Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 oktober 2006 - Strasbourg

18. Integrerat handlingsprogram inom utbildning och livslångt lärande (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för kultur och utbildning om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande (06237/3/2006 – C6-0274/2006 – 2004/0153(COD) (Föredragande: Doris Pack) (A6-0344/2006).

  Doris Pack (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det nya programmet för livslångt lärande var avsett att, inom ramen för Lissabonprocessen, vara ett tillräckligt svar på dagens utmaningar på utbildningsområdet. Utbildning är något som vi och alla andra framhåller som det allra viktigaste i vår strävan att bli den mest konkurrenskraftiga ekonomin.

Tyvärr har rådets nedskärningar i den allmänna budgeten också inneburit att anslagen till detta fleråriga program har skurits ned. Kommissionsledamoten är inte på något sätt ansvarig för dessa nedskärningar. Han var på vår sida och kämpade för att få mer. Tyvärr ville medlemsstaterna inte detta. Den slutsumma som vi kom fram till var 14,37 miljarder euro på sju år. Efter förhandlingarna är emellertid allt som återstår i budgetramen 6,97 miljarder euro. Trots detta vill jag tacka alla de medlemsstater som kämpade framgångsrikt. Tack vare er kunde vi tillsammans öka de ursprunglig anslagen till detta program i budgetramen med 800 miljoner euro.

Våra storslagna drömmar togs snabbt ned på jorden igen.

Programmet för livslångt lärande baseras på de två programmen Sokrates och Leonardo. I programmet utvecklas dessa ytterligare, och synergieffekterna tas till vara. Vi har lärt oss från de senaste programmen. Flera nationella organ har gjort oss uppmärksamma på de problem som de har haft med programmen, och vi har tagit hänsyn till alla deras synpunkter. I programmet för livslångt lärande ingår Comeniusprogrammet för skolor, dess motsvarighet på universitetsnivå, Erasmus, Leonardoprogrammet för yrkesutbildning, Grundtvigprogrammet för vuxenutbildning och Jean Monnet-programmet för att främja europeisk integration och horisontella åtgärder.

Jag har kämpat för högre anslag än de som kommissionen ursprungligen planerade att avsätta för Comeniusprogrammet därför att jag anser att detta program utgör basen för alla andra utbildningsprogram. Jag har också betonat behovet av mer samarbete i gränsområdena genom det nya programmet Comenius Regio. I detta program framhävs i högre grad studenters rörlighet i åldrarna 11–16 år och den ovärderliga erfarenhet som det innebär att tillbringa ett läsår i en skola någon annanstans i EU. Vi har också tagit hänsyn till de behov som barn till migrerande arbetstagare har.

I Leonardoprogrammet främjas arbetstagarnas rörlighet och partnerskap på sätt som tidigare endast gick att göra genom Erasmus. Erasmusprogrammets stipendier till universitetsstudenter höjs till 200 euro i månaden. Det tidigare stipendiet täckte knappt levnadskostnaderna. Vi föreslog ursprungligen 300 euro i månaden, men det skulle endast ha varit möjligt om antalet deltagande studenter drastiskt hade skurits ned. Därför var vi tvungna att överge denna tanke. Även förberedande språkkurser och resebidrag täcks av Erasmus.

Grundtvigprogrammet har fått bättre finansiering än tidigare. Nu är utbyte på individnivå möjligt. Programmet är tänkt som en reaktion på de aktuella förhållandena på arbetsmarknaden och befolkningstrenderna.

Parlamentet har fortsatt att dela ut stipendier till Europeiska högskolan i Brygge, Europeiska universitetsinstitutet i Florens, Europeiska institutet för offentlig förvaltning i Maastricht och Europeiska rättsakademin i Trier. Parlamentet har även tagit fram särskilda stipendier till Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd i Middelfart och Centre Internationale de la Formation Européenne i Nice.

Jag är oerhört nöjd att dessa program fortfarande är öppna för alla EES-medlemmar, Schweiz och Turkiet, och att länderna på västra Balkan nyligen har inbjudits att delta. Nu anser jag att det verkligen är hög tid att genomföra planerna på enklare visering för länderna i Sydosteuropa.

För att sammanfatta skulle jag vilja säga att programmet för livslångt lärande kommer att bidra till att förbättra EU:s utbildnings- och yrkesutbildningsprogram, göra människor mer rörliga, stödja partnerskap och samarbetsinsatser mellan regioner, strukturera utbytet av bästa praxis och uppmuntra till att lära sig främmande språk. Detta är ett program som kommer att hjälpa människor att få en bättre förståelse för EU, göra det lättare för dem att leva tillsammans i EU och praktisera interkulturell dialog och tolerans. Det är helt enkelt den bästa kommunikationsstrategin i EU.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Våra tyska vänner har ett uttryck som lyder Bildung ist mehr – utbildning ger mervärde. Den som har utbildning har insikt i många fler livsfrågor än den som saknar utbildning, och utbildning gör det möjligt för enskilda individer och samhällen att skapa sig en bättre ekonomisk, social, kulturell och politisk framtid. Jag är därför övertygad om att ett integrerat program för livslångt lärande leder till många nya möjligheter i såväl kvantitativt som kvalitativt avseende, eftersom det i förening med det vi alla uträttar tillsammans går långt utöver att enbart vara ett program. Vi är eniga om att i slutet av året utarbeta strategierna för livslångt lärande i medlemsstaterna.

Vi har ett program som inleds i januari 2007, och vi har ett riktmärke för samarbetet, som syftar till att fler vuxna i medlemsstaterna ska delta i programmen för livslångt lärande. Som Doris Pack konstaterade är det livslånga lärandet inte en lyx utan en nödvändighet, och jag är övertygad om att enskilda människor därmed vinner erfarenheter som bidrar till en ökad livskvalitet och förbättrad anställbarhet.

Inlärning innebär att kunskapsöverföringen mellan institutionerna inom EU underlättas, liksom till innovation, förbättring och modernisering. Inlärning bidrar också till att öka öppenheten och insynen i medlemsstaternas olika system, eftersom vi genom att samarbeta öppet ser hur systemen utvecklas och blir alltmer förenliga. Den är kort och gott ett värdefullt europeiskt instrument som direkt står till medborgarnas tjänst.

Det nya programmet kommer att leda till nya möjligheter, och jag är övertygad om att det också kommer att medföra ännu fler fördelar. Jag är följaktligen mycket glad över att parlamentet, rådet och kommissionen i praktiskt taget omedelbar anslutning till att budgetramen fastställdes tidigare i år kunde nå en överenskommelse om texten i programbeslutet. Jag vet att det inte var lätt, men om parlamentet, som föredraganden föreslår, antar det utan ändringar kan programmet inledas som planerat i början av 2007.

Med tanke på programmets invecklade natur är detta något av en prestation. Vid en jämförelse mellan det föregående och det nuvarande invecklade programmet kan vi se vilket enormt arbete som har lagts ned. Jag vill särskilt tacka föredraganden Doris Pack för att hon har ställt sin stora sakkunskap och erfarenhet på området till förfogande och därmed gjort det möjligt att så snabbt nå en överenskommelse vid den andra behandlingen.

Kommissionen håller helt med om att innehållet i texten inte bör ändras. Finansieringsramen kommer i löpande priser att uppgå till närmare 7 miljarder euro under sju år. Vi bör emellertid också se på det hela i ett större perspektiv, där allt fler möjligheter står till buds. Jag vill inte gå in på detaljer, men jag brukar uppmana ministrarna att undersöka hur strukturfonderna kan bidra till studenternas rörlighet och hur andra program, exempelvis Erasmus Mundus-programmet, också kan bidra till att göra EU:s utbildningsutbud mer lockande.

Våra avdelningar har arbetat för högtryck både med förberedelserna för genomförandet, så att vi före årsslutet kan gå ut med en första inbjudan att lämna projektförslag inom programmet för livslångt lärande, och med att göra programmet mer lättillgängligt och enklare för slutanvändarna. Tack för att ni har gjort det möjligt för oss att redan nu nå så långt.

  Ivo Belet, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är givetvis bra att vi kan ge klartecken för dessa viktiga utbildningsprogram. Ni har helt rätt när ni säger att Bildung ist mehr, utbildning är mer.

Trots detta har jag precis som föredraganden blandade känslor. Precis som Doris Pack precis sa anser jag att medlemsstaterna aldrig skulle ha skurit ned anslagen till dessa program – i alla fall inte så drastiskt som nu skedde. Detta är program som kan hjälpa oss att göra unga människor till EU-medborgare, framtidens européer. Varför har vi skurit ned anslagen till dessa program så kraftigt? Det är extremt kortsiktigt och under alla omständigheter en missad möjlighet för EU:s framtid. Jag anser att medlemsstaterna på ett utmärkt sätt har visat hur man förstör sina egna saker.

Jag är säker på att kommissionen håller med mig när jag säger att varje Erasmusstudent, varje Comeniusstudent – och jag har mött en hel del under årens lopp – varje student får erfarenheter som präglar hela deras liv. Det vidgar deras vyer, förbättrar deras chanser att få ett arbete och gör att de får kontakt med andra. De upplever mångfald och lär sig hantera det. På sätt och vis bidrar dessa program även till tolerans och självklart till känslan av att vara EU-medborgare.

Parlamentet borde faktiskt ha förkastat denna begränsade budget. Men det är givetvis en annan fråga. Om inte annat så borde budgeten ha förkastats av sociala skäl. Många studenter som kommer från socialt mer sårbara miljöer och bakgrunder kommer nu att få det svårare att delta i Erasmus. Men det är meningslöst att ångra det som redan har skett. Det är för sent för det. Nu måste vi göra det bästa av vad vi har.

Jag anser att skolorna är tillräckligt kreativa i sina försök att hitta extra inkomstkällor för att finansiera dessa program. Näringslivet, eventuellt med stöd av EU eller nationella regeringar, skulle kanske kunna hjälpa till. Varför skulle inte näringslivet kunna sponsra utbytesprojekt? En av mina lokala fabriker – Ford – skulle exempelvis kunna låta avgångselever eller studenter besöka deras systerfabriker i olika länder på andra sidan gränsen. Det är bara en tanke, men det skulle kunna ligga något i den.

Det är oerhört viktigt att vi främjar ett så bra utbyte av studenter och skolor som vi kan. I detta inledningsskede hoppas jag att rådet och medlemsstaterna kommer att inse att de nedskurna anslagen till det kommande fleråriga programmet kommer att märkas i dessa program. Herr kommissionsledamot! Lycka till i era ansträngningar för att genomföra nästa program 2007–2013.

  Christa Prets, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag är glad att vi gör denna dag till en riktigt stor dag för kulturen. Vi har fem viktiga program som vi ska debattera och rösta om. Det är inte något som händer särskilt ofta här i parlamentet. Det visar emellertid hur viktigt och nödvändigt det är att sätta i gång program som dessa.

Totalt förfogar vi inte över mer än drygt 1 procent av EU:s totala budget för 2007–2013 för samtliga fem program – utbildning, ungdom, kultur, media och aktivt medborgarskap. Det ger oss lite perspektiv och gör att vi kommer ned på jorden igen. Jag anser att detta är ambitiösa program. Det hade verkligen varit bra om vi hade fått mer finansiellt stöd för dem. Det har redan tidigare påpekats att vi hade tänkt oss något större, och det är medlemsstaterna som står i vägen.

Rent allmänt anser jag emellertid att programmet för livslångt lärande har rätt inriktning. I programmet betonas förenkling, klumpsummor och ökad decentralisering, precis som vi krävde. Utgifterna måste stå i proportion till det finansiella stödet. Det hade även varit värt att sträva efter att bygga vidare på andra EU-stödprogram på horisontell basis. Dessutom vädjar jag till kommissionen att göra det enklare för de nationella organen och sökandena. De nationella organen håller på att omstruktureras. Denna process kommer säkert att pågå ett tag, men även här krävs dialog och stöd från kommissionen. Även vi bör ägna oss mer åt dialog, för det finns fortfarande många olösta problem.

Jag hoppas att trenden mot ökad rörlighet kommer att fortsätta. Vi har själva satt upp målet tre miljoner studenter 2012. Därför måste vi fortsätta att göra stora insatser och kräva förbättringar. Skolsystemen behöver också analyseras kvalitetsmässigt. Kvaliteten måste garanteras, inte bara av EU utan även av medlemsstaterna. Och det är vi som måste kräva att de gör detta.

  Jolanta Dičkutė, för ALDE-gruppen. – (LT) Till att börja med vill jag tacka Doris Pack för ett utmärkt betänkande. Livslångt lärande är en betydelsefull del av varje modernt samhälle som utvecklas vidare eftersom en nations välfärd baseras på den utbildning, den erfarenhet och de färdigheter som dess befolkning förvärvar. I många fall avgörs en persons hälsa och välbefinnande av graden av läskunnighet och hans eller hennes utbildningsnivå. Läskunnigheten och utbildningsnivån påverkar även inkomsten och ökar möjligheterna att delta i det sociala, politiska och kulturella livet.

För närvarande håller vuxenutbildning, fortbildning och yrkesutbildning på att bli allt viktigare i Litauen, precis som i resten av EU. Det är dock fortfarande ingen generell regel. Enligt uppgifter från 2004 ligger vårt land tyvärr efter EU-genomsnittet i termer av fortbildning för personer i åldrarna 24–65 år – 28 procent i Litauen mot 42 procent i EU. Många av mina landsmän håller med om att huvudskälen till att personer motiveras att studera är ett ständigt växande marknadsbehov och bättre möjligheter att förbättra sig själv och uttrycka sig själv. För hälften av våra medborgare har emellertid åldern blivit ett hinder eftersom de tror att de är för gamla för att studera. Litauen har fortfarande en negativ attityd till äldre människor som söker kunskap. I vissa fall diskrimineras vissa socialgrupper.

Inställningen att endast en kompetent anställd kan uppnå goda resultat, ge företaget konkurrensfördelar och framför allt öka sin självkänsla och självförtroende, delas av allt fler. I allmänhet är emellertid de offentliga institutionerna mer benägna att fortbilda sin personal än vad privata arbetsgivare är. Detta är ett stort problem, eftersom nästan 70 procent av alla anställda arbetar i privata företag. Ny teknik som hela tiden utvecklas och konkurrensutmaningar kräver kompetent personal, och detta måste vara en pågående process.

Därför är finansieringen en oerhört viktig fråga. Jag tror att detta program och stödet från EU:s strukturfonder kommer att hjälpa till att minska de skillnader som för närvarande finns mellan medlemsstaterna och att strategin för livslångt lärande faktiskt kommer att genomföras.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Även jag vill börja med att tacka Doris Pack för hennes utmärkta arbete med detta betänkande. Det har redan nämnts att hon är en av parlamentets verkliga experter i utbildningspolitiska frågor, och detta märks på vad som prioriteras och betonas i betänkandet.

Vi kan inte komma ifrån att EU saknar råvaror, och därför är det ännu viktigare att vi utvecklar potentialen hos de människor som bor här. Kinas och Indiens tillväxt är fantastisk. Detsamma gäller antalet universitetsutbildade personer som de producerar. Om EU ska ha en chans i den globaliserade ekonomin måste vi göra mer på områdena utbildning, forskning och utveckling. Jag tror faktiskt inte att EU:s budget är tillräckligt framtidsinriktad. Vi investerar fortfarande för mycket i traditionell jordbrukspolitik och satsar för lite på utbildning, utveckling och forskning.

Tidigare talare har beklagat att vi över huvud taget anslår för lite medel i budgeten till detta område, futtiga 1 procent av budgeten under de kommande sju åren. Jag finner detta mycket nedslående. Jag skulle verkligen ha velat se mera. Vi bör sträva efter att göra det möjligt för varje student i Europa att delta i Erasmusprogrammet. Det är ungdomarnas stora möjlighet att uppleva hur det är att studera i en annan medlemsstat, och det kommer att göra dem till verkliga européer. De kommer att ha glädje hela livet av vad de lär sig av det, och de kommer givetvis att vidarebefordra detta till sin krets av vänner och bekanta samt ta det med ut i arbetslivet. Det är det som gör dessa erfarenheter så värdefulla, inte bara för de enskilda personerna utan för samhället. Det är klart att 200 euro är bättre än 150 euro, men det räcker inte för att vi ska få en proaktiv utbildningspolitik.

Jag tycker att Doris Pack hade rätt när hon sa att vi bör starta med de unga och satsa mer på dem. Alla undersökningar visar att detta stämmer. Det är därför det är rätt att satsa mer på Comenius inom ramen för programmet för livslångt lärande.

  Věra Flasarová, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar verkligen Doris Packs flerskiktsstrategi vid utarbetandet av detta betänkande. Jag skulle bara vilja lyfta fram ett par aspekter av frågan.

En av farorna i den moderna världen är att människor saknar dynamisk anpassningsförmåga eftersom utbildningarna är för snäva och specialiserade. Därför får de en begränsad syn på omvärlden och hindras från att nå sin potential på arbetsmarknaden. Världen har ändrats så mycket att det inte längre räcker att skaffa sig en utbildning en gång och tro att detta garanterar anställning under lång tid och ständig utveckling fram till pensionen. Människor måste kunna reagera snabbare på förändringar i deras närhet, och enskilda europeiska utbildningsprogram måste göra det möjligt för dem att klara detta.

Livslångt lärande hjälper människor att hålla jämna steg med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och gör det lättare för dem att förstå omvärlden. Utöver utvecklingen av utbildningsprogram måste vi inrikta oss på att se till att livslångt lärande inte bara blir en lyx för ett fåtal utan att alla grupper i samhället får tillgång till utbildningen, oberoende av deras sociala status och kön.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Syftet med detta beslut är att parlamentet och rådet ska införa ett integrerat program på området livslångt lärande. Programmet ska genomföras 2007–2013. Programmet syftar bland annat till att utveckla internationellt samarbete mellan högskolor och skolor samt att främja rörligheten för studenter, skolpersonal, elever och lärare. Programmet består av fyra sektorsprogram: Comenius för skolor, Erasmus för högre utbildning, Leonardo da Vinci för yrkesutbildning och Grundtvig för vuxenutbildning.

Programmets ursprungliga budget har minskats. Detta har inneburit att de kvantitativa målen för enskilda programkomponenter och procentandelen resurser har skurits ned. Eftersom det nu finns mindre pengar kommer många av de redan inplanerade programmen inte att genomföras. Detta inkluderar främjandet av långvarigt och kortvarigt lärarutbyte inom ramen för Erasmus, tillsammans med studiebesök och innovativa och experimentella projekt inom ramen för det sektorsöverskridande programmet. I enlighet med bestämmelserna i den nya budgetramen för 2007–2013 har budgetanslagen till programmet för livslångt lärande nästan halverats. De 13,62 miljarder euro som ursprungligen skulle avsättas har skurits ned till 7,171 miljarder euro. Nedskärningen av programbudgeten innebär att det kommer att finnas färre projektstipendier och färre möjligheter för fattiga studenter att studera vid utländska institutioner.

Avslutningsvis skulle jag vilja tacka Doris Pack för allt hennes arbete.

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Programmet för livslångt lärande är ett utmärkt projekt, och dess mål har stor relevans. Programmet är avsett att genomföra en av unionens pelare, nämligen den gemensamma socialpolitiken. Precis som andra utmärkta projekt har även detta program drabbats av minskade anslag.

Ett av syftena med detta program är att stödja utbildningens bidrag till social sammanhållning, vilket bör leda till förbättrade förbindelser mellan samhällena i gemenskapen. Hur ska detta kunna genomföras när de nya medlemsstaterna fortfarande är bundna av övergångsperioder innan de får tillgång till arbetsmarknaderna, och därför förvägras lika tillgång till kunskap och teknik? En annan nyckelaspekt undergrävs också, nämligen ökad konkurrens, rörlighet och innovation på marknaden i fråga. Hur kan man tala om sådana värden när det inte finns något ömsesidigt erkännande av examensbevis och enskilda personer därför redan från början kommer i ett ogynnsamt läge?

Avslutningsvis skulle jag vilja påpeka att än en gång anses ett utmärkt och nobelt program och dess bestämmelser och mål i huvudsak endast värda att genomföras i de gamla medlemsländerna.

  Erna Hennicot-Schoepges, (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Doris Pack har varit drivande i samband med utarbetandet av de program som vi diskuterar här i dag, tillsammans med det integrerade åtgärdsprogrammet. Utan hennes engagemang skulle vi aldrig ha gjort de framsteg vi har gjort.

Erasmus är utan tvekan det populäraste programmet. Trots ökade anslag kommer den nya versionen fortfarande att vara beroende av allmänna förutsättningar som påverkar rörligheten, exempelvis hur lätt det är att föra över stipendier och socialförsäkringsförmåner samt erkännandet av kvalifikationer. Eftersom rörligheten inte är en garanti för att en persons studier kommer att tillgodoräknas i meritförteckningen innebär Erasmusvägen ytterligare ett års studier. Herr kommissionsledamot! Var i Bolognaprocessen ingår ett Erasmusår?

När det gäller Leonardoprogrammet är rörligheten bland anställda som genomgår yrkesutbildning mycket viktig för hela hantverksindustrin och små och medelstora företag. Även dessa måste uppmärksammas på rörlighetsrelaterade frågor. Att göra arbetskraften rörlig: det är vad Leonardoprogrammet skulle kunna göra. I detta syfte bör kommissionen genomföra kampanjer för att öka företagens medvetenhet och för att se till att de budgetmedel som har anslagits verkligen används.

Jag skulle vilja påpeka att våra förfäder ofta brukade flytta omkring. Konstnärer och hantverkare var de som reste mest. Det var de som drev samhället framåt. Gränsöverskridande handel är bästa sättet att få våra medborgare att glömma gränser och bevisa att vi kan bli bättre.

Herr kommissionsledamot! Avslutningsvis måste jag upprepa att med tanke på den vikt som José Manuel Barroso fäster vid kultur borde vi ha modet att föra upp kulturpolitiken på EU-nivå. De som vill ha en större budget måste lägga fram politiska projekt som är viktiga och som erkänns som viktiga. En återupplivad debatt om hur man bäst ska föra kommissionen framåt skulle vara ett bra tillfälle för oss att tala oss varma för en sådan politik.

  Maria Badia i Cutchet (PSE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag skulle vilja gratulera föredraganden, Doris Pack, till hennes utmärkta arbete. Jag tackar även alla ledamöter i utskottet för kultur och utbildning vars bidrag har berikat texten.

Jag skulle emellertid även vilja ge uttryck för min oro när det gäller genomförandet av programmet för livslångt lärande. Jag kommer ihåg i början hur vi alla försökte överträffa varandra i att förbättra systemet med studenters rörlighet i Europa. Vi röstade alla för att öka anslagen till programmen Erasmus, Leonardo, Comenius etc., och vi var övertygade om att det var en mycket produktiv långsiktig investering. Genom att ge deltagarna ekonomiska resurser och samtidigt göra det enklare att få stipendier kom vi närmare Lissabonstrategins mål.

I takt med att tiden går blir det emellertid allt svårare att vara optimistisk. Jag konstaterar att undersökningar visar att femtonåriga europeiska skolbarn har dålig läsförmåga och hög frånvaro på grund av skolk och att många ungdomar inte slutför sina studier i tid. Mot bakgrund av dessa uppgifter undrar jag hur vi ska hantera den utmaning som globaliseringen innebär. Om vi ska kunna skapa ett kunskapsbaserat samhälle, hållbar ekonomisk utveckling och större social sammanhållning måste vi redan från början skapa en god grund. Detta kan endast uppnås genom effektiv utbildning. För att kunna klara framtida utmaningar måste vi helt enkelt satsa mer på våra barn.

Det går att förbättra det sätt på vilket de befintliga programmen drivs, och det går att inrätta nya program. Om vi anstränger oss kommer antalet personer som deltar i programmen så småningom att ge oss rätt. Men vi måste alla anstränga oss för att övertyga medlemsstaterna om att vi måste avsätta mer pengar till utbildning och yrkesutbildning.

  Šarūnas Birutis (ALDE). – (LT) Herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle än en gång vilja framhålla att det program som diskuteras ger medborgare större möjligheter till fortbildning och att bli aktiva deltagare i det kunskapsbaserade samhället.

Jag tror att den ursprungliga version av kommissionen förslag som vi har gått tillbaka till kommer att göra det möjligt för oss att på ett smidigare sätt genomföra ett program som integrerar befintliga initiativ på utbildningsområdet. Genom ett enhetligt system ökar tydligheten, och vi kommer att kunna undvika redundans på vissa områden.

De länder som kan delta i program för livslångt lärande har upplevt att detta EU-initiativ har gett dem stora fördelar. Program som Erasmus, Leonardo da Vinci eller Jean Monnet är välkända bland den litauiska befolkningen. Detta är ett tecken på att EU:s initiativ på utbildningsområdet genomförs mycket effektivt.

Jag hoppas att ni kommer att stödja min uppfattning att programmet för livslångt lärande är av stor betydelse, både för att främja konkurrens och entreprenörskap och för att skapa en gemensam känsla av att vara EU-medborgare som grundar sig på EU:s värderingar, exempelvis ömsesidig förståelse och respekt för mänskliga rättigheter och demokrati.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag stöder till fullo programmet för livslångt lärande i EU.

Vi säger alltid att EU måste bli mer konkurrenskraftigt. Konkurrenskraften måste grundas på kunskapstriangeln – utbildning, forskning, och innovation. Utbildning är oerhört viktigt för denna struktur. EU:s utbildningssystem tillhör medlemsstaternas behörighet. Men ett bättre integrerat EU-program för utbildning är mycket välkommet. Vi har nu det sjunde ramprogrammet för forskning, och ett nytt gemenskapsprogram om konkurrenskraft och innovation lanserades nyligen. Hörnen i EU:s kunskapstriangel är därför väl etablerade. Frågorna rör triangelns sidor. Är dessa program sammankopplade på ett adekvat sätt, och stöder de varandra? Vi får inte tänka på dem som tre separata program, tre distinkta nyckelmål för EU, utan som ett enda gemensamt mål, nämligen ett kunskapssamhälle.

Jag värdesätter de föreslagna ändringarna av programmet för livslångt lärande, exempelvis ändringen av Leonardo da Vinci-programmet så att spridningen av innovationer underlättas och ändringen av Grundtvigprogrammet så att äldre studenters nyskapande rörlighet underlättas. Genom programmen införs emellertid allt för ofta nyskapande inlärningsmetoder i stället för bättre förutsättningar för själva innovationerna och för framtida forskare. Det finns inget system för att rekrytera mycket begåvade personer, framför allt personer som deltar i Comenius- och Erasmusprogrammen för unga människor, och göra det möjligt för dem att fortsätta sin utveckling inom ramen för Marie Curie-programmet. Programmet för livslångt lärande måste dessutom följa forskningsprioriteringarna i det sjunde ramprogrammet för forskning. Alla våra åtgärder bör inriktas på att se till att kunskapstriangeln ligger till grund för utbildningen hela vägen från skolan till Europeiska tekniska institutet.

Jag gratulerar kommissionsledamoten till detta program och ber honom beakta dessa kommentarer när programmet genomförs.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (SK) Det finns inte mycket för mig att tillägga. Vi borde snarare göra mer för att genomföra det vi redan flera gånger har kommit överens om. Utbildning är mer än en period i ens liv. Vi kan vara mycket konsekventare i vår hantering av sysselsättnings- och tillväxtfrågorna. Det är det som Lissabonstrategin handlar om. Utbildning kan inte skiljas från forskning och innovation (som omfattar kreativitet och främjandet av kunskap). Vi måste också tillämpa kunskapen praktiskt, och på nyskapande sätt.

Jag tror att kommissionen är på väg i denna riktning. Ett bevis på detta var förslaget vid förra veckans toppmöte i Lahtis om att inrätta Europeiska tekniska institutet. Det finns ytterligare bevis för detta i hela programmet och i att utbildning är en av de grundläggande komponenterna i Lissabonstrategin och i målet att forma EU och generera kunskap som skapar tillväxt och sysselsättning.

De fyra pelare som utgör programmet för livslångt lärande har väldigt inspirerande namn – Comenius (Jan Amos Comenius), Leonardo da Vinci, Erasmus av Rotterdam och Grundtvig. Jag anser att detta sänder en viktig signal. Vi kommer inte att kunna lösa alla finansiella problem med hjälp av detta program. Men vi kan erbjuda massor av inspiration, särskilt för åtgärder på nationell nivå så att utbildning, som tillhör medlemsstaternas behörighet, omfattas av nationella åtgärder eller Lissabonstrategin. Vi kommer i så fall längre fram att få tillgång till mycket mer pengar, och vi skulle verkligen vilja ha större anslag för rörlighet och samarbete på utbildningsområdet.

Jag anser att Erasmusprogrammets tjugoårsjubileum, EU: s populäraste program, är ett ypperligt tillfälle att utvärdera situationen. Det innebär även en utmaning för oss att tillsammans göra mer för utbildning, ungdomar och framtiden.

När det gäller viseringar och samarbetet med andra länder kommer medlemsstaterna, med undantag för Storbritannien, Irland och Danmark, från och med den 1 januari 2007 att genomföra eller införliva beslutet om att underlätta viseringen för studenter, lektorer och forskare i hela EU.

Som svar på frågan om vi behöver harmonisering eller någon annan typ av politik anser jag att vi behöver se till att våra utbildningssystem kompletterar och är förenliga med varandra snarare än att harmonisera dem. Detta genomförs successivt med hjälp av åtgärder som Bolognaprocessen.

Vi kräver ständigt inte bara mer investeringar utan även bättre investeringar. Den första prioriteringen är bättre investeringar. Mer investeringar kommer på andra plats. ”Bättre” innebär även insamling av offentlig-privata medel. Detta sker oftast i form av att företag och näringslivet sponsrar rörlighet eller utbildning.

Det var mina svar på vissa av de frågor som har behandlats. Låt mig ännu en gång tacka föredraganden, Doris Pack, hela utskottet och alla som bidrog till deras stora samförstånd och engagemang.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.30.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Alyn Smith (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till arbetet med att lotsa detta viktiga betänkande genom parlamentet. Nästa år är det 20 år sedan Erasmusprogrammet inrättades av en av mina föregångare, Winnie Ewing, då hon var ordförande för utskottet för kultur och utbildning, och vi har mycket att tacka henne för. Sedan 1987 har över 1,2 miljoner studenter genomgått utbyteskurser vid universitet utanför det egna landet. Under läsåret 2004/2005 utnyttjade över 144 000 studenter möjligheten att genom Erasmusprogrammet fortsätta sina studier i ett annat land än det egna. Det här ger studenterna unika fördelar och ovärderlig kulturell och språklig erfarenhet. Det kan jag själv, som tidigare Erasmusstudent, intyga.

EU har lyckats framhäva sin betydelse genom bland annat Erasmus. Trots att Skottland lovande nog har tagit emot 2 163 utländska studenter under 2004/2005 har betydligt färre skotska studenter, 1 018, rest utomlands för att studera. Jag vill se fler skottar delta i programmet och dra nytta av möjligheten att studera utomlands. Erasmus är ett sätt att uppmuntra våra ungdomar att anta ett internationellt perspektiv.

Bilaga – Uttalande av kommissionen

Kommissionen skulle vilja uppmärksamma den lagstiftande myndigheten på att det finansiella paket som nämns i grundakten måste uttryckas i löpande priser och att detta måste göras senast i samband med offentliggörandet i EUT. Detta motsvarar standardförfarandet vid budgetfrågor. Tillsammans med full insyn kommer det att bidra till att se till att den lagstiftande myndighetens beslut följs. För handlingsprogrammet för livslångt lärande är summan i löpande priser 6 970 miljoner euro.