Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 oktober 2006 - Strasbourg

9. Röstförklaringar

Betänkande: Berger (A6-0329/2006)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Min hänvisning till arbetsordningen grundar sig på artiklarna 6.7 och 7 av de regler som gäller immunitet. Med tanke på det fall där åtgärder vidtas mot vår kollega ledamoten Mario Borghezio bara för att han till följd av en dom skrev ordet ”skam” på trottoaren, ett ord som det vidare gick att ta bort från trottoaren, vill jag efter detta hycklande beslut bara säga: Föredraganden borde skämmas, och det borde även kommissionen och detta parlament av hycklare och bedragare som till försvar för immuniteten tillämpar en rättspraxis med variabel geometri.

Betänkande: Chichester (A6-0348/2006)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder Giles Chichesters betänkande. Jag anser att satellitsystemet Galileo tjänar två vitala syften. För det första kommer det att göra EU oberoende av Förenta staterna, i samarbete med dess partner, i strävan att utveckla och sprida ett globalt satellitsystem som kommer att skapa en autonom kapacitet på detta område. För det andra visar det på ett symboliskt sätt EU:s åtagande att spela en alltmer global roll inom världspolitiken. Denna politiska dimension är viktig i sig, oberoende av de teknologiska och materiella fördelar som kommer att uppstå.

Betänkande: Pittella (A6-0350/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag vill härmed upprepa Junilistans position från den 27 september i år.

Jag har röstat mot detta betänkande då det avvisar ministerrådets förslag till ändringsbudget nr 3. Junilistan anser till skillnad mot budgetutskottets majoritet att ministerrådet mycket väl kan, om man så finner lämpligt, omfördela utgifter mellan EU:s olika institutioner under budgetgenomförandet.

Betänkande: Pittella (A6-0340/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Ändringsbudgeten utgörs av tre olika delar inom helt olika områden. Jag har valt att rösta nej till hela paketet såsom det har lagts fram.

När det gäller de sammanlagt 259 miljoner euro som finansiellt stöd för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen, kan man ställa sig frågan: Finns det ännu en samlad lösning för en fredlig och stabil utveckling på Cypern när EU i detta läge går in och bidrar med betydande ekonomiska medel?

Beträffande anslaget till Europeiska året för lika möjligheter för alla har Junilistan redan tidigare uttryckt skepsis till hela projektet.

Vad avser budgetjusteringar till följd av moderniseringen av redovisningssystemet är det snarare en teknisk fråga, även om jag är skeptisk till Europeiska utvecklingsfondens verksamhet i sin helhet.

Betänkande: Morgantini (A6-0310/2006)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar detta betänkande. Det ger uttryck för stöd åt EU:s förslag om ett strategiskt partnerskap med Sydafrika, som är heltäckande och är ett steg mot verkligt politiskt samarbete med den viktigaste politiska makten och den starkaste ekonomin i Afrika söder om Sahara. Landet står för 50 procent av regionens BNP.

Samtidigt som vi berömmer de betydande framsteg som gjorts i Sydafrika efter apartheid med att konsolidera en fungerande parlamentarisk demokrati och den ekonomiska utveckling som utförts av ett utvecklingsland med medelinkomst med ledande ställning inom Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, fokuserar man sig i betänkandet på behovet att ta itu med den avsevärda sociala utmaning som landet fortfarande står inför. Dessa utmaningar inbegriper i synnerhet den stora utbredningen av hiv/aids (18,8 procent av befolkningen bär för närvarande på viruset) och arbetslöshetssiffror på över 40 procent.

Jag stöder till fullo uppmaningen i betänkandet om att hiv/aids ska hanteras med prioritet för att främja ekonomisk utveckling och betoningen på att det strategiska partnerskapet bör medföra en enda ram inom vilken de existerande samarbetsinstrumenten kan fungera mer effektivt i den sydafrikanska befolkningens och ekonomins intresse.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) EU är Sydafrikas största handelspartner och den största givaren av utvecklingsbistånd till detta land.

Den sydafrikanska ekonomin står för 50 procent av BNP i Afrika söder om Sahara. Sydafrika är en utvecklingsmotor för Afrika och en politisk makt som verkar för fred i de afrikanska regioner som befinner sig i konflikt.

Därför anser jag att Europaparlamentet i dag, 12 år efter slutet på apartheid, måste stödja inrättandet av ett strategiskt partnerskap med Sydafrika.

I betänkandet betonas kampen mot aids. Där nämns också åtgärder som utformats för att främja ekonomisk återhämtning och för att bekämpa sociala orättvisor, och man hänvisar till integration och stöd för utbyten samt till incitament för utländska investeringar. Där ombeds också Sydafrika att utnyttja sitt inflytande för att främja en fredlig lösning på den politiska krisen i Zimbabwe.

En ny ekonomisk, social, hälsomässig och politisk kris skulle ha avsevärda konsekvenser för hela södra Afrika, samt för Réunion, som har många ekonomiska och kulturella kopplingar till Sydafrika. Om detta avtal är viktigt för EU så är det viktigt för Réunion, eftersom vi har allt att vinna på stabiliteten hos vår sydafrikanska granne och partner.

Betänkande: Isler Béguin (A6-0288/2006)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med hänvisning till Marie Anne Isler Béguins betänkande om det finansiella instrumentet för miljön, skulle jag vilja uttrycka min mycket stora oro över den miljö som gäller pensionärerna i Italien. Jag röstade för detta betänkande, men jag skulle ha röstat för det med mycket större vilja om detta direktiv förutom att skydda miljön också hade skyddat de italienska pensionärerna.

Jag tar detta tillfälle i akt för att protestera mot ordförande Romano Prodis center-vänster-regering som har lagt fram ett ändringsförslag till artikel 85.6 i budgetlagen, där man minskar pensionerna för de 500 000 italienare som har arbetat i Schweiz med tre fjärdedelar av det belopp som de har rätt till enligt beslutet från kassationsdomstolen. En miljö där pensionärer berövas rätten till en rättvis pension är inte en sund miljö.

  Liam Aylward (UEN), skriftlig. (EN) Life har sedan 1992 visat sig vara en ovärderlig miljöpolitik för EU. Nu har vi möjlighet att göra Life+ ännu mer värdefullt, särskilt för mindre och nya medlemsstater, som skulle kunna få en mer jämlikt fördelad budget på 2 miljarder euro under perioden 2007–2013. Jag stöder till fullo rådets förslag att delegera genomförandet av 80–85 procent av budgeten till nationella byråer, så jag har röstat mot detta betänkande.

Den totala summan från programmet som anges för till exempel Irland är 25 miljoner euro. Denna finansiering skulle således kunna dubbleras upp till 50 miljoner euro genom medfinansieringsinstrument. De miljöprojekt på Irland som skulle kunna gynnas under det sju år långa programmet omfattar förebyggande av avfall, avfallsreducering och återvinningsinitiativ, utveckling av nyskapande tekniker med positiva miljömässiga fördelar, lokala och regionala kampanjer för miljömedvetenhet och utvecklingen av särskilda bevarandeområden.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Rådets gemensamma ståndpunkt, som berörs i detta betänkande, skiljer sig avsevärt från kommissionens ursprungliga förslag från 2004. Jag vill framhäva inkluderandet av delprogrammet ”Natur och mångfald”, vars mål inbegriper att stödja, fortsätta att utveckla och genomföra Natura 2000-nätverket, också med avseende på livsmiljöer och arter vid kuster och i havet, och, viktigast av allt, hejda förlusten av biologisk mångfald i gemenskapen till 2010. Inkluderandet av detta delprogram i programmet Life+ överensstämmer med parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen i juli 2005, och detta är något vi välkomnar.

Trots att vi röstade för programmet och dess mål måste vi uttrycka vår besvikelse över att de budgetresurser som öronmärkts för programmet Life+, och som avser perioden från den 1 januari 2007 till den 31 december 2013, till följd av det misslyckade avtalet om budgetramen för 2007–2013 är bedrövligt otillräckliga. De motsvarar inte de uppskattningar som gjorts av kommissionen själv, där behoven för Natura 2000-nätverket uppskattas till 6,1 miljarder euro per år, det vill säga 3 miljarder euro inom ramen för samfinansieringsarrangemang. Låt oss inte glömma detta. De motsvarar inte heller det belopp som föreslagits av kommissionen 2004. Garantin om att samfinansiera Natura 2000-nätverket via strukturfonderna kommer inte att göra det möjligt att möta alla dess behov.

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. (PT) Programmet Life+ och dess föregångare är de huvudsakliga finansieringsinstrumenten för EU:s miljöprojekt.

Rådet har handlat felaktigt och okänsligt när man kraftigt har minskat det budgeterade beloppet. Parlamentet har återinfört det belopp som man ursprungligen enades om, i linje med budgetramen, för att finansiera Natura 2000-nätverket, vars syfte är att bevara naturen och den biologiska mångfalden.

Ett ändringsförslag har inlemmats med syfte att se till att de EU-medel som är öronmärkta för miljön inte används för andra ändamål i samband med programmet Life+, såsom utgifter för personal, eftersom medlemsstaterna ska ha en projektledningsgrupp i stället för den vanliga förvaltningen av tillfälligt anställda.

Det finns också ett kompromissändringsförslag där det fastslås att om inget avtal nås vid andra behandlingen så kommer åtgärder att vidtas för att se till att finansiering av pågående projekt kommer att fortsätta.

För Portugal är detta betänkande mycket viktigt eftersom en stor del av fastlandet och de avlägsna regionerna utgör en del av Natura 2000-nätverket, för vilket finansiering läggs fram i detta betänkande.

De portugisiska socialdemokratiska parlamentsledamöterna stöder därför Marie Anne Isler Béguins betänkande.

  Caroline Jackson (PPE-DE), skriftlig. (EN) Även om jag anser att finansieringen från Life har bidragit till ett bra arbete, har problemet varit överskottet av efterfrågan i förhållande till tillgång och svårigheten med att övervaka det som pågår på grund av att programmet inbegriper ganska små utbetalningar till ett stort antal projekt, och i detta betänkande tas inte dessa frågor upp.

Europeiska revisionsrätten såg över Lifeprogrammet 2003 och fann att ekonomiska mottagare misslyckades med att föra tillräckligt genomblickbara och noggranna räkenskaper. Man fann också att pengarna från Life var inblandade i omfattande markförvärv där det inte fanns tillräckliga garantier för att denna mark skulle fortsätta att användas i syfte att bevara miljön när genomförandeperioden för åtgärderna var över. Revisionsrätten ifrågasatte huruvida kommissionen hade fastställt ett adekvat förvaltningssystem.

Svaret är att kommissionen inte kan göra det med tanke på hur fonden för närvarande är organiserad. Det är därför helt godtagbart och rimligt att förvaltningsuppgiften flyttas över till medlemsstaterna. Detta innebär dock inte att miljöprogrammen kommer att bli lidande av att pengar dras tillbaka från Life, utan att pengarna kan användas bättre och övervakas på ett sätt som medger mer insyn.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för ändringsförslagen till den gemensamma ståndpunkten om Life+. Jag är särskilt oroad över kravet på att 55 procent av budgetanslagen ska anslås till stöd för bevarande av naturen och den biologiska mångfalden. Hur viktiga dessa områden än må vara skulle krav som dessa begränsa medlemsstaternas möjlighet att anslå medel till projekt för att ta itu med sina egna miljöprioriteringar, som klimatförändringen.

Betänkande: Hieronymi (A6-0337/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag vill härmed upprepa Junilistans negativa ställningstagande från första behandlingen av ärendet i september 2005.

Frågan vi bör ställa oss är följande: Ska EU behandla denna typ av politiska frågor eller ligger detta inom medlemsstaternas ansvarsområde? Junilistans svar är givet, detta är en fråga för medlemsländerna.

Om medlemsstaterna vill satsa särskilda resurser på att främja den nationella filmindustrin är det självfallet deras fulla rätt att göra detta. EU skall däremot inte bedriva särskilda program för att gynna europeisk filmindustri. Om flera EU-länder anser att det är nödvändigt att samarbeta inom detta politikområde kan de göra detta utan EU:s inblandning.

Mellanstatliga överenskommelser eller samarbeten mellan filmbolag kan ske utanför EU:s ramar.

EU behöver inte fler vidlyftiga och kostsamma projekt. EU borde istället eftersträva ett begränsat samarbete inom betydelsefulla och verkligt gränsöverskridande frågor.

Betänkande: Graça Moura (A6-0343/2006)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag har röstat emot Vasco Graça Mouras betänkande, för det första på grund av att det synsätt som ligger till grund för programmet Kultur 2007–2013, nämligen att kulturella nätverk behöver stöd bara i början för att sedan bli självfinansierade, strider mot deras icke-kommersiella karaktär och går rakt emot EU:s avsikt att upprätthålla bidragen.

I detta kulturprogram formuleras också den interkulturella dialogen i abstrakta termer, så att detta mål mycket väl skulle kunna hänvisa till vad som helst. Någon öppenhet är det därför inte tal om. Detta är ytterligare en anledning till att jag har röstat emot detta betänkande.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är tacksam mot Luca Romagnoli för hans tekniska stöd som har gjort det möjligt för mig att förklara min röst som avser betänkandet av Vasco Graça Moura om inrättande av programmet Kultur.

Jag röstade för detta eftersom jag är hoppfull om EU:s framtid, men jag skulle vilja betona att det inte finns något sådant som kultur när Romano Prodis socialistiska-kommunistiska regering i Italien har beslutat att i enlighet med artikel 85.6 i budgetlagen dra av en del av pensionen för de 500 000 italienska pensionärer som har arbetat i Schweiz. De bryr sig alltså inte om beslutet från kassationsdomstolen där det fastställdes att just dessa pensionärer hade rätt att få ut fyra gånger sina nuvarande pensioner. Detta är inte rättvist, och jag hoppas att ”kultur” också ska komma att innebära respekt för pensionärernas rättigheter.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Kulturfrågor är givetvis mycket viktiga. Junilistan är av uppfattningen att kulturpolitiken, i princip, bör skötas av medlemsstaterna. När det gäller europeiskt kulturarv kan det emellertid vara befogat att vissa frågor behandlas på gemenskapsnivå. Vi anser däremot att detta kulturprogram har fått alltför frikostiga anslag till en verksamhet som i allt väsentligt bör ligga på medlemsstaterna.

Jag har därför röstat nej till detta betänkandes ändringsförslag.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag skulle vilja gratulera Vasco Graça Moura till den synpunkt han framställde vid andra behandlingen av rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av programmet Kultur (2007–2013).

Jag vill särskilt uttrycka mitt stöd för ändringen av den gemensamma ståndpunkten när det gäller finansiellt stöd för de åtgärder som nämnts i artikel 8.2 d i Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av programmet Kultur (2007–2013).

Betänkande: Papadimoulis (A6-0286/2006)

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dimitrios Papadimoulis betänkande är något annorlunda än de tidigare eftersom det där talas om införandet av gemenskapens räddningstjänstmekanism.

Jag röstade för detta betänkande, fastän jag skulle ha föredragit om detta betänkande hade behandlat inte bara räddningstjänsten, utan också skyddet för pensionärer. Jag avser de italienska pensionärerna, som borde skyddas av den italienske premiärministern Romano Prodi och av hans socialistiska-kommunistiska majoritet. De har i enlighet med artikel 85.6 i budgetlagen beslutat att dra av hela tre fjärdedelar från pensionerna för de 500 000 italienska pensionärer som har arbetat i Schweiz. Detta beslut står i strid med kassationsdomstolens beslut, vilket förpliktigar den italienska regeringen att betala dessa pensionärer de pensioner som de förtjänar.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Räddningstjänstmekanismen inrättades för fem år sedan för att underlätta mobiliseringen och samordningen av räddningstjänstresurser i händelse av nödsituationer inom eller utanför EU. Under 2005 aktiverade fler än tio länder denna beredskapsmekanism.

Syftet med detta förslag är att stärka mekanismen på grundval av erfarenheterna sedan 2001, att etablera en rättslig grund för framtida gemenskapsåtgärder inom räddningstjänstområdet och att stärka snabbinsats- och beredskapsinstrumentet för allvarliga olyckshändelser.

I detta betänkande inkluderas folkhälsodimensionen inom räddningstjänsten. Där betonas också vikten av solidaritet bland medlemsstaterna och ett effektivare europeiskt system för övervakning. Vidare behandlas där också frågan om effektiv markförvaltning och markanvändning vid förebyggande av katastrofer och användandet av militära tillgångar för att förebygga och bekämpa nödsituationer.

Denna mekanism är av stor betydelse för EU som helhet men särskilt för Portugal, ett land som varje år härjas av torka och bränder, vilket faller under den föreslagna mekanismen.

De portugisiska socialdemokratiska parlamentsledamöterna stöder därför Dimitrios Papadimoulis betänkande.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det betänkandet som antogs i dag, som syftar till att göra EU:s och medlemsstaternas ingripanden vid nödsituationer mer konsekventa och effektivare, är ett betänkande som vi i stort sett välkomnar, trots några reservationer.

Vi vet att det främsta målet med räddningstjänsten är att förebygga kollektiva risker och de allvarliga olyckor och katastrofer som orsakas av dessa. Därför finns det ett behov av att minimera dessa kollektiva risker och att kompensera för effekten om en nödsituation skulle uppstå, att rädda och ge stöd till personer och andra levande organismer, att skydda kulturella och miljömässiga tillgångar av stort allmänintresse, och att hjälpa de drabbade personerna att återgå till ett normalt liv.

I enlighet med detta välkomnar vi möjligheten att investera i utredningar, utbildning, förebyggande åtgärder och övervakning, och att främja erfarenhetsutbyte för att lära av tidigare erfarenheter – positiva och negativa – och rätta till eventuella brister.

Vi stöder också skapandet av ett målinriktat och lämpligt kommunikationsnätverk för nödsituationer, inledandet av omfattande informationskampanjer och antagandet av initiativ för utbildning och medvetenhetshöjande initiativ riktade mot allmänheten, särskilt mot de yngsta samhällsmedlemmarna.

  Françoise Grossetête (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande.

Förebyggande åtgärder är av grundläggande betydelse för att minska riskerna, men inte alla katastrofer kan förebyggas. När man står inför nödsituationer får EU därför inte längre förlita sig på improvisation.

”Människans vanliga brist är att inte förutse ovädret när det är fint väder”, sa Machiavelli. EU måste visa att han hade fel.

Innan man genomför någon handlingsplan är det viktigt att upprätta en lista över befintliga resurser, både materiella och mänskliga. Det är på grundval av sådan information som viktig samordning mellan medlemsstaterna kommer att ta form i syfte att inte bara hantera katastrofen utan också att se till att EU:s insatser är mer märkbara på plats.

Det är dessutom lika viktigt att inte förlora någon tid när det gäller att se till att nya hjälpmedel inrättas inom områden som vi mycket väl vet är i riskzonen, särskilt för bränder och översvämningar.

Skyddet för individen och solidariteten mellan medlemsstaterna är grundläggande principer för EU. Därför förstår jag inte rådets motstånd mot att utveckla dessa räddningstjänståtgärder, för att inte nämna skapandet av en särskild gemenskapsstyrka.

Ja, det inledande ansvaret för räddningstjänsten faller på medlemsstaterna, men detta innebär inte att vi inte behöver bekymra oss om detta.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  Jens Holm och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. Vi välkomnar kommissionens förslag om att förbättra den räddningstjänstmekanism som infördes 2001. Europa och resten av världen drabbas av alla typer av olyckshändelser och kriser, och intensiv samordning för att bemöta dessa är givetvis önskvärt. Dessvärre har vi varit tvungna att konstatera att kommissionens förslag såväl som Papadimoulis betänkande ger tydliga hänvisningar till att militära resurser ska finnas till förfogande för räddningstjänsten. Alla slags initiativ till militärt samarbete inom Europeiska unionen tar vi starkt avstånd från. Därför valde vi att lägga ner våra röster i slutomröstningen om Papadimoulis betänkande idag och vi valde dessutom att rösta emot kommissionens förslag.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Utvecklingen av starka och lämpliga mekanismer för att förebygga och hantera naturkatastrofer är av grundläggande betydelse för att kunna skydda, stödja och hjälpa offren för naturkatastrofer och för att kunna hantera miljökatastrofer.

I Grekland visade det sig åter hur otillräckliga dessa mekanismer var under de översvämningar som nyligen drabbade flera områden. Särskilt när det gäller strategin för förebyggande och återställning efter katastrofer (skydd mot katastrofer, förstärkning mot jordbävningar) och undsättning av offer, uppvisar den grekiska regeringens politik brottsliga brister.

En gränsöverskridande räddningstjänstmekanism skulle kunna bidra vid hanteringen av naturkatastrofer. Emellertid kan detta inte och får inte ersätta utvidgningen och förstärkningen av oberoende mekanismer i medlemsstaterna.

På liknande sätt kan inte räddningstjänstmekanismernas funktion vara att skyla över ansvaret för att avsiktligen ha orsakat miljökatastrofer. Skapandet av mekanismer för att hantera katastrofer som orsakats av avsiktligt handlande eller oaktsamhet (såsom föreslaget) ger en ännu större marginal för oansvarigt handlande från företags sida, med katastrofala konsekvenser för miljön och allmänhetens hälsa.

Men framför allt kan inte införandet av mekanismer för att reagera på terroristangrepp godtas. De senaste årens erfarenhet bekräftar att kampen mot terrorismen är utformad för att undertrycka och styra folkrörelser, klassrörelser och fackföreningsrörelser. ”Förebyggandet av terrorism” genom de övervakningsmekanismer som det förslås att man ska stärka leder till mer restriktioner av grundläggande demokratiska rättigheter.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att det är vettigt att dela upp resurserna och på så sätt sträva efter skalekonomier på områden som logistik och transport, med tanke på medlemsstaternas kostnader för ”katastrofer” i bemärkelsen människoliv, ekonomiska förluster och skador.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. (IT) Det är välkänt att räddningstjänsten inom EU i samband med naturkatastrofer faller under medlemsstaternas behörighet. Tyvärr förekommer det i vissa av dessa länder oroväckande förseningar och en känsla av likgiltighet, på grund av bristande samordning.

Det är just därför som jag nu under flera år har föreslagit införandet av en europeisk byrå för civila skyddsåtgärder som skulle ha till uppgift att harmonisera de olika nationella lagarna och som skulle ha ansvar inte bara för att förebygga och förutse risker, utan också för att hantera nödsituationer.

Märkligt nog tar man faktiskt varken i förslaget till rådets förordning om inrättande av ett snabbinsats- och beredskapsinstrument för allvarliga olyckshändelser eller i förslaget till rådets beslut om gemenskapens räddningstjänstmekanism till fullo i beaktande alla de åtgärder som syftar till att undersöka och bestämma orsakerna till katastrofer, att identifiera riskerna och att peka ut de mer sårbara regioner som är utsatta för sådana risker – med andra ord att förutse risker – fastän dessa är nödvändiga för att på ett effektivt sätt kunna hantera naturkatastrofer.

Denna byrå, skapad med amerikanska Federal Emergency Management Agency som förebild, bör inte bara reparera den skada som orsakats av naturkatastrofer utan också, och framför allt, finansiera förebyggande åtgärder för att eliminera och minska orsakerna till sådana katastrofer.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Jag motsätter mig konstitutionens förslag om att använda varandras militära insatser. Ett samordningscentrum som kan hjälpa till att flytta brandbekämpningshelikoptrar dit de för tillfället behövs bäst är dock klokt och kostnadseffektivt. Dessutom är det vid stora katastrofer stor brist på högt avancerad brandskadevård, och då är det mycket bra om vi snabbt kan hjälpa varandra. Det är precis denna typ av samarbete EU borde ägna sig åt. Jag röstar för.

- Förslag till resolution: B6-0529/2006

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hur kan det finnas någon öppenhet i EU när i en av de 25 medlemsstaterna – nämligen i Italien – 500 000 pensionärer som har arbetat i Schweiz och har återvänt till Italien erhåller pensioner som motsvarar 25 procent av det belopp som betalas ut till italienska arbetstagare som arbetar i Italien?

Det är sant att Schweiz ännu inte är en del av EU, men landet är en del av EES. Det skulle vara bra om en medlemsstat i EU handlade rätt mot dem av sina egna medborgare som har arbetat utomlands och som har rätt till samma pension som medborgare bosatta i Italien.

Betänkande: Kratsa-Tsagaropoulou (A6-0307/2006)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Låt mig, också för delegationen från det österrikiska folkpartiets räkning, säga att det finns flera skäl till varför jag röstade emot detta betänkande. Ett är det krav som finns i betänkandet på att personer som har kommit in i EU olagligt ska beviljas lika rättigheter som – eller rent av mer rättigheter än – lagliga invandrare när det gäller sådana saker som rätt till bostad, familjeförmåner, hälso- eller sjukvård och tillgång till utbildningsinstitutioner. I betänkandet yrkas också på nya grunder för beviljandet av asyl, till exempel till en person som har tvingats till giftermål eller som har gått med på vad som kallas arrangerade äktenskap. Att ge efter för dessa krav kommer inte alls att bidra till att lösa problemen, utan kommer i stället att skapa nya. Åtgärder som dessa ger faktiskt upphov till en sugeffekt och attraherar ännu fler olagliga invandrare.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag röstade också emot Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande, och jag ska nu fortsätta med att förklara varför. Om man talar bara om kvinnor som har invandrat på laglig väg så måste man givetvis hjälpa dem att bekanta sig med vårt system av normer och värderingar, att bli integrerade och även hjälpa deras familjer att göra detta. Det är särskilt när man kommer till andra eller tredje generationens invandrare som konflikter kan uppstå, vilka – som vi har varit tvungna att lära oss av exemplet med Frankrike – kan leda till våldsdåd som kan vara rent av oundvikliga. Vad som än händer måste vi emellertid förhindra att kulturellt och religiöst grundade problem såsom tvångsäktenskap, hedersmord och könsstympning över huvud taget äger rum. Familjeåterföreningar som inbegriper andra, tredje eller fjärde hustrur – vilket strider mot det i Europa brukliga förbudet mot tvegifte – måste man sätta stopp för utan dröjsmål. Eftersom det i betänkandet inte finns något sådant krav har jag röstat emot det.

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Också jag röstade emot Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande eftersom jag menar att man där suddar ut gränsen mellan laglig och olaglig invandring och inte gör tillräcklig skillnad mellan vår hållning i dessa två frågor, vilket i slutändan skapar ett positivt incitament för olaglig invandring. Jag menar att detta är politiskt felaktigt och att det sänder ut fel budskap. Den lagliga invandringen behöver vara bättre organiserad och reglerad, medan varje form av den olagliga sorten behöver bekämpas. När allt kommer omkring anser jag att vi bör lösa de problem som finns på plats i utvecklingsländerna och att vi direkt bör delta i detta mycket mer än vi hittills har gjort om vi ska kunna undanröja mänskliga, ekonomiska, sociala och religiösa problem.

  Carlo Fatuzzo (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar. Jag hoppas att ni får en trevlig lunch, eftersom jag tror att detta är dagens sista röstförklaring. Jag röstade för Rodi Kratsa-Tsagaropoulous betänkande om invandrarkvinnors roll och ställning i EU.

Även i detta fall skulle jag ha föredragit att betänkandet hade inkluderat något med koppling till situationen för omkring 260 000 italienska kvinnor som har emigrerat till Schweiz för att arbeta och stödja sina familjer och som, när de väl är tillbaka i Italien, har fått en pension som uppgår till 25 procent av det belopp som de skulle ha erhållit om de hade arbetat under samma villkor i Italien, och detta trots den ömsesidiga överenskommelsen mellan Italien och Schweiz.

Jag anser att det inte är rätt att handla på detta sätt mot kvinnor i allmänhet, och särskilt inte mot de kvinnor som är ålderspensionärer. Länge leve pensionärerna!

  David Casa (PPE-DE), skriftlig. (EN) Även om vi alla håller med om att den svåra situationen för olagliga invandrare är något som vi måste arbeta hårt med, och att dessa olyckligt lottade människor borde behandlas med all den respekt som en människa förtjänar, får vi inte glömma bort att tillströmningen av olagliga invandrare till våra länder vållar ett stort bekymmer för myndigheterna, särskilt i Medelhavsländerna. Jag anser därför att det skulle vara klokare att ändra Dublin II-förordningarna innan vi åtar oss något som kanske visar sig vara alltför stort för oss.

Vi är tvingade att göra detta, inte bara när vi beaktar det tillstånd som våra flyktingförläggningar befinner sig i och de påfrestningar som de orsakar i våra länder, utan också av respekt för invandrarna själva. Vi borde inte ge dem falska förhoppningar. Jag anser att vi borde se om vårt eget hus innan vi erbjuder något som jag för närvarande är säker på att vi inte kan garantera. Jag uppmanar alla berörda, för femtioelfte gången, att ta tjuren vid hornen och göra en verklig ansträngning för att se till Dublin II-förordningen ändras.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. - Moderaterna har idag röstat för betänkandet om kvinnors invandring.

Invandrares grundläggande rättigheter måste respekteras och bör inte vara avhängigt kön eller en specificerad grupp av människor. Vi stödjer en gemensam reglering av migrationspolitiken, vilket är en naturlig fortsättning av Schengensamarbetet. Däremot motsätter vi oss en gemensam integrationspolitik, då detta bäst hanteras av medlemsstaterna själva.

Vi vill inte heller ha några register över kvinnlig könsstympning, då detta utgör ett integritetsintrång vilket vi inte kan stödja.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det är känt att kvinnlig invandring ökar stadigt, och för närvarande står denna invandring för omkring 54 procent av det totala antalet invandrare. Skälen till detta faller inom ett antal kategorier, inklusive ekonomisk invandring, familjeåterförening, flyktingar eller asylsökande. Kvinnor möter ofta ett stort antal svårigheter och former av diskriminering. De offentliga stödåtgärderna, särskilt sociala strukturer och tjänster, måste därför stärkas.

Det är särskilt viktigt att internationella konventioner genomförs, särskilt de som handlar om familjeåterförening. De mänskliga rättigheterna för invandrarkvinnor – inklusive tillgång till utbildning för deras barn, rätt till familjeförmåner och rätt till hälso- och sjukvård – måste också garanteras, vare sig deras situation är laglig eller inte. I alla händelser anser vi att invandrarkvinnor som kommer till en EU-medlemsstat för familjeåterförening så snabbt som möjligt måste ges möjlighet att få en egen rättslig status oberoende av sina makar.

Vi anser också att invandrarkvinnor och unga personer bör tillåtas vara bosatta i en medlemsstat och bör beviljas allt stöd som de behöver, särskilt de som har utsatts för fysiskt och mentalt våld, inklusive bruket med tvångsäktenskap eller arrangerade äktenskap.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Detta betänkande som handlar om invandrarkvinnor är oroväckande. Faktiskt visar de situationer som skildras i betänkandet (avsaknad av personlig status, utnyttjande, stympning, hedersbrott etc.) på invandrings- och integrationspolitikens fruktansvärda misslyckande. Betänkandet förefaller visa att invandrade grupper avser att fortsätta med sina seder och bruk i EU, trots att vissa av dessa står i uppenbar strid med våra lagar och värderingar. I betänkandet försummar man att nämna att invandrarkvinnorna själva, eller de som är av utländsk härkomst, ibland sätter större värde på respekt för sina traditioner än på respekt för lagen och att de då är mycket långt ifrån att bidra till att främja sina barns integration, som föredraganden naivt föreställer sig.

I betänkandet förbiser man också att giftermål mellan medborgare av icke-europeiskt ursprung och någon från deras ursprungsland – i Frankrike och givetvis i andra EU-länder – har blivit det huvudsakliga skälet till invandring, före familjeåterförening. När dessa äktenskap är skenäktenskap är de en källa till olaglig invandring. När de inte är det är det ett faktum att en av makarna trots hans eller hennes nationalitet på papperet inte är integrerad och inte står i begrepp att bli det heller.

Om vi fortsätter längs denna väg kommer vi bara att främja ytterligare gettobildning i våra samhällen och öka risken för konfrontation mellan samhällsgrupper.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan har tidigare fastslagit att EU är en värderingsunion. Jag har därmed valt att stödja formuleringar som klargör att samtliga grupper i samhället skall ha likvärdiga rättigheter.

Junilistan stödjer konstruktiva åtgärder som syftar till att uppnå ökad integration av utsatta samhällsgrupper. Vi är dock av uppfattningen att de nationella parlamenten och de regionala myndigheterna i allt väsentligt skall arbeta med denna angelägna fråga. Jag är kritisk mot den allmänna trenden att EU:s institutioner eftersträvar att uppnå ökat inflytande och kompetens inom allt fler områden. Det är viktigt att fastslå en tydlig skiljelinje mellan vad EU skall besluta om och vad som skall ligga på nationell och lokal nivå.

  Marine Le Pen (NI), skriftlig. – (FR) I detta betänkande har man helt tappat besinningen och förenar alla vänsterns och De grönas fantasier. Här är bara några få exempel. I punkt 7 uppmanas medlemsstaterna att bevilja invandrarkvinnor utan uppehållstillstånd och vars barn går i skolan rätt till familjeförmåner och bidrag. I punkt 10 krävs att procedurerna för att bevilja uppehållstillstånd ska förenklas. Slutligen krävs i paragraf 17 att kvinnliga invandrare ska uppmuntras att delta mer aktivt i värdländernas samhällsliv och politiska liv.

Uppenbarligen görs allt för att liksom med magi omforma något som är ett problem – nämligen olaglig invandring – till något som är helt i sin ordning, moraliskt och humanistiskt, nämligen laglig invandring.

Det sägs inte ett ord om att införa en politik för att återsända olagliga invandrare till sina ursprungsländer. Inte heller sägs det något om möjligheten att genomföra en sammanhängande och effektiv biståndspolitik för samutveckling i dessa länder, för att sätta stopp för det växande uttåget från afrikanska länder i synnerhet.

I betänkandet framställs inget annat än en önskan, som uttrycks från början till slut, att välkomna allt fler invandrare och att ge dem allt större rättigheter.

Betänkanden som detta bidrar inte till att bygga EU. Snarare förstör de EU.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot detta betänkande i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män eftersom jag anser att punkterna 6 och 7 inte kan accepteras eller tillåtas. Faktiskt menar jag att tillgång till familjeförmåner och hälso- och sjukvård för någon som saknar uppehållstillstånd skulle vara ett incitament för massinvandring, något som är oacceptabelt med tanke på de invandringsproblem som vi redan har.

Dessutom skulle en ökning av olaglig invandring ytterligare förvärra de villkor som möter invandrarna. EU kan inte godta ett betänkande som ytterligare uppmuntrar till människosmuggling och som leder många kvinnor till att riskera livet för att utvandra olagligt till EU bara i förhoppning om att kunna erhålla sociala förmåner.

Jag skulle dock vilja betona att jag är mycket engagerad i att skydda kvinnors rättigheter. Jag anser att de insatser som genom detta betänkande har gjorts för att garantera invandrarkvinnors grundläggande rättigheter är lovvärda, men allt som skulle kunna ha skadliga effekter som i verkligheten skulle göra situationen för dessa kvinnor ännu svårare måste undvikas.

  Lydia Schenardi (NI), skriftlig. – (FR) Utredningar, statistik, betänkanden, bedömningar ... Med parlamentets stöd har Europeiska kommissionen nu under några månader varit upptagen med att analysera invandrarkvinnors sociala, yrkesmässiga, politiska, ekonomiska och familjemässiga situation i värdländerna. Detta är helt i sin ordning eftersom det för närvarande inte finns särskilt mycket tillförlitlig information som kan användas inom detta område, trots att vi alla vet att kvinnor, och särskilt muslimska kvinnor, lider under alla möjliga typer av diskriminering.

Vad som emellertid oroar mig med det här betänkandet är att man där framhäver rättigheterna för invandrarkvinnor som har kommit in i EU på olagligt sätt. Rösträtt, rätt till familjebidrag och bostadsbidrag, rätt att stanna i värdlandet ... I betänkandet efterlyses och listas ett helt paket av rättigheter, men märkligt nog sägs inte ett ord om en politik för att återsända olagliga invandrare till deras ursprungsländer eller om en biståndspolitik för samutveckling för alla dessa länder, mycket ofta afrikanska länder, som är källor till invandring till EU.

EU fortsätter att välkomna människor till höger och vänster. I verkligheten omvandlar EU något som det bedömer som oacceptabelt, nämligen olaglig invandring, till något som det bedömer som humanitärt och moraliskt, nämligen laglig och reglerad invandring.

Betänkande: Casaca (A6-0303/2006)

  James Elles (PPE-DE), skriftlig. (EN) Detta är ett viktigt betänkande, och mycket av det är värt att genomföra. Det krävs brådskande åtgärder för att förbättra återhämtningstakten. Mina brittiska konservativa kolleger och jag kan dock inte stödja detta betänkande i sin helhet, eftersom vi i princip inte godtar att den långsiktiga lösningen på många av problemen på detta område är inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet, en idé som upprepas i detta betänkande (punkterna 43–45).

En sådan åklagarmyndighet skulle utgöra en oacceptabel inblandning i medlemsstaternas konstitutionella ansvar för sina rättssystem. Eftersom det finns ett rättmätigt brett motstånd mot införande av en sådan skulle det dessutom vara ett allvarligt avsteg att betona dess nödvändighet jämfört med att ta itu med de faktiska förestående problemen. Av denna anledning är vi tvingade att lägga ned våra röster i den slutliga omröstningen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Inkasseringen av felaktigt använda gemenskapsmedel måste undersökas för varje enskilt fall och är något som kräver större uppmärksamhet, inte minst från medlemsstaterna.

I detta hänseende vill jag framhäva exemplet med flyttning av företag som har erhållit gemenskapsmedel under flera år, och situationer där allmänhetens hälsa riskeras i en eller flera medlemsstater. Samarbete mellan de olika medlemsstaterna och organen borde underlätta och förbättra en snabb inkassering av beloppen i fråga och förhindra att de inblandade företagen eller organisationerna fortsätter att ta emot gemenskapsmedel.

Detta är ett gott syfte, men vi invänder mot att det används för att ta ytterligare ett steg mot federalism. I betänkandet föreslås skapandet av en europeisk åklagarmyndighet och en allmän åklagare på EU-nivå, vilket skulle vara ytterligare ett steg i nedtrappningen av medlemsstaternas självständighet.

  Talmannen. Röstförklaringarna är härmed avslutade.