snarare än att göra vad vi gör och behandla frågan som en ekonomisk fråga. Om vi vill handla med Ryssland måste det verkligen vara under förutsättning att vi och Ryssland tillsammans förhandlar som likvärdiga partner.

En sak som Ryssland måste komma ihåg är att energireserverna, och särskilt gasreserverna, håller på att ta slut. De kommer inte att ta slut i dag men om åtta eller tio år, eller kanske inte förrän om tolv år, och frågan är vad Ryssland ska göra då. Det ligger också i Rysslands eget intresse att känna till att det behöver vår teknologi, vårt expertkunnande och våra pengar, och att det därför borde arbeta med att bygga upp en jämlik relation i fråga om energipolitiken. Om vi behandlar varandra som jämlikar i energifrågan, kommer vi också att nå de rätta lösningarna. Om vi inte gör det är det inte bara Europeiska unionen som kommer att drabbas av följderna, utan också Ryssland. Därför borde Ryssland inse var dess verkliga och långsiktiga intressen finns. Landet har mycket att lära genom en dialog med oss, Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Flautre (Verts/ALE).(FR) Fru talman! Anna Politkovskaja vet varför hon är död. Postskriptumet i hennes bok har titeln: ”Är jag rädd?” Varför skrev hon? Hon skrev för att hon ansåg att ord kunde rädda liv. Hon visste att hon var i fara, hon hade hållits inspärrad, hon hade utsatts för en giftattack och hon utsattes regelbundet för dödshot. Hon avrättades enbart för att hon sa sanningen.

I sin bok ”Chechnya: Russia’s disgrace” skriver hon: ”Putin och hans folk har tillåtit något som inget land kan acceptera, nämligen en form av korruption som bygger på blodsutgjutelse med tusentals offer, en armé där militär anarki råder, en chauvinistisk inställning inom regeringsapparaten som viftas bort som patriotism, intensiv retorik om en stark stat och en officiell och populär rasism mot tjetjenerna, vars effekter även drabbar andra ryska grupper. Putins Ryssland producerar nu nya pogromentusiaster dagligen, och angrepp mot kaukasier har blivit rutin.” Vet ni när hon skrev den texten? Hon skrev den 2003, och vad sker i dag? Vi ser razzior, godtyckliga arresteringar och förföljelser av georgier och av de icke–statliga människorättsorganisationerna, vilka – kanske jag ska tillägga – just har inlämnat ett klagomål.

Hur bemöter Putin detta? Putin förklarar att åtgärderna mot georgierna är tillbörliga och att de statliga agenterna agerar enligt rysk lag. Anna Politkovskaja slutade aldrig att avslöja människorättskränkningar. Jag hoppas att EU:s 25 medlemsländer ska ha modet att säga det till Putin som endast Anna Politkovskaja hade modet att säga, och att de inte bara kommer att säga några fina ord om utredningen …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Mirosław Mariusz Piotrowski (IND/DEM).(PL) Fru talman! Det finländska ordförandeskapet har angett att ett energipartnerskap mellan Europeiska unionen och Ryssland ska inledas. Jag vill fråga hur detta ska uppnås. Än så länge har det mindre varit en fråga om partnerskap än om en ”finlandisering” av EU:s förbindelser med Ryssland.

EU:s politik gentemot Ryssland är huvudsakligen en politik med eftergifter, och EU är också kluvet i sina ståndpunkter. Detta sker ofta på bekostnad av de nya baltiska medlemsstaterna samt Polen. Ett ypperligt exempel på detta är avtalet mellan Tyskland och Ryssland om att bygga en nordeuropeisk gaspipeline på botten av Östersjön. Ryssland använder skickligt sin ställning som monopolist på den europeiska energimarknaden. Genom att agera enligt principen ”söndra och härska” ingår Ryssland avtal med starkare stater över huvudet på svagare stater, och EU accepterar beskedligt detta. Än så länge har vi inte ens lyckats få Ryssland att ratificera Europeiska energistadgan, som är ett grundläggande EU–dokument om energimarknaden.

Stats– och regeringschefernas informella toppmöte i Lahtis, där Rysslands president ska delta, bör leda till att denna situation förändras. EU måste, i denna fråga mer än i någon annan, agera samfällt och från en beslutsam förhandlingsståndpunkt.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija–Riitta Korhola (PPE–DE). – (FI) Fru talman! Min födelsestad, Lahtis, kanske kommer att vara platsen för en viktig händelse när EU–toppmötet äger rum där. Ämnet för mötet är mycket lämpligt för Lahtis, som är ett område som under lång tid haft en stark profil som ett högklassigt centrum för miljöteknik, eftersom det inte är någon idé att tala om energi utan energieffektivitet. Det mest effektiva sättet att snabbt öka självförsörjningen av energi är att förbättra energieffektiviteten och öka energibesparingarna. I vår energidialog med Ryssland måste vi också säga att det inte är politiskt klokt att ytterligare öka vårt beroende av Ryssland i fråga om energi.

Mot bakgrund av klimatförändringen behöver vi alla resurser som vi kan uppbåda. All energi med låga utsläpp måste få det erkännande som den förtjänar. Det är hög tid att vi släpper idén att förnybar energi och utsläppsfri kärnkraft på något sätt är varandras motsatser. Detta är en illusion: det är något som faktiskt gjort större intryck än praktiska attityder i fråga om energi.

Jag har bett den finländske ministern för handel och industri att föra upp en ny granskning av Bulgariens anslutningsvillkor på dagordningen för Lahtis. Jag talar om det orättvisa och onödiga beslutet att stänga fyra av de sex kärnkraftsreaktorerna i Kozloduj. När vi ser på kriterierna bakom det beslutet i dag kan vi se att det villkor som påfördes Bulgarien i Helsingfors för sju år sedan nu är förlegat. Det är också orimligt med tanke på EU:s energipolitiska mål. Förbättringar måste göras, och rådets arbetsgrupp har själv konstaterat att kraftverken uppfyller säkerhetskraven. Trots det måste de stänga i slutet av året.

Om Finland inte tar itu med detta problem nu kommer en brist på energi inte bara att uppstå i Bulgarien, utan också i dess grannländer, vars elbehov Bulgarien har tillgodosett under de senaste fem åren. Kommissionens påstående att dessa reaktorer kan förbättras på det ekonomiska planet har visat sig felaktigt. Kozloduj producerar el för mindre än två cent per kilowattimme. Man kan delvis kompensera stängningen av dessa anläggningar, och det kommer att ske genom användningen av kraftverk där man eldar med brunkol, som är den energikälla som avger mest utsläpp av alla. Följaktligen används EU:s medel för att byta från en renare teknologi till en smutsigare. Det är vansinne.

När jag ber att frågan återigen ska tas upp till diskussion säger jag inte att vi borde ta avstånd från avtalet, utan snarare att vi bör granska det mot bakgrund av den aktuella informationen, så att vi kan vara flexibla när det gäller stängningstidpunkten. Varför ska Bulgarien öka sina utsläpp av växthusgaser när landet har ett alternativ som har visat sig vara säkert?

 
  
MPphoto
 
 

  Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Fru talman, mina damer och herrar! Den som talar om finlandisering här kanske tänker på sig själv. Det dröjer länge innan man når Finlands demokratiska och ekonomiska nivå. Vi är nämligen ett av Europas ledande länder på dessa områden.

(Applåder)

Det gör vi tack vare hårt arbete. Kom, följ oss! Huvudtemana vid mötet i Lahtis är investeringar och innovation. Det är också de teman som Finland prioriterar. EU investerar inte tillräckligt mycket i forskning och utveckling. Det är bara två länder som har uppnått Barcelonamålen: ett av dem är Finland, det andra är Sverige. Jag skäms över de europeiska ledarnas kortsynthet. EU befinner sig i en konstitutionell kris och saknar idéer. På många områden räcker vi helt enkelt inte till eftersom våra investeringar i forskning är mindre än våra konkurrenters. Och snart kommer östländerna att komma ifatt oss.

Från denna fragmentariska vetenskapliga arena måste vi snabbt skapa ett effektivt, lättbegripligt och högteknologiskt europeiskt forskningsområde. Tack vare samarbete och samverkan kommer vi att lyckas. Om vi inte snabbt ser till att innovationen omsätts i praktiska handlingar kommer vi att bli ett bortglömt område. När det gäller inrättandet av det europeiska teknikinstitutet saknar detta projekt både pengar och ordentlig inriktning. Som föredragande anser jag att det måste finnas innovation och att innovationen måste omsättas i konkreta handlingar. Det är bara på så sätt som vår levnadsstandard kommer att öka.

Vi betraktar Ryssland som en strategisk partner, och vi kommer att förnya partnerskaps– och samarbetsavtalet. Det chockerande mordet på Anna Politkovskaja rimmar illa med det Ryssland som vi hoppas kommer att bli en bättre partner till EU. Hon kämpade mot korruption och våld. T.o.m. den ryska regeringen säger detta. Varför fick inte Anna Politkovskaja skydd? Alla kände till dödshoten. Denna viktiga fråga måste besvaras i Lahtis.

EU blir mer och mer beroende av energiimport. Beroendet växer oerhört snabbt. Eftersom vårt problem är säkra leveranser, och Ryssland har problem med goda kunder – dvs. problem med att garantera långsiktiga avtal som kan hjälpa landet att investera i energiinfrastruktur – föreslår jag en lösning där vi kan ingå ett viktigt avtal och lösa dessa frågor på en och samma gång. På så sätt kommer marknaden att bli öppnare både i Ryssland och i EU, och samma regler kommer att gälla, dvs. ett energiavtal kommer att ratificeras i samma paket. På så sätt kommer vi att skapa energisäkerhet för båda parter, och naturligtvis särskilt för oss själva.

 
  
MPphoto
 
 

  Satu Hassi (Verts/ALE). – (FI) Mina damer och herrar! Rysslands energiresurser och vår önskan om säkra leveranser av olja och gas får inte hindra oss från att uppmärksamma att situationen för demokratin och de medborgerliga fri– och rättigheterna har försämrats i Ryssland. Det civila samhället har stora problem. Efter mordet på Anna Politkovskaja borde detta äntligen stå klart för alla.

Kränkningar av de mänskliga rättigheterna, attacker och t.o.m. mord har inte bara politiska motståndare som måltavla utan även nationella minoriteter, vilka det finns dussintals av i Ryssland. Den nationella minoriteten i delrepubliken Mari är bara ett exempel, och Europaparlamentet har också uppmärksammat de kränkningar som den har utsatts för.

De konflikter som handlar om nationalitet hör också ihop med mordet på Anna Politkovskaja. Hon mördades eftersom hon berättade sanningen om vad som sker i Tjetjenien.

Redan dagen efter mordet samlades tusentals finländare framför den ryska ambassaden för ett fackeltåg vars like aldrig hade setts tidigare. Jag hoppas att den finländska regeringen, i sin egenskap av företrädare för det land som kommer att vara värd för rådsmötet, kommer att förklara för Ryssland precis hur chockad den är och den oro vi känner. Våra förbindelser med Ryssland måste baseras på de mänskliga rättigheterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Fru talman! Vid toppmötet i Lahtis nästa vecka skall frågan om en gemensam energipolitik behandlas. Detta är ännu ett exempel på den målmedvetenhet med vilken det politiska etablissemanget utnyttjar olika samhällsproblem för att flytta fram EU:s positioner av rent maktpolitiska skäl. Det finns i själva verket mycket få skäl att bedriva energipolitik på EU-nivå.

Vi befinner oss i ett historiskt skede då det börjar te sig ganska säkert att de utsläpp av växthusgaser som människans förbränning av kol och kolväten ger upphov till leder till klimatförändringar. Vi måste finna lösningar på denna situation. Ingen i EU:s ledning kan emellertid avgöra vilka energislag vi skall välja för att klara en uthållig energiförsörjning i framtiden. Förutsättningarna är dessutom vitt skilda i de olika länderna. Vissa länder har störst intresse av att finna metoder att avskilja och lagra koldioxid vid förbränning av kol och olja. Några länder är beredda att göra sig beroende av rysk naturgas, medan andra vill satsa på kärnkraft, vattenkraft, vind- och vågenergi, biomassa, jordvärme. Alla kan på olika vägar sänka sin energiförbrukning. I denna process måste länder kunna experimentera och söka sig fram längs olika vägar. Det är genom sådan institutionell konkurrens mellan länder som utvecklingen går framåt. Föreställningen att EU skall fastställa hur mycket av vilka energislag som skall användas är en dåraktig idé som är farlig för Europas framtid.

 
  
MPphoto
 
 

  Struan Stevenson (PPE–DE). – (EN) Fru talman! Jag är mycket glad över att rådets ordförande har bekräftat att diskussionerna i Lahtis kommer att handla om hela energifrågan. Precis som föregående talare, Nils Lundgren, hoppas jag att klimatförändringarna kommer att utgöra den centrala delen av dessa diskussioner.

Skyddet av medborgarna och deras miljöbehov måste utgöra den centrala delen av energipolitiken. Klimatförändringar och de möjliga återverkningarna, som till exempel luftföroreningar i städerna, försämrad stadsmiljö och alla de andra föroreningarna som vi känner till, har stor påverkan på våra medborgare och deras liv, både ekonomiskt, socialt och hälsomässigt.

Vi vet att planeten nu är 0,6 °C varmare än den var för hundra år sedan. Vi vet att 2020 kommer vår miljö att ha värmts upp ytterligare 0,8 °C. Global uppvärmning kommer att leda till extrema väderförhållanden som stormar, mycket regn och översvämningar. Vi har hört av experterna att vattennivåerna kan komma att stiga med en meter. Om detta sker kommer länder som Bangladesh och, på närmare håll, Nederländerna att stå inför en katastrof. Detta visar hur viktig frågan är. I vintras upplevde vi krisen i Ukraina – och de kommer att uppleva en kris i kväll igen, när de möter Skottland i fotboll! – och vi upplevde det första avbrottet i vår gastillförsel på 40 år.

Vi får 22 procent av vår gas från Ryssland, och detta är en farlig position för EU, för på grundval av förra årets kris upptäckte vi att vissa av de nya medlemsstaterna bara hade 24 timmars reservtillgångar. Som José Manuel Barroso sa i invandringsfrågan, när det gäller energi kan vi inte fortsätta med 25 – som snart blir 27 – skilda och helt olika inställningar i energipolitiken. Vi måste centralisera och ha en enhetlig energipolitik som styrs centralt.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure (PSE). – (FR) Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionsordförande! De senaste toppmötena i Tammerfors och Luxemburg visade ännu en gång gränserna för EU:s invandringspolitik och gränserna för solidariteten bland EU:s regeringar. Vi hoppas därför att ni i Lahtis åtminstone kommer att ta itu med frågan om invandringens underliggande orsaker

Om vi vill att färre personer ska anlända till EU:s södra gränser är inte svaret – och kommer svaret aldrig att bli – ökad patrullering och påskyndad repatriering. Jag har mött dessa asylsökande: hela deras familjs och deras bys hopp vilar på deras axlar och en del av dem skulle hellre dö än misslyckas. Att bekämpa olaglig invandring innebär därför inte att vi ska fördöma dessa personer och skicka tillbaks dem till ett öde som de har försökt fly ifrån. Det innebär att vi ska inrikta oss på de personer som organiserar människohandeln, som lurar människor genom att lova dem en bättre framtid i Europa, samt inrikta oss på dem som utnyttjar dessa människor i Europa.

Borde vi inte dessutom göra EU:s viseringspolitik mer flexibel? Det är det enda sättet att komma åt olaglig verksamhet. Om det är sant att vi behöver arbetskraftsinvandring behöver vi människor med rättigheter, inte slavar. Vi måste acceptera att det kan bli nödvändigt för oss att införa ett hårdare regelverk för att kunna bekämpa människohandlarna. Människohandel kan bara bekämpas effektivt om vi vidtar åtgärder mot odeklarerat arbete och utnyttjandet av invandrare i våra egna länder.

Vi måste också erkänna att vi länge har betalat för Afrika. Vi måste erkänna att vår medutvecklingspolitik inte har varit rättvis och vi måste tillåta massiv utveckling i fattiga länder. Hittills har EU nöjt sig med att förklara sina goda avsikter. Vi måste göra stora investeringar i dessa länder, hjälpa till att inrätta allmänna tjänster som alla har tillgång till och bilda företag som betalar sina anställda en skälig lön. Detta är för närvarande inte alltid fallet. Arbetstagare utnyttjas ofta av europeiska företag i sina egna länder och jag upprepar att detta är något som vi inte får vara rädda för att säga.

Avslutningsvis måste våra medlemsstater inse att vi måste arbeta tillsammans och att vi inte kommer att kunna göra någonting om vi bara verkar på egen hand. Låt oss se bortom vår nationella själviskhet som leder oss rakt mot katastrofen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nigel Farage (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Jaha, nu var det dags igen: ännu ett toppmöte för stats– och regeringscheferna, ännu en diskussion om vår konkurrenskraft – eller kanske jag borde säga brist på konkurrenskraft – ännu ett totalt slöseri med tid! Vi har varit här förr, eller hur? Kommer ni ihåg mars 2000, Lissabonmålen? Jag satt här och lyssnade till det fantastiska uttalandet om att EU skulle bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen 2010. Men det går inte så bra, eller vad säger ni, herr Barroso? Jag tror inte att ni kommer att leva upp till målen under de kommande tre och ett halvt åren!

Och sedan hörde vi det i somras då Tony Blair kom hit. Han stod upp och talade om för oss att vi måste möta globaliseringens utmaningar och att vi endast kunde göra det om EU blev konkurrenskraftigt, om vi började investera mer pengar i forskning och utveckling. Och, naturligtvis, sedan hände ingenting igen. Om ni verkligen vill förbättra konkurrenskraften, då måste ni under helgen titta på de 91 000 sidorna lagtext som utgör det gemensamma regelverket och besluta er för att ta bort en betydande del av det. Om ni menade allvar med att göra EU konkurrenskraftigt och om ni menade allvar med att skapa en modern värld, så är det vad ni borde göra.

Det roar mig att Danmark är det land vars ekonomi ska studeras under helgen. Jo, jag förstår det, eftersom de har den högsta sysselsättningsgraden i EU. Jag undrar om det är för att de har sin egen valuta – de kan styra sin egen skattepolitik och monetära politik. Faktum är att arbetslöshetssiffrorna utanför eurozonen är hälften av dem inom eurozonen. Den verkliga slutsatsen man kan dra denna helg är att vi bör göra mycket mindre på EU–nivå, därför att allt som EU rör vid leder till katastrof.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogdan Klich (PPE–DE).(PL) Fru talman! Mötet mellan våra ledare och president Vladimir Putin innebär en möjlighet att ta upp frågan om säkra energileveranser och att uttrycka vår extrema – och jag upprepar vår extrema – oro för läget i Ryssland när det gäller demokratin och respekten för de mänskliga rättigheterna.

Allt för många gånger har våra politiker gömt huvudet i sanden och allt för många gånger har de godtagit betydelselösa förklaringar från rysk sida. Till sist blev den ryska journalistikens samvete, Anna Politkovskaja, brutalt mördad genom att skjutas i huvudet. Samma öde drabbade tidigare Galina Starovojtova. Dessa två offer markerar början och slutet på den demokratiska processens återgång i Ryssland. Galina Starovojtovas död 1998 markerade början på avstegen från de demokratiska normerna i landet, eftersom hon var en symbolisk galjonsfigur och ledare för demokraterna i Sankt Petersburg. Mordet på Anna Politkovskaja är ett slag mot det som återstår av den fria pressen i Ryssland. Vem som än beordrade mordet visste att offret var en person som inte gav upp, en symbol för sanning och oberoende journalistik.

Jag kände inte Anna Politkovskaja personligen, även om jag hade nöjet att arbeta med Galina Starovojtova och alltid beundrade hennes mod. Mot bakgrund av vad de offrat, och innan vi själva tvingas uppleva Rysslands väg bort från demokratin, begär jag därför att respekten för de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri– och rättigheterna i Ryssland ska göras till ett villkor för ytterligare politisk dialog med detta land.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE).(PT) Fru talman! Det finns flera viktiga frågor på dagordningen till mötet i Lahtis, exempelvis energipolitik, olaglig invandring, konkurrenskraft och innovation. Frågan om pressfriheten måste emellertid också tas upp. Demokrati, frihet och mänskliga rättigheter är grundläggande frågor på ett toppmöte av denna magnitud. Mötet kommer att besökas av president Vladimir Putin vid en tidpunkt då mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja präglar våra tankar.

Europeiska rådet måste uppmana president Vladimir Putin att ställa förövarna av detta fruktansvärda brott inför rätta. Vid en tidpunkt då Europa påverkas av klimatförändringens effekter och ökade oljepriser måste energieffektiviteten skyndsamt ökas. Beroendet av fossila bränslen måste dessutom minskas så att ekonomin, miljön och EU–medborgarnas livskvalitet kan förbättras.

EU måste diversifiera sina energikällor och energileverantörer och måste prioritera förnybar energi så att det uppfyller sina åtaganden enligt Kyotoprotokollet. Idén om att koppla samman innovation och konkurrenskraft låter helt logiskt för det finländska ordförandeskapet och för mitt land, Portugal. Att utnyttja innovation för att främja konkurrenskraften är en av beståndsdelarna i Lissabonstrategin, som lades fram av det portugisiska ordförandeskapet 2000.

De europeiska myndigheterna har valt ut åtta exempel på bästa praxis som presenterades för några dagar sedan på det första mötet med Lissabonagendans nationella samordnare. Portugal förtjänar beröm för sitt projekt som syftar till att det inte ska ta längre tid än en timme att bilda ett nytt bolag.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: OUZKÝ
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Gunnar Hökmark (PPE–DE). – (EN) Herr talman! Mordet på Anna Politkovskaja är en tragedi på tre sätt. Det är en personlig tragedi – tragiskt för hennes familj – men det är också en tragedi för det ryska samhället, för detta är ett tecken på en kommande utveckling i det där stora landet, och det är en tragedi för demokratin. Detta var ett mord på ett viktigt element för den ryska demokratin. Det var ett steg tillbaka, vilket leder till en svagare demokrati i Ryssland.

Tidigare i dag sades det att vi ska vara realistiska när det gäller rysk demokrati. Jag vet inte vad talaren verkligen menade, men låt oss verkligen vara realistiska när det gäller demokrati i Ryssland: om vi inte tar ställning för demokratin i Ryssland kommer vi att lämna folk som Anna Politkovskaja och tusentals andra i sticket. Om vi inte tar ställning för demokrati och rättssäkerhet i Ryssland kommer vi inte att stärka de strömningar i Ryssland som gör det till ett bättre land och en bättre partner. Om vi inte tar ställning för demokrati kommer vi inte att göra Ryssland till en bättre partner inom energipolitiken eller något annat område.

(Applåder)

Att inte kräva att Ryssland ska vara en demokrati och en rättsstat gör inte Ryssland till ett bättre samhälle. Ryssland kommer att bli en trovärdig energipartner först när demokratin är starkare och när man stabiliserat rättsstaten. Det är vad som menas med att vara realistisk när det handlar om demokratin i Ryssland, och låt oss säga det här i dag.

Herr Barroso! Vissa av de befogenheter vi har i EU – den inre marknaden för energipolitik, de transeuropeiska näten, konkurrensregler och handelspolitik – är de verktyg som vi måste använda oss av i våra förbindelser, inte bara med Ryssland, utan även med andra delar av världen. De utgör den bästa grunden för en framtida energipolitik i EU. Låt oss använda oss av dem, och låt oss fortsätta framåt steg för steg.

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE).(PL) Herr talman! EU måste göra sig redo för den senaste tidens politiska, ekonomiska och kulturella utmaningar. För det första är tiden mogen för att upprätta en gemensam energipolitik på EU–nivå bestående av åtgärder i samma skala som gemenskapspolitiken för den tunga industrin efter andra världskriget. För det andra måste EU ge ett samlat svar på problemet med olaglig invandring av människor från hela världen, vilket drabbar vissa länder extra hårt. Till sist måste vi få till stånd ett verkligt genombrott i utvecklingen av vetenskaplig forskning, ny teknik, konkurrenskraft och ekonomisk innovation inom medlemsstaterna. EU behöver för närvarande mod, visioner och en strategi som ser framåt. Vi måste fördjupa integrationen och uppnå en verkligt gemensam och enhetlig politik på dessa områden.

Jag är mycket glad över att president Vladimir Putin bjöds in till toppmötet i Lahtis, och över ansträngningarna för att få till stånd ett strategiskt partnerskap med Ryssland. Samtidigt får vårt avtal med Ryssland inte leda till att vi tolererar kränkningar av de mänskliga rättigheterna och mediefriheten. Ryssland har ofantligt stora mineraltillgångar men det är framför allt ett land med människor. Det är människor som den mördade journalisten Anna Politkovskaja, en journalist vars mod och ärlighet är en symbol för ett socialt ansvarskännande Ryssland och vars verksamhet bör bli en symbol och en inspiration för hela Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Othmar Karas (PPE–DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag tycker att dagens debatt är sansad. Samtidigt är det en uppfriskande debatt som jag blir stimulerad av. Många av talarna har lagt fram faktiska analyser, har satt rätt mål och har sagt hårda sanningar. Men vad händer efter detta? Vad ska vi göra nu? Förtroende byggs inte upp av analys som sådan, utan bara av handling.

Jag har tre budskap som jag vill att rådets ordförande ska ta med sig till toppmötet. För det första, om han har lyssnat på oss har han hört oss säga att han inte får behandla samtalen med Vladimir Putin som att ”verksamheten pågår som vanligt” och att toppmötet inte får reduceras till ett möte om energipolitik. I stället måste han ta upp alla de saker har nämnts i dag. För det andra uppmanar vi honom att ge oss en detaljerad tidtabell för när vi kan förvänta oss att få se EU:s inre marknad för energi, som kommissionsordförande José Manuel Barroso talade om. Och för det tredje vill vi att han ger oss en tidtabell för när EU kommer att bli ett forskningsområde.

Partnerskapet med Ryssland är bara en del av den energipolitik som EU behöver. Vår prioritet är större oberoende på energiområdet. Vi prioriterar framför allt forskning om hur vi ska minska energikonsumtionen och skapa förnybara energikällor. Detta är vårt stora bidrag till mer innovation. Vi uppmanar er att göra det lättare för små och medelstora företag att vara innovativa och göra det möjligt för deras företrädare att delta i trepartssamtalen.

Glöm inte att året inleddes med minskade gasleveranser till Ukraina. Glöm inte heller att den senaste tidens stora händelse i Ryssland var mordet på en kritisk journalist, som fick mycket större offentlig uppmärksamhet än många tidigare liknande mord.

 
  
MPphoto
 
 

  Malcolm Harbour (PPE–DE). – (EN) Jag vill koncentrera mina kommentarer till ett av nyckelområdena för toppmötet: innovation. Jag märker att många talare har tagit upp detta i dag. Jag vill bara uppmuntra både rådets ordförande och ordförande José Manuel Barroso att se till att denna fråga verkligen blir en hjärtefråga i diskussionerna. Som ni påpekade, ordförande Barroso, det finns ingen bättre plats än Finland att föra denna diskussion på.

Det gladde mig att höra att ni i båda era tal talade om den huvudsakliga konkurrensen som kommer från Kina, Indien och de andra asiatiska ekonomierna. Vi måste börja leta utanför EU och börja bygga på vår teknologis verkliga styrka. En av de saker jag särskilt vill be er att främja under toppmötet, något som man kan engagera EU:s ledare i, är att blåsa liv i och använda de offentliga myndigheternas makt. De lägger ut miljarder euro av offentliga medel på att utveckla nya tjänster, men jag tror inte att många av dem tänker på hur de använder dessa medel för att generera innovation och främja de nya produkter och tjänster som EU:s industri och företag är villiga att tillhandahålla.

Låt oss ta Nokia som ett bra exempel, för ni ska ju vara i Finland, Nokias hemland, under ert toppmöte. Trådlösa nätverk, trådlös innovation, trådlösa tjänster: detta är de saker som vi borde utveckla för hälsovården, för utbildningen, för att höja kvaliteten på offentliga tjänster, för att omvandla den kvalitet av erfarenheter som medborgarna har när de kommer i kontakt med oss. Detta är något som jag vill att ni ska ta med som ett stående inslag på dagordningen med EU:s ledare, för om vi kan uppnå det kommer vi att kunna ta stora steg framåt. Vi vet att andra länder gör detta, i synnerhet Förenta staterna.

Avslutningsvis ser jag, ordförande Barroso, att ert europeiska tekniska institut finns med på dagordningen. Jag hoppas att ni kommer att kunna övertyga oss om att det är ett meningsfullt verktyg. Jag är ännu inte övertygad, för jag tror att många universitet redan gör det ni vill göra – det handlar om mycket pengar.

Låt oss sätta innovation i centrum av det vi gör på toppmötet, och jag hoppas att ni kommer att ge det den vikt det förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Jerzy Buzek (PPE–DE).(PL) Herr talman! Jag ställer mig helt bakom uttalandena av mina kolleger i PPE–DE–gruppen om situationen för demokratin i Ryssland. Jag vill inte upprepa deras argument, som jag till fullo stöder. Jag skulle vilja ta upp två andra frågor och gratulera det finländska ordförandeskapet till de två ämnen som det har fört upp på dagordningen för det informella toppmötet i Lahtis, nämligen energi och innovation. På energiområdet behöver vi en gemensam politik, såväl inom EU, för att upprätta en gemensam energimarknad, som utanför EU, exempelvis gemensamma europeiska förhandlingar med de partner som levererar vår olja och gas. Detta är oerhört viktigt. Vi måste se till att vi slipper en situation där en medlemsstats förhandlingar, exempelvis om leverans av olja eller gas från Ryssland, försätter andra medlemsstater i en mycket ogynnsam position.

Det är oerhört viktigt att vår gemensamma energipolitik ser ut på detta sätt. Det kommer att vara ett viktigt steg på vägen mot att skapa en gemensam utrikespolitik. Det finns emellertid en annan aspekt av vår externa politik på energiområdet: Ukrainas gasledningar är för närvarande i starkt behov av reparationer. Och de utgör den sista rutten för energileveranser österifrån som är oberoende av Gazprom. Det är viktigt att vi investerar i dessa gasledningar, och att vi gör allt vi kan för att garantera att det finns ekonomiska medel för en sådan investering.

På innovationsområdet skulle jag vilja ta upp tre punkter. För det första behöver vi en ansvarsfull energipolitik där innovationer antas av industrin. Detta är något som vi saknar på vår kontinent och det innebär en ekonomisk strategi. Den andra punkten handlar om utfärdandet av ett europeiskt patent. Vi måste ha vårt eget europeiska patent. För det tredje anser jag att det finns ett behov av ett europeiskt teknikinstitut för att underlätta innovationer. Personligen stöder jag José Manuel Barrosos idé och anser att vi nu har en möjlighet att äntligen få till stånd något bra.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Schwab (PPE–DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, fru Lehtomäki! Jag välkomnar starkt det meddelande om innovation som kommissionen tänker offentliggöra nästa vecka. Det är ett av de första allvarliga försöken att utarbeta en EU–strategi för att positionera EU inom ramen för globaliseringen. Därför anser jag att det kommer att bli den viktigaste punkten på dagordningen vid det informella mötet i Lahtis.

Innovation är framför allt något som karaktäriserar små och medelstora företag. Och detta beaktas i meddelandet. Precis som ministern angav behövs det innovationsstandarder på EU–nivå och det finns många områden där det återstår mycket arbete på den fronten. För att vi ska lyckas behöver vi – som ni själv angav, herr kommissionsordförande – satsa mer pengar på forskning och investeringar. Även om jag gläder mig åt Finlands goda föredöme måste jag påpeka att även min region, Baden–Württemberg, satsar 3,6 procent av sin bruttonationalprodukt per år på forskning och utveckling. Detta är betydligt mer än vas både Förenta staterna och Japan gör.

Vi måste också tro mer på vår egen förmåga. Detta är en central punkt i meddelandet. Vi måste vara tydliga med att tala om vad vi i EU tillsammans vill uppnå när våra strukturer så småningom revideras, även i en globaliserad värld. Vi har en enastående inre marknad som – trots att vi måste utvidga den ytterligare – ger oss skydd. Vi måste öka förtroendet i våra kontakter med Ryssland och Kina. Vi måste emellertid även veta var inom EU vi måste genomföra reformer så att vi kan behålla vår konkurrenskraft. Innovationsstrategin är en utmärkt grund för detta.

Det har också sagts att det behövs ett mer innovativt synsätt vid offentlig upphandling. Det har getts flera exempel på vad som menas med detta. Detta är något som redan görs i min region. Jag anser att det finns fantastiska möjligheter för EU att komma i ett bättre läge för att kunna klara globaliseringen. Jag anser också att det informella toppmöte i Lahtis bör bidra till att det – kanske under nästa år – utarbetas en globaliseringsstrategi för EU som kommer att göra det möjligt för oss att övertyga allmänheten om att vårt gamla Europa inte är chanslöst i en globaliserad värld.

 
  
MPphoto
 
 

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE).(LT) Herr talman! Vi måste vara tydliga här i Bryssel när vi talar om Lahtis. Inledningen av dagens sammanträde avslöjade hur splittrade, polariserade och lättmanipulerade vi är. Europaparlamentet tycktes vara oförmöget att reagera omedelbart med ett gemensamt dokument på ett fruktansvärt brott i Moskva för att inte störa den ryske presidenten på hans resa i Europa. Detta är bara ytterligare ett tecken på att EU inte har en egen gemensam politik i förhållande till Ryssland och att vi i detta sammanhang bara för en ryssvänlig politik i EU. Att stryka ledare medhårs är att göra Ryssland en björntjänst om någon fortfarande skulle tro att Ryssland kan bli ett europeiskt land snarare än att Europa blir ett politiskt bihang till det odemokratiska Ryssland.

Vi talar bara om EU:s gemensamma energistrategi, men vi blundar för att Ryssland aldrig kommer att låta detta hända, eftersom det redan har sin trojanska häst mitt i Europa. De som stöder Gerhard Schröder och andra som lider av politisk blindhet kommer att fortsätta att sätta käppar i hjulet för ett enigt EU.

Tyvärr har vi här i parlamentet bara ett val – att öppet tala om inflytelserika européers överlagda moraliska kapitulation. Rysslands president är fullständigt öppen när han säger att europeiska värderingar inte passar Ryssland och hans regim. Enligt ryska politiker kan EU helt enkelt kasta ut sin energistadga tillsammans med stadgan om de mänskliga rättigheterna, eftersom EU ändå kommer att underteckna vadhelst Ryssland dikterar. Detta kom till uttryck i Sochi och vid flera andra tillfällen. Sådant är partnerskapet och det gemensamma utrymmet i realiteten. Detta är det gemensamma utrymme där journalister mördas utan att vi vågar ifrågasätta om detta gemensamma utrymme är till för oss. Ändå irriteras vi över Nordkorea och Irak i stället för att inse att det är samma aktör som från en position någonstans mittemellan trycker på båda knapparna, både den i Teheran och den i Pyongyang.

Vi borde åtminstone försöka förstå att Anna Politkovskaja, den sista modiga journalisten, inte bara mördades av Vladimir Putins Ryssland utan även av ett konformistiskt EU.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Sonik (PPE–DE).(PL) Herr talman! Det är skrämmande att vägen till medborgerlig frihet och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter ska behöva kantas av mord på oskyldiga människor.

I dag diskuterar vi mordet på Anna Politkovskaja, kvinnan som utan att böja sig blottlade Rysslands brott mot det tjetjenska folket. Men låt oss minnas att andra före henne har mist livet i kampen mot diktatorer, till exempel den ukrainska journalisten Georgij Gongadze och den libanesiska journalisten Samir Kassir. Gjorde staten i dessa fall allt för att skydda dem som avslöjade sambandet mellan offentliga strukturer och brottslingar? Eller ledde hatet mot deras kompromisslösa uppträdande och deras skrivande till att man blundade och tvådde sina händer och till att staten ställde sig likgiltig inför deras öde och de dödshot som de utsattes för?

Ryssland har alltid producerat stora gestalter som har gått mot strömmen och opponerat mot diktatur och med fara för sitt eget liv avslöjat sina regeringars brott och orättfärdiga handlingar. Vi behöver bara tänka på namn som Alexander Kravchenko, Vladimir Bukovskij, Andrej Sacharov och Alexander Solsjenitsyn. Ska vi som medborgare i den fria världen alltid lämna dessa människor åt sitt öde? Nej, vi stödde inte Anna Politkovskaja tillräckligt under hennes livstid. Låt oss stödja henne efter hennes död.

Jag anser att detta brott bör utredas under internationell ledning såsom skedde i fråga om mordet på Libanons premiärminister Rafik Hariri. Jag kan inte tänka mig att EU undertecknar ett samarbetsavtal med Moskva utan att detta brott utreds och utan att de som gav order om det och de som utförde det ställs inför rätta. EU måste välja mellan att prioritera ett engagemang för frihet och medborgerliga och mänskliga rättigheter och att sätta intresset för ekonomi och energi främst.

Herr talman! Sanningens stund är inne. Vi måste vara kompromisslösa. Det är vi skyldiga den mördade journalisten.

 
  
MPphoto
 
 

  Simon Busuttil (PPE-DE). (MT) Herr talman! Jag hoppas att man vid nästa veckas toppmöte kommer att diskutera den skrivelse som har skickats till det finländska ordförandeskapet av inte mindre än åtta regeringschefer, som skrev till er om den olagliga invandringen. Även om sommaren är över och man nu väntar sig att strömmen ska avta är det allmänt känt att vi hade en kris och att den fortfarande hotar. Om vi förblir passiva kommer vi att ställas inför ännu större problem nästa år. Jag måste säga att vi under de senaste dagarna har bevittnat de första konkreta stegen i våra försök att övertala EU:s länder att samfällt angripa problemet med den olagliga invandringen. För det första sågs förra veckan början till en patrullering i Medelhavet. Jag kan se Franco Frattini här, som jag vill tillerkänna en viktig roll. Jag hoppas att dessa patruller i Medelhavet sänder ut ett tydligt budskap om att Medelhavet inte är ett öppet hav som är tillgängligt för alla där organiserade brottslingar obehindrat kan skeppa invandrare till Europa. För det andra genomförde vi en omröstning i budgetutskottet och ökade budgeten för den europeiska gränsförvaltningsbyrån betydligt till nästan 35 miljoner euro så att den kan förstärka sina insatser vid våra yttre gränser. Jag hoppas att rådet är villigt att stödja oss snarare än att minska budgeten för den europeiska gränsförvaltningsbyrån, vilket det redan har försökt göra. Hur kan rådet säga att det för kampen mot den olagliga invandringen på ett seriöst sätt om det samtidigt tillåter medlemsländernas regeringar att agera snålt och snarare minska än öka budgeten på detta område? För det tredje verkar det som att en överenskommelse kommer att nås denna vecka med verkan från och med januari nästa år om de fyra EU–fonder som har samband med invandringen. Jag är nöjd med att man har beslutat om åtgärder, till exempel genom nödfallsklausulen, som gör det möjligt för EU att öka den omedelbara ekonomiska hjälpen i nödsituationer. Mycket återstår att göra om vi vill att människorna ska känna att EU faktiskt tar hänsyn till deras känslor i fråga om den olagliga invandringen. Parlamentet har talat och det har även kommissionen. Rådet förväntas nu göra sitt. Tack.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Stubb (PPE–DE). – (EN) Herr talman! När jag hör att Vytautas Landsbergis fotbollsfanklubb ger honom applåder hoppas jag att det finska landslagets fanklubb i en europeisk stat som heter Kazakstan är lika stark som hans, för matchen har hållit på i 25 minuter och det står fortfarande 0–0, så vi behöver lite hjälp!

Till att börja med stöder jag det finska ordförandeskapet och dess agenda för Lahtis. Med hänsyn till extern energi, så vet ni vad man måste göra: man måste tacka Vladimir Putin för det faktum att frågan faktiskt är med på agendan, för det var vid ungefär den här tiden förra året som han började klämma åt ukrainska pipeliner lite grann, och det är anledningen till att vi faktiskt kommer att tala om detta i Lahtis. Så tacka honom så mycket när han kommer dit.

För det andra, med hänsyn till innovation, detta är ingen produktplacering, men sanningen är att vi lägger ut ungefär 4 miljarder euro per år på innovation, forskning och utveckling. Detta är mindre än Nokia lägger på forskning och utveckling varje år. Jag hoppas att detta får ledarna i Europeiska rådet att tänka till.

Min tredje kommentar rör EU:s förbindelser med Ryssland. Det är lustigt att lyssna på debatten här, förutom mordfallet naturligtvis. Ibland verkar det som att vi är mycket snabbare på att kritisera Förenta staterna än Ryssland, och i det senare fallet borde vi kanske behandla Ryssland som en stormakt likaväl som Förenta staterna.

Jag vill ge kommissionens ordförande mitt fulla stöd när det gäller det europeiska tekniska institutet. Jag tycker att det råder många missförstånd om detta koncept. Det är ett nätverk som jag tror skulle kunna fungera väl. Alla håller med om problemet, nu handlar det om hur vi ska finna en lösning. Jag tror att vi behöver offentliga och privata partnerskap, ungefär som Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Förenta staterna. Därför hoppas jag att ert initiativ blir godkänt.

Slutligen, problemet med informella rådsmöten är att de sällan leder till några praktiska resultat. Fru rådsordförande, om ni kommer ut från mötet med tre saker anser jag att det har varit framgångsrikt. Ett: grönt ljus för det europeiska tekniska institutet. Två: viss patentlagstiftning, eller åtminstone ett löfte om att skapa en sådan. Och tre: en gemensam energipolitik. Om ni inte når upp till dessa resultat tror jag att kommande informella rådsmöten kommer att bli lika tomma som den här kammaren är i dag.

 
  
MPphoto
 
 

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka parlamentet för dess värdefulla bidrag till diskussionen i dag. Jag kan försäkra er om att jag kommer att föra fram budskapet till statsministern, så att han kan se över det inför förberedelserna för toppmötet i Lahtis.

Det är förstås sant att innovation och konkurrenskraft har varit med på den europeiska dagordningen under lång tid, men vårt mål nu är att förvandla ord till handling, åtminstone att öppna dörren framåt. Handling är vad som verkligen behövs just nu.

Inom ramen för det strategiska partnerskap vi har med Ryssland kan och ska alla frågor diskuteras. Jag är säker på att de viktiga punkter som ni tagit upp under debatten också kommer att diskuteras under mötena. Jag är mycket glad över att ni kommer ha tillfälle att fortsätta diskussionen om resultaten från toppmötet i Lahtis med den finske statsministern senare denna månad, den 25 oktober i Strasbourg. Jag tackar er alla så mycket, och jag ser fram emot att kunna ”leverera” något från toppmötet i Lahtis.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Barroso, kommissionens ordförande. (EN) Till att börja med välkomnar jag det breda stöd som getts åt agendan för innovation, åt ett europeiskt tekniskt institut, åt en gemensam energipolitik och för en gemensam invandringspolitik. Men jag vill säga er att vi måste föra ut detta budskap utanför denna kammare, för det fortfarande råder vissa missförstånd, vilket vissa av er sagt.

Jag skulle vilja nämna det europeiska tekniska institutet. Det är intressant att alla håller med om att vi i EU inte gör tillräckligt när det handlar om innovation. Det finns inte tillräckliga band mellan universiteten och forskningscentrum eller med världen inom ekonomi, näringsliv och praktiska projekt. Men när en idé dyker upp för att förändra situationen så stöter den omedelbart på patrull. Det är otroligt! Då säger alla, ”men vi har utmärkta universitet!”. Självklart har vi utmärkta universitet! Men om våra universitet är så utmärkta, varför halkar vi då efter amerikanerna och de andra? Något är fel. Status quo är inget alternativ. Vi kan inte bara fortsätta som vi alltid har gjort.

Jag vet att vi har utmärkta universitet. Universiteten uppstod i Europa. De är en europeisk skapelse, men vi drar inte nytta av alla fördelar vi har eller deras fulla potential i vår europeiska dimension. Låt mig vara ärlig, vissa av våra universitet är fortfarande är mycket korporativa, mycket slutna. Vi behöver en europeisk dimension. Till och med de största medlemsstaterna saknar en dimension för att kunna främja en global kultur. Vi måste nu ta itu med 2000–talets utmaningar. Därför är idén nätverksbaserad. Det är ingen enorm byråkratisk institution, den är nätverksbaserad och bygger på principen om utmärkthet, om vad alla utmärkta universitet och utmärkta forskningscentrum gör, men med en målsättning att föra samman företag med forskning så att vi kan främja innovation.

I kommissionen träffade jag ledarna för de viktigaste företagen i EU, som bedriver forskning runt om i världen. Jag fick stort stöd för min idé, och jag skulle kunna nämna några företag här. Två av dessa ledare inom EU:s näringsliv kom från Förenta staterna, och de sa på mötet att den största chock de fått när de kom till Europa var när de upptäckte att till skillnad från Förenta staterna, där de har nationella institutioner för hela landet, finns det inte några sådana institutioner i Europa. Det är inte förrän nu som vi har börjat med Europeiska forskningsrådet. Så vi har bra institutioner som främjar forskning i Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Sverige. Vi har fantastiska saker, men vi saknar en europeisk dimension. Vi saknar ett europeiskt uppdrag för att ge dessa institut de redskap de behöver för att kunna konkurrera med de bästa. Därför anser jag att detta är en mycket bra idé. Jag hoppas att den inte bara kommer att få ett allmänt stöd, utan att den också får ert stöd när vi lägger fram konkreta förslag. Därför hoppas jag få ert stöd när vi nästa vecka lägger fram ett konkret förslag om det europeiska tekniska institutet, och jag hoppas på ert stöd när vi i januari lägger fram ett mycket ambitiöst energipaket.

Min sista kommentar rör samstämmigheten. Det bästa sättet att förhandla med Ryssland är från en samstämmig och enad position. Om vi vill verka trovärdiga när vi diskuterar frågor med Ryssland eller andra parter måste vi visa dem att vi kan föra en egen samstämmig politik. Vi kan inte diskutera energi med dem på ett seriöst sätt om vi har 25 typer av energipolitik. Det skulle inte verka trovärdigt, det måste vi inse.

Det första vi måste göra om vi vill verka trovärdiga utifrån är att städa framför vår egen dörr och föra en riktig, gemensam politik i energifrågan. Detsamma, naturligtvis, är sant även för andra frågor. Men jag håller verkligen med om att kampen mot klimatförändringarna utgör en betydande del av vår energipolitik, och vi bör komma ihåg att EU är en nyckelaktör inom den frågan. Faktum är att vi är världsledande. Jag kan berätta för er att när vi diskuterar den här frågan med våra amerikanska vänner, med våra ryska partner, eller med kineserna eller indierna, så tar vi alltid upp den här frågan tidigt i förhandlingarna. Det är viktigt att vi gör vad vi kan, men också att vi involverar andra i dessa ansträngningar. Men vad alla dessa frågor visar – från innovation till invandring, till energi, till kampen mot klimatförändringar – är ett starkt argument för EU. I globaliseringens tidevarv har inte ens de största medlemsstaterna medlen för att hantera dessa utmaningar. Så om ni vill ha ett starkt EU är vi nu på väg i rätt riktning. Ett starkt EU är inte byråkratiskt, utan har en gemensam inställning till dessa frågor.

Vi bör också uppträda enat när det gäller mänskliga rättigheter, och jag hoppas att det är det budskap vi kommer att få från Lahtis: EU:s ledare må ha olika politiska och ideologiska bakgrunder, komma från skilda nationella situationer, men de är redo att bygga ett starkt EU tillsammans och de är redo att uppträda enat gentemot övriga världen. Detta hoppas jag på från Lahtis.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL).(PT) Helt bortsett från viktiga internationella frågor ska nästa Europeiska råd enligt planerna behandla den så kallade ”innovationspolitiken”, den föreslagna ”gemensamma energipolitiken” och ”den olagliga invandringen”, frågor för vilka arbetsdokument ännu inte har lagts fram. Vi kommer att återvända till dessa frågor i vederbörlig ordning.

Två debatter har tydligen utelämnats från föredragningslistan: den ena om vår ”funktionella” eller ”assimilationsrelaterade” ”absorptionsförmåga”, det vill säga en utvidgning som inbegriper Kroatien och Turkiet, och den andra om den så kallade institutionella reformen (kommissionens och parlamentets sammansättning och rådets beslutsprocess). Denna debatt handlar om att fastställa spelreglerna, som alltid införs av de mäktigaste EU–staterna, vilkas intresse de även tjänar.

En annan debatt som saknas i föredragningslistan gäller försöken att (åter)införa den så kallade ”konstitutionen för Europa”, vilken redan har avvisats. Hittills och trots åtskilliga försök råder fortfarande oenighet om vad som nu kan göras för att fräscha upp eller på annat sätt rädda ”konstitutionen för Europa”. Ändå ägnar dess förespråkare sig åt att reflektera, bereda marken och upprätta tankesmedjor medan de väntar på det franska valet och det tyska ordförandeskapet, varav det senare förväntas presentera en (skenbar) ”väg framåt”.

Ju mer de velar, desto mindre medveten blir den arbetande befolkningen om EU:s verkliga betydelse och främsta mål.

 

15. Användningen av passageraruppgifter (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är uttalanden av rådet och kommissionen om användningen av passageraruppgifter (PNR).

 
  
MPphoto
 
 

  Paula Lehtomäki, rådets ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Samtalen om utlämning av passageraruppgifter till Förenta staterna slutfördes förra veckan. Resultatet av samtalen bidrog till att undvika ett avtalslöst tillstånd mellan EU och Förenta staterna, vilket är mycket viktigt.

Ordförandeskapet har mottagit en skrivelse daterad i går från Sophia in 't Veld, Europaparlamentets föredragande för betänkandet om passageraruppgifter (PNR), och vi kommer så snart som möjligt att skriftligen återkomma mer i detalj till de frågor som tas upp i betänkandet.

I förhandlingarna enades vi om ett nytt tidsbegränsat PNR–avtal. Dess syfte är att ersätta det tidigare avtal som slöts 2004 och som EG–domstolen ogiltigförklarade i sitt utslag i maj i år. Förhandlingarna var svåra, eftersom upphävandet av det tidigare avtalet hotade att försätta EU och Förenta staterna i ett fullständigt avtalslöst tillstånd. Trots svårigheterna iakttogs det förhandlingsmandat som rådet gav i juni 2006. Den nya uppgörelsen garanterar både den skyddsnivå för personuppgifter som gällde under det förra avtalet och den transatlantiska flygtrafikens fortbestånd. Uppgörelsen möjliggör därför att passageraruppgifter i framtiden lämnas till myndigheter i USA samtidigt som en korrekt nivå garanteras för dataskydd när uppgifterna bearbetas i enlighet med de utfästelser som tidigare gjorts av USA:s myndighet för tull– och gränsskydd.

Ständiga representanternas kommitté (Coreper) följde utvecklingen av samtalen ingående och diskuterade den 6 oktober innehållet i den överenskomna texten. Coreper sa att man förordade ett undertecknande av den text som förhandlingarna lett fram till. Resultatet av samtalen rapporterades till justitieministrarna i rådet (rättsliga och inrikes frågor), som inledde sitt möte omedelbart efter Coreper.

Det tidsbegränsade avtal som blev resultatet av förhandlingarna kommer att gälla från att det har undertecknats. Coreper kommer att underteckna det för EU:s räkning i morgon och meningen är att rådet ska lämna bemyndigande att underteckna så snart som möjligt.

Det tidsbegränsade avtalet kommer att gälla till juli månads utgång 2007. Under tiden har parterna för avsikt att komma överens om en mer bestående uppgörelse för utlämning av PNR–uppgifter. Målet är att påbörja dessa samtal så snart som möjligt.

Det krävdes en hel del svåra förhandlingar för att nå ett avtal. Förenta staterna ville ändra den tidigare uppgörelsen och göra den bättre anpassad till en förändrad driftsmiljö. Den största utmaningen i förhandlingarna var att svara mot de förändringar som hade inträffat sedan 2004 i USA:s lagstiftning och förvaltningsorganisation och samtidigt upprätthålla de principer som ligger till grund för de normer som gäller för EU–medborgarnas dataskydd.

Förutom själva avtalstexten behandlades under samtalen även en skrivelse från USA:s förhandlare riktad till kommissionen och ordförandeskapet med en diskussion om tolkningen av de åtaganden som gjorts när det gäller användningen av PNR–uppgifter. EU kommer att beakta skrivelsen, men den kommer inte att bli en del av avtalet.

Resultatet av samtalen är av många anledningar en framgång. För det första syftar det tidsbegränsade avtalet till att säkra flygpassagerarnas säkerhet. Detta är oerhört viktigt.

För det andra vill jag betona att de utfästelser som tidigare lämnats av USA:s administration om användningen av PNR–uppgifter kommer att fortsätta att gälla. Målet är att garantera samma nivå för skyddet av medborgarnas PNR–uppgifter som vid det tidigare systemet. Avtalet innehåller en bestämmelse där det fastslås att USA:s departement för inrikes säkerhet ska ha till uppgift att garantera ett korrekt skydd för PNR–uppgifter som skickas från EU. Detta bygger på den uttalade förutsättningen att departementet för inrikes säkerhet ska fortsätta att iaktta de förpliktelser som ingicks 2004. På grund av organisatoriska förändringar i USA:s administration är antalet myndigheter med elektronisk tillgång till PNR–uppgifter enligt det nya avtalet större än tidigare. Dessa myndigheter har emellertid angetts i avtalet.

För det tredje gläder det mig att utlämnandet av PNR–uppgifter gäller samma 34 dataområden som i den tidigare uppgörelsen.

För det fjärde kommer det nya avtalet att garantera allmänhetens rättssäkerhet och de transatlantiska flygningarnas fortbestånd. Samtidigt kommer flygbolagens möjlighet till livskraftig verksamhet att säkerställas.

Vi har andra goda nyheter för flygbolagen. Under förhandlingarna åtog sig Förenta staterna att pröva system där flygbolagen själva med början i år kan lagra PNR–uppgifter i de amerikanska myndigheternas databaser. Detta har alltid varit ett viktigt mål för oss.

Samtal ska inom en nära framtid inledas om ett mer permanent system för PNR–uppgifter som ska ersätta det tidsbegränsade avtalet i juli 2007. Vi har även kommit överens om att frågor som har att göra med lagring och förstörelse av uppgifter bara ska beslutas under dessa samtal om PNR–systemen. Vi kommer därför att återkomma till denna fråga mycket snart.

Herr talman! Jag beklagar att jag inte kan stanna under debatten, eftersom jag måste åka kl. 18.20 enligt tidigare avtal med parlamentet, och tyvärr kommer mitt flyg inte att vänta en minut längre på mig.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande. (IT) Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag är helt enig med ordförandeskapet i dess positiva värdering av värdet av detta avtal, som gäller under en begränsad tid – till och med juli 2007 – men som har den stora fördelen att det garanterar rättslig kontinuitet på ett mycket känsligt område. Det gör också att flygbolagen kan garantera en lämplig behandling av personuppgifter för de EU–medborgare som reser till Förenta staterna utan att störa flygtrafiken till och från det landet.

Detta avtal utgör en del av ett mer omfattande åtagande. Jag kan naturligtvis säga att både EU:s institutioner – ordförandeskapet och kommissionen – och Förenta staterna under de mycket komplicerade förhandlingar som har förts har bekräftat sin vilja att genast inleda ett gemensamt projekt. Detta skulle täcka ett större område och skulle således åter bekräfta en gemensam vilja hos EU och Förenta staterna att arbeta i riktning mot ett slutgiltigt avtal – det som kommer att träda i kraft i augusti 2007 och ersätta det nuvarande tidsbegränsade avtalet – och att åstadkomma ett gemensamt samarbete mot terrorismen på ett så stort område som möjligt samtidigt som man värnar om individens rättigheter.

Detta är ett mycket bredare politiskt perspektiv. Som jag vid många andra tillfällen har betonat anser jag att det är politiskt nödvändigt att parlamentet är delaktigt i detta, även om dessa förfaranden nödvändigtvis måste utgöra en del av den så kallade tredje pelaren enligt ett beslut i EG–domstolen.

Det står klart att innehållet i detta avtal måste betraktas ur ett djupare perspektiv. Jag vet redan att många ledamöter har studerat det uppmärksamt. Jag vill lämna några korta kommentarer. För det första tillåter inte detta avtal utbyte av en större mängd uppgifter. Det tillåter överföring av uppgifter till andra organ som har att göra med tull– och gränsskydd och överensstämmer till fullo med jämförbara bestämmelser om dataskydd.

Vi söker inte någon förändring i avtalet, eftersom vi, som ni mycket väl vet, har klarlagt innebörden i åtagandena. Det inträffade i själva verket en förändring i uppbyggnaden av organen efter 2004 med anledning av inrikes lagstiftning i Förenta staterna. Tidigare, det vill säga i början av 2004, fanns bara USA:s myndighet för tull– och gränsskydd att ta hänsyn till. Men nu har vi till exempel en ny samtalspartner, nämligen departementet för inrikes säkerhet, som vi måste ta med i beräkningen, i varje fall för att tolka våra åtaganden. De organ som jag nämnde tidigare är också delaktiga i denna process, och därför är det omöjligt att inte hänvisa till dem.

Vad är utmärkande för denna tolkning? Å ena sidan måste vi ta hänsyn till förekomsten av olika organ, men å andra sidan har vi konstaterat att USA:s myndighet för tull– och gränsskydd behåller samma funktion som tidigare, och denna myndighet – och endast denna myndighet – är den enda direkta mottagaren av överförda uppgifter. Andra myndigheter kan erhålla uppgifter som de begär från denna första myndighet från fall till fall. Det handlar alltså inte här om direkt tillgång till uppgifter för andra myndigheter utan om överföring till andra myndigheter i samband med att dessa begär uppgifter.

Hur skulle den begäran se ut som rättfärdigade en sådan överföring? Som jag redan har sagt skulle man ta ställning till en begäran från fall till fall. Vi har angett att uttrycket ”från fall till fall” innebär att en begäran om uppgifter är berättigad om det antingen rör sig om ett konkret hot eller om en specifik flygning eller flygsträcka som man har fått information om. En sådan begäran om uppgifter skulle endast vara berättigad av skäl som har att göra med undersökningar i samband med anti–terrorverksamhet, vilket har hänt tidigare; i detta hänseende har ingenting ändrats. Vi har därför angett att amerikanska myndigheter med andra befogenheter att göra undersökningar än de som är knutna till anti–terrorism inte ska ha tillgång till sådana uppgifter ens vid en indirekt begäran.

Den andra aspekt som enligt min uppfattning är viktig är att det å ena sidan är omöjligt att få direkt tillgång till uppgifter och å andra sidan att möjligheten att få tillgång till uppgifter har förändrats. Många ledamöter har i det förgångna ofta betonat hur illa eller bristfälligt garantierna enligt ”pullsystemet” fungerar: det vill säga det system som tillåter användaren att hämta uppgifter direkt från databaser. Vi har därför krävt att systemet ska ändras och ersättas av ett ”pushsystem”, vilket vid åtskilliga tillfällen har upprepats av parlamentariska myndigheter. Detta har man nu enats om.

”Pushsystemet” innebär, som arbetet tydligt visar, att uppgifterna inte hämtas utan lämnas ut på begäran. En överenskommelse har träffats om att den nya mekanismen, såsom vi har skrivit i det följebrev som ska skickas av Förenta staterna, kommer att vara i gång senast i december 2006, det vill säga senast om en och en halv månad. Mekanismen kommer att utprovas i början för att kontrollera dess funktion, men i vilket fall som helst kommer den att vara i funktion – jag upprepar – senast i slutet av detta år.

En särskild skyldighet har också bekräftats, nämligen – med syftning på artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen – att individens grundläggande rättigheter vid hanteringen av personuppgifter måste respekteras. Vi har skjutit in en hänvisning till denna artikel 6 som ersättning för en hänvisning till direktivet om dataskydd, eftersom EG–domstolen har fastslagit att direktivet inte är direkt tillämpligt i säkerhetsfrågor. En viktig hänvisning till EU:s lagstiftning skulle därför ha saknats. Vi har därför ersatt den med en mer allmän – enligt min uppfattning ännu mer bindande – hänvisning till artikel 6 i EU–fördraget, där det finns en hänvisning till individens grundläggande rättigheter.

Avslutningsvis har USA:s myndigheter en förpliktelse att, även för departementet för inrikes säkerhets räkning, fortsätta att garantera en acceptabel skyddsnivå vid hanteringen av uppgifter och därför finns naturligtvis möjligheten att revidera tillämpningen av detta avtal, något som redan har fastslagits i det tidigare avtalet.

Den sista aspekten gäller bekräftelse av den tid som uppgifter får förvaras, ett ämne som inte har tagits upp. Det stämmer att krav har rests på att kunna behålla uppgifter längre än den tid som förutses i det nuvarande eller tidigare avtalet. Detta krav blev resultatlöst, för det första eftersom avtalet kommer att löpa ut i juli 2007 och för det andra eftersom vi har intagit den ståndpunkten att ett ämne som är så känsligt som tiden för bevarande av uppgifter kan om behov föreligger vara ett ämne för senare förhandlingar. Jag kan försäkra er att kommissionen har för avsikt att sätta i gång sådana förhandlingar i januari 2007 för att i slutet av juli 2007 ha nått så långt att ett slutgiltigt avtal ska kunna träffas.

 
  
MPphoto
 
 

  Ewa Klamt, för PPE-DE–gruppen. – (DE) Herr talman, herr vice ordförande, mina damer och herrar! Alldeles nyligen firade vissa personer i kammaren EG–domstolens domslut att avtalet mellan EU och Förenta staterna om amerikansk tillgång till flygpassageraruppgifter var ogiltigt av formella skäl. I det interimistiska avtal som man nu har slutit är informationens karaktär och omfattning emellertid i stort sett oförändrad. Förenta staterna har dock inte längre automatisk tillgång till uppgifterna, utan måste begära att få dem av flygbolagen. Detta är ett framgångsrikt förhandlingsresultat som jag särskilt skulle vilja tacka kommissionsledamot Franco Frattini för.

I det avtal som domstolen förklarade ogiltigt angav man dock tydligt att tull– och gränsskyddsmyndigheterna fick vidarebefordra dessa uppgifter endast i särskilda fall. Nu får flygpassageraruppgifter vidarebefordras till alla amerikanska myndigheter som deltar i kampen mot terrorismen. Passagerarna anser förmodligen inte att detta äventyrar deras säkerhet – motsatsen är troligare – men min grupp, gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, har en stark känsla av att vissa ledamöter i kammaren har gjort oss alla en otjänst genom att återförvisa målet tillbaka till domstolen, för en sak som måste uppmärksammas i dag är att det nya avtalet inte ger bättre uppgiftsskydd än det gamla.

Av detta skäl skulle jag vilja att vi fortsätter att arbeta för att slå vakt om det utmärkta uppgiftsskydd vi har i EU, även när det gäller överföring av flygpassageraruppgifter. Samtidigt som parlamentet och kommissionen i framtida förhandlingar arbeta mot detta mål måste vi också inse att en suverän stat som Förenta staterna kommer att fortsätta att utöva rätten att anta bestämmelser om vilka som kan besöka landet och enligt vilka villkor.

 
  
MPphoto
 
 

  Martine Roure, för PSE–gruppen. (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! För det första vill jag säga på min grupps vägnar att vi snabbt behövde sluta ett nytt avtal med Förenta staterna. Det var i själva verket inte möjligt att lämna flygbolagen i den rättsliga härva som de hade befunnit sig i sedan den 30 september och med hot om långtgående sanktioner om de inte överförde de efterfrågade uppgifterna. Vi var tvingade att sluta ett avtal som skulle gälla alla EU:s medlemsstater för att kunna garantera en liknande skyddsnivå för var och en av dem.

Vi ställer oss i vilket fall som helst tveksamma till att underlätta överföringen av dessa uppgifter. Den följande överföringen av uppgifter till andra organ som deltar i kampen mot terrorismen utgör ett problem om vi inte samtidigt får lämpliga garantier. Vi vill att de europeiska medborgarna ska ha rätt att gå till domstol om dessa uppgifter skulle missbrukas. Vi förväntar oss att de amerikanska myndigheterna inför de skyddsgarantier som vi vill ha och som omfattas av åtagandena.

Vi anser att det är nödvändigt att också låta nationella parlament delta. I artikel 24 i fördraget anges att Europeiska unionen är avtalsslutande part. Detta utgör emellertid inget hinder för medlemsstaterna att använda ett parlamentariskt ratificeringsförfarande. Vid tidpunkten för undertecknandet av dessa rättsliga samarbetsavtal med Förenta staterna meddelade därför medlemsstaterna, med undantag av två medlemsstater, genom en förklaring att de inte skulle vara bundna av dessa avtal innan de hade ratificerats av respektive parlament. Kan ni bekräfta att samma sak gäller för avtalet om passageraruppgifter och, om så är fallet, när dessa ratificeringar ska genomföras? Det är en mycket precis fråga som vi skulle vilja att ni besvarar.

Slutligen måste man vid förhandlingarna om det nya avtalet för 2007 koncentrera sig på att fastställa en bindande, övergripande ram som garanterar säkerheten och medborgarnas grundläggande rättigheter. Vi får inte vara rädda för att upprepa att Europaparlamentet och de nationella parlamenten måste få delta. Det är dessutom nödvändigt att göra en övergripande översyn av skyddet av uppgifter om EU:s medborgare inom ramen för de transatlantiska förbindelserna. Under en nyligen hållen utfrågning om SWIFT uppdagades de potentiella konflikterna mellan gemenskapsrätten och den amerikanska rätten, och vi måste reda ut dessa konflikter: det är vårt ansvar.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN–SCOTT
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Sophia in 't Veld, för ALDE–gruppen. (EN) Herr talman! Jag har en känsla av att jag hamnat i fel teaterpjäs och att jag har fel manus framför mig. Rådets ordförande och kommissionsledamoten talade om avtalet, och ni ignorerade totalt det bifogade brevet från amerikanska inrikesministeriet, som ger en tolkning av avtalet som ser helt annorlunda ut än vad ni just sa. Så jag är rädd att jag inte kan dela den glädje som ordförandeskapet och kommissionen just gett uttryck för.

Jag skickade ett brev – det som rådets ordförande just hänvisade till – med ett antal frågor. Jag skulle mycket gärna få svar på dessa frågor, helst under detta sammanträde, eller i annat fall skriftligen. Till exempel, ni sa att inget kommer att förändras i antalet och i uppgifternas natur och att inga förändringar gjorts i skyddsnivån, men hur förklarar ni då den del i brevet från amerikanerna som säger att vi, förutom syftet att bekämpa terrorism och liknande brott, även ska samla in uppgifter för att bekämpa infektionssjukdomar och andra risker? Jag anser att detta på ett betydande sätt breddar omfattningen. Uppgiftsutbytet har utökats till att även inkludera byråer som inte alls har specificerats. Amerikanerna säger nu att de kanske inte ens kommer att tillämpa den tidsbestämda lagringen av uppgifter som vi kommit överens om i det gamla avtalet.

Ni har sagt att vi kommit överens om att röra oss mot ett ”påtryckningssystem”. Jag är ledsen, men det är inte vad jag läser här. Jag tolkar det som att amerikanerna kommer att börja använda ”påtryckningssystemet” så snart det är tekniskt genomförbart. Då så, grattis! Det var också en del av det gamla avtalet. Det har varit tekniskt genomförbart under mer än ett år, men amerikanerna har helt enkelt vägrat att göra det. Så hur kan ni presentera det så här på en presskonferens?

Jag skulle också vilja få ett svar på den effekt detta kommer att få på de andra kategorierna – med den prejudicerande effekt som detta avtal får – till exempel bankkontouppgifter, som i fallet med SWIFT, och telekomuppgifterna, som amerikanerna också har tillgång till. Skulle någon vilja vara så vänlig och svara på det?

Jag anser att vi bör se till framtiden, för tyvärr behöver vi detta avtal. Det enda andra alternativet hade varit att inte ha något avtal, och då skulle medlemsstaterna inte stå solidariskt sida vid sida, utan skulle på egen hand ha ingått bilaterala avtal med amerikanerna. Jag anser att vi i framtiden behöver ett starkt och tydligt mandat. Ett sådant starkt mandat kräver godkännande av Europaparlamentet för att det ska få demokratisk legitimitet. Det är den enda grunden som man kan bygga ett nytt avtal på. Därför hoppas jag att övergångsklausulen kommer att antas så snart som möjligt. Jag vet att ni åtminstone muntligt har hunnit dit.

(Applåder)

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Voggenhuber (Verts/ALE).(DE) Herr talman! Sophia in ’t Veld är inte i fel pjäs. Detta handlar om försvaret av våra medborgares rättigheter och parlamentets roll. Det är bara det att iscensättningen är lite avslagen och rollbesättningen inte är särskilt bra.

Fram till EG–domstolens domslut diskuterade vi överföring av mycket personliga uppgifter om våra medborgare till ett främmande land. Genom domslutet har man visat att denna överföring av uppgifter var olaglig – och inte bara på formella grunder, fru Klamt. Vi vidarebefordrade uppgifter om våra medborgare utan någon rättslig grund – eller uttryckt på annat sätt: olagligt. Det handlar om en allvarlig överträdelse av de grundläggande rättigheterna utan någon rättslig grund. Det är inget formellt med det. Detta borde verkligen få oss att tänka efter.

Vad är det då vi diskuterar i dag? Vi diskuterar ett avtal som står för en rättslig fortsättning av denna olagliga överföring i den tredje pelaren – dvs. mellanstatligt samarbete utan parlamentets deltagande, utan en offentlig debatt, utanför domstolens behörighet – t.o.m. utan de nationella parlamentens deltagande och utan ratificering. När Ewa Klamt säger att Förenta staterna har rätt att bestämma vem man vill släppa in i landet och på vilka villkor vill jag svara att vi, fram till nu, har kommit överens om att aspekter rörande mänsklig värdighet, internationell rätt och mänskliga rättigheter har satt vissa gränser i sammanhanget.

Jag tycker att det är helt absurt när kommissionen säger att vi överför uppgifterna men att skyddet av våra medborgares grundläggande rättigheter kommer att finnas kvar, eftersom Förenta staterna har lovat att garantera samma höga uppgiftsskydd som vi har i EU. Utgör vi då numera, tillsammans med amerikanerna, en enda superstat? Förbjuder inte beaktandet av de grundläggande rättigheterna att vi överför uppgifter om våra medborgare till främmande länder oavsett hur gott uppgiftsskyddet är där? Förbjuder inte beaktandet av de grundläggande rättigheterna flygbolagen att överföra uppgifter t.o.m. till våra myndigheter om detta skulle vara ett brott mot dessa rättigheter?

Personligen måste jag säga att skyddet av de europeiska medborgarnas grundläggande rättigheter förvisso kan bli en bra pjäs, men rollbesättningen och iscensättningen är hemsk.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvia–Yvonne Kaufmann, för GUE/NGL–gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Sophia in ’t Veld har rätt: det finns verkligen ingen anledning att fira det avtal om passageraruppgifter som slöts i förra veckan. Trots det faktum att vi återigen har ett avtal, i motsats till inget avtal, och att detta ger rättssäkerhet, så har egentligen inget åstadkommits när det gäller innehållet. Tvärtom är det nya avtalet t.o.m. sämre än det tidigare avtalet.

Detta har varit ytterligare ett fall då EU har svansat för Förenta staterna. Hur kan man annars tolka det faktum att passageraruppgifter ska överföras direkt till det amerikanska departementet för inrikes säkerhet? Den verkliga skandalen är att denna mäktiga amerikanska myndighet rutinmässigt kommer att kunna överföra uppgifter om europeiska flygpassagerare till alla amerikanska myndigheter som deltar i kampen mot terrorismen, vilka inbegriper CIA – och vi vet alla vad CIA är kapabelt att göra. Jag vill bara påminna mina kolleger att parlamentet inrättade ett särskilt utskott eftersom CIA när det ”bekämpade terrorismen” kidnappade och torterade européer, bland dem den tyske medborgaren Khaled El Masri. Ska vi mot bakgrund av detta tro att denna ökända underrättelsetjänst inte kommer att göra som den behagar med flygpassageraruppgifter om våra medborgare?

Det nya avtalet – trots parlamentets krav på det motsatta – ger inte ens EU–medborgare samma rättsliga skydd som amerikanska flygpassagerare får. EU–medborgare kommer inte att få motsvarande möjligheter att gå till domstol om det har skett en olämplig uppgiftshantering eller missbruk av uppgifter. Varför var det inte möjligt att se till att de föreskrifter som gäller för amerikanska medborgare även var tillämpliga på EU–medborgare, som t.ex. är fallet i samband med avtalet mellan gemenskapen och Kanada? Avtalet om passageraruppgifter ger inte ett tillräckligt skydd för EU–medborgares rätt att själva bestämma över sina personuppgifter, och min grupp anser att detta är oacceptabelt.

Den enda glimten av hopp kan vara den planerade systemändringen så att flygbolag som i dag ger de amerikanska myndigheterna direkt tillgång till sina databaser istället lämnar över uppgifterna efter att ha filtrerat dem på lämpligt vis, men t.o.m. detta är relativt eftersom avsikten inte är att införa denna ändring omedelbart trots Förenta staternas åtaganden, utan att först göra ett försök. Systemet med att flygbolagen lämnar över uppgifterna efter att ha filtrerat dem på lämpligt vis används emellertid i Kanadas fall och det är fullständigt genomförbart rent tekniskt. Vad var det då som stoppade EU från att insistera på att Förenta staterna omedelbart skulle uppfylla det åtagande som man hade gjort gentemot oss för länge sedan?

 
  
MPphoto
 
 

  Brian Crowley, för UEN–gruppen. (EN) Herr talman! Trots den korta tid jag har till förfogande finns det tre punkter som jag vill ta upp.

För det första: Vilka ytterligare garantier har de amerikanska myndigheterna gett i fråga om hur uppgifterna kommer att användas? Jag vet att vi har ”exportsystemet” och ”importsystemet” och så vidare, men vilka kriterier har fastställts för användningen av uppgifterna?

För det andra: när vi hör om aktioner som utgår från en bedömning i varje enskilt fall om det finns något hot eller om en särskild flygning kanske är utsatt för hot, hur mycket tid har vi då för att kunna leva upp till kravet på information, och vilka svårigheter kommer det att finnas när det gäller att bedöma uppgifterna? Och detta menar jag gäller både ur EU–perspektiv och ur USA–perspektiv.

För det tredje, och detta anser jag är det viktigaste: om vi finner att vissa uppgifter har använts på ett felaktigt sätt, vilken kompensation får vi då? Vilken mekanism finns det för att se till att en individ eller grupper av individer vilkas uppgifter har missbrukats kan få något slags kompensation av de amerikanska myndigheterna?

Detta är frågor som jag tror att alla EU–medborgare vill få besvarade. Jag stöder överenskommelsen, jag anser att det överlag är en bra överenskommelse och att den är bättre än den tidigare överenskommelsen, men den behöver fortfarande förtydligas ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioannis Varvitsiotis (PPE–DE).(EL) Herr talman! Jag har lyssnat mycket noggrant på allt som både ministern och kommissionsledamot Franco Frattini har sagt. De har båda godtagit att det slutna avtalet till vissa delar är positivt för EU.

Jag menar att det amerikanska synsättet är dominerande. Jag har tre särskilda kommentarer om detta interimsavtal. För det första anges i avtalet, som kommissionsledamot Franco Frattini också har sagt, att antalet överförda uppgiftspunkter är oförändrat i avtalet men att man har möjlighet att lägga till ny information om personer som flyger ofta. Jag menar att detta kan tolkas på flera sätt. Kommissionsledamoten kanske kan förklara vad som gäller för parlamentet?

För det andra kom man överens om att byta från systemet med att flygbolag ger de amerikanska myndigheterna direkt tillgång till sina databaser till systemet med att de lämnar över uppgifterna efter att ha filtrerat dem på lämpligt vis, vilket innebär att flygbolagen kommer att uppgradera sina egna system. Kan kommissionsledamoten berätta för oss vem som kommer att bära kostnaderna för denna systemändring? Jag fruktar att de kommer att läggas på passagerarna och biljettpriserna.

För det tredje är jag bekymrad över bevarandet av termen ”relevant” som används för att bestämma nivån på uppgiftsskyddet. Vem är det som faktiskt ska bedöma om nivån är relevant? Räcker de försäkringar som amerikanerna ger? Kan kommissionsledamoten säga vilka garantier vi har när det gäller det faktiska uppgiftsskyddet?

Slutligen anser jag att detta måste tas upp under den nya förhandlingsrundan som ska inledas i januari. Det nya avtalet måste vara bättre avvägt än det befintliga.

 
  
MPphoto
 
 

  Stavros Lambrinidis (PSE). – (EN) Herr talman! Enligt det tillfälliga avtalet med Förenta staterna om passageraruppgifter (PNR) betraktas det fortfarande inte som någon skyldighet för USA att föra protokoll över landets unilaterala åtaganden när det gäller korrekt användning och skydd av personuppgifter. Varför? Och hur är det möjligt att Europeiska rådet i detta fall ingick ett avtal som till och med verkar mer flexibelt när det gäller USA:s skyldigheter än det avtal om oacceptabel överföring av bankuppgifter som ett privat företag, SWIFT, uppenbarligen lyckades förhandla sig fram till med USA:s myndigheter? SWIFT har till exempel hävdat att företaget direkt kan blockera alla USA:s efterforskningar om de strider mot det ingångna avtalet.

Fallen med PNR och SWIFT avslöjar att det finns en farlig politisk och juridisk lucka i skyddet av våra grundläggande rättigheter. Ett tredjeland som uteslutande åberopar nationella säkerhetsskäl kan uppenbarligen tvinga EU, och direkt även privata företag, att acceptera på vilken nivå tillgången till uppgifter och till och med skyddet av uppgifter ska ligga. Detta är uppenbart oacceptabelt, och samtidigt som hela EU:s pelarstruktur i praktiken har brutit samman i dessa två fall fortsätter rådet att förvägra parlamentet rollen som jämbördig partner i kampen för att bekämpa terrorismen och skydda de grundläggande rättigheterna. Vad som nu snarast behövs är en omfattande och demokratisk EU–strategi i samarbete med alla våra partner i hela världen för att ta itu med dessa frågor i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean–Marie Cavada (ALDE). – (FR) Herr talman! Med hänsyn till det stora antalet talare och personer som är närvarande under denna debatt ska jag försöka att inte trötta ut er ännu mer. Jag instämmer i mycket av det som just har sagts om ett ämne som verkligen är mycket allvarligt. Jag vill offentligt tacka Franco Frattini för hans ansträngningar att informera vårt utskott. Jag uttalar mig i själva verket som ordförande för utskottet för medborgerliga fri– och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor eftersom Sophia in’t Veld redan har uttalat sig för min grupp.

Jag vill göra två kommentarer och den första rör det politiska klimatet. Jag anser att det i samband med de kommande förhandlingarna krävs fler insatser när det gäller ömsesidighet. Jag vill ta upp ömsesidigheten i den information som vi har gått med på att ge de amerikanska myndigheterna: vad kan vi vänta oss att få i utbyte? Jag har goda skäl att undra, för samtidigt som vi européer måste få landa i Förenta staterna, särskilt vid affärsresor, får man inte underskatta att de amerikanska företagen har liknande behov eftersom det görs mycket affärer i Europa. Vi befinner oss därför i en förhållandevis balanserad situation.

Min andra kommentar handlar om framtiden. Interimsavtalet löper ut i juli 2007 och det kommer därför att bli nödvändigt att börja förbereda ett nytt avtal senast i slutet av vintern. Jag har en undran med hänsyn till de många frågor som har att göra med gråzonerna i detta avtal, särskilt – och detta är lite oroande – den förklarande skrivelse som Sophia in’t Veld tog upp alldeles nyss. Tycker ni, herr vice ordförande, att det är orimligt att hoppas på att kunna utarbeta någon slags kompromiss till nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna som hålls i april 2007? Kan man hoppas på att utarbeta något slags transatlantiskt Schengenavtal som Förenta staterna å ena sidan och Europeiska unionen å den andra kan använda som ram för att lösa både problemet med efterfrågan på säkerhet och det som har att göra med medborgarskydd? Vi har rätt till en ny politisk struktur eftersom vi om några månader ska inleda förhandlingarna om ett nytt avtal.

 
  
MPphoto
 
 

  Giusto Catania (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att det ärligaste vi kan säga är att vi har gått med på att utöva utpressning eftersom EU i detta sammanhang tyvärr har utpressats av Förenta staterna, dvs. att Förenta staterna gör upp med enskilda medlemsstater och flygbolag, vilket är skälet till att vi i praktiken har tvingats till att sluta det aktuella avtalet. Detta – jag upprepar – är den mest politiskt korrekta ståndpunkten som parlamentet måste uttrycka.

Det är emellertid som om vi måste försvara ett avtal som i själva verket skadar EU–medborgare: saken är faktiskt den att inget har förändrats, men avtalet som upphävdes av EG–domstolen var ett mycket dåligt avtal. Vi kommer att vara tvungna att ge de amerikanska myndigheterna tillgång till 34 personuppgiftspunkter av vilka endast sju eller åtta skulle användas under normala omständigheter, vilket amerikanerna själva intygar. Om det är så det ligger till förstår jag inte varför vi måste överlämna all denna information och dessutom till de amerikanska underrättelsetjänsterna – ett nytt inslag i avtalet – såvida inte någon hävdar att vi kan lita på CIA.

Jag tror inte att jag bara talar för mig själv. Jag anser att parlamentet har alla skäl att inte lita på CIA. Det som har hänt i Europa är uppenbart för alla: parlamentet har t.o.m. inrättat ett särskilt utskott för CIA:s verksamhet i Europa och man har diskuterat vad som hände med SWIFT när man upptäckte att våra bankkonton hade granskats av amerikanerna. Jag är därför fortfarande förbryllad och anser att vi inte kan lita på de amerikanska underrättelsetjänsterna.

Jag anser att det aktuella avtalet inte förhandlades fram i EU–medborgarnas namn. Det förhandlades verkligen inte fram i parlamentets namn, utan parlamentet nonchalerades fullständigt i diskussionen, vilket Sophia in’t Veld nyligen påminde om. Jag menar att vi istället måste låta Europaparlamentet delta, på samma sätt som vi måste låta de nationella parlamenten delta, så att avtalet ingås på ett sätt där man prioriterar skyddet av EU–medborgarnas rättigheter och framför allt ser till att våra personliga uppgifter inte överlämnas till personer som inte använder dem på ett lämpligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Michael Cashman (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera kommissionsledamoten. Det är inte något perfekt avtal. När kompromisser måste göras är avtal aldrig perfekta, men som Sophia in ’t Veld sa gällde det att få ett avtal eller inget avtal alls. Om det inte fanns något avtal skulle vi ha fått uppgiftsanarki och förvisso inte något skydd för våra medborgare i hela EU. Jag vill helt och fullt instämma i kommentarerna från Jean–Marie Cavada som jag anser har intagit en verkligt konstruktiv ståndpunkt.

Vi måste undersöka vad som händer med PNR, och vi måste undersöka vad som händer med SWIFT. Det samförståndsavtal som SWIFT lyckades förhandla fram är för övrigt en bra utgångspunkt för framtida förhandlingar. Men vi kan också se det som en möjlighet att skapa detta så kallade transatlantiska Schengenområde, eftersom vi kommer att tvingas ta itu med dessa problem gång på gång.

Jag vill dock säga till parlamentet att vi inte blir påtvingade något. Valet är vårt. Om vi önskar resa till Förenta staterna måste vi respektera de villkor som Förenta staterna ställer. Om vi vill starta ett företag i Förenta staterna gäller exakt samma princip.

Vi måste förhandla för vårt gemensamma bästa, och detta tillfälliga avtal är ett steg i denna riktning. Jag gratulerar er, herr kommissionsledamot! Det enklaste i världen är att slå omkull någonting; det svåraste är att hålla det upprätt. Bra gjort.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Alvaro (ALDE).(DE) Herr talman! Jag måste erkänna att jag ser på vissa aspekter helt annorlunda mot föregående talare, men Michael Cashman och jag brukar vara oense på ett vänligt sätt och det fungerar faktisk ganska bra.

Jag anser dock att det är högst beklagansvärt att rådet inte längre är närvarande då det framgår tydligt av rådets anförande att det inte var närvarande under förhandlingarna eller att det känner till avtalets innehåll. Det är inte möjligt att tala om några förbättringar för uppgiftsskyddet om vi har antagit samma kvantitet som tidigare, dvs. ingenting – eftersom det dubbla av ingenting fortfarande är ingenting. Vi vet ännu inte var de inhämtade uppgifterna kommer att hamna. Vi vet inte vilken myndighet i Förenta staterna som har tillgång till dem eller var de kommer att lagras till sist, för att inte tala om vart de kommer att överföras. Vi vet inte när de kommer att raderas. Europeiska medborgare har inte rätt att ställa frågor om var dessa uppgifter finns. De har inte rätt att kräva att uppgifterna ändras. Det stämmer därför inte att vi har åstadkommit mer än tidigare.

Jag anklagar inte kommissionsledamoten personligen eftersom jag känner till vilka påtryckningar som amerikanerna har utövat, men jag hade önskat att vi hade gjort ett större motstånd mot dessa påtryckningar och t.ex. tagit upp min kollega Jean–Marie Cavadas förslag, dvs. att om Förenta staterna förväntar sig att få uppgifter från oss så måste man också överlämna sina egna uppgifter.

Vem säger att Förenta staterna inte kan hota EU? Vem säger att vi inte också har rätt att få veta vem som reser inom vårt territorium? Vi måste kunna betala tillbaka med samma mynt i detta fall istället för att bara vika oss för påtryckningarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Sarah Ludford (ALDE). – (EN) Herr talman! Ordförandeskapet sa att slutresultatet är en framgång, men jag säger att det är ett förräderi. Vi får höra att uppgiftsskyddet kommer att vara i överensstämmelse med relevanta EU–normer, men i punkt 3 läser jag att amerikanerna kommer att behandla uppgifterna enligt tillämpliga amerikanska lagar och i punkt 1 att uppgifter kommer att lämnas ut till ministeriet för inre säkerhet om så begärs.

Sedan har vi USA:s bifogade följebrev där det står att amerikanerna kommer att tolka avtalet i enlighet med vad som fastställs i president George Bushs genomförandeförordningar om andra organs möjligheter att ta del av och få tillgång till uppgifter. Detta är ett fullständigt försvar för USA:s jurisdiktion, och därför vill jag be kommissionsledamot Franco Frattini tala om för oss om han accepterar detta bifogade följebrev från USA som en del av själva avtalet.

I punkt 6 i avtalet står det att ministeriet för inre säkerhet ”bedöms kunna” garantera en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna. Men vad i all världen betyder ”bedöms kunna”? I punkt 1 står det att vi litar på att USA även i fortsättningen kommer att leva upp till sina åtaganden så som de tolkas mot bakgrund av följande händelser. Vi är alltså helt beroende av händelseutvecklingen för att få veta om USA kommer att respektera sina åtaganden! Ordförandeskapets påstående att de tidigare åtagandena fortfarande gäller saknar alltså grund.

Kommissionen och rådet säger att avtalet ger EU–medborgarna rättssäkerhet. Jag håller med om detta bara i ett avseende: säkerheten att deras lagliga rättigheter har förråtts för det transatlantiska samarbetets skull. Detta är inte teoretiskt: Under hela det här året har vi i det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar hört om människor om vilka mjuk information har överförts till Förenta staterna och sedan blivit hård information, vilket har lett till att människor utlämnas till sådana länder som till exempel Syrien och torteras i månader eller blir inspärrade i Guantánamo Bay. Detta är inte teoretiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Paula Lehtomäki har blivit tvungen att återvända till Finland – utan uppgifter – eftersom toppmötet om Indien hålls i morgon, och därför kommer det inte något svar från rådet i denna debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Franco Frattini, kommissionens vice ordförande (IT) Herr talman! Jag tror att vi de närmaste månaderna kommer att hålla en debatt med parlamentet – för jag bekräftar att kommissionen och jag personligen är villiga att upprätthålla en politisk dialog med parlamentet, också när vi påbörjar förhandlingsfasen med Förenta staterna – vilket enligt min åsikt måste förutsätta en önskan om ömsesidig förståelse, som i sin tur grundar sig på kännedom om de officiella åsikterna i frågan.

Jag hörde några ledamöter tala om att personuppgifter sänds till CIA, men det är helt enkelt inte sant. Ni måste läsa de officiella protokollen, ärade ledamöter. Där framgår det klart att varken CIA eller Förenta staternas andra säkerhetstjänst kommer att få tillgång till dessa uppgifter. Detta är ett faktum som fastslagits i de officiella dokumenten – som vi har kontrollerat. Det är fel att hävda att vi lämnar över de aktuella uppgifterna till säkerhetstjänsten utan någon kontroll. Av den anledningen är jag villig att delta i en dialog, men på grundval av delade uppgifter. Av samma skäl är det fel att hävda att uppgifter som sänds till departementet för inrikes säkerhet sedan sänds till alla byråer. Detta är absolut inte fallet.

Vi skickar uppgifter endast till de byråer som har anförtrotts uppgiften att antingen göra undersökningar eller hantera terrorismen. Detta är de två villkor som utgör gränsen för vilka som får uppgifterna. En begäran om personuppgifter måste göras från fall till fall, och i åtagandena specificeras vad som menas med från fall till fall. När man betraktar det på detta sätt skiljer sig avtalet – undertecknat men ännu inte ratificerat – inte på något sätt från det tidigare. Det tidigare avtalet kanske ni inte gillade, men det har varken ändrats eller förvärrats.

Några kommentarer har gjorts om när avtalet ska träda i kraft. Till exempel hänvisade Martine Roure till artikel 24. Ni vet mycket väl, fru Roure, att de nationella parlamenten har rätt – och i vissa fall skyldighet – att ratificera avtal. Men ni känner också till att detta temporära avtal har förhandlats fram mycket snabbt för att undvika den anarki som Michael Cashman refererade till. Anarki betyder frånvaro av bestämmelser och skydd och möjligheten att vilken grupp människor som helst skulle kunna underteckna ett avtal. Det är därför klart att vi ska tillämpa artikel 24 i avtalet, inklusive den del där det sägs att avtalet träder i kraft genast. Om vi skulle avvakta alla ratificeringar, skulle detta avtal träda i kraft efter juli 2007, och då skulle den omedelbara anarki uppstå som vi vill undvika. Vi talar om bestämmelser som fastslagits i fördragen, inte om en egen tolkning.

Vi har upprepat att en rimlig nivå på dataskyddet garanteras. Detta är en formulering som fanns tidigare. Man har ställt en allvarlig fråga till mig: hur kan vi skydda medborgarna eller Europeiska gemenskapen om denna rimliga nivå inte upprätthålls? Ärade ledamöter! Ni vet att det i åtagandena och avtalet finns med en möjlighet att säga upp avtalet och kanske upphäva det, om det skulle visa sig att den rimliga nivån på skyddet inte hade upprätthållits.0 Det finns alltså lämpliga instrument. Om det vore nödvändigt att tillgripa rättsliga förfaranden så är det förvisso inte min sak att fastslå i vilka fall en domare skulle kunna åberopa sin domsrätt.

Jag har fått invändningar mot att det finns ett följebrev där tillämpningen av en viss jurisdiktion fastslås, till exempel endast Förenta staternas jurisdiktion. Men ni vet mycket väl att detta följebrev är en ensidig handling och inte en del av avtalet. Kommissionen har inte medgett några åtgärder som rör jurisdiktionen, även om sådana finns med i ett ensidigt brev från Förenta staternas utrikesdepartement. Därför är det helt fel att säga att vi ger upp våra rättigheter när det gäller jurisdiktionen. Det är domarnas sak att avgöra vem som kan eller inte kan ingripa. Detta kommer helt säkert inte att föreskrivas i det avtal som vi nu diskuterar.

Jag anser att det finns en annan särskilt viktig fråga: ”Push–pull”–aspekten. Sophia in ’t Veld har ställt några komplicerade frågor, sjutton sammanlagt, som vi naturligtvis ska svara skriftligt på. Det är mycket tekniska frågor, men viktiga. Det finns emellertid andra punkter som jag nu måste ta upp. Det är helt enkelt inte sant att det nya ”push”–systemet, som parlamentet vill ha, enligt avtalet ska träda i kraft när amerikanerna vill det. Tvärtom har vi skriftligt på att systemet kommer att tillämpas senast i december. I avtalet hänvisas därför till ett datum som är mycket klart och nära – det är en och en halv månad dit – och som ni väl känner till finns det ett nätverk av internationella flygbolag, med Amadeuskedjan i spetsen, som redan i morgon kan tillämpa ”push”–systemet. Det finns alltså teknisk kapacitet och även en rättslig grund, som inte var inkluderad i det tidigare avtalet. Detta är verkligen en förbättring. ”Push”–systemet kan börja användas från och med i morgon.

När det gäller avtalets begränsning sa någon – jag tror att det återigen var Sophia in ’t Veld – att överföringen av uppgifter inte längre skulle motiveras enbart av kampen mot terrorismen, utan också av andra skäl. I punkterna 3 och 34 i åtagandena, som inte har ändrats, fastslogs och fastslås fortfarande att personuppgifter kan begäras om liv står på spel, och där inkluderas även andra händelser än särskilda terroristutredningar. Det är ingenting nytt.

Ytterligare en sak, herr talman, och jag ber om ursäkt för att mitt inlägg blir så långt. Jag är helt ense med Jean–Marie Cavada och Michael Cashman om att vi också kan kalla det för det ”transatlantiska Schengenavtalet” (jag gillar den titeln). Helt säkert måste vi föra omfattande politiska förhandlingar med Förenta staterna. Vi måste slå fast en gång för alla – och parlamentet måste också göra det – huruvida Förenta staterna är, vilket jag anser, EU:s främsta allierade i kampen mot terrorismen, eller om detta är ett problem. Jag anser att Förenta staterna är vår främsta allierade i kampen mot terrorismen. Därför är det klart att EU, på samma sätt som vi inom EU har inrättat Schengenområdet med säkerhet och erkännande av rättigheter, måste börja göra samma sak med Förenta staterna. I annat fall riskerar vi att glömma bort att problemet är terrorismen, och inte Förenta staterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla kolleger som deltog i denna viktiga debatt.

Debatten är avslutad.

 

16. Skor från Kina och Vietnam (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (O–0096/2006 – B6–0432/2006) till kommissionen från Enrique Barón Crespo för utskottet för internationell handel om det slutliga resultatet av antidumpningsundersökningen avseende skor från Kina och Vietnam.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag ersätter min kollega Peter Mandelson i denna debatt. Peter är just nu på väg till toppmötet mellan EU och Indien tillsammans med minister Paula Lehtomäki, och han är verkligen i tjänst eftersom vi har många viktiga handelspolitiska frågor att diskutera med Indien.

I förra veckan godkände rådet de åtgärder som kommissionen har föreslagit för att ta itu med problemet med kinesiska och vietnamesiska skor i Europeiska unionen. Dessa åtgärder erbjuder en välavvägd lösning i ett komplicerat fall, en lösning som är ett svar på de uppenbart orättvisa konkurrensmetoder och de statliga ingripanden som har gjort det möjligt för kinesiska och vietnamesiska företag att ägna sig åt dumpning i Europeiska unionen.

De åtgärder som nu har beslutats kommer att bidra till att råda bot på situationen. De medför en viss lättnad för skotillverkarna i unionen samtidigt som de tar hänsyn både till konsumenternas intressen och till strukturförändringarna inom skosektorn i unionen där många välkända märken nu väljer att förlägga tillverkningen utanför unionen.

Detta är faktiskt ett test på vår förmåga att leva upp till de utmaningar och möjligheter som globaliseringen innebär. De fullständiga resultaten av undersökningen framställs i de åtgärder som vi tillkännagav den 6 oktober jämte detaljerna om hur vi fastställde omfattningen av dumpningens skadeverkningar för EU:s industri och beslutade om den lämpliga tullnivån i detta fall. Denna information är offentlig och som i alla andra fall är den naturligtvis öppen för offentlig, och i sista hand även juridisk, granskning.

När det gäller möjligheten att tillämpa ett system med uppskjutna tullar är det riktigt att kommissionen övervägde en sådan strategi som en möjlighet att hantera detta fall. En sådan ovanlig strategi skulle förvisso ha haft vissa fördelar, men den fick inte stöd från en majoritet av medlemsländerna. Kommissionen lyssnade på medlemsstaternas farhågor och lade i slutet av augusti fram de åtgärder som just har beslutats av rådet.

Vid fastställandet av tullnivån tillämpade kommissionen ”regeln om lägre tull” som ingår i vårt befintliga regelverk och är helt i överensstämmelse med det internationella regelverket för antidumpningsåtgärder. Denna regel gör det möjligt för kommissionen att fastställa tullnivåer som återspeglar den faktiska skada som EU–industrin har åsamkats snarare än omfattningen av den dumpning som har konstaterats i undersökningen. Detta är inte i sig någon ovanlig strategi. Med tanke på situationen inom skosektorn, där kvoter för skoimport tillämpades fram till 2005, var detta samtidigt en viktig faktor som måste beaktas när den lämpliga tullnivån skulle fastställas. Trots allt är situationen specifik för just detta fall, och samtidigt som varje enskilt fall måste bedömas för sig, i synnerhet när vi står inför en globalisering, innebär det inte i sig någon grundläggande förändring av vårt sätt att hantera fall som gäller försvar av handeln.

Låt mig avslutningsvis påpeka att det slags utmaningar som fallet med skorna innebär inte får ignoreras. Som ett led i vår strävan att stärka vår yttre konkurrensförmåga kommer kommissionen därför att offentliggöra en grönbok i december med en undersökning av hur våra instrument för handelsförsvar fungerar i den ekonomiska globaliseringens sammanhang.

Jag ser i hög grad fram emot denna debatt, och jag anser att vi måste samarbeta för att finna praktiska och förnuftiga förbättringar som kommer att stärka EU–företagens förmåga att konkurrera rättvist på en global marknad. Jag ser i hög grad fram emot parlamentets aktiva deltagande i denna debatt.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag vill be Enrique Barón Crespo om ursäkt för att jag gav talarna ordet i fel ordning. Han borde naturligtvis ha fått ordet först för att ställa frågan till kommissionen. Peter Mandelson är inte närvarande av de skäl som kommissionsledamot Olli Rehn har förklarat. Han är på väg till Finland tillsammans med minister Paula Lehtomäki för att delta i toppmötet mellan EU och Indien.

 
  
MPphoto
 
 

  Enrique Barón Crespo (PSE), frågeställare(ES) Herr talman! Jag hade två klagomål och jag ska komma med ytterligare ett, eftersom jag anser att det som sker i parlamentet i dag är absolut oacceptabelt.

För det första är det bristande respekt för parlamentet när man ändrar våra bestämmelser och låter kommissionsledamoten svara innan jag haft tillfälle att ställa min fråga.

För det andra är rådet frånvarande. Det finns inget försvar för det, och vi tog upp det i dag vid talmanskonferensen. Det finns inget försvar för att rådet är frånvarande, särskilt därför att rådets roll i denna fråga för närvarande i hög grad ifrågasätts, med tanke på den opartiskhet som rådet har visat vid behandlingen av frågan.

Det finska ordförandeskapet – och detta säger jag med stort beklagande, eftersom Finland är exemplariskt när det gäller öppenhet – har inte agerat korrekt, och Paula Lehtomäki borde ha kommit med en förklaring.

När det gäller kommissionsledamot Peter Mandelson – och detta säger jag till kommissionsledamot Rehn så att han kan vidarebefordra det, och vill säga lite mer – om Peter Mandelson gick i en statlig skola, så skulle hans föräldrar ha kontaktats på grund av sonens skolk. Han var inte här vid sammanträdet i september för att diskutera betänkandet om Indien. I dag var han tvungen att ge sig i väg, och han kommer inte att vara här när vi behandlar Mercosur... ja, det är mycket viktigt att tala med Indien i Helsingfors, men det är viktigare att vara där den verkställande myndigheten ska vara, nämligen här i parlamentet och tala till dess ledamöter.

Herr talman! När det gäller den grundläggande frågan måste jag säga att vi stöder kommissionen. Vi stöder den och vi instämmer absolut inte i vissa personers tvådimensionella stereotypa inställning att det i den här frågan finns länder som är antingen för fri handel eller för protektionism.

Kommissionen har en balanserad inställning. Vi agerar här gemensamt och med solidaritet, och vi befinner oss i en mycket allvarlig situation. Det har talats om protektionism. Nå, vi måste till exempel skydda våra arbetstagare. För ögonblicket kan jag säga att den sista industrin i Frankrike, i Alsace, som tillverkar skyddsskor, vilket är mycket viktigt, kommer att vända sig till EG–domstolen, eftersom skillnaderna ligger på 40 procent – och då ska man komma ihåg att vi vädjar om åtgärder mot dumpning i form av en tulltaxa om 10–20 procent – och de skor som importeras uppfyller inte minimikraven på säkerhet.

Det är därför inte en debatt som delar upp EU i dem som är för att man ska göra det som är rätt, och dem som vill stänga dörren. Detta är en debatt där vi uppmanar till att man ska uppfylla de bestämmelser som vi har enats om inom WTO. Kommissionen har i sitt arbete agerat korrekt, även om den inte har gjort det idag, när kommissionsledamot Peter Mandelson är frånvarande.

Vi anser därför att kommissionen bör behandla en sådan viktig fråga med större respekt. Andra frågor är också viktiga, men talmannen och jag har missat många plan för att kunna göra det som är vår skyldighet. Om det är ett toppmöte i morgon bör de gå upp tidigt eller ordna saker och ting på något annat sätt. Men i dag är det här de ska vara.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Det är en mycket riktig synpunkt ni framför, herr Barón Crespo, och ni vet nog genom er egen erfarenhet som talman hur svårt det är att få vissa talare att hålla sig till sin talartid. Jag noterar att Franco Frattini och José Manuel Barroso i tidigare debatter under eftermiddagen sammanlagt talade i över 42 minuter.

Jag kan inte be om ursäkt på Peter Mandelsons vägnar, men jag anser att Olli Rehn har förklarat situationen. Jag är säker på att Olli Rehn kommer att vidarebefordra era synpunkter till Peter Mandelson.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papastamkos, för PPE-DE–gruppen. (EL) Herr talman! Jag skriver under på Enrique Barón Crespos invändningar mot kommissionens uppträdande vid sådana viktiga tillfällen.

Frågan om åtgärder mot dumpning av skor har delat unionens medlemsstater. Den har också belyst motstridiga intressen mellan å ena sidan tillverkare och å andra sidan leverantörer och konsumenter.

Vi inom gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater fortsätter att förespråka multilateralism och en öppen och balanserad internationell handel. Jag anser emellertid att de argument som lagts fram mot antagande av de aktuella åtgärderna, dvs. protektionism som gynnar industrin och där kostnaderna överlåts på EU:s konsumenter, är missledande och dåligt underbyggda.

Mina damer och herrar! Det måste klargöras att tullavgifterna är en motiverad rättslig kommersiell försvarsåtgärd eller, om ni så vill, en produktiv skyddsåtgärd. Däremot är dumpning en primär skyddsåtgärd – och en som snedvrider handeln. Om däremot tillämpningen av dumpning och de skador som den orsakar EU:s industri har bekräftats, så skulle uraktlåtenheten att vidta åtgärder innebära att man tolererar orättvis konkurrens. Jag frågar alla dem som anför bättre priser som argument mot införandet av tullavgifter: drog konsumenterna nytta av att importpriserna sjönk efter avregleringen? Helt klart inte. Som kommissionen själv bekräftar gagnade det inte EU:s konsumenter, eftersom priserna låg kvar på samma nivå eller till och med steg något i vissa fall.

Mina damer och herrar! EU borde sända ut ett tydligt budskap: ja till konkurrens, nej till öppen eller dold snedvridning. EU är och vill förbli en öppen marknad för partner som respekterar bestämmelserna och ordningen i det multilaterala handelssystemet.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin, för PSE–gruppen. (EN) Herr talman! Jag är uppriktigt sagt bestört över detta beslut att införa tullar på skor, av två skäl: för det första därför att ett stort antal EU–konsumenter kommer att åläggas att betala mer för sina skor för att skapa tvivelaktiga fördelar för ett litet antal EU–producenter. Jag beklagar särskilt att barnskor har tagits med i tullsystemet. Om man är en relativt lågavlönad förälder till ett ungt barn som måste köpa nya skor regelbundet är detta en allvarlig pålaga, och jag beklagar att vi har vidtagit denna åtgärd.

Det andra skälet till min bestörtning är den påstådda sammansättningen av majoriteten i rådet – och jag säger ”påstådda” eftersom jag inte har några säkra bevis för detta. Jag förstår att Lettland övertalades att ändra sin röst, vilket inte har någonting med skor att göra utan beror på att Italien lovade att det då inte skulle rösta för sanktioner enligt Allmänna preferenssystemet (GSP) mot Vitryssland. Eftersom Lettland har en omfattande handel med Vitryssland var detta ett stort lockbete för letterna. Om det är sant är detta ett slags kohandel som bringar både Europeiska unionen som helhet och rådet i synnerhet i vanrykte.

 
  
MPphoto
 
 

  Sajjad Karim, för ALDE–gruppen. (EN) Herr talman! Först av allt vill jag instämma i de klagomål som framfördes av Enrique Barón Crespo.

Herr kommissionsledamot! EU:s åtgärd i förra veckan att slå till med tullar på importen av skor från Kina och Vietnam gick inte bara emot EU–majoritetens önskan – ett antal medlemsstater har uppenbarligen bedrivit kohandel och har nu övergett sina tidigare deklarerade ståndpunkter – åtgärden har också lett till att EU kan komma att kritiseras inför WTO eftersom det är många som ifrågasätter den faktiska och rättsliga grunden för kommissionens undersökning.

Drivkraften bakom denna kortsiktiga kompensationsåtgärd var protektionism. Tullar är snabbverkande medel som enbart skadar de EU–industrier som faktiskt har anpassat sig till den globala ekonomin. Det brittiska företaget Clarks Shoes har först av alla visat förutseende genom att flytta skotillverkning till Kina och Vietnam. Företaget har visat ansvarskänsla genom att utvidga verksamheten till detaljhandelsmarknaden i Storbritannien, där det nu har fler personer sysselsatta än någonsin tidigare inom skotillverkningen, och inte minst visat förståelse genom att inse kommissionens svårigheter och försöka arbeta tillsammans med er och inte mot er. Men på grund av förra veckans illa genomtänkta åtgärder bestraffas Clarks nu i alla dessa avseenden eftersom EU:s detaljhandlare och konsumenter nu förväntas betala notan för en dåligt fungerande italiensk tillverkningsindustri.

Åtgärden är dessutom kortsynt, för samtidigt som kommissionsledamot Peter Mandelson utvecklar sina planer för starkare bilaterala förbindelser med de framväxande ekonomierna i Asien har den retat upp kineserna. Åtgärden har motverkat de EU–finansierade programmen för att minska fattigdomen och utplåna svälten i Vietnam och visat upp en protektionistisk röd EU–flagga för regionen.

Jag befarar att kommissionsledamot Peter Mandelsons översyn av EU:s antidumpningsregler kommer ett år för sent. Att namnge och hänga ut detaljhandlare som inte verkar för att konsumenterna ska dra nytta av billig import är en rökridå för kommissionens bristfälliga sätt att hantera globaliseringens utmaningar. När det gäller denna utmaning har kommissionen misslyckats grundligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Margrete Auken, för Verts/ALE–gruppen. – (DA) Herr talman! Rådets beslut om tullavgifter på skor från Kina och Vietnam är ytterligare ett exempel på EU:s protektionism. Beslutet är ett angrepp på det multilaterala avtalssystemet, och särskilt på multifiberavtalet, och straffar hårt de medlemsstater som har lyckats följa avtalet. Tullavgifterna drabbar till exempel Danmark, som har överfört sin skoproduktion till Kina och endast behållit design– och marknadsföringsfunktionerna i Danmark. Det som är ännu värre är att EU nu underminerar WTO och det multilaterala avtalssystemet.

Det är också anmärkningsvärt att kommissionsledamoten inte ens lyssnar till dem som talar. Även om han är finländare så kan han inte, när han står där borta, förstå min danska. Jag vill påpeka för talmannen att detta är fullständigt oacceptabelt.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro, för GUE/NGL–gruppen. – (PT) Herr talman! Vi menar att problemet med de åtgärder som rådet beslutat är att de är kommer för sent, att de har en begränsad effekt och att de saknar det som krävs i en sektor med goda framtidsutsikter, och det är mycket viktigt för Portugal och för EU.

Herr kommissionsledamot! Ni är säkert medveten om verkligheten med stängning och omlokalisering av många företag och förlusten av arbetstillfällen inom skoindustrin i Portugal, vilket har lett till ökad arbetslöshet och risk för att tusentals arbetstagare drabbas av fattigdom. Låt mig återigen belysa fallet med arbetstagarna i det multinationella företaget C & J Clark i Castelo de Paiva, som tre år efter att företaget stängdes och efter upprepade löften fortfarande inte har fått någon alternativ anställning. Med andra ord har arbetstagarna i otaliga mikroföretag samt små och medelstora företag inom skobranschen i EU blivit förlorarna på grund av avregleringen av världshandeln. De som å andra sidan har tjänat mest på den enorma ökningen av skoimporten från tredjeland har inte varit de så kallade konsumenterna, utan snarare de stora multinationella företagen och de större importörerna och distributörerna, som har gjort enorma vinster, vilket kommissionen har bekräftat.

Om den internationella handeln som helhet verkligen såg till konsumenternas intressen skulle den för länge sedan ha gjort betydande sänkningar av försäljningspriset på importerade skor.

Som vi har påpekat ligger ansvaret för denna situation inte på tredjeland, utan på EU och dess policy att främja konkurrens och avreglera den internationella handeln, samt bibehålla värdet på euron, en policy som hämmar sådan tillverkningsindustri som till exempel skoindustrin. Förra veckan förklarade kommissionen faktiskt sin avsikt att öka antalet bilaterala avtal om fri handel genom att inleda en ny kampanj för att avreglera världshandeln.

Denna policy bör ifrågasättas.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN–gruppen.(PL) Herr talman! Så sent som förra året kom totalt 1,25 miljarder par skor från Kina in på marknaden i EU. Det är hälften av alla skor som såldes i EU under den tiden. Sedan 2001 har tillverkningen av läderskor minskat med närmare 30 procent i EU. Närmare 40 000 arbetstillfällen har försvunnit inom skosektorn i EU under denna period.

Situationen är liknande i Polen. Under 2001 importerade Polen endast 300 000 par skor som gjorts i Kina. Nu är siffran 9 miljoner par om året. Detta har gett en direkt kedjereaktion på sysselsättningen i sektorn. År 2003 bestod skotillverkningsindustrin i Polen av 123 företag, medan de 2005 endast var 93. Samtidigt minskade sysselsättningen inom industrin från närmare 17 000 till 13 000, och produktionen minskade från 18 miljoner till 15 miljoner par. Dessutom är det inte konsumenten som har dragit nytta av dessa enorma importer genom lägre priser, som man vanligen tror, utan importörerna själva, som ofta lägger till vinstmarginaler som överskrider 100 procent av transaktionsvärdet.

I den situationen är det bra att kommissionen slutligen har beslutat att lägga på tullavgifter för att skydda EU:s marknad, och särskilt att experter från kommissionen har fastslagit, utom allt tvivel, att Kina dumpar priserna. Sådana regeringar som Kina och Vietnam stöder helt orättvist sina tillverkare genom skattelättnader, genom att tillhandahålla mark gratis, och också genom att minska den totala tillverkningskostnaden för dem, till exempel genom att avstå från miljöskatter. Det enda vi beklagar är att detta kommer så sent, efter att EU:s skotillverkningsindustri har drabbats så hårt.

Kommissionen måste göra allt den kan för att förhindra att en liknande situation upprepas inom andra branscher. Dessutom måste beslut snabbt fattas om hur man ska reagera på försäljning av varor till dumpade priser inom EU:s tullområde för att begränsa den skada som sådan import orsakar tillverkningen, och därigenom även sysselsättningen i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Jana Bobošíková (NI).(CS) Mina damer och herrar! Jag är mycket kritisk till att rådet och kommissionen har antagit Mandelsons förslag och under de senaste dagarna har infört höga tullar på skor från Vietnam och Kina. Jag anser att detta är en kortsiktig åtgärd som är liktydig med antiliberal protektionism och som inte på något sätt bidrar till EU:s konkurrenskraft. Detta förlänger bara plågan för tillverkarna, som kämpar hårt för att anpassa sig till verkligheten i den globala ekonomin. De införda tullarna drabbar inte bara politikerna utan paradoxalt nog även de affärsmän som har förstått reglerna för den globala ekonomin och som har visat sin flexibilitet och flyttat produktionen till Asien och lyckats hävda sig under de nya marknadsvillkoren. De införda tullarna är i slutändan också till nackdel för konsumenten, eftersom kostnaden för ett par skor har stigit med upp med 7 euro. Jag undrar vilken statschef eller kommissionsledamot som personligen kommer att gå ut för att förklara för familjer med många barn att när de köper skor så köper de inte högre kvalitet utan de subventionerar ineffektiva skotillverkare.

 
  
MPphoto
 
 

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE).(PT) Införandet av antidumpningsskatten på import av läderskor från Kina och Vietnam var ett bra beslut av EU, även om det borde ha fattats för länge sedan. Men bättre sent än aldrig.

Vi är alla medvetna om att Kina och Vietnam exporterar olika produkter till olika delar av världen, bland annat skor och textilier, som får stora statliga stöd. Som exempel på sådana statliga stöd kan nämnas återbetalningsfria lån, skattelättnader, konstlad devalvering av valutan och, i vissa fall, avskrivningsfria investeringar. Dessa produkter omfattas fortfarande av en total, eller så gott som total, brist på sociala och miljömässiga regleringar, vilka utgör en betydande andel av produktionskostnaderna i EU–länderna. Europeiska skotillverkare vet att de måste konkurrera med företag som tillverkar produkter och samtidigt betalar sina anställda lägre löner. De motsätter sig tanken på att konkurrensen ska få snedvridas av denna typ av interventioner från exporterande länder som säljer sina varor till priser som är lägre än produktionskostnaderna. Där jag kommer ifrån kallar vi detta för fusk.

EU har, om än något sent, fattat rätt beslut, fast i en urvattnad form. Händelserna visar att myndigheterna i dessa länder inte vill ändra sitt beteende och med hänsyn till deras upprepade orättvisa förfaranden hade jag hellre sett att den ursprungliga versionen av sanktionerna hade införts, med antidumpningsavgifter för fem år i stället för den tvåårsperiod som slutligen fastställdes.

Dessa åtgärder fick endast stöd av en knapp majoritet i rådet, endast 13 av 25 medlemsstater. Sammanfattningsvis undrar jag därför om vi kommer att kunna behålla den majoriteten om två år? Vad kommer EU annars att göra?

Låt mig vara fullständigt tydlig på denna punkt, herr kommissionsledamot. Jag är ingen förespråkare för protektionistisk politik. Jag vill bara att alla ska följa spelreglerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som Enrique Barón Crespo sa vittnar det om en underlig uppfattning om begreppen demokratisk debatt och skälig respekt för vår institution att kommissionsledamoten för handel och det finska ordförandeskapet inte är här för att besvara våra berättigade frågor.

Om kommissionsledamoten hade lyckats ta sig hit skulle jag ha ställt två frågor till honom. Varför har antidumpningsavgifterna införts för två i stället för fem år, för första gången i detta instruments historia, och varför är avgifterna så låga när det är fråga om ett uppenbart brott mot de internationella handelsreglerna och när företag drabbas av allvarliga förluster?

Om det finska ordförandeskapet hade hedrat oss med sin närvaro skulle jag inte ha gratulerat det till dess partiska samordning och dess orubbliga stöd för de stora importörernas och distributörernas ståndpunkt på bekostnad av vår egen industri som upplever ett antal tragiska konkurser med åtföljande förluster av arbetstillfällen. Men, än en gång har ekonomiska intressen gått före sociala hänsynstaganden och den livsviktiga solidariteten mellan EU–länderna, en solidaritet som, om vi fortsätter att pröva den, i morgon kan visa sig vara undantaget i stället för regeln som förenar oss.

Sammanfattningsvis leder ställningstagandet till ökad arbetslöshet i EU, ett förlorat tillfälle att främja sociala normer och rimliga anställningsvillkor, samt vinster förbehållna endast importörer och distributörer. Det kan jag inte acceptera.

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE).(LT) Den europeiska skomarknaden har minskat med en tredjedel under de senaste fem åren och kan inte konkurrera med den billiga produktion som subventioneras av regeringarna i länderna i Asien. Genom att införa antidumpningsavgifter på skor från Kina och Vietnam under de kommande två åren har de EU–medlemsstater som konkurrerar inom skotillverkningssektorn vunnit en tillfällig seger över de EU–länder som har flyttat sin produktion till Asien. Stora försäljningsnätverk, till exempel de som importerar skor från Asien, motsätter sig också införandet av sådana avgifter.

Det är nödvändigt med åtgärder för att skydda marknaden inom energisektorn så länge som energin subventioneras, preferenstullar tillämpas och miljön förgiftas i länder i Asien. Dessa åtgärder kommer åtminstone delvis att bidra till att minska skillnaderna i driftsvillkor för europeiska och asiatiska skotillverkare, även om det bara är tillfälligt.

Överföringen av produktion till länder med billigare arbetskraft verkar vara oundviklig. Jorden är fortfarande rund, och kommer EU inte att ta skada av att ha förstört sina egna tillverkningsmöjligheter? Varför vill Europeiska kommissionen inte överväga en reform av WTO:s och EU:s utrikeshandelspolitik?

 
  
MPphoto
 
 

  Leopold Józef Rutowicz (NI).(PL) Herr talman! Skor är en produkt vars kvalitet har stor inverkan på vår hälsa och på möjligheterna att gå bekvämt. Användbarheten och hållbarheten beror på utformningen, tillverkningsmetoden och på vilka material som används. Att garantera en grundläggande standard på skor innebär vissa kostnader. Mycket billiga skor kan komma från subventionerad produktion eller från tillverkare som använder råvaror av mycket låg kvalitet och teknik som inte uppfyller hälso- och konsumentkraven. Detta bör beaktas i skyddet av industrin och konsumenterna i EU. Därför anser jag att det är berättigat att införa antidumpningsavgifter och även att använda andra metoder som kan begränsa importen av skor som inte uppfyller EU:s krav.

 
  
MPphoto
 
 

  Christofer Fjellner (PPE–DE). – Herr talman! Införandet av tullar på skor från Vietnam och Kina är ett praktfullt självmål från EU:s sida. Det är usel ekonomisk politik, det är usel handelspolitik, och det är moralisk bankrutt.

Låt mig för det första förklara varför det är usel ekonomisk politik. Vad vi gör just nu är nämligen att slå vakt om och försvara den industri som inte är konkurrenskraftig samtidigt som vi straffar den industri som anpassat sig till globaliseringen, t.ex. genom att flytta ut sin produktion till länder som ger bättre konkurrenskraft. På så sätt lyckas vi med konststycket att försvaga EU:s konkurrenskraft tvåfaldigt med ett och samma beslut.

Jag blir rädd för att kommissionens framtidsvision är att EU globalt ska konkurrera med billiga skor. Då tror jag att det värsta som skulle kunna inträffa är att kommissionen lyckas och att vi bevarar denna industri. I så fall kommer vi om 30 år att kunna förvänta oss att Europa exporterar skor till Vietnam, samtidigt som Vietnam exporterar bilar, eller något ännu mer värdefullt som vi inte ens kan föreställa oss, till Europa.

För det andra är det usel handelspolitik. I slutet av denna månad blir Vietnam medlem i WTO. EU:s välkomstpresent är tullar på vietnamesiska skor. De signaler som vi skickar till Vietnam, från ett av världens största handelsblock, är en katastrof, inte minst då landet genomgår stora förändringar för att uppfylla kraven för ett kommande WTO–medlemskap.

För det tredje är det moralisk bankrutt. Detta drabbar nämligen enskilda människor hårt, för att små välorganiserade särintressen ska tillfredsställas. Ni nöjer er inte med att förlänga skotullarna, utan nu utvidgar ni dem också till att omfatta barnskor. Vad säger ni till svenska småbarnsfamiljer som kanske tvingas köpa flera par barnskor per år? Tycker ni då att barnfamiljer har för mycket pengar? Har de kommit för billigt undan, med de tidigare åtgärderna?

Detta är ett exempel på när EU visar sin allra sämsta sida, nämligen när välorganiserade särintressen får komma före medborgarnas väl. Det tycker jag att vi ska slippa i framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Francisco Assis (PSE).(PT) Frihandelsförespråkare anser att instrument för att skydda handeln, till exempel genom antidumpningsåtgärder, endast bör användas under exceptionella, objektivt kontrollerade omständigheter. Tyvärr föreligger det sådana omständigheter i detta fall.

Kina och Vietnam har legat bakom särskilt oacceptabla handelsförfaranden inom skoindustrin och har till och med ökat konkurrensfördelarna för denna industri. Därmed har dessa båda länder brutit mot en av de grundläggande principerna för frihandel, nämligen den om rättvis konkurrens. Dessa åtgärder ska alltså inte uppfattas som frihandelsfientliga, utan tvärtom som en avgörande faktor för att skydda frihandeln på lång sikt.

Därför måste vi lyckönska kommissionen till det den har gjort inom detta område. Men det är viktigt att betona att EU:s industri måste fortsätta sina moderniseringsinsatser genom att investera i innovation och kvalitetsförbättringar för att öka sin konkurrensförmåga inom denna sektor i hela världen. De offentliga myndigheterna måste delta i denna insats och reglerna för fri och rättvis handel måste följas.

Införandet av dessa åtgärder får alltså inte ses som ett försök att på nytt öppna dörren till ovälkommen protektionism utan snarare som ett nödvändigt instrument för att se till att den internationella handeln regleras på ett rättvist sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot! I motsats till föregående talare vill jag säga att om man tror att det går att rädda arbetstillfällen i EU genom att lägga på avgifter på läderskor från Kina och Vietnam, bör man tänka om. Det fungerar helt enkelt inte på det sättet. Faktum är att produktionen naturligtvis bara kommer att flytta till andra låglöneländer. De senaste siffrorna från Eurostat visar att sedan avgifterna godkändes i våras har skotillverkningen flyttat från Kina och Vietnam till länder som Indien och Indonesien. EU–ländernas ineffektiva tillverkare gynnas inte.

Kommissionen vidhåller att det har förekommit dumpning och säger att den har visat alla konkreta resultat av antidumpningsutredningen. Jag måste säga att jag bara kan hitta några få övergripande dokument. Jag anser att vi har ett stort demokratiskt problem om beslut fattas på slumpmässiga eller ofullständiga grunder. Detta förstärker intrycket av att vi har att göra med politisk kohandel och därför uppmanar jag kommissionen att öppet redovisa resultatet av alla sina utredningar och att överlämna detaljerade konsekvensanalyser av skoavgifterna nu och i framtiden för konsumenter och företag i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den fråga som Enrique Barón Crespo tar upp är en följd av fallet med skosektorn, för hela tillverkningssystemet i medlemsstaterna har hamnat i kris, inte bara på grund av dagens orättvisa konkurrens – eller för att tala klarspråk, på grund av den skrupelfria och ohämmade ekonomiska girigheten på den så kallade fria marknaden: en marknad som bättre kan beskrivas som regellös, som vampyrlikt parasiterar på enskilda, utnyttjar arbetare, utan hänsyn till deras ålder och utan någon social säkerhet som ens avlägset går att jämföra med EU–ländernas. Det är en marknad med förödande ekonomiska intressen som utarmar samhällen och nationer i avsikt att mångfaldigt berika de multinationella företagen.

Handelsskydd i form av antidumpningsåtgärder, det vill säga tullar, är det första och oundgängliga verktyget, men dessa åtgärder är inte helt tillfredsställande eftersom den orättvisa konkurrens som hotar att översvämma marknaden med betydligt billigare produkter är en följd av de enorma fördelar som produktionsfaktorerna innebär. Orättvis konkurrens bör alltså inte bekämpas med defensiva åtgärder: det går inte att försöka vinna kriget med slag på hemmafronten, och försvar är ingen garanti för seger i krig, något som har konstaterats av strateger redan före Carl von Clausewitz.

Om Europeiska unionen alltså vill skydda sina producenter måste den införa kontroller av de produkter som den vill gynna på den inre marknaden. Det är otänkbart att ställa priser mot produktion så länge som produktionsfaktorerna är så ojämnt fördelade och gynnar den asiatiska industrin – ojämnt fördelade i fråga om kostnader, inta bara för arbetskraft utan även för exempelvis administration.

I början av denna sammanträdesperiod ställde jag en muntlig fråga i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen, med dussintals underskrifter med stöd från kolleger av olika nationaliteter och politisk färg. Den togs naturligtvis inte upp till debatt, kanske för att den stred mot intressena hos dem som i profitens namn föraktar sociala hänsynstaganden och sysselsättningens stora betydelse. Jag sa då – och jag anser fortfarande – att vi samtidigt som vi begränsar importen från länder som inte ger de garantier som nämndes tidigare, måste inrätta en mekanism för att kontrollera hur produkter som importeras till EU tillverkas, oavsett från vilket land utanför EU de kommer, och för att utifrån denna kontroll tillåta eller förbjuda handeln med dessa produkter.

Låt oss införa ett varumärke för etisk certifiering – etisk i fråga om anställningsvillkor och miljön och rent allmänt etiskt i fråga om produktionsprocessen. Karl Popper stödde utan tvekan frihandel, men han gjorde också en perfekt sammanfattning av var gränsen för denna frihet måste gå …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Zuzana Roithová (PPE–DE).(CS) Mina damer och herrar! Jag avvisar bestämt ståndpunkten att antidumpningsåtgärder är liktydiga med skadlig protektionism. Tvärtom. För EU skulle ingenting vara värre än att inta en välvillig hållning gentemot tredjeländers orättvisa handelsförfaranden, samtidigt som det införs stränga krav på tillverkare inom EU. Vi borde inte förvåna oss över att EU–företag har flyttat sin produktion till Asien där de kan utnyttja de låga kraven på sociala och miljömässiga villkor så att de kan sälja skor, textilier, elektronisk utrustning och andra varor av låg kvalitet billigt och till enorma vinster, till EU–medborgare som dessutom förlorar arbetstillfällen på sina hemmamarknader. Länder som har anslutit sig till EU följer handelsreglerna och kan inte själva införa officiella sanktioner mot tredjeländer. Det är unionens behörighetsområde. Därför är det viktigt att kommissionen agerar nu. Men jag är bekymrad över inkonsekvensen. Barnskor och idrottsskor från Kina och Vietnam säljs trots allt till dumpade priser. Att utesluta dessa typer av skor från åtgärder, enbart för att idrottsskor inte längre tillverkas inom EU, eller ens för att barnskor av dålig kvalitet underlättar för fattiga familjer, är ett tecken på EU:s svaghet. Den tidigare uteslutningen av barnskor, som uppenbart har varit skadlig för barnhälsan, visade en enorm brist på professionalism från kommissionens sida.

Jag anser att vi i detta fall bör följa principen om ömsesidig övervakning av överenskomna regler och inte enbart ge efter för EU–grossister, som ofta drar fördel av vår bristande noggrannhet i dessa frågor. Vi är alla medvetna om att det handlar om bara några få euro som inte kommer att inverka på de stora vinster som inte är synliga för konsumenten. Rådets uttalande visade att regeringarna inte är intresserade av principen utan att det handlar om konkreta handelsintressen som är olika på olika sidor av nord–sydgränsen. Jag hoppas att vi åtminstone i parlamentet ska upprätthålla principerna om rättvis konkurrens, oavsett vem det passar i EU eller annorstädes. Det är vår plikt att stödja kommissionen och att avråda rådet från den sortens politik. Avslutningsvis vill jag än en gång uppmana kommissionen att ta upp frågan om obligatorisk certifiering av barnskor som säljs inom EU, oavsett tillverkare. Skor bör vara hälsosamma, oavsett om de tillverkas av kineser, japaner eller någon annan.

 
  
MPphoto
 
 

  Giulietto Chiesa (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om denna debatt skulle begränsas till en uppräkning av argumenten för och emot antidumpningsåtgärderna för läderskor från Kina och Vietnam skulle den verkligen inte tjäna någonting till. EU–länderna är delade i denna fråga eftersom tillverkarnas intressen står i konflikt med distributörernas. Detta är ett faktum och inte något att förfasa sig över. Vi borde ställa en annan fråga: Finns det ett gemensamt europeiskt intresse? Hur ska det definieras? Jag anser att vi kan och måste försöka definiera det, för ett delat EU är ett försvagat EU. Men detta är endast möjligt om vi utgår från en strategisk och realistisk vision av EU:s ställning på marknaden och inom världshandeln och står fast vid principer och siffror.

En av dessa principer är försvaret av EU–konsumenten: bland annat är producentkravet, det vill säga information om var något är tillverkat, heligt: för det första för att det innebär mer information och därmed större öppenhet (detta är en EU–princip) och för det andra för att det visar sig att den dramatiska minskningen i importkostnader för läderskor faktiskt inte har lett till lägre priser hos återförsäljarna. Tvärtom har det visat sig att det i EU görs oförtjänta vinster på denna situation och att detta också är en orsak till faran. De tullar som införs under två år är en rimlig kompromissåtgärd och är också en riktig metod för att respektera alla berörda parters intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio López–Istúriz White (PPE–DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack så mycket för att ni är här med oss i dag. Jag vill kortfattat säga till rådet att jag är relativt nöjd med överenskommelsen av den 4 oktober: nöjd för att man äntligen kommit överens om att vidta åtgärder för att motverka att skor från Kina och Vietnam säljs till priser som är lägre än de faktiska kostnaderna. Jag säger att jag är relativt nöjd eftersom denna typ av tullåtgärd oftast brukar gälla i fem år i stället för de två år som rådet har gått med på. Vi som är från Spanien och Balearerna uppmanar kommissionen och rådet att hålla öppet för möjligheten att förlänga dessa tullar eftersom problemet med orättvis konkurrens kommer att finnas kvar om två år.

Den region som jag företräder, Balearerna, är dessutom en av de regioner som mest aktivt försvarar rättvisa villkor för försäljning av skor på EU:s marknader; vi anser att de tullar som föreskrivs i rådets överenskommelse är låga jämfört med dem som tillämpades under den övergångsperiod som löpte ut den 6 oktober: den tillfälliga tullen på 19 procent för skor från Kina blir nu 16 procent och för skor från Vietnam sänks tullarna från 16,8 procent till 10 procent. För Balearerna och för mitt land handlar detta i grund och botten om att försvara lika villkor för försäljning av skor, villkor som utesluter denna form av dumpning.

Vi talar alltså inte om att införa protektionistiska åtgärder som hindrar den fria handeln, utan om att vidta åtgärder för att bekämpa orättvis konkurrens.

 
  
MPphoto
 
 

  Panagiotis Beglitis (PSE).(EL) Herr talman! Jag har två centrala kommentarer till ministerrådets beslut nyligen att införa antidumpningstullar. Den första gäller den gemensamma handelspolitikens effektivitet och de mekanismer för att försvara europeiska intressen som den inrymmer. Kina fortsätter tyvärr, som medlem av Världshandelsorganisationen, med sin statsstödda dumpning, medan Europeiska kommissionen för sin del fortsätter att bevaka dumpningen som en neutral observatör.

Å andra sidan har vi Vietnam, som också fortsätter med dumpningen, samtidigt som man strävar efter att ansluta sig till Världshandelsorganisationen. Jag menar att Europeiska kommissionen också måste sända ett budskap till de vietnamesiska myndigheterna, eftersom landet vill gå med i Världshandelsorganisationen.

Min andra kommentar är allvarligare och gäller EU:s själva framtid och försvaret av det europeiska produktionssystemet. I Europa finns inte bara konsumenter, vars intressen vi givetvis måste skydda, utan det finns också arbetare som förlorar sina jobb och går arbetslösa. Det finns import, å ena sidan, men det finns å andra sidan också produktiva företag och industrisektorer som måste kunna konkurrera i en trygg internationell omgivning utan snedvridningar. Liberaliseringen av den internationella handeln får inte leda till att Europa blir en djungel av okontrollerad import.

 
  
MPphoto
 
 

  Béla Glattfelder (PPE–DE). – (HU) Kina och Vietnam subventionerar exporten av skor på ett oacceptabelt sätt. Dessa subventioner är oförenliga med WTO:s regler. Det statliga stödet ger upphov till snedvridningar på marknaden och leder till dumpning. De snedvridande subventionerna orsakar de europeiska producenterna och den europeiska ekonomin allvarlig skada, vilket bekräftas av att tiotusentals arbetstillfällen har gått förlorade på senare tid.

Införandet av antidumpningsåtgärder är därför motiverat i rättsligt och ekonomiskt hänseende. Det stämmer inte att sådana antidumpningsåtgärder är protektionistiska, utan det är tvärtom den kinesiska och den vietnamesiska staten som tillämpar protektionistiska åtgärder som snedvrider marknaden. Syftet med antidumpningstullarna är just att kompensera för effekterna av Kinas och Vietnams protektionistiska, snedvridande metoder. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Margrietus van den Berg (PSE). – (NL) Herr talman! Medan norra Europa ser antidumpningsåtgärder som protektionistiska och åberopar konsumentintresset till stöd för sina argument, anser södra Europa att åtgärderna är otillräckliga för att skydda skoindustrin mot illojal konkurrens. Denna klyfta inom EU blir allt större, och det blir också misstron.

Dumpning är inte detsamma som rättvis konkurrens eller minskade kostnader. Dumpning är illojal konkurrens, oavsett om de företag som ägnar sig åt dumpning får statligt stöd eller om de använder barnarbete för att hålla lönekostnaderna nere. Där dumpning sker måste vi sluta leden. Vi kan inte bara avfärda den illojala konkurrensen om den, för en gångs skull, ter sig obetydlig jämfört med fördelarna för hela samhället. Det är olyckligt att regeringen i mitt eget land, Nederländerna, använder just detta argument mot ett införande av antidumpningsåtgärder. Vilket godtyckligt agerande! Men vem ska detta gynna? Inte de europeiska konsumenterna, för förra året låg konsumentpriserna kvar på samma nivå, trots att importpriserna på skor från länder utanför EU sjönk med 25 procent. Håller kommissionsledamoten med mig om att vi måste utarbeta en ny antidumpningspolitik som utesluter godtycke och skapar enighet i EU? Vi måste skydda oss mot illojal konkurrens. Vi måste skydda både våra producenter och våra konsumenter. Inte vill de väl köpa produkter som tillverkats av barn? Vi måste eftersträva rena kläder, rena skor och rena händer.

 
  
MPphoto
 
 

  Syed Kamall (PPE–DE). – (EN) Herr talman! Dessa tullar kommer att leda till en höjning av skopriserna för mina väljare i London vid en tidpunkt då familjerna, i synnerhet de med lägre inkomster, redan kommer att få betala dyrare energiräkningar. Genom dessa tullar har EU i själva verket pålagt konsumenterna en skatt i ett fåfängt försök att skydda skotillverkarna i vissa länder som måste inse att de inte kan tillverka skor billigare än de asiatiska länderna. Globaliseringen är en realitet; vi i EU bör inte sticka huvudet i busken och blunda för den. De mest framgångsrika EU–företagen har accepterat globaliseringen och flyttat ut tillverkningen av lågprisvaror till Kina och Vietnam.

Vi lurar också oss själva om vi tror att tullar på kinesiska och vietnamesiska skor kommer att leda till fler arbetstillfällen i EU. Detaljhandlarna kommer helt enkelt att fylla luckorna genom mer import från andra länder som till exempel Indien och Indonesien, och detta har faktiskt redan visat sig vara fallet.

När ska vi inse att frihandel är bra för EU:s konsumenter och att den skapar fler och bättre arbetstillfällen på lång sikt? Den kanske är smärtsam för en del, men EU kommer att tjäna på den på längre sikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig först, på kommissionens vägnar, tacka er alla för era bidrag. De speglar industrins och arbetstagarnas berättigade farhågor och viktiga överväganden i fråga om konsumenterna. Jag kommer att framföra slutsatserna från denna debatt till kommissionsledamot Peter Mandelson och också, naturligtvis, till alla mina kolleger. Detta är en mycket viktig fråga, och vi kommer att bevaka den fortlöpande.

Vi insåg redan från början att detta skulle bli ett mycket svårt och komplicerat ärende, och efter en grundlig undersökning införde kommissionen preliminära antidumpningstullar i april. Alla villkor för införande av antidumpningstullar var uppfyllda; det råder det ingen tvekan om. Rapporten visade att Kina och Vietnam utövar dumpning, och det låg därför i gemenskapens intresse att ingripa.

I flera anföranden har det, precis som i det vi nyss hört, talats om konsumentpriserna. Vi har undersökt detta mycket noga och kommit fram till att dessa lösningar med största sannolikhet inte kommer att påverka konsumentpriserna. Skälet till detta är att mervärdet mellan import och konsumentpriser verkligen är mycket stort. Det genomsnittliga importpriset är 8 euro, medan vi alla vet att skor kostar många gånger mer i en vanlig butik. Antidumpningstullarnas inverkan kommer alltså att vara obetydlig, och de gäller i vilket fall som helst endast 11 procent av EU:s sammanlagda import.

Som jag redan sagt, herr talman, kommer jag att förmedla innehållet och andan i denna debatt till Peter Mandelson.

 
  
MPphoto
 
 

  Enrique Barón Crespo (PSE). – (ES) Herr talman! Jag noterar kommissionsledamot Rehns ogillande, men jag anser att det som hänt i dag måste granskas av ordförandeskapet och talmanskonferensen, för det är ett uttryck för bristande respekt för parlamentet, särskilt från rådets sida. Vad kommissionen beträffar hoppas jag att den kommer att lösa sina problem internt och fortsätta att arbeta till förmån för EU:s intressen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack så mycket. Era synpunkter har noterats.

Debatten är avslutad.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL).(PT) Om vi ska kunna skydda tillverkning och sysselsättning med rättigheter måste kommissionen och rådet koncentrera sig mer på tillverkningssektorerna i varje medlemsstat och inte bara se till intressena hos de stora koncerner som deltar i världshandeln.

Sektorer som skor, textil och kläder har drabbats särskilt hårt av den katastrofala politiken för liberalisering av världshandeln inom WTO:s ramar. Tusentals arbetstillfällen har gått förlorade. Bara i Portugal har arbetstillfällen försvunnit i C&J Clarks skofabriker i Arouca, Castelo de Paiva och Vila Nova de Gaia, Rodhes fabrik i Tancosco och Aras fabrik i Avintes. Hundratals arbetstillfällen har också gått förlorade vid Eccos och Rodhes fabriker i Santa Maria da Feira, och ytterligare många i Felgueirasområdet.

Denna politik får inte bara konsekvenser för arbetarna, de oräkneliga mikroföretagen och de små och medelstora företagen, utan den hindrar också den regionala utvecklingen i oerhört stora områden i länder som Portugal.

Nya åtgärder måste därför antas, och perioden för bibehållande av tullhinder måste som allra minst förlängas, för att skydda tillverkning och sysselsättning med rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Tokia Saïfi (PPE–DE). – (FR) Det gläder mig mycket att EU:s 25 medlemsstater till sist antagit slutgiltiga antidumpningsåtgärder mot importen av kinesiska och vietnamesiska skor. Europeiska tillverkare har lidit stora förluster på sina exportmarknader och utsatts för illojal konkurrens. Därför var det rätt att tillämpa de handelsskyddsåtgärder som EU förfogar över och som godkänts av WTO, låt oss inte glömma det.

Dessutom ställer jag mig frågande till Peter Mandelsons önskan att bekämpa protektionism och hans anammande av den i samband med den kommande reformen – meddelandet om ett konkurrenskraftigt Europa i världen – med handelsskyddsåtgärder. Jag är ingen anhängare av skyddade marknader som avskärmas från konkurrens och hålls utanför all den utveckling som globaliseringen medför. Däremot stöder jag tillämpning av lagstiftningen när konkurrensen på marknaderna är illojal. Därför får skyddsåtgärder eller antidumpningsåtgärder under inga omständigheter placeras i samma kategori som protektionistiska åtgärder. Syftet med dessa åtgärder är att skydda de europeiska tillverkarna mot illojal konkurrens genom att kräva efterlevnad av WTO:s regler. Jag vill därför fråga kommissionsledamot Mandelson vilken den verkliga avsikten med denna reform är: att anpassa åtgärderna eller att försvaga dem?

 

17. Europeiska byrån för återuppbyggnad (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6–0285/2006) av Jelko Kacin för utskottet för utrikesfrågor om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 2667/2000 om Europeiska byrån för återuppbyggnad (KOM(2006)0162 – C6–0170/2006 – 2006/0057(CNS)).

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag vill tacka Jelko Kacin så mycket för den positiva bedömningen av vårt förslag i hans betänkande.

Låt mig först förklara den logiska grunden för förslaget. Mot slutet av en återuppbyggnadsperiod och med tanke på förberedelserna för anslutning till EU beslutade vi att göra en förnyad bedömning av systemet för genomförandet av biståndsinsatserna på Balkanhalvön, inbegripet framtiden för Europeiska byrån för återuppbyggnad. Vi förklarade våra åsikter om byråns framtid i en rapport som utfärdades i december förra året och som för information sändes vidare till rådet och Europaparlamentet. Eftersom det är nödvändigt att förbereda mottagarländerna så att de kan ta sitt eget ekonomiska ansvar för genomförandet av EU:s bistånd har kommissionen dragit slutsatsen att byrån bör avvecklas men att dess mandatperiod bör förlängas med två år fram till den 31 december 2008 med bibehållande av dess nuvarande mandat och status och att byråns verksamhet successivt bör fasas ut inom ramen för Cardsprogrammet.

Under tiden kommer kommissionen att förbereda planeringen och genomförandet av instrumentet för stöd inför anslutningen på ett decentraliserat sätt genom våra delegationer i de berörda länderna från och med nästa år. Både utfasning och infasning pågår alltså samtidigt.

Den nuvarande förordningen upphör att gälla den 31 december 2006, och därför är det viktigt att ändringsförordningen antas i god tid före årets slut för att skapa kontinuitet i genomförandet av Cardsprogrammet och rättssäkerhet för byråns personal. Ett antal administrativa beslut måste fattas direkt efter antagandet av denna förordning före årets slut.

När det gäller utfasningen av byrån är kommissionen fast besluten att sörja för en effektiv utfasning samtidigt med en infasning av EU–delegationens sambandskontor för att kunna ge bistånd utan avbrott och på ett kostnadseffektivt sätt. Detta är en komplicerad process som innebär överföring av personal (i den utsträckning det är möjligt), överföring av register, avslutande av all återstående ekonomisk verksamhet och alla nödvändiga åtgärder för att se till att de förstärkta kommissionsdelegationerna får tillräckliga resurser. Generaldirektören för generaldirektoratet för utvidgning har inrättat en arbetsgrupp på direktörsnivå för att övervaka och styra denna process.

Kommissionen välkomnar Jelko Kacins förslag om regelbunden rapportering till Europaparlamentet ”om de operationella detaljerna i planen för överföring”. Mina tjänstemän kommer alltid att stå till ert förfogande för att regelbundet svara på era frågor och förse er med aktuell information. Men för att skapa ett tydligt rättsläge skulle jag föredra att detta tillägg inte tas med i texten till ändringsförordningen, vars syfte endast är att förlänga byråns mandatperiod med ytterligare två år.

 
  
MPphoto
 
 

  Jelko Kacin (ALDE), föredragande – (SL) Som föredragande för Serbien och föredragande för Albanien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa har jag följt den politiska situationen i regionen mycket nära. Jag är medveten om att avvecklingen av byrån sker vid en avgörande tidpunkt för utvecklingen på västra Balkan. Vi har redan sett Montenegros självständighetsförklaring, och nu har vi att se fram emot inte bara lokala val, parlamentsval och presidentval, utan dessutom den konstitutionella folkomröstningen i Serbien. Den kommer att äga rum i slutet av året, och även om den teoretiskt sett inte bör påverka tidsplanen för beslutet om Kosovos framtida status kommer den ändå att göra det i praktiken. Jag har därför också utarbetat två ändringsförslag som jag nu vill lägga fram.

Som jag påpekade när jag lade fram mitt betänkande för utskottet för utrikesfrågor, stöder jag kommissionens förslag om att avveckla byrån genom att förlänga dess mandat med ytterligare två år. Byråns nuvarande status kommer att bibehållas och förnyas, liksom dess verksamhet inom ramen för Cardsprogrammet, men den kommer att avvecklas gradvis och ersättas av kommissionens delegationer och myndigheter, som kommer att förvalta det nya finansiella instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA).

Byrån grundades 2000 som EU:s huvudsakliga myndighet för återuppbyggnad i det krigshärjade Kosovo. Sedermera utökades verksamheten till att omfatta Serbien, Montenegro och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Byrån är oberoende och dess mandat förnyas från år till år av rådet och Europaparlamentet. Den har alltså ända sedan grundandet haft som utgångspunkt att den var ett tillfälligt organ som så småningom skulle ersättas. Nu, tio år efter Kosovokrisen, är det uppenbart att de gällande interimsbestämmelserna är otillräckliga och olämpliga.

Länderna på västra Balkan övergår nu från en återuppbyggnadsfas till en fas som består i förberedelser inför deras framtida EU–medlemskap. En effektivisering av EU:s verksamhet genom att föra över den till kommissionens delegationer är därför ett lämpligt och korrekt sätt att visa vårt politiska engagemang för länderna på västra Balkan. Härigenom säkras också att vi använder EU–skattebetalarnas pengar på bästa sätt. Att inleda avvecklingen av byrån nu, när verksamheten inom ramen för Cardsprogrammet också upphör och ersätts med det nya finansiella instrumentet IPA, är både klokt och lägligt.

Det är min fasta övertygelse att den nya effektiviserade och rationaliserade ordningen för EU:s politiska och ekonomiska bistånd kommer att inverka positivt på den politiska och ekonomiska stabiliteten i regionen. I ändringsförslaget i mitt ursprungliga förslag rekommenderades att vi, för att samordna vår ståndpunkt med kommissionens, upprättar ett detaljerat betänkande om våra organisatoriska planer för överföringen. Som kommissionsledamoten berättade innehöll min senare rekommendation i stället ett ändringsförslag om skyldighet för kommissionen att varje kvartal rapportera till parlamentet och rådet om situationen i denna region. Överföringen måste emellertid vara en kontinuerlig process.

Kvartalsrapporterna skulle innehålla kortfattad information om hur överföringen av enskilda uppgifter från byrån till de enskilda delegationerna fortskrider, och en bedömning av deras samarbete under kvartalet. De skulle innehålla nya uppgifter som samlats in sedan förra rapporten eller som inom kort kommer att samlas in, och de skulle också innehålla de nya målsättningar som måste nås. Dessutom skulle de ge en översikt över överföringen i praktiken i de berörda länderna, särskilt i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, som fortfarande är ett kandidatland men tyvärr inte i dagsläget har något datum för inledande av förhandlingarna.

I samband med dessa rapporter skulle kommissionen också lägga fram de åtgärder den avser att vidta för att främja regionala projekt sedan byråns verksamhet upphört. Kommissionen måste också på samma sätt anta specifika planer för delegationernas utvidgning med anledning av separationen mellan Serbien och Montenegro och för delegationernas utvidgning mot bakgrund av Kosovos framtida status när den blir verklighet. Samtidigt har jag uppmanat kommissionen att se till att all den värdefulla kunskap och tekniska expertis som byrån förvärvat under sina sju verksamhetsår överförs till delegationerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Casaca (PSE), föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Kacin! Jag vill fästa parlamentets uppmärksamhet på budgetkontrollutskottets slutsatser. I samband med åtminstone två resor, den ena till Thessaloniki och den andra till Kosovo, har utskottet konstaterat hur effektivt och innovativt Europeiska byrån för återuppbyggnad bedriver sin externa verksamhet.

Ingen tidigare gemenskapsåtgärd av detta slag har kommit i närheten av denna effektivitet och innovationsförmåga. Verksamheten på fältet, tillsammans med de lokala myndigheterna, har varit enastående, och jag anser att det vore ett allvarligt misstag att inte vidta sådana åtgärder i andra situationer och avstå från fördelarna.

Kommissionens resurser och EU:s fonder får inte utan vidare överlämnas till FN eller icke–statliga organisationer eller någon annan institution, om de resurser som krävs för att förvalta gemenskapsmedlen på fältet saknas.

Byråns erfarenheter när det gäller förvaltning av gemenskapsmedel har varit oerhört värdefulla, och jag vill uppmana kommissionen att inte låta den erfarenheten gå förlorad, för det vore katastrofalt för hela EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Hannes Swoboda, för PSE–gruppen.(DE) Herr talman! Jag vill till att börja med tacka föredraganden Jelko Kacin för hans arbete. Även om vi inte alltid är överens i sakfrågor är det alltid intressant att samarbeta och diskutera saker med honom. Jag vill tillägga att jag till fullo stöder hans ändringsförslag.

Som Paulo Casaca redan sagt har byrån gjort ett utmärkt arbete, och jag anser att EU kan vara stolt över att ha inrättat den. Den har verkligen gjort ett utomordentligt arbete, och om det sägs av en person som Paulo Casaca i budgetkontrollutskottet, ett organ från vilket vi givetvis förväntar oss särskild kritik, betyder det ännu mer.

Jag håller dock med kommissionsledamot Olli Rehn när han säger att tiderna och förhållandena förändras. Enskilda länder går sina egna vägar, och förberedelserna för anslutning tar olika lång tid i olika länder. Jag vill emellertid också be honom att se till att de människor som gjort mycket värdefulla erfarenheter i dessa länder också får möjlighet att fortsätta sitt utmärkta arbete för EU och dessa länder.

Jag vill också passa på att framföra mitt varma tack till kommissionsledamot Rehn för hans engagemang för denna region, eftersom det är mycket viktigt att det finns någon som är väl bekant med regionen och inser att dess behov måste mötas på rätt sätt, vilket inbegriper ett alleuropeiskt förhållningssätt. Jag vill be kommissionsledamoten att göra sitt yttersta under de kommande månaderna, när situationen i Bosnien och Hercegovina och i Kosovo kommer att vara osäker, och också att tillsammans med Europaparlamentet – och förhoppningsvis även rådet – arbeta för att garantera stabiliteten i regionen. Jag är övertygad om att han kommer att göra det. En stor del av det arbete som byrån lagt ned kommer också att ha varit förgäves om vi inte inom EU ställer upp tydliga mål för att bereda vägen för ett EU–medlemskap. Länderna måste dock i högre grad göra arbetet själva, men med vår hjälp och vårt stöd, eftersom vi inte kan göra det åt dem. Det är därför oerhört viktigt att den ansvarige kommissionsledamoten ger tydlig vägledning. Om han gör det ska vi ge honom vårt fulla stöd i hans fortsatta arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Erik Meijer, för GUE/NGL–gruppen. (NL) Herr talman! Nya länders anslutning till EU är som mest framgångsrik när de redan ligger på ungefär samma nivå i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter, miljöskydd och välstånd som övriga medlemsstater. Europeiska byrån för återuppbyggnad kan bidra till att undanröja en del av de skillnader som fortfarande fördröjer anslutningen av sju stater på västra Balkan. På senare år har det rått delade meningar om huruvida byrån bör lägga tonvikten på utbildning och infrastruktur, som det råder oerhörd brist på i dessa länder, eller på reformer. Reformer i fråga om styrelseskick, rättsväsende, polis och marknad är huvudsakligen krav utifrån. De inhemska kraven, å andra sidan, gäller ekonomiskt stöd till små projekt som kan hanteras självständigt utan för mycket byråkrati, tillsyn eller kontroll, och dessutom återuppbyggnad av järnvägslinjer, broar, högvattenskyddsdammar och dricksvattenreservoarer som skadats av kriget eller till följd av försummelse. Överföringen av byråns ansvarsområden till kommissionens delegationer och myndigheter under 2009 är ett avgörande steg. Min fråga till kommissionen är om den bara vill bidra till att underlätta EU:s insatser eller om den också vill tillfredsställa de lokala behoven på ett effektivare sätt?

 
  
MPphoto
 
 

  Panagiotis Beglitis (PSE).(EL) Herr talman! Även jag håller med de föregående talarna om att byrån för återuppbyggnad av Balkan spelade en mycket viktig roll, inte bara i början genom att sända humanitär hjälp, utan framför allt genom att bygga upp och förstärka de demokratiska reformerna och genom att befästa de demokratiska institutionerna i länderna på västra Balkan. Denna roll förstärktes särskilt, eller snarare legaliserades, genom de beslut som Europeiska rådet fattade i Thessaloniki i juni 2003 för att stödja de europeiska möjligheterna för Balkan, ett stöd som vi ständigt måste förnya genom beslut och handling. Rollen blev naturligtvis effektivare därför att man valde Thessaloniki som högkvarter för byrån på grund av stadens geografiska närhet och den kunskap som fanns om detta område.

Som vi har sett inrättades byrån under en svår tid för Balkan. Jag är rädd att vi i dag befinner oss i en lika svår tid. Vi har hamnat i en återvändsgränd i förhandlingarna om Kosovo och därför – här vädjar jag till kommissionsledamot Olli Rehn – är särskild försiktighet av nöden. Vi måste genast överföra nya befogenheter till kommissionens lokala företrädare i huvudstäderna på västra Balkan så att det inte uppstår något tomrum. Visserligen finns det en tvåårig övergångsperiod, men vad vi nu måste säkerställa är att erfarenhet och kunskap överförs från byrån till kommissionens lokala företrädare. Herr kommissionsledamot! Jag vill betona att ni måste vara flexibel och att ni inte bör vara dogmatisk, även när det finns risk för en negativ utveckling på Balkan, så att åtgärder kan vidtas redan nu för att något förlänga byråns mandatperiod i Thessaloniki, till och med längre än till och med december 2008, beroende på den lokala utvecklingen.

Avslutningsvis vill jag säga att återuppbyggnadsprocessen på Balkan inte är någon teknokratisk process. Den är naturligtvis en politisk process, och därför bör Europeiska kommissionen hålla Europaparlamentet underrättat. Jag håller med Jelko Kacin om att regelbundna rapporter bör lämnas om det arbete som de lokala …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Józef Pinior (PSE).(PL) Herr talman! Kommissionen föreslår att Europeiska byrån för återuppbyggnad ska avvecklas, men även att dess arbete ska förlängas med två år till den 31 december 2008 med bibehållande av dess status och mandat. Enligt denna plan kommer byrån och dess verksamhet att fasas ut successivt och ersättas av kommissionens delegationer och kontor, som kommer att förvaltas genom ett nytt finansiellt instrument.

Reformer och säkerställande av korrekt ekonomisk förvaltning är av stor betydelse för Europeiska unionen. Å andra sidan bör inte avvecklingen av Europeiska byrån för återuppbyggnad följa ett strikt tidsschema. Den bör i stället baseras på politiska och ekonomiska kriterier och faktorer med fullt utnyttjande av dess potential när det gäller specialistkunskaper och praxis. Europeiska byrån för återuppbyggnad stängs vid en tidpunkt som kännetecknas av viktiga politiska händelser när det gäller utvecklingen på västra Balkan. Genom att avskaffa byrån måste kommissionen vidta åtgärder för att säkerställa stabiliteten i regionen och för det beslut som har fattats av FN:s säkerhetsråd om Kosovos status. Att säkerställa Europeiska unionens roll i denna process bör vara det främsta målet.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Under arbetet i Europaparlamentet hade jag tillfälle att besöka länderna i f.d. Jugoslavien och även Albanien och själv bevittna hur värdefullt EU–perspektivet är för dessa länder. Europeiska byrån för återuppbyggnad har spelat och fortsätter att spela en viktig roll för att stabilisera läget och stödja reformerna i regionen.

När vi successivt fasar ut byråns verksamhet måste vi överväga de ekonomiska och politiska följderna av att avskaffa byrån och hur personalens yrkeserfarenhet och kunskaper ska utnyttjas. De närmaste åren kommer att bli avgörande för staterna på västra Balkan som är på väg mot EU, eftersom vissa sätt att lösa problemet med Kosovo än en gång kan rubba inte bara denna region utan mycket mer.

Jag välkomnar förslag om hur den parlamentariska kontrollen ska stärkas i detta skede av byråns verksamhet. Kommissionens rapport bör innehålla en förklaring om huruvida delegationerna och kommissionstjänstemännen som övertar uppgiften att avveckla byrån kommer att kunna kompensera för denna stängning på lämpligt sätt.

 
  
MPphoto
 
 

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. Herr talman! Ärade ledamöter! Jag tackar för parlamentets stöd till kommissionens beslut om att gradvis avveckla Europeiska byrån genom att låta EAR avsluta Cardsprogrammet. Samtidigt som IPA fasas in, får vi bästa möjliga förutsättningar för ett framgångsrikt fortsatt stöd till berörda länder på västra Balkan. Många ledamöter har uttryckt oro för att EU förlorar expertkunskap. Vi är angelägna om att behålla den expertis vi har och erbjuder därför, så långt som möjligt, den personal som nu arbetar för EAR att göra samma typ av arbete i kommissionens delegationer.

Vad gäller Montenegro och Kosovo håller kommissionen på att planera en välstrukturerad delegation i Montenegro, Podgorica, och en möjlig uppgradering av vårt sambandskontor i Priština.

Herr talman, jag tackar för parlamentets stöd för vår stabiliserings– och integrationspolitik på västra Balkan. Det är oerhört viktigt att vi arbetar tillsammans för samma mål. Jag är säker på att vi tillsammans kan nå ett mycket bra resultat när det gäller stabiliseringen av västra Balkan och dess integrering i Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla talarna i den debatten. Jag tackar även tolkarna för deras tålamod.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 20.50 och återupptogs kl. 21.05.)

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES
Talman

 

18. Anföranden på en minut (artikel 144 i arbetsordningen)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är anföranden på en minut om frågor av politisk vikt.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE–DE).(PL) Herr talman! Under flera månader har de polska jordbrukarna och exportörerna av jordbruksprodukter inte kunnat exporterna sina produkter till Ryska federationen. I mars i år blev Ukraina det senaste landet som förbjöd importen av kött och köttprodukter från Polen. Beslutet fattades utan att några rättsliga skäl angavs. Det är förvånansvärt att samtalen mellan Europeiska unionen och Ryska federationen har varit resultatlösa. Europeiska kommissionen lägger kanske inte den vikt som krävs vid handelsfrågor mellan Polen och Ryssland utan prioriterar andra intressen inom EU och övriga länder. Av denna anledning ber jag åter Europeiska kommissionen att göra allt den kan för att få exportförbudet mot polska jordbruksprodukter i Ukraina och Ryssland upphävt. Detta är ett problem som ligger inom Europeiska unionens behörighetsområde och även inom dess ansvarsområde.

 
  
MPphoto
 
 

  Mario Borghezio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För några timmar sedan förklarade en webbplats med anknytning till al–Qaida ett heligt krig via Internet och uppmanade alla muslimska hackare i världen att bombardera de kristna webbplatserna, i synnerhet påvens. Jag anser att detta är en mycket allvarlig sak och en attack mot den grundläggande principen om religionsfrihet.

När friheten att kunna kommunicera med världen är under attack, i synnerhet på högsta nivå, och religionen utses som måltavla, i själva verket ett helt trossystem, är en av EU:s grundläggande värderingar under attack, nämligen principen om religionsfrihet. EU kan inte tiga om detta. Vi står inför en upptrappning av handlingar och initiativ som syftar till att attackera de grundläggande principerna för vår frihet. Vi måste försvara oss mot en sådan arrogans och mot en sådan totalitär upptrappning av den islamiska fundamentalistiska extremismen.

 
  
MPphoto
 
 

  Katalin Lévai (PSE).(HU) Jag anser att jag som ungersk parlamentsledamot bör svara på det plötsliga internationella intresset för mitt hemland.

Jag anser att det finns ett onödigt stort intresse i Europaparlamentet för inre politiska stridigheter. Mina ungerska kolleger i oppositionen har fört in en politisk atmosfär i parlamentsbyggnaden som för tankarna till kalla kriget. Vi fick inte vårt mandat för att föra ut konflikterna inom våra inhemska partier på den europeiska politiska scenen, eftersom det bara tjänar till att öka avståndet mellan EU–institutionerna och EU–medborgarna. Det kan inte ligga i någons intresse att visa upp en snedvriden bild av Ungern och att förstöra den positiva bilden av det land vi har arbetat så hårt för att bygga upp.

Om vi vill att det minskade förtroendet för EU och dess institutioner ska återställas måste vi sätta oss över småaktiga intressekonflikter och engagera oss i EU–politiken för att möta de långt ifrån obetydliga utmaningar som väntar oss. Den ytterligare utvidgningen av unionen, brotten mot de mänskliga rättigheterna och de negativa effekterna av globaliseringen är bara några få av dem. Vi har mycket att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Pannella (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För mindre än tjugofyra timmar sedan var jag i Moskva och under ett ögonblick var jag nära att sätta på mig mitt ledamotsemblem medan jag stod bland de tusentals människor som tog farväl av Anna Politkovskaja. Sedan tänkte jag att det skulle vara stötande för denna dam om jag skyltade med Europaparlamentets emblem, trots att hon inte kunde se mig.

Journalisten Anna Politkovskaja talade om för oss det vi inte ville se eller höra. På sidan sex i dagens Le Monde kan vi läsa om människor som blev arresterade i Moskva därför att de sa: ”Georgier, vi står på er sida!” Georgier och inte tjetjener. De symboler som bars av dem som arresterades var dessutom de som tillhörde det transnationella radikala partiet. Som radikaler och liberaler har vi tagit med oss medlemmar av den tjetjenska exilregeringen till parlamentet. De kom för att meddela att de hade valt icke–våld, men ingenting hände.

Herr talman! Låt mig komma med ett förslag: Låt oss sluta kalla våra byggnader ”Schuman” eller ”Adenauer”. Låt oss i stället kalla dem ”Daladier” och ”Ollenhauer”. Låt oss avlägsna de namn som vi inte har någon rättighet att använda.

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL). – (NL) Herr talman! Jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på giftskandalen med fartyget Probo Koala i Elfenbenskusten för några veckor sedan, vars återverkningar fortfarande är oöverskådliga. Fartyget har eller kommer snart att få tillstånd att lämna Estland. Det råder fortfarande stor osäkerhet om vad som kommer att hända med giftet och den smittade besättningen. Min observatör som reste till Estland på mina vägnar håller helt med kommissionsledamot Stavros Dimas när han säger att detta bara är toppen av isberget. Gift av detta slag borde först och främst aldrig ha lämnat Europa. Detta är ett brott mot europeisk och internationell rätt. Eftersom jag vid flera tillfällen har förvägrats möjligheten att tala med besättningen på Probo Koala, trots att jag hade fått tillåtelse i förväg, kan jag bara dra slutsatsen att olika myndigheter driver ett mycket skumt spel med människoliv, ett spel som ännu inte är över på långt när. Fartyget Probo Emoe dyker redan upp över horisonten.

 
  
MPphoto
 
 

  Kinga Gál (PPE–DE).(HU) Som jag nämnde vid sammanträdet förra veckan i utskottet för medborgerliga fri– och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor är det största och mest konkreta resultatet av rättsstatsprincipen medborgarnas frihet att utöva sina politiska rättigheter. Dessa rättigheter får naturligtvis inte förväxlas med oacceptabla våldshandlingar.

Av denna anledning vill jag be parlamentet uppmärksamma de förundersökningar och de brott som måste utredas som ägde rum i Budapest natten 19–20 september, vars följder är kännbara än i dag och som gör att man ifrågasätter den ungerska rättsstatens effektivitet. Det förekom klagomål om att polisen använde alltför stort våld under dessa två dagar och vidtog oproportionerligt skarpa åtgärder, inte bara mot demonstranterna utan också mot ungdomar, bland annat mot flera utländska medborgare som befann sig på gatorna. Bland dem som arresterades, straffades kollektivt och i vissa fall fortfarande hålls fängslade var några personer som definitivt inte hade något med de våldsamma händelserna att göra.

Det är viktigt att användande av våld för att inskränka de grundläggande mänskliga rättigheterna och i synnerhet den personliga friheten, bland annat arrestering och kvarhållande i fängelse, endast bör tillgripas i fall då man är helt övertygad om att detta verkligen är nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Antonio De Blasio (PPE–DE).(HU) Herr talman! EU–andan är hotad i Ungern. Vi rör oss i riktning bort från Europa. I lördags lovade den socialistiske ministern för lokal förvaltning och regional utveckling sina kolleger i koalitionsregeringen att han skulle lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för att se till att utvecklingsfonderna från EU i framtiden fördelas i enlighet med partipolitiska hänsyn.

Om detta genomförs skulle det inte längre vara valda organ som bestämmer hur fonderna från EU–budgeten ska användas. I stället skulle partipolitiska avsikter avgöra kursen och på detta sätt utgöra en grogrund för icke–transparent och okontrollerbar användning av pengarna. Detta uttalande äventyrar inte bara Ungerns trovärdighet i EU utan också utvecklingen av en EU–anda i Ungern, enligt vilken EU–medlen bör vara till gagn för sammanhållningen och enheten hos det ungerska folket och baseras på insikten om demokratins grundläggande principer.

Den socialistiske ministerns påpekanden visar entydigt på att användningen av EU–medlen främjar syftet att berika det ungerska socialistpartiets elit.

 
  
MPphoto
 
 

  Gyula Hegyi (PSE). – (EN) Herr talman! Förra fredagen vann den ungerska regeringen med stabil majoritet ett förtroendevotum i det ungerska parlamentet. Som ett resultat av det har vår nationella valuta stärkts, de ekonomiska framtidsutsikterna är bättre och man har återgått till ett normalt liv i Ungern. Det råder inte någon allmän kris i Budapest. Endast vårt ledande oppositionsparti, Fidesz (Federationen Unga demokrater), befinner sig i en kris. De valda ledamöterna av det nationella parlamentet leder antidemokratiska demonstrationer på gatorna i stället för att opponera mot regeringen innanför parlamentets dörrar. Såvitt jag vet ska valda parlamentsledamöter arbeta i parlamentet och inte på gatorna där lagbrytare från extremhögern, som också demonstrerade, tände eld på en byggnad som rymmer en tv-station.

Det vore mycket klokt om PPE–DE–gruppen kunde tala om för sina ungerska ledamöter att parlamentarisk demokrati bör innebära respekt för parlamentet, respekt för parlamentariska val samt strikta gränser mellan demokratisk politik och icke–parlamentarisk extremism.

 
  
MPphoto
 
 

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! I en rapport som Förenta nationernas kontor för mänskliga rättigheter för Irak nyligen har utgivit uppges att kropparna på Bagdads bårhus ofta bär spår av fasansfull tortyr som omfattar brännskador av syra, bortskärande av ögon och tänder samt sår orsakade av borrar och spikar. Människorättsorganisationer har upprepade gånger rapporterat att tortyr förekommer i de fängelser som styrs av de amerikanska och brittiska styrkorna samt det irakiska justitie– och försvarsministeriet och i de fängelser som kontrolleras av olika militära fraktioner. Ståndpunkten från FN:s kontor för mänskliga rättigheter är att nivån på tortyren i Irak i dag är värre än vad den var under Saddam Husseins terrorstyre.

EU och i synnerhet parlamentet har en skyldighet att besvara denna FN–rapport på ett lämpligt sätt. Jag uppmanar er liksom kommissionens ordförande och det finska ordförandeskapet att göra ett tydligt uttalande i frågan så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Bogusław Rogalski (IND/DEM). – (PL) Herr talman! Vid förra årets slutna sammanträde i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik om en ny partnerskapsöverenskommelse med Ryssland, avtalet om partnerskap och samarbete, uppträdde utskottets ordförande Elmar Brok på ett skandalöst sätt. Elmar Brok reagerade bryskt på min fråga till Hugues Mingarelli, vars uppgift var att försäkra de nya medlemsstaterna att den planerade överenskommelsen med Ryssland inte skulle påverka deras energisäkerhet, och att överenskommelsen inte skulle slutas i form av en överenskommelse om att bygga den norra gasledningen, med andra ord att den inte uteslutande skulle skydda de tyska intressena. Med höjd röst svarade han att det var den typ av fråga som skulle kunna ställas vid ett valmöte i hans land och avslog den utan att ge talaren tillfälle att svara. Bortsett från att sättet att reagera var mycket arrogant och överlägset tillät Elmar Brok att principen om parlamentarisk demokrati, som baseras på parlamentsledamöternas åsiktspluralism och yttrandefrihet, kränktes. Genom sitt uppträdande visade han extrem partiskhet genom att försöka få utskottet att säkerställa okränkbarheten av de tysk–ryska förbindelserna.

Jag ber talmannen att svara på detta och att förklara Elmar Broks uppträdande när han diskriminerade de nya medlemsstaternas parlamentsledamöter.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Händelserna avlöser varandra. Nu bevittnar vi emellertid att allt fler kränkningar av reglerna för den internationella rätten begås av Ryssland mot Georgien, till exempel att folken i Sydossetien och Abchazien beviljas ryskt medborgarskap, att man förkastar den fredsplan som har föreslagits av Georgien för att lösa konflikterna med de separatistiska regionerna och att stänga de två gränsövergångarna. Spänningen har ökat ytterligare sedan Georgien arresterade de ryska spionerna, vilket har följts av vedergällning från Moskva, som har bedrivit klappjakt på georgier och som nu försöker att strypa sin granne ekonomiskt genom att ensidigt införa sanktioner som gör att handeln mellan Ryssland och Georgien blockeras. Slutligen, genom att ge intryck av att Ryssland skulle erkänna de separatistiska regionerna Sydossetien och Abchazien om Kosovo blev självständigt, gör Vladimir Putin lösningen på konflikten ännu mer avlägsen. Listan är lång och georgierna är mycket förbittrade.

Inför denna situation som är nära att explodera har EU en viktig roll att spela för att förmå parterna, i synnerhet Ryssland i samband med förhandlingarna mellan EU och Ryssland, att slå sig ner vid förhandlingsbordet för att få ett slut på denna dolda konflikt i södra Kaukasien. Grannskapspolitiken gör att detta är möjligt, medan ett militärt ingripande skulle innebära ett totalt misslyckande för vår politik.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fatuzzo (PPE–DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Tio miljarder euro är den summa som den italienska regeringen hade undanhållit och skrivit av från sina skulder när statsbudgeten för 2007 lades fram. Jag tackar er varmt för att ni har gett mig ordet för att genom parlamentet och i synnerhet inför kommissionen klargöra att det i den budget som den italienska regeringen har meddelat er saknas en budgetpost på tio miljarder euro.

Till vem står man i skuld? Till de italienska pensionärerna som har arbetat i Schweiz och väntar på utbetalningen av de tio miljarder euro som den italienska regeringen inte har någon avsikt att betala och, vilket är ännu värre, som de har strukit från budgeten. Ingen vet om att det finns en debetpost på tio miljarder euro i den italienska statsbudgeten. Jag hoppas att detta från och med i dag blir bekant för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Toomas Savi (ALDE). – (ET) Herr talman! I lördags var Ryssland åter igen skådeplatsen för ett politiskt mord. Under de första åren av 2000–talet har det tydligt framgått att rätten att uttrycka sanningen är tabubelagd i Ryssland, något som människor alltför ofta måste betala det yttersta priset för, nämligen sina liv.

Politiskt orent spel har blivit en del av vardagslivet i Ryssland och tyvärr måste även vi acceptera detta. Anna Politkovskajas fortsatta kamp för demokratin, de mänskliga rättigheterna och yttrandefriheten är det bästa som kunde ha skett för att främja morgondagens Ryssland och ett bättre Europa.

Jag tror uppriktigt och hoppas att man vid parlamentets och regeringschefernas inofficiella sammanträde vid den informella middagen som kommer att ges i Lahtis den 20 oktober kommer att utöva tillräcklig påtryckning på president Putin för att se till att sanningen om denna fruktansvärda orättfärdighet avslöjas så snart som möjligt och att alla som var delaktiga i den ställs inför rätta.

 
  
MPphoto
 
 

  Leopold Józef Rutowicz (NI).(PL) Herr talman! Jag skulle vilja ta upp problemet med vattenbristen som håller på att bli en viktig fråga för många EU-medborgare.

Vatten är nödvändigt för livet och för den ekonomiska verksamheten. Tyvärr har den ständigt ökande temperaturen i de 25 medlemsstaterna (med 0.2 °C på tio år) och den minskade nederbörden i många regioner gjort det allt svårare för många medborgare att få tillgång till vatten, vilket har lett till jordbruksförluster och tillverkningsproblem. Vattensituationen försämras snabbt, medan investeringarna för att förnya vattenresurserna och bevara tillgången på vatten är långsiktiga, kostsamma processer. Det gör det nödvändigt att organisera utbildning och utbyte av erfarenheter och att sprida kunskaper om bästa praxis och metoder för en rationell vattenanvändning och för bevarandet av vattenresurserna. Den ekonomiska verksamheten bör också styras mot en rationalisering av vattensituationen inom alla områden av ekonomin. Vattenbristen skulle kunna bli ett hinder för jordbruksproduktionen och i synnerhet för framställningen av råmaterial för biobränsle, vars tillgång inte är något problem. Vattensituationen måste ständigt övervakas och parlamentet måste få regelbunden information …

(Talmannen avbröt talaren.)

 
  
MPphoto
 
 

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) På väg till VM i basket för damer i Brasilien fastnade de litauiska basketspelarna i Franska Guyana i fyra dagar innan de fick resa vidare. Brasilien vägrade att släppa in alla som inte var vaccinerade mot gula febern.

Efter påföljande vaccinering och en muntlig försäkran från den brasilianska hälsoministern om att allt var i sin ordning kom de litauiska spelarna till slut fram till Belem i Brasilien med ett chartrat flygplan. De tvingades dock med våld tillbaka ombord på planet av gränspolisen och skickades tillbaka till Cayenne.

Det var bara de litauiska basketspelarna som behandlas på detta sätt. Andra européer som vaccinerades samtidigt släpptes in i Belem. Brasilianska poliser visade tydligt att tyska spelare inte skulle stöta på några problem i samma situation.

Varför utsätts Litauen för denna dubbelmoral, som om landet inte var medlem i EU? Vi måste avsätta mer medel för att öka medvetenheten om de nya EU–länderna, inte bara inom EU utan även utomlands.

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE–DE). – (LT) Kan en mus verkligen skrämma en elefant? Det verkar så, med tanke på den nuvarande krisen mellan Ryssland och Georgien.

När det gäller incidenter i EU:s grannländer kan unionen välja att antingen bara göra ett uttalande eller att engagera sig aktivt för att lösa konflikten på ett fredligt sätt.

Jag välkomnar den belgiska utrikesministern Karel De Guchts medverkan i överlämnandet av ryska officerare till Ryssland och det uttalande som han gjorde på EU:s vägnar. Detta är dock inte tillräckligt.

Jag anser att om Ryssland överväger att lösa konflikten med Georgien med militära medel så måste EU göra allt för att omedelbart stoppa deporteringen av georgier från Ryssland och sammanställningen av listor över elever i skolor i Moskva som har georgiska efternamn, för detta påminner om förfarandet i Nazityskland och deporteringen av medborgare med judiskt ursprung.

Under deporteringarna efter Sovjets ockupation fördes mina föräldrar till Sibirien i vagnar avsedda för djur. Nu har transportsätten förändrats: georgier deporteras från Moskva i flygplan som används för frakt. Detta agerande måste stoppas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). (PL) Herr talman! I maj i år antog vi vid andra behandlingen Europaparlamentets och rådets förordning om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel, enligt vilken livsmedelstillverkare från och med den 1 januari 2007 enligt EU–lagstiftning ansvarar för att förpackningarna förses med korrekt information om livsmedelsprodukternas egenskaper. Det innebär i praktiken att produkternas hälsomässiga fördelar måste bekräftas av oberoende laboratorier.

Dessa regler kommer tyvärr bara att gynna konsumenterna till en viss gräns. Dessutom kan EU–lagstiftningen komma att slå ut produkter från små och medelstora företag, som inte har råd att genomföra tester med samma standard som de stora europeiska företagen. Därmed kommer konsumenternas valmöjligheter att begränsas och de kommer inte att kunna göra väl underbyggda inköp. De kommer alltså fortfarande inte att veta vad de egentligen köper. Den destruktiva mekanism som en sådan konkurrens innebär kan begränsas genom att vi licensierar rätten att utfärda rekommenderande hälsosymboler och upprättar ett enhetligt system för att godkänna hälsosamma produkter. Det är också mycket viktigt att stödja små och medelstora företag, vars produkter ofta är av bättre kvalitet än de stora företagens produkter på vår gemensamma marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski (IND/DEM).(PL) Herr talman! Republiken Litauen blev självständig för drygt ett årtionde sedan. Detta firades i hela det demokratiska Europa. Litauen införde omedelbart sociala och ekonomiska reformer för att få bort spåren av den sovjetiska ockupationen. Den stora polska minoritetsgruppen, som utgör 10 procent av hela befolkningen och som i årtionden har bebott områdena kring huvudstaden Vilnius, spelade en viktig roll i kampen för självständighet. Trots att det är många år sedan det sovjetiska styret föll har de litauiska myndigheterna ännu inte gett tillbaka till polackerna den mark som ockupationsstyrkorna beslagtog från dem. Trots ett antal överenskommelser har Litauen vägrat att låta polska namn skrivas med polsk stavning, utan kräver i stället att de skrivs på litauiska. Dessa förfaranden strider kraftigt mot EU–lagstiftningen om nationella och etniska minoriteter i medlemsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Oldřich Vlasák (PPE–DE).(CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill med er tillåtelse uppmärksamma kammaren på ett allvarligt problem i Tjeckien när det gäller användningen av sammanhållningsfonder för att modernisera avloppsvattensektorn. För att kunna uppfylla våra åtaganden enligt direktivet om rening av avloppsvatten måste vi investera över 4 miljoner euro fram till 2010, vilket är mer än 10 procent av vår årliga nationella budget. Vi är givetvis ense om att detta inte kan genomföras utan EU–medel. Därför förstår jag inte hur det inom kommissionen kan finnas projekt för att förse tjeckiska städer med rent vatten som har legat orörda i ett och ett halvt år. Dessa projekt har utarbetats av våra vattenbolag och bygger på en verksamhetsmodell som följer gemenskapslagstiftningen. Ändå vägrar kommissionens tjänstemän, som handlar helt på eget bevåg, att godkänna dem och försöker i stället att tala om för oss, de valda företrädarna för dessa städer, vilka kontrakt vi bör underteckna och hur vi ska lösa problemen inom vattensektorn. Vi får inte glömma att Tjeckien ligger mitt i Europa och att de stora europeiska floderna rinner upp där och in i grannländerna. Detta är därför inte bara ett tjeckiskt problem utan också ett europeiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Marco Cappato (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har tidigare påpekat att tidpunkten var olämplig för uttalandet från EU–kommissionens ordförande José Manuel Barroso innan omröstningen i parlamentet om Eurlingsbetänkandet om Turkiet, eftersom han påverkade omröstningen genom sina negativa yttranden, som var avsedda att grusa Turkiets förhoppningar om medlemskap. Med tanke på de efterföljande uttalandena från Olli Rehn och Günter Verheugen tycks det dessutom som om José Manuel Barroso saknar framsynthet, inte bara när det gäller parlamentet utan även kommissionen.

Jag ger mitt fulla stöd till Günter Verheugen, som bekräftade målet om fullvärdigt EU–medlemskap för Turkiet och betonade att vi gynnas av ett Turkiet som är förenat med västvärlden, dvs. ett demokratiskt Turkiet som styrs av rättsstatsprincipen, där de mänskliga rättigheterna respekteras och där minoriteternas rättigheter skyddas. Jag anser att vi måste ha siktet inställt på ett EU som främjar demokrati och rättsstatsprincipen och – låt mig säga detta, herr talman – ett EU som borde ha haft modet att skicka företrädare för parlamentet, kommissionen och rådet till Anna Politkovskajas begravning, vilket man inte gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Ni framhöll nyligen att den historiska dimension som EU–sätet i Strasbourg har inte kan uppfattas på samma sätt i vissa nordiska länder som inte deltog i andra världskriget. De nordiska medborgarna led inte tillräckligt under världskriget för att kunna förstå det symboliska värde som Europaparlamentet i Strasbourg har. Därmed skulle nordisk kritik mot Europaparlamentets kostsamma pendlande till Strasbourg kunna avfärdas.

Ert uttalande var naturligtvis historiskt sett helt felaktigt – Finland, Norge och Danmark var med i andra världskriget – men det är också anmärkningsvärt i ett annat avseende. Europaparlamentets talman menar alltså på fullt allvar att vi inte ska lyssna på synpunkter på Europaparlamentets sammanträdesplatser från medborgare och ledamöter av Europaparlamentet om dessa kommer från länder som inte var med i andra världskriget. Det är en grotesk idé, vars enda försonande drag är att vi då inte heller behöver lyssna på er, herr talman, eftersom Spanien inte heller var med i andra världskriget. Tankegången är orimlig. Dagens irländare, portugiser, spanjorer och svenskar har samma rätt att bli hörda i den aktuella debatten som övriga nationaliteter. Det är en skandal att den som har fått förtroende att vara talman i Europaparlamentet har så dåligt omdöme att han anser sig ha rätt att tala om vilka vi ska lyssna till och vilka vi ska försöka tysta.

(Talmannen fråntar talaren ordet.)

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Tack, herr Lundgren. Jag undrar om ni har haft tid att läsa det brev som jag skrev som svar på det brev som flera ledamöter skickade till mig, och som ni har fått. Har ni läst det? I så fall förstår jag inte er fråga. Ni kommer fortfarande med påståenden som är helt felaktiga.

I det brevet förklarar jag för alla vad jag sa, och det stämmer inte alls med det som ni påstår att jag har sagt. I brevet förklarar jag tydligt att jag enbart påpekade att vissa länders uppfattningar kan påverkas av att de inte deltog i världskriget. Avsikten var inte alls att antyda att vissa länder inte har rätt att uttrycka sin åsikt. Det betyder inte att deras synpunkter inte ska beaktas. Jag säger bara att deras åsikter kan vara annorlunda och att en av anledningarna till det kan vara att de har en annan historia.

Varför säger ni att parlamentets talman förvägrar någon rätten att uttrycka sin åsikt? Tror ni verkligen att jag är så dum att jag förvägrar en europeisk medborgare rätten att uttrycka sin åsikt på grund av sitt lands historia?

Naturligtvis har alla rätt att säga sin mening. Jag påpekade bara att uppfattningarna kan skilja sig åt på grund av olika historiska faktorer. Uppriktigt sagt så förstår jag inte varför vi för denna absurda diskussion om en misstolkning av mitt uttalande som ni tyvärr framhärdar med.

 
  
MPphoto
 
 

  Árpád Duka–Zólyomi (PPE–DE).(HU) Det är olyckligt att frågan om konflikten mellan Ryssland och Georgien och debatten om dessa ovanligt oroande motsättningar inte finns med på föredragningslistan. Detta vore ett mycket lämpligt tillfälle för en sådan diskussion.

Händelserna i Kaukasien kan vid första anblicken verka förvånande men är i själva verket en naturlig följd av ett och ett halvt årtionde av rysk–georgiska förbindelser. Hämnden och bestraffningen efter upptäckten av en grupp ryska spioner påminner om en krigssituation. Det är oacceptabelt att ryssarna fördriver georgiska medborgare från landet på grund av deras etniska identitet. Det handlar om brott mot de mänskliga och de medborgerliga rättigheterna och friheterna. Det är uppenbart att Ryska federationen inte kan acceptera att man har förlorat kontrollen över Georgien. Ryssarna har svårt att erkänna detta, eftersom de känner att deras identitet som stormakt är hotad.

Rådet, kommissionen och parlamentet har ett stort ansvar. De måste ingripa på ett kraftfullare sätt och förhandla med ryssarna. För det första måste vi slå fast vad Georgiens territoriella integritet innebär, för just nu tolkas det på flera olika sätt. Vi kan bara nå en lösning med fredliga medel och vi måste förhindra att en ny väpnad konflikt bryter ut i området.

 
  
MPphoto
 
 

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill ta upp det europeiska perspektivet på förslaget att Ryanair ska ta över Aer Lingus. Aer Lingus var tills nyligen det irländska nationella transportföretaget och ägdes av staten. Företagets ekonomiska situation var god, men det behövde skaffa sig finansiering för att förnya sin flotta. Den irländska regeringen uppgav att EU inte skulle tillåta några statliga investeringar i flygbolaget, något som är en nyhet för mig. Som jag förstår har en stat flexibiliteten att investera i flygbolag om deras ekonomi är god, vilket verkligen var fallet med Aer Lingus. Detta är ytterligare ett exempel på mentaliteten att lägga skulden på Bryssel, med vilken en nationell regering kan förklara sina handlingar genom att säga att EU inte tillåter något när så inte nödvändigtvis är fallet. Det är emellertid historia, och nu har vi Aer Lingus som måltavla för ett uppköpsbud av sin huvudrival Ryanair.

På ett sätt är det ironiskt att vi å ena sidan skyller den nuvarande situationen på EU när där inte vilar någon skuld, medan vi å andra sidan otvivelaktigt kommer att propagera för att kommissionens generaldirektorat för konkurrens ska hindra övertagandet och rädda oss från våra egna handlingar och skydda oss från följderna av dem.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL).(PT) Herr talman! Jag vill passa på att berömma de portugisiska arbetarna och deras fackförbund CGT–IN, som i morgon den 12 oktober kommer att hålla en allmän protestdag mot den högerpolitik som förs i Portugal. De portugisiska arbetarna protesterar bland annat mot regeringens socialförsäkringsförslag som syftar till att höja pensionsåldern och minska pensionerna. De kämpar för att bevara och öka den inhemska produktionen, skapa arbeten med rättigheter, skydda den offentliga sektorn och den offentliga förvaltningen som är avsedd att tjäna medborgarna, och de kämpar för rätten till kollektivavtal, för högre löner och för en rättvis välståndsfördelning.

Jag vill till sist säga något om EG–domstolens utslag i målet Cadman om föräldraledighet och löneberäkningar. Jag anser att det är fullständigt oacceptabelt att detta fall har använts för att hävda principen om ”lika lön för lika arbete”, som beskrivs i artikel 59 i Republiken Portugals konstitution.

 
  
MPphoto
 
 

  Milan Gaľa (PPE-DE). – (SK) I juni förra året utarbetade Europeiska kommissionen ett förslag om en minskning av den landareal som upptas av vingårdar inom EU. De förluster och konsekvenser som uppstår till följd av denna minskning skulle uppvägas genom ett paket av direkta jordbruksutbetalningar på sammanlagt 2,4 miljarder euro. Förslaget skulle beröra nästan 12 procent av den sammanlagda landarealen för vingårdar, dvs. cirka 4 000 hektar som sköts av ungefär en och en halv miljon vinodlare. Åtgärden riskerar att helt förstöra vinodlingen i Slovakien, som har ökat avsevärt under de senaste åren. Framför allt har kvaliteten på vinerna blivit bättre. Dessutom kommer förslaget vid en tidpunkt då slovakiska viner håller på att bli allt mer konkurrenskraftiga på EU:s marknader.

Genom kommissionens förslag förbjuds användningen av tillsatt socker vid tillverkningen av vissa typer av viner. I mitt hemland är detta dock en traditionell metod, eftersom de vinrankor som odlas i Slovakien karaktäriseras av en utpräglad syrlighet, som är typisk för regionen. Jag ifrågasätter inte behovet av att reformera den europeiska vinmarknaden, men jag anser att vi bör hitta andra lösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Nästa vecka kommer en delegation från utskottet för medborgerliga fri– och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att besöka Algeriet. Ett av de algeriska visumkraven är emellertid att det inte finns någon stämpel i passet för ett israeliskt visum. Patrick Gaubert lade märke till detta och förskräcktes med rätta över denna flagranta antisemitism. Han krävde en förklaring. Frågan hänvisades till er, herr talman, och ni ombads att göra påpekanden till algerierna. Jag har förstått att ni vägrade att göra detta och sa att det var en fråga för de enskilda ledamöterna i Europaparlamentet. Patrick Gaubert har med rätta vägrat att följa med på resan.

Detta för två viktiga frågor på tal. För det första, varför har EU skickat nästan en miljard euro till Algeriet sedan 1996 när landet tillämpar en flagrant antisemitisk politik? EU bör omedelbart stoppa dessa utbetalningar.

Den andra frågan gäller det uppenbara tjänstefelet från er sida, herr talman, när ni kunde ha gjort motstånd mot Algeriets antisemitism med stöd av den tyngd som ert ämbete innebär. Vänligen ompröva och rätta till denna situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Sanningen är att jag inte vet vad ni talar om, herr Batten, men ni får gärna förtydliga ert uttalande. Om ni vill vara vänlig att ge mig detaljerna så ska jag fastställa huruvida jag har agerat korrekt och, om så behövs, ställa saker och ting till rätta.

Ni får gärna förklara ert anförande ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  Witold Tomczak (IND/DEM).(PL) Herr talman! Dagens diskussion om bärsektorn väcker förhoppningar om att de senaste två årens försök att förändra organisationen av frukt– och grönsaksmarknaden nu börjar ge resultat. Är det inte konstigt att den medlemsstat som tillhandahåller 90 procent av EU:s frysta jordgubbar tvingades vänta så länge på ett beslut om att införa skyddstullar? Många polska jordbrukare har gjort enorma förluster under de senaste åren medan de har väntat på att den kinesiska dumpningen på marknaden ska stoppas. De kommer inte att kompenseras för sina förluster. Frukt– och grönsaksmarknaden inskränker sig inte bara till jordgubbar. De 18 främsta produkterna som har introducerats av de nya medlemsstaterna är en fråga som ännu inte har lösts. Det handlar framför allt om matäpplen. Polska äppelodlare kommer snart att protestera mot de låga priser som bearbetningsindustrin erbjuder.

Parlamentet har under två års tid försökt att reglera frukt– och grönsaksmarknaden, hittills utan framgång. Det borde räcka med att säga att äpplen är den viktigaste frukten inom EU när det gäller skörd (de utgör 32 procent av all skördad frukt), samtidigt som EU importerar stora mängder äpplen. Hur länge till ska vi behöva vänta på att denna och andra delar av frukt– och grönsaksmarknaden ska regleras, vilket utlovades i Europaparlamentets resolution om förenklingen av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker av den 11 maj 2005? Kommer kommissionen att respektera resultatet av denna omröstning?

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. En tjänsteman från sekretariatet kommer att tala med Gerard Batten så att han får förklara sitt anförande om förbindelserna med Algeriet och talmannens fullgörande av sina förpliktelser.

Denna punkt är avslutad.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

 

19. Djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är betänkandet (A6–0290/2006) av Elisabeth Jeggle för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (2006/2046(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Elisabeth Jeggle (PPE–DE), föredragande.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den 23 januari 2006 lade kommissionen fram sitt meddelande om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010.

Det betänkande som jag har utarbetat om detta meddelande i egenskap av parlamentets föredragande antogs enhälligt av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling den 12 september. Målet med handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande är att samordna de gemenskapsinsatser som hittills har fördelats på olika råd, avdelningar inom kommissionen och politiska områden och att strukturera dessa insatser enligt enhetliga bestämmelser.

Djurskydd är en emotionell och mycket politiskt känslig fråga. Sådant skydd, som är anpassat till djurens särskilda behov, borde vara en självklarhet i vårt civiliserade samhälle. Därför är det viktigt för mig som föredragande att vi inför en enhetlig djurskyddsnivå inom EU. Kommissionen har gång på gång påpekat att EU:s djurskyddsnormer, som redan är höga och som kommer att bli ännu bättre, är en förebild för resten av världen. En stor majoritet i utskottet delade min uppfattning om att lägga tonvikten på behovet av relevanta konsekvensanalyser för alla rättsliga åtgärder på djurskyddsområdet. Dessutom är det en naturlig konsekvens att kräva dessa höga djurskyddsnormer vid WTO–förhandlingarna och vid bilaterala överenskommelser.

Verkligt djurskydd kan inte begränsas till djur från jordbruksföretag och försöksdjur, utan måste omfatta alla djur. Dessutom måste vi beakta de framsteg som har gjorts. Många av mina parlamentskolleger och många människor som har skrivit till mig är framför allt oroliga för försöksdjuren. Den vetenskapliga forskningen har dock gjort stora ansträngningar under de senaste åren för att förbättra djurskyddet. Man har tagit fram många alternativ till djurförsök för att genomföra ”3R–principen” i praktiken. Mycket arbete återstår, men jag anser att vi rör oss i rätt riktning. I betänkandet främjas insatser för att ersätta djurförsök med alternativa metoder genom ytterligare forskning. Därför efterfrågar vi också hela tiden mer resurser från det sjunde ramprogrammet för forskning. Relevanta forskningsbaserade indikatorer för djurskydd är den mest tillförlitliga grunden för ytterligare utveckling av ett verkningsfullt djurskydd.

Avsikten med detta betänkande för 2006–2010, som är en första utgångspunkt, är inte att specificera särskilda åtgärder. Vi stöder inga ändringsförslag om icke bindande tillämpning av frivilliga djurskyddsnormer på nationell nivå. Betänkandet innehåller en eftertrycklig vädjan om korrekt tillämpning och upprätthållande av de befintliga djurskyddsreglerna, till exempel när det gäller djurtransporter. Vi välkomnar det föreslagna förbudet mot import av hund– och kattskinn och uppmanar till kraftfulla åtgärder för att begränsa handeln med sälprodukter. Behovet av att anslutningsländerna så snart som möjligt anpassar sin lagstiftning har betonats. Dessutom stöder vi till fullo en enkel, obligatorisk EU–djurskyddsmärkning.

Det har inkommit 14 ändringsförslag. Vi stöder ändringsförslagen 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 12 och 14, men kan inte stödja ändringsförslagen 1, 9, 10 och 13. Vi har begärt delad omröstning om punkterna 5, 7a, 29, 54 och 71.

Jag vill säga till kommissionsledamoten att kommissionsledamot Markos Kyprianou just nu befinner sig i Brasilien, där han säkert kommer att lovorda EU:s djurskyddsnormer. Jag hoppas att han också kommer att ta upp de brister i jordbruksprodukter som importeras till EU från Brasilien som återigen har upptäckts av EU:s kontor för livsmedels– och veterinärfrågor. Det europeiska jordbruket och de europeiska konsumenterna blir lidande på grund av konkurrenssnedvridningar. De europeiska djurskyddsnormer som efterfrågas måste gynna vår konkurrens. Jag tackar kommissionsledamoten och alla mina kolleger för deras konstruktiva samarbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Med hänsyn till gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande är jag tacksam över allt det hårda arbete som medlemmarna i de berörda utskotten har lagt ned. Låt mig i synnerhet tacka Elisabeth Jeggle för hennes ansträngningar när det gäller detta viktiga initiativ.

Djurens välbefinnande är ett ämne som EU–medborgare, berörda parter och parlamentsledamöter bekymrar sig mycket om. De har alla med hög röst krävt högre normer för djurskydd, inte bara i EU utan i hela världen. Kommissionen arbetar hårt, och med viss framgång, med att utveckla ökad internationell konsensus för djurens välbefinnande. Vi har till exempel varit bidragande i arbetet med att utarbeta djurskyddsnormer hos Världsorganisationen för djurens hälsa. Vi bör komma ihåg att frågan inte är begränsad till djur från jordbruksföretag, utan omfattar även försöksdjur, djur i djurparker, cirkusdjur och vilda djur.

I handlingsplanen försöker man att främja ett brett förhållningssätt till djurskydd som omfattar samtliga berörda parter för att alla ska vara med och spela sin roll. Det är inte endast en fråga för jordbrukare eller djurskötare. Även vetenskapsmän, industrin, medborgare och regeringar har en roll att spela. Dessutom är det ett område som kan öka konkurrenskraften hos vissa branscher i EU:s ekonomi, och det föreslagna upprättandet av en europeisk informationsplattform skulle underlätta för en öppen dialog och utbyte av sakkunskap och erfarenhet.

Det finns även starka band till annan politik i gemenskapen, exempelvis Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, principen om bättre lagstiftning och att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt de vetenskapliga, sociala och ekonomiska principer som gemenskapens politik vilar på. Som betonas i parlamentets betänkande och i slutsatserna från det österrikiska ordförandeskapet krävs mer forskning för att kunna ta itu med de nuvarande kunskapsluckorna och stärka den vetenskapliga grunden för vår politik. I synnerhet är utvecklingen och utvärderingen av objektiva och vetenskapsbaserade indikatorer för djurens välbefinnande avgörande för att handlingsplanen framgångsrikt ska kunna genomföras. Detta arbete skulle kunna förbättras genom att upprätta ett gemenskapscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande. Under de kommande månaderna måste och avser kommissionen att genomföra avsevärda samråd, som ska omfatta medlemsstater och berörda parter, om förväntningarna på ett sådant centrum.

Kommissionen är mån om att säkerställa att vid genomförandet av handlingsplanen måste politiken utarbetas och genomföras på ett mer följdriktigt och konsekvent sätt som respekterar våra tydliga förpliktelser enligt protokollet till EG–fördraget.

Djurens välbefinnande är ett viktigt ämne för EU–medborgarna, och jag välkomnar varmt den positiva inställning som parlamentet har till vårt initiativ. Kommissionen kommer noga att uppmärksamma de synpunkter som betonats i parlamentets betänkande, och jag är säker på att vi kommer att återkomma till handlingsplanen många gånger under dess genomförande. Jag ser fram emot parlamentets framtida stöd för de initiativ som krävs för att kunna följa strategin enligt planen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jens Holm (GUE/NGL), föredragande av yttrande från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – Herr talman, ärade ledamöter och kommissionsledamot! Varje dag lider miljontals djur i köttindustrins djurfabriker, under djurtransporter, i plågsamma djurförsök och på slakterier i Europa. Nu har vi chansen att i praktiken förbättra villkoren för dessa djur.

Jag talar på miljöutskottets vägnar. Det var min föregångare, Jonas Sjöstedt, som var ansvarig för vårt ärende. I vårt yttrande kräver vi bl.a. att djur ska ha rätt till ett naturligt beteende, att överproduktionen av kött ska förhindras, att alla höns ska ha rätt till frigång senast 2016, att suggor ska ha rätt att röra sig fritt genom hela sin livscykel, och att det ska införas en maxgräns för djurtransporter på åtta timmar. Det är därför, tyvärr, med besvikelse som jag tvingas konstatera att Jeggles betänkande inte hörsammar något av dessa krav.

Det är således viktigt att vi påverkar detta betänkande så mycket som möjligt. GUE/NGL–gruppen har begärt särskild omröstning om de punkter som vi tycker relativiserar djurs värden i förhållande till handeln. Om Jeggles betänkande antas, blir djurskyddet något eftersträvansvärt endast om det inte står i motsättning till WTO och kommersiella intressen. Så står det faktiskt, men så kan vi inte ha det! Djur har värden oavsett förändringarna för konkurrenskraften.

Det viktiga är att vi i Europa tar initiativet och blir konkurrenskraftiga genom högre standarder och bättre djurskydd. Rösta därför bort de formuleringar som finns i skäl G samt i punkterna 51, 52, 53 och 59. Jag uppmanar er också att rösta för bl.a. ändringsförslag 11 och 12 som nu också stöds av Jeggle, vilket är bra. Om ni röstar så, kan vi äntligen få en handlingsplan som gör livet mycket bättre för de hundratals miljoner djur som lever i EU. Djuren förtjänar det!

 
  
MPphoto
 
 

  Agnes Schierhuber, för PPE-DE–gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsordförande, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden Elisabeth Jeggle för detta grundliga, objektiva och proffsiga betänkande. Det är ett välkänt faktum att mitt hemland Österrike har en nationell handlingsplan för djurskydd som hör till de mest moderna inom EU. Det gläder mig att detta betänkande har lånat mycket från Österrikes federala lag om djurskydd, som verkligen är väldigt användbar och som syftar till artanpassade förhållanden i djurhållningen.

Hela den här frågan har varit väldigt svår, eftersom allmänheten i EU med all rätt är bekymrad. Alla djurs välbefinnande måste trots allt beaktas. Därför är jag väldigt besviken över att föregående talare fortfarande enbart talade om djur för uppfödning eller produktion, istället för att ta med alla djur. Alla djur är levande varelser och alla har rätt till artanpassade förhållanden om det så är i djurparker, hem eller som husdjur. Eftersom jag varit jordbrukare med egen gård och egna djur i över 30 år borde jag av alla människor veta hur viktigt det är med artanpassade förhållanden i djurhållningen. Djurhållning och utfodring har särskilt stor betydelse för produktens kvalitet, dvs. kvaliteten på de livsmedel som produceras. Utifrån min kunskap och mina dagliga erfarenheter är jag därför mycket imponerad av detta betänkande.

Det gläder mig också att man i betänkandet nämner djurskydd med hänvisning till Världshandelsorganisationen (WTO), särskilt när det gäller import från tredjeland. Vi måste trots allt göra klart att om vi inte lyckas få all djuruppfödning och djurhållning – vare sig det handlar om EU eller import från tredjeland – att följa samma regler, kommer det varken att gynna EU:s jordbrukare, djur eller konsumenter, eftersom produktionsmetoderna helt enkelt inte kommer att vara acceptabla.

Alla djur är som sagt levande varelser och därför vill jag så här i efterhand ännu en gång tacka Elisabeth Jeggle för hennes betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Marc Tarabella, för PSE–gruppen. (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka Elisabeth Jeggle för hennes utmärkta betänkande. Vi kommer i morgon att rösta om detta betänkande som är resultatet av ett tidskrävande arbete, och jag gläder mig över den gemensamma ståndpunkt som vi har uppnått. Jag vill dock påminna er om tre grundläggande frågor som faktiskt står i betänkandet och som jag vill betona.

För det första vill jag understryka behovet av att påskynda utveckling, validering och godkännande av alternativ till djurförsök. Vi måste ge oss själva de ekonomiska och logistiska möjligheterna att hitta andra metoder som gör att vi kan undvika dessa försök. Vi måste också begränsa och noggrant reglera dessa försök i de fall där ett alternativ ännu inte är möjligt.

För det andra får vi inte glömma att förbättringar i djurs välbefinnande huvudsakligen medför ökade produktionskostnader för EU:s producenter. Jag vill därför betona behovet av att vi värdesätter deras insatser genom märkning och informationskampanjer för att på så sätt kunna förklara anledningen till prisskillnaderna. EU:s producenter får inte bestraffas för att de respekterar EU:s krav och förbättrar våra livsmedel. Konsumenterna i sin tur måste få veta att prisökningarna är en följd av förbättringar i just det livsmedlet. Tack vare att vi skapar ett europeiskt märkningssystem och organiserar lämpliga informations– och marknadsföringskampanjer kommer konsumenterna att kunna identifiera de varor som producerats med särskild hänsyn till djurs välbefinnande.

För det tredje får djurs välbefinnande inte enbart vara en europeisk prioritering. De åtgärder vi vidtar inom Europeiska unionen måste också respekteras i alla de länder varifrån vi importerar kött. Detta är avgörande av både ekonomiska och kvalitetsmässiga skäl. Europeiska kommissionen måste göra sitt yttersta, med stöd från internationella organisationer som exempelvis Europarådet eller Världsorganisationen för djurens hälsa, för att WTO ska förmås att i högre grad uppmärksamma djurs välbefinnande och driva på harmoniseringen av åtgärder i det sammanhanget. På lång sikt måste målet självklart vara att nå så höga och enhetliga globala djurskyddsnormer som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Karin Resetarits, för ALDE–gruppen.(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, fru Jeggle, mina damer och herrar! Elisabeth Jeggles betänkande innehåller förslag på många nödvändiga och brådskande åtgärder för att förstärka djurskyddet i hela EU. Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa prioriterar alla försök att främja medvetna köpval hos konsumenterna. På en fri marknad är det trots allt konsumenten som bestämmer. Han eller hon bestämmer om våra kycklingar ska få ligga på halmbäddar eller vara fastkedjade i järnstänger innan de försvinner ner i våra halsar i form av Chicken McNuggets. Han eller hon bestämmer om våra grisar ska vara fullproppade med mediciner så att de kan överleva plågorna i sina korta liv eller om herrelösa katter och hundar ska flås för att vi ska få moderiktiga vinterkappor.

Konsumenterna har makten att bestämma om vi ska lyfta fram och stödja de jordbrukare i EU som anser det vara viktigt med djurskydd, artanpassade förhållanden i djurhållningen och hälsosamma livsmedel, eller om vi ska tvinga våra jordbrukare att delta i en global dumpning, med absoluta bottennormer och priser. Jag är övertygad om att majoriteten av välinformerade, upplysta konsumenter aldrig skulle köpa en produkt som framställts av djur som har lidit helvetets kval innan produkten hamnade på hyllan. Människan har en förmåga att sticka huvudet i sanden. Hon föredrar att inte kännas vid verkligheten i form av tråkigheter som djurplågeri när hon lägger in sin stek i ugnen.

Det är vår politiska skyldighet att se till att konsumenterna informeras om de verkliga produktionsvillkoren. Vi politiker måste sprida vår kunskap. Styrkan i de hälsoråd som trycks på förpackningarna kan bevisas av varningarna på cigarettpaketen. Elisabeth Jeggles betänkande uppmanar till ett märkningsprogram för att lösa konsumenternas problem med att känna igen produkter där särskild hänsyn tagits till djurskyddet. Jag vill rikta en vädjan till er om att vara modiga i detta avseende. Konsumenten bör också få reda på vad som har producerats under ett förfärligt lidande för djuren. I ett sådant fall skulle konsumenten säkert inte sträcka sig efter de billigare varorna utan välja en något dyrare produkt som skulle visa att han eller hon är djurvän. Vi européer är alldeles för defensiva i detta avseende.

Låt oss inte skrämmas av billig konkurrens från tredjeland, för vi kan omöjligt producera lika billigt som de ändå. Låt oss istället lite på den växande konsumentgrupp som tar medvetna köpbeslut och väljer de produkter som garanterar en respektfull djurbehandling.

 
  
MPphoto
 
 

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för Verts/ALE–gruppen.(DE) Herr talman! Jag vill tacka Elisabeth Jeggle för hennes arbete. Detta var inget lätt arbete och man kan fortfarande hitta en del brister. Men på det stora hela håller betänkandet rätt linje – de eventuella bristerna är inte Elisabeth Jeggles fel. Jag är överens med henne om att vi måste verka för strikta djurskyddsnormer i världen. Detta är särskilt lämpligt eftersom vi inte har gjort något särskilt gott intryck som kulturområde under de senaste åren. Jag tänker på galna ko–sjukan, dioxiner, nödslakten på grund av mul– och klövsjuka där miljontals djur förstördes och brändes – det var inget lyckligt kapitel att visa upp för världen. Därför är det viktigt att vi antar en ny linje i detta avseende.

Det finns också ett säljargument som måste beaktas när det gäller hur vi hanterar konsumenterna. Om det finns någon som är emot att värphöns hålls i burar spelar det ingen roll vad vi säger för han kommer ändå att vilja ha sprättägg – bara tanken på den inburade hönan får honom att tappa matlusten. Det måste därför finnas en inriktning på marknadsföring när det gäller djurskyddet, men även en insikt om att djurskydd medför kostnader. När vi har att göra med anonyma marknader – vilket vanligtvis är fallet när vi importerar från tredjeland – måste vi ha ett kvalificerat yttre skydd som garanterar att EU:s djurskyddsnormer inte kringgås, eftersom detta skulle påverka priset. Jag vill säga till Elisabeth Jeggle att detsamma självklart gäller inom EU. Om vi inte garanterar tillämpningen av EU:s djurskyddsnormer när det gäller produktion kommer konkurrensen även att snedvridas inom Europeiska unionen. Följaktligen måste vi överväga att inkludera djurskyddet i tvärvillkoren så att det finns avskräckande medel för de affärsverksamheter som bryter mot djurskyddsnormerna, inte bara i form av säkra böter utan även ekonomiska förluster – som exempelvis sänkta bidrag.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL–gruppen. (NL) Herr talman! Först och främst vill jag säga att jag varmt välkomnar handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande. Det jag däremot beklagar är att detta överhuvudtaget behövs. Det sätt på vilket människor behandlar sina djur avslöjar ofta deras sanna natur, en spegelbild som fortfarande inte är särskilt angenäm. Det är fortfarande alltför vanligt att djur behandlas som varor, där den ekonomiska vinsten betyder mer än deras välbefinnande. Jag anser att detta betänkande i alla fall kan sätta stopp för en del av de avskyvärda saker som djuren utsätts för. Betänkandet innehåller något som jag har kämpat för länge, nämligen ett förbud mot kastrering av smågrisar utan någon som helst bedövning, vilket är en metod som inte är särskilt tillfredsställande för vare sig smågris eller bonde. Det faktum att mer resurser ska ställas till förfogande för forskning om att ersätta djurförsök med andra metoder är en enorm förbättring som kommer att påverka många djur. Självfallet har jag många fler idéer om djurskydd som är mer långtgående, exempelvis mycket mer frigående boskap, förbud mot tjurfäktning och mot tvångsmatning av gäss för att förstora deras levrar, förbud mot buruppfödning och åtgärder för att skapa kortare sträckor för djurtransporter. Listan kan göras mycket längre. Det är beklagligt att ett antal bra ändringsförslag som utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet lade fram har röstats bort av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. Jag vill påpeka att djurs välbefinnande inte enbart handlar om jordbruket. Även husdjur och vilda djur bör omfattas av handlingsplanen. Jag uppmanar alla att låta sina barmhärtiga hjärtan tala i morgon. Visa hänsyn mot våra djur och ge ert fulla stöd till fler omfattande ändringsförslag till fördel för djuren. Vi bör visa att vi i parlamentet inte uppför oss som djur, utan att vi istället röstar med deras bästa för ögonen.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski, för UEN–gruppen.(PL) Herr talman! Djurskydd och djurs välbefinnande är en utmaning som civilisationen och kulturen står inför på 2000–talet. Det gläder mig att ändringsförslaget som uttrycker denna min idé upptogs i förslaget till resolution.

Mahatma Gandhi sa en gång att graden av civilisation i ett visst samhälle kan mätas utifrån hur det behandlar sina djur. I 2000–talets EU finns det ingen plats för djurplågeri. Det gör oss mer inhumana, och för något sådant finns det ingen plats. Det är endast ett litet steg från djurplågeri till människoplågeri. Djurskydd ska inte uttryckas i ekonomiska termer, eftersom vår civilisation inte kan uttryckas i ekonomiska termer. Djur bör skyddas från plågeri oavsett kostnad och med ett villkor: att vi tillämpar EU:s djurskyddsnormer även på dem som exporterar sina animaliska produkter till vår marknad.

 
  
MPphoto
 
 

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för IND/DEM–gruppen.(PL) Herr talman! Frågan om adekvata djurskyddsnormer för EU:s medlemsstater och produktionen av lämpliga livsmedel för konsumenterna är av enorm betydelse. Av detta skäl bör allt göras för att garantera att enbart livsmedel av hög kvalitet når den gemensamma marknaden. Stränga regler måste vidtas för att begränsa importen av produkter där det råder minsta misstanke om att EU:s djuruppfödningsnormer inte har tillämpats. Endast högre skatter för ohederliga exportörer kommer inte att ge några resultat.

Jag vill påpeka att till dags dato har inte gemenskapen lyckats upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna, för att inte tala om djurens rättigheter. En stor mängd av de livsmedel som exporteras till EU:s marknad kommer från sådana länder. Jag vill också påpeka att småskaliga jordbruk och familjejordbruk traditionellt har behandlat sina djur på ett humant sätt. Det är de stora jordbruksföretagen som avviker från djurskyddsnormerna. Snedvridningar har också uppstått genom riktlinjerna för skydd av djur i samband med slakt. Det är ett allvarligt misstag att förbjuda slakt av djur för privat konsumtion på familjejordbruken, eftersom det rör sig om en tradition med hundraåriga vanor, och jordbrukarna ser till att djuren slaktas under lämpliga förhållanden.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Som vi alla vet har det hänt en hel del sedan djurskyddet som koncept föddes ur en alltmer mekaniserad djuruppfödning under 1800–talet. Handlingsplanen som nu diskuteras är säkert ytterligare ett viktigt steg i rätt riktning.

Som vi vet uttryckte EU sin oro över hundkamper och tjur– och tuppfäktning 2003 – och jag kan med glädje notera att detta även återspeglas i det aktuella dokumentet. Konstigt nog har dock rävjakt förbisetts. Jag anser även att insatser krävs för de vilda fåglarna, eftersom EU fortfarande tillåter jakt på arter vars bestånd har minskat i flera hundra år.

Jag anser också att det är särskilt viktigt att vi ändrar systemet för jordbruksstöd så att vi belönar bruket av artanpassade förhållanden i djurhållningen, där oräkneliga småbrukare föregår med gott exempel, istället för att gynna främst stora markägare.

Slutligen skulle slopandet av exportbidraget för djurtransporter inte bara visa mer hänsyn till djurs välbefinnande utan också skydda miljön och hjälpa de människor som lider på grund av genomfartstrafiken.

 
  
MPphoto
 
 

  María del Pilar Ayuso González (PPE–DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill gratulera kommissionen till detta förslag och i synnerhet Elisabeth Jeggle till detta fantastiska betänkande och det stora arbete som hon har lagt ner.

Jag vill bara göra er uppmärksamma på punkt 71. Denna punkt innehåller uppmaningen att sätta stopp för hundkamper samt tjur- och tuppfäktning. Där det talas om ”tjurkamper” syftar det naturligtvis på tjurfäktningar. Att behandla tjurfäktning på samma sätt som hundkamper och tuppfäktning är helt obegripligt. För det första för att tjurar inte slåss mot varandra, det handlar alltså inte om ett djur som slåss mot ett annat. Det är istället en väldigt ädel kamp mellan mannen och tjuren, där det ibland är mannen som dör eller i alla fall blir sårad. Det är dessutom en tradition och kultur i vårt land. Kanske förstår inte vissa människor detta men tjuren och tjurfäktningen är väldigt viktiga för oss spanjorer. Jag begär bara att man har lika mycket respekt för mitt hemlands traditioner som jag själv har för traditioner från andra länder. Tack.

Tjuren bidrar till att underhålla betesmarker, till miljöskydd och landsbygdens utveckling. Dessutom är det tjuren av alla nötkreatur som har det bästa livet. När vi nu talar om djurs välbefinnande bör det påpekas att tjurar är väldigt väl utfordrade, de lever ute i det fria där de springer omkring på det sätt som djur ska och slutligen dör de ädelt kämpande. Tjurfäktning är mycket ädlare än jakt, där djuret i slutändan dör utan att ha fått någon chans att försvara sig.

Jag vill tacka Elisabeth Jeggle och hela min politiska grupp som har förstått detta och kommer att begära att detta ord tas bort från den punkten.

 
  
MPphoto
 
 

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Herr talman! Kravet på djurens välbefinnande som har inkluderats i den gemensamma jordbrukspolitiken sedan den senaste reformen, är redan en bedrift för EU:s jordbruk. Fast enligt resultaten av den särskilda Eurobarometer som utfördes 2005 i denna fråga är EU:s medborgare omedvetna om våra producenters insatser. Därför kan de inte heller uppskatta dem, trots att vi har den mest beskyddande lagstiftningen. Europeiska kommissionen har redan godtagit förslaget att konsumenter måste få mer information om denna fråga om vi vill att jordbrukarnas insatser ska uppskattas.

Denna höga djurskyddsnivå är dock väldigt kostsam, vilket kan komma att minska konkurrenskraften för vår livsmedelsindustri. Vi behöver systematiska konsekvensutredningar som analyserar de socioekonomiska konsekvenserna av ny lagstiftning, pålitliga vetenskapliga belägg som återspeglar den mångfald av situationer som finns inom Europeiska unionen, objektiva indikatorer på djurs välbefinnande samt integration av djurskyddet i gemenskapens alla politiska domäner, särskilt i Lissabonstrategin och i frågorna om konkurrenskraft och sysselsättning.

Därför finns det fem grundläggande aspekter: förbättrad kommunikation med samhället, en sträng socioekonomisk analys, starka vetenskapliga belägg, större integration med EU:s alla politiska domäner samt främjande av EU:s normer i internationella forum.

Angående punkt 71 vill jag påpeka att min grupp självklart kommer att rösta emot, särskilt eftersom den innehåller ett antal tekniska misstag och blandar in en debatt som inte alls hör hit, en debatt som skadar de viktigaste aspekterna i detta betänkande och framför allt – måste jag säga – fördragande Elisabeth Jeggle och hennes utmärkta arbete, som har varit effektivt och samvetsgrant och som har följt en balanserad strategi.

 
  
MPphoto
 
 

  Mojca Drčar Murko (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag välkomnar handlingsplanen och vill tacka Elisabeth Jeggle för hennes arbete.

Medvetenheten om att många djur i EU behandlas illa och att mer måste göras är mycket viktig. Den är viktig inte endast av välgörenhet utan även för att mänsklig behandling av djur, som en växande marknadsbaserad tillämpning, är en möjlighet för EU–producenterna om den utarbetas på rätt sätt. Lagstadgat djurskydd ses som något positivt av ett växande antal européer, och märkning av produkter som kommer från djur som har behandlats på ett mänskligt sätt skulle med tiden kunna ge ekonomisk vinst till producenterna och bli en del av den europeiska sociala modellen. Men den globala konkurrensen tenderar att pressa producenterna till att göra vinster till priset av minsta möjliga djurskyddsnivå.

Därför innebär handlingsplanen också ett starkt politiskt meddelande till världen. Genom att vi definierar vår avsikt att etablera obligatoriska minimiregler mot den värsta formen av vanvård stöder vi behovet av diskussion på global nivå, där WTO befinner sig. Vi driver fram globala lösningar genom att sätta upp prioriterade mål för bättre behandling av djur från jordbruksföretag, genom att undvika onödigt lidande som orsakas av tester som skulle kunna bytas ut, genom att förbjuda produkter som framställts med hjälp av grymma metoder, genom att förbättra förhållandena för djuren under transport och så vidare.

Som framkommer av ändringsförslagen vill vi göra mer, men handlingsplanen är i alla fall en stabil början på en omfattande politik i EU på området.

 
  
MPphoto
 
 

  David Hammerstein Mintz, (Verts/ALE). – (ES) Herr talman! Grymhet är inte kultur. Att förorsaka lidande får inte ses som underhållning. Massindustriellt lidande är inte någon legitim verksamhet. Kravet på rättvisa i våra relationer till djuren innebär ett ifrågasättande av den rådande mänskliga moralen och utökar dess räckvidd. Om vi ska lyckas uppnå välbefinnande för djuren måste vi ompröva vår traditionella inställning till moraliskt ansvar och garantera skydd och rättigheter också för de individuella djuren som har förmåga att förnimma, känna och tänka.

Om vi ska erkänna och utöka djurens rättigheter måste vi sluta tillfoga dem onödigt lidande och avstå från grymhet. Detta är syftet med betänkandet.

Vi i gruppen De gröna kommer att stödja förslaget med en rad ändringsförslag, och vi kommer att kräva att rådet slutar ignorera den majoritet bland EU–medborgarna som förespråkar strängare djurskyddsåtgärder. Rådet kan inte fortsätta att ignorera dem.

Vi anser att vi måste handla på ett etiskt och osjälviskt sätt men att vi också måste ta hänsyn till människors behov och intressen. Vi är för en förbättring av djurens välbefinnande eftersom det bara är på detta sätt vi kan förbättra människors hälsa, miljön och den sociala rättvisan.

 
  
MPphoto
 
 

  Jeffrey Titford (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Mängden initiativ som föreslås i detta dokument är så stor att den bör hålla EU:s byråkrater glatt sysselsatta i 20 år framöver.

Låt oss dock undersöka en av huvudpunkterna i EU:s dokument om djurens välbefinnande. Under det ökända utbrottet av mul– och klövsjukan 2001 slaktades sju miljoner djur i Storbritannien ned på EU:s inrådan. De flesta av dem var friska. Jag kommer väl ihåg de enorma likbålen med brinnande djur. EU vägrade envist att tillåta vaccination, vilket skulle ha gagnat både djuren och det brittiska jordbruket. I stället föredrogs den, från rättslig synpunkt tvivelaktiga och moraliskt oacceptabla, brända jordens taktik. Därför anser jag att EU inte är i något läge att skryta om sin höga moral när det gäller djurens välbefinnande och läxa upp medlemsstaterna om det, för att inte tala om resten av världen, som man hävdar att man ska i detta ädla dokument.

Detta betänkande innehåller allt, bland annat inrättandet av ett informationsforum för djurskydd. Det blir utan tvekan ytterligare en dyr apparat. Vem är det som betalar? Skattebetalarna. Vem är det som måste göra allt pappersarbete? Jordbrukarna, som knappt kan hantera den nuvarande byråkratin.

Det finns en besatthet av standardisering och enhetlighet i detta dokument. Man verkar inte alls ta hänsyn till de vitt skilda jordbrukskulturerna och klimaten i länder så olika som Portugal och Sverige. Det tas ingen hänsyn till de redan höga standarderna för djurens välbefinnande i Storbritannien. Det grundas på den huvudsakliga åsikten att EU kan bättre, men så är det inte.

 
  
MPphoto
 
 

  Albert Jan Maat (PPE–DE). – (NL) Herr talman! Innan jag redovisar min reaktion vill jag rikta ett varmt tack till föredraganden för hennes utmärkta betänkande och för den goda avvägning hon har funnit mellan vad som är möjligt och vad som inte är det och vad vi önskar när det gäller djurs välbefinnande i EU. Jag vill också svara på Jeffrey William Titfords påpekande att EU–byråkratin bär ansvaret för slakten på 7 miljoner djur i Storbritannien under mul– och klövsjukekrisen. Jag vill gärna tala om för honom hur saken ligger till. När Storbritannien anslöts till Europeiska unionen tvingades EU att ändra sin lagstiftning. Vi fick inte längre vaccinera i förebyggande syfte. Vi fick inte längre vaccinera mot mul– och klövsjuka. Detta beror på den dåvarande brittiska regeringen. Därför får jag be er att inte säga till mig att EU bär skulden för att 7 miljoner kor slaktades i Storbritannien för det har ett klart samband med den brittiska ståndpunkten vid denna tidpunkt. Jag ville bara få detta sagt. Jag säger detta också därför att det i Elisabeth Jeggles betänkande tydligt sägs att vaccinering bör vara ett effektivt instrument för att öka djurens välbefinnande i Europeiska unionen. Med tanke på utbrotten av infektionssjukdomar bland djur är det bra att vi gör vissa framsteg och att vi i varje fall använder vetenskaplig teknik för att bekämpa sjukdomarna. Detta är den bästa formen för djurs välbefinnande i EU.

En andra punkt jag ville ta upp gäller djurtransporter. Här i Europaparlamentet har vi begärt en minskning av transporttiden för djur som ska gå till slakt. Tyvärr har rådet inte accepterat detta krav, men parlamentets ståndpunkt är klar. Om Jeffrey William Titford verkligen vill skydda djurens välbefinnande även i sitt eget land vill jag därför uppmana honom att rösta för Jegglebetänkandet. Detta är viktigt, för då kommer ni verkligen att göra Storbritanniens och EU:s medborgare en stor tjänst.

Det tredje skälet till att jag välkomnar betänkandet är att det särskilt uppmärksammar importen av produkter från länder utanför Europeiska unionen. Även om vi faktiskt har fina regler och bestämmelser men inte kan övervaka EU:s yttre gränser kommer de även i fortsättningen att vara utan betydelse. Det är viktigt att parlamentet utnyttjar Jegglebetänkandet för att åter föra upp detta på dagordningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Wiesław Stefan Kuc (PSE).(PL) Herr talman! Om djuren kunde tala är jag säker att de skulle tacka föredraganden Elisabeth Jeggle för att hon försvarar dem. I henne har de en ivrig förespråkare och beskyddare. Betänkandet förtjänar verkligen erkännande. Det tar upp de viktigaste frågorna om skydd av djur, både av djur i jordbruksföretag och av djur som lever vilt. Föredraganden har också tagit upp transport, produktionsekonomi, internationella aspekter, produktmärkning, användning av djur inom forskning, humana slaktmetoder och så vidare. Jag tror att de många mål som formuleras i betänkandet är möjliga att uppnå om vi alla hjälper till. Men vi bör särskilt inrikta oss på att göra samhället mer lyhört för frågan, vi bör se till att de internationella organisationerna fortsätter att engagera sig och vi bör sprida en medvetenhet som kommer att ge oss möjlighet att nå samma resultat som i fråga om säljakten. Det finns ingenting som behöver tilläggas i betänkandet. Jag framför mina varmaste gratulationer till föredraganden, och det gör också alla djuren.

 
  
MPphoto
 
 

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Ett civiliserat samhälle kan aldrig konkurrera med lägsta pris, med djur som föds upp under tortyrliknande förhållanden. Endast med höga krav på djurskydd kommer djurhållningen i EU att överleva. Lokal produktion, korta transporter och trygghet för konsumenter med naturlig uppfödning – däri finns framtiden. Vi har en jordbrukspolitik som plågar broilers, tvingar djur på långa transporter, ger mer läkemedel till djur än till människor och som kastrerar grisar. En sådan jordbrukspolitik borde kastreras snarare än grisarna!

Max åtta timmars transport är ett rimligt krav. Miniminormer för djurskyddet – ändringsförslag 11 – är nödvändigt. Vi har blivit fyra gånger rikare de senaste 40 åren. Om vi inte har råd att offra någon procent av denna rikedom för att skydda försvarslösa djur, kan vi inte kalla oss civiliserade.

Till mina spanska vänner vill jag säga följande: En ädel kamp vore en obeväpnad matador mot en obeväpnad tjur som är obehandlad, inte får ryggen knäckt, inte är drogad och inte är plågad. Det vore en ädel kamp! Som det ser ut nu, handlar det dock om djurplågeri, vilket inte ska stödjas med finansiella medel.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

 
  
MPphoto
 
 

  Neil Parish (PPE–DE). – (EN) Herr talman, fru kommissionsledamot och fru Jeggle! Jag vill tacka er för ett mycket bra betänkande, för det är viktigt att vi tar hand om våra djur i EU.

Vi ligger faktiskt mycket bra till här eftersom vi har höga kvalitetskrav, men vi måste vara mycket konsumentinriktade. Jag håller med en av de föregående talarna som sa att konsumenten måste ha valmöjlighet och måste kunna se etiketterna och vara helt säker på produkten. Om man går in i en affär och tittar på frigående kyckling eller ekologisk kyckling eller broilerkyckling från intensiv djuruppfödning kan man faktiskt inte se någon skillnad mellan dem. Man måste vara helt säker på att etiketten stämmer. Den måste inte bara stämma för produktionen som vi har här i EU utan även för den produktion som kommer in med ursprung utanför EU. Konsumenterna måste alltså kunna lita på märkningen.

Vi behöver även se en minskning av antalet djur som används i djurförsök. Där måste vi också vara mycket försiktiga med EU–lagstiftningen, för om vi inte är försiktiga kan Reach (registrering, bedömning och godkännande av kemikalier) faktiskt öka antalet djur i djurförsök i onödan.

Jag vill vända mig till Jeffrey Titford och tillrättavisa honom när det gäller ett par saker. För det första verkar det som om han tror att det står EU–byråkrater bakom varje hörn, men när det gäller mul– och klövsjukan var det den brittiska regeringen som var fast besluten att slakta. Det var den brittiska regeringen som var så orolig över att parlamentsvalet höll på att fördröjas att den införde så kallad slakt i angränsande områden, och miljoner djur slaktades i onödan. I Nederländerna genomförde de faktiskt vaccinationer för att försöka stoppa de enorma likbålen. Herr Titford, det var alltså inte EU som hade problem med mul– och klövsjukan utan den brittiska regeringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioannis Gklavakis (PPE-DE).(EL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till hennes betänkande. Elisabeth Jeggle är en känslig, duktig och utmärkt ledamot av Europaparlamentet.

Den framstående indiske ledaren Gandhi sa att människan visar sin mänsklighet och sina högre känslor när hon behandlar djur väl. Som människa i denna mening är jag utan tvivel överens med Elisabeth Jeggle. Jag vill dock fästa uppmärksamheten på en känslig och viktig punkt som har att göra med boskapsuppfödning, som i sin tur har att göra med människan. Jag tänker inte på husdjur, på tuppfäktningar eller hundkamper, där jag håller med föredraganden, utan jag tänker på djur inom animalieproduktionen. Jag vill gärna upprepa att jag stöder åtgärderna i betänkandet, men om de tillämpas kommer våra boskapsuppfödare att få högre produktionskostnader, vilket innebär antingen att vi tvingas stödja dem ekonomiskt eller att vi måste finna sätt att kontrollera levnadsvillkoren för djur som uppföds i tredjeländer och vilkas kött importeras till Europeiska unionen. Annars kommer vi inte att åstadkomma någonting. EU:s boskapsuppfödning kommer att minska på grund av orättvis konkurrens, och vi kommer att visa att vi är hycklare snarare än djurälskare och att vi inte har någon känsla för verklig solidaritet med boskapsuppfödarna.

Bortsett från detta vill jag uppmärksamma en annan fråga. Jag skulle vilja se strängare kontroller av jakten på vilda djur. I många av våra berg och skogar finns det inte längre några vilda djur därför att djuren mördas på ett okontrollerat och rovgirigt sätt, och detta påverkar inte bara djuren. Det stör hela ekosystemet i bergen och skogarna i Europa och i resten av världen.

 
  
MPphoto
 
 

  Esther Herranz García (PPE–DE). – (ES) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden Elisabeth Jeggle för hennes arbete. Detta initiativ är ett svar på en oro i samhället som jag anser att det är mycket viktigt för oss att möta, inte bara i Europeiska unionen utan runtom i världen.

Djurens välbefinnande är viktigt, och det är viktigt att vi har enhetliga EU–normer och att dessa respekteras av alla länder i Europeiska unionen. Vi har varit världspionjärer när det gäller dessa normer, och de måste respekteras eftersom det finns få stater i världen som kan säga att de följer sådana normer som vi tillämpar i Europeiska unionen.

Vi har till exempel nyligen talat om uppfödning av kycklingar för köttproduktion och om transport av djur, och i det här betänkandet av Elisabeth Jeggle talar vi inte bara om anläggningar för djuruppfödning utan också till exempel om förevisande av djur, om djurparker, om cirkusar och om forskning och utveckling – områden där djur också används. Vi måste också tala om husdjur som vi håller som sällskapsdjur i våra hem och som också kräver vår uppmärksamhet. Vi får naturligtvis inte vara toleranta mot människor som överger dem, låter dem svälta ihjäl eller misshandlar dem.

Vi måste tillämpa seriösa och vetenskapliga kriterier som garanterar att de djur vi håller som sällskapsdjur i våra dagliga liv i Europeiska unionen är lyckliga. Därför vill jag påpeka att vi har hållit utfrågningar här i parlamentet där vi har hört internationella experter som till exempel dr Gonsálvez från Spanien som har talat om för oss att vi måste förhindra djursjukdomar och investera i förebyggande av dem, att vi måste investera i efterlevnaden av normerna för djurtäthet på gårdarna och att vi måste uppfostra barnen till att respektera djuren.

Vi måste naturligtvis också förhindra sådana fall som punkt 71. Denna punkt infördes som ett resultat av okunnighet och bristande kunskap hos vissa ledamöter i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet som har blandat ihop två helt olika frågor genom att inte respektera konsten, traditionerna och kulturen hos andra människor som inte tänker på samma sätt som de och som är föredömliga när det gäller frihet och respekt för mångfald.

Vi kommer därför att rösta emot punkt 71 även om vi helt och fullt respekterar deras åsikter som inte tänker på samma sätt som vi.

 
  
MPphoto
 
 

  Christa Klaß (PPE-DE).(DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Allting människor gör mot djuren kommer tillbaka till dem: Pythagoras insåg detta lika mycket för två och ett halvt tusen år sedan.

När jag ser på samspelet mellan djurskydd, djurhälsa, hållbarhet och miljö– och livsmedelssäkerhet kan jag se att detta gäller än i dag. Tack och lov spelar djurskyddet nu en mycket viktig roll i vårt samhälle. Allmänhetens önskan om etiskt och socialt sunda produkter ökar, och nyligen har vi alltmer sysslat med sådana känsliga frågor som djurskydd i samband med uppfödning, transport och slakt.

Jag välkomnar handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande och jag gratulerar Elisabeth Jeggle till hennes betänkande där hon på ett otvetydigt sätt specificerar vad som krävs. Vi behöver åtgärder för att ge allmänheten bättre information om moderna metoder för animalieproduktion och tillämpat djurskydd. Vi måste förbättra marknadsföringen och även märknings– och kommunikationsstrategierna för att informera konsumenterna och därigenom bistå dem i deras inköpsbeslut.

En enkel, exakt EU–märkning för djurskydd skulle kunna hjälpa oss att harmonisera de nuvarande divergerande systemen för djurskyddsmärkning och fastställa minimistandarder för djurskydd som går att tillämpa i hela EU och förhoppningsvis även utanför våra gränser under den närmaste framtiden. Men vi får inte glömma att göra dem som föder upp och håller boskap och även allmänheten delaktiga i denna djurskyddspolitik.

Hur kommer det sig att gemenskapens djurskyddspolitik hittills har begränsats till djur inom animalieproduktionen? Är inte katter och hundar värda att skyddas bara därför att vi inte äter dem? Detta verkar vara en legitim fråga, och lika legitim är frågan om sällskapsdjur alltid lever under förhållanden som är lämpliga för deras art. Vi hör om allt möjligt som sker, till exempel att fåglar hålls i burar och att ormar och andra reptiler hålls i stadslägenheter. Därför förtjänar denna åsikt en plats i betänkandet.

Vi har förespråkat en minskning av användningen av djur inom forskning, vetenskap och produktgodkännande. Djurförsök bör göras endast om det saknas andra alternativ.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka för en, på det hela taget, mycket intressant och givande diskussion. Jag ska framföra era kommentarer till min kollega Markos Kyprianou.

Jag vill bara anmärka på ett par av kommentarerna. Jens Holm lyfte fram handelsfrågor och antydde att konkurrens inte är kompatibelt med djurens välbefinnande. Det håller jag inte med om. Det kommer att vara mycket svårt för EU:s producenter att konkurrera på den globala marknaden med endast priset som grund. Det framgår tydligt om man tittar på vissa tredjeländers konkurrensfördelar när det gäller lägre kostnader för mark, arbetskraft och infrastruktur. I stället anser jag att vi bör marknadsföra höga djurskyddsstandarder som en av våra konkurrensfördelar. Vi bör även komma ihåg att det, som Marc Tarabella sa, måste finnas en riktig valmöjlighet för konsumenterna.

Enligt nyligen gjorda studier och forskningsprojekt har konsumenterna ett aktivt intresse för välbefinnandet hos djur inom animalieproduktionen. Det står klart att konsumenterna anser att de kan förbättra djurens välbefinnande genom sin köpkraft och att en stor andel skulle vara beredda att betala ett högre pris för sådana produkter. Karin Resetarits lyfte också fram denna punkt.

Kommissionen anser att märkning så småningom kommer att göra dessa produkter mer konkurrenskraftiga, vilket gynnar industrin och framför allt de som producerar på ett sätt som främjar djurens välbefinnande. Vi anser att EU:s höga djurskyddsstandarder snarare måste ses som en försäljningsstrategi och konkurrensfördel än en börda eller skyldighet. Strategin med användning av vaccinationer för att förebygga spridning av djursjukdomar har noggrant övervägts av kommissionen och har nu integrerats i den särskilda gemenskapslagstiftningen om förebyggande av mul– och klövsjuka. Samma principer finns i dag för åtgärderna mot fågelinfluensan, som precis antogs.

Jag måste påminna María del Pilar Ayuso González om att gemenskapen enligt fördraget inte får ta hänsyn till användning av djur för kulturella och traditionella ändamål, såsom tjurfäktning. Handlingsplanen kommer därför inte att innehålla några åtgärder när det gäller detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE). – (EN) Jag ser positivt på denna diskussion. EU har sakta men säkert förbättrat djurens välbefinnande med hjälp av ett antal åtgärder inom uppställning och transport av djur. Vi måste nu bygga vidare på det och ta fram mätbara indikatorer för djurens välbefinnande och skapa en formell ram för konsekvensanalys av djurens välbefinnande för framtida EU–strategier. Vi bör även titta på införandet av ett europeiskt märkningssystem för att identifiera produkter som producerats i system med högre djurskyddsstandarder för att konsumenterna ska kunna göra väl underbyggda val. Avslutningsvis vill jag, som medlem i utskottet för internationell handel, lägga särskild tonvikt vid att fastställa internationellt erkända djurskyddsstandarder för handeln.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Ett gott djurskydd är en nödvändighet i ett modernt samhälle.

Bland EU:s medlemsstater finns det stora skillnader när det gäller djurskydd. Det kan därför vara på sin plats att ha vissa gemensamma regler, till exempel när det gäller djurtransporter.

Junilistan ser EU som en värderingsunion, där även djuretiska frågor är en viktig del. Vi ställer oss emellertid frågande och negativa till en djurskyddsmyndighet i EU:s regi. De befintliga strukturerna i EU:s medlemsstater borde vara tillräckliga. Om det finns gemenskapslagstiftning är medlemsstaterna tvungna att tillämpa den. I de fall detta inte sker ska i första hand kommissionen och slutligen EG–domstolen vidta åtgärder mot den eller de stater som inte följer lagstiftningen.

Som så ofta är balansgången mycket svår mellan beslutsfattande på EU–nivå respektive nationell, regional och lokal nivå. Det finns dock vissa värden som måste skyddas till varje pris, såsom mänskliga rättigheter och ett grundläggande djurskydd. Detta borde helst göras på internationell nivå.

 

20. Uppföljning av rapporten om konkurrens inom sektorn för professionella tjänster (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6–0272/2006) av Jan Christian Ehler för utskottet för ekonomi och valutafrågor om uppföljningen av rapporten om konkurrens inom sektorn för professionella tjänster (2006/2137(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Jan Christian Ehler (PPE–DE), föredragande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Genom att i september förra året lägga fram en rapport om professionella tjänster under rubriken ”Utrymme för ytterligare reformer” har kommissionen faktiskt utökat den rapport den hade utarbetat redan 2004 om ämnet konkurrens inom sektorn för professionella tjänster. Parlamentet uttryckte sina åsikter om detta med utgångspunkt från rapporterna från 2001 och 2003. I mars i år tog utskottet för rättsliga frågor och parlamentet återigen ställning till den speciella sektorn för juristyrken.

Vad som är gemensamt för alla offentliga diskussioner, mellan ekonomer såväl som mellan parlamentet och kommissionen, är en viktig omständighet: alla deltagare har ytterst rättframma åsikter men är svaga när det gäller siffror. De siffror som ligger till grund för de huvudsakligen sektorspecifika eller nationella undersökningarna är i stor utsträckning från början av 1990–talet. Den senaste undersökningen är från början av 2001. Vad som är gemensamt för alla undersökningarna är emellertid att de är begränsade, antingen till specifika sektorer eller nationellt, eller just att de bygger på empiriska data som i stort sett går så långt tillbaka i tiden att de knappast är lämpliga som utgångspunkt för generaliseringar.

Ur rationell synvinkel kan tjänsternas ekonomiska betydelse knappast överskattas. 8 procent av EU:s BNP utgörs av företagstjänster, av vilka minst en tredjedel kan hänföras till de professionella tjänsterna. I detta sammanhang är det fullt berättigat att ställa frågan vilket bidrag denna sektor kan ge till tillväxt och sysselsättning i EU, och jag tror att även parlamentet välkomnar detta i samband med Lissabonagendan. Vi ansåg det viktigt att inte bara uttrycka vårt gillande av Lissabonagendan genom trevliga anföranden utan att också ta ställning till denna specifika fråga om vilket bidrag till tillväxten liberaliseringen kan ge.

Kommissionen är värd beröm för att den försöker bringa någon sorts reda i en diskussion som enligt min mening hittills har utvecklats på ett okontrollerat sätt. I stort sett har kommissionen fört följande ekonomiska resonemang: För det första har den tittat på sex yrken: advokater, notarier, ingenjörer, arkitekter, apotekare och revisorer. Den har definierat fem konkurrensbegränsningar (fasta priser, rekommenderade priser, konkurrensregler, reklamregler och hela uppsättningen av inträdeskrav, regler för företagsstruktur och fusionspraxis). Kommissionen har fört fram fyra stora konsumentkategorier i jämförande syfte – offentliga myndigheter, stora företag, små och medelstora företag och privata konsumenter – och sedan medgett att här gäller vissa specialregler eftersom det finns asymmetrier – i fråga om marknadsinsyn när det gäller externa effekter eller när det gäller frågan om i vilken utsträckning det är en kollektiv nyttighet som erbjuds.

Denna rationalisering är välkommen. Den möjliggör fortsatta diskussioner och den gör det logiskt för parlamentet att ta ställning till denna diskussion vid denna tidpunkt. Vi har för vår del försökt å ena sidan att ge ett visst stöd men å andra sidan att också bidra till en differentiering av diskussionen. För det första måste det framhållas att det råder bred enighet i fråga om subsidiariteten. Europeiska gemenskapen kommer att få den svåra uppgiften att åstadkomma samordning mellan medlemsstaterna i detta ämne. Å andra sidan har vi begärt att liberaliseringsmålen ska nämnas tydligt och att empiriska belägg bör anföras. Detta är också ett resultat av diskussionen om tjänstedirektivet, och jag anser att detta är ytterst viktigt. Vilken tillväxtnivå förväntas och vilka liberaliseringar leder till tillväxt? Vilken är den önskvärda inverkan på sysselsättningen? Detta behöver faktiskt också uttryckas i siffror, annars kommer det inte att finnas tillräcklig acceptans i medlemsstaterna. Vi har understrukit att vi uppfattar självförvaltning som likvärdig med statlig reglering. Vi har sagt att vi anser att vi måste göra en differentiering inom detta system. Vi måste till exempel göra åtskillnad mellan olika offentliga myndigheter eftersom det inte är samma sak när en liten kommun infordrar anbud som när en nationalstat infordrar anbud på professionella tjänster. Även om vi erkänner de geografiska och traditionella förhållandena har vi sagt att vi ser dem som specialregler och att det trots dem är nödvändigt att i dessa sektorer göra en fortlöpande analys av möjligheterna till liberalisering och tillväxt. Vi har på ett otvetydigt sätt sagt att vi anser specialregler om fusioner och reklam tvivelaktiga. Vi har sagt att vi vill göra en tydlig åtskillnad mellan vissa konkurrensbegränsningar beroende på vilka konsumentkategorier det gäller och just för frivillighetens skull har vi sagt att den frivilliga uppförandekoden för professionella tjänster är i högsta grad välkommen.

Den springande punkten är att vi vill gå tillbaka till kommissionen och säga att vi välkomnar dessa påpekanden. Men det måste också sägas kategoriskt att det krävs rationalisering och ytterligare differentiering på dessa områden. Först då kommer den nödvändiga acceptansen att uppnås i nationalstaterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka Jan Christian Ehler och utskottet för ekonomi och valutafrågor för detta betänkande. Kommissionen ser positivt på ert stöd åt det arbete som måste göras inom sektorn. Er bedömning av hur viktiga professionella tjänster är för EU:s ekonomi är uppskattad och relevant. Medlemsstaternas reformer inom denna sektor måste vara en integrerad del av genomförandet av Lissabonmålen och EU:s handlingsplan för bättre lagstiftning.

Kommissionen stöder fullkomligt er uppmaning till oss alla att arbeta tillsammans på ett konstruktivt sätt. Vi håller även med om att det är viktigt att ta lärdom av erfarenheten hos de medlemsstater som redan har vidtagit åtgärder för att modernisera. Vi anser att ni gör rätt i att insistera att medlemsstaterna ska överge särbestämmelser för reklam och företagsstruktur och säkerställa en rättvis och jämlik tillgång till yrken, bl.a. genom att avskaffa geografiska och demografiska inträdesregler.

Er efterfrågan på större ekonomiskt underlag är motiverad, men kom ihåg att vi inte föreslår en harmonisering av lagstiftningen inom yrken. Medlemsstaterna har friheten att fastställa lagstiftningsmässiga lösningar på grundval av nationella behov och förutsättningar. Vår erfarenhet är alltså att det bästa sättet att skapa mervärde är genom historiska och internationella jämförelser. Och det är därför vi har inlett ytterligare ett externt komparativt forskningsprojekt för att titta på EU:s marknad för fastighetstjänster – försäljning och köp av fastigheter. I den undersökningen bedöms vilken inverkan reglerna inom professionella tjänster har på konsumentens valmöjlighet, pris, kvalitet och andra viktiga indikatorer och, där det är rimligt, effekten på tillväxt och jobb.

De nationella myndigheterna har också en viktig roll när det gäller att bedöma inverkan av de reformer som redan gjorts. Tillsammans med nyckelaktörer såsom yrkesorganisationer kan de dessutom bedöma det aktuella läget för lagstiftningen inom yrken i sina länder, utröna vad som kan moderniseras och bedöma inverkan av eventuella reformer inom tillväxt och sysselsättning.

 
  
MPphoto
 
 

  Donata Gottardi, för PSE–gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När det gäller tillhandahållande av tjänster utgör de professionella tjänsterna ett framstående område. I flertalet europeiska länder, om än inte i alla, har den grundläggande regleringen sitt ursprung i kodifieringen av civilrätt på avtalsområdet. Självklart gäller detta i första hand de länder som har civilrätt som rättssystem. Med tiden har de professionella tjänsterna kommit att bli det civila samhällets flaggskepp, men ofta också ett konservativt och slutet område, som riskerar att förlora sin enastående kvalitet i en strävan att värna sina privilegier. På så vis har det i vissa länder och inom vissa branscher bildats en sluten kast, som ofta är omöjlig att få tillträde till enbart på grundval av meriter, och rekryteringen sker istället i ökad utsträckning och alltför ofta enligt arvsprincipen.

Europaparlamentet har uppmanats att titta på frågan om tjänster på den inre marknaden och kommer i morgon att rösta om betänkandet om konkurrens inom sektorn för professionella tjänster. I år, mer än någonsin tidigare, lägger därför parlamentet grunden för att hitta en balans mellan å ena sidan åtgärder som ska öppna för konkurrens och därigenom avreglera tillträdet, särskilt med tanke på ungdomar i utbildningens slutskede, och å andra sidan åtgärder för att bevara kvaliteten på tjänsterna och inte minst skydda de europeiska medborgarna. Parlamentet lägger också grunden för att utforma en rättslig referensram och identifiera svårigheter som måste undanröjas, principer och förfaranden för referenskontroller som ska följas, en rättslig ram inom vilken medlemsstaterna såsom tidigare har nämnts fritt kan fatta egna beslut, helt i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Texten har tillkommit genom ett konstruktivt arbete i de olika politiska grupperna. Jag vill tacka föredraganden för att han i praktiken varit beredd att diskutera och godkänna de flesta ändringsförslagen. Många av dem har lagts fram av den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.

Parlamentet intar en tydlig ståndpunkt om tjänstesektorn som innebär att man gradvis vill undanröja regleringshinder, inte för att man har en okritisk, skeptisk och allmänt byråkratifientlig hållning och vill riva ner det nuvarande systemet, utan snarare för att kunna uppmuntra den positiva konkurrens och öppenhet för insyn och innovation som är en grundbult i en hållbar ekonomisk tillväxt och i konsumentskyddet. Regleringen och självregleringen inom sektorn för professionella tjänster måste anpassas till Lissabonstrategin, i synnerhet skyddet av allmänintresset, och får inte leda till diskriminering, särskilt inte diskriminering som grundar sig på ras, etniskt ursprung eller kön.

Betänkandet innehåller förslag som går i den riktningen. Till dessa hör främjande av uppförandekoder, där alla intressenter får en avgörande roll, inte minst via yrkesorganisationerna. Dit hör också vikten av att slopa särbestämmelser för reklam, som ses som en verklig informationskälla för konsumenterna, i synnerhet när det gäller karaktären på och kostnaderna för tjänster, stödet till etablerande av branschövergripande och sektorsövergripande tjänster för att stimulera innovation och konkurrenskraft i en allt mer komplex värld samt skapandet av villkor för att underlätta övergången från universitetsutbildning till yrken för professionella tjänster.

Jag hoppas att vi kommer att få stöd för de ändringsförslag vi lägger fram för parlamentet i vilka vi uppmanar medlemsstaterna att slopa systemet med fasta arvoden och minimiarvoden och förbudet mot att avtala priser på basis av resultat, när detta blir till hinder för tjänster av hög kvalitet och konkurrens. Jag anser att vi fortfarande har lång väg att gå och att medlemsstaterna måste rannsaka sig själva för att hitta den bästa tänkbara kombinationen av respekt för traditionen och en innovativ utveckling av professionella tjänster, vilket är en avgörande faktor om vi ska utveckla produktionssystemen och den sociala marknadsekonomi som kännetecknar Europa i en globaliserad värld.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfonso Andria, för ALDE–gruppen. – (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Behovet av att reformera de professionella tjänsterna inom EU har diskuterats i evig tid. Det finns olika uppfattningar i frågan. Somliga, däribland den tidigare kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor, Mario Monti, har alltid sagt sig vara för vad de beskriver som en nödvändig avreglering, inom ramen för en generell reform som syftar till att vitalisera EU:s ekonomi. Andra hävdar dock att det nuvarande systemet garanterar medborgarna en viss kvalitetsnivå på tjänsterna och därför bör behållas.

Personligen erkänner jag att de professionella tjänsterna är viktiga för att driva på EU:s ekonomiska tillväxt och jag håller med föredraganden om behovet av att påbörja en reformprocess inom tjänstesektorn, i syfte att avreglera de professionella tjänsterna. Överdriven reglering, fasta arvoden, fåtaliga yrkesorganisationer och ännu färre branschövergripande organisationer, liksom begränsningar för reklam, utgör ett hinder för att stärka konkurrenskraften inom EU och leder i många fall till att kvaliteten på tjänsterna inte kan garanteras.

Allt detta måste också ses i perspektivet av ett ökat fokus på konsumentskyddsfrågor. Som parlamentsledamöter är det vår uppgift att företräda medborgarna – medborgare som använder sig av professionella tjänster. I många regioner är användarnas intressen ofta underordnade belöningssystemen i tjänstehierarkin. Oligopolsituationer, där det ibland inte är helt rättvisande att tala om monopol, leder till högre priser på professionella tjänster och genererar merkostnader som i slutänden alltid belastar konsumenterna. Jag håller dessutom med föredraganden om att det är lämpligt att slopa särbestämmelserna för reklam, så att yrkesutövarna får möjlighet att informera användarna om sitt utbud av tjänster och dithörande priser. Å andra sidan anser jag självklart att det krävs regleringsinsatser för att stärka förbudet mot vilseledande reklam och tillhandahålla verktyg för ett reellt skydd av konsumenter och användare.

När det till sist gäller strävan att tillgodose behovet av ökad konkurrenskraft inom sektorn för professionella tjänster genom avregleringar och samtidigt skydda konsumenterna, stöder jag föredragandens värdefulla förslag att anta uppförandekoder och tillämpa självreglering. Jag vill därför än en gång lyckönska Jan Christian Ehler till ett utmärkt arbete.

 
  
MPphoto
 
 

  Johannes Blokland, för IND/DEM–gruppen. (NL) Herr talman! Det är inte självklart att konkurrensen inom sektorn för fria yrken bör vara obegränsad, något som än en gång framgår av Ehlerbetänkandet, liksom av praktiska erfarenheter. I Nederländerna har exempelvis de fasta priserna på notarietjänster avskaffats, medan många andra regleringar har bibehållits. Dessa regleringar behövs för att garantera kvaliteten. Frågan kom till exempel upp när jag helt nyligen talade med en speciallärare som ville starta eget, utan att behöva gå via det vanliga registreringsförfarandet på folkhälsoministeriet. Regeringen gjorde rätt i att föreskriva särskilda utbildningskrav för registrering och ersättning, något som självklart är av största vikt när det gäller tjänster inom folkhälsosektorn.

Kraven på auktorisation för olika yrkesgrupper utgör fortfarande ett hinder för att etablera sig i ett fritt yrke, och det finns i viss mån goda skäl härför. De professionella tjänsternas kvalitet kan inte garanteras om människor kan etablera sig i fria yrken utan restriktioner. Föredragandens ändringsförslag som gör denna subtila distinktion i betänkandet är därför nödvändigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! En översyn av delvis förlegade professionella uppförandekoder måste givetvis välkomnas, liksom att man undersöker om de behövs inom sektorn för fria yrken. Enligt min uppfattning är det emellertid inte aktuellt att avreglera alla berörda sektorer på samma sätt, utan hänsyn till deras olika karaktär. Det är väl känt att de fria yrkena tillhandahåller tjänster av hög kvalitet i allmänhetens intresse. Som jag ser det bör vi inte experimentera inom detta område. Det faktum att man exempelvis i Argentina och Frankrike nu överväger att återinföra bindande tariffer för notarietjänster visar att avregleringen inte är optimal. En kraftig ökning av antalet advokater och en tillhörande uppmjukning av arvodesstadgan har exempelvis i Tyskland lett till en situation där högt kvalificerad juridisk rådgivning bara kan erbjudas mot extremt hög timersättning, medan ett stort antal advokater i det lägre marknadsskiktet arbetar för bottenpriser. Det är paradoxalt om kommissionen å ena sidan vill begränsa yrkesutövarnas rättigheter och å andra sidan kräver att uppförandekoder och nya kvalitetskontroller ska införas till följd av att regleringarna slopas.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Tack för en givande diskussion. Jag vill svara på några av de viktigaste frågorna som har tagits upp.

Jan Christian Ehler efterlyste – med all rätta – en bättre ekonomisk konsekvensanalys av ändringar inom tillväxt och sysselsättning. När det gäller bedömning av den ekonomiska inverkan av reformer nämnde jag tidigare att eftersom det inte finns några planer på att harmonisera yrkeslagstiftningen i EU skulle det bli mycket svårt att förutse inverkan på ett riktigt sätt.

Vi föredrar en komparativ analys av vad de verkliga förändringarna faktiskt har inneburit i praktiken i de medlemsstater där de redan har gjorts. Det är därför vi anser att de nationella myndigheterna har en viktig roll eftersom de är väl lämpade att genomföra dessa analyser. Vi kommer dock även att reflektera ytterligare kring vad vi mer kan göra för att underlätta uppbyggandet av ekonomiskt underlag på EU–nivå.

När man talar om fria yrken såsom advokatyrket krävs hårda etiska normer och egenskaper. Kommissionen håller helt med om att genuina etiska normer behövs för att säkerställa goda styrelseformer och metoder inom yrken såsom advokatyrket. I det hänseendet bör en standard gälla oavsett vem tjänsterna tillhandahålls till: fasta priser och reklamförbud medför inte höga etiska standarder och högkvalitativa tjänster. Kvalitet och iakttagande av etiska standarder kan bättre säkerställas och kontrolleras genom lämpliga utbildningskrav och genom en effektiv övervakning av myndigheter eller yrkesorganisationer, bl.a. effektiva förfaranden för klagomål för kunderna. Uppförandekoder, som nämns här, är också ett positivt steg.

Kommissionen stöder avskaffandet av fasta priser och minimiarvoden samt användning av resultatarvoden. Det finns inget som tyder på att de juridiska tjänsternas kvalitet eller etiska standarder har försämrats i de medlemsstater där fasta priser och minimiarvoden har tagits bort. Även om kvaliteten har ett pris garanterar ett fast pris i sig inte kvalitet. Priskonkurrens med möjlighet att sälja billigare än konkurrenternas fasta minimiarvoden och användning av resultatarvoden kommer snarare att förbättra möjligheterna till rättslig prövning.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

 

21. Associeringsavtal mellan EU och Mercosur (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är ett betänkande (A6–0302/2006) av Daniel Varela Suanzes–Carpegna för utskottet för internationell handel om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal (2006/2035(INI)).

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Varela Suanzes–Carpegna (PPE–DE), föredragande. (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill till att börja med informera er om att kommissionsledamot Peter Mandelson har tagit kontakt med mig och förklarat varför han inte kan delta i debatten, vilket jag är tacksam för att han gjorde. Skälet är toppmötet om Indien i Finland. Detta ledde till ett intressant samtal med kommissionsledamoten om Mercosuravtalet, då jag förklarade för honom att Brasilien och Mercosurgruppen precis som Indien och Kina också är tillväxtekonomier, ett synsätt som kommissionsledamoten förvisso lyckligtvis delar.

När Doharundans dystra skådespel har tonat bort, när valet i Brasilien har ägt rum och när den politiska, ekonomiska och handelsmässiga grunden har lagts för EU:s förbindelser med Mercosur, vilket är parlamentets avsikt i det betänkande vi idag lägger fram, då hoppas jag att vi kommer att ta de avgörande stegen för att slutföra förhandlingarna om ett ambitiöst associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Mercosur.

Avsikten med vårt betänkande är som följer: att återupprätta en politisk, ekonomisk och kommersiell prioritering, att fastställa en uppsättning principer, regler och riktlinjer som tillsammans utgör en strategisk, politisk prioritering och förstärka ramverket för förbindelserna mellan två handelsblock. Om vi kan närma dem till varandra med hjälp av ett associeringsavtal, som utöver de politiska aspekterna av samarbetet innehåller en överenskommelse om att inrätta ett frihandelsområde, då kommer vi att ha tagit ett historiskt steg mot att skapa världens största frihandelsområde. I en tid då nya ekonomiska stormakter växer fram i öst, kan detta vara ett sätt att öka den ömsesidiga nyttan för två block som är förenade med historiska och kulturella band, med alla de fördelar detta kommer att medföra för medborgarna på båda kontinenterna.

Vi talar om en sammanlagd befolkning på drygt 700 miljoner invånare. I vårt betänkande kräver vi därför ett heltäckande, ambitiöst och balanserat avtal som grundar sig på tre pelare: ett politiskt och institutionellt kapitel om att stärka den demokratiska dialogen och det politiska samarbetet, ett kapitel om utvecklingssamarbete för att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling, och ett handelskapitel om upprättandet av ett utvecklat frihandelsområde med ett brett program som ska omfatta såväl ömsesidig avreglering av handeln med varor och tjänster som investeringar, offentlig upphandling, skydd av immateriella rättigheter, samarbete inom området för konkurrens och handelsskyddsinstrument, åtgärder för att underlätta handeln samt en bindande tvistlösningsmekanism.

Mexiko och Chile är goda exempel på hur våra förbindelser kan stärkas genom ett associeringsavtal. Med tanke på att Mercosur företräder 45 procent av Latinamerikas befolkning och utgör regionens största marknad, och 45 procent av dess BNP, finns det en tydlig tillväxtpotential på båda sidor. I motsats till utvecklingen i Latinamerika som helhet, där importen från USA är tre gånger så stor som den från EU, är EU:s andel av importen inom Mercosur ungefär 25 procent, jämfört med 20 procent från Förenta staterna.

På institutet för politiska studier i Paris uppskattar man kostnaden för ett uteblivet avtal till minst 3,7 miljarder euro per år för handel med varor och till mer än 5 miljarder euro om investeringar och tjänster tas med i beräkningen. Handelsavtalet måste vara övergripande och omfatta alla sektorer, även om vissa produkters särskilda känslighet givetvis bör beaktas, såsom anges i betänkandet.

Vi ville inte gå in och i detalj beskriva hur olika undersektorer påverkas av avtalet, utan ansåg det istället vara lämpligt att göra en helhetsanalys och analysera de ömsesidiga intressen som står på spel i förhandlingarna i stort. I vårt betänkande tar vi därför både upp EU:s intressen i Mercosur och Mercosurs intressen i EU, och vi ägnar särskilda avsnitt åt en rad viktiga områden. Dessa är exempelvis jordbruk, där vi tar upp jordbruksstöd, geografiska ursprungsbeteckningar, bioetanol, osv., och marknadstillträde för icke–jordbruksprodukter, där vi särskilt tar upp fiske och sårbarheten för vissa bearbetade produkter, exempelvis tonfisk på burk. Vi nämner vidare tjänstesektorn, där det är viktigt att åstadkomma reella förbättringar och införa ett tydligt och stabilt regelverk, investeringar, som har avgörande betydelse för en hållbar ekonomisk utveckling och för att generera sysselsättning och välstånd, offentlig upphandling och immateriella rättigheter, behovet av att tydligt identifiera möjliga handelshinder och harmonisera reglerna för standardisering, ackreditering, certifiering, etc., för att främja rättvis handel och konkurrens, samt inrättandet av ett institutionaliserat instrument för tvistlösning.

Vid sidan om de rent tekniska och kommersiella aspekterna omfattar betänkandet också mekanismer som krävs för de små och medelstora företagens industriella, sysselsättningsrelaterade och sociala samarbete och frågor om teknik, vetenskap, miljöåtgärder, energi och kommunikation, liksom Europeiska unionens mekanismer för bistånd och solidaritet.

Slutligen berör vi det nödvändiga interparlamentariska samarbetet mellan Europaparlamentet och Mercosurparlamentet i syfte att öka avtalets demokratiska förankring och anpassa dess ibland överdrivet tekniska aspekter till uppfattningen hos de medborgare som vi företräder, och därigenom ge avtalet en mer folklig dimension.

Genom detta betänkande anser vi att Europaparlamentet tydligt framför sitt stöd för ett långtgående och ambitiöst associeringsavtal mellan den gamla världen och en stor del av den nya världen, som vi vill ska integreras, och vi uppmanar kommissionen att skynda på förhandlingarna så att avtalet kan börja tillämpas så snart som möjligt, till gagn för medborgarna på båda kontinenterna.

Jag vill avsluta med att tacka alla de parlamentariska grupperna för deras ovärderliga förståelse och stöd. Jag har fått mycket förståelse och stort stöd och jag behövde så mycket som möjligt av den varan för att kunna nå den breda överenskommelse vi ville ha.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! På min kollega Peter Mandelsons vägnar skulle jag vilja gratulera föredraganden och utskottet för internationell handel till betänkandet om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal.

I detta betänkande ges en mycket omfattande bild av de aktuella förbindelserna mellan EU och Mercosur på det ekonomiska och politiska området, och kommissionen instämmer till största delen i den analys som presenteras i detta betänkande.

Kommissionen är i mycket stor utsträckning ense med utskottet för internationell handel om att slutandet av ett ambitiöst och balanserat associeringsavtal mellan EU och Mercosur är ett strategiskt mål.

Kommissionen har fortfarande en stark vilja att sluta avtalet med Mercosur så snart som detta är tekniskt och politiskt genomförbart. Ett sådant avtal skulle utgöra en plattform för att främja förbindelsen mellan de två regionerna och för att främja de gemensamma värderingar och mål som förenar oss.

Genom ett avtal mellan EU och Mercosur skulle man få till stånd den första interregionala associeringen någonsin och det största frihandelsområdet i världen, vilket skulle omfatta nästan 700 miljoner människor. Som påpekas i betänkandet från utskottet för internationell handel skulle ett sådant associeringsavtal möjliggöra för båda regionerna att svara effektivare på globaliseringens utmaningar. Det skulle öka våra ekonomiers konkurrenskraft, öka tillväxten och därmed bidra till ekonomisk och social sammanhållning. Skapandet av världens största marknad skulle innebära ett enormt uppsving för skapandet av arbetstillfällen, för ekonomiska reformer och för produktiviteten. Ett frihandelsavtal med Mercosur är ett mycket bra exempel på hur EU:s handelspolitik kan bidra till EU:s mer allmänna strävan när det gäller ekonomiska reformer och konkurrenskraft.

Ett interregionalt avtal med Mercosur skulle också fungera som ett verktyg för att stödja integrationsarbetet inom Mercosur och Latinamerika. Venezuelas anslutning till Mercosur i år medför en utvidgning av regionen, och kommissionen hoppas även att arbetet med att bredda och fördjupa integrationen i regionen kommer att fortsätta. Vi vet från vår egen europeiska erfarenhet att de reformer och anpassningar som är nödvändiga för integrationen inte är lätta att åstadkomma. Men vi vet också att det man vinner på detta gör det värt att försöka.

Ett avtal skulle också skapa ett öppnare och stabilare affärsklimat för företagen inom EU och Mercosur, vilket skulle bidra till att locka större flöden av investeringar. Investeringar – och framtida investeringar – skulle kunna bli det som mest formar vårt framtida ekonomiska partnerskap med Mercosur. Trots att utländska direktinvesteringar inom Mercosur ökade under 2004 och 2005 har regionens relativa andel i förhållande till globala EU–investeringar varit på nedåtgående ända sedan 1990–talet. Detta ger anledning till oro eftersom investeringar innebär överförande av know–how, industrialisering och arbetstillfällen. Denna relativa nedåtgående trend för Mercosur–regionen i förhållande till resten av världen, särskilt Asien, är en av utmaningarna i samband med det framtida avtalet och möjligtvis den viktigaste potentiella ekonomiska fördelen med avtalet.

Låt mig bara säga några ord om valet av tidpunkt. I betänkandet från utskottet för internationell handel efterfrågar ni att man ska upprätta ett tidsschema för förhandlingarna med vars hjälp vi skulle kunna slutföra förhandlingarna mellan EU och Mercosur så snart som möjligt. Kommissionen är fast besluten att slutföra dessa förhandlingar så snart som det är tekniskt och politiskt genomförbart, men vi har alltid ansett att förhandlingarnas innehåll är viktigare än den tid de tar. Vad vi vill uppnå är ett ambitiöst, omfattande och balanserat avtal som går utöver våra WTO–åtaganden. Som påpekas i betänkandet från utskottet för internationell handel kostar det att inte ha ett avtal. Men det finns också en långsiktig kostnad för de möjligheter som man missar genom att ha ett dåligt avtal.

Det finns ett samband mellan tidsplaneringen och kopplingen mellan dessa biregionala förhandlingar, framstegen inom WTO:s utvecklingsagenda från Doha och de två förhandlingarnas inbördes ordning. I detta avseende instämmer kommissionen till fullo i den analys som görs i betänkandet från utskottet för internationell handel. Dessa båda processer kan i stor utsträckning samverka. De är inte ömsesidigt uteslutande utan kompletterar varandra.

Låt mig avslutningsvis ge er ett budskap som jag är säker på att ni håller med mig om: Av strategiska och politiska skäl är kommissionen fortfarande besluten att förhandla fram och sluta ett ambitiöst och balanserat avtal med Mercosur.

Handeln är en viktig del av detta avtal, men inte det enda viktiga. Utöver själva handelsförhandlingarna bör vi inte heller förlora detta avtals strategiska, politiska och ekonomiska grund ur sikte. Låt oss inte glömma ett framtida associeringsavtals strategiska dimension, som innebär att verka för en förbindelse mellan regionala block som främjar fred, stabilitet, välstånd, sociala framsteg och demokrati.

 
  
MPphoto
 
 

  Filip Kaczmarek (PPE–DE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling.(PL) Herr talman! Jag vill framföra mina hjärtliga lyckönskningar till föredraganden, Daniel Varela Suanzes–Carpegna, för hans mycket framgångsrika betänkande om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal. Detta är ett viktigt betänkande som kom vid en lämplig tidpunkt.

Som vi vet har förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Mercosur en lång och stormig historia. I det rådande läget – när Dohaförhandlingarna har misslyckats – behöver vi sända en stark och tydlig signal om att ett associeringsavtal är nödvändigt och gynnsamt för både Mercosurländerna och för EU–länderna. Det krävs också ett större politiskt engagemang och stöd om förhandlingarna mellan EU och Mercosur i slutänden ska bli framgångsrika. Jag anser att föredraganden har varit mycket framgångsrik här. Betänkandet skickar en positiv signal och kan spela en viktig och positiv roll för att bana väg för kommande förhandlingsetapper.

Jag vill också tacka föredraganden för att han beaktat de många förslagen och synpunkterna från utskottet för utveckling, som jag företrädde i egenskap av föredragande. Jag vill tacka för att ni betonat behovet av att bibehålla jämvikten mellan handel och utveckling i avtalets sluttext så att avsnitten om handeln inte kommer i konflikt med avsnitten om utveckling, och för att ni betonar behovet av att ställa upp garantier om att bestämmelserna om utvecklingsbistånd är effektiva för att bekämpa fattigdom och överensstämmer med EU:s förhandlingspolitik.

Utskottet för utveckling har pekat på olika aspekter av utvecklingssamarbetet. Det är uppenbart att bättre ekonomiska villkor och handelsvillkor kan bidra till att lösa vissa av de sociala problemen i Mercosurländerna. Utskottet för utveckling betonar behovet av att öka stödet till social utveckling, utbildning, minskade sociala klyftor, en mer jämlik fördelning av inkomster, och minskad fattigdom. Vi anser också att vi bör stödja små och medelstora företag och balansera investeringar i jordbruk, turism och infrastruktur mot miljöskydd. En viktig fördel med betänkandet är att det stärker institutionerna inom Mercosur. Ett sätt som föreslås för att nå detta mål är att stärka samarbetet på parlamentarisk nivå, något som skulle få mycket positiva effekter.

 
  
MPphoto
 
 

  José Ignacio Salafranca Sánchez–Neyra, för PPE-DE–gruppen. (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja inleda med att gratulera föredraganden, Daniel Varela Suanzes–Carpegna, till det utmärkta arbete som han har gjort för utskottet för internationell handel.

Jag vill också beklaga att den ansvarige kommissionsledamoten, Peter Mandelson, är frånvarande, fastän han åtminstone var hövlig nog att ringa föredraganden för att förklara, vilket inte händer särskilt ofta i dessa fall.

Herr talman! I egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor vill jag säga att jag skulle ha uppskattat ett mer bestämt åtagande från kommissionen om den tidsram som föredraganden efterfrågat i sitt betänkande. Tio år är en lång tid för att förhandla om ett avtal som, vilket föredraganden och kommissionsledamoten har påpekat, är ett avtal om politisk associering, ekonomisk samordning och ekonomiskt samarbete.

Det är tydligt att EU inte har visat någon bristande vilja. Jag anser att en av medlemsstaterna i Mercosur har uttryckt ett klart och bestämt stöd för den multilaterala rundan, och erfarenheten med Chile och Mexiko – som Daniel Varela Suanzes–Carpegna påminde oss om – visar tydligt att det är möjligt att gå mycket längre än de förväntningar som framställts vid den multilaterala rundan.

Därför anser jag att där det finns vilja, finns det en väg. Fastän denna typ av avtal kännetecknas av kommersiella aspekter, när det gäller tredje generationens avtal som innefattar demokratiklausulen, är det tydligt att vi efter toppmötet i Wien och efter misslyckandet med den multilaterala rundan måste ta steget fullt ut.

Jag menar att Europeiska kommissionen tydligt och bestämt måste stödja dessa associeringsavtal, eftersom Latinamerika inte behöver allmosor, utan möjligheter. Detta associeringsavtal mellan EU och Mercosur ger oss alla en utmärkt möjlighet att arbeta mot våra gemensamma mål som innebär mer demokrati, större integration och självklart smidigare och effektivare handel, vilket för med sig fred, framsteg och välstånd för alla.

 
  
MPphoto
 
 

  Javier Moreno Sánchez, för PSE-gruppen. (ES) Herr talman, mina damer och herrar, fru kommissionsledamot! Jag vill inleda med att gratulera föredraganden Daniel Varela Suanzes–Carpegna till hans utmärkta betänkande, och som skuggföredragande för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill jag tacka honom för vårt nära samarbete sedan de inledande diskussionerna i utskottet för internationell handel. Detta samarbete har bidragit till ett balanserat betänkande som innefattar det tydliga budskap som parlamentet vill ge till kommissionen: Fru kommissionsledamot! Det finns flera anledningar till att vi vill att ett associeringsavtal så snart som möjligt ska upprättas mellan EU och Mercosur.

För det första kommer detta avtal att vara mycket mer än bara ett handelsinstrument. Det kommer att vara ett instrument som främjar fred, multilateralism och dialog och som kommer att möjliggöra för båda blocken att anta en politik som främjar gemensamma ekonomiska, sociala och geopolitiska värderingar och intressen.

Det kommer att innebära den första interkontinentala associeringen mellan nord och syd och utgör ett alternativ till andra integrationsförsök, såsom det amerikanska frihandelsområdet (FTAA), som mer hade att göra med en önskan att dominera handeln.

Vidare kommer associeringen mellan EU och Mercosur att skapa världens största region av delat välstånd, som kommer att gynna mer än 700 miljoner medborgare, vilket tidigare talare har sagt. Ett stärkt samarbete kommer att möjliggöra genomförandet av en politik för ekonomisk och social sammanhållning med syfte att främja utveckling, jämlikhet och välstånd för båda regionernas medborgare.

För det slutliga betänkandet bedömer socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet att det är nödvändigt att i högre grad involvera sociala aktörer i integrationsprocessen och att ha en verkligt interparlamentarisk dimension mellan EU och Mercosur. Vi hoppas att de andra grupperna kommer att stödja våra ändringsförslag i denna riktning.

Fru kommissionsledamot! Trots att ansträngningar som inte leder någonstans kan vara nedslående måste kommissionen göra allt den kan för att avtalet ska kunna slutas och sätta stopp för den känsla av stagnation och pessimism som på senare tid har omgärdat de multilaterala och bilaterala handelsförhandlingarna.

Jag ska avsluta med en fråga, fru kommissionsledamot: Skulle ni kunna ge oss någon information om processen med Venezuelas anslutning till Mercosur och säga oss vilka konsekvenser denna process har för de pågående förhandlingarna?

 
  
MPphoto
 
 

  Helmuth Markov, för GUE/NGL–gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag anser att det är rätt att EU strävar mot fördelaktiga och nära förbindelser med de mest olikartade regioner i världen och självklart även med Mercosur. Emellertid är det enligt min synpunkt fel om kommissionen genom sådana avtal försöker att bakvägen genomföra det som avslogs av merparten av länderna under WTO–förhandlingarna, nämligen en liberalisering av internationell handel mellan partnerländer med mycket olika ekonomiska och sociala villkor utan att man tar hänsyn till dessa länders olika omständigheter. Toppmötet mellan EU och Latinamerika som ägde rum i Wien, samt det parallella mötet ”Enlazando alternativas” i maj, gav en möjlighet att bättre förstå önskemålen från de nya rösterna i Latinamerika och att forma förbindelser i befolkningens intresse i båda regionerna på ett mer balanserat sätt, och inte bara till fördel för industri och handel.

För några dagar sedan presenterade kommissionen ett meddelande om sin handelspolitiska strategi där man fokuserade mer än tidigare på ekonomisk liberalisering. Under gårdagens debatt betonade kommissionsledamot Peter Mandelson åter att han delar samma grundläggande hållning. Jag skulle inte vilja rekommendera en sådan grundläggande hållning. Betänkandet innehåller referenser som jag bedömer som mycket viktiga, såsom att betona principerna om ”mindre än fullständig ömsesidighet” och ”särskild och differentierad behandling” beroende på utvecklingsnivåerna.

På det hela taget förordas emellertid i betänkandet de kända kraven på liberalisering och man går även bortom dessa genom att till exempel godta att investeringsområdet utgör ämnet för ett kapitel i avtalet mellan EU och Mercosur. Som ett resultat av internationella protester har detta dock i sin helhet tagits bort från förhandlingarna om utvecklingsstöd inom ramen för Doharundan.

Min grupp stöder ett rättvist associeringsavtal men inte den väg man valt mot ett frihandelsområde mellan EU och Mercosur.

 
  
MPphoto
 
 

  Kader Arif (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Daniel Varela Suanzes–Carpegnas betänkande påminner oss med rätta om att EU och Mercosur borde stärka sitt samarbete, och han bör gratuleras till detta. Under de senaste månaderna har förhandlingarna med Mercosur snarast stannat av och de flesta kontroversiella frågorna väntar på att redas ut vid WTO–förhandlingarna. Mot bakgrund av de nyligen uppskjutna förhandlingarna i Doharundan måste vi hädanefter visa en orubblig politisk vilja att återuppta dessa diskussioner.

Bilaterala förhandlingar mellan olika regioner förutsätter en hög grad av ekonomisk och politisk integration mellan de två partnerna. Mercosur förefaller emellertid försvagat av asymmetrin bland dess medlemmar och av att deras intressen ibland går isär. Dess institutioner behöver därför konsolideras, särskilt genom att man inrättar ett regionalt parlament och ett bindande instrument för tvistlösning. Vidare måste man ta Venezuelas medlemskap i beaktande, vilket utan tvivel kommer att ge blocket en mer politisk karaktär och förändra den ekonomiska maktbalansen.

Eftersom det i hög grad ligger i EU:s intresse att förhandla med en stark partner måste EU politiskt och ekonomiskt stödja framväxandet av Mercosur som ett integrerat regionalt block. Detta område har makt att tillsammans med oss förstärka den multilaterala struktur och den ekonomiska och sociala modell som vi tror och hoppas på.

 
  
MPphoto
 
 

  Antolín Sánchez Presedo (PSE). – (ES) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja inleda med att gratulera min landsman, Daniel Varela Suanzes–Carpegna, till hans betänkande och till hans öppna och positiva synsätt, vilket jag hoppas kommer att leda till ett betydande samförstånd här i parlamentet.

Mercosur har över 230 miljoner invånare, det är ett av världens fem största ekonomiska områden och det är det största i termer av livsmedelsproduktion.

Förbindelserna mellan EU och Mercosur har djupa historiska rötter och en gemensam kulturell grund. Associeringsavtalet är därför det bästa receptet för att utvidga våra förbindelser och stimulera utbytet oss emellan.

Jag är glad över att våra ändringsförslag har införlivats i betänkandet, där man betonar det demokratiska inslaget i vår förbindelse, som grundas på gemensamma värderingar, den parlamentariska dimensionen och civilsamhällets aktiva deltagande. Jag anser att vi fortfarande bör göra ytterligare insatser i samband med dessa aspekter, vilket Javier Moreno Sánchez har påpekat.

Jag är också nöjd med införlivandet av våra förslag om att utvidga förbindelserna inom fiskeri och turism, skapa lämpliga lagstiftningsramar, intensifiera utbyten och öka investeringarna – med en lämplig harmonisering av redovisnings– och revisionsstandarder – och att ta itu med hindren för rationalisering av den offentliga sektorn.

Slutligen vill jag uppmana kommissionen att behandla detta avtal som ett mål av högsta politiska prioritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka parlamentet för deras kommentarer. Jag har noga noterat dessa, och jag kommer att förmedla dem till min kollega, kommissionsledamot Peter Mandelson, så att han kan beakta dem.

Av strategiska och politiska skäl är kommissionen fast besluten att förhandla fram och sluta ett ambitiöst och balanserat avtal med Mercosur. Följaktligen förblir ett sådant avtal en prioriterad fråga. Deltagandet i förhandlingar med andra partner innebär för övrigt inte att vi ger lägre prioritet åt ett avtal med Mercosur. Fördraget om Venezuelas anslutning har undertecknats av medlemsländerna i Mercosur. För att Venezuela ska bli en fullvärdig medlem måste dock detta fördrag också ratificeras av parlamenten. Vi i kommissionen ser inte att Venezuelas anslutning skulle utgöra något större hinder för förhandlingsprocessen.

Mycket har här sagts om utveckling. EU är den i särklass största givaren, och vi planerar att betala ut omkring 50 miljoner euro under perioden 2007–2013.

Jag tror att Europaparlamentet och kommissionen av ekonomiska, kulturella och politiska skäl delar samma åsikt när det gäller att sluta ett ambitiöst och balanserat avtal mellan EU och Mercosur. Detta är ett strategiskt mål.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

 

22. Bär– och körsbärsförädlingssektorn (debatt)
MPphoto
 
 

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är en muntlig fråga (O–0085/2006 – B6–0435/2006) till kommissionen från Joseph Daul och Janusz Wojciechowski för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om situationen inom bär– och körsbärsförädlingssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE), frågeställare.(PL) Herr talman! Vi kan konstatera den växande betydelse som marknaden för frukt och grönsaker har. Detta är delvis ett resultat av ökande konsumtion och av jordbruksföretagares intresse av att odla sådana produkter för att förbättra sin inkomst. Under anslutningsförhandlingarna fanns det, trots goda exempel på lösningar inom marknaderna för tomater, persikor och citrusfrukter, en bristande vilja från EU att hitta en positiv lösning på problemet inom marknaden för bär. 2004 var ett svårt år för bärodlare i Polen. Jag skickade mitt första brev om detta ämne till före detta kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk, Franz Fischler, i juli 2004. Samtidigt började Europeiska kommissionen att arbeta på att förenkla den gemensamma marknaden för frukt och grönsaker i EU, om vilket den rapporterade i augusti 2004. I mars 2005 tog Europaparlamentet ställning i frågan.

Som en följd av flera ingripanden och anföranden av polska parlamentsledamöter riktade till jordbruksutskottet lyckades vi övertyga vår ordförande Joseph Daul att yttra sig i denna fråga. Som ett resultat av detta mottog Polen i april och juli 2005 expertbesök av företrädare för Europeiska kommissionen som undersökte frågan om bär– och körsbärsmarknaden i Polen och upprättade en rapport. År 2005 fick polska bärodlare negativ avkastning på produktionen inom denna marknad. Under 2006 inkluderade Europaparlamentets jordbruksutskott i sitt program en session i Polen, vilket möjliggjorde för parlamentsledamöterna att själva se de svårigheter som deras polska kolleger hade talat om. Kommissionsledamoten, som inte är närvarande här i dag, kände troligen redan väl till problemet. För övrigt är jag nyfiken på att veta om någon i kommissionen har räknat hur många anföranden ledamöterna har hållit i denna fråga.

Under besöket i Polen presenterade Europeiska kommissionen för första gången en rapport om situationen inom bär– och körsbärsförädlingssektorn. Rapporten är ofullständig eftersom man där inte tar hänsyn till bristen på övergripande integration, det vill säga relationerna mellan jordbruksföretagarna och förädlingsföretagen. I rapporten nämns heller inte att odlare inom denna näring inte ingår i ägandestrukturen och att utländskt kapital dominerar. Inte heller presenteras där scenarier för den förväntade framtida utvecklingen av situationen på marknaden för bär. Det uppges att alla problem inom just denna polska marknad måste lösas av sig själva. År 2006 har liksom de två föregående åren åter visat sig oerhört svårt för bärodlare och det har varit ett krisår. Jordbruksutskottet har därför efterfrågat att åtgärderna mot detta ska snabbas på och intensifieras. Resultatet är dagens debatt och den resolution som parlamentet kommer att anta vid morgondagens omröstning. Vi har nu den slutliga versionen, så låt oss gå igenom den.

Ledamöterna uppmanar Europeiska kommissionen att för det första vidta åtgärder för att förbättra konkurrenskraften för bär i EU. För det andra bör kommissionen omedelbart vidta åtgärder för att begränsa alltför stor import av bär från tredjeländer till dumpade priser. Som vi vet beslutade kommittén för antidumpningsåtgärder i går att omedelbart införa tullar på frysta jordgubbar som exporteras av kinesiska företag. Dessa ytterligare tullar kommer att ligga på 0 procent, 12,6 procent eller 32,4 procent beroende på situationen. För det tredje bör en stödmekanism för producentgrupper inrättas, som skulle ge producenter större incitament att bilda grupper, till exempel genom att fördubbla graden av stöd för grupper som bildas och sedan erkänns. För det fjärde bör andra instrument införas, såsom en särskild skyddsklausul, mekanismer för ingångspriser eller att man inkluderar bär på listan över känsliga produkter. En femte rekommendation är att man för att stabilisera marknaden inför ett system för att stödja förädlingen av bär såsom jordgubbar eller hallon i likhet med det som för närvarande används för tomater, persikor eller citrusfrukter.

När det gäller den sista punkten vet jag att kommissionsledamot Mariann Fischer Boel, som inte är närvarande i dag, var ganska skeptisk, vilket är anledningen till att det kan vara värt att överväga införandet av ett regionalt betalningssystem för odling av bär för förädling. Detta skulle ske utöver de nuvarande stöden inom systemet för enhetlig arealersättning. En liknande lösning föreslås för att reformera bananmarknaden, där det finns en förändring av reglerna för att bevilja stöd för produkter uttryckta i ton till förmån för stöd som beräknas på landarealen. För att öka sektorns konkurrenskraft måste dessa betalningar åtföljas av en förpliktelse att gå med i producentgrupper eller producentorganisationer och en förpliktelse att sälja produkter inom ramen för avtal. Resolutionen innehåller också ett antal andra intressanta åtgärder och förslag.

Bärodlarna har förlorat tre år, och i den takt som saker utvecklar sig med reformen av marknaden förefaller det som om de kommer att förlora ytterligare två år. Först i april 2007 planerar man att lägga fram lagförslag för lösningar inom frukt– och grönsakssektorn.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Tack för er fråga. Såvitt jag förstod innehåller den sex punkter, och jag kommer att behandla dessa en och en.

Punkt ett: I går presenterade kommissionens avdelningar ett förslag för medlemsstaterna vid antidumpningskommittén. Det är ett förslag till förordning för att införa tillfälliga tilläggsbelopp för import av frysta jordgubbar från Kina. Det skriftliga förfarandet för kommissionens antagande har inletts.

När det gäller den andra punkten kommer frågan om den låga organisationsnivån i nya medlemsstater att beaktas inom ramen för förberedandet av förslaget om reform av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker.

När det gäller punkt tre föreslog kommissionen nyligen att man skulle förenkla reglerna om statligt stöd för att underlätta krisstöd. Särskilt föreslås det att stöd för att kompensera för dåligt väder under vissa förutsättningar inte längre skulle kräva förhandstillstånd från kommissionen.

Punkt fyra gäller krishantering. Frågan om krishantering kommer att beaktas i kommissionens reformförslag för frukt och grönsaker.

När det gäller punkt fem är kommissionen inte positiv till att införa EU–subventionerade program för upprotning. Emellertid har medlemsstaterna möjligheten att genomföra nationella program förutsatt att de är i enlighet med reglerna för statligt stöd.

Slutligen, punkt sex: Marknadsföring är verkligen en viktig aspekt. EU–medel finns tillgängliga för marknadsföring av program, och låt mig påminna er om att de flesta av de ovan nämnda aspekterna undersöks i samband med att man förbereder de förslag till reform av den gemensamma organisationen av marknaden som kommissionen kommer att lägga fram inom kort.

 
  
MPphoto
 
 

  Csaba Sándor Tabajdi, för PSE–gruppen.(HU) Den handlingsplan som förberetts av Europeiska kommissionen är en bra grund och antidumpningsbeslutet om kinesiska jordgubbar är positivt, fastän detta inte är någon varaktig lösning. Den enda förtroendeingivande och långsiktiga lösningen skulle vara att dessa typer av produkter – körsbär, sura körsbär, bär, svamp och majs – tas med bland produkter avsedda för förädling, och därmed bland dem som kan erhålla produktionsstöd inom ramen för reformen av frukt– och grönsakssektorn.

Detta skulle vara av mycket stor betydelse särskilt för de nya medlemsstaterna, i synnerhet eftersom producenterna i de nya medlemsstaterna i år bara får 35 procent av direktstödet. Om produkterna inom denna sektor inte inkluderas bland dem som är avsedda för förädling, kommer det inte att finnas någon hjälp av verklig betydelse för de nya medlemsstaterna. Jag har kämpat för detta i över ett och ett halvt år och kommer att fortsätta att göra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Janusz Wojciechowski, för UEN–gruppen.(PL) Herr talman! Fastän vi har diskuterat bär, har vi haft hårda strider om dessa sedan början på denna mandatperiod. Jag är mycket glad över att bärodlarnas svåra situation har mött förståelse i parlamentet. I egenskap av polsk parlamentsledamot skulle jag vilja tacka alla mina kolleger för detta. Jag tackar er för er förstående inställning i denna fråga som framför allt påverkar jordbruksföretagare i mitt eget land. Jag tackar er för er solidaritet, särskilt vår kollega från jordbruksutskottet som personligen kom till Polen för att möta jordbrukare och se deras situation på plats.

Förslaget till resolution innehåller åtgärder som våra jordbruksföretagare kommer att bli nöjda med och som kommer att leda till en stabilisering av marknaden för bär, vilket är mycket viktigt för denna betydelsefulla sektors framtid. Skydd mot alltför stor import, ett inkluderande av bär på listan över känsliga produkter, utökat stöd till producentgrupper och kompensation för bär som inte säljs under krisen är alla mycket välbehövda lösningar.

Jag tror att uttalandena i denna resolution inte endast kommer att finnas på papper och att Europeiska kommissionen snabbt kommer att lägga fram särskilda lagförslag. Som medförfattare till förslaget till resolution ber jag er att rösta för detta förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN).(PL) Herr talman! Dagens debatt om situationen inom bär– och körsbärsförädlingssektorn utgör höjdpunkten på över två års diskussioner om denna nyckelfråga för odlare och förädlare inom EU. Bristen på skydd för den inre marknaden, dumpning, naturkatastrofer, låga priser samt girighet och ohederlighet bland många inköpare har lett till enorma förluster för bär– och fruktodlare, särskilt i nya medlemsstater såsom Polen, som står för två tredjedelar av EU:s produktion av sådana produkter.

Den svåra situationen på marknaden för bär har haft störst effekt på jordbruksföretagare i den fattigaste regionen i EU, Lubelszczyzna, som står för en sjättedel av den totala produktionen. I mitt parlamentariska arbete har jag ofta tagit upp denna fråga i olika former. Jag är därför glad över att vår debatt i dag kommer att avslutas med en konkret resolution som kommer att hjälpa oss att rätta till de fel vi gjorde vid förhandlingarna i Köpenhamn och skapa en grund för det beslut som tusentals jordbruksföretagare väntar på.

Därför tackar jag alla ledamöter för deras samarbete och ser fram emot deras positiva stöd för resolutionen vid omröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, (UEN).(PL) Herr talman! Vi diskuterar bärsektorn i en situation där Europeiska kommissionen efter nästan två års ansträngningar från många ledamöters sida har beslutat att införa antidumpningstullar på frysta jordgubbar importerade från Kina. Detta är ett efterlängtat beslut som man hoppas kommer att begränsa hotet från ökad export av frysta jordgubbar från Kina till dumpade priser. Jag vill uttrycka en förhoppning om att Europeiska kommissionen snart också kommer att sätta i verket andra förslag som ryms inom de förslag till resolution som utarbetats av Joseph Daul och Janusz Wojciechowski, såsom skyddsklausuler, ingångspriser, kompensation för förluster på grund av ogynnsamma väderförhållanden eller en kris på marknaden, och en stark stödmekanism för producentgrupper och producentorganisationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Tack för era bidrag till denna debatt. Jag kommer att informera min kollega, kommissionsledamot Mariann Fischer Boel, om de spörsmål som ni har tagit upp.

Alla dessa punkter beaktas och diskuteras grundligt inom ramen för förberedandet av den kommande frukt– och grönsaksreformen, som strax ska vara färdig. Jag ska göra mitt allra bästa för att svara på några av de frågor som ni har tagit upp.

Csaba Sándor Tabajdis fråga kretsade kring tanken att kommissionen bör införa stöd till producentorganisationer som säljer bär till förädlingsindustrin. En annan sak han tog upp gällde stöd till producentorganisationer som säljer bär till förädlingsindustrin vid en tidpunkt då befintliga program ses över i samband med reformen av sektorn. Kommissionen anser att införandet av ett sådant stödprogram tekniskt sett skulle vara bristfälligt. Det skulle också komma olägligt och skulle inte vara i linje med principerna bakom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

”Kommissionen bör planera och genomföra åtgärder som begränsar en alltför stor import av bär, särskilt sådan import som sker till dumpade priser.” Det är sant att vissa av de svårigheter som finns inom sektorn för jordgubbar för bearbetning beror på lågprisimport av frysta jordgubbar från tredjeländer. Kommissionen presenterade i går, för medlemsstaterna och antidumpnings– och antisubventionskommittén, ett förslag om att införa tillfälliga antidumpningsåtgärder för import av frysta jordgubbar från Kina. Förfarandet för kommissionens antagande har inletts. Inom de andra undersektorerna spelar import från tredjeländer antingen en marginell roll – till exempel när det gäller svarta vinbär och surkörsbär – eller har minskat under de senaste åren – som till exempel är fallet med hallon. När det gäller frysta hallon har Polen ökat sin marknadsandel under de senaste åren, på bekostnad av import från tredjeländer.

Herr Siekierski! Ni frågade om stödprogram för att sammanföra producenter. Dessa existerar både inom den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker och i lagstiftningen om landsbygdsutveckling. Kommissionen har i sin rapport om situationen inom sektorn för bär och körsbär antytt att den inom ramen för reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker kan komma att föreslå särskilt ytterligare stöd till medlemsstater med låg organisationsnivå, och detta håller man på att överväga i samband med förberedandet av reformen.

Czesław Adam Siekierski, Janusz Wojciechowski och andra vill inkludera bär på förteckningen över känsliga varor och få dem att omfattas av den särskilda skyddsklausulen och systemet med ingångspriser. Den särskilda skyddsklausulen infördes i Uruguayrundan för produkter som hade tariffer. I fallet med frukt och grönsaker gäller detta produkter inom referensprissystemet. Det är inte längre möjligt att utöka förteckningen över produkter som omfattas av den särskilda skyddsklausulen. På samma sätt gäller systemet med ingångspriser produkter som tidigare omfattades av referensprissystemet. Det finns ingen möjlighet att bär kan omfattas av systemet med ingångspriser.

 
  
MPphoto
 
 

  Talmannen. Fru kommissionsledamot! Tack för era upplysningar. Körsbär är också mina favoritbär, så nu jag kan sova lugnare. Jag hoppas att detta även gäller de andra ledamöterna.

Jag har mottagit ett resolutionsförslag (B6–0525/2006(1)), som lagts fram i enlighet med artikel 108.5 i arbetsordningen.

Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

 
  

(1) Se protokollet.


23. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet

24. Avslutande av sammanträdet
  

(Sammanträdet avslutades kl. 23.55.)

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy