Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 oktober 2006 - Strasbourg

19. Programmet ”Ett Europa för medborgarna” (2007-2013) (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för kultur och utbildning om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för åren 2007–2013 i syfte att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap (09575/1/2006 – C6-0316/2006 – 2005/0041(COD)) (Föredragande: Hannu Takkula) (A6-0342/2006).

  Hannu Takkula (ALDE), föredragande. – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först tacka alla som deltagit i diskussionerna om betänkandet, framför allt skuggföredragandena och ledamöterna i övriga utskott som lämnat synpunkter. Framför allt vill jag tacka mina högt uppskattade kolleger och samordnare, Doris Pack and Christa Prets. Eftersom jag tillhör den minsta politiska gruppen hade jag aldrig kunnat lägga fram min rekommendation utan ert stöd. Jag är också tacksam för den fantastiska laganda och samarbetsvilja som ni har visat i vårt utskott.

Programmet omfattar fyra handlingsområden. Det första är ett Europa med aktiva medborgare som omfattar vänorter och medborgarprojekt. Vänortssystemet är redan en framgång, och jag hoppas att det ska fortsätta gå från klarhet till klarhet i och med det här programmet. Dessutom är medborgarprogrammen väldigt viktiga. En central idé när det gällde att utarbeta programmet var att Europeiska unionen faktiskt kunde ha ett program på gräsrotsnivå som inte skulle vara avsett för en elit, och som vanliga människor, EU:s medborgare, kunde betrakta som sitt eget.

Det andra handlingsområdet är ett aktivt civilsamhälle i Europa. Detta skulle kunna ge ett strukturellt stöd till EU:s politiska analysorganisationer (tankesmedjor) och icke-statliga organisationer på europeisk nivå, samt stödja olika projekt som samordnas av icke-statliga organisationer. Jag tror att det är mycket viktigt att man låter öppna vuxenutbildningscentrum och yrkesskolor, organisationer som inte utfärdar några examina, spela en större roll, eftersom det är just den här typen av organisationer som är bäst på att nå ut till vanliga människor på gräsrotsnivå. På det viset kommer programmet förhoppningsvis också att öppna sina dörrar för människor i hela Europeiska unionen, och de kommer att känna att detta är något som verkligen angår dem.

Det tredje handlingsområdet är ”Tillsammans för Europa”, som stöder arrangemang, studier och information med hög profil och verktyg för att sprida resultat. Som vi vet är det viktigt att främja Europeiska unionen på rätt sätt och föra den närmare människorna, eftersom det även finns brister inom områdena information och kommunikation. Människor känner att de står långt från beslutsprocessen, och därför upplever de också EU:s program som något avlägset. Mycket arbete återstår för att föra unionen närmare människorna via information och olika arrangemang.

Ett fjärde handlingsprogram lades till i programmet: bibehållandet av ”Aktivt europeiskt ihågkommande”. Detta diskuterades intensivt i vårt utskott. Vi kom slutligen fram till att när den här insatsen överfördes från programmet Kultur 2000, så var det just minnet av nazismen och stalinismen som vi behövde bevara, så att sådana fasor aldrig mer ska kunna förekomma i Europa. Vi anser att det är mycket viktigt att även framtida generationer ska kunna förstå vad som menas med europeisk identitet, med fred och med stabilitet, och att det därför också är viktigt att garantera att minnet hålls vid liv.

Det hade naturligtvis också varit önskvärt om budgeten varit avklarad när programmet utarbetades. Vi vet emellertid att av vissa skäl finns det ännu inte tillräckligt mycket sympati i Europaparlamentet, eller åtminstone inte i Europeiska kommissionen eller i rådet, för kulturella projekt, eller en tillräcklig uppskattning av deras betydelse. Själv anser jag att kultur och civilsamhälle även skapar den bas på vilken en dynamisk och blomstrande ekonomi kan konstrueras. Eftersom vi som sitter i utskottet för kultur och utbildning är kulturintresserade människor bör vi se till att budgeten blir effektivare i framtiden. Den här gången blev vi i viss mån tvingade att göra nedskärningar i kommissionens ursprungliga förslag efter påtryckningar från rådet, men jag hoppas att programmet nu ska kunna startas och att det ska bli en framgång.

Slutligen vill jag tacka för det samarbete och den samsyn som har uppnåtts mellan kommissionen, rådet och parlamentet. Det gläder mig särskilt att de icke-statliga organisationerna, öppna universiteten och amatöridrottsföreningarna har tagits med i programmet. Jag hoppas att det programmet, när det dras i gång i början av 2007, ska bli ytterligare en framgång.

(Applåder)

  Ján Figel’, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! För bara ett halvår sedan var jag här och talade om samma program och bad om en snabb överenskommelse. Förslaget hade då en annan titel: ”Medborgare för Europa”. Ett halvår senare är vi nu mycket nära de slutgiltiga besluten med den nya titeln ”Ett Europa för medborgarna”, som ni har bidragit med. Jag anser dock att det har skett en anmärkningsvärd omsvängning, både i fråga om samstämmigheten och viljan att nå fram till ett resultat.

Programmet är mycket viktigt för medborgarna och medborgarorganisationerna. Jag är mycket nöjd med kvaliteten och intensiteten i de förhandlingar om programmet som har ägt rum mellan olika institutioner. Jag vill särskilt och uppriktigt tacka utskottet för kultur och utbildning för dess insatser för att skynda på processen och föredraganden Hannu Takkula för hans utmärkta arbete och samarbete.

Under de här delarna av den interinstitutionella processen hölls det även informella trepartsmöten. De resulterade i en kompromiss som alla tre institutionerna kunde enas om i form av fyra ändringsförslag som ni kommer att rösta om i morgon.

När det gäller budgeten kom vi överens om att anslå ett belopp om 190 miljoner euro i 2004 års priser, vilket betyder 215 miljoner euro i löpande priser. Även om detta är lägre än kommissionens ursprungliga förslag ger det oss fortfarande möjlighet att bibehålla programmets struktur, om än med ett minskat antal stödobjekt.

Jag beklagar än en gång att rådet har infört ytterligare ett steg i kommittéförfarandet. Det kommer att fördröja urvalsprocessen för vissa typer av projekt. I syfte att nå en snabb överenskommelse godtog kommissionen dock den ståndpunkt som rådet antog och ni stödde. I dag avser ni att anta fyra ändringsförslag: två av dem handlar om budgetfördelningen mellan olika insatser, ett av dem är tekniskt och innebär att programmet fortare kan träda i kraft, och genom det sista läggs främjandet av tolerans till programmets mål. Detta ligger helt i linje med filosofin bakom programmet.

Låt mig än en gång säga att kommissionen ger sitt fulla stöd till den överenskomna kompromissen och därför uppmuntrar parlamentet att anta de fyra ändringsförslagen. Om ni antar dem har rådet åtagit sig att snabbt anta hela den överenskomna texten, och programmet bör sedan kunna träda i kraft den 1 januari 2007.

Jag kan försäkra er att när programmet väl har antagits kommer kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra det på ett så effektivt och ändamålsenligt sätt som möjligt. Kommissionens medarbetare håller faktiskt redan aktivt på att förbereda programmets ikraftträdande. Vi kommer att nära samarbeta med programkommittén och föra en nära dialog med de organisationer som är involverade i programmet.

Jag vill avsluta med att upprepa vad Hannu Takkula sa, det vill säga att kulturen utgör grunden i våra samhällen. Därför har vi också utformat programmets rättsliga grund med hänsyn till den kulturrelaterade artikel 151 i EG-fördraget. Detta har varit föremål för många diskussioner, men jag anser att det här är rätt förslag och rätt väg att gå för att i framtiden få kultur och medborgarskap att följas åt, både när det gäller att skapa ansvar på alla nivåer av våra offentliga och privata åtaganden i livet och när det gäller utvidgningen av EU och dess framtid.

  Rolf Berend, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Låt mig börja med att tacka föredraganden Hannu Takkula för ett mycket fint betänkande om ”Ett Europa för medborgarna”. När nu totalbeloppet har sänkts till 190 miljoner euro från de 235 miljoner euro som parlamentet och kommissionen ursprungligen kom överens om, är det det beloppet vi måste klara oss med på grund av bristen på förståelse från rådets sida.

Vi stöder föredragandens båda ändringsförslag. Det ena syftar till en tvåprocentig minskning och det andra till en ökning med samma belopp. Det gläder oss särskilt mycket att se att den nya insats 4, som har att göra med minnesmärken, inte bara håller minnet av de brott som begicks av nazistregimen levande, utan även av de brott som begicks under Stalin.

Jag skulle emellertid vilja ta upp ett annat problem, ett problem som har nämnts av de personer som drar nytta av programmet och av dem som ska genomföra det. Vi nämnde faktiskt både konferenser och seminarier i parlamentets resolution av den 5 april 2006. Bilaterala seminarier, arbetsgrupper och expertsammanträden är viktiga komponenter i partnerskapet när det gäller att öka kvaliteten i programmen och för de personer som arbetar med dem. Det måste finnas medel tillgängliga för dem på samma sätt som för multilaterala konferenser.

Parlamentet betraktar det dessutom som självklart att kommissionen behandlar lokala myndigheter och civilsamhällets organisationer på samma sätt i samband med genomförandet. Syftet med det är att hindra kommissionen från att göra som ursprungligen planerat och införa ytterligare krav, till exempel garantier och särskilda banksäkerheter, för alltför många andra sociala organisationer. Ett sådant krav skulle det bli svårt, för att inte säga omöjligt, för dem att uppfylla.

  Emine Bozkurt, för PSE-gruppen. – (NL) Herr talman! Först vill jag tacka föredraganden Hannu Takkula för ett utmärkt betänkande och för gott samarbete. Jag tar emot programmet med vidöppna armar, för det kommer att bli till nytta för allmänheten, för oss i parlamentet och för Europeiska unionen som helhet. Programmet ”Ett Europa för medborgarna” anger till syvende och sist att det inte är medborgarna som ska finnas till för Europa, utan tvärtom. Europa ska finnas till för sina medborgare. Det är bara när Europeiska unionen uppnår konkreta resultat för sina medborgare som vi kan räkna med stöd för EU. Självklart kan vi inte försöka stärka banden mellan våra medborgare och EU genom att organisera utbytesprogram och olika arrangemang. Det ger alltid bättre resultat om medborgarna tar egna initiativ, och det är här programmet kommer in i bilden.

Jag vill tacka Hannu Takkula, mina kolleger i samtliga grupper, liksom kommissionen och rådet, för det goda arbetsklimatet när vi behandlade detta ärende. Men det är en sak jag måste få säga. Europeiska unionen har insett att det finns en klyfta mellan medborgare och institutioner. Det här programmet är ett svar på det och syftar till att försöka rätta till situationen. Varför har vi då snålat när det gäller att anslå medel till det här programmet och andra viktiga program? Att bara prata om medborgarengagemang utan att avsätta pengar för det, är naturligtvis ett slöseri med tid.

Men jag kommer att göra allt som står i min makt för att föra ut programmet till medborgarna i Nederländerna. Jag hoppas också att andra ledamöter ska göra medborgarna uppmärksamma på programmet i sina respektive hemländer. Om vi alla ser till att detta blir en rejäl framgång kommer rådet och kommissionen nästa gång inte att ha något annat val än att öka budgeten för programmet ”Ett Europa för medborgarna” till en acceptabel nivå.

Det är inget tvivel om att programmet ”Ett Europa för medborgarna” kan bli en succé. Det finns många personer i Europa som är beredda att arbeta aktivt för den europeiska integrationen. Tack vare det här programmet kan de delta i processen och börja organisera sig. Det är därför enormt viktigt för de europeiska medborgarna att de känner att de deltar i EU:s utveckling. Det är detta som blir möjligt tack vare det här programmet. Jag vill därför uppmana Europas medborgare att ta vara på det tillfället.

  Marian Harkin, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag gratulerar föredraganden till ett utmärkt arbete med att ta fram det här betänkandet om att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap.

Många av oss som uppriktigt värnar om Europas framtid anser att ett aktivt medborgarskap kommer att spela en viktig roll för det europeiska projektets framtid. EU håller på att utvecklas – utvecklas från århundraden av splittring till en tid av ömsesidigt samarbete. Det ömsesidiga samarbetet gagnar alla våra medborgare, annars har EU inte något existensberättigande.

Det är även viktigt att förstå att det ömsesidiga samarbetet inte bara avser samarbetet mellan medlemsstater. Det är visserligen viktigt, men det räcker inte. Det måste även finnas ett ömsesidigt samarbete mellan medborgarna så att de också utgör en väsentlig del av processen – inte som publik utan som skådespelare på scenen, inte som åskådare utan som deltagare. Det vi nu ser är deltagardemokrati vid sidan av den representativa demokratin – som ibland är en ohelig allians för båda sidor men som vi måste främja. Annars får vi bara ett spel för gallerierna, och medborgarna förtjänar mycket mer än så.

Det gläder mig att se att den informella utbildningen har tagits med i betänkandet. Kanske kan vi utvidga detta till att även omfatta ett erkännande av frivilliginsatser genom att inrätta ett europeiskt frivilligpass. Frivilliginsatser spelar en viktig roll i ett aktivt medborgarskap eftersom många av de öronmärkta aktiviteterna i betänkandet, såsom vänskapsstäder, medborgarorganisationer och amatöridrottsföreningar, bygger på frivilligt deltagande. Den interkulturella dialogen måste också stödjas. Alla har vi fördomar, missuppfattningar om andra, och det är bara genom att samspela med varandra som vi börjar värdesätta varandra som medmänniskor. Detta är grunden för ömsesidigt samarbete och ömsesidig respekt.

Det enda jag beklagar är att den finansiering som anslagits inte kommer att räcka för att klara av den enorma och viktiga uppgift som vi har gett oss själva. Jag håller dock med föregående talare: nu kavlar vi upp ärmarna och sätter i gång.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka föredraganden Hannu Takkula.

Jag är verkligen glad över att man har tänkt om när det gäller programmets namn. Ursprungligen hette det ”Medborgare för Europa”, men nu ”Ett Europa för medborgarna”. Det innebär att även unionen har skyldigheter, och att EU måste nå ut till allmänheten. Syftet är att nå ut till och engagera medborgarna, möta dem på lokal nivå, ta dem på allvar, lyssna på deras oro och vinna dem för Europas sak och för diskussionen om dess framtid.

Vänortsaktiviteter är ett bra sätt att bidra till detta. En allmän diskussion om europeiska globaliseringstvivel kommer emellertid också att utgöra en del av diskussionerna inom ramen för programmet, liksom frågan om hur vi kan hitta en balans mellan en överdriven nyliberalism å ena sidan och statliga regleringar eller överdriven protektionism å den andra.

Jag vill gärna nämna ytterligare en punkt, nämligen att man inkluderar utrotningslägren, oavsett om de är stalinistiska eller nazistiska, i programmet. En grundligare genomlysning av historien bakom denna typiskt europeiska totalitarism som förstörde Europa och medförde ett stort elände för hela världen är politiskt rätt. Att dra de riktiga slutsatserna av detta och bygga upp ett öppet och demokratiskt Europa återstår som en av utmaningarna inför framtiden. Programmet är också avsett att bidra till detta.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Vi delar oron och målen i programmet ”Ett Europa för medborgarna”, och följaktligen röstade vi för förslaget. Sanningen är att detta EU varken lider brist på ”Ett Europa för företagen” eller ”Ett Europa för marknaden”. Tvärtom. Vi har sett alldeles för lite av ”Ett Europa för medborgarna”, för lite stöd för ett europeiskt medborgarskap med en aktiv röst i de stora teman på vilka vi bygger upp vår gemensamma framtid. De beslut som fattas på det här området saknar mod, lagarna är urvattnade och stödet praktiskt taget obefintligt. Det här programmet kan inte på egen hand vända utvecklingen. Vi stöder programmet, men vi är också kritiska när det gäller den svaga budgeten. En 60-procentig nedskärning i det ursprungliga förslaget är helt klart oacceptabelt, men den ligger i linje med den restriktiva och obsoleta regel som säger att alla program inom utbildning, kultur och ungdom ska underfinansieras. Denna kroniska underfinansiering är inte resultatet av någon brist på resurser, utan av en medveten politisk strategi för att uppnå den typ av union som medlemsstaterna vill bygga upp, och som dök upp igen när budgetramen för 2007–2013 antogs, en budgetram som sätter områden som kultur på undantag.

Det finns inget som heter effektiv politik utan adekvat finansiering. Ord och välvilliga avsikter är i och för sig bra, men politiken måste vara mycket mer än bara detta.

Herr Takkula! Vi instämmer i ert krav på öppenhet när det gäller att bevilja finansiering för projekt. Finansieringen bör baseras på tydliga kriterier med ett öppet genomförandeförfarande och opartiska utanordnare. Dessvärre har det inte varit så. Det är glädjande att se att vi gradvis kan få slut på skandalen med finansieringar som beviljas utanför gällande system till organisationer som ställer sig själva ovanför en lojal konkurrens och som fortfarande får omfattande långsiktig finansiering. Det skadar bilden av unionen. Det faktum att dessa organisationer ofta är knutna till viktiga personer som gjort karriär inom EU:s institutioner gör bara saken värre. Jag kommer från ett land i södra Europa, och jag måste få säga att jag välkomnar de friska fläktar som blåser in från norr i den här frågan.

När det slutligen gäller den nya finansieringen för diktaturernas minnesmärken vill jag än en gång framföra vårt kompletta avståndstagande från de kriterier som har valts. Att utesluta minnesmärken över de diktaturer som under decennier förtryckte olika befolkningar i södra Europa antyder en brist på respekt för de tusentals offren för dessa diktaturer. Utan segern över fascistregimerna i södra Europa skulle EU:s gränser ha sett ut på ett helt annat sätt i dag, och dess territorium skulle vara betydligt mindre. Att utesluta dessa diktaturer, och minnet av dem, skickar fel signaler till medborgarna, eftersom det antyder att det finns vissa diktaturer som man inte får glömma bort, och andra som inte är så farliga, eller till och med acceptabla. Det skickar också fel budskap till världen. En pragmatisk attityd till diktaturer är ett tecken på dubbla budskap, något som förgiftar och förstör trovärdigheten för EU:s utrikespolitik. Kriterier som bygger på otvetydiga demokratiska principer skulle ha varit bättre än mediokra, snåla kriterier som innebär att man inte orkade se bortom bristen på finansiering.

  Zdzisław Zbigniew Podkański, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi deltar alla i skapandet av Europeiska unionen, men vi tar alla med oss speciella attityder, erfarenheter och synpunkter. Och de visar tydligt att även om det finns mycket som förenar oss, så finns det också mycket som skiljer oss från varandra.

Många europeiska medborgare är skeptiska till unionen och till den europeiska integrationen. Resultatet blir att samtidigt som vissa letar efter sätt att snabbt förverkliga den europeiska integrationen, så anser andra att om den processen över huvud taget ska äga rum, så måste den ske långsamt och efter noggrant övervägande. De anser att det bör vara en långsiktig process med respekt för nationella traditioner och med hänsyn till aktuella erfarenheter.

Jag gläder mig åt att programmet ”Ett Europa för medborgarna” innehåller många av de förslag som lagts fram av parlamentsledamöterna, framför allt i den del som gäller diktaturregimernas offer. Finansiellt stöd finns för platser som är kopplade till nazistregimen och också för minnesmärken över stalinistregimens offer. Under diskussionerna om programmet fick vi höra mycket om hur lite medborgarna identifierar sig med den europeiska integrationsprocessen. Man gjorde med all rätt en åtskillnad mellan medborgarna i de gamla, nya och framtida medlemsstaterna. Men man ägnade inte tillräcklig uppmärksamhet åt det viktiga faktum att medan en grupp har som mål att så snart som möjligt skapa en enda europeisk modell för den nationella identitet som bygger på tanken ”en storlek för alla”, så vill en annan grupp hellre se ett nationernas Europa, ett Europa där man respekterar den nationella identiteten. Den senare gruppen vill utforma gemensamma kulturella värderingar utifrån kulturell mångfald och dialog.

  Witold Tomczak, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Förslaget till dokument om ”Ett Europa för medborgarna” är ett exempel på detaljreglerat önsketänkande. Någon har kommit på idén att om man investerar mer pengar i medvetandehöjande åtgärder, information och insatser för att få med européerna i unionens olika arrangemang, så kommer medborgarna närmare unionen och blir mer engagerade i den europeiska integrationen.

Liknande argument framfördes i den sovjetiska inflytelsesfären, där våra liv dominerades av en enda, ortodox, socialistisk ideologi. Man trodde att det räckte att ösa pengar över olika arrangemang för att utveckla så kallad socialistisk medvetenhet. Det sovjetiska systemet försökte på alla sätt skapa en enda, ortodox sovjetisk identitet för ryssar, ukrainare, georgier och andra. Nationerna berövades rätten att ha en egen, tydlig identitet.

Någon har nu beslutat att det kommer att bli enklare att integrera européerna om det relevanta dokumentet heter ”Ett Europa för medborgarna” i stället för ”Medborgare för Europa”. Men det här har vi sett tidigare. Sovjetmedborgarna skulle inte vara till för Sovjetunionen. Sovjetunionen skulle vara till för dem. Men det som hände var att vad människor faktiskt tänkte och gjorde i sin egenskap av ryssar, polacker eller ungrare var ett hinder för Lenin, Stalin och andra. De personer som uppfostrades till sovjetisk multikulturalism var mer formbara och fann sig lättare i att bli slavar i imperiets tjänst.

Vi bör inte glömma bort att äkta individuell och nationell frihet är en produkt av de nationella kulturer där de har sin källa. Därför bör det här dokumentet slängas i papperskorgen tillsammans med arvet från före detta Sovjetunionen.

  Roger Helmer (NI). – (EN) Herr talman! Vår känsla av medborgarskap, i likhet med vår identitetskänsla, bygger på vår historia, vår kultur, vårt språk och vår livserfarenhet. Den kommer underifrån. Det här medborgarskapsprogrammet kommer uppifrån. Det försöker skapa en känsla av medborgarskap där någon sådan inte finns. Det är därför dömt att misslyckas, och det är rakt igenom olämpligt.

Jag föddes som brittisk medborgare. Jag har aldrig bett om att få bli europeisk medborgare. Jag vill inte ha något europeiskt medborgarskap, och jag förkastar och fördömer det fullständigt. Konstitutionen för Europa, som innehåller begreppet EU-medborgarskap, har starkt avvisats av Frankrike och Nederländerna, och den skulle avvisas vid en omröstning i Storbritannien. Det är därför mycket kontroversiellt att främja det här misslyckade begreppet. Vi använder skattebetalarnas pengar för att främja ena sidan i en mycket omstridd debatt. Detta är fel, odemokratiskt och skamligt. Jag uppmanar mina kolleger att omedelbart rösta nej till betänkandet.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det är en mycket viktig bedrift att få rådet att anta en gemensam ståndpunkt om programmet ”Ett Europa för medborgarna”. Jag gratulerar föredraganden, Hannu Takkula, till hans arbete och engagemang och i synnerhet för att han har breddat programmet.

Jag vill dröja mig kvar vid två aspekter av programmet: vänskapsstäderna och minnesmärkena för offren för Hitlers och Stalins diktaturer. Jag uppmanar kommissionsledamot Ján Figeľ att samordna sitt arbete med sin kollega, kommissionsledamot Margot Wallström, som ansvarar för information och pr, för att detta oerhört viktiga betänkande och program ska kunna få största möjliga genomslagskraft.

För det första håller jag inte alls med föregående talare när det gäller inrättandet av vänskapsstäder. I mitt land finns det föreningar som arbetar med att bygga upp vänskapsstäder som har funnits i 50 år och andra som har grundats nyligen. Jag önskar att kommissionsledamöterna – eftersom de är de enda personerna som kan göra det – ville ge rättvis, fri och öppen publicitet till dessa organisationers hängivenhet och frivilligarbete. Det var oändligt mycket mer välljudande att höra de tyska, franska, brittiska och europeiska nationalsångerna sjungas av lokala medborgare och skolbarn i min egen hemstad Hertford än den absurda propaganda mot EU som vi får stå ut med i en stor del av populärpressen. Vi strider om folkopinionens hjärtan och sinnen, och vi får helt enkelt inte låta skeptikerna ha de bästa melodierna. Vi har den bästa melodin, men vi måste basunera ut den.

För det andra, när det gäller minnesmärkena, gläder det mig att Hannu Takkula har tagit med offren för stalinisternas brott, eftersom halva EU drabbades av denna diktatur. Föreställ er vilken misstro de nya EU-medborgarna skulle känna om deras lidande försummades medan minnet av offren för Hitlers tredje rike hedrades.

Jag berömmer därför betänkandet och programmet för parlamentet och hela EU. Låt oss hoppas att vi vinner diskussionen den här gången.

  Gyula Hegyi (PSE). – (EN) Herr talman! Ungern har högtidlighållit 50-årsdagen för revolutionen 1956. Gamla kvinnor och män minns den revolution de bevittnade, och ungdomar försöker föreställa sig vad som hände för 50 år sedan när revolutionen mot Stalin enade ungrarna, de reformerade kommunisterna och demokraterna. I går kväll förändrade dock några tusen högerextremistiska upprorsmän allting. De attackerade polisen och brände ned butiker. En del kastade stenar och flaskor mot en synagoga och ropade antisemitiska slagord under den ungerska naziströrelsens fana.

Dessa tragiska händelser visar hur viktigt det är att komma ihåg, och att tillåta oss att minnas, tragedierna och brotten på 1900-talet. Hannu Takkula uppmanar oss i sitt betänkande att hedra offren av nazi- och stalinistregimerna, och det med rätta. Det räcker dock inte att hedra dem: vi måste även bekämpa dagens extremistideologier. Stalinismen är över, tack och lov, men hotet från de nynazistiska extremisterna lever än. Alla demokratiska partier måste fördöma högerextrema ideologier och högerextremistiskt våld. Vi måste dra lärdom av Weimarrepublikens misstag. Minsta lilla eftergift för extremhögern kan leda till enorma tragedier.

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE). – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Siffrorna från Eurobarometern är mycket oroande. De flesta av EU:s medborgare känner inte till EU:s institutionella system. Kommissionens roll uppfattas antingen som något oklart eller som något mycket oklart. Rådet är praktiskt taget okänt som institution. Medborgarnas uppfattning är extremt förvirrad. Många medborgare kan över huvud taget inte formulera en åsikt om Europa. Genom allt detta löper en röd tråd: medborgarna vill ha mer information, och de har valt tv som det bästa sättet att få den informationen.

Vi har sett hur ett teoretiskt eller urvattnat medborgarskap, en vag känsla av tillhörighet, gör Europa svagare. Europa ses mer som en abstraktion än som en viktig faktor i våra liv.

Det vi behöver är inte ett teoretiskt eller urvattnat medborgarskap, utan ett starkt, konkret medborgarskap, en känsla av lojalitet, en känsla av att européerna kan identifiera sig med en gemenskap vars öde ligger inbäddat i dess allmängiltiga värderingar. Utan denna känsla av lojalitet och identifikation kan inget politiskt projekt lyckas.

Medborgarskapet är den största utmaningen för ett postnationellt samhälle som Europa. Det europeiska medborgarskapet är en produkt av förnuftet, inte av traditionerna. Det måste byggas upp. Det föds inte spontant. Detta är en ny politisk era, en era som utmärks av gemenskap och nya styrelseformer. Det är verkligen den epok när staternas suveränitet har bytts ut mot en folkens suveränitet.

Men hur det nu är med den saken, är det inte ironiskt att politiken inte uppmuntrar människor att identifiera sig med ett projekt som placerar dem i centrum?

Programmet ”Ett Europa för medborgarna” saknar tillräcklig finansiering och en tillräckligt kraftfull strategi. Information om institutionerna, framför allt i tv, som visar institutionerna och det europeiska projektet får inte fördröjas ytterligare.

Att förklara Europa är av avgörande betydelse för att skapa en känsla för Europa.

  Ljudmila Novak (PPE-DE). – (SL) Europeiska unionens viktigaste resultat hittills har varit att garantera fred och samlevnad bland Europas nationer. EU:s kritiker klagar emellertid ofta på att det arbete som utförs av EU-institutionerna är för dyrt och för långt bort från medborgarna.

Programmet ”Ett Europa för medborgarna” erbjuder nya initiativ som kommer att bidra till att föra Europas medborgare närmare varandra, bland annat de medborgare som saknar formell utbildning men som vill lära sig mer, få nya erfarenheter och knyta kontakter med andra medborgare i Europeiska unionen. Deltagande i programmet står öppet för vänorter, så programmet kommer också att vara tillgängligt för människor som normalt inte deltar i Europeiska unionens viktigaste projekt. Indirekta kontakter och personliga erfarenheter kan emellertid bidra starkt till förståelse av unionen, något som jag kunnat konstatera när jag har träffat grupper från Slovenien på besök i Europaparlamentet.

Även idrotten har stor förmåga att förena och kommunicera över språkgränserna. Deltagande i idrott på elitnivå börjar snabbt bli ett privilegium för en allt snävare krets av människor. Programmet stöder internationellt deltagande av bredare folklager. Stora projekt ger stora fördelar, men små projekt kan medföra större glädje åt många individer.

Programmen blir ännu framgångsrikare om medborgarna lätt kan få tillgång till dem och inte behöver fylla i berg av blanketter varje gång de ska lämna in en ansökan. Våra medborgare blir ofta besvikna på Europeiska unionen, eftersom de stöter på alltför många administrativa hinder när de ansöker om finansiering. När vi erbjuder värdefulla program måste vi därför försöka förenkla procedurerna och öka medvetenheten om finansieringen och underlätta tillgången till den, såväl på europeisk som nationell nivå.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (SK) Jag vill tacka er för alla era bidrag, och framför allt för det engagemang ni har visat när det gäller betydelsen av att samarbeta som EU-medborgare för att ta tag i vissa frågor och idéer.

Programmet utgör den rättsliga grunden för genomförandet och kommer att definiera villkoren som kommissionen också kommer att behöva uppfylla. Det är viktigt att dessa villkor blir kända och genomförs så snart som möjligt. Parlamentet kommer att delta via styrkommittén och utvärderingen av programmet.

Vad gäller ideellt arbete och ökat erkännande av informell utbildning så är vi intresserade av, och strävar efter att uppnå, framsteg på dessa områden, framför allt sett ur de ungas perspektiv. Detta kommer att ske genom ungdomspasset, som bör ge frivilligarbetet större öppenhet och ökat värde.

Jag håller med om att det är nödvändigt att öka medvetenheten om de resultat vi hittills har uppnått, och om framgångarna och typen av samarbete, framför allt på området för samarbete mellan städer och kommuner. Över 10 000 kommuner i EU samarbetar inom ramen för samhällsprogrammet. För tre veckor sedan delade vi ut 11 guldstjärnor till de bästa projekten – de projekt som var inspirerande och som hjälpte vanliga människor lösa reella problem i städer och kommuner i hela EU. Sådana projekt skulle kunna kopieras i betydligt större utsträckning om människor verkligen blev medvetna om dem. I det avseendet håller jag med Christopher Beazley.

Programmet ger också möjlighet till särskilda arrangemang. Förra året firade vi till exempel 25-årsjubileet av den polska fackföreningsrörelsen Solidaritet. Det firandet finansierades via en särskild budgetpost och rubrik. Tack vare medborgarskapsprogrammet kommer det att bli möjligt att tillämpa denna strategi under de kommande sju åren.

Avslutningsvis har vi, förutom ett ”företagsvänligt” eller ”marknadsvänligt” Europa, också ett verkligt behov av ett ”medborgarvänligt” Europa som är både medborgarvänligt och som hjälper medborgarna utifrån en grundsyn som bygger på civilsamhället och en viss grad av mognad. Jag vill också understryka att programmets namn bara är medaljens ena sida, eftersom skillnaden mellan ”Medborgare för Europa” och ”Ett Europa för medborgarna” är mycket viktig. Detta är vår union, samtidigt som den betjänar oss. Vi måste forma och utveckla unionen, och ta ansvar för den.

Jag vill än en gång tacka föredraganden och hela parlamentet för en mycket konstruktiv attityd till programmet.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.30.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Katalin Lévai (PSE). – (HU) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig gratulera till utformningen av programmet ”Ett Europa för medborgarna” för åren 2007–2013 och Hannu Takkula till den senaste versionen av betänkandet.

Europas institutionella, sociala och politiska förbindelser utgör i dag ett finmaskigt nätverk. Trådarna i det nätverket har vävts ännu tätare sedan utvidgningen. Att skapa aktiva europeiska medborgare är viktigt i denna process. Förekomsten av sådana medborgare är av avgörande betydelse för att säkra Europeiska unionens fortsatta demokratiska och balanserade utveckling.

Om vi ska få europeiska medborgare som tar ansvar för sig själva och sitt samhälle måste vi understryka det som i dag kallas för ”förlorade” värderingar, dvs. frihet, rättvisa, tolerans och solidaritet, värderingar som är grundläggande för det europeiska samhället och de band som binder oss samman. Jag anser också att en balanserad integrering av medborgarna är viktig, men framför allt anser jag att vi måste främja en dialog mellan olika kulturer och världsbilder. Det är bara på det viset vi kan samarbeta mot ett gemensamt mål, forma våra egna visioner samtidigt som vi accepterar andras och respekterar mångfalden. Vår ömsesidiga förståelse, solidaritet och känslan av tillhörighet kan ge de europeiska medborgarna en identitet. Jag stöder ansträngningarna att skapa ett europeiskt medborgarskap baserat på gemensamma värderingar, gemensam historia och gemensam kultur.

Det är viktigt att främja och framhålla de värderingar och resultat som tillhör dagens medborgare, samtidigt som vi inte får tillåta att våra minnen från det förflutna försvinner. Om vi håller vårt gemensamma kulturarv levande kommer vi att stärka grunderna för att bygga en gemensam framtid.

Det europeiska medborgarskapet betyder enligt min åsikt inget annat än att vi tar ansvar för oss själva, vårt land och Europeiska unionen, och att vi kan utöva våra rättigheter fritt, samtidigt som vi respekterar samma rättigheter hos andra. Vi måste också hitta rätt balans mellan demokratiska rättigheter och skyldigheter.

Detta är ett gemensamt europeiskt medborgarskap som jag gärna vill vara en del av.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Kommissionen vill rikta den lagstiftande myndighetens uppmärksamhet på behovet av att uttrycka det finansieringspaket som nämns i grundakten i löpande priser, och att detta skall göras senast när akten offentliggörs i EUT. Detta motsvarar standardförfarandet i budgetsammanhang, och det kommer med all vederbörlig öppenhet att bidra till att den lagstiftande myndighetens beslut efterlevs. För programmet i fråga uppgår beloppet i löpande priser till 215 miljoner euro.