Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 13 november 2006 - Strasbourg

19. Mjölkkvoter (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en muntlig fråga till kommissionen från Duarte Freitas, Carmen Fraga Estévez, Salvador Garriga Polledo, Esther Herranz García, Elisabeth Jeggle, Albert Jan Maat, Mairead McGuinness, Francisco José Millán Mon, James Nicholson, Neil Parish och Daniel Varela Suanzes-Carpegna, för PPE-DE-gruppen, om mjölkkvoter (O-0122/2006 – B6-0444/2006).

  Duarte Freitas (PPE-DE), frågeställare. – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill börja med att tacka både min egen och övriga politiska grupper för det intresse de har visat för ämnet, vilket har gjort det möjligt att föra upp den här muntliga frågan på dagordningen så snabbt. Det stora intresset visar hur viktig och känslig frågan om mjölkkvoter är.

Fru kommissionsledamot! Vid det informella rådsmötet hävdade ni att systemet med mjölkkvoter framstår som allt mer gammalmodigt och att det bör ifrågasättas och granskas för att jordbrukarna ska kunna planera sin verksamhet på lång sikt. Vid det senaste sammanträdet i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling den 3 oktober bekräftade kommissionens företrädare, Thorkild Rasmussen, att hälsokontrollerna av den gemensamma jordbrukspolitiken 2008–2009 skulle föranleda förändringar, troligtvis en avveckling av mjölkkvotssystemet före 2015, då avtalet från 2003 löper ut. Det var inte parlamentet som tog upp frågan den här gången, men det är i parlamentet som frågan måste redas ut, eftersom väljarna är mycket bekymrade och oroade över vad som pågår.

I själva verket reagerade marknaden omedelbart på dessa uttalanden och olika organisationer och politiska aktörer framträdde offentligt för att säga sitt om mjölkkvoternas framtid. Även om hälsokontrollerna av den gemensamma jordbrukspolitiken inte kan ses som någon halvtidsgranskning är vi medvetna om att det förekommer inre och yttre påtryckningar om att göra mer långtgående förändringar än att bara förenkla processerna. I mejerisektorn är planeringen långsiktig. Mellan vart sjätte och åttonde år krävs det analyser av å ena sidan köp av kvoter och å andra sidan genförbättringar, miljökrav och investeringar i kvalitetsbedömningar av fett- och proteinhalten i den mjölk som varje ko producerar per laktation. Det som politikerna säger i dag kommer därför att få återverkningar fram till 2014–2015.

Jag är särskilt känslig för de här förändringarna eftersom jag kommer från en region i Azorerna som står för 30 procent av Portugals mjölkproduktion, där mjölk är den främsta inkomstkällan och där det inte finns några alternativ på medellång sikt. Det är därför mycket viktigt för oss att veta om vi måste följa avtalet eller inte och om det kommer att inrättas några långtgående mekanismer före eller efter 2015.

Det är å andra sidan även mycket viktigt för politiska ändamål att meddela att EU kommer att ta hänsyn till de sociala och ekonomiska konsekvenser som den här typen av förändringar kan ha på regioner som är beroende av mjölk och, i synnerhet, på regioner där det inte finns några produktionsalternativ. För att kunna hålla marknaden och producenterna informerade behöver vi nu verkligen få veta om mjölkkvotssystemet kommer att bibehållas i dess nuvarande form fram till 2015.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! För närvarande ger kvotsystemet en slags stabilitet på EU:s marknad och tillåter ett framgångsrikt och fullständigt genomförande av 2003 års reform utan onödiga störningar. Om mejerisektorn ska kunna möta den framtida konkurrensutmaningen och bli framgångsrik på den avreglerade marknaden är emellertid systemet med mjölkkvoter inte det lämpligaste instrumentet för att nå våra mål. Därför har jag beslutat att en debatt om kvotsystemets framtid ska hållas under hälsokontrollen 2008.

Det mest lovande scenariot på lång sikt för EU:s mejerisektor är en sektor utan kvoter. Detta skulle tillåta de effektivare producenterna att dra fördel av de växande marknaderna samtidigt som de undviker de mycket höga kostnaderna för produktionsrättigheter. Detta gäller i synnerhet de unga lantbrukarna. Värdet av kvotsystemet varierar enormt mellan medlemsstaterna. Som Duarte Freitas helt riktigt påpekade, är kvoterna för varje medlemsstat fastställda fram till den 31 mars 2015. I frånvaron av ett förslag från kommissionen och ett beslut från rådet, kommer systemet med mjölkkvoter därefter att försvinna. Detta är viktigt. Om inget beslut fattas, kommer systemet att upphöra den 31 mars 2015. Om rådet skulle fatta ett beslut om att fortsätta med kvotsystemet efter 2015, bör detta tillåta en gradvis övergång från de nuvarande reglerna till ett scenario utan produktionsbegränsningar.

En mjuklandning för att undvika störningar i branschen ligger i allas intresse. När jag reser runt i medlemsstaterna och talar med lantbrukarna ber de om förutsägbarhet. Vi är skyldiga jordbrukssektorn att lämna en tydlig signal om kvotsystemet ska fortsätta eller inte i stället för att komma i sista minuten den första januari 2015. Vi måste tillhandahålla denna förutsägbarhet. I detta scenario kunde kanske specifika åtgärder införas under en övergångsperiod för att göra systemet med mjölkkvoter betydligt smidigare än vad det är i dag.

Det är emellertid fortfarande för tidigt att vidta lämpliga åtgärder. Vi kommer alla att ha en mycket tydligare bild av situationen och av de olika ändringsalternativen när framtidsrapporten för mejerisektorn är färdig vid slutet av nästa år. Rapporten kommer att läggas fram för parlamentet och rådet. I den kommer man att titta på de allmänna målen och resultaten av 2003 års reform, nämligen marknadsorientering och konkurrenskraft samt bärkraften i den gemensamma jordbrukspolitiken från en politisk, miljömässig, ekonomisk och budgetmässig synpunkt.

Jag hoppas att vi kommer att hålla en omfattande debatt om framtiden och om hur vi kan tillhandahålla denna förutsägbarhet som jag anser vara så viktig. Inte bara för den yngre generationen, utan även för de redan yrkesverksamma.

  Elisabeth Jeggle, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag tackar er så mycket för det ni har sagt, men jag vill även rikta ett varmt tack till min kollega Duarte Freitas för att ha tagit initiativet till den muntliga frågan. Fru kommissionsledamot! Som ni redan flera gånger har påpekat har det nuvarande läget, det vill säga beslutet att bibehålla kvoterna till den 31 mars 2015, och frågan om vad som kommer därefter, orsakat en livlig debatt, särskilt i vissa regioner som är, eller anser sig vara, beroende av mjölk och kvoter.

Det känns bra att ni, som ni precis gjorde, uttalar er om hur det ligger till, det vill säga att vi fram till nu har varit överens om kvoterna, och att ni även säger att vi i god tid bör hålla en debatt om vad vi ska göra åt situationen. Om vi vill fortsätta att ha kvoter måste jordbrukarna informeras om detta och stödja det, och detsamma gäller om vi beslutar att överge systemet, vilket faktiskt förutspås för närvarande.

Vad finns det då för tänkbara instrument i det nuvarande ekonomiska läget för att förbereda ett avskaffande av systemet? En ökning av mjölkkvoterna kan mycket väl diskuteras för närvarande, men jag tvivlar på att det är rätt väg att gå. Hur vi ska vi hantera de alternativ som unga jordbrukare som behöver trygghet i form av framhållning står inför? De borde förmodligen inte investera särskilt mycket mer pengar i kvoter utan snarare i en omstrukturering för att bli konkurrenskraftiga.

Och hur ska vi hantera områden som är rena grönområden och som behöver de mjölkproducerande gårdarna om de ska kunna förbli sådana? Dessa områden har framför allt ett mycket vackert och intressant landskap och eftersom det i regel finns mycket få andra sätt att försörja sig på måste vi ge dem den här typen av stöd.

  Katerina Batzeli, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag vill på min politiska grupps vägnar tacka gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och Duarte Freitas för hans synpunkter på frågan om kommissionens uttalanden om mjölkkvoter.

Fru kommissionsledamot! Jag avser inte att ta upp det som vi alla vet är det viktigaste för mjölksektorn inom EU när det gäller produktion, sysselsättning, investeringar, utrikeshandel eller livsmedelssäkerhet. Jag vill dock påpeka att alla förslag om att avskaffa eller behålla mjölkkvoterna måste undersökas omgående och noggrant och analyser måste göras av dess konsekvenser, främst för landsbygdens inkomster och för andra sektorer som akut drabbas, samt för landsbygdsutvecklingen i sig. Analysen bör omfatta alla regioner i unionen och det som är utmärkande för mjölkproduktionen i vissa av dem.

Vi kan inte vara för att kontrollera mjölkproduktionen efter 2015 under de nuvarande förutsättningarna, som ofta leder till oligopol i sektorn. Det är en produktionsmodell som präglas av den tidigare gemensamma jordbrukspolitikens filosofi. Vi kan å andra sidan inte acceptera att mjölkproduktionskvoterna avregleras från en dag till en annan före 2015. I den övergångsperiod som vi går igenom är det nödvändigt att främja åtgärder för öppenhet, effektivitet och konkurrenskraft i sektorn i vissa regioner i gemenskapen. Vi kan inte heller tillkännage någon granskning av någon produkt inom ramen för hälsokontrollen 2008–2009. Vi kanske tror att det är en hälsokontroll, men det rör sig egentligen om en förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Jag vill ställa en fråga till er: Finns det någon möjlighet att subventionerna frikopplas under 2007? Hur kan detta kombineras med avregleringen eller bibehållandet av kvotsystemet?

Jag vet att ni kommer att lägga fram ett ärligt förslag om gränserna för att inte skapa osäkerhet bland producenterna. Jag tror att ni har det politiska engagemanget, men för att göra sektorn konkurrenskraftig och ge den en tydlig inriktning handlar det framför allt om att i rätt tid rådgöra med Europaparlamentet.

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Jag vill också börja med att tacka Duarte Freitas för att ha tagit initiativet till att ta upp det här viktiga ämnet i kväll.

När vi talar om mjölkvoterna är det viktigt att komma ihåg att situationen såg helt annorlunda ut 1984 när kvoterna infördes. År 1984 fanns det stora överskott som inte kunde säljas, och så är uppenbarligen inte längre fallet. Då rådde det enorma skillnader mellan priserna på världsmarknaden och priserna i EU, men de är betydligt mindre nu.

Om priserna i EU ungefär överensstämmer med världsmarknadspriserna finns det mycket mindre anledning att ha ett kvotsystem än det gjorde 1984. Jag håller helt med kommissionsledamoten om det hon sa för en stund sedan om att det är viktigt för jordbrukarna att veta var de står. Jag vet inte när kommissionen kommer att kunna redogöra för förslagen eller riktlinjerna i detalj, men det vore utmärkt att inom ramen för hälsokontrollen även ta upp alla andra delar av jordbrukspolitiken och få höra kommissionens synpunkter på kvotsystemet.

Som någon redan har nämnt ser situationen inte likadan ut i hela EU. Det är viktigt att kommissionens analys presenteras land för land och kanske till och med region för region. Det är viktigt att behålla kvotsystemet i vissa regioner. Vill kommissionen ta upp den aspekten i sin analys? Oavsett resultat anser jag att det utifrån de kunskaper vi har nu vore bättre att avveckla kvotsystemet under en längre period. EU:s roll på världsmarknaden för mejeriprodukter är trots allt betydligt sämre i dag jämfört med 1984 och det är mycket beklagligt.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Kommissionsledamotens ståndpunkt när det gäller mjölkkvotsystemet är mycket oroande, då hon antyder att de kan komma att avvecklas före 2015.

Hon säger att det är för tidigt att vidta faktiska åtgärder, men med den väg till avreglering som hon föreslår förbises mjölkproduktionens viktiga roll i olika missgynnade jordbruksområden. I Portugal till exempel, både i de norra och centrala regionerna på fastlandet och i den autonoma regionen Azorerna, skulle en avveckling av mjölkkvotsystemet hindra landsbygdsutvecklingen och utarma stora områden där produktionen av mjölk och andra mejeriprodukter är den huvudsakliga sysselsättningen.

Vi understryker därför behovet av att skydda jordbrukets särskilda egenskaper i olika medlemsstater, särskilt i Portugal.

  Janusz Wojciechowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill tacka frågeställaren för att ha tagit initiativet till den här välbehövliga debatten om mjölkkvoter. Problemen med kvoterna är en angelägenhet för jordbrukare i hela EU. Jag vill påpeka att om kvoterna ska behållas under en längre tid uppstår den uppenbara frågan om hur höga de bör vara, eftersom mjölkkvoternas storlek är grovt orättvisa. Jag kan nämna många exempel på hur de i vissa medlemsstater inte överensstämmer med efterfrågan på marknaden. Det finns länder som har lidit stor skada av att kvoterna inte överensstämmer med konsumenternas efterfrågan. Några exempel är Italien och Spanien, medan Polen, en ny medlemsstat, definitivt är ett annat. Om kvoterna ska behållas måste deras storlek därför ses över för rättvisans och den europeiska solidaritetens skull.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Eftersom vi talar om mjölkkvoter vill jag uppmärksamma kommissionen på en allvarlig situation. Medlemmarna i den irländska försäljningsgruppen för mjölkkvoter är alla äldre lantbrukare och innehavare av mjölkkvoter som de vill sälja. Deras beslut att sälja kvoterna grundar sig på sjukdom, krämpor eller ålderdom.

Den irländska jordbruksministern har beslutat att de yngre jordbrukarna ska prioriteras. EU-rätten förbjuder åldersdiskriminering. Trots detta diskriminerar vår minister öppet de äldre kvotinnehavarna till fördel för de yngre jordbrukarna, eftersom hon vill ge dem kvoter under marknadsvärdet. Det är detta som är problemet. Hon föreslår att kostnaden ska tas från de nuvarande kvotinnehavarnas fickor. Detta stör marknaden. Många av dessa äldre jordbrukare utsätts för skrämselpropaganda med felaktig information från deras kooperativa föreningar.

Ministern har för avsikt att beslagta kvoter som inte har erbjudits till försäljning baserat på två saker, nämligen om kvotinnehavaren inte producerar under två år i rad eller om kvotinnehavaren har ett leasingavtal som löper ut i mars ett år och inte har sålt sin kvot innan slutet av mars nästföljande år.

Minister Mary Coughlan verkar vilja dela det traditionella och välfungerande lantbrukarsamhället genom att utnyttja en grupp på bekostnad av en annan. Hotet om att beslagta kvoter är ett försök att pressa jordbrukarna till usla uppgörelser och försäljning mot deras vilja. Jag ber kommissionsledamoten att klargöra situationen.

  Albert Jan Maat (PPE-DE). – (NL) Herr talman! Jag vill tacka Duarte Freitas för hans sätt att presentera de europeiska kristdemokraternas initiativ och kommissionsledamoten för att ha inlett debatten om mejeriprodukternas framtid. Låt oss vara ärliga. Situationen har förändrats genom åren. Höga kvotkostnader har lett till kraftigt höjda mjölkkostnader, samtidigt som den europeiska mejeripolitiken har blivit alltmer tilltrasslad. Vi har nu förlorat 60 procent av vår export på världsmarknaden och EU och den europeiska mejerisektorn har förlorat 4 procent av världsproduktionen.

Eftersom den nuvarande efterfrågan på mejeriprodukter kraftigt överstiger produktionen i världen vore det bra för EU att inse fakta och fundera över vad man ska göra efter 2015. Å ena sidan finns det företagare som skulle vilja växa men som lamslås av de höga kvotkostnaderna. Å andra sidan finns det områden i EU där kvoterna inte längre fylls, till exempel Storbritannien. Det finns därför all anledning att undersöka hur vi kan upprätta en bra tidsplan efter 2015 för att skapa ett bättre och effektivare system. Jag har ett par förslag i detta avseende.

För det första måste mjölkkvoterna bli omsättningsbara internationellt. Tilläggsavgifterna måste sänkas när kvoterna används men när försäljningen sker i stort sett helt utan stöd från EU. Vi kan även tänka oss att utjämna mjölkkvoterna på EU-nivå. När ett land inte lyckas fylla hela sin kvot och ett annat land skulle behöva lite extra, skulle vi helt enkelt kunna utjämna det hela i efterhand. En gradvis höjning av kvoterna för mejeriproducenter och kooperativ som säljer sina produkter utan EU-stöd är också möjlig.

Slutligen förespråkar vi en effektiv användning av EU-medel för landsbygdsutveckling i de områden där små mjölkproducenter får problem med sysselsättning och omställning. På så sätt kan kommissionsledamoten mycket väl tillämpa en bra tidsplan som leder till en mer marknadsinriktad inställning och, som medlem av det nederländska kristdemokratiska partiet CDA, ser jag mycket gärna att kommissionsledamoten väljer den linjen. Jag måste även gratulera henne eftersom en rad av de här förslagen redan har framförts av Thorkild Rasmussen, chef för avdelningen för mjölk och animalieprodukter på generaldirektoratet för jordbruk och landsbygdsutveckling. Detta bådar gott inför framtiden när det gäller den aktuella debatten om mejeriprodukter.

  Rosa Miguélez Ramos (PSE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Halvtidsreformen av den gemensamma jordbrukspolitiken lanserades som en halvtidsgranskning, men har trots detta varit en av de mest betydande reformerna av jordbrukspolitiken sedan den infördes.

Utifrån den bakgrunden och era offentliga uttalanden om kvotsystemet under de senaste månaderna, som har gett upphov till stor oro och osäkerhet i sektorn, vill jag be er att klargöra att vi genom den kontroll som planeras äga rum 2008 kommer att bli försäkrade om att reformen fungerar och att kommissionen inte under några omständigheter avser att gå längre eller flytta fram det datum som parlamentet uttalade sig om under debatten om den förra reformen. Jag vill påminna er om att parlamentet var för en förlängning av de nuvarande reglerna till räkenskapsåret 2014–2015, i enlighet med kommissionens förslag. Andra kolleger har sagt samma sak.

Denna möjlighet till stabilitet som kommissionen då föreslog är fortfarande mycket viktig för en ekonomisk verksamhet som, precis som vilken som helst, behöver göra upp planer, göra investeringar, betalningar och förberedelser för framtiden, med ett redan etablerat regelverk.

Både i min region, Galicien, och i andra regioner som har nämnts, till exempel den autonoma regionen Azorerna eller norra Portugal (och jag vill tacka Duarte Freitas som genom sin fråga gjorde den här debatten möjlig) spelar gårdarna en viktig roll både socialt och för miljön, samt för att återställa den territoriella balansen.

Enligt jordbrukarnas intresseorgan är den galiciska modellen, som bygger på familjejordbruk, det tydligaste exemplet på de här gårdarnas mångfacetterade roll och deras förmåga att knyta människor till regionen.

Om kommissionen vill ändra spelreglerna bör den först förklara vad den planerar att göra samt när och hur den tänker göra det. Detta bör göras med största möjliga öppenhet, eftersom osäkerhet är det värsta scenariot för dem som arbetar i sektorn.

Sektorn behöver inte kriser utan stabilitet, tid att anpassa sig och planera. Jag tycker därför att vi bör slutföra genomförandet av den nuvarande reformen innan vi börjar tänka på nästa.

  Kyösti Virrankoski (ALDE). – (FI) Herr talman! Mjölkproduktion är ett typiskt inslag i de sämst ställda jordbruksregionerna. Den har gett dem ett levebröd och har varit en viktig drivkraft i regioner där det vore svårt eller omöjligt att bedriva andra typer av jordbruksproduktion. Den har till exempel gjort det möjligt att producera stora mängder grovfoder i obördiga områden.

Mjölkproduktionen är kapitalintensiv. Den kräver enorma investeringar. Den moderna produktionsstrukturen kan kosta upp emot en miljon euro. Den skapar i regel dock bara arbetstillfällen för familjejordbruk.

Mjölkproduktionen omfattas av kvoter. Många unga jordbrukare har gjort mycket omfattande investeringar för att skaffa ytterligare produktionsrättigheter. Det är inte ovanligt att produktionskvoter köps för 150 000 euro eller mer. Det är därför nödvändigt med en struktur där mjölkproduktionen skyddas på lång sikt. Detta kan inte ses som ett åttaårigt mål. Ett vettigt system har resulterat i en balanserad ram där jordbrukaren kan bedriva sin produktion. Det har varit små prissvängningar och marknaden har varit stabil.

Om mjölkkvoterna avskaffades skulle situationen omedelbart förändras. De stora industriella intressena i Europas bästa regioner skulle få en stark konkurrensposition. Mångfalden i jordbruket skulle minska. Familjejordbrukens stora investeringar i mjölkkvoter skulle genast minska i värde. Mjölkmarknaderna skulle förlora sin stabilitet. Sammantaget skulle detta göra företaget mycket riskabelt och det skulle få särskilt negativa effekter på jordbruksregioner som har sämre naturbetingade förhållanden.

ORDFÖRANDESKAP: SARYUSZ-WOLSKI
Vice talman

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Den gemensamma jordbrukspolitiken har gett upphov till mycket tvivel och kommer att fortsätta göra det. Den kommer alltid att ha sina förespråkare och sina motståndare.

Europeiska kommissionens avsikt att granska den gemensamma jordbrukspolitiken, och med den mjölkvoterna, har ingivit både oro och hopp, särskilt i länder som berörs av detta, däribland Polen. Den kvot som tilldelades Polen var förolämpande låg. Ett exempel är Tyskland, som har 80 miljoner invånare och kvoter på runt 28 miljoner ton, medan Polen, som har hälften så många invånare, endast får producera runt 9 miljoner ton mjölk. I praktiken innebär detta att Polen har en kvot som är 4,5 miljoner ton mindre än de 13–13,5 miljoner ton som det borde få.

Vi vill därför ställa frågan om vad som skulle hända om mjölkkvoterna avskaffades, särskilt i länder som Polen, där bilden domineras av familjeägda jordbruksföretag snarare än storjordbruk. Skulle inte förändringen av bestämmelserna för den gemensamma jordbrukspolitiken tvinga dessa gårdar i konkurs?

  Jan Tadeusz Masiel (NI). – (PL) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag tycker att det är högst beklagligt att de nya medlemsstaterna har minst nytta av den gemensamma jordbrukspolitiken. De deltar i denna jordbrukets ”Marshallplan”, vars stora förtjänster tidigare var dess långsiktiga inriktning och vision. Ja, vi anslöt oss till EU i ett sent skede. Det är inte kommissionsledamotens fel. Sådan är Europas historia. Tyvärr kämpar de polska jordbrukarna fortfarande med mjölkkvoter som är åtskilliga miljoner ton för låga. Samtidigt betalar vi böter för överproduktion av mjölk, när de ska avskaffas 2015. Under tiden kommer många polska mjölkproducenter tyvärr att försvinna från marknaden.

  Carmen Fraga Estévez (PPE-DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Som företrädare för Galicien, som företrädesvis är en mjölkproducerande region, anser jag att den muntliga fråga som ställts till kommissionen i dag är mycket lämplig.

Producenterna är tämligen förbryllade över de uppgifter som har cirkulerat om att förändringar kan komma att göras av det system som inrättades för mjölksektorn 2003 och i synnerhet kvotsystemet.

Ni uttryckte er inte särskilt exakt i dag, fru kommissionsledamot, men jag tycker att ni klargjorde en rad saker, bland annat att ni kommer att inleda en debatt och att det kommer att bli en övergångsperiod innan kvoterna avskaffas 2015. Av detta sluter jag mig till att det kommer att bli en avvecklingsperiod före 2015, då kvoterna kommer att avskaffas permanent.

Vi talar om en ekonomisk sektor som behöver rättssäkerhet och garantier på medellång och lång sikt som skapar förutsättningar för åtminstone ett visst mått av planering. Ytterligare förändringar eller osäkerhet skulle, åtminstone i mitt land, få allvarliga sociala och ekonomiska konsekvenser.

Kvoterna är en mycket viktig tillgång för jordbrukarna. I en region som Galicien, där det finns ett behov av att fortsätta omstruktureringsprocessen, är det oerhört viktigt att det nuvarande kvotsystemet bibehålls som planerat om processen ska kunna slutföras. Annars kan det få katastrofala följder, eftersom ett avskaffande av kvoterna skulle få dramatiska konsekvenser för mjölkpriserna, och således även för vinsterna i mejerisektorn.

Därför ber jag att alla övergångsperioder och idéer sker respektive föreslås från och med 2015.

Slutligen vill jag passa på att understryka att medlemsstaterna måste bedriva ett nära politiskt samarbete under hela processen. Alla begränsningar av utbytet av kvoter i en medlemsstat bör därför betraktas som ett allvarligt hinder för kapitaliseringen, konkurrenskraften och utvecklingen i sektorn, vilket tyvärr är fallet med den nationella plan som den spanska regeringen har föreslagit.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Fru kommissionsledamot! Jag vill återigen tacka er för er närvaro i parlamentet. Ert frekventa deltagande i Strasbourg är ett tydligt tecken på att jordbruket fortfarande är viktigt i Europa.

Vi har debatterat den gemensamma jordbrukspolitiken. Förra veckan höll min grupp, den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, ett viktigt seminarium i Bryssel som handlade om den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande utformning och hur vi vill att den ska vara. Funderingar om framtiden leder inte nödvändigtvis till instabilitet. Jordbrukarna arbetar med naturen och värdesätter naturens cykler och marknaderna reagerar som vi vet på alla inslag av instabilitet. Således utesluter instabilitet åtminstone inaktivitet och vi får därför inte begå samma gamla misstag och försvara status quo bara för sakens skull.

De senaste uttalandena från vissa håll har således gett upphov till mycket stor oro i sektorn. Som politiker måste vi bemöta denna oro på ett lämpligt sätt för att undvika att den instabilitet omkring frågan som råder i sektorn i vissa fall utnyttjas för att främja otillbörliga politiska syften. Instabilitet och osäkerhet kan endast hanteras genom att tillhandahålla regelbunden, öppen och så tydlig information som möjligt.

Jag uppmanar er därför att anta en så effektiv strategi som möjligt för att klargöra läget i sektorn. Jag vill även förklara för sektorn att kommissionen står fast vid sina avtal och det system som gäller fram till 2014. Systemet måste naturligtvis fullföljas utan förfång för debatten och undersökningen av andra system som kan visa sig vara lämpliga.

  James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Herr talman, fru kommissionsledamot! Möjligheten till en klar och trygg framtid är mycket viktig för vilken verksamhet som helst, inte minst för mjölkproducenterna och för mejeriindustrin. Kvoterna är fastställda till 2015 och detta anser jag var ett bra beslut under halvtidsöversynen. Men att nu kasta tvivel över detta från kommissionens sida sänder felaktiga signaler och jag är glad över att kommissionsledamoten i kväll till viss del har försäkrat oss om kommissionens ståndpunkt.

Fru kommissionsledamot! Ni sa att kvoterna inte längre är användbara. Det kan hända att ni har rätt. Men jag måste säga att 2015 ligger långt fram i tiden och att det är mycket svårt att spå framtiden i en kristallkula och se vilka villkor som då kommer att gälla. Ni sa helt rätt att vi måste få en mjuklandning under 2015. När det är dags att avskaffa kvoterna anser jag att en mjuklandning vore lämplig. Det är valet av tidpunkt som jag ifrågasätter. Det är mycket bra att vi i god tid diskuterar vad som vad som kommer eller inte kommer att ske, men hur ska vi kunna uppmuntra unga människor att ge sig in i sektorn? Hur får vi in de unga jordbrukarna i sektorn? Hur planerar de för framtiden om framtiden ifrågasätts i dag?

Mejerisektorn är, som ni mycket väl vet, ryggraden i EU:s jordbruksindustri. Vi måste arbeta tillsammans för att åstadkomma en hälsosam framtid för denna industri. Detta kan vi bara åstadkomma om vi samarbetar. Jag hoppas att ni kommer att ta tillfället i akt att inleda en diskussion med oss i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och på ett positivt och aktivt sätt ta del i arbetet med att garantera att mejerisektorn, mjölkproducenterna och mejeriindustrin har en framtid. Det är inte bara de anställda på jordbruken som är viktiga. De som arbetar i förädlingsindustrin och utanför jordbruken är lika viktiga.

  Salvador Garriga Polledo (PPE-DE). – (ES) Herr talman, fru kommissionsledamot! Vi är alla överens om att den europeiska landsbygden och europeiska jordbrukare behöver en viss visshet. Brysselöverenskommelsen från 2002 gav denna visshet och i utbyte gick medlemsstaterna med på en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som krävde betydande uppoffringar på landsbygden, särskilt för ”sammanhållningsländerna”.

Denna visshet innebar bland annat att mjölkkvotssystemet skulle bibehållas till 2015, vilket skulle ge jordbrukarna tillräckligt med tid för att omorganisera sina gårdar för att göra dem mer konkurrenskraftiga och, om nödvändigt, lämna sektorn.

Vi vill dock bevara vissheten, och som ni vet är kvoterna den enda garantin för jordbrukarna på en marknad med fallande priser. Kvoterna är också en tillgång för jordbrukarna, som behöver friheten att överlåta och sälja dem när de vill sluta producera. Osäkerhet minskar kvoternas värde.

I min region, Asturien, har 94 000 ton gått förlorade på två år på grund av jordbrukare som har gett upp. Mellan 1996 och 2006 har antalet jordbruk minskat från 30 000 till bara 3 200. Unga jordbrukare, som vi alla talar så mycket om, däribland unga jordbrukare med höga mjölkkvoter och lönsamma gårdar, lämnar sektorn. Regeringen har även förbjudit att kvoter överlåts mellan enskilda individer.

Vårt problem är landsbygdens utveckling. Nästa år kommer ni att låta den gemensamma jordbrukspolitiken genomgå en hälsokontroll. Vi hoppas att ni kommer att agera läkare och inte rättsmedicinska forskare.

Anser ni att det är rätt att tala om övergångsåtgärder när det inte ens har avsatts tillräcklig finansiering för landsbygdens utveckling? Jag vill påminna er om att till exempel mitt land kommer att förlora 50 procent av medlen för landsbygdens utveckling under de närmaste åren. Avser ni att rapportera om den här situationen under den granskning som ni ska genomföra nästa år?

  Czeslaw Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Parlamentets debatt om mjölkkvoter blir allt intensivare. Alla undrar vi vad som kommer att hända om vi avskaffar kvotsystemet för mjölkproduktion. Det har förekommit en hel del kritik mot att det nuvarande systemet är ålderdomligt och hämmar utvecklingen i mejerisektorn och gör den mindre konkurrenskraftig på världsmarknaden.

De länder som har ofördelaktiga naturbetingade förhållanden för mejeriproduktion är emot att systemet avskaffas. För dem kommer ett avskaffande av systemet att innebära att produktionen flyttar till andra regioner, vilket leder till att många jordbrukare förlorar sitt levebröd och sina stabila inkomster. Detta kan även påverka de minst utvecklade regionerna i östra Polen, eftersom Polen är ett av de länder som har tilldelats en orättvis, extremt låg mjölkkvot. Vi kan snart komma att importera mer än vi exporterar.

Enligt vissa experter kommer Polen att drabbas hårdare av ett stelbent kvotsystem än andra medlemsstater, eftersom det enda som systemet gör är att begränsa möjligheterna till att modernisera produktionen och utnyttja produktionens fulla potential på grund av det låga stödet till mjölksektorn i EU. Många hävdar att mjölkkvoterna har förlorat sitt ekonomiska existensberättigande. Vi ligger även i förhandlingar med Världshandelsorganisationen (WTO), där vi har lovat att avskaffa exportstöden och avsevärt minska de tullar som är avsedda att skydda den inre marknaden.

Hur kommer detta att påverka EU:s mjölkmarknad? I det här läget verkar det rimligt att göra systemet mindre restriktivt, till exempel genom att kombinera grossisthandel och direktkvoter samt att minska straffavgifterna om gränserna överskrids. Jag vill påminna kommissionsledamoten om att vissa länder inte utnyttjar sina kvoter fullt ut.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! I Irland talar man knappt om något annat. Jag talade med en stor grupp mjölkproducenter i Navan i grevskapet Meath i torsdags kväll. Den fråga som de ställde handlade inte så mycket om kvoterna kommer att försvinna 2015, utan om vad som kommer att göras från och med 2008 för att komprimera värdet av mjölkkvoterna.

Jag står i tacksamhetsskuld till torsdagens nummer av Farmers’ Journal för att man där kortfattat har beskrivit de fem huvudpunkter som kommissionen har i åtanke. Det är väl värt att uppmärksamma parlamentet på dem. Jag förmodar att ni har tittat på att gradvist öka kvoterna från och med hälsokontrollen genom att minska kostnaderna för tilläggsavgiften för medlemsstaterna och göra en avvägning av kvoterna i EU så att en överkvot i en medlemsstat kan absorberas genom att man minskar kvoten i en annan medlemsstat. Både gränsöverskridande handel och en minskning av värdet på kvoterna i medlemsstaterna har presenterats. Detta görs redan, och helt klart i Irland.

Det finns en nackdel med allt detta. Enligt varenda undersökning som jag har läst i ämnet kommer ett avskaffande av mjölkkvoterna att leda till en avsevärd sänkning av mjölkpriserna i många medlemsstater och en motsvarande ökning av produktionen. Detta skulle ske i Irland, Nederländerna, Danmark och Luxemburg.

Nyckeln till allt detta är att vi alla är för ett avskaffande om marknaderna är positiva 2015, men ingen av oss vet hur marknaderna kommer att se ut då. Jag ser fram emot er analys av mejerimarknaden. Man måste mycket noga utreda framtidsperspektiven, för om de internationella marknaderna inte är positiva kan jag inte säga åt jordbrukarna att de ska arbeta mer utan att få någonting för det. Det är inte logiskt.

Vem skulle uppmuntra någon att ge sig in i en affärsverksamhet där man måste arbeta dubbelt så hårt för hälften av lönen? Det är inte logiskt och det måste vi komma ihåg. Jag vänder mig till er som oroar er för de unga jordbrukarna. Jag har flera stycken själv, även om mina små bönder är ganska unga för tillfället!

WTO och det som sker där är lösningen. Vi diskuterar åtminstone frågan, och det är ett positivt tecken. Vi borde diskutera dessa saker oftare i parlamentet i stället för att läsa om dem i våra nationella tidningar.

  Neil Parish (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Duarte Freitas för att han har tagit upp denna fråga och kommissionsledamoten för att hon är här i kväll, för detta är verkligen en givande debatt.

Vi måste inse att mjölkkvoterna och reserverna måste avvecklas gradvis i framtiden eftersom det är svårt att passa in dem i en frikopplad jordbrukspolitik. Vi måste även fastställa ett datum och hålla oss till det. Så länge som jag har varit här har kvoterna varit på väg att gradvis avskaffas, men det har aldrig genomförts. Vi måste inse att de verkligen kommer att försvinna en dag. Alla här i parlamentet godkänner värdet av mejeriproduktionen för samtliga medlemsstater. Inte minst i min egen region i västra Storbritannien, där hela trakten lever på mejeriproduktionen, som dock är utsatt för mycket starka påfrestningar. Vad som är intressant med kvoter och värdet av dem är att priset i Storbritannien nästan var ett pund per liter för tio år sedan, medan det nu är en penny per liter. Därför måste vi komma ihåg att kvoter på många sätt inte har ett verkligt värde och att det kan försvinna över en natt. Vi måste vara mycket försiktiga med hur vi hanterar detta. Det verkliga problemet i Storbritannien i dag är snabbköpens makt och prispressen. Vi uppfyller inte ens vår nationella kvot, vilket visar på att det finns problem med prissättningen.

Vid vissa tillfällen under de senaste tjugo åren har det förekommit ökningar i världshandeln med mejeriprodukter, men eftersom de producerade kvantiteterna kontrolleras inom EU har EU aldrig kunnat dra fördel av detta. Därför bör vi ha ett smidigare system i framtiden. Jag vill gärna höra vad kommissionsledamoten har för åsikter om detta.

Nya Zeeland, som förmodligen är en lika effektiv mjölkproducent som något annat land, har fortfarande ett kvotsystem. Skälet till detta är att Nya Zeeland har ett nationellt kooperativ där jordbrukarna måste vara aktieägare för att få producera mer mjölk. Det är intressant att undersöka systemen efter 2015, men först måste vi inse att kvoterna måste bort.

  Duarte Freitas (PPE-DE), frågeställare. – (PT) Herr talman! Tack så mycket. Som frågeställare vill jag mycket snabbt ställa en specifik fråga till kommissionsledamoten för att vi alla ska kunna gå härifrån med en klarare bild av ärendet.

Precis som kommissionsledamoten sa, vet vi att systemet kommer att upphöra 2005 om ingenting görs. Vi vet också att systemet, enligt kommissionsledamoten själv, är gammalmodigt och måste avskaffas. Det vi nu vill veta, och det här är den fråga jag vill ställa till er och som jag vill att ni besvarar mycket, mycket tydligt, är om ni håller med om att avvecklingen kan inledas före 2015, vilket Thorkild Rasmussen, er företrädare i parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, antog att den kunde, eller om processen kommer att påbörjas 2015. Det här är en mycket viktig fråga som jag vill att ni ger mig ett mycket tydligt svar på.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen (EN) Herr talman! Jag har lyssnat med stort intresse till denna intressanta och mycket livliga debatt. Den återspeglar fullständigt mejerisektorns betydelse.

Som Jan Mulder mycket riktigt påpekade infördes kvotsystemet 1984 vid en tidpunkt då vi ville behålla höga priser på våra produkter. I detta skede var därför kvotsystemet en bra idé. Men förhållandena har förändrats dramatiskt under de senaste 20 åren, och inom ramen för reformen 2003 diskuterade man därför vad man borde göra med mejerisektorn. Det beslut som fattades var att behålla kvotsystemet till den 31 mars 2015. Man beslutade att höja kvoterna och sänka priserna. Det gradvisa genomförandet av dessa förändringar kommer att slutföras nästa år.

Sedan fanns möjligheten till denna hälsokontroll. Det kommer inte att ske någon ny reform 2008–2009. Detta är viktigt. Hälsokontrollen innebär helt enkelt en möjlighet att effektivera och förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken i linje med reformen 2003.

I mina kontakter med parlamentet försöker jag alltid spela med mycket öppna kort. Jag håller inte mina kort tryckta mot bröstet. Som en del av hälsokontrollen måste vi föra en diskussion om vad vi ska göra med kvotsystemet när det löper ut 2015. Jag har inga bestämda idéer om avvecklingen, men vi måste tala om för mejerisektorn om vi vill förlänga kvotsystemet eller inte. Jag föreslår inte några förändringar eftersom kvotsystemet kommer att upphöra 2015 om vi inte gör någonting, men därför måste vi tala om för sektorn om vi håller fast vid överenskommelsen att avskaffa kvotsystemet 2015 eller inte. Om vi inte säger någonting kommer jordbrukarna i EU att anta att detta inte kommer att ske. De kommer att behålla sina kvoter med utgångspunkt från att de fortfarande kommer att ha ett visst värde efter den 31 mars 2015 samtidigt som rådet och parlamentet plötsligt kan besluta att avskaffa dem, vilket innebär att kvoterna omedelbart förlorar sitt värde. De kommer att vara fullständigt värdelösa! Detta går inte att förutsäga, och därför måste vi sända en tydlig signal om hur det kommer att bli i framtiden.

Som jag sa i mitt första inlägg kommer vi att få denna rapport om framtidsutsikterna för mejerisektorn i slutet av nästa år. Jag har en tradition, herr Nicholson, av nära samarbete med parlamentet och särskilt med utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, så vid denna tidpunkt kan vi diskutera vad som kommer att ske för att skapa stabilitet och undvika osäkerhet för EU:s mejerisektor.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142).

  Béla Glattfelder (PPE-DE). – (HU) Under den senaste tiden har det cirkulerat åtskilliga uppgifter om att kommissionen förbereder en reform av hur mjölkmarknaden är organiserad, och att en viktig del av detta är avskaffandet av mjölkkvoterna. Kommissionen har inte förnekat dessa uppgifter. Uppgifterna är oroande, inte minst för att reformerna under de senaste åren huvudsakligen har genomförts i de sektorer där systemet ändå skulle ha avskaffats. Det finns inga sådana nödvändiga skäl i mjölksektorn, eftersom förordningarna för sektorn gäller till 2015 och kvotsystemet dessutom har bidragit till att skapa lämplig stabilitet på marknaden och för producenterna.

Om kvotsystemet skulle avskaffas skulle mejeriproducenternas inkomster sjunka inom hela EU, vilket skulle leda till ytterligare koncentration i sektorn. Tiotusentals producenter som producerar för de lokala marknaderna skulle tvingas upphöra med produktionen. Detta skulle leda till att mjölkproduktionen minskar avsevärt i de medlemsstater där det råder mindre gynnsamma villkor. Det skulle tvinga åtskilliga medlemsstater att huvudsakligen tillgodose sina mejeribehov genom import.

Trots att mjölkproduktionen i Ungern framför allt ligger i händerna på storindustrin och är konkurrenskraftig ligger det ändå inte i vårt lands intresse att avskaffa kvotsystemet. På grund av de nuvarande ekonomiska svårigheterna är mjölkproduktionen låg och Ungern har inte möjlighet att utnyttja de kvoter man tilldelats. Samtidigt hoppas vi dock att även konsumtionen kommer att öka om ekonomin tar fart. Ungern anser därför att det vore särskilt oacceptabelt om kvotsystemet reformerades på ett sådant sätt att kvoter överförs från medlemsstater som har mindre användning av dem till länder som har större användning av dem.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Skälet till att behålla det strikta mjölkkvotsystemet är att man med de nuvarande kvoterna i själva verket tillåter att större volymer mjölk produceras än vad som konsumeras inom EU.

Från och med 2007 måste direktstödet till mjölkproducenter hållas helt separat från produktionen. Detta innebär att det inte är mjölkproducenten utan de som äger mjölkkvoten under referensperioden som erhåller bidragen, i form av en klumpsumma baserad på markareal.

Enligt de nuvarande bestämmelserna kommer mjölkkvoterna att bibehållas fram till 2014–2015. Kommissionsledamot Mariann Fischer Boel konstaterade att vi inom ramen för granskningen bör se över kvotfrågan, men hon gav inga konkreta detaljer.

Det enda sättet att garantera marknads- och prisstabiliteten är att behålla kvotsystemet. Utan kvoter skulle produktionen öka avsevärt och de överskott som då uppstår skulle få priserna att sjunka, vilket mycket lätt skulle kunna hindra de små producenterna. Utan stöd är det samtidigt endast de mest konkurrenskraftiga industrierna som kan konkurrera med trycket från importen eller lyckas på exportmarknaden.

I Ungern minskar mjölkproduktionen stadigt på grund av effektivitetsproblemen. Trots att inköpspriserna inte minskar använder vi bara runt 70 procent av den EU-kvot som vi har tilldelats. I motsats till västeuropeisk praxis äger producenterna där dessvärre inte förädlingsanläggningarna.

Om kvotsystemet avskaffas skulle andelen importerade produkter öka, vilket skulle göra de ungerska producenternas konkurrensproblem än mer tydliga och troligtvis få den inhemska produktionen att minska alltmer. Av dessa anledningar stöder jag inte avskaffandet av mjölkkvotsystemet.