Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 25 oktober 2006 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

- Fredsprocessen i Spanien (B6-0526/2006 och B6-0527/2006)

  Bernat Joan i Marí (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Omröstningen om fredsprocessen i Baskien har dessvärre blivit något infekterad av de förfarandemässiga aspekterna. Jag anser dock att det är en bra dag för processen eftersom Europaparlamentet har gett den sitt stöd och medverkat i den. Detta är grundläggande för att lösa den politiska konflikt som pågår i Baskien och Spanien.

Det kommer nu att behöva vidtas åtgärder för att lösa problemen i Baskien. Å ena sidan är det nödvändigt att få all väpnad aktivitet att upphöra och att upplösa terroristorganisationen ETA, men å andra sidan måste man ta itu med och lösa den politiska konflikten. Om det inte utövas påtryckningar för att lösa den politiska frågan kan situationen bli fruktansvärd i framtiden.

Det är mycket viktigt att Europaparlamentet deltar eftersom vi nu har en konkret arena där vi kan lösa konflikten, och det kanske är det enda möjliga sättet. Det är inom EU som den här politiska frågan måste lösas. Vi har hittat rätt arena.

Det är även nödvändigt att det baskiska folket medverkar till lösningen tillsammans med politiska partier, fackföreningar och EU.

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman! Som politisk företrädare för Baskien tror jag inte att jag har fel när jag säger att det för de allra flesta baskiska medborgare från Euskadi eller Euskal Herria är en stor dag i dag, en historisk dag. I dag har nämligen Europaparlamentet, den institution som företräder alla européer, till slut gått med på att rikta uppmärksamheten mot en del av dess inre territorium som har varit drabbat av en konflikt under mycket lång tid. Konflikten har inte hanterats vare sig på rätt sätt eller snabbt nog, vilket har inneburit att en grupp extremister under senare år har tillgripit våld och spridit lidande och död.

Numera har det baskiska samhället avfärdat användningen av våld för att uppnå politiska mål och verkar som tur är uppriktigt vilja lösa konflikten på demokratisk väg.

Jag uppmanar de personer som inte har velat göra det möjligt för medborgarna att tala i stället för att bomba att reflektera och blicka framåt och att, när en majoritet av parlamentet väl har röstat för resolutionen, demokratiskt acceptera att den har godkänts och låta processen fortgå.

Slutligen vill jag på större delen av det baskiska folkets vägnar tacka alla ledamöterna av Europaparlamentet som genom att med majoritet rösta för detta resolutionsförslag kommer att ge oss en möjlighet att uppnå fred.

Jag är övertygad om att vi inte kommer att göra er besvikna.

  Gérard Onesta (Verts/ALE). – (FR) Herr talman! Jag talar här i parlamentet som företrädare för Baskien, eftersom min valkrets omfattar Ipar Euskadi, det vill säga norra delen av Baskien. Det är i dag en mycket viktig dag för Europaparlamentet, eftersom vi, som goda européer, har beslutat att tillämpa den europeiska metod som gör en dialog till den enda lösningen på våld.

Den process som tillämpas i Baskien består av följande delar: för det första att få våldet att upphöra, för det andra att inleda en debatt som är öppen för alla, eftersom vi sluter fred med våra fiender, inte våra vänner, för det tredje att hålla en rättvis debatt vars resultat inte är avgjort på förhand, och slutligen att uppnå ett resultat som, oavsett form, måste bekräftas på demokratisk väg.

Jag uppmanar även Frankrike att engagera sig i processen. Vi måste verkligen sluta hyckla, med tanke på att Baskien sträcker sig över båda sidor om Pyrenéerna. Jag ska avsluta med ett storslaget talesätt som jag såg på en vägg i Baskien och som jag tror kan tillskrivas Mahatma Gandhi: ”Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen.”

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE). – (ES) Liksom föregående talare vill jag gratulera Europaparlamentet till att ha skapat en ny milstolpe på vägen mot fred i Baskien.

Det har inte varit någon lätt uppgift, vi har bevittnat detta och lidit av det, men fredsprocesser är aldrig enkla. Under de senaste dagarna har vi sett vissa gester och attityder som absolut inte bidrar till att lösa konflikten i Baskien, men detta får inte vara något skäl för oss att upphöra med våra insatser för att finna en förnuftig lösning, som bidrar till att placera denna komplicerade situation i en ram för politisk dialog där det inte finns något utrymme för våld av något slag.

Detta är i grund och botten vad vi har röstat för och antagit i dag: fördömande av våldet, solidaritet med alla offer och stöd för freden. Det är tråkigt att se att inte alla är villiga att åta sig denna uppgift, men vi är tillräckligt många för att kunna säga att detta verkligen är början till slutet.

Jag hoppas att de som inte har stött denna resolution till slut kommer att inse att den är den rätta vägen att ta.

  Pál Schmitt (PPE-DE). – (HU) Jag skulle vilja påpeka att den spanska regeringens insatser för att inleda en dialog med terroristorganisationen ETA inte är något nytt. I min ställning som före detta ungersk ambassadör fick jag erfara att alla demokratiska regeringar har förhandlat med företrädare för ETA. Suárez-regeringen förhandlade, flera regeringar som leddes av Felipe González och även José María Aznars regering förhandlade med ETA. Varför talade jag, och varför talar jag nu, på de 13 ungerska ledamöterna av PPE-DE-gruppens vägnar? Därför att frågan om att upprätthålla minoriteternas rättigheter är ytterst viktig för oss. Många ungrare, våra landsmän, lever som minoriteter utanför Ungerns gränser. Vi måste konstatera faktum: minoriteternas rättigheter måste skyddas inom ramen för rättsstatsprincipen och de europeiska normerna. Jag vill betona att vi, oberoende av omröstningsresultatet, kommer att fortsätta att försvara de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter, och att vi fördömer bruk av våld och terror i alla dess former.

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Som grupplösa ledamöter av Europaparlamentet har vi inte haft möjligheten att uttrycka vår kritik eller lägga till något till texterna, och därför har vi inte kunnat rösta för någon av de föreliggande resolutionerna. I det ena fallet kan vi inte rösta för eftersom vi omöjligen kan instämma i en resolution där det förklaras att Baskien i princip inte kan vara oberoende. I det andra fallet kunde vi inte heller rösta för, eftersom vi anser att man i den normala politiska världen endast kan förhandla med personer som fullständigt avstår från våld – vilket oftast inte är något annat än kriminalitet – eller till och med fördömer det.

Detta handlar dock om att Europeiska unionen som sådan, eller EU:s institutioner för den delen, verkligen inte bör ingripa i Spaniens eller Baskiens inrikesfrågor, för att inte göra Baskiens separation från Spanien, eller den återstående delen av den, ännu mer komplicerad än väljarkåren demokratiskt vill att den ska vara. Vi bör låta Spanien och Baskien bestämma detta själva genom fredliga och demokratiska förhandlingar.

  Rosa Díez González (PSE). – (ES) Herr talman! Även jag är en baskisk politisk företrädare. Baskisk och spansk.

Jag vill förklara här i parlamentet att det baskiska samhället alltid har varit mot terrorism, inte bara nu. Jag vill förklara inför parlamentet att terroristgruppen ETA inte är en extremistisk organisation; den är en terroristorganisation som har mördat i strid mot den spanska demokratin i 40 år. Jag vill förklara inför parlamentet att de politiska konflikterna i Spanien inte är annorlunda än i något annat land i EU. Detta är de politiska konflikter som är en naturlig beståndsdel i demokratin. Det som finns i Spanien, i Euskadi eller Baskien, är en terroristorganisation som kallas ETA, och som har mördat i strid mot demokratin i 40 år.

I en politisk gest för att opponera mig mot denna debatt som har titeln ”om fredsprocessen i Spanien”, har jag inte röstat för någon av resolutionerna. Jag är 54 år gammal och har aldrig upplevt ett krig, jag har levt hela mitt liv i Euskadi, och i Euskadi saknar vi inte fred, vi saknar frihet.

Utmaningen handlar därför om frihet, och att tala om en fredsprocess kan uppmuntra vissa personer till att vara fräcka nog att hävda att terrorismen är frukten av politiska konflikter, och det finns ingen sådan politisk konflikt i vårt land.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för den resolution som har lagts fram av min kollega Françoise Grossetête för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater om fredsprocessen i Spanien när det gäller problemen i Baskien. Jag vill berömma parlamentet för att det har visat upp en enad front genom att fördöma bruket av våld, ge ett erkännande åt terrorismens offer och uppmana till en fullständig återgång till fred. Jag är mycket besviken över att de politiska grupperna inte har lyckats enas om en gemensam text om en så allvarlig fråga som denna, även om man inte får förbise att ansvaret för att hantera denna fråga först och främst ligger hos de berörda medlemsstaterna, det vill säga Spanien och Frankrike, och de politiska krafterna i dessa länder. Jag hoppas att det sunda förnuftet kommer att segra och jag är glad över att min röst kan ansluta sig till kören av dem som är övertygade om att denna situation måste lösas på ett fredligt sätt, med demokratiska medel.

  Frieda Brepoels (PPE-DE), skriftlig. (NL) Vi beklagar att det var omöjligt att nå en gemensam resolution för att de inrikespolitiska meningsskiljaktigheterna var för stora på detta område. Trots detta är alla eniga om att dialog är det enda sättet att nå en fredlig lösning. Om detta ska kunna ske måste alla demokratiska krafter kunna sluta sig samman för att underlätta en politisk lösning mellan alla folk i Spanien. Det är därför oacceptabelt att alla demokratiska processer som medför en förändring av EU:s inre gränser, och som bygger på rätten till självbestämmande, ska fördömas redan från allra första början. Detta skulle även leda till ett omedelbart fördömande av alla demokratiska och fredliga processer som leder till ökat självbestämmande och oberoende i andra medlemsstater. Ta Belgien till exempel, där kraven på oberoende för Flandern blir allt starkare. Jag anser att regionalisering och europeisering kan gå hand i hand.

Mitt parti, N-VA – Nya Flamländska Alliansen – står för ett fredligt Europa där alla folk ges möjligheten att utvecklas, på grundval av rätten till självbestämmande och i en anda av ”enighet i mångfald”. Därför kan inte denna debatt om en möjlig fredlig lösning reduceras till att endast handla om terrorismen.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Sedan ETA utlyste eldupphör i mars i år har Sinn Féin hävdat att det finns en unik möjlighet att lösa konflikten i Baskien. Alla politiska krafter, däribland Europeiska unionen, som anser att detta är en viktig politisk målsättning, bör göra allt som står i deras makt för att ta till vara på detta tillfälle.

Det är beklagligt att varken de centrala problemen eller frågan om vilket läge fredsprocessen befinner sig i just nu behandlas i de två resolutioner som läggs fram för parlamentet i dag. PPE-DE var emot fredsprocessen i sin resolution. I den gemensamma resolutionen, som visserligen var bättre än PPE-DE-gruppens resolution, togs inte tillfället i akt. Av den anledningen röstade vi emot PPE-DE:s resolution och lade ned våra röster när det gäller den gemensamma resolutionen.

Det finns ett trängande behov av förhandlingar mellan alla parter, ett behov av att respektera alla politiska mandat, däribland partiet Batasunas, samt av att få ett slut på de pågående politiska skenrättegångarna mot baskiska vänsternationalistiska aktivister.

Sinn Féin är fast beslutet att fortsätta att stödja den baskiska fredsprocessen, kommer att fortsätta att sammanträffa med alla politiska parter i regionen och kommer att erbjuda dessa parter allt det stöd som de anser vara lämpligt.

  Christine De Veyrac (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Utan att förringa grunden för och värdet av det tillvägagångssätt som José Luis Zapateros regering har valt, är det inte EU-institutionernas uppgift att inta en ståndpunkt om en fråga som, till sin själva natur – eftersom den handlar om statusen och framtiden för en provins – är en inrikespolitisk fråga för den berörda medlemsstaten. Så är särskilt fallet när det finns en så intensiv inrikespolitisk debatt mellan en parlamentarisk majoritet och oppositionen. Den gemensamma resolutionen riskerar uppenbart att bli ett övertramp, eftersom man begär att rådet och kommissionen ska agera på lämpligt sätt. Det resonemang som flera politiska grupper som har undertecknat resolutionen talar för, och vars ambition är att internationalisera konflikten, är farligt och kontraproduktivt. Spanjorerna bör få hantera och lösa denna konflikt internt.

Under dessa omständigheter var en alternativ resolution från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater fullständigt berättigad. Jag skulle dock ha velat att resonemanget hade kretsat kring förkastandet av principen om att granska en intern fråga för en medlemsstat. Därför lade jag ned min röst i omröstningarna om båda resolutionerna.

  Gérard Deprez (ALDE), Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Eftersom Europaparlamentet nu verkligen har tagits som gisslan av de spanska socialdemokraterna, som tog initiativet till denna debatt, övervägde vi först att lägga ned våra röster i dagens omröstningar om de två resolutionsförslagen.

Att vi till slut bestämde oss för att stödja resolutionen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater beror på att den stämmer överens med vår egen övertygelse, nämligen att ETA inte har uppfyllt villkoren för att bli en trovärdig förhandlingspartner. Det är knappast nödvändigt att påpeka att ETA inte har bett familjerna till de 1 000 offren för attackerna om ursäkt och att de aldrig har gett upp den väpnade konflikten. Den 23 september förklarade de ännu en gång, skrivet i blod, att de kommer att fortsätta med sin väpnade kamp.

Att vi har röstat emot resolutionen från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och andra grupper beror inte på resolutionens innehåll – menlöst och gagnlöst som det är – utan för att den i allt väsentligt dikteras av det förbjudna partiet Batasuna. ETA har alltid försökt internationalisera fredsprocessen. Genom insatserna från dess politiska gren och tack vare de spanska socialdemokraterna har denna målsättning nu nåtts i Europaparlamentet, som är djupt splittrat av en debatt som aldrig skulle ha genomförts här och nu.

Så länge som man inte ger upp den väpnade konflikten kommer ETA att fortsätta vara en terroristorganisation som måste bekämpas, och inte en politisk kraft att inleda en dialog med.

  Mathieu Grosch (PPE-DE), skriftlig. (DE) Det är inte rätt att problem av det här slaget – som har att göra med en medlemsstats inrikespolitiska frågor – förs upp på parlamentets dagordning. Med undantag för våra spanska ledamöter ges vi inte tillfälle att ha en fullständig debatt om denna fråga, som – även om den självklart är viktig – därigenom urartar till en simpel partipolitisk dispyt, eftersom det skulle vara absurt av ledamöterna från andra länder att inte ha fullt förtroende för de spanska ledamöterna i sin grupp i denna fråga.

I princip anser jag dock att ingen region eller minoritet ska tillgripa våld i sin strävan efter självstyre, eftersom detta strider mot de europeiska värderingar som vi har försvarat i över 60 år, och jag säger detta fullt medveten om att jag är här som företrädare för det tyskspråkiga samfundet i Belgien.

  Kartika Tamara Liotard och Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) Baskerna befinner sig i en exceptionell position jämfört med de flesta andra europeiska folk. I början på 1800-talet styckades Europa upp mellan en handfull stora, mångetniska stater. Vid Wienkongressen 1815 ansåg man att man kunde säkra denna uppdelning av stater och de relevanta gränserna för evigt. Från 1830 uppstod två tredjedelar av dagens europeiska stater antingen genom våldsamma eller fredliga medel, till följd av den demokratiska kampen för styrande och utbildning på folkets egna språk. Av de återstående flerspråkiga staterna har Spanien och Belgien valt en federal form, vars förvaltning erkänner de språkliga och kulturella skillnaderna. Inom Spanien är Baskien olyckligtvis fortfarande splittrat mellan de tre stora baskiska provinserna som sammantaget bildar en region, tillsammans med regionen Navarra, där bara den västra delen har baskisk majoritet.

Baskernas krav är jämförbara med Kataloniens, som nu till stor del har uppfyllts. Svaret på deras krav bör inte vara militärt eller rättsligt förtryck av det slag som utmätts av tidigare spanska regeringar och som förespråkas av den nuvarande högeroppositionen. Vi gläder oss åt att se att självständighetsrörelsen och den spanska staten äntligen söker en fredlig lösning tillsammans, och att de flesta grupperna här i parlamentet stöder denna process.

- Fredsprocessen i Spanien (B6-0526/2006)

  Gerard Batten, Graham Booth, Nigel Farage, Roger Knapman, Jeffrey Titford, John Whittaker och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) När det gäller resolution B6-0526/2006 lade UKIP ned sina röster. Vi anser att detta helt klart är en nationell angelägenhet och att det därför är mycket olämpligt att EU ingriper eller uttalar sig. En medlemsstats territoriella integritet och sätt att hantera terrorism bör överlåtas åt den stat som ansvarar för och vederbörligen företräder de medborgare som direkt påverkas av handlingarna. UKIP avskyr och motsätter sig alla former av terrorism.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag opponerar mig mot Europaparlamentets resolution som innehåller kritik mot den spanska regeringens insatser att förhandla om fred.

Om de kriterier som PPE-DE-gruppen försöker tillämpa hade tillämpats inledningsvis i den irländska processen, skulle IRA fortfarande hålla på och mörda människor.

Som vi alla vet tvivlade man fortfarande på IRA:s utfästelser tio år senare. Men man utvecklade strukturer för att sätta press på organisationen och övervaka deras aktiviteter för att se till att de lade ner sina vapen och till fullo följde de politiska besluten. Utan fredsprocessen skulle antagligen ytterligare upp till 1 000 personer ha kunnat dödas under denna period i Nordirland.

Den spanska regeringen arbetar med en av de svåraste uppgifter som finns – att få ett slut på internt, politiskt våld. Den uppfattning vi uppmanas att stödja är det spanska oppositionspartiets. Den uppfattningen strider mot den nuvarande demokratiskt valda spanska regeringens väl genomtänkta ståndpunkt. I Storbritannien och Irland finns ett stöd över partigränserna för den irländska fredsprocessen, även om partierna emellanåt har varit kritiska mot vissa detaljer. Detta är en av anledningarna till att processen har varit framgångsrik hittills.

  Avril Doyle (PPE-DE), skriftlig. (EN) Omröstningen om denna resolution har försatt den irländska PPE-DE-delegationen i ett svårt läge. Den irländska fredsprocessen har varit framgångsrik och vi erkänner EU:s stöd i processen. Efter mer än 40 år av terrorism, våld och konflikter arbetar alla partier nu mot en varaktig fred i Irland.

Vi skulle vilja se en framgångsrik fredsprocess även i Spanien och ett slut på användningen av våld i politiska syften. Men det finns risker med att dra paralleller mellan den irländska fredsprocessen och den nuvarande situationen i Spanien. Till att börja med får den irländska fredsprocessen stöd av två regeringar och av det stora flertalet politiska partier i båda länderna. I Spanien finns det fortfarande en djup politisk oenighet om hur processen bäst ska hanteras.

Det är beklagligt att man har tvingat Europaparlamentet att splittras i en så fundamentalt viktig fråga för Spanien. De spanska ledamöterna är så djupt splittrade av den resolution vi har framför oss att det har blivit omöjligt för resten av parlamentet att skapa en gemensam ståndpunkt i en fråga som verkligen inte borde splittra oss.

I grund och botten vill vi alla stödja ett slut på det politiska våldet i Spanien.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna resolution om fredsprocessen i Spanien och beklagar djupt att högern i parlamentet inte deltog i den koalition som stöder fredsprocessen. Det är sorgligt att de har vänt ryggen till de mycket kloka ord som deras egen före detta premiärminister José María Aznar uttalade 1998: ”Vi måste vi öppna våra hjärtan för hopp och förlåtelse, så att vi kan skapa fred och rätten till fred. Med alla människors hjälp och hopp ska vi göra vårt bästa i kampen för fred.” Det är synd att Europaparlamentet inte kunde fånga denna anda i dagens debatt.

- Fredsprocessen i Spanien (B6-0527/2006)

  Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! De ledamöter som tillhör det tyska fria demokratiska partiet deltog inte i omröstningen om resolutionsförslag B6-0527/2006. Förslaget till resolution har titeln ”Europaparlamentets resolution om fredsprocessen i Spanien”. Vi anser att denna fråga ska lösas på nationell nivå och att EU inte ska befatta sig med frågor som det inte har någon befogenhet eller ansvar för. I detta sammanhang är vi särskilt kritiska till punkt 3 i resolutionen, där rådet och kommissionen uppmanas att ”agera i enlighet med detta”, vilket enligt vår åsikt strider mot subsidiaritetsprincipen. Därför har vi avstått från att delta i omröstningen.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Jag har röstat emot det socialistinspirerade gemensamma resolutionsförslaget om fredsprocessen i Spanien. Jag var så naiv att jag trodde att subsidiaritetsprincipen hade införts i och med fördragen, men nej, EU vill lägga sig i rent inrikespolitiska spanska frågor. Jag var så naiv att jag trodde att demokraterna inte skulle inlåta sig att förhandla med mördare och terrorister och böja sig för deras utpressning, men nej, det verkar som om detta är det slags praxis som EU vill uppmuntra från och med nu.

Detta skapar dock ett farligt prejudikat. Det förefaller som om de vänsterradikala i parlamentet, följda av en hel del ”nyttiga idioter” i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, anser det vara normalt att en medlemsstats regering ska förhandla med en terroristorganisation som inte ens är beredd att framföra en ursäkt till alla familjer till de människor som den känslolöst har dödat under årens lopp.

Men om man tänker på att en del av gruppordförandena här i parlamentet som lägger fram denna resolution i dag tidigare personligen har skyddat efterlysta terrorister, bland annat Hans-Joachim Klein från Röda armé-fraktionen, blir man ju inte förvånad över någonting som härrör från vänstern och extremvänstern, som alltid är beredda att komma med moraliska käpphästar om varenda fråga. ”Chassez le naturel, il revient au galop” [En gång lögnare alltid lögnare].

  Jean-Louis Bourlanges (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag vill göra ett personligt uttalande och be den ledamot som just talat att be om ursäkt. Ni kan inte kalla ledamöter som inte röstar som ni för idioter.

(Svarade Jean-Claude Martinez, som häcklade honom.)

Om det som sades var ”nyttiga” eller ”onyttiga” idioter är knappast relevant. Jag vet. Jag har läst lika mycket Lenin som ni, herr Martinez.

Herr talman! Jag vill alltså be er att be den ledamot som talade att be om ursäkt. Då kommer jag att avge min röstförklaring.

(Applåder)

(Svarade Jean-Claude Martinez, som häcklade honom igen.)

Jag är förtrogen med Lenin. Bara för att Lenin använder förolämpningar betyder inte det att ni behöver göra det också …

  Talmannen. – Ett ögonblick bara, herr Dillen. Jag antar att ni inte ville kalla era värderade vänner för idioter. Jag vill därför be er att korrigera eller exakt klargöra vad ni sa.

  Koenraad Dillen (NI). – (NL) Herr talman! Jag använde inte ordet ”idioter”, utan sa faktiskt ”nyttiga idioter”, vilket har varit ett ofta använt politiskt begrepp i över ett århundrade och som, vilket Jean-Claude Martinez just påminde oss om, myntades av Lenin. Det är ett vanligt politiskt uttryck som ofta används i politiska debatter, och det var verkligen inte personligt menat. Om det är vad talaren trodde, ber jag om ursäkt. Det var enbart ett politiskt angrepp, och verkligen inte ett personangrepp.

  Jean-Louis Bourlanges (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag godtar visserligen hans ursäkt, men jag anser inte att tillägget av ett adjektiv minskar betydelsen av det substantiv som det står som bestämning till. En ”framstående” dåre är fortfarande en dåre, är han inte?

Jag övergår nu till min röstförklaring. Liksom mina kolleger i Unionen för fransk demokrati (UDF) röstade jag för resolutionen till stöd för fredsinitiativet i Baskien, som antagits av det spanska parlamentet. Genom denna röst ville vi uttala vår solidaritet med de demokratiska myndigheterna i Spanien vid en tidpunkt när man går in i en känslig process för att göra slut på våldet och återinföra den civila ordningen i Baskien. Vi röstade emellertid endast för denna resolution på grund av att det i den nya formuleringen av punkt 6 – som Alejo Vidal-Quadras med rätta kallade en väsentlig ändring av den ursprungliga texten – påpekas mycket tydligt att denna fråga faller inom Spaniens exklusiva befogenheter. Det skulle inte ha varit rätt av Europaparlamentet att agera som en tillsynsmyndighet för det spanska parlamentet i en fråga som har med nationell suveränitet att göra.

Parlamentet och rådet fyller emellertid sin funktion fullt ut genom att ge de spanska myndigheterna det moraliska och politiska stöd som de har rätt att förvänta sig. I detta sammanhang är det minst sagt ologiskt i parlamentets ögon att det spanska folkpartiet starkt kritiserar ett internationellt ingripande i Spaniens inrikespolitik och samtidigt lägger fram en resolution där man oförbehållsamt och otvetydigt fördömer omröstningen i Cortes, det spanska parlamentet. Genom att stödja de beslut som har fattats av Spaniens rättsliga myndigheter visar parlamentet sannerligen mer respekt för den spanska suveräniteten än det hade gjort genom att fördöma dessa beslut, vilket det ombeddes att göra av den spanska oppositionen. I stället för att försöka skrämma franska ledamöter av Europaparlamentet i centrum av det politiska spektrumet, som han gjorde i denna morgons Le Figaro, skulle Mariano Rajoy ha gjort bättre i att ifrågasätta sammanhanget i sin och sitt partis strategi i Strasbourg.

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Den spanska fredsprocessen är ett modigt och nödvändigt initiativ. Samtidigt som den spanska regeringen försöker få ett slut på ETA:s blodsutgjutelse genom dialog och förhandling, åligger det alla demokratiska partier, både i och utanför Spanien, att stödja processen. Det hindrar oss inte från att bevara ett kritiskt perspektiv i frågan om hur allvarligt menat ETA:s åtagande om att göra nödvändiga eftergifter egentligen är.

Incidenter som ETA-organisationens kidnappning i sydvästra Frankrike sätter fredsprocessen på prov. Andra liknande incidenter kan inträffa innan processen har avslutats. Under sådana omständigheter är det den spanska regeringens uppgift att bedöma om incidenter av det slaget utgör en avsiktlig överträdelse av ETA:s vapenvila och agera i enlighet med detta.

Det är viktigt att vi tar hänsyn till terrorismens offer och deras familjer under processens gång och när den avslutas. Men processen handlar främst om att förhindra ytterligare död och förstörelse. Vi måste tacka de offer som stöder den nuvarande fredsprocessen för deras generositet och mod. Trots sin smärta har de valt att försöka förhindra att andra ska få uppleva samma traumatiska händelser i framtiden.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Terrorism, i alla dess former, är en avskyvärd företeelse som oftast drabbar oskyldiga civila. En sann demokrat måste, i alla lägen, ta avstånd från och fördöma den typen av handlingar.

Parlamentet har idag behandlat resolutionsförslag från flertalet politiska grupper angående fredsprocessen i Spanien. Avståndstagandet från terrorism och ställningstagandet för fredsprocessen har dessvärre genomsyrats av politisk maktkamp som egentligen rör spansk politik.

Det är sist och slutligen en fråga som måste avgöras i den suveräna staten Konungariket Spanien. Således är det mycket tråkigt att se hur olika politiska krafter i Europaparlamentet försöker använda detta tragiska kapitel i Spaniens historia på ett opportunistiskt sätt.

Enligt ovan förda resonemang har jag vid dagens votering lagt ner min röst på samtliga resolutionsförslag rörande fredsprocessen i Spanien.

  Willy Meyer Pleite, (GUE/NGL) skriftlig. (ES) I dag yttrar vi oss om en resolution om stöd till fredsprocessen i Spanien. Texten i denna resolution utgör ett oreserverat stöd till fredsprocessen och kampen mot terroristvåld i vårt land enligt de villkor som fastställdes av den spanska kongressen i maj 2005. I detta uttalande uttryckte kongressen sitt stöd för Zapateroregeringens planer att inledda en förhandlingsprocess med de personer som vill ge upp våldet, hela tiden med respekt för lagen och de demokratiska principerna.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot den antagna resolutionen, av flera skäl.

För det första är det enligt min mening oacceptabelt att (detta eller några andra) initiativ som syftar till att göra slut på ETA:s terroristaktiviteter omnämns som en ”fredsprocess”. Ordvalet är partiskt och oärligt. Det finns inget krig. Det vi har är snarare ett fritt och demokratiskt land som respekterar regionalt självstyre å ena sidan och folket å andra sidan, som har lidit av det urskillningslösa och oförsvarliga våldet från en terroristgrupp.

För det andra kan jag inte rösta för en resolution där man underlåter att tydligt erkänna att det är omöjligt att förhandla med en terroristgrupp som, innan dessa förhandlingar inleds, uttryckligen vägrar att avstå från våld.

Avslutningsvis anser jag att det är Spaniens och det spanska folkets uppgift att lösa problemet med den baskiska terrorismen som de finner lämpligt, men jag vägrar att stödja en resolution i parlamentet som inte innehåller någon hänvisning till ETA:s oförlåtliga och oförsvarliga motiv. Förutom de metoder som ETA tillgriper, nämligen terrorism, är denna organisation värd vårt fullständiga och oreserverade fördömande. I detta fall måste vi fördöma innebörden i terroristernas krav, och vi bör inte hjälpa dem genom demokratisk omröstning.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) De villkor på vilka resolutionsförslaget lades fram för diskussion är förolämpande för den största delen av det spanska folket och särskilt för offren för terrorismen i Spanien. Detta har klargjorts med all önskvärd tydlighet av den sammanslutning som företräder den överväldigande majoriteten av offren, som har kallat den process som har inletts av den spanska regeringen för en kapitulation.

Själva titeln på resolutionen antyder felaktigt existensen av två legitima sidor som deltar i denna fredsprocess när det i själva verket gäller överläggningar mellan en regering och den terroristgrupp som är ansvarig för mord, förföljelse och utpressning, och som hundratals spanska medborgare har fallit offer för.

Man får inte glömma att ETA-medlemmar har uttalat hot även efter att ETA utlyste eldupphör, inga vapen har överlämnats och nyheter om försök till återbeväpning har kommit i dagen.

Att inleda en villkorslös dialog med terrorister som inte bara underlåter att fördöma, utan i själva verket försvarar väpnad kamp, och som inte visar någon ånger inför de oskyldiga människor de slaktar, är liktydigt med en otrolig kapitulation av de politiska myndigheterna i ett demokratiskt land. Det finns ingen anledning att fira.

Jag är bestört över den opportunism som visas av José Luis Zapateros regering, som internationellt har försökt utverka det som den misslyckats att vinna från sina medborgare.

  Marc Tarabella (PSE), skriftlig. – (FR) Jag har beslutat att rösta för resolutionen från fyra politiska grupper, däribland den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, om fredsprocessen i Spanien. Genom denna resolution stöder parlamentet kampen mot terrorismen, samt det fredsinitiativ som tagits av den spanska regeringen i Baskien.

Jag anser verkligen att det är viktigt att Europaparlamentet yttrar sig om en sådan här fråga. Problemet med terrorism är inte bara begränsat till Spanien, och som ledamöter av Europaparlamentet har vi en skyldighet att stödja en sådan process – som kan leda till en lösning på en konflikt som har orsakat det spanska folket djupt lidande.

Jag vill dock betona att vi, genom att erkänna och välkomna den fredsprocess som har inletts i Spanien, därmed inte glömmer de 800 offren för ETA:s terrorism. Jag stöder detta initiativ men fortsätter samtidigt att kraftfullt fördöma alla våldshandlingar från ETA. I detta sammanhang välkomnar jag resolutionen och hoppas att den kommer att bli ett användbart bidrag till den fredsprocess som nu pågår.

- Betänkande: McCarthy (A6-0316/2006)

  Mairead McGuinness (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag röstade med Europaparlamentet och föredraganden i den här frågan, men jag skulle bara vilja rikta uppmärksamheten på företaget European City Guides som olagligt lurar privatpersoner, mindre företag och till och med skolor på pengar genom ett system där de som drabbas saknar tydliga möjligheter för att få upprättelse. Jag anser att detta betänkande generellt gynnar europeiska företag, men jag vill också påpeka att det kan lämna vägen öppen för en intensifiering av metoder av det slag som tillämpas av European City Guides.

- Betänkande: Gröner (A6-0341/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Programmets innehåll kan ifrågasättas. Föredraganden skrev i sin motivering under första behandlingen att det ”på ett väsentligt sätt bidrar till ett aktivt medborgarskap för ungdomarna i samhället och som fördjupar deras känsla av tillhörighet till EU, vilket kan ge ett avsevärt europeiskt mervärde”. Vi ifrågasätter om programmet verkligen ger något substantiellt bidrag till denna målsättning. Internationellt ungdomsutbyte är positivt men måste lösas ekonomiskt genom det civila samhällets insatser eller genom medlemsstaternas försorg. Vi anser inte att EU ska ägna sig åt denna typ av aktiviteter.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag stödde Lissy Gröners betänkande som Europaparlamentet röstade om i dag, om programmet ”Aktiv ungdom” för perioden 2007–2013. Jag välkomnar särskilt förslaget om att garantera finansiering för ungdomsrelaterad verksamhet inom EU.

Detta nya program innehåller insatser under fem rubriker: Ungdom för Europa, Europeisk volontärtjänst, Ungdom för världen, Ungdomsledare och stödstrukturer och Stöd till politiskt samarbete.

På detta sätt kommer EU att fortsätta att investera i ungdomspolitiska åtgärder för att förstärka medborgarnas känsla av att tillhöra EU och stimulera ungdomarnas utveckling, på grundval av solidaritet och ömsesidig förståelse mellan alla folk.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar programmet ”Aktiv ungdom” vars målsättning är att göra det möjligt för ungdomar att skaffa sig erfarenheter som EU-medborgare. Detta ska bidra till att skapa en samhörighetskänsla och ömsesidig förståelse bland ungdomar inom EU. För den enskilda individen ska programmet främja initiativkraft, kreativitet och företagaranda. Slutligen ska det bidra till att främja ungdomsorganisationer och ungdomsaktiviteter i alla medlemsstater.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag vill att mitt stöd för detta betänkande protokollförs.

- Betänkande: Pack (A6-0344/2006)

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar dessa förslag som bidrar till att sammanföra EU:s befintliga utbildningsprogram, möjliggör ökad samordning mellan EU-programmen så att de kan fungera som komplement till varandra och leder till ökad effektivitet och flexibilitet i EU:s verksamheter på detta område.

Under sin livslängd har dessa program visat tydlig framgång och de har bidragit till en modernisering av utbildningssystemen i Europa. Det nya integrerade programmet är öppet för vissa tredjeländer (Island, Liechtenstein, Norge, Bulgarien, Rumänien, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien och Montenegro och Schweiz), och har därför en enorm potential när det gäller att medverka till interkulturell förståelse.

Tyvärr är det integrerade programmet dock inte öppet för alla länder i EU:s grannskap. Jag anser att det är mycket viktigt att skapa och upprätthålla kontakter med människor i unionens södra och östra grannländer genom utbildningsverksamheter. Jag kräver därför att programmet successivt öppnas för alla länder som ingår i EU:s grannskapspolitik. Jag skulle även vilja att Erasmus Mundus-programmet tas med i det integrerade programmet från och med 2009 då det nuvarande programmet löper ut.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag vill härmed upprepa Junilistans negativa ställningstagande från första behandlingen av ärendet i oktober 2005.

Junilistan är visserligen anhängare av exempelvis Erasmusprogrammet, men det finns andra delar av förslagen till delprogram som måste granskas noga för att fastslå om de har ett berättigande utifrån att varje medlemsstat enligt fördraget har ansvar för utbildnings- och yrkesutbildningssystems organisation och innehåll.

Sammantaget har för mycket pengar anslagits till alltför många projekt. Vi ifrågasätter en del av dessa projekts existens och finansiering via EU.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande och välkomnar förslaget om att ersätta de nuvarande programmen Sokrates, Leonardo da Vinci, eLearning och närbesläktade program (som löper ut i slutet av 2006) med ett nytt integrerat program för livslångt lärande för perioden 2007–2013. Jag stöder införandet av fyra delprogram – Comenius för skolutbildning, Erasmus för högskoleutbildning, Leonardo da Vinci för yrkesinriktad utbildning och Grundtvig för vuxenutbildning. Jag anser att detta program bidrar till att hantera de viktiga behoven av modernisering och anpassning av utbildningssystemen i enlighet med Lissabonmålen.

- Betänkande: Takkula (A6-0342/2006)

  Philip Claeys (NI). – (NL) Herr talman! Jag har röstat emot ändringsförslagen till betänkandet om programmet ”Ett Europa för medborgarna”, eftersom detta program, precis som dess oräkneliga föregångare, är lika användbart som att hälla vatten på en gås. Försök görs att föra medborgarna närmare EU-institutionerna, men dessa försök kommer aldrig att bli framgångsrika så länge som man antar en politik som på vissa områden är diametralt motsatt det som majoriteten av folket verkligen vill ha. Ett exempel på detta är utvidgningspolitiken, och närmare bestämt Turkiets eventuella anslutning. Ett program som ”Ett Europa för medborgarna” kan endast bli trovärdigt om Europeiska unionen gör något åt det demokratiska underskottet och bristen på ansvarsskyldighet gentemot EU-medborgarna. Det som nu har antagits av parlamentet gör ingenting för att ändra problemets kärna, och är därför bara ännu ett sätt att slösa pengar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Även detta program vittnar om den ringa uppmärksamhet som EU ägnar sina medborgare. För det första är de föreslagna finansieringsbeloppen mycket låga, cirka 60 procent lägre än det belopp som ursprungligen öronmärkts. Det är även sant att programmet är tvetydigt. Även om det finns några värdefulla målsättningar – till exempel vänortsverksamheten mellan städer, medborgerliga projekt, flera olika undersökningar och studier, konstevenemang och konferenser – finns det andra som tyder på ett oacceptabelt politiskt inflytande, till exempel att minnesmärken över fascistiska brott undantas från stöd enligt den nya insats 4 – aktivt europeiskt minne.

När det gäller ändringsförslagen till budgetanslagen för programmet bör stärkandet av utbildningsrelaterade åtgärder välkomnas, även om dessa projekt förhoppningsvis kommer att inbegripas på ett sådant sätt att man garanterar att alla åsikter om EU och EU:s politik kommer till uttryck, och inte för att förvandla det till ännu en propagandaplattform.

Vi välkomnar även att amatöridrottsorganisationer har tagits med i programmet och hoppas att detta tillämpas i stor utsträckning.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Jag vill härmed upprepa Junilistans negativa ställningstagande från första behandlingen av ärendet i april 2006.

Vi ställer oss mycket negativa till flera av de ställningstaganden som Europaparlamentets utskott för kultur och utbildning tagit när det gäller detta program.

Arbetet med ärendet har först och främst utgått från ett synsätt där man ställer sig oförstående till det låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalen 2004 och att konstitutionsfördraget röstades ned i folkomröstningar i Frankrike och Nederländerna. Programmet ”Medborgare för Europa” har inget att bidra med för att förändra den politiska situationen.

Arbetet gentemot lokala amatöridrottsföreningar inom detta programs ram andas förakt mot medborgarna. Likaså konstaterar vi att det är viktigt att Europas folk vårdar sina minnen från diktaturer och tragedier i sin historia. Men det ska ske på nationell nivå. Detta är ingenting för eurokrater i Bryssel att ägna sig åt.

Junilistan har därför ställt sig negativ till de ändringsförslag till sessionsbehandlingarna av ärendet som lagts fram av kulturutskottet.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Så tidigt som vid första behandlingen, i april 2006, kritiserade vi detta betänkande, så markanta var de absurditeter som det innehöll. Förslaget i andra behandlingen är inte bättre det. Det är helt enkelt oacceptabelt.

Med en total budget på 190 miljoner euro är detta program verkligen ett nytt propagandaredskap i Europeiska unionens tjänst. Vi skulle utan tvivel kunna använda dessa pengar på ett bättre sätt – jag tänker särskilt på det sociala området, jordbruksstöd och skapande av företag – än att anslå det till detta vaga och konstgjorda begrepp av EU-medborgarskap.

Detta dokument är helt och hållet skrivet i svart och vitt, och man påpekar på ett mästerligt sätt vad som är önskvärt, nämligen att känna ett entusiastiskt stöd för aktiva europeiska värderingar, och vad som är dåligt, nämligen att vara en passiv medborgare, och vad som är värre, nämligen att vara EU-skeptiker.

Vad som än sker efter det oundvikliga antagandet av detta betänkande och när alla pengar slösats bort av de olika föreningarna, kommer vi ändå framför allt att förbli medborgare från ett land eller ett annat, och vara stolta över att vara det.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. (PT) Målsättningen för programmet ”Ett Europa för medborgarna” är att överbrygga klyftan mellan medborgarna och EU, och det kommer att förses med instrument för att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap. Det gynnar samarbete bland medborgarna och deras organisationer från olika länder, så att de möts, arbetar tillsammans och utvecklar sina idéer i en europeisk atmosfär som går utöver en rent nationell inställning och respekterar mångfalden.

Jag röstade för detta betänkande, vilket kommer att bidra till att förbättra programmet ”Ett Europa för medborgarna”, med följande två ändringsförslag:

För det första kommer en minskning från 47 procent till 45 procent av de budgetmedel som har avsatts för insats 1 ”Aktiva medborgare för Europa” att göra det möjligt att öka anslagen för insats 2 ”Aktivt civilt samhälle i Europa”, som passar särskilt bra för att finansiera projekt om Europa, dess värderingar och kulturer.

När det gäller programmets övergripande mål välkomnar jag avslutningsvis föredragandens förslag om att stärka toleransen för att garantera att de projekt som finansieras genom detta program kommer att bidra till det slags aktiva medborgarskap som främjar ömsesidig respekt och interkulturell dialog och bidrar till att bekämpa rasism, främlingsfientlighet och diskriminering.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande, där man tar upp den stora utmaning som EU står inför: att föra medborgarna närmare EU. Programmet ”Ett Europa för medborgarna” är en fortsättning på programmet för medborgardeltagande som inrättades för perioden 2004–2006. Programmet ger EU ett verktyg för att främja ett aktivt europeiskt medborgarskap. Det bemöter behovet av att förbättra medborgarnas deltagande i byggandet av Europa och främjar samarbetet mellan medborgarna och deras organisationer i olika länder så att de kan mötas, samarbeta och utveckla nya idéer i en europeisk miljö som går längre än den nationella visionen. Jag välkomnar detta.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag vill framföra att jag stöder detta initiativ.

- Betänkande: Schlyter (A6-0251/2006)

  Vasco Graça Moura (PPE-DE), skriftlig. (PT) Perfluoroktansulfonat (PFOS) är ett toxiskt, persistent och bioackumulerande ämne i tillämpningar som förkromning, impregneringsmedel och brandsläckningsskum.

I betänkandet föreslås, i motsats till kommissionens ursprungliga förslag, att PFOS gradvis ska fasas ut från marknaden, med sikte på att användningen ska upphöra. Vidare ska vissa undantag som fastställdes inledningsvis tas bort – förkromning av metaller och brandsläckningsskum, som det nu finns säkrare, hållbara alternativ till.

Genom ett kompromissändringsförslag har det administrativa tröskelvärdet sänkts från 0,1 procent, som föreslogs av kommissionen, till ett nytt tröskelvärde på 0,005 procent.

I betänkandet föreslås också att varje medlemsstat inventerar samtliga produkter där PFOS används för att förhindra att dessa substanser släpps ut i miljön.

Jag välkomnar särskilt det ändringsförslag där det föreslås att nuvarande undantag endast kan bibehållas i de fall det inte finns några säkrare ämnen eller tekniker som är tekniskt och ekonomiskt hållbara samt i de fall de bästa tillgängliga teknikerna används för att minimera utsläppen av PFOS.

De portugisiska socialdemokratiska Europaparlamentarikerna välkomnar de ändringsförslag som syftar till att bevara miljökvaliteter och stöder följaktligen Carl Schlyters betänkande.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta förslag som syftar till att begränsa utsläppande på marknaden och användning av perfluorooktansulfonater (PFOS), ämnen som ofta används i material som textilier, mattor, papper och ytbeläggningar. Enligt undersökningar gjorda av OECD, de brittiska myndigheterna och Vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker finns det bevis för att PFOS-ämnen är beständiga, bioackumulativa och giftiga. Det verkar vettigt att EU agerar för att bli av med ännu ett oroväckande ämne.

- Betänkande: Coelho (A6-0355/2006)

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Över två år har gått sedan vi gick med i EU. Ändå finns inre gränskontroller kvar i EU, och det är för oss en orsak till djupt missnöje.

Som företrädare för det tjeckiska folket är jag inte speciellt intresserad av de tekniska och rättsliga problemen med införandet av SIS II-systemet, som kommissionen nyligen har åberopat. De nya medlemsstaterna och deras medborgare måste bli fullvärdiga EU-medlemmar med lika rättigheter så snart som möjligt. I detta sammanhang är varje försening av vårt inträde i Schengenområdet i högsta grad oförsvarlig.

Jag röstade därför för att Coelhobetänkandet om Schengens informationssystem skulle antas, eftersom det skulle leda till att de fyra grundläggande friheterna, som är själva kärnan i EU, skulle förverkligas om man antog det smidigt och snabbt.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Även om jag skulle vilja se förbättringar i Schengens informationssystem har jag röstat emot Coelhobetänkandet eftersom jag anser att en nödlösning för den omedelbara utvidgningen av Schengenområdet – som tagits upp av de nya medlemsstaterna i EU – måste avvisas bestämt.

Jag säger det därför att allmänhetens säkerhet måste gå före eventuella känslor från Ungern, Polen och Tjeckien, vilka som bekant utövar rätt stora påtryckningar i detta avseende. De nya medlemsstaternas förmåga att säkra EU:s yttre gräns i öster kan starkt betvivlas, inte minst mot bakgrund av det stora antalet olagliga invandrare som grips vid mitt hemland Österrikes östra gräns. Ett alltför tidigt deltagande från de nya medlemsstaterna skulle främja olaglig invandring och kriminell turism i stor skala och bör därför, menar jag, avslås.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Även om Storbritannien inte tillhör Schengens informationssystem (SIS) ser jag positivt på detta paket med tre betänkanden av två anledningar. För det första är det tack vare SIS som de inre gränserna i Schengenområdet har tagits bort, och med detta nya system, SIS II, kommer de nya medlemsstaterna att kunna kopplas till systemet och därmed avveckla sina inre gränser och följaktligen låta sina medborgare gynnas av fördelarna med fullständigt fri rörlighet. För det andra ser jag positivt på det från brittisk synpunkt för att jag hoppas att Storbritannien, även om vi inte deltar i förordningen, så småningom kommer att få tillgång till informationen för säkerhetsändamål.

  Hubert Pirker (PPE-DE), skriftlig. (DE) Antagandet av Coelhobetänkandet skapade den rättsliga grunden för det praktiska genomförandet av andra generationen av Schengens informationssystem. Genom det nya elektroniska övervakningsnätverket vid de nya östliga gränserna gör SIS II Europeiska unionen till en säkrare plats. En av de nya egenskaperna hos SIS II är att lagringskapaciteten har utökats för att rymma 27 medlemsstater. Detta underlättar lagring av biometriska uppgifter och den europeiska arresteringsordern, jämförelse mellan uppgifter och personer samt dessutom en förbättring av normerna för skydd av uppgifter.

Med SIS II öppnas nya möjligheter för polisen och rättsväsendet att söka efter efterlysta personer och villkor skapas för fri rörlighet för EU-medborgarna i ett större område med frihet, säkerhet och rättvisa. Av alla dessa skäl har jag röstat för att Carlos Coelhos betänkande ska antas.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Carlos Coelhos betänkanden därför att jag anser att de är av största betydelse för skyddet av våra medborgares intressen och säkerhet.

SIS II-systemet kommer att göra det möjligt att utvidga Schengenområdet så att det omfattar de nya medlemsstaterna så snabbt som möjligt genom en uppdatering, en kapacitetsökning och de nya möjligheter som den senaste tekniska utvecklingen erbjuder.

Det allra viktigaste är dock att systemet ger större säkerhet i hanteringen och kontrollen av personuppgifter utan att man åsidosätter människors grundläggande rättigheter. Därmed garanteras våra medborgare att effektiva åtgärder vidtas mot organiserad brottslighet, olaglig invandring och annan brottslighet som urholkar deras säkerhet och intressen.

- Betänkande: Coelho (A6-0354/2006)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Schengens informationssystem (SIS) är ett verktyg för polissamarbete med syfte att centralisera och underlätta utbyte av information om personer, fordon etc. som eftersöks gemensamt av medlemsstaternas polisväsenden.

Omkring 13 miljoner uppgifter finns för närvarande lagrade i det nuvarande systemet. Det föreslås att vi ska skapa ett andra generationens SIS – SIS II – som skulle utvidgas till att omfatta även de nya medlemsstaterna. Det är något vi inte kan skriva under på, lika lite som Schengen I, där fri rörlighet för personer infördes genom att man tog bort medlemsstaternas inre gränser.

Problemet handlar inte om att man har en superdator som kan göra en förteckning över alla människor eller varor som eftersöks av polisen. Det handlar om att se till att varje nationalstat kan upprätta ett område där säkerhet råder. De invandrare som varje dag kommer i stora skaror till Europas kuster visar att vi måste skydda våra gränser, och det beror på att de är så fulla av hål att vi ställs inför olaglig invandring och bristande säkerhet.

Alla datorer i världen skulle kunna samla in alla tillgängliga personuppgifter utan att för den skull ändra på att huvudorsaken till problemet med olaglig invandring, bristande säkerhet och olaglig handel av alla slag är bristen på effektiv kontroll av Europeiska unionens inre och yttre gränser.

- Betänkande: Coelho (A6-0353/2006)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med detta betänkande är att utöka SIS egenskaper i förhållande till den ursprungliga omfattningen. Man strävar efter att utveckla nya funktioner, utöka tillgången till att omfatta nya myndigheter, länka samman beredskapen mellan dessa myndigheter och införa nya uppgiftskategorier såsom arresteringsordern och biometriska uppgifter samt visuminformationssystemet, som är en teknisk plattform för att utbyta information. Denna utvidgning av det tidigare systemet innebär ytterligare risker för medborgarnas rättigheter, friheter och garantier, eftersom ytterligare delar läggs till en databas som redan delas av flera organ och blir tillgängliga för fler människor, utan garanti att uppgifterna kommer att kunna bevaras hemliga.

Det finns fler oroande aspekter av detta förslag. Till exempel kan registernoteringar få ”sparas längre om de behövs för kontrollförfaranden som redan påbörjats”. Frågan uppstår då vem som definierar vad som ”behövs” och det vaga begreppet ”kontrollförfaranden som redan påbörjats”. Ett annat alltför vagt område gäller utbyte av uppgifter med tredjeländer enligt förslaget.

Det grundläggande målet är att anpassa SIS efter de nya förhållanden som uppstått i och med utvidgningen och de farliga, oacceptabla målen för det pågående säkerhetsinriktade korståget i EU.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Enligt betänkandet, som det är formulerat i överenskommelsen mellan de politiska talesmännen för kapitalet (gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokraterna och liberalerna), antas som gemenskapens regelverk en gigantisk mekanism för att övervaka och spara uppgifter om alla EU-medborgare eller utländska medborgare innanför eller utanför EU:s gränser.

SIS II-systemet upphäver varje garanti för skydd för medborgarnas personuppgifter genom att medge att personuppgifter inklusive biometriska uppgifter såsom fotografier, fingeravtryck och utmärkande egenskaper registreras. Varje person som, godtyckligt och okontrollerat av de förtryckande krafterna, misstänks för brott eller som, enligt information från säkerhetstjänsten, är ett hot mot den nationella säkerheten, kan stå under övervakning. Dessa personuppgifter kan bevaras under en obestämd tidsperiod efter beslut av åklagarmyndigheter och kommer dessutom att bli tillgängliga för polisen och rättsliga myndigheter, säkerhetstjänsterna, Europol och Eurojust, som kommer att ha rätt att överlämna dem till tredjeländer eller organisationer (som CIA m.fl.).

Det berömda området med frihet och säkerhet i EU avslöjas nu i sin motbjudande och mardrömsliknande form som ett område där de grundläggande mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna kvävs, ett område med okontrollerade åtgärder från förtryckarkrafterna för att skydda de EU-omfattande monopolens makt från folkets motstånd, arbetarrörelser och folkrörelser.

- Betänkanden: Coelho (A6-0353/2006, A6-0354/2006, A6-0355/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Inrättandet av SIS II ses av EU-kritiska krafter som ytterligare en byggsten i en gemensam EU-poliskår och som en del i den väv som på sakområde efter sakområde bildar en EU-stat. EU håller på att utvecklas till det ultimata slutna kontrollsamhälle som många svenskar fruktade vid Sveriges anslutning. Detta sker med välsignelse från både vänster- och högerpolitiker, som med populistiska budskap såsom brottsbekämpning och yttre gränskontroll bidrar till uppbyggandet av ett Orwellskt samhälle i realiteten.

Junilistan är för gränsöverskridande polissamarbete. Det är nödvändigt att bemöta dagens internationella brottslighet men detta har under decennier, med framgång, skötts av det internationella polisorganet Interpol. Att bekosta ytterligare ett informationssystem som endast gäller inom Europeiska unionen är således överflödigt.

Junilistan ställer sig mycket skeptiskt till att de enheter i medlemsstaterna som ansvarar för att utfärda registreringsbevis för fordon ska ha tillgång till mycket känsliga personuppgifter. Att hantera den typen av uppgifter bör vara en nationell angelägenhet. Alla stater måste kunna garantera sina medborgare ett skydd mot obehörig tillgång till deras personuppgifter.

Junilistan röstar således nej till samtliga tre betänkanden rörande SIS II och tillgången till systemet.

- Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Ryssland efter mordet på journalisten Anna Politkovskaja (B6-0531/2006)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Mordet på Anna Politkovskaja är en skam för Ryssland, och jag hoppas att de ryska myndigheterna på varje nivå kommer att göra allt de kan för att ställa de ansvariga inför rätta.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Mordet på Anna Politkovskaja bör fördömas, liksom alla mord på journalister, människorättsaktivister och andra som försöker avslöja sanningen. Yttrandefrihet leder fortfarande till döden på alltför många håll i världen. Ryssland är fortfarande ett land där yttrandefrihet betraktas som en myt. De ryska myndigheterna måste ställa gärningsmännen bakom dessa brott inför rätta. Starka påtryckningar måste göras på de ryska myndigheterna för att de ska garantera pressfrihet och frihet för människorättsliga organisationer på rysk mark.

- Bröstcancer (B6-0528/2006)

  Proinsias De Rossa (PSE), skriftlig. (EN) Jag ger mitt fulla stöd till detta förslag och tar starkt avstånd från att det för närvarande endast är 11 medlemsstater (Belgien, Estland, Finland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien och Ungern) som erbjuder landsomfattande screening med mammografi, trots att EU:s riktlinjer för bröstcancerscreening togs fram redan 1992. Jag anser att det är särskilt oacceptabelt att runt 600 kvinnor i Irland, som har den största ekonomiska tillväxten de senaste åren, dör av bröstcancer varje år. Ett ansenligt antal av dessa dödsfall skulle kunna förhindras om man, med hjälp av regelbunden screening och diagnoser, upptäckte problemet i tid.

Det är skamligt att vi i Irland fortfarande väntar på att ett nationellt program för bröstcancerscreening ska införas. Vi förväntar oss dock att detta program kommer att börja genomföras 2007, men screeningprogrammet för livmoderhalscancer kommer inte att vara klart förrän tidigast 2008 – alltså 15 år senare!

Samtliga medlemsstater måste omgående införa landsomfattande bröstcancerscreening. Kommissionen bör nu arbeta med de nya medlemsstaterna och anslutningsländerna för att hjälpa dem att använda Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) och anslutningsstöden för att skapa en omfattande infrastruktur för hälsovården.

  Nigel Farage, Roger Knapman, Jeffrey Titford, John Whittaker och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) Medlemmarna i UKIP-delegationen betraktar alla EU-initiativ som odemokratiskt maktmissbruk och kommer under inga omständigheter att rösta för dem, även om de verkar vara välmenta. I detta fall försöker EU påtvinga sitt inflytande på hälsovårdssektorn som, liksom alla sektorer som utsätts för EU:s intrång, bör ingå i de demokratiskt valda regeringarnas ansvarsområde, vilket endast kan tillhandahållas av nationsstater.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Är EU-åtgärder mot bröstcancer mer effektiva än motsvarande åtgärder inom ramen för etablerade internationellt erkända organisationer med bred expertis, såsom WHO? Junilistans svar på denna fråga är nej.

Europaparlamentet ska inte diktera i vilken mån medlemsstaterna ska genomföra betydelsefulla åtgärder såsom mammografiundersökningar, informationskampanjer om bröstcancer, forskning om bröstcancer, inrättande av cancerregister och etablerande av informationscentra om bröstcancer. Angelägen samordning och gränsöverskridande samarbete sker med fördel inom en organisation såsom WHO, snarare än inom EU.

Jag har därmed röstat nej till den aktuella resolutionen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Varje år får 275 000 kvinnor i EU diagnosen bröstcancer, och de stora skillnaderna i standard på den vård och behandling som de får är helt oacceptabla.

Därför röstade jag för denna resolution där man uppmanar till EU-omfattande standarder för tidig upptäckt och behandling av sjukdomen. Bröstcancerpatienter utsätts ofta för diskriminering på arbetsplatsen, och jag hoppas att kommissionen, efter parlamentets överväldigande omröstning, nu kommer att utarbeta en stadga om skydd av bröstcancerpatienter på arbetsplatsen.

Jag anser att vi, om detta betänkande genomförs fullt ut, skulle kunna förbättra livskvaliteten för överlevande bröstcancerpatienter och avsevärt minska de 88 000 beräknade dödsfallen om året i EU på grund av bröstcancer med upp till kanske 35 procent och därmed rädda livet på 30 000 kvinnor om året.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Bröstcancer är den främsta dödsorsaken bland kvinnor mellan 35 och 59 år. Ju tidigare diagnosen ställs, desto större är chansen att överleva. De flesta kvinnor med bröstcancer vill inte ha sympati utan gemensamma åtgärder för att förbättra behandlingen och ta itu med orsakerna. En enkel åtgärd som skulle kunna vidtas är att minska väntetiden mellan tester och diagnos. Vad jag förstår av kvinnor med bröstcancer är det väntan som är det mest oroande. Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa till att förbättra behandlingen för kvinnor under den jobbigaste tiden. Medlemsstaterna måste göra mer för att utbyta bästa praxis. Europa Donnas arbete är oumbärligt för att hjälpa EU:s kvinnor, och jag vill framföra mitt stöd åt denna alleuropeiska organisation.

- Betänkande: Muscardini (A6-0243/2006)

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag måste medge att det är en ny erfarenhet för mig att framföra en röstförklaring inför en tom kammare, men jag vill ändå deklarera varför jag avstod från att rösta om Muscardinibetänkandet.

Efter avskaffandet av systemet med kvoter, som hade funnits i tio år, har det sedan 2005 blivit en tydlig ökning av mängden kinesiska läderskor som exporteras till EU, som vi alla är medvetna om, och det regnar nu förståeligt nog kritiska synpunkter över Kinas strafftullar och de företagare som tjänar på kinesiska leveranser.

Det kan mycket väl vara så – som de som kritiserar strafftullarna menar – att vi kommer att förlora den europeiska skoindustrin för gott. För varje år har allt färre arbetstagare sysselsatts där, och alltfler industrier har flyttat till länder utanför EU. Vi kan inte desto mindre se på utan att göra någonting medan en hel bransch går mot sin undergång.

I och med det borde vi, under de två år som strafftullarna gäller, ta tillfället i akt att finna lösningar på detta stora problem för EU:s sysselsättning.

  Talmannen. Vi är här för att lyssna på er eftersom en röstförklaring är en möjlighet för en ledamot att förklara något som inte kan förklaras med ett ”ja” eller ”nej”. Er kommentar är något för protokollet och inte riktigt för de andra ledamöterna. Det är förståeligt, men vi är här för att lyssna så länge det finns röstförklaringar.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag instämmer helt och fullt med er och tackar för er uppmärksamhet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) EU:s folk har fått ta emot globaliseringen i förvissningen om att de i slutändan kommer att vinna på den eftersom den främjar export och öppnar våra konkurrenters marknader lika mycket som våra. Det är dock helt uppenbart att globaliseringen är långtifrån någon vinna-vinna-situation, och att den så kallade Fästning Europa läcker som ett såll, men att den möjliggör att verkliga fästningar byggs över hela världen, särskilt på de mest lovande marknaderna.

Problemet är, vilket förklaras i Cristiana Muscardinis betänkande, att Europeiska unionens svar på de orättmätiga handelshindren i vissa tredjeländer mot EU, som inte är någonting annat än dold, orättvis protektionism, är klent, olämpligt och rentav svagsint.

Cristiana Muscardini betonar helt riktigt behovet av att stärka EU:s handelsförsvar, men de särskilda lösningar som föreslås är otillräckliga för att möta utmaningarna. Så orubbligt dogmatisk är människors tro på fördelarna med den ultraliberala globaliseringen och multilateralismen. Detta system har nu nått sina gränser: WTO är inte längre lösningen utan problemet.

Eftersom förslagen inte återspeglar den korrekta analysen kommer vi att avstå från att rösta om detta betänkande.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att frihandel är önskvärt eftersom det leder till en ökning av välståndet för samtliga inblandade parter. Det är värt att notera att Sverige, fram till EU-inträdet, var ett av de mest frihandelsvänliga länderna i världen.

EU bedriver stundtals en mycket protektionistisk politik, för att skydda de sektorer som inte är konkurrenskraftiga på den internationella marknaden. Jordbruksstödet är ett exempel på detta, där man subventionerar jordbruksprodukter, vilket får till följd att andra länders, ofta utvecklingsländers, motsvarande produkter inte kan säljas på EU-marknaden.

Ett välfungerande världshandelssystem är av yttersta vikt för att frihandel en dag ska kunna bli verklighet. Muscardinibetänkandet andas emellertid protektionism, varför jag röstat emot det vid dagens omröstning.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I detta betänkande stöds liberaliseringen av handel och ömsesidighetsprincipen. Dessutom föreslås repressalier. Hela grundsynen är att man ska strida om marknadsandelar i konkurrensens namn snarare än att man ska samarbeta och att handeln spelar en roll för utvecklingen även om den inte är helt avgörande.

Antidumpnings- och antistödåtgärder är liktydiga med inblandning i varje lands inre beslut och hot som kan sättas i verket av WTO. Förlorarna är utvecklingsländerna – de minst utvecklade länderna.

I betänkandet försvaras också WTO och mekanismen för tvistlösning, och man försöker öka takten i de mest offensiva (antidumpning) och defensiva (skyddsåtgärder) handelsförsvarsmekanismerna. Om takten i tvistlösningsmekanismen ökas och den ges mera makt kommer de mest betydande krafterna i WTO att förstärkas, för det är de som har styrkan att införa regler.

Den springande punkten är att liberalisering av handeln går emot idén om rättvis utveckling. Varje medlemsstat borde ha rätten att besluta om sin ekonomiska och sociala utvecklingsmodell, att industrialisera och skydda sina näringar. Detta är en överlåtbar, suverän rättighet som leder till ett ifrågasättande av strategin att främja export och frihandel.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Europeiska unionen är oroad över att de industriella kraftcentrumen Kina och Indien vidtar protektionistiska åtgärder gentemot vår export genom att använda handelspolitiska skyddsåtgärder. Förenta staterna är därför inte längre EU:s enda ekonomiska konkurrent – vi tävlar också mot Brasilien och andra länder i Sydamerika och Australien. WTO, som borde agera som en global regulator, är inte bara maktlöst utan också medskyldigt.

Den ultraliberala globaliseringsbubblan kommer snart att spricka. Obegränsad och oreglerad spekulation i handelsvaror och människor har nu nått gränsen. De ekonomier som är under utveckling och har uppnått en uppseendeväckande ekonomisk tillväxt håller nu på att konsolideras och skyddar sig själva, med målet att en dag besegra oss, om vi inte reagerar tillräckligt snabbt.

Under tiden har ultraeuropéerna i Bryssel rekommenderat att vi ska öppna våra gränser alltmer och fortsätta hjälpa hela världen i blindo, utan kontroll och avvägning, helt utan tanke på EU-medborgarna. Vi måste följa exemplet från den nya världens makter genom att upprätta skydd och gemenskapsföreträde i EU samt skydd och nationellt företräde i Frankrike.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande som ger en analys av tredjeländers användning av handelsskyddsåtgärder mot EU och rimliga rekommendationer för hur gemenskapen bör reagera, särskilt i fall där dessa åtgärder är en förklädd form av protektionism som syftar till att olovligt begränsa EU-produkters tillträde till utländska marknader.