Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 26 oktober 2006 - Strasbourg

12.1. Tibet

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Tibet⁽¹⁾.

  Adam Jerzy Bielan (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Tibet har varit under kinesisk ockupation i över 50 år. De kinesiska myndigheterna har fört en politik av diskriminering och förföljelse i syfte att marginalisera tibetanerna i deras eget hemland. Den kinesiska armén har nyligen utfört ännu ett barbariskt mord. Vid detta tillfälle mördades en försvarslös tibetansk nunna när hon gick över gränsen till Nepal. Kina förnekar att skott avlossades mot tibetanska flyktingar som försökte gå in i Nepal, men hela händelsen fångades på film.

Parlamentet kan inte förbli tyst och likgiltigt inför de senaste händelserna. Den politik med våld och förtryck som de kinesiska myndigheterna utsätter Tibets folk för kan inte längre tolereras.

Jag uppmanar härmed Folkrepubliken Kinas regering att upphöra med kränkningarna av den tibetanska nationens och andra minoriteters mänskliga rättigheter. Jag vädjar också till den kinesiska regeringen att garantera att den ska respektera internationell rätt, internationella normer för mänskliga rättigheter och religionsfrihet. Tibet måste garanteras äkta självstyre och det tibetanska folket måste få sin religions- och utbildningsfrihet.

Jag uppmanar också Folkrepubliken Kinas regering att påskynda den dialog som påbörjats med företrädare för Dalai Lama och att utan ytterligare dröjsmål försöka nå en lösning om Tibet som är acceptabel för båda parter.

  Eva Lichtenberger (Verts/ALE), författare. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Kinas företrädare beskrev de händelser som inträffade den 30 september vid landets gräns som att kineserna hade angripits av en grupp tibetaner och, med svårighet, hade tvingats försvara sig.

Från detta tillfälle, till skillnad från många andra, finns det en video som tydligt visar att händelseförloppet var det motsatta. Denna video visar att de tibetanska flyktingarna inte gick till angrepp, utan tvärtom att den grupp människor som försökte ta sig över gränsen bestod av ungdomar, barn, nunnor och munkar. EU måste kraftfullt tillbakavisa den kinesiska skildringen av det som hände och kräva ett klargörande av händelsen.

EU måste också kräva ett klargörande av vad som har hänt med de barn som de kinesiska trupperna tog i förvar, var dessa barn och flyktingar för närvarande befinner sig och hur de mår samt hur sådana situationer vid gränsen i regel hanteras. Från EU:s sida måste vi göra helt klart att Tibet måste beviljas självstyre inom Kinas gränser, men ändå ett verkligt självstyre, i linje med den medelväg som Dalai Lama har föreslagit.

  Thomas Mann (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Det har inträffat ännu en händelse med ödesdigra konsekvenser vid gränsen mellan Kina och Nepal. När en grupp tibetaner – alla obeväpnade civila – den 30 september försökte fly över Nangpapasset till Nepal öppnade kinesiska gränsvakter eld mot dem. Kelsang Namtso, en sjuttonårig nunna, dödades, många skadades och trettio personer arresterades, bland dem kvinnor och nio barn.

Jag vill upprepa vad som har sagts av de föregående talarna. Denna tragedi hade aldrig kommit fram i ljuset om det inte hade varit för det rumänska kamerateam som av en slump var på plats och filmade det som hände. De bilder de tog visades i nederländsk television på bästa sändningstid. Trots denna dokumentation hävdar Peking att det fanns sårade men inga döda och dessutom att det var tibetanerna som öppnade eld och att kineserna tvingades försvara sig.

Vi fördömer denna brutala handling från de kinesiska säkerhetsstyrkornas sida och uppmanar de kinesiska myndigheterna att behandla sina fångar på ett humant sätt och i enlighet med internationella överenskommelser, för Kina har undertecknat FN:s konvention om barnets rättigheter, där minderåriga skyddas mot fängslanden och godtycklig behandling från statens sida.

Vad som hände vid Nangpapasset måste utredas med minsta möjliga dröjsmål och de ansvariga måste ställas till svars för sina handlingar. Dessa attacker mot försvarslösa civila måste sättas upp på dagordningen för nästa dialog mellan EU och Kina om de mänskliga rättigheterna.

Jag uppmanar kommissionens företrädare att själva bilda sig en uppfattning om vad som pågår, att bege sig till det tibetanska centrumet för välfärd i Katmandu, som vår särskilda delegation från parlamentet gjorde i juli när vi reste till Nepal, och att fråga de flyktingar som kommer dit om vad de har fått utstå och att göra något åt detta!

(Applåder)

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Parlamentet gör rätt i att än en gång uttrycka sin upprördhet, och tyvärr är situationen sådan att jag tror att detta kommer att vara nödvändigt många gånger än. Situationen i Tibet håller på att bli sämre snarare än bättre och man skulle faktiskt kunna skylla detta på oss. Redan före 1951 accepterade länderna i Europa att Tibet skulle vara en del av Kina, även om detta inte framgick av kartorna. Så blev det när Folkrepubliken Kina på 1950-talet faktiskt med militära medel lade denna ogästvänliga region under sig och Dalai Lama flydde till Indien.

Tibet har nu blivit lättare att nå från Kina genom världens högsta järnvägslinje. Utländska bergsklättrare bevittnade nyligen hur invånare som försökte fly från landet helt enkelt sköts ned. Regeringen, och förmodligen majoriteten av folkopinionen i Kina, betraktar framför allt Tibet som en region som fortfarande är praktiskt taget folktom och behöver koloniseras av kineser från de tätast befolkade områdena. Eftersom Kinas ekonomi är mer sammanflätad än någonsin med EU:s ekonomi har EU ett kraftfullt påtryckningsmedel. Frågan är om vi är beredda att använda detta. Förtrycket kommer att bestå om vi inte gör något för att använda vårt inflytande.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Kinas kommunistiska ockupation av Tibet är en mångårig plåga för demokratin och ett öppet sår för principerna om rättvisa och frihet. Vi har gång på gång i starka ordalag fördömt den kinesiska regimens helt oförsvarbara och brutala behandling av en liten fredsälskande nation, isolerad på världens tak.

Senast öppnade Kinas ockupationsstyrkor eld mot en grupp obeväpnade, försvarslösa civila som desperat försökte fly från sitt land via glaciärpasset i Nangpa, som ligger på närmare 5 800 meters höjd. I gruppen fanns många kvinnor och barn. En 17-årig nunna dödades. En 20-åring skadades allvarligt. Några saknas och 29 personer, varav 14 barn, anhölls. Några lyckades fly till grannlandet Nepal. Tack och lov bevittnades händelsen av ett antal utländska bergsklättrare vars oberoende och trovärdiga rapportering, bland annat en videofilm, står i skarp motsättning till de löjliga lögner om händelserna som förmedlats i ett officiellt uttalande från de kinesiska myndigheterna.

Här i Europa har vi mycket att säga när det handlar om att fördöma totalitära och förtryckande regimers agerande, men i praktiken överensstämmer inte tyngden i våra ord med våra handlingar. Det är inte bara beklagligt. Enligt mitt synsätt är det också ett väldigt hyckleri. Kinas ockupation av Tibet i bästa kolonialstil måste upphöra omedelbart, liksom alla koloniseringar som ett land utsätter ett annat för. För att visa att vi menar vad vi säger måste vi vidta konkreta åtgärder gentemot Kina. Ja, vi har ett vapenembargo mot landet, men det har inte någon större inverkan. Ett importförbud från Kina vore däremot verkligt effektivt. Det skulle verkligen ge de kommunistiska ledarna i Beijing lite huvudvärk och leda till någorlunda vettiga svar på våra krav på frihet för Tibet.

(Applåder.)

  Piia-Noora Kauppi, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Det är uppenbart att det krävs rejäla krafttag för att förbättra människorättssituationen i Kina. Den här senaste händelsen ger oss goda skäl till varför detta bör vara en prioritet för EU. Jag tycker det är fullständigt avskyvärt att det kinesiska statliga nyhetsmediet Xinhua uppgav att beskjutningen gjordes i självförsvar, medan videofilmerna tydligt visar att de tibetanska flyktingarna sköts i ryggen på långt håll. Inget våld, inga hot och inget motstånd utövades gentemot de kinesiska gränsvakterna. Ingen av flyktingarna hade vapen av något slag, inte ens kniv.

Jag skulle vilja tacka det finländska ordförandeskapet och uppmärksamma dess arbete i dialogen för de mänskliga rättigheterna. Förra veckan, den 20 oktober, gjorde det finländska ordförandeskapet ett officiellt uttalande där händelsen fördömdes. Jag tackar ordförandeskapet för det.

Till sist: enligt den gemensamma resolutionen om Tibet måste vi fortsätta att uppmuntra samtal på hög nivå mellan Dalai Lama och Kinas regering. Jag upprepar att detta är det enda sättet om vi ska hitta en fredlig och hållbar lösning för ett verkligt oberoende Tibet som nation.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Trots att officiella förbindelser mellan den kinesiska regeringen och Dalai Lama återupptogs 2002 fortsätter kränkningarna av de mänskliga rättigheterna regelbundet i Tibet. Man uppskattar att 2 500 personer varje år bestämmer sig för att fly från förtrycket och företa den farliga resan till Nepal, som varar i flera dagar. De våldshandlingar som förövats mot obeväpnade civila har gett upphov till särskild oro. Bland dessa finns de skott som kinesiska gränsvakter avlossade mot flyktingar vid passet vid Nangpa La i september i år. Den grupp flyktingar det gäller försökte passera den tibetanska gränsen och i gruppen fanns kvinnor, barn och munkar. Till dags dato har de kinesiska myndigheterna inte tagit på sig ansvaret för denna händelse, då en person dödades. Åtskilliga barn kvarhölls av militären och deras öde är fortfarande okänt.

Det åligger internationella institutioner att vidta avgörande och effektiva åtgärder för att tvinga Folkrepubliken Kinas regering att sluta med sitt förtryck av Tibets folk, sin omänskliga behandling av fångar, sin användning av tortyr och sina utomrättsliga avrättningar. Vi vädjar än en gång här i parlamentet om att grundläggande mänskliga rättigheter måste respekteras i Tibet. Till dessa rättigheter räknas yttrande- och föreningsfrihet. Vi kräver också en verklig dialog mellan båda parter som syftar till att nå förståelse och respekt för det tibetanska folkets religiösa, politiska och kulturella rättigheter.

(Applåder)

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Under de två och ett halvt år som jag har varit ledamot av Europaparlamentet måste detta vara den tredje gången, om inte mer, som vi har tvingats diskutera kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet, och jag fruktar att det inte kommer att bli den sista. Skillnaden denna gång jämfört med tidigare tillfällen är emellertid att vi har filmbevis som visar att de kinesiska myndigheternas försök att förneka dessa händelser är bedrägliga och samtidigt att nyhetsbyrån Xinhuas försök att visa att detta agerande skedde i självförsvar helt saknar grund.

Vi har därför att göra med en händelse som uppenbarligen kräver utredning, vilket andra talare redan har sagt. Jag håller med om det och jag stöder det, men dessutom förtjänar detta också att behandlas som en grundläggande fråga inom ramen för dialogen mellan EU och Kina. Jag vill än en gång framhålla att detta inte är första gången, och när vi nu har denna möjlighet till dialog med Kina och de olympiska spelen 2008 står för dörren börjar det verkligen bli ganska sorgligt att vi inte gång på gång betonar att situationen i Tibet skulle kunna lösas om det verkligen fanns lite politisk vilja hos de kinesiska myndigheterna. Hittills har vi inte sett någon sådan vilja.

  Michał Tomasz Kamiński, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vi debatterar i dag de mänskliga rättigheterna i Kina. Vi gör det efter en tragisk och skrämmande händelse vid gränsen. Vid detta tillfälle kunde människor i hela världen själva se hur Kina behandlar försvarslösa individer som inte utgör det minsta hot mot de kinesiska myndigheterna. Dessa stackars människor utsätts helt enkelt för beskjutning utan minsta skrupler.

Den händelse som vi nu debatterar och som med rätta har föranlett en diskussion i Europaparlamentet påminner oss om en bitter sanning. De mänskliga rättigheterna kränks systematiskt i Kina på nästan alla livets områden. Folkrepubliken Kinas befolkning kränks i sina mänskliga, ekonomiska och religiösa rättigheter. Tyvärr måste vi erkänna den sorgliga och obehagliga sanningen att regeringarna för enskilda medlemsstater i EU alltför ofta hycklande förblir tysta om det som händer i Kina. Samma sak gäller EU:s institutioner. Om de gemensamma värderingar som förenar oss här i parlamentet och över hela EU verkligen är gemensamma är det vår skyldighet att högt och tydligt kräva att de mänskliga rättigheterna ska respekteras i Folkrepubliken Kina.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag är mycket glad över att parlamentet månar så mycket om folket i Tibet. Jag ifrågasätter inte äktheten i engagemanget, men däremot ifrågasätter jag äktheten i parlamentets agerande i sådana frågor. I budgetomröstningen i dag röstade vi nej till tre ändringsförslag som skulle ha tagit bort utvecklingsanslag från EU för statliga program och organisationsprogram som omfattade tvångsaborter, tvångssterilisering och barnamord.

Varför försöker tibetanerna fly från Kina? Är det på grund av dessa mycket barbariska gärningar, utöver den religiösa och politiska förföljelsen? Detta är sådant som förpestar livet för alla minoriteter och besegrade folk inom det territorium som Kina i dag anser sig styra över.

Jag frågar kommissionsledamoten – och jag vill gärna ha ett svar – vilken roll vårt utvecklingsstöd har i den här typen av lidande.

  Robert Evans (PSE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga till Kathy Sinnott att hon ställer den egentliga frågan i bakgrunden genom att ta upp sådana här ämnen, eftersom de är väsensskilda från det vi diskuterar i dag.

Runt 2 500 tibetaner – eventuellt fler – flyr varje år över gränsen från Himalaya till exil. De flyr verkligen från Kinas brutala ockupation, men det behöver inte vara som Kathy Sinnott antyder.

Det är svårt att veta hur många som stoppas eller skjuts av de kinesiska gränsmyndigheterna, eftersom de uppgifter som lämnas sällan undersöks närmare. Den synnerligen vidriga beskjutningen den 30 september strider mot FN:s grundläggande principer om statliga brottsbekämpande organs tillgripelse av våld och vapen. Det är intressant att det finns riktlinjer för när tjänstemän inom de brottsbekämpande organen får använda sina skjutvapen, men enligt dessa får inte vapen användas mot personer, såvida det inte handlar om självförsvar eller om att försvara andra mot omedelbart dödshot eller hot om allvarlig skada. De av oss som har sett videoklippen från den här händelsen vet att det inte handlade om några allvarliga livshotande situationer. Det ser ut att vara ett oprovocerat angrepp.

Av den anledningen är det förslag till resolution vi diskuterar mycket viktigt, särskilt punkt 8 där rådet och kommissionen uppmanas att upprepa sina ståndpunkter i fråga om dialogen mellan lämpliga myndigheter. Detta är en ståndpunkt som vi måste upprepa i eftermiddag: vi måste föra en dialog för att kunna lösa situationen.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Den resolution som vi ska rösta om i dag gäller de händelser den 30 september då kinesiska poliser sköt mot en grupp tibetanska flyktingar som sökte frihet bortom Folkrepubliken Kina. Det var säkert inte den första händelsen i sitt slag. Den var emellertid ovanlig på så sätt att detta barbariska uppträdande fångades på film. Tv och Internet gjorde det möjligt för oss alla att tillsammans med miljontals andra världen över själva se vad den kinesiska politiken i Tibet faktiskt innebär.

Det tibetanska folkets öde är särskilt olyckligt eftersom Tibet är en av världens mest fredsälskande nationer. Dalai Lama kräver inte oberoende för Tibet. Tibetanerna är beredda att leva inom den ram som fastslås i den kinesiska konstitutionen. Hur är det möjligt att skjuta mot sådana människor? Hur kan man förfölja och döda människor bara för att de önskar sig ett litet mått av frihet och skydd för sitt kulturella arv? Kan detta tragiska händelseförlopp stoppas? Ja, det kan det, om order utfärdas om att förbjuda att människor skjuts bara för att de flyr från ett land de inte vill leva i. Detta har hänt i det förflutna, mycket närmare oss, på gränsen mellan Öst- och Västtyskland. Stora nationer kan och får inte bygga sin makt på dödandet av försvarslösa flyktingar.

  Józef Pinior (PSE). – (PL)Herr talman! Mycket har sagts i parlamentet i dag om situationen i Tibet. De kinesiska myndigheterna säger sig respektera Tibets självbestämmande, men deras handlingar ger en helt annan bild.

Jag skulle vilja använda detta tillfälle till att fästa parlamentets uppmärksamhet på en rapport från Human Rights Watch publicerad den 9 oktober 2006. I denna rapport berättas om stängningen av en blogg på Internet som skapats av Woeser, en ledande tibetansk intellektuell. Bloggen var en av de intressantaste politiska och kulturella utvecklingarna i dagens Kina. Där fanns sanningen om situationen i Tibet med en beskrivning av miljöförstörelsen och förstörelsen av den tibetanska kulturen. Woeser är en av de mest framträdande kvinnliga intellektuella i dagens Kina och hennes blogg gav en sann redogörelse för aktuella händelser i Tibet.

Vi kan helt enkelt inte acceptera en situation där de kinesiska myndigheterna säger sig ha garanterat självbestämmande för en provins, när de i praktiken stänger ledande intellektuella bloggar på nätet.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen instämmer fullständigt i den oro som parlamentets ledamöter gett uttryck för angående beskjutningen av tibetanska flyktingar, utförd av det kinesiska folkets befrielsearmé vid gränsen mellan Folkrepubliken Kina och Nepal, där en flykting dog och några av de andra flyktingarna fängslades.

Frågan togs upp formellt av EU i Beijing den 19 oktober inom ramen för den senaste sessionen för människorättsdialogen mellan EU och Kina, vilket också helt korrekt nämndes av den finländske ledamoten. EU tillbakavisade vid det tillfället Kinas påstående att beskjutningen hade skett i självförsvar och uppmanade den kinesiska regeringen att inleda en noggrann undersökning av händelsen samt insisterade på att de fängslade flyktingarna skulle behandlas i enlighet med internationella humanitära normer.

Kommissionen är generellt mycket oroad över situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet, och i synnerhet över hur det tibetanska folket ska kunna behålla sin kulturella, religiösa och språkliga identitet. Frågan har regelbundet tagits upp i den bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter och på högsta nivå vid bilaterala toppmöten.

Europeiska unionen är särskilt oroad över antalet tibetaner med religiös bakgrund som fängslats av politiska skäl och har upprepade gånger begärt att de ska släppas omedelbart. Flera av dessa människor står på den förteckning över enskilda fall som regelbundet översänds till de kinesiska myndigheterna i samband med dessa dialoger.

Kommissionen anser att Kinas politik i Tibet inte överensstämmer med bestämmelserna i internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. En av EU:s främsta prioriteringar på området mänskliga rättigheter är att Kina på ett tidigt stadium ratificerar konventionen. Vi har också tydligt förklarat för Kina att andan i konventionen måste följas strikt när den väl har undertecknats, och även innan den har ratificerats.

Som ett inslag i denna helhetspolitik för Tibet har EU konsekvent intagit den ståndpunkten att en direkt dialog mellan Dalai Lama och de kinesiska myndigheterna är det enda realistiska sättet att nå fram till en fredlig och varaktig lösning på Tibetfrågan. Vi har därför välkomnat och noggrant övervakat de fem samtalsrundor som hittills har hållits mellan Dalai Lamas särskilda utsända och den kinesiska regeringen.

Kommissionen uppmanar båda sidor att fortsätta denna dialog och utnyttja samtalet till att försöka göra konkreta framsteg.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag efter debatterna.

(1) Se protokollet.