Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 24 oktober 2006 - Strasbourg

20. Begränsning av utsläppande på marknaden och användning av perfluoroktansulfonat (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Carl Schlyter, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om begränsning av utsläppande på marknaden och användning av perfluoroktansulfonat (ändring av rådets direktiv 76/769/EEG) (KOM(2005)0618 – C6-0418/2005 – 2005/0244(COD)) (A6-0251/2006).

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden Carl Schlyter för hans hårda arbete med detta betänkande, som har gjort det möjligt att nå en överenskommelse med rådet under första behandlingen.

Detta är ett viktigt direktiv. Det gäller en begränsning av utsläppande på marknaden och användning av perfluoroktansulfonat (PFOS) och PFOS-relaterade föreningar. Dessa ämnen är persistenta, bioackumulerande och toxiska. De kan skapa oacceptabla risker för människors hälsa och miljön.

Det föreslagna direktivet bygger på specifika risk- och konsekvensbedömningar av olika åtgärder. Det tar hänsyn till en detaljerad diskussion med alla berörda parter. Direktivet förbjuder i princip, med mycket begränsade undantag, försäljning och användning av PFOS och PFOS-relaterade föreningar. Undantag ges för viktiga tillämpningar i små mängder som inte innebär en oacceptabel risk enligt den bedömning som görs av kommissionens vetenskapliga kommitté för hälso- och miljörisker.

Storskalig användning, till exempel inom textil- och mattillverkning, har redan stoppats av branschen själv, och detta direktiv kommer att förhindra att sådana användning återkommer.

Det föreslagna direktivet kommer inte bara att garantera skyddet av människors hälsa och miljö, utan dessutom stärka den inre marknaden, eftersom det innebär att gemensamma harmoniserade regler för försäljning och användning av PFOS och PFOS-relaterade ämnen införs.

När det gäller undantagen som nämns i förslaget håller jag med om att användningen av PFOS och PFOS-relaterade ämnen även i fortsättningen bör tillåtas för fotoresister och fotografiskt material, vid förkromning med sexvärt krom och andra metaller, och i hydraulvätskor. Riskerna i samband med dessa är acceptabla, eftersom det inte finns likvärdiga alternativ och det är inte säkert att alternativens toxikologiska profiler är bättre.

När det gäller brandsläckningsskum kan jag hålla med om att försäljning och användning av nya skum bör förbjudas och att en period på 54 månader bör beviljas för fortsätt användning av befintliga lager.

Å andra sidan kan jag för närvarande inte stödja att de angivna restriktionerna utsträcks till att även omfatta andra perfluorföreningar, såsom perfluoroktansyra (PFOA), eftersom detta skulle vara förhastat i frånvaro av en genomförd riskbedömning och tillräckliga kunskaper om nuvarande användning och alternativ, men vi kan återkomma till den frågan.

Avslutningsvis vill jag säga att det nära samarbetet mellan parlamentet, rådet och kommissionen har varit till stor nytta för ändringsförfarandet. Kommissionen kan därför stödja samtliga kompromissändringsförslag som lagts fram av föredraganden Carl Schlyter.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), föredragande. – Herr talman! Jag vill börja med att tacka alla skuggföredragande för ett mycket konstruktivt och gott samarbete. Det gjorde det möjligt att finna en lösning i första behandlingen tillsammans med rådet, som också jobbade bra med detta.

Denna lösning förbättrar kommissionens ursprungliga förslag, och jag är glad att även kommissionen nu ställer upp på kompromissen. PFOS och PFOS-relaterade ämnen är högfluorerade och extremt svårnedbrytbara. De är dessutom mycket bioackumulerande. Vi har lärt oss att klororganiska föreningar är giftiga och skapar problem i naturen och sett att bromorganiska föreningar är skadliga. Flamskyddsmedel hotar oss mer än de bränder de var tänkta att förhindra.

Nu har turen kommit till fluororganiska föreningar. De är extremt stabila och bindningen mellan fluor och kol är den starkaste av alla i organisk kemi. Egenskaperna stabilitet och ytaktivitet är det som gjort PFOS till en efterfrågad kemikalie. I många år användes den, som kommissionären sa, i ytbehandling för kemikalier och textilier. Den största tillverkaren insåg riskerna för sina arbetare och konsumenterna. Arbetarna hade höga halter i sig. De beslöt dra tillbaka PFOS-produkten Scotchguard från marknaden.

Kommissionens mål med förslaget var att stoppa återintroduktion av PFOS, men kompromissen går längre. Vi har nu hårdare koncentrationsregler och sätter gränsen för beredningar vid 0,005 procent. Det är rimligt då dess egenskap av ytaktivt ämne gör just att PFOS används i låga koncentrationer. Om gränsen var satt vid 0,1 procent så skulle det finnas risk för att flera tillämpningar skulle slinka igenom lagstiftningens nät. Även definitionen på ytor med 1 mikrogram per kvadratmeter har samma mål.

Kompromissen med rådet innebär också att PFOS i brandskum förbjuds. Det är helt logiskt. Redan idag finns det på marknaden alternativ utan fluororganiska föreningar. Det är även lämpligt med en utfasning av lagren, och i kompromissen förlängde parlamentet tiden till 54 månader. Alla har ett egenintresse av att skynda på avvecklingen. Den stora oljebranden i England, som gav upphov till miljoner liter PFOS-förorenat vatten, har visat på kostnaderna med att använda PFOS. Det enda sättet att destruera PFOS är högtemperaturförbränning. Var och en kan själv räkna ut hur besvärligt det blir att högtemperaturförbränna miljoner liter vatten.

Förkromning är det andra stora området. Här begränsar nu förslaget användningen till icke-dekorativ hårdförkromning med sexvärt krom som processverktyg. Detta undantag skall dessutom revideras efter en inventering över återstående essentiella användningar, vilken skall vara gjord av medlemsstaterna inom två år. Även här finns det alternativ, t.ex. större inneslutna system, ökad ventilation och i framtiden förhoppningsvis även andra processer. När det gäller övriga undantag som fotolitografiska processer och antireflexbehandling och behandling av fotografisk film så rör det sig om mycket små mängder. Även dessa undantag skall dock upphöra när det är tekniskt och ekonomiskt möjligt.

Jag vill också nämna PFOA. Det vill säga syrorna och salterna i samma ämnesgrupp. I Tyskland vet många tyskar hur det känns att ha vattnet förorenat i Ruhrområdet, där man nu får ta sitt dricksvatten från tankbilar. En kostsam och ohållbar lösning. Vi kan försöka att stoppa dessa föroreningar genom det tillägg som nu finns i kompromissen om PFOA, där kommissionen skall gå igenom och ständigt inventera alternativens utveckling. När säkra alternativ finns skall dessa ersätta PFOA. Jag tror att vi är före vår tid här. Vi måste ta tag i detta, för nästa stora miljöproblem kan bli fluororgankemin och dess olika varianter. Detta är ett första steg till att skydda människa och miljö mot en del av dessa ämnen.

Jag vill också påpeka att detta är en förstabehandlingsuppgörelse och när parlamentet nu stöder denna kompromiss så innebär det också att rådet stöder den och att vi blir klara innan Reach träder i kraft. Då ingår detta som en bilaga till Reach. Om vi inte lyckas med denna uppgörelse i morgon så faller förslaget lätt, eftersom Reach då tar över.

  Avril Doyle, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag hoppas att vi är på väg mot en överenskommelse vid första behandlingen. Jag vill tacka föredraganden, Carl Schlyter, för ett utmärkt samarbete med betänkandet. Det gladde mig att höra att kommissionen instämmer i alla de kompromissändringsförslag som föredraganden har lagt fram. Det ser onekligen lovande ut för en överenskommelse vid första behandlingen.

Perfluoroktansulfonat (PFOS) är klorföreningar som har fått en mängd tillämpningar i konsumentprodukter, såsom textilier och papper. De är bland annat kända för sina avstötande egenskaper och används dagligen i många konsumentprodukter. De har även vissa specifikt industriella tillämpningar i en lång rad olika produkter, såsom mikrochips, brandsläckningsskum, förkromningar och hydrauloljor inom flygindustrin. Vi vet att dessa kemiska ämnen är mycket toxiska, persistenta och bioackumulerande.

Vi har fått till stånd flera viktiga ändringar av förslaget, vilket kommer att innebära ett större skydd för människors hälsa och miljön. Detta gäller särskilt det område där tröskelvärdet för den högsta tillåtna halten av PFOS som får släppas ut på marknaden som ett ämne eller en beredning har sänkts avsevärt jämfört med kommissionens ursprungliga förslag.

Jag välkomnar att perfluoroktansyra (PFOA) har tagits med i direktivet. Enligt en undersökning som OECD gjorde nyligen påminner ämnet om PFOS när det gäller struktur och toxicitet och bör därför också fasas ut. Industrin har föreslagit att frivilligt begränsa användningen av PFOA till 2014. Detta är i sig ett tydligt tecken på att vår instinkt att ta med ämnet i lagstiftningen var riktig.

De förändringar som parlamentet har lagt fram innebär en förbättring av förslaget, och Carl Schlyters betänkande är både balanserat och objektivt. I betänkandet har man insett att vissa begränsade undantag är nödvändiga inom vissa viktiga tillämpningsområden där det för närvarande inte finns något alternativ. Till exempel är mycket låga halter av PFOS nödvändiga i halvledarindustrin och i hydrauloljor inom flygindustrin. Utfasningen av dessa kommer vid behov att vara föremål för en översyn, då ny information om användardetaljer och säkrare alternativ beaktas. Detta är ett konstruktivt och realistiskt sätt att uppmuntra de berörda industrierna att aktivt försöka ta fram alternativ.

Slutligen verkar det som att denna lagstiftning kommer att gå igenom under det finska ordförandeskapet och att vi kan undvika att dessa toxiska kemikalier fastnar i REACH-kön.

  Gyula Hegyi, för PSE-gruppen. – (HU) Jag välkomnar det kompromisspaket som utarbetats av rådet och Europaparlamentet och som i flera avseenden innebär att kommissionens förslag stramas upp. Det är positivt att parlamentet står så enat i frågan om att förbjuda eller begränsa farliga ämnen.

Folkhälsan, skyddet av miljön och strävan efter ett sunt liv är viktigare än industrins kortsiktiga intressen. Det kan inte längre råda någon osäkerhet om de problem som de kemiska ämnen innebär. Strängare regler krävs på kemikalieområdet, och detta är fokus i REACH, som syftar till att införa regler, inte bara för ett enda ämne, utan för cirka 30 000 ämnen. Vad gäller dagens förslag har det visats vetenskapligt att perfluoroktansulfonat är ett farligt ämne. Det hotar människors hälsa, och det är ett långlivat ämne, ett som inte är biologiskt nedbrytbart och som är bioackumulerande, dvs. det byggs upp i kroppens celler. Användningen måste därför begränsas.

Jag anser det vara ett framsteg att ämnet förbjuds på fler områden än i det ursprungliga förslaget, och att det inom andra områden enbart får användas under en övergångsperiod. När det gäller farliga bränder kan brandbekämpningsskum fortfarande användas under viss period. Det handlar om att rädda människoliv, och då måste vi naturligtvis utnyttja det som står till buds. På lång sikt är det emellertid av vital betydelse att denna kemikalie ersätts av ämnen som inte är farliga för människokroppen. Jag anser det vara särskilt framsynt att ersättningsprincipen har byggts in i direktivet, vilket betyder – som alla säkert vet – att toxiska kemikalier måste bytas ut mot andra, ofarliga ämnen, och att forskning om och införande av sådana ämnen är tillverkarens ansvar. På lång sikt kommer därför användningen av PFOS endast att tillåtas där det inte finns någon ersättning, och där det inte kommer i direkt kontakt med människokroppen.

Jag hoppas att de av er som nu röstar för ersättningsprincipen i detta direktiv också kommer att rösta för ersättningsprincipen för de övriga ämnen som ingår i REACH-direktivet.

  Holger Krahmer, för ALDE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden Carl Schlyter för hans konstruktiva samarbete. Det är väl känt att vi båda inte alltid är överens, men jag välkomnar att en omröstning ska genomföras i morgon om en kompromiss som gör det möjligt att komma överens vid första behandlingen.

Jag tycker också att det är bra att man i kompromissen bortser från ett antal krav från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, såsom ett förhastat inkluderande av PFOA utan någon riskbedömning. Toxiciteten för PFOS är allmänt accepterad, till och med av industrin. Det var trots allt industrin som tog ansvaret för att stoppa användningen av PFOS, framför allt i kritiska tillämpningar såsom konsumtionsvaror.

Vissa sektorer i slutet av mervärdeskedjan, såsom flyg,- rymd- och halvledarindustrierna, kan emellertid inte avstå från PFOS för närvarande. Ett förbud mot PFOS eller ett undantag med strikta tidsgränser skulle beröva vissa högteknologiska sektorer deras planeringssäkerhet. Kommissionens förslag innehåller redan lämpliga undantag för detta, och det är viktigt att de blir kvar till dess det finns en lämplig ersättning.

Problemet med PFOS är emellertid inte användningen av ämnet inom dessa sektorer, utan det faktum att det fortfarande finns i gamla textilier såsom mattor och kläder och hamnar i miljön den vägen.

Låt mig göra ett par avslutande anmärkningar om EU:s kemikaliepolitik när det gäller den kommande diskussionen om REACH. EU:s kemikalielagstiftning måste väga en socioekonomiskt korrekt användning av vissa ämnen mot strikta miljöskyddsnormer. Precis som när det gäller PFOS måste det alltid vara möjligt med undantag om det inte finns några lämpliga alternativ. Syftet med kemikaliepolitiken måste trots allt vara en säker, riskbaserad hantering av kemikalier, snarare än en ideologiskt baserad policy för att införa ett totalt förbud för kemikalier.

Jag hoppas att även kommissionen kommer att bedriva en realistisk kemikaliepolitik i framtiden.

  Jens Holm, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman, kommissionen och EU-parlamentariker! Vi skall nu besluta om att begränsa de farliga och skadliga ämnena perfluoroktansulfonat och det närbesläktade perfluoroktansyra – PFOS och PFOA.

Jag är särskilt glad över att det finns ett så brett stöd för det gedigna arbete som min landsman Carl Schlyter har lagt ned. Bra jobbat, Carl!

Jag tycker att vi skall komma ihåg denna samsyn när vi senare i höst fattar ett annat otroligt viktig beslut – både för miljön och för vår hälsa – nämligen det om kemikalielagen Reach. Jag hoppas även då på ett stort stöd från vänster till höger, från kommission till ministerråd.

PFOS är som det redan nämnts ett skadligt ämne. Det är bioackumulerande, vilket innebär att det lagras länge i miljön och i våra kroppar. Enligt en undersökning från Världsnaturfonden som omfattade personer från 17 länder fanns PFOS och sex andra perfluorföreningar i människors kroppar. Så det är hög tid att vi får en begränsning. Jag är därför glad att Carl Schlyter och ett i princip enigt miljöutskott har skärpt tröskelvärdet för hur mycket PFOS som får användas ute på marknaden. Jag hade också gärna sett att utskottet hade skrivit in tydligare tidsangivelser för när PFOS skall fasas ut från marknaden. Med den reservationen tycker jag annars att detta är ett utmärkt betänkande som jag och min grupp GUE/NGL ser fram emot att rösta för.

Jag vill avsluta där jag inledde. Det är bra att parlamentet begränsar hälso- och miljöfarliga ämnen. Och det är alldeles utmärkt att det finns en så bred uppslutning för dessa åtgärder. Jag hoppas därför att vi håller det i minnet när vi skall gå till beslut om Reach senare i höst. Låt oss även då få ett brett stöd för en kraftfull kemikalielagstiftning.

  Peter Liese (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Även jag vill likt föregående talare tacka föredraganden.

Mina damer och herrar! Föreställ er att ni är mor eller far till ett litet barn och att den lokala hälsovårdsmyndigheten säger att det dricksvatten som ni själv har druckit i månader, till och med i åratal, inte längre får användas för att göra barnmat eller av era barn på grund av mycket höga koncentrationer av PFOS. Föreställ er att ni är borgmästare i en medelstor stad och måste använda flera miljoner euro av offentliga medel, skattebetalares och avgiftsbetalares pengar, på att rena dricksvatten från PFOS. Då skulle ni säkert ha ett stort problem.

Detta är vad som hände för några veckor sedan i min valkrets södra Westfalen. Vi har stora problem med PFOS, och orsaken finns inte på lokal nivå. I stället har vi upptäckt att spåren från denna massiva förorening leder till andra medlemsstater, förmodligen till Belgien och Nederländerna.

Därför är sannolikheten stor att de slags problem som föräldrar och kommunala tjänstemän står inför för närvarande i min region även kommer att uppstå i många andra av Europas regioner när man ser närmare på det. Därför måste vi nu fastställa den exakta orsaken i detta konkreta fall, och om deklarationer har ändrats på ett olagligt sätt måste det utredas. Emellertid måste vi också angripa roten till det onda eftersom koncentrationen i detta fall är särskilt hög. Ämnet har också hittats i Antarktis och vid Rhens källa där det inte finns någon industri över huvud taget.

Vi måste granska detta mycket noga. Därför är jag glad över att vi har lyckats bygga vidare på och förbättra kommissionens förslag och att vi har strukit ett antal omotiverade undantag, såsom det för brandsläckningsskum, när det finns alternativ. Nu har vi nått fram till en bra kompromiss, och vi bör stödja den.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Carl Schlyter förtjänar verkligen våra gratulationer för sitt utmärkta betänkande, som har mitt fulla stöd. Den viktigaste aspekten av det här lagförslaget är förmodligen att historien om perfluorooktansulfonat (PFOS) tyvärr är en skamfläck för EU och det internationella konsumentskyddet. Den får inte upprepas. Trots att det var känt att PFOS var en persistent, bioackumulerande toxisk förening användes det i otaliga konsumentprodukter och i olika industriella tillämpningar i årtionden. Det har lett till irreversibla skador på såväl miljön som människor och djur.

Låt oss hoppas att det direktiv vi nu behandlar kommer att genomföras så snart som möjligt. Låt oss samtidigt komma ihåg att det även kommer att behövas lämplig lagstiftning för att hantera de hundratals andra perfluorföreningar som även de är mycket toxiska. För närvarande tillåts dessa mer eller mindre oreglerat att förgifta oss och kommer att fortsätta göra det inom en överskådlig framtid.

  Thomas Ulmer (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att verkligen tacka Carl Schlyter för betänkandet som visar på ett stort engagemang. PFOS, ett halogenerat kolväte, är giftigt för människor och dessutom både cancerframkallande och mutagent.

Det finns inga vetenskapliga gränsvärden för denna ämneskategori utan bara empiriska tröskelvärden. Dessa ämnen är inte biologiskt nedbrytbara, de är fettlösliga och när de väl framställts är de persistenta nästan i det oändliga. Därtill är det nästan omöjligt för människokroppen att göra sig av med dem när de väl tagits upp av kroppen.

Det är mycket troligt att PFOA har en mycket likartad eller identisk medicinsk och toxikologisk effekt även om mängden vetenskapliga uppgifter om detta ännu inte har något avgörande bevisvärde. REACH kommer förmodligen att tillämpas på detta, och ersättningsprincipen kommer att spela en avgörande roll, även om jag personligen alltid har haft förbehåll när det gäller detta. Trots all min entusiasm för ekonomin och för mervärde vill jag som kristen inte väga mervärde mot människoliv.

Jag skräms av halterna av dessa kemikalier som uppmätts i både salt- och sötvattensfisk. Nu går vi längre än det ursprungliga förslaget från kommissionen och rådet och det med rätta och med rent samvete. Tröskelvärdet måste sänkas drastiskt med nästan tio upphöjt till två. Antalet undantag för förkromning har minskat betydligt. Logiskt nog har undantaget för brandsläckningsskum strukits eftersom obegränsade mängder av detta kan släppas ut i naturen. Undantaget för slutna system har strukits eftersom det knappast är möjligt att bevisa att de är förseglade.

På det hela taget vill jag tacka för det konstruktiva samarbete vi har haft och framför allt för den snabbhet med vilken denna fråga har hanterats eftersom vi lyckades nå fram till en fungerande kompromiss på mindre än tre månader.

  Günter Verheugen, kommissionens vice ordförande. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill kortfattat gå in på frågan med PFOA och sedan gå vidare med att säga något mycket viktigt.

Det slutliga beslutet har ännu inte fattas i frågan om PFOA. Det var inte möjligt att föra in ett förbud mot dessa ämnen i direktivet eftersom vi inte har tillgång till en tillfredsställande riskbedömning eller konsekvensanalys. En internationell riskbedömning utförs emellertid för närvarande på OECD-nivå. Naturligtvis kommer vi att titta noga på resultaten och lägga fram eventuella nödvändiga förslag.

Jag bor i samma tyska delstat som ledamoten Peter Liese, och jag har själv följt det fall han har beskrivit med stort intresse. Allt jag kan säga i dag är att även om de tyska myndigheternas utredning ännu inte har avslutats har jag ett mycket starkt intryck av att det helt enkelt handlar om ett miljöbrott. Giftiga ämnen har släppts ut i naturen i strid mot gällande lag. Huruvida dessa direktiv kunde ha förhindrat detta är en annan sak. Emellertid anser jag att det är viktigt att Peter Liese tog upp det här fallet eftersom det uttryckligen ännu en gång bekräftar den typ av risker som han beskrev.

I ett modernt industrisamhälle är det oundvikligt att vi tvingas leva med vissa risker. Frågan om vilka risker vi anser vara godtagbara eller inte är en fråga som vi kontinuerligt måste fatta nya beslut i. Det finns en rad av bedömningsriktmärken som kan hjälpa oss att fatta detta beslut.

Jag vill nämna en risk som jag inte accepterar och detta i egenskap av kommissionsledamot med ansvar för industri. Jag accepterar inte argumentet att vi måste acceptera risken med mycket giftiga ämnen i vår miljö eftersom investeringar har gjorts. Jag accepterar inte argumentet att vi måste acceptera sådana ämnen eftersom de leder till att inkomster genereras. Jag accepterar inte ens argumentet, även om detta inte skaffar mig några vänner, att vi måste använda dessa ämnen för att inte förlora arbetstillfällen. Jag anser att denna jämförelse mellan arbetstillfällen i industrin och användning av giftiga ämnen för vilka det finns alternativ är fullständigt opassande. I situationer som denna kan beslutet bara handla om att skydda människor och miljön förutsättningslöst från risker som är möjliga att undvika.

Detta är linjen bakom min politik i alla dessa frågor åtminstone. Parlamentet kommer att lägga märke till detta när vi ska diskutera den viktigaste, mest omfattande och modernaste kemikalielagstiftningen i världen, nämligen REACH, inom kort i plenarsammanträdet.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.30.