Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 oktober 2006 - Strasbourg

7. Röstförklaringar

Förslag till Europeiska unionens allmänna budget – Budgetåret 2007

  Gerard Batten, Nigel Farage, Jeffrey Titford och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) UK Independence Party röstade för varje föreslagen minskning eller annullering av betalningar, särskilt de som gäller bidrag och propaganda, enligt principen att dessa medel inte borde ha använts för dessa ändamål.

Vad beträffar Euronews rör det sig om uppenbar propaganda, och medierna bör förbli oberoende.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Rökning dödar en halv miljon EU-medborgare varje år. I hela EU är rökning den största orsaken till sjukdomar som går att förebygga. Det är en besvikelse att ändringsförslagen 376, 489 och 529 förkastades (232 röster för och 333 röster mot). Stöden till tobaksodlingen i EU bör dras in.

- Betänkande (A6-0358/2006) av Elles

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Jag avstod från att rösta om ändringsförslag 3 eftersom jag inte var helt säker på syftet bakom den studie som föreslogs i punkt 23, men jag stöder själva punkt 23 till fullo.

  Jan Andersson, Anna Hedh och Inger Segelström (PSE), skriftlig. Vi vill att budgeten ska bidra till en hållbar social, ekonomisk och miljömässig utveckling för EU i enlighet med Lissabonstrategin. Vi har därför valt att stödja de ändringsförslag i omröstningen som prioriterar forskning, utveckling och utbildning. Vi vill dock inte stödja de ändringsförslag som ger mer pengar till direkt jordbruksstöd och exportbidrag för jordbruksprodukter, då detta stöd redan är överdimensionerat. Detta stöd resulterar också i ett ineffektivt jordbruk som skadar miljön och som genom dumpning av överskott bidrar till att öka klyftorna mellan fattiga och rika i världen.

Vi vill inte heller ge pengar till stöd för tobaksodling då detta direkt bidrar till folkhälsoproblem. Vi anser att detta stöd ska snabbt trappas ned för att inom kort helt tas bort. De pengar som därigenom sparas kan därmed användas bland annat till åtgärder för att minska bruket och beroendet av tobak.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) Torsdagen den 26 oktober antog Europaparlamentet efter första behandlingen EU:s budget för 2007. Den uppgår till 120 miljarder euro och återspeglar att man för första gången har använt den nya budgetplanen för 2007-2013 som antogs i maj 2006, och som de franska socialisterna inte godkände eftersom de ansåg att det genom den inte var möjligt att bemöta framtidens stora utmaningar.

Mot denna bakgrund har budgeten för 2007 visat sig vara mycket blygsam, eftersom den motsvarar endast 1,04 procent av Europeiska unionens BNI.

De många både interna och internationella kraven på EU har gjort att parlamentet har valt ut prioriterade områden som bör få de europeiska medborgarna att bättre uppfatta de mervärden som uppkommer genom EU.

Den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har därför beslutat att rösta för detta förslag till budget för 2007 efter att ha fått garantier om sina prioriteringar i samband med Lissabon- och Göteborgsstrategierna. Dessa prioriteringar innefattar framför allt utbildning, forskning och hållbar utveckling. Återupplivandet av kommunikationspolitiken och uppkomsten av nya pilotprojekt är också uppmuntrande för EU:s framtid.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot ändringsförslag 811, som gäller budgetutskottets program för landsbygdsutveckling, och mot ändringsförslag 3 fram till punkt 23, därför att de innebär att finansieringen av landsbygdsutvecklingen inskränks och att ”den frivilliga moduleringen” blockeras enligt de villkor som föreslås av kommissionen.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) I denna budget har man återigen misslyckats med att få fram tillräckliga medel för att uppfylla våra åtaganden, särskilt när det gäller vår nya gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, samt vår utvecklingspolitik. EU:s förmåga att spela en global roll hindras av nitiska räkenskapsförare hemma i vår nationella huvudstad. De bär ett tungt ansvar för detta.

Med anledning av två detaljer kommer jag att rösta mot ändringsförslaget från våra ultranationalistiska och katolska fundamentalister från Polen som betonar sitt motstånd mot forcerade eller ”framtvingade” aborter. Jag motsätter mig givetvis en sådan idé, men EU stöder inte ett sådant program. Det är snarare ett försök att införa Förenta staternas evangeliskt kristna trångsynthet inom EU:s utvecklingspolitik, vilket vi av just denna anledning måste motsätta oss.

För det andra kräver jag en ordentlig kontroll av hur pengarna spenderas och värderas. Vissa personer driver emellertid dessa krav som ett sätt att ålägga kommissionens personal alltför byråkratiska bestämmelser som hämmar och hindrar arbetet, snarare än att främja det.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att EU:s budget skall begränsas till 1,00 % av medlemsländernas genomsnittliga BNI. Jag har därför valt att rösta nej till samtliga höjningar som Europaparlamentet föreslagit, samtidigt som Junilistan välkomnat de få besparingar som endera budgetutskottet eller enskilda ledamöter lagt fram som ändringsförslag.

Det finns fler olyckliga budgetposter, men Junilistan beklagar i synnerhet det höga stödet till EU:s jordbrukspolitik, sammanhållningsfonden och fiskerinäringen samt de budgetposter som innehåller stöd till olika former av informationskampanjer.

Junilistan anser vidare att Europaparlamentets ständiga resande mellan Strasbourg och Bryssel måste åtgärdas samt att Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén skall läggas ned.

I veckan (23/10 2006) konstaterade EU:s revisionsrätt för trettonde året i rad att den inte kan gå i god för att mer än en liten del av EU:s budget använts rätt eller till det den varit avsedd för.

Hur kan vansinnet fortsätta, att år efter år anslå finansiella medel som bara till en liten del kan garanteras gå till det de avsetts för?

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Samtidigt som vi vill upprepa att vi motsätter oss viktiga delar av förhandlingsstrategin och de prioriteringar som har fastställs av parlamentet om gemenskapens budget för 2007 anser vi också att vi måste förespråka att vissa av våra förslag antas, vilka har följande syften:

- Att öka det anslag som har öronmärkts för konvergensen av Europeiska socialfonden.

- Att främja samarbete och inrättandet av sammanslutningar mellan mikroföretag och små och medelstora företag.

- Att skydda och bevara skogarna genom att också vidta åtgärder för att övervaka och förhindra skogsbränder.

- Att främja, bevara och skydda kulturarv som cistercienserleden och Unesco:s världsarvplatser.

- Att främja samarbetet mellan jordbruksorganisationer och andra berörda parter i landsbygdsområdena i syfte att återuppliva dessa områden och att främja familjedrivna, småskaliga och medelstora jordbruk och jordbruk bland ungdomar.

- Att genomföra studier och rapporter om barnarbete inom EU, omlokaliseringar och sysselsättning, den gemensamma valutan, priset på nödvändiga varor, bankavgifter och kommissionsarvoden samt inverkan av nya tekniker på arbetsplatsen och på arbetsrelaterade sjukdomar.

- Att informera om och klargöra rättigheterna för människor som är sysselsatta med säsongsarbete utanför sina ursprungsländer.

  Jens Holm, Kartika Tamara Liotard, Erik Meijer och Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Vi motsätter oss en fortsatt utvidgning av EU:s budget, som redan i dag är alltför omfattande. En stor del av medlen går dessutom till fel ändamål. I dag tycks det finnas en ömsesidig mekanism mellan nya mål för unionen och krav på finansiering via EU. Detta innebär nya krav på betalningar från medlemsstaterna, men också att nya medel överförs till ett system som är byråkratiskt, ineffektivt och komplicerat. Det finns emellertid flera angelägna initiativ som finansieras via budgeten, och vi stöder rimliga ändringar av de befintliga medlen. Men vårt motstånd mot en ständigt ökande budget är orubbligt, och därför har vi valt att rösta mot betänkandet i den slutliga omröstningen.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Denna röst är ett svar på en oacceptabel flerårig budgetram. En detaljerad granskning av budgetrubrikerna visar att anslagen till många områden är påfallande otillräckliga, t.ex. till forskning, nyskapande, stora tekniska projekt som Galileo och de stora transeuropeiska nätverken. Genom denna budget kommer tillväxten i Europa inte att stimuleras.

Det europeiska biståndet till länderna i söder, Afrika och Maghreb befinner sig ljusår från en sådan utvecklingspolitik som omedelbart måste genomföras för att hantera den extrema fattigdomen och den obalanserade invandringen.

Det är absolut nödvändigt att utforma en EU-skatt genom vilken en hög nivå av egna medel säkerställs för en EU-budget som är lämpad för det som står på spel.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Ännu en gång står vi inför att anta en budget som inte uppfyller de åtaganden som gjorts av EU:s institutioner. Detta gäller i synnerhet för utrikes- och säkerhetspolitiken samt för utvecklingspolitiken. Budgeten kommer med all sannolikhet att stärka världens intryck av att EU är mycket dåligt på att låta ord och handling gå hand i hand.

Samtidigt välkomnar jag att man i budgeten framhåller att en ordentlig kontroll ska genomföras och att man ska få valuta för pengarna.

- Betänkande: Grech (A6-0356/2006)

  Astrid Lulling (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag beklagar att punkterna 18 och 44 i Louis Grechs betänkande inte var föremål för delad omröstning, eftersom jag skulle ha röstad emot dessa. Ett antal ledamöter i budgetutskottet iscensätter ständigt aktioner i efterhand mot beslut som har fattats av stats- och regeringscheferna om Europaparlamentets tre arbetsorter. Visserligen innebär det kostnader att ha tre arbetsplatser, men att kalla sådana utgifter ”onödiga” är minst sagt olämpligt. Decentraliseringen har också några mycket positiva återverkningar för parlamentsledamöterna och för parlamentet. Att ifrågasätta att våra tjänstemän måste vara närvarande i Strasbourg under sammanträdesperioderna är dessutom en verklig förolämpning mot administrationen, som jag vet är mycket noga vid valet av de tjänstemän som skickas ut.

Jag skulle också ha röstat mot punkt 44, där man inte ger mycket för ”Strasbourgerfarenheterna”. Jag protesterar mot konsekvenserna av denna punkt. Genom att förvärva de tre byggnaderna i Strasbourg som parlamentet inte ägde har det gjort en verkligt god affär. Detta är en mycket klok utgift, som till skillnad från ränteutgifterna kommer att innebära stora offentliga besparingar. Jag hade velat att några av ledamöterna i budgetutskottet hade gjort en mer objektiv bedömning, i synnerhet som man kräver att de respekterar besluten om Europaparlamentets säte, vare sig de gillar dem eller inte.

- Betänkanden: Elles (A6-0358/2006), Grech (A6-0356/2006)

  Bastiaan Belder (IND/DEM), skriftlig. (NL) Föredragandena, Louis Grech och James Elles, har rätt när de förespråkar ökad effektivitet när det gäller 2007 års budget.

Fastställandet av prioriteringar är också en nödvändig och förnuftig del av James Elles strategi. Det betyder emellertid inte automatiskt att ytterligare medel bör göras tillgängliga för prioriterade budgetposter. I stället bör icke prioriterade budgetposter utsättas för en mera kritisk utvärdering. När det gäller de flesta ändringsförslagen har man tyvärr beslutat att trots allt öka de budgeterade medlen.

I fråga om flerspråkigheten välkomnar jag att ansträngningar görs för att förstärka effektiviteten också inom detta område. Men de kostnadsreducerande åtgärderna bör inte leda till att flerspråkigheten hotas.

Det är på det stora hela positivt att en effektiv och mer ekonomisk budgetering nu uppmärksammas mer till följd av rådets ståndpunkt. Därför får Grechs resolution mitt stöd.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har idag röstat för betänkandena om EU:s budget för 2007. Vi välkomnar ansatsen att skattebetalarna ska få mer värde för pengarna. Vidare stöder vi satsningarna på forskning och utveckling samt ambitionen att stärka EU som global aktör. Vi avvisar dock förslagen om att höja anslagen för jordbrukstödet och regionstödet. Som alltid är vi även skeptiska till centralt utarbetade kampanjer och opinionsbildning.

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om anslagen till Europaparlamentet. Jag beklagar emellertid att punkterna 18 och 44 inte var föremål för delade omröstningar, eftersom jag skulle ha röstat mot dem.

Ett antal ledamöter i budgetutskottet iscensätter ständigt aktioner i efterhand mot beslut som har fattats av stats- och regeringschefer om Europaparlamentets tre arbetsorter, nämligen Strasbourg, Luxemburg och Bryssel. Visserligen innebär detta arrangemang kostnader, men att kalla sådana utgifter onödiga är minst sagt obetänksamt. Både för parlamentsledamöterna och för parlamentet har decentraliseringen, som majoriteten i budgetutskottet orättvist kallar geografisk spridning, vissa mycket positiva återverkningar. Att ifrågasätta att våra tjänstemän måste vara närvarande i Strasbourg under sammanträdesperioderna är en verklig förolämpning mot presidiet och i synnerhet mot administrationen, vilken ju är mycket noga vid valet av de tjänstemän som skickas till Strasbourg.

Jag skulle också ha röstat mot punkt 44 där administrationen, efter vad man nedsättande kallar ”Strasbourgerfarenheterna”, uppmanas ”att tillämpa mer stringenta, vattentäta och tydliga förfaranden när man förvärvar fastigheter”…

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen.)

- Förslag till förordning (C6-0295/2006)

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Med tanke på den strukturella, ekonomiska och sociala situationen inom fiskesektorn i de yttre randområdena och antagandet av den nya Europeiska fiskerifonden är det nödvändigt att utvidga undantagen i förordning (EG) 639/2004 om de kriterier och villkor som styr strukturåtgärder för bevarandet och ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Förslaget till rådets förordning om en utvidgning av dessa undantag för de yttersta randområdena till den 31 december 2006 och det praktiska genomförandet av de åtgärder som har antagits tills vidare fram till 2008 måste naturligtvis ske så snart som möjligt så att den kan få önskad effekt på ort och ställe.

Trots att jag håller med om huvudinriktningen i förslaget och innehållet i detta dokument är jag mycket besviken över att genomförandeplanen för förnyandet och moderniseringen av fiskeflottorna i de yttersta randområdena inte kan tillämpas förrän under nästa budgetplansperiod i stället för den tidsram som fastställdes för 2008.

Trots detta och på grund av att detta undantag utgör en positiv diskriminering till förmån för de yttersta randområdena ska jag rösta för den föreslagna förordningen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med detta förslag är att utvidga de undantag som har beviljats fiskeflottorna i de yttersta randområdena fram till den 31 december 2006 och sedan fram till den 31 december 2007. Dessa undantag gäller systemen för inträde i och utträde ur fiskeflottan och tillhandahållande av stöd för förnyelse och modernisering av flottan.

Det var mycket brådskande att detta förslag antogs med hänsyn till de specifika strukturella, sociala och ekonomiska realiteterna inom fiskeindustrin i de yttersta randområdena, till exempel Azorerna och Madeira, tillsammans med de ständiga svårigheter och begränsningar som dessa regioner står inför, exempelvis deras begränsade marknader och deras läge i de yttersta randområdena.

Den springande punkten är att de befintliga ekonomiska verksamheterna, i detta fall fiskeindustrierna, i många av dessa regioner är av stor socioekonomisk betydelse, till exempel för att säkerställa att människor har tillgång till färsk fisk.

Med tanke på behovet av dessa undantag och med hänsyn till att den situation som dessa flottor står inför gäller strukturella snarare än ekonomiska faktorer, vilket kommissionen och rådet har erkänt, bör undantagen bli permanenta och inkluderas i Europeiska fiskerifonden för 2007-2013.

  Margie Sudre (PPE-DE), skriftlig. – (FR) I dag röstar Europaparlamentet inom ramen för det brådskande förfarandet om rådets förordning om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i de yttersta randområdena, vilket innebär att den förordning som gäller för närvarande förlängs med ett år.

De viktigaste godkända undantagen gäller tillägg av fiskefartyg till flottan, offentligt stöd för förnyande av fartyg och bidrag till modernisering.

Genom denna förordning tar man hänsyn till omständigheterna inom fiskesektorn i de yttersta randområdena, där det fortfarande finns stora fiskeresurser och en betydande tillväxtpotential. Det skulle därför vara obegripligt och kontraproduktivt att hindra fiskeflottorna i dessa regioner att dra fördel av sådana möjligheter.

Jag hoppas att de som är verksamma inom fiskerinäringen i de yttersta randområdena kommer att kunna dra fördel av denna nya förlängning och modernisera flottan.

Jag anser det emellertid beklagligt att Europeiska kommissionen ännu inte har lagt fram några mer långsiktiga riktlinjer. Jag har redan vid flera tillfällen begärt att dessa undantag ska förlängas längre än 2006. Det hade varit förnuftigare att acceptera detta förslag från början, i stället för att varje år komma till parlamentet och be om att dessa undantag, som är absolut nödvändiga för fiskeindustrin i våra regioner, förlängs ytterligare ett år.

- Förslag till resolution (B6-0548/2006)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att stödja resolutionen. Tragedin med denna misslyckade revolt, som brutalt stoppades av de sovjetiska imperialistiska trupperna och som ledde till tusentals dödsfall, är att den hindrade Ungerns utvecklingsväg bort från det sovjetiska förtrycket och mot en förbindelse med övriga världen, vilket skulle ha varit en långsam men säker väg mot pluralism och demokrati. Istället tvingades tiotusentals människor på flykt.

Jag minns att jag som sexårig skolpojke skickades att hämta ett ungerskt flyktingbarn som skulle gå sin första dag i min klass i skolan i Gloucestershire. Att se den misär och nöd som denne pojke och hans familj levde i var troligtvis min första erfarenhet av hur förtryck inverkar på vanliga människors tillvaro och framtid. Detta har jag aldrig kunnat glömma.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Vi parlamentsledamöter i det grekiska kommunistpartiet vägrade delta i omröstningen om den femtionde årsdagen av Ungernrevolten som utvecklades till antikommunistisk hysteri.

I den slutliga resolutionen som undertecknades gemensamt och som fick stöd från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet samt av de nyliberala och andra grupperna med undantag av Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, antas den antikommunistiska avsiktsförklaringen från Europarådet som åter har lagts fram inför Europaparlamentet.

Man kallar händelser som stöds och organiseras av imperialismen för att störta socialistregimer för folkliga resningar och demokratiska rörelser. Man betraktar alla som våldsamt bekämpade socialismen som motståndskämpar och demokrater. Det står nu klart att de politiska krafter som stöder EU är samma krafter som moraliskt och politiskt förespråkar återupplivandet av fascismen i Baltikum och andra stater, och som påskyndar och leder förbudet mot kommunistiska handlingar, som tidigare i Tjeckien och andra länder.

Uppmaningen av det kapitalistiska barbariets tjänare i punkt 3 i resolutionen om att ”det demokratiska samhället” ska ”… förbehållslöst förkasta den repressiva och odemokratiska kommunistiska ideologin…” är uttryck för deras fruktan för denna ideologi.

Vi vill påminna alla som drömmer om den slutgiltiga utbredningen av det barbariska, exploaterande kapitalistsystemet att kommunistideologin gav upphov till de största sociala upproren och att den kommer att ge upphov till ännu större uppror därför att den kämpar för ett samhälle där ingen utnyttjar andra människor,

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) En av de mest positiva aspekterna av den senaste EU-utvidgningen är att den också har lett till en utvidgning av vårt minne. För de flesta av oss är Ungernrevolten 1956 ett avlägset minne i fråga om tid, geografi och även politik. Anslutningen av länder som Polen, de baltiska staterna, Slovenien och Ungern har väckt ett annat minne som vi har tagit till oss och som under ett och ett halvt år har fyllt vårt medvetande. Detta har lett till en ny geostrategisk uppfattning av vår plats i världen, som vi måste införliva och hålla aktuell och som har kastat nytt ljus över 1900-talets demokratiska ansträngningar.

Å andra sidan bör detta ögonblick naturligtvis hjälpa oss att minnas att kommunismen varken var romantisk eller utopisk. Kommunismens historia kännetecknas av förtryck, våld och omänsklighet. Detta bör vi inte glömma.

- Förslag till resolution (B6-0537/2006)

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets resolution om situationen i Sydossetien är ett uttryck för EU:s imperialistiska planer i regionen. Vi vet att Georgien redan är på väg att ansluta sig till NATO, medan imperialistlakejen Saakashvilis regering redan har gått med på att amerikanska baser installeras på landets territorium.

EU:s ambitioner att omringa och utöva påtryckning på Ryssland med ena ögat riktat mot den ryska marknaden, särskilt energimarknaden, inom ramen för konkurrensen och maktkamperna mellan imperialiststaterna döljs bakom självrättfärdigande uttalanden om respekten för Georgiens suveränitet och territoriella integritet och fördömandet av självständighetsrörelserna i Abchazien och Sydossetien.

Med samma lätthet som EU påstås försvara Georgiens territoriella integritet i dag kan unionen i morgon undergräva den genom att stödja de separatistiska rörelser som den fördömer i dag, om monopolens strategiska intressen i området kräver det. Folken i området har en hel del erfarenhet av gemenskapens interventionistiska politik med uppvigling och stöd för alla sorters ”inhemska revolter” och politik där man använder sig av både ”morot och piska”. Därför behöver de dra sina egna slutsatser och göra motstånd mot och upphäva EU-politiken och de andra imperialistiska krafterna och regeringarna som tjänar den.

- Förslag till resolution (B6-0545/2006)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna omröstning om exporten av giftigt avfall till Afrika. Den senaste händelsen där ett nederländskt företag dumpade avfall i Elfenbenskusten visar att många människor i Europa fortfarande betraktar Afrika som en dumpningsplats.

Jag hoppas att de nederländska myndigheterna prövar alla medel för att dra de ansvariga inför rätta.

- Betänkande: Hieronymi (A6-0337/2006) (omröstning tisdagen den 24 oktober)

  Luca Romagnoli (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hieronymibetänkandet har ett beaktansvärt syfte, nämligen att stödja den europeiska audiovisuella produktionen mot den förkrossande konkurrens som utövas genom amerikanska och andra produktioner.

För att nå detta mål vill man uppmuntra samproduktion, stödja samordnade marknadsstrategier och främja distributionen av EU:s produkter på de inre och internationella marknaderna. Den anslagna budgeten förefaller emellertid vara ganska begränsad. Dessutom verkar det, just på grund av att resurserna är begränsade, absolut inte vara någon god idé att öppna programmet för deltagande även av icke-europeiska länder.

Jag anser att det offentliga stödet för denna sektor, både på nationell och på europeisk nivå, bör användas till audiovisuella produktioner genom vilka man avser att informera och instruera, helt enkelt att undervisa, och till projekt som innebär en verklig förändring genom att man får slut på den nuvarande situationen som innebär att Europa förvandlas till en kulturell koloni som tillhör Förenta staterna. Jag anser inte att betänkandet går tillräckligt långt i detta avseende.

- Förslag till resolution (B6-0544/2006)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande. Det är uppenbart att många företag och enskilda individer rutinmässigt kränker den lagstiftning som har utformats för att skydda miljön. De anser ofta att det är billigare att betala böter än att iaktta lagstiftningen om dumpning eller transport av giftigt avfall. Om vi vill skydda miljön måste vi vidta både straffrättsliga och civilrättsliga åtgärder mot de som kränker lagen.

- Betänkande: De Keyser (A6-0334/2006)

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att EU inte bör blanda sig i andra länders inre angelägenheter. Det är av principiella skäl viktigt att följa den politik som vi har gått till val på. Det råder ingen tvekan om att Syrien bör förbättra sin relation till Israel.

Junilistan är en hängiven motståndare till alla totalitära regimer och vi fördömer alla länder som väljer att stödja terrorism i alla dess former. Det är uppenbart att EU:s utrikespolitik styrs av olika särintressen som vissa medlemsstater har i regioner runtom i världen. Jag finner denna politik mycket lömsk och destruktiv, vilket det aktuella betänkandet är ett bra exempel på. EU försöker påverka Syriens relation till sina grannländer, vilket inte kan anses vara acceptabelt.

Jag väljer att lägga ner min röst av principiella skäl.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har naturligtvis inga invändningar mot att vi ingår ett associeringsavtal med Syrien. Det är som bekant det enda land i regionen som EG inte har något associeringsavtal med. Emellertid motsätter vi oss starkt några av huvudsynpunkterna i betänkandet.

Betänkandet utmärks av en strategi som baseras på interventionism och inblandning när det gäller ett stort antal frågor där suveräniteten bör ligga hos det syriska folket. Dessutom gör parlamentet Syrien ansvarigt för situationen i Mellanöstern och riktar anklagelser mot landet, vilket parlamentet inte har gjort i fråga om Israel och Förenta staterna, som i första hand är ansvariga för den farliga och tragiska situationen i regionen. Bland annat innefattar målen för betänkandet övergångsperioden för det politiska systemet i Syrien och skapandet av ”en öppen och marknadsbaserad ekonomi”. I betänkandet försöker man tvinga Syrien att följa resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om Libanon, men nämner inte att Israel fortsätter att ockupera en del av Syriens territorium, anfaller Libanon och fortsätter att bedriva sin politik med statsterrorism mot Palestina. I betänkandet kritiseras Syriens politik och landet uppmanas att se över ”sin nuvarande utrikespolitik och sina regionala förbindelser”.

Vi anser att detta är oacceptabelt.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar denna överenskommelse. Syrien har mycket att göra när det gäller att förbättra de mänskliga rättigheterna, dess förbindelser med grannländerna samt landets behandling av minoriteter. Jag anser emellertid att en konstruktiv överenskommelse är vägen framåt.

  Erik Meijer (GUE/NGL), skriftlig. (NL) EU måste hålla Syrien på avstånd, inte därför att landet är en del av ”ondskans axel”, som Förenta staternas president George Bush påstår, utan därför att Syrien förtrycker sitt eget folk och utgör en onödig börda för andra. Syrien har i många år varit en diktatur som styrts av familjen el-Assad, både far och son. Många syriska invånare har tvingats fly utomlands, därför att de annars riskerat att låsas in eller att försvinna för alltid och ingen organiserad opposition är tillåten. Inte bara politiska motståndare utan också kurder och kristna anser sig vara utsatta för hot. I grannlandet Libanon har Syrien varit ansvarigt för åratals av militär ockupation, för politiska mord och för beväpnandet av Hizbollah. I Israel, ännu ett av dess grannländer, betraktas Syrien som en mycket omedgörlig granne, som aldrig önskar fred eller försoning, och Syriens agerande kan användas som ett av argumenten för att inte aktivt medla om fredsavtal med en palestinsk granne. Syrien har nyligen i hemlighet utlämnat en nederländare av iranskt ursprung till Iran. EU:s hållning mot Syrien är fortfarande alltför mycket inriktad på goda förbindelser med länderna runt Medelhavet och alltför litet på demokrati och mänskliga rättigheter.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Rådets och kommissionens uttalanden och Europaparlamentets resolution utgör en grov attack mot Syrien, varifrån de vill ha en ursäkt för dess politik och dess underkastelse inför imperialismen.

Samtidigt som man drar fördel av debatten om ett associeringsavtal mellan Europa och Medelhavsområdet utslungas hotelser om Syriens motstånd mot kriget i Irak, dess solidaritet med de palestinska och libanesiska folken och dess vägran att böja sig för de imperialistiska planerna.

EU:s eskalerande aggressiva politik avslöjar innebörden i resolution 1701 från FN:s säkerhetsråd genom att i förväg tillkännage den roll som de militära ockupationsstyrkorna från Europeiska unionens medlemsstater kommer att spela i området.

Betänkandet utgör den europeiska versionen av den amerikanska propaganda som riktas mot Syrien där landet stämplas som ett land ingående i ondskans axel.

Vi röstade mot betänkandet som ett uttryck för solidaritet med folken i Syrien och Mellanöstern, som är regioner som de amerikanska och europeiska imperialisterna har i sikte.

EU, Förenta staterna och NATO främjar gemensamt tillämpandet av NATOS plan för Mellanöstern i syfte att underkuva länder och folk. Vi anser att det är politiskt oacceptabelt att detta specifika betänkande läggs fram av politiska krafter som säger sig vara vänsterorienterade, eftersom de ansluter sig till EU:s och Förenta staternas imperialistiska politik och därigenom tillhandahåller en ursäkt för att starta nya krig.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Trots att detta i stort sett är ett balanserat betänkande, i den version som det har förhandlats fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, har jag fortfarande några reservationer om dess antagande.

Både som en följd av sin status och sina logistiska svårigheter har EU varken kraft eller förmåga att handla som en världsmakt. EU har varken de militära eller de ekonomiska resurserna att göra det, och framför allt har det inte något sådant mandat. Detta innebär emellertid inte att EU bör vara en passiv medlem av den internationella gemenskapen. Europas dimensioner som marknad, som tillhandahållare av ekonomiskt stöd, som tillflyktsort för invandrare och som granne gör eller bör göra EU till en utrikespolitisk partner. Jag talar inte om den traditionella hänvisningen till fördelarna med ”soft power” eller debatten om behovet av alternativa axlar. Vad jag hänvisar till är den förmåga EU bör ha att på grund av dessa dimensioner påverka och förändra politiken i Medelhavsregionen, en av världens viktigaste regioner.

På medellång sikt bör Europeiska unionen kunna ha samma inverkan på sina grannar som den har haft på de länder som har anslutit sig till EU under en följd av utvecklingsrundor. Vad vi bör göra är att hos våra grannar i Medelhavsregionen återskapa verkningarna av de förväntningar som väcks före en anslutning. Tyvärr innehåller detta avtal ingenting som tyder på en sådan ambition.

- Förslag till resolution (B6-0543/2006)

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Partskonferensen i Montreal förra året avslutades med det minimala beslutet att fortsätta diskussionerna om Kyotoprotokollet och dess mål efter 2012.

Strax före nästa årliga konferens är situationen fortfarande lika osäker, och därför utgör den ett allvarligt hot mot Kyotoprotokollets framtid, särskilt efter den nya kanadensiska regeringens uttalanden.

Situationen är obegriplig och oacceptabel med tanke på att varningstecknen fortsätter att mångfaldigas och att det finns säkra prognoser om en femtioprocentig ökning av koldioxidutsläppen 2030, vilket strider mot målen i detta ärende, som vår institution regelbundet hänvisar till.

Det är en mycket bred enighet inom EU, eftersom Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) har gett sitt stöd till några mycket viktiga mål för att bekämpa klimatförändringen.

Vi måste handla snabbt och fatta beslut och vidta åtgärder som motsvarar de utmaningar som EU och hela världen står inför. Vårt svar på dessa utmaningar är en mäktig drivkraft för forskning och tekniskt nyskapande och för att modernisera våra produktionsresurser.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) En av de viktigaste frågor som världen står inför i dag är frågan om klimatförändringen och hur vi ska hantera den. Detta är inte längre en fråga för morgondagen, utan en fråga som vi måste hantera nu. Det är dags att vi vidtar åtgärder. Alla rön från världens forskare pekar på just detta, även om Bushadministrationen ljuger för att tysta ner sina egna experters bidrag till debatten.

Det är Förenta staternas administration som är problemet. Alla är förfärade över det andra Gulfkrigets konsekvenser för människorna i Irak efter den senaste uppskattningen att mer än 650 000 civila har dödats. Misslyckandet med att underteckna Kyotoavtalet hotar miljarder människor över hela världen. Dessutom hotas själva existensen för länder som Bangladesh och Maldiverna. Detta kommer att bli ett arv från Förenta staternas nuvarande administration såvida de inte är villiga att ompröva sin ståndpunkt. Men jag är rädd för att ”ingen är så blind som den som inte vill se”!

- Betänkande: Wortmann-Kool (A6-0209/2006)

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! ”Naiades”-programmet för utvecklandet av inre vattenvägar och Corien Wortmann-Kools betänkande innehåller några utmärkta delar. Jag vill passa på att betona behovet av att fullborda länken mellan Rhen och Rhône. Denna länk är en mycket viktig led som innebär att vi kommer att kunna förbinda Sydfrankrike och västra Medelhavsområdet med flodområdet Rhen-Main-Donau och följaktligen med de nya och växande marknaderna i Central- och Östeuropa hela vägen till Svarta havet. Jag anser att detta program har högsta prioritet och hoppas att de resurser som mobiliseras genom detta program kommer att få högsta prioritet när det gäller att fullborda denna länk, vars tekniska och miljömässiga svårigheter jag är väl medveten om, men som jag inte betraktar som oöverstigliga.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) I Wortmann-Koolbetänkandet kräver man ett aktivt främjande av transporterna på inre vattenvägar, som för närvarande är underutvecklade.

Detta säkra, miljövänliga transportsätt med stor fri kapacitet i sin infrastruktur kan bidra till en ändring av transportmetoderna och lindra problemen med överbelastning för andra transportsätt.

Det slår mig också att den ökade handeln efter utvidgningen kommer att bidra till utvecklingen av nya marknader, till exempel detta transportsätt.

Antagandet av åtgärder som syftar till att återställa balansen mellan olika transportsätt är oerhört viktigt för en hållbar transportpolitik i framtiden. Därför är jag starkt positiv till utvecklandet av ett nätverk för transporter på inre vattenvägar, som från utvecklingsstadiet kan omfatta alla strategiska områden som är viktiga för att optimera utvecklingen av denna marknad.

Följaktligen och med tanke på det europeiska områdets olika särdrag är det viktigt att fastställa en passande rättslig ram genom vilken marknaderna kan utvecklas, något som i sin tur kan bidra till att trafiken överförs till alternativa transportsätt. Som portugisisk parlamentsledamot stöder jag därför detta program, som inte främjar nationella egenintressen, och som jag anser kommer att få en positiv inverkan på transportmarknaden i Portugal.

- Betänkande: Weiler(A6-0363/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Offentlig-privata partnerskap är mycket populära i EU:s medlemsstater och Förenade kungariket är nästan oundvikligen europeisk mästare. Men tyvärr är de en förskönande omskrivning för privatisering eller förberedelse till privatisering av offentliga tillgångar och tjänster som på längre sikt kommer att utbjudas till försäljning, för att privata investerare ska göra vinster av dem. Förespråkarna säger att detta kommer att leda till bättre riskbedömning. Vad de bortser ifrån är emellertid att de privata företagen behåller vinsten och att staten i slutändan får ingripa när samarbetet går snett eller inte ger de vinster som de privata företagen eftersträvade. Detta gäller över hela linjen, inom så skilda områden som utläggningen på entreprenad av motorvägar, förvaltningen av sjukhus och skolor och införlivandet av investeringsprojekt inom ramen för strukturfonderna.

Detta är ett sätt att lägga ut statens ansvarsområden på entreprenad, vilket är något som enligt vår åsikt är oacceptabelt. Dessutom söker man genom detta initiativ rättsliga arrangemang på gemenskapsnivå. Vi har därför inget annat val än att rösta mot betänkandet.

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. – (FR) Weilerbetänkandet som läggs fram för omröstning i dag innehåller ett antal positiva punkter om framtiden för offentlig-privata partnerskap, särskilt beträffande grönboken och kommissionens meddelande KOM(2005)0569.

I detta sammanhang är jag mycket nöjd med den klara skillnad som görs mellan offentlig upphandling och koncessioner och med kravet på ett lagstiftningsinitiativ för de sistnämnda.

Även om jag finner det mycket beklagligt att Europaparlamentet valde att inte utsträcka detta synsätt till att gälla institutionella offentlig-privata partnerskap innebär de ändringsförslag som har antagits i plenum ett klart steg i riktning mot en framtida definition av ”interna” tjänster, med andra ord en säkrare situation för lokala myndigheter inom EU.

Fastän denna provisoriska text inte är perfekt innehåller den enligt min uppfattning en rad framsteg som förklarar varför jag till slut röstade för den, framsteg som kommissionen nu har ansvaret för att fullt ut integrera i sina framtida förslag inom området.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den rättsliga ramen på gemenskapsnivå för offentlig-privata partnerskap (OPP) måste verkligen förtydligas. Detta förtydligande måste emellertid överensstämma med ett antal principer: I synnerhet får det bara gälla partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn, det måste bygga på skillnaden mellan partnerskap/kontrakt å ena sidan och partnerskap/koncessioner å den andra med respekt för de olika formernas särdrag så att nya specifika bestämmelser för OPP undviks, det får inte innebära att de regler som förhandlats fram för förfarandet vid koncessioner ifrågasätts, det måste ge de nationella offentliga myndigheterna frihet att välja struktur (bolag med blandad ekonomi eller andra rättsliga former, en offentlig struktur för kontroll av privata företag, outsourcing etc.) och slutligen måste det garantera att varje gemenskapsinitiativ överensstämmer med behoven av offentliga tjänster och nationella önskemål i detta hänseende.

Inget av detta torde kräva att nya rättsliga dokument antas, men låt oss med tanke på att ett EU-ingripande förefaller oundvikligt i sådana frågor åtminstone se till att detta inte leder till uppkomsten av ett byråkratiskt maskineri, något som det Europa som styrs från Bryssel tycks ha ett hemligt recept för.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Offentlig-privata partnerskap är en bakdörr genom vilken den offentliga tjänstesektorn kan slinka in och komma i händerna på privatkapitalet. Detta är grunden till hur det europeiska kapitalet kan tillägna sig offentliga infrastrukturer och tjänster och kringgå de hinder och problem som uppkommer.

Det är också en mekanism att friköpa samveten med, att vilseleda gräsrotsrörelsen och begränsa stödet till den offentliga sektorn genom att gradvis privatisera och kommersialisera tjänster av allmänt intresse, särskilt på lokal styrelsenivå. Syftet är att öka vinsterna för storföretagen och intensifiera exploateringen.

Alla försök i betänkandet att villkora tillämpningen av OPP och att kontrollera dem på demokratisk väg är bara ett alibi och en önskelista som i slutändan underlättar en allmän och snabb överföring av kontrollen över tjänster till det privata kapitalet med skadliga följder för arbetarna, följder som tycks döljas i själva betänkandet.

Den grundläggande frågan är inte hur reglerna för offentlig upphandling ska tillämpas och hur franchisekontrakt ska konstrueras. Det viktiga är att skötseln och överföringen av offentligt välstånd åtföljs av ett angrepp på arbetarnas rättigheter för att vinna kapital.

Vi röstade mot betänkandet och uppmanar medborgarna att kämpa mot kapitalets totala frontalangrepp och EU:s politik.

- Betänkande: Schroedter (A6-0308/2006)

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill ge min röstförklaring till punkt 4 i Schroedterbetänkandet om utstationering av arbetstagare.

Jag stöder förslaget till direktiv om de villkor som ska gälla för de kryssningsfartyg som sköter reguljära passagerartransporter samt trafik på färjelinjer mellan medlemsstaterna. Det gläder mig särskilt att även parlamentet stöder detta.

Jag stöder förslaget till följd av våra erfarenheter från Irland och det som inträffade på Irish Ferries fartyg, där de gamla arbetstagarna ersattes av nya, varav de flesta var utländska medborgare. Vi blev underrättade om en situation – och detta inträffade alldeles nyligen – där en viss arbetstagare tjänade omkring en euro i timmen. Det är värt att notera att den irländska minimilönen ligger på över åtta euro i timmen.

Uppsägningarna var påtvingade och inte frivilliga, eftersom de avgångserbjudanden som lades fram omfattade väsentliga löneminskningar och betydande försämringar av arbetsvillkoren. De vakanser som uppstod efter de påtvingade uppsägningarna fylldes främst av utländska arbetstagare, varav många tjänade hälften av minimilönen i Irland. Detta är en situation där arbetstagarna helt enkelt utnyttjas och står helt utan skydd, en situation som ökar främlingsfientligheten och som passar väl in på beskrivningen av en ”tävling mot bottennivån”.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) EU:s grundläggande principer om fri rörlighet för personer och tjänster inom unionen förbjuder all diskriminering på grund av nationalitet mot arbetstagare från andra medlemsstater när det gäller anställning, lön eller andra arbetsrelaterade frågor.

Men hur ser det ut i verkligheten? Några medlemsstater håller fortfarande fast vid de övergångsperioder som gäller skapandet av arbetsmarknader. Direktivet om utstationering av arbetstagare är nära förbundet med tjänstedirektivet och trots att en intensiv och berättigad kamp har förts av ledamöter från de nya medlemsstaterna uteslöt Europaparlamentet vid första behandlingen artiklarna 24 och 25 i förslaget till direktiv om tjänster på den inre marknaden.

Vi anser att dessa artiklar är av avgörande betydelse, eftersom de grundläggande idéerna i direktivet om utstationering av arbetstagare tolkas olika i olika medlemsstater och arbetstagarna i allmänhet är ovetande om de rättigheter som de garanteras i direktivet. Tyvärr måste jag konstatera att kommissionens riktlinjer inte kan undanröja hindren för den fria rörligheten för arbetstagare och tjänster och därför inte kan lösa de problem som företag och arbetstagare i medlemsstaterna råkar ut för till följd av felaktig tillämpning av direktivet om utstationering av arbetstagare.

Jag röstade mot Schroedterbetänkandet, eftersom det inte innehöll några ändringsförslag som på ett avgörande sätt garanterar större rörlighet inom EU:s arbetsmarknad. Jag är bekymrad över att den ståndpunkt som föredraganden har intagit kommer att innebära onödiga hinder för skapandet av arbetstillfällen och leda till att vår satsning på att göra den inre marknaden för tjänster fullt funktionsduglig kommer att misslyckas.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Jag tänkte att ni kanske ville veta att jag röstade för den resolution som vi antog på grundval av Schroedterbetänkandet från sysselsättningsutskottet, eftersom jag anser att resolutionens allmänna syfte, dvs. att vi snarare behöver en bättre tillämpning av den befintliga lagstiftningen än en ny lagstiftning, är helt riktigt vid denna tidpunkt.

Jag anser emellertid att vi i sinom tid, när vi väl har utvärderat huruvida vi har lyckats tillämpa denna lagstiftning bättre under den närmaste framtiden, kommer att behöva gå tillbaka till frågan om huruvida det ursprungliga direktivet behöver ändras, uppdateras eller på annat sätt förbättras.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE), skriftlig. (EN) När företag i ett land med stöd av lagen vill stationera arbetstagare i ett annat EU-land ska procedurerna vara enkla och inte belastas med ännu mer byråkrati. Parlamentet ska inte godkänna rutiner som EG-domstolen har bedömt som olagliga och som kommissionen anser vara oproportionerliga. Schroedterbetänkandet om utstationering av arbetstagare uppmanar till mer byråkrati i form av förhandsbesked för företag som planerar att stationera ut arbetstagare och krav på noggranna tidrapporter med mera. Sådana rutiner är oproportionerliga, gynnar protektionism och undergräver tjänstedirektivet. Att skicka ut ett sådant budskap undergräver EU:s åtagande att följa Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

Kommissionens text är både rimlig och konkret. Med det här betänkandet från socialdemokraterna försöker man föra texten i fel riktning. Mot den bakgrunden kan inte de brittiska konservativa ge betänkandet sitt stöd.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet framhåller att utstationeringsdirektivet inte tillämpas fullt ut av samtliga medlemsstater. Därmed är det nödvändigt att vidta ett antal åtgärder för att medlemsstaterna verkligen skall kunna garantera miniminormer för arbetarskydd och anställningsvillkor för arbetstagare som tillfälligt arbetar i ett annat EU-land. Junilistan stöder att värdlandets lagstiftning skall gälla för de arbetstagare som arbetar i andra medlemsländer. Detta har vi bland annat fastslagit i de debatter som har förts om tjänstedirektivet. Jag har utifrån ovanstående resonemang valt att rösta ja till betänkandet i dess helhet.

  Marian Harkin (ALDE), skriftlig. (EN) Jag vill snabbt förklara punkt 4 i originalversionen av Schroedterbetänkandet om tillämpning av direktiv 96/71 om utstationering av arbetstagare. Jag stöder förslaget till direktiv när det gäller nödvändiga villkor för besättning på fartyg i reguljär passagerar- och färjetrafik mellan medlemsstater. Detta gör jag på grund av våra erfarenheter från Irland och det som hände med de irländska och huvudsakligen utländska arbetstagare som ersatte dem på irländska färjor. Vi hade en dokumenterad situation där vissa arbetstagare fick omkring en euro i timmen som frisörer. Det kan vara värt att notera att den irländska minimilönen ligger på över åtta euro i timmen. Efter uppsägningarna – som tvingades fram och inte var frivilliga, eftersom det erbjudande som lades fram innebar betydande lönesänkningar och avsevärda försämringar av arbetstagarnas villkor – tillsattes de lediga tjänster som uppstått genom de framtvingade uppsägningarna framför allt av utländsk arbetskraft, varav många fick halva den minimilön som gäller i Irland. Dessa förhållanden handlar bara om att utnyttja arbetskraft, de ger inget skydd, de gynnar främlingsfientlighet och de passar verkligen in på beskrivningen av ”en tävling mot bottennivån”.

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Föredraganden vill på ett helt rimligt sätt motverka Europeiska kommissionens tyvärr ständigt förekommande liberala utsvävningar.

Det är oacceptabelt att kommissionen i sitt meddelande har försökt att återinföra principen om ursprungsland trots att den avvisades av parlamentet i omröstningen om tjänstedirektivet. Jag ansluter mig till föredraganden i kravet på att detta direktiv ska tillämpas och strikt verkställas så snart som möjligt och att böter ska införas.

Kommissionen måste acceptera EG-domstolens rättspraxis som slår fast att det är skillnad mellan egenföretagare och utstationerade arbetstagare och tillerkänner de senare fördelaktigare sociala normer.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Allt som uteslöts ur den första resolutionen om Bolkesteindirektivet återinförs genom kommissionens riktlinjer om tillämpningen av direktiv 96/71 om utstationering av arbetstagare för att fullborda brottet mot arbetarklassen. Med hjälp av EG-domstolens rättspraxis skrider kommissionen till verket och åsidosätter till och med de bristfälliga och begränsade regler som har fastslagits till skydd för arbetarna och avskaffar värdlandets kontroller av utstationerade arbetstagare, varigenom de arbetsrättsliga kollektivavtalen och arbetstagarnas rättigheter i största allmänhet urholkas.

Det europeiska kapitalets politiska språkrör (gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokrater och liberaler) som röstade för Bolkesteindirektivet i Europaparlamentet i februari 2006 med en ny oacceptabel kompromiss i betänkandet om kommissionens meddelande stammar fram ljumma rekommendationer och underlättar därigenom EU:s försök att styra arbetstagarnas rörlighet. De tjänar återigen monopolgruppernas ambitioner att öka sina vinster genom att överexploatera arbetarklassen.

En upptrappning av den kamp som förs av arbetarklassen och arbetstagarna över huvud taget mot EU:s hela gräsrotsfientliga politik är en brådskande nödvändighet och det enda sättet att tillfredsställa de aktuella behoven hos arbetarklassen och gräsrotsrörelsen.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Partiet European Parliamentary Labour Party (EPLP) röstade för Schroedterbetänkandet om direktivet om utstationering av arbetstagare eftersom det finns ett behov av att förbättra genomförandet av denna viktiga lagstiftning för att därigenom bidra till arbetstagarnas fria rörlighet.

EPLP inser dock att medlemsstaterna har olika system för genomförandet och att till exempel informationskraven därför kan variera mellan medlemsstaterna. Alla krav måste vara proportionerliga och motiverade. Det är viktigt att lagstiftningen inte medför ytterligare onödig belastning för företagen och stör utländska tjänsteleverantörers rättigheter att utstationera arbetstagare.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare är en viktig milstolpe i EU:s arbetsrätt. I Schroedterbetänkandet belyses problemen med direktivets tillämpning och betänkandet utgör ett svar på ett meddelande från kommissionen – ett svar som utlovades redan 2004 men som inte kom förrän i april 2006 – där kommissionen genom att hänvisa till beslut i EG-domstolen försökte begränsa de kontrollåtgärder som var tillgängliga för medlemsstaterna.

Schroedterbetänkandet återupprättar balansen mellan ekonomisk liberalisering och socialt skydd. Således kan vissa administrativa åtgärder (till exempel social granskning av fingerat egenföretagande och kollektivavtal) inte längre ses som en begränsning av arbetstagarnas fria rörlighet på arbetsmarknaderna inom EU, en uppfattning som även delas av EG-domstolen.

Villkoren för minimilön, arbetsförhållanden och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen liksom principen om mottagarland är viktiga instrument för att förhindra social dumpning och illojal konkurrens. Samtidigt garanterar de att anställda och tjänsteleverantörer behandlas rättvist. Tack vare detta betänkande har den nyliberala kurs som EU har följt i åratal fått en mer social dimension. Europaparlamentet måste ta sitt ansvar när det gäller arbetstagarnas sociala skydd och därför stöder jag Schroedterbetänkandet.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. (PL) Schroedterbetänkandet om genomförandet av direktivet om utstationering av arbetstagare urholkar alla de värdefulla bestämmelser som finns i Europeiska kommissionens vägledning för utstationering av arbetstagare, vilken följer den kompromiss som man kommit fram till om tjänstedirektivet. Från politisk synpunkt innebär detta en tillbakagång från den kompromiss som man så mödosamt kommit fram till.

Europeiska kommissionen har (i ett icke bindande dokument) föresatt sig att visa att det finns övre gränser för socialt skydd och administrativ reglering av marknaden och att dessa inte kan överskridas i medlemsstaterna om man vill undvika att göra intrång på principen om friheten att tillhandahålla tjänster (till dess att tjänstedirektivet träder i kraft förblir direktivet om utstationering av arbetstagare den huvudsakliga rättsliga grunden för tjänstemarknaden).

Betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor urholkar alla viktiga bestämmelser i den tidigare nämnda vägledningen för utstationering av arbetstagare. Där försvaras det skandalösa bibehållandet av de rådande förhållandena på tjänstemarknaden, där företag från de nya medlemsstaterna systematiskt trakasseras i syfte att begränsa konkurrensen. Detta är helt enkelt ett klart fall av protektionism, låt vara att det genomförs i arbetstagarnas och det sociala skyddets namn.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Faktum är att det finns några medlemsstater där direktivet om utstationering av arbetstagare inte har genomförts på rätt sätt och inte uppfyller sina ändamål. Detta beror på skillnader i tolkningen av vissa nyckelbegrepp (arbetstagare, minimilön, underleverantörskontrakt), svårigheten att övervaka direktivets efterlevnad och svårigheten att få information, både för arbetstagare och för små och medelstora företag.

Om vi ska få ett effektivt system för samarbetet mellan medlemsstaterna måste vi öka deltagandet från arbetsmarknadens parter, förse de utstationerade arbetstagarna med mer information om deras rättigheter och förse företagen, särskilt de små och medelstora, med kontaktpartner.

Slutligen är det nu mycket viktigt för Europeiska kommissionen att undersöka konstruktiva lösningar för att hindra och avlägsna illojal konkurrens, som ”brevlådeföretag” eller dubbelpost från ett land till ett annat är exempel på, och den sociala dumpning som är resultatet av otillåten utstationering av arbetstagare, särskilt genom fingerat egenföretagande.

Detta handlar inte om att ändra direktivets regelverk utan om att förbättra det. Därför röstade jag för Elisabeth Schroedters initiativbetänkande.

- Betänkande: Berès (A6-0349/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Parlamentet har fullgjort sin årliga ritual och ratificerat Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitik. Även om betänkandet innehåller en uppmaning till försiktighet när det gäller att höja räntesatserna och i fråga om investeringar är dess viktigaste prioritering prisstabilitet och budgetkonsolidering, vilket kommer att undergräva den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och den köpkraft som baseras på löntagarnas inkomster. När det som behövs, tvärtemot ECB:s huvudsakliga mål, ligger på det ekonomiska och sociala planet blir receptet mer av samma sak, det vill säga strukturella reformer på arbetsmarknaden och i de sociala trygghetssystemen, vilket inte kommer som någon överraskning.

När man i betänkandet säger att systemet med utnämningar till direktionen har fungerat bra och att ledamöterna inte ska utses på grund av nationalitet bortser man från att detta system alltid bygger på rotation mellan de stora EU-staterna. Nettoeffekten av det rotationssystem till direktionen som antogs 2003 är att de mindre länderna utesluts från att rösta om monetära frågor. Parlamentet har sagt att det är motståndare till detta på grund av frågans komplexitet och det orättvisa i situationen och har i stället föreslagit en direktion som består av endast nio ledamöter. Det är inte svårt att gissa vilka som kommer att vara med och vilka som inte kommer att vara med. Av alla dessa skäl tvingas vi rösta mot betänkandet.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Som jag ser saken visar Pervenche Berès betänkande att den penningpolitik som ECB för är misslyckad. Uppriktigt sagt är dess enda positiva inslag bankens egna vinster och att den åtminstone har lyckats skapa arbetstillfällen inom sina egna fyra väggar, eftersom arbetsstyrkan (fast bara Gud vet vad de gör) har ökat med 86 procent på sju år.

Vi har nu kommit till den punkt där föredraganden för att göra euron populärare bland EU:s befolkning kräver att sedlarna ska ändras så att dessa bilder av broar som inte finns kan ersättas med levande varelser, landskap och minnesmärken som har sina rötter i vår kontinents kultur.

Jag och mina kolleger i Front National har använt väldigt många tillfällen här till att säga exakt vad vi anser om denna politik, om dess katastrofala inverkan på sysselsättningen och köpkraften hos EU:s befolkning, om dess fokus på finansiella mål snarare än ekonomiska, om den skadliga bristen på valutapolitik och nu om den politik med ökade räntesatser, som kommer att hämma tillväxten ytterligare. Vi har inte ändrat uppfattning.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Det svenska folket har i en folkomröstning med bred majoritet sagt nej till att införa euron. Jag stöder helhjärtat detta ställningstagande. Betänkandet andas en europropaganda som jag således inte stöder. Punkt 26 innehåller synpunkter på åtgärder som skall vidtas för att européerna inte skall distansera sig från euron. Punkt 27 innehåller propaganda för konstitutionen. Jag vänder mig mot denna typ av formuleringar och har röstat nej till betänkandet i dess helhet.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det brittiska konservativa partiets europolitik är tydlig: vi är fast beslutna att behålla pundet. Men eftersom EU i allmänhet och euroområdet i synnerhet är våra största handelspartner är vi väl medvetna om behovet av att behålla en stabil euro, eftersom detta direkt påverkar Storbritanniens välstånd. Vi förbehåller oss därför rätten att höja våra röster när vi anser att Europeiska Centralbankens oberoende utsätts för obefogade politiska påtryckningar. Det senaste året har räntenivåerna höjts från en historisk lägstanotering, vilket har gett upphov till politiska angrepp mot ECB. Försök gjordes också att utnyttja det här betänkandet till att lägga sig i bankens ledningsfrågor. Som tur är respekteras ECB:s oberoende i betänkandets slutversion och vi har därför undantagsvis godkänt det för att visa vårt engagemang för en sund penningpolitik.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Sedan euron infördes för sju år sedan har köpkraften hos EU:s befolkning sjunkit avsevärt. Inom euroområdet har vi sett en reell prisökning för hem och fritid och en ännu tydligare tendens på bostadsområdet på grund av bristande övervakning av spekulativa fonder. Därför drabbas arbetar- och medelklasserna hårdast, även utan tillägg av överskottsskulder.

Den ekonomiska tillväxten har till och med minskat i euroområdet: BNP-volymen har rört sig från en ökning på 1,8 procent 2004 till en ökning på 1,4 procent 2005. Utsikterna för 2007–2013 är ännu mer oroande, eftersom euron utgör en större risk för tillväxten inom EU så snart växelkursen mot dollarn blir för fördelaktig.

Det är inte nog med att denna bank, som genom sina stiftelser och sin filosofi är extremt EU-orienterad, visar prov på demokratiskt underskott och vissa brister i fråga om insyn utan dessutom kommer den inte att nå några av EU:s ekonomiska och sociala mål. Detta borde vara tydliga tecken på att vi bör lämna euroområdet och att nationerna själva bör återta ansvaret för beslutsfattandet i ekonomiska, sociala och monetära frågor i ett fritt EU där ett nationellt och gemensamt skydd intar första rummet.

  Peter Skinner (PSE), skriftlig. (EN) Även om jag kunde samtycka till huvudlinjerna i betänkandet, framför allt vad gäller insyn och granskning, finns det en fråga jag anser behöver hanteras med försiktighet – hedgefonder.

Alla centrala penningmyndigheter bör vara vaksamma inför hedgefonder. Det är dock för tidigt att efterlysa forskning för att främja reglering. Behovet av reglering kan bli oproportionerligt i förhållande till det eventuella hot sådana fonder anses utgöra.

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Gång på gång hävdar ECB att prisstabilitet är dess bidrag till skapandet av arbetstillfällen och tillväxt. Inom euroområdet är prisstabilitet en realitet. Inom rätt många sektorer öppnar i själva verket samlade prisökningar under två procent för deflation, men så snart som det finns det minsta tecken på ekonomisk återhämtning i euroområdet är en höjning av räntesatserna det enda sätt som ECB med sin blinda fixering vid prisstabilitet kan reagera på. Detta sker trots frånvaron av ens det minsta tecken på inflationistiska tendenser, även om det inte sker någon förändring av den rådande massarbetslösheten och lönerna ökar långsammare än produktiviteten, vilket på lång sikt inte kan leda till annat än allvarlig obalans i de nationella ekonomierna. Detta sker trots att även kapitalmarknaderna med sina extremt låga långfristiga räntesatser visar tecken på att de i framtiden varken väntar sig några kraftiga prisstegringar eller någon rejäl ekonomisk återhämtning, vilket en blick över Atlanten visar att de har föga anledning att göra.

I den ursprungliga utformningen av betänkandet var man tillräckligt djärv att inta en kritisk hållning. Sorgligt nog återstår emellertid inte mycket av kritiken efter omröstningen i utskottet för ekonomi och valutafrågor, fastän kritiska ord minst sagt tycks behövas.

Vad vi verkligen behöver inom EU är en annorlunda penningpolitik som inte styrs av monetaristiska dogmer utan av socialt ansvar och som tjänar den stora majoriteten EU-medborgares intressen, snarare än bara EU:s finanshajar och dess finanselit.

  Talmannen. Röstförklaringarna är härmed avslutade.