Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/0018(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0287/2006

Debatter :

PV 14/11/2006 - 7
CRE 14/11/2006 - 7

Omröstningar :

PV 14/11/2006 - 9.16
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2006)0483

Debatter
Tisdagen den 14 november 2006 - Strasbourg EUT-utgåva

12. Röstförklaringar
PV
  

Betänkande: Daul (A6-0377/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Experterna är överens om att trenden med flykt från jordbruket kommer att bli ännu tydligare under kommande år, och den höga dödligheten bland jordbrukare är en orsak till det. Denna oroande utvecklingstendens har även förstärkts av vår missriktade bidragspolitik, som i regel bara storaktörerna vinner på, för att inte nämna de långa år under vilka landsbygdsområdena har försummats.

Vi måste följaktligen se till att småjordbruken och jordbruken i bergsområden kan överleva, genom att skapa likvärdiga levnadsvillkor i städerna och på landsbygden, samt påskynda utbyggnaden av infrastrukturen i enskilda regioner och upprättandet av förbindelser mellan dem. Av denna anledning har jag röstat för att Daulbetänkandet antas.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Med förslaget om utveckling av energigrödor och grödor för produktion av biomassa försöker kommissionen mildra de negativa effekter som den nya gemensamma jordbrukspolitiken sedan det första årets tillämpning haft på landsbygdsekonomin, arbetstagarna i jordbruksnära produktförädlingsrörelser och de små och medelstora anläggningarna och som kommer att bli större allteftersom politiken genomförs.

Incitamenten i förslaget och villkoren för att utbetala dem gynnar dock stora jordbruksanläggningar i EU:s nordliga länder, som har en komparativ fördel på grund av sina jord- och klimatförhållanden samt storlek, men inte länder med torrt sommarklimat och små anläggningar, eftersom de är övergripande till sin natur och dessa skillnader avsiktligt förbises.

I vårt land finns det till exempel inga områden som omfattas av systemet med uttag av areal i syfte att odla energigrödor, med följden att åtgärden inte är till någon nytta, medan arealbidraget på 4,5 euro per hektar är obetydligt och därför inte är något egentligt incitament.

Vi är därför emot den föreslagna förordningen, trots att vi anser att kommissionens förslag i princip är positivt för de nya medlemsstaterna när det gäller energigrödor, eftersom det är ett steg i riktning mot likabehandling, även om det inte utgör likabehandling.

 
  
  

Betänkanden: Descamps (A6-0338/2006 och A6-0339/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig.(FR) Jag röstade för min kollega Marie-Hélène Descamps betänkande om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Kanadas regering om fastställande av en ram för samarbete inom högre utbildning, yrkesinriktad utbildning och ungdomsfrågor. Betänkandet ligger helt i linje med en mångårig samarbetstradition, och det är logiskt att vi upprättar privilegierade förbindelser med hjälp av ungdomarna i Europeiska unionen och Kanada, som är Europas barn.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Hélène Descamps (PPE-DE), skriftlig. (FR) Syftet med dessa avtal är att stärka vårt samarbete inom högre utbildning och yrkesinriktad utbildning med å ena sidan Kanada och å andra sidan Förenta staterna.

Genom texterna förlängs därför – för åttaårsperioden 2006–2013 – de samarbetsprogram som tidigare ingåtts med Europeiska unionen, 1995 och 2000.

Det samarbetsprogram som förhandlats fram med Kanada är avsett att stärka och utvidga det tidigare avtalet och dess tillämpningsområde genom att sörja för en ny ram för samarbete i ungdomsfrågor.

Genom det nya avtal som ingåtts med Förenta staterna, som delvis innebär att det tidigare programmet förlängs, inrättas nyskapande program som leder till att transatlantiska utbildningar inrättas. Det syftar till att främja utbytesprogram för studerande och lärare, stärka Schuman-Fulbright-programmet och uppmuntra till närmare institutionellt samarbete inom högre utbildning.

De två avtalen har bevisat sin nytta tidigare. När de genomförs bör det förbättra våra högre utbildningssystems öppenhet och konkurrenskraft för framtiden och samtidigt bygga broar mellan våra folk och främja ömsesidig förståelse.

Det gläder mig att parlamentet har röstat för att avtalen ingås och därigenom har gjort det möjligt att stärka de band som förenar våra två kontinenter.

 
  
  

Betänkande: Matsouka (A6-0346/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Herr talman! Allmänheten blir allt rörligare. Det är inte längre ovanligt att arbeta eller studera i en annan EU-medlemsstat eller att bo i en som pensionär. Ett antal komplexa frågor och problem – som vi ännu inte löst – uppkommer därför när det gäller social trygghet. Även om åtskilligt har gjorts sedan gemenskapens första lagar och författningar på området antogs för över 30 år sedan, finns det alltjämt ett behov av åtgärder i detta hänseende. Jag tycker inte att angreppssättet i Matsoukabetänkandet är det rätta och lade därför ned min röst.

 
  
  

Betänkande: Morillon (A6-0331/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Efter vattenbrukssektorns snabba utveckling med inhemska fisk- och skaldjursarter vill företagen i sektorn börja odla främmande arter.

Förslaget till förordning innehåller vissa säkerhetsförfaranden, eftersom risken är uppenbar att den naturliga biologiska mångfalden påverkas i ett område sedan främmande arter har introducerats och släppts ut.

Likväl finns det inget fullständigt skydd, särskilt inte som de behövliga uppgifterna har inhämtats från de berörda parterna, liksom fallet var med de genetiskt modifierade organismerna.

När det gäller arter såsom karp, forell och så vidare har man historiskt sett förvisso inte kunnat påvisa några konsekvenser i de områden där de har släppts ut. Likväl finns det ingen garanti för att detta historiska precedensfall upprepas, oavsett ansträngningar och säkerhetsventiler.

Å andra sidan kan möjligheten att importera sådana organismer samt de möjliga ekonomiska vinsterna därav uppväga att de fiskas och/eller odlas i länder där de utgör naturliga bestånd – med andra ord utan fara för de naturliga ekosystemen. Härigenom skulle dessa länder kunna utvecklas, även till förmån för sina befolkningar, i direkt disproportion till det eventuella ekonomiska utbytet i EU:s medlemsstater. Med andra ord skulle affärsintressena vinna, men [inte] på bekostnad av befolkningarna i de främmande arternas ursprungsländer.

 
  
  

Betänkande: Morillon (A6-0311/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Jag är av uppfattningen att EU:s ekonomiska stöd till fiskerinäringen snarast bör avskaffas och att de medlemsstater som svarar för utfiskningen själva bör ersätta de utvecklingsländer som drabbas av EU:s fiskeavtal. Detta bör inte finansieras genom EU:s budget.

Jag har trots allt valt att rösta för betänkandet, eftersom det minskar nationella särintressens möjligheter att påverka stödet.

 
  
  

Betänkande: Catania (A6-0380/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) FN:s konvention mot korruption är i själva verket det första globala instrument som är avsett att förebygga och bekämpa korruption.

Syftet är alltså att skapa en övergripande strategi och ram med en rad lägsta – men betydelsefulla – normer som måste gälla alla parter till konventionen. Normerna bör bidra när det gäller förebyggande, utredning och lagföring av korruption samt frysning, beslag, förverkande och återlämnande av vinning som härrör från brottslig verksamhet.

Kommissionen har förhandlat fram detta avtal, som grundar sig på inslag i konventionen som ligger under gemenskapens behörighet, och slutförde i september 2005 förhandlingarna på gemenskapens vägnar.

Jag välkomnar följaktligen att avtalet ingås, men är mycket besviken över att tre medlemsstater – Sverige, Slovenien och Estland – ännu inte har undertecknat konventionen.

Jag hoppas att gemenskapens ratificering, liksom ratificeringen av de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen, slutförs vid första bästa tillfälle. Jag vill framhålla att det är ytterst viktigt att konventionen träder i kraft snarast möjligt. När så har skett kan effektivare åtgärder vidtas för att förebygga och bekämpa denna typ av brott.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Det är oacceptabelt att EU nu försöker att binda samtliga sina medlemsstater mot en tredje part i en internationell överenskommelse. Hela idén med FN:s konvention mot korruption bygger på frivillighet och respekt för den nationella självbestämmanderätten. Föredraganden Catania har i betänkandet valt att åberopa 26 olika artiklar i fördraget som stöd för förslaget. Ingen av dessa artiklar ger EU befogenhet eller kompetens att ingå ett rättsligt bindande avtal med tredje part. EU bör istället fokusera på den utbredda korruptionen inom sina egna institutioner. EU:s interna korruption är ett växande problem som är på väg att urholka medborgarnas förtroende för hela den europeiska idén.

Junilistan anser att EU överskrider sina befogenheter och röstar därför nej till förslaget i sin helhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade naturligtvis för betänkandet. Kampen mot korruption runtom i världen är ett grundläggande inslag för att uppnå god samhällsstyrning i världssamfundets alla länder och just därför en central faktor för fred och utveckling.

Alldeles bortsett från etiska och ekonomiska överväganden finns det en springande punkt som gör kampen mot korruption på global nivå till en central faktor i de internationella förbindelserna. Länder med korrupta regeringar styrs av regler, kriterier och intressen som är oförenliga med dem för en hållbar utveckling, samarbete och fred. Att angripa dem är att angripa en av orsakerna till konflikter och fattigdom.

Det räcker dock inte att bara underteckna detta slags konventioner. Denna kamp måste ingå i våra kriterier för åtgärder på internationell nivå, inte minst på samarbetsområdet, där EU spelar en så viktig roll. Därför röstade jag för.

 
  
  

Betänkande: Mulder (A6-0319/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE), skriftlig. – (PT) Det förslag från kommissionen som detta betänkande grundar sig på syftar till att samordna förordning (EG) nr 1698/2005 med Europeiska rådets överenskommelse av den 15–16 december 2005 om budgetramen för 2007–2013, när det gäller taken för medel från sammanhållningsfonden och när det gäller Portugals undantag från att tillämpa samfinansieringskravet för beloppet 320 miljoner euro.

Enligt denna överenskommelse skulle beloppet på 320 miljoner euro till Portugal ”undantas kravet om samfinansiering” på grund av ”de särskilda svårigheter som det portugisiska jordbruket för närvarande möter”.

Bestämmelsen om ett ”nationellt anslag” inom ett samlat betalningsbemyndigande från det nya instrumentet för landsbygdsutveckling (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) och fördubblingen av det ursprungliga beloppet, som höjts med hänsyn till undantag på grund av det portugisiska jordbrukets svårigheter, var för Portugal bland de mest positiva aspekterna i den nya politiska överenskommelsen som nåddes under Storbritanniens ordförandeskap i de utdragna och svåra förhandlingarna om budgetramen för nästa period 2007–2013.

Därför röstade jag för Jan Mulders betänkande, där ett antagande av kommissionens förslag förespråkas.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att den gemensamma jordbrukspolitiken (eller landsbygdsutveckling som man kommer att säga från 2007) ska avvecklas.

I veckan (den 23 oktober 2006) konstaterade EU:s revisionsrätt för trettonde året i rad att den inte kan gå i god för att mer än en liten del av de 105 miljarderna euro från EU:s budget använts rätt eller till det de varit avsedda för. Stödet inom jordbrukspolitiken är ett av de största problemområdena att kontrollera, och inom vissa sektorer, såsom stödet till olivoljeproduktion, finns det stora problem med kontrollen.

Detta kan inte fortgå. EU:s finansieringskran måste stängas av. Vi har därför röstat nej till detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Neil Parish (PPE-DE), skriftlig. (EN) I detta betänkande godkänns kommissionens förslag att göra två förändringar av finansieringsmekanismen för landsbygdsutveckling i linje med Europeiska rådets budgetplan från december 2005 om stöd för landsbygdsutveckling för perioden 2007–2013. De konservativa parlamentsledamöterna förkastade budgetplanen från december 2005 och kan därför inte ge sitt stöd till de förslag som har sitt ursprung i denna.

Den brittiska regeringen missade ett gyllene tillfälle att uppnå en rättvisare fördelning av fonder för landsbygdsutveckling och tillät vissa medlemsstater att anslå betydande belopp av de redan minskade summorna till sig själva, till och med i ett tidigt skede. I slutändan fick Storbritannien bara 3,5 procent av de medel som fanns tillgängliga för EU-15. Förslaget i fråga gör det möjligt för Portugal att få dispens från förpliktelsen att medfinansiera de belopp som landet för egen del lade beslag på vid rådet i december. De konservativa anser att detta skapar ett farligt exempel.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Förutom allmänna överväganden om behovet av att öka samordningen mellan jordbrukspolitiken och de medel som tilldelas jordbrukare å ena sidan och landsbygdsutvecklingsmålen å andra är ett annat skäl till varför jag röstar för detta betänkande att man har erkänt den ovanliga situation som Portugal befinner sig i och att kravet på nationell samfinansiering följaktligen har lyfts.

Det framgår tydligt av den fråga som jag ställde till kommissionen att portugisiska jordbrukare, portugisiskt jordbruk och landsbygdsutvecklingens potential nyligen har hindrats av den portugisiska regeringens oförmåga eller ovilja att vidta åtgärder, och stora finansieringsbelopp förblir oanvända. Av denna anledning kan detta särskilda fall rättfärdigas.

 
  
  

Betänkande: Lienemann (A6-0373/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Marie-Noëlle Lienemanns betänkande (A6-0373/2006) om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område, eftersom detta direktiv om en marin strategi kommer att innebära att förslagen i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram om att främja en hållbar användning av haven och de marina ekosystemen genomförs på lämpligt sätt.

Det är en betydande andel EU-medborgare som bor i kustregioner och är beroende av havet för sitt uppehälle, medan det för andra är en semesterplats. Utvecklingen av nationella marina strategier – vars mål är att uppnå ett gott miljötillstånd och skydda och bevara de känsligaste marina ekosystemen och den biologiska mångfalden – kommer att göra det möjligt att behålla verksamhet i havsmiljön på hållbara nivåer där man varken gör avkall på användningsområdena och verksamheten för framtida generationer eller de marina ekosystemens kapacitet att hantera naturliga förändringar och mänsklig påverkan.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi ser positivt på initiativet att ta fram en handlingsplan på havsmiljöpolitikens område med lämpliga finansiella resurser. Med tanke på den strategiska betydelsen måste medlemsstaterna ta fram bedömningsstrategier och miljömässiga mål för sin havsmiljö i samarbete med övriga medlemsstater eller med tredjeländer eftersom detta trots allt är en fråga där ett lands åtgärder kan få följdverkningar för andra länder.

Det finns en nyckelfråga i denna process, och det är vem som äger och ansvarar för de havsområden som direktivet gäller. Både förslaget till direktiv och de ändringar som i dag antas i Marie-Noëlle Lienemanns betänkande inleds med en definition av ”europeiska marina vatten”, men man lyckas inte förklara vad vårt exklusiva ekonomiska område är och vad varje medlemsstat har för roll i sammanhanget.

När det gäller inrättandet av överstatliga organ anges det inte någonstans om detta beslut endast kan tas enhälligt på grundval av principen om suveräna stater med lika rättigheter eller om det däremot kan beslutas av en majoritet, vilket föreslås i den så kallade europeiska konstitutionen. Med hänsyn till den bristande klarheten i dessa frågor lade vi ned vår röst i slutomröstningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Syftet med ”direktivet om en marin strategi” är att fastställa en hög skyddsnivå för de europeiska havsvattnen, att utöka vår kunskap om detta arv där det finns mycket kvar att upptäcka och att ta fram en strategi för styrning som grundar sig på ett integrerat tillvägagångssätt med kvalitativa och kvantitativa mål för att minska trycket på havsresurserna och ekosystemen.

Jag vill lyfta fram hänvisningen till att EU:s samfinansiering av åtgärder måste utföras för att direktivet ska genomföras och till att detta ska tas med i budgeten från och med 2007. Denna åtgärd är mycket viktig för Portugal eftersom det är ett land med en enorm exklusiv ekonomisk zon, EU:s största, som därför inbegriper stora kostnader.

Att godkänna ändringen av tidsfristen för att uppnå de uppsatta målen – från 2021 till 2017 – som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater föreslår är ett tecken på parlamentets ambitiösa hållning i denna fråga och på hur stort engagemanget är för att uppnå ett ”gott miljötillstånd” för havsmiljön.

De återstående åtgärderna, som syftar till att säkerställa en hållbar ekonomisk verksamhet i havsvattnen, skydda den biologiska mångfalden och förebygga föroreningar, som också föreslås av PPE-DE-gruppen, är också mycket viktiga och förbättrar kommissionens förslag avsevärt …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag ser positivt på att Marie-Noëlle Lienemanns betänkande om direktivet om en marin strategi har antagits i den första behandlingen. Det är ett viktigt dokument som ligger i linje med ramdirektivet om vatten. Jag vill dock framföra att jag inte är övertygad om hur genomförbar den tidsplan som precis antagits är. Vi har ju ännu inte tillräckliga kunskaper om havsmiljön för att göra en verklig utvärdering av miljösituationen i EU:s havsområden inom den nedkortade perioden. Som vi har sett med genomförandet av ramdirektivet om vatten är förberedelse- och analysfasen alltid svårare och tar längre tid än man tror. Dessutom är snabba förändringar inte på något sätt utmärkande för havsmiljön. Jag tycker därför att den tidsplan som kommissionen har föreslagit är tillräckligt ambitiös.

 
  
MPphoto
 
 

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi ser positivt på initiativet om en havsmiljöpolitik som en del av det samarbete och den samordning som behövs mellan olika länder samtidigt som man ser till att skydda varje lands fullständiga suveränitet över territorier och resurser och tar hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor.

Bevarandet av fiskeresurserna har satts på spel framför allt av havsföroreningar och den omfattande sjöfarten som båda påverkar fisket. Fisket i sig är bara en av många faktorer och definitivt inte den viktigaste.

Fiskbestånden och regenerationen av dem är nödvändiga bitar för att säkerställa fiskets framtid. Utan fisk blir det inget fiske. Fiskerianställda är därför de viktigaste aktörerna som kan skydda och återskapa havsmiljön. Mot bakgrund av detta måste det i återhämtningsplanerna för fiskbestånden, med lämplig finansiering, ingå en välbehövlig ekonomisk och social ersättning för sektorn och dess arbetstagare.

Nyckelfrågan är respekt för medlemsstaternas suveränitet, särskilt när det gäller deras exklusiva ekonomiska zoner och förmåga att vidta oberoende åtgärder för att skydda sina fiskeresurser.

Den gemensamma fiskeripolitiken får slutligen inte tvinga på sina strukturer på den marina strategin, även om dessa är nära knutna till varandra.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Den marina miljön måste skyddas och bevaras. Det skulle vara välkommet att nå ett gott miljötillstånd. Men genom att stödja ändringsförslag 91 klargör vi att utnyttjande av olja och gas i den marina miljön kan fortsätta, i enlighet med internationella regler. Det är viktigt att vara medveten om olje- och gasindustrins bidrag till den skotska ekonomin.

 
  
  

Betänkande: Sornosa Martínez (A6-0287/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Kvicksilver är ett mycket giftigt och farligt ämne. Det är ett ytterst förnuftigt förslag att ta bort ämnet från alla användningsområden, särskilt från hushållsområdet, där det finns lämpliga ersättningar, som stöds av alla de 25 regeringarna i rådet.

Ändå har PPE-DE-gruppen, påhejade av de brittiska konservativa ledamöterna, röstat för att tillåta särskilda undantag för just de produkter som troligen hamnar i hushåll, vilket är den mest riskabla platsen för dem. Detta går inte ihop med det som David Cameron säger hemma i Storbritannien, eller ens med det som står på det konservativa partiets webbplats om dess åtagande att fasa ut farliga kemiska ämnen.

Jag hoppas åtminstone att de brittiska konservativa ledamöterna, efter flera veckors kampanj mot så kallade ”diktat” från Bryssel, nu kommer att avhålla sig från att använda sådant språkbruk. I dag lär de ha märkt att resultatet av europeisk lagstiftning fastställs genom demokratisk omröstning i parlamentet, snarare än av Europeiska kommissionens ”diktat”.

Även om de inte uttrycker någon besvikelse över det som de har gjort i dag, hoppas jag att de åtminstone kommer att avstå från att använda denna typ av vokabulär när de bedriver kampanjer om sådana frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Detta förslag har tillkommit efter ”gemenskapens kvicksilverstrategi” som antogs i januari 2005 och syftar till att minska användningen av produkter som innehåller kvicksilver genom att förbjuda utsläppandet på marknaden av instrument som innehåller kvicksilver.

När detta betänkande antas kommer utsläppandet på marknaden av alla mätinstrument att förbjudas, och kommissionens ursprungliga förslag kommer att ändras så att den nya förordningen kan börja gälla så fort som möjligt.

Undantag till denna förordning är produkter som redan finns på marknaden, instrument som räknas som antikviteter och samlarobjekt och barometrar. Tillverkning av sådana produkter kräver behörigt tillstånd, och de kan gradvis komma att avvecklas.

Användningen av traditionella barometrar är mycket liten i EU, liksom den totala mängden kvicksilver som de står för. Undantaget för dessa och för mätinstrument äldre än 50 år i detta förslag är en viktig åtgärd eftersom den skyddar befintliga små tillverkare och eftersom kvicksilvret vanligtvis återvinns och återanvänds. Om de skulle ha omfattats av förslaget – vilket hade inneburit sista spiken i kistan för tillverkningsindustrin för traditionella barometrar – hade det kunnat bli kontamination och oförutsedda kvicksilverutsläpp …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 163.1 i arbetsordningen.)

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för María Sornosa Martínez betänkande (A6-0287/2006) om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG när det gäller begränsning av utsläppandet på marknaden av vissa mätinstrument som innehåller kvicksilver. Med hänsyn till hur oerhört giftigt detta ämne är för människor, ekosystem och naturen måste vi begränsa utsläppandet på marknaden av dessa produkter. Det kommer att bidra till att hindra att avsevärda mängder kvicksilver hamnar i avfallsflödet, och det kommer att bidra till en hög miljö- och hälsoskyddsnivå.

Instrument som innehåller kvicksilver måste ersättas om det finns säkrare alternativ på marknaden. Undantag kan dock tillåtas i fall där det ännu inte finns några alternativa lösningar och i sällsynta fall när det gäller bevarande av traditionella barometrar, museisamlingar och industriarv.

 
  
MPphoto
 
 

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande för att begränsa användningsområdena för kvicksilver – ett ytterst farligt ämne. Det förvånar mig att de brittiska parlamentsledamöterna röstade emot ett förbud. Detta går emot deras ledare David Camerons uttryckliga åtagande att förbjuda farliga kemikalier. Det är sorgligt att se att Tory-ledamöterna tar så lätt på framtida generationers hälsa och säkerhet. Ännu en gång säger de en sak hemma och en annan utomlands.

 
  
MPphoto
 
 

  Linda McAvan (PSE), skriftlig. (EN) I en rapport som tidskriften Lancet publicerade i Storbritannien förra veckan belystes riskerna med giftiga kemikalier för ofödda och små barns hälsa. Kvicksilver är oerhört giftigt, bioackumulerande och långlivat i miljön. De finns inga säkra exponeringsnivåer, och ändå tar sig kvicksilver in i våra avfallsflöden med bortkastade hushållsprodukter som innehåller kvicksilver. Det är därför som Europaparlamentets labourgrupp instämmer med de 25 regeringarna och kommissionen i att kvicksilver borde fasas ut ur alla, förutom livsviktiga, användningsområden. Vi är emot ett permanent undantag för kvicksilverbarometrar, eftersom det finns ersättningar, men vi föreslog och kommer att stödja en längre, tvåårig urfasningsperiod för kvicksilverbarometrar som gör det möjligt för industrin att anpassa sig till den nya lagstiftningen.

 
  
MPphoto
 
 

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig.(FR) I januari 2005 godkände Europaparlamentet mitt betänkande om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 med stor majoritet. Bland rekommendationerna fanns det gradvisa förbudet mot ett antal kemiska ämnen som, liksom kvicksilvret i tandamalgam och icke-elektriska mät- och kontrollinstrument, är mycket oroande för människors hälsa. De måste ersättas med säkrare alternativ.

De 33 ton kvicksilver som används i EU varje år är, liksom andra tungmetaller, orsaken till neurologiska sjukdomar som framför allt drabbar barn.

I våra samhällen där kemikalier är allmänt utbredda måste vi från och med nu ta störst hänsyn till folkhälsan. Det är därför jag beklagar att 327 av mina kolleger, parlamentsledamöterna – trots vår föredragande María Sornosa Martínez’ åsikt – har bestämt sig för att begränsa de förbud som gör att instrument såsom termometrar och barometrar som innehåller kvicksilver och som är avsedda för allmänt bruk inte längre kan släppas ut på marknaden.

I morgon måste vi dock gå steget längre och uppmuntra de 25 medlemsstaterna att vidta ambitiösa åtgärder för att se till att kvicksilvret i alla dess former försvinner från så känsliga allmänna platser som förlossningssjukhus, förskolor, sjukhus och skolor.

 
  
  

Betänkande – lagförslag: Goepel (A6-0315/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Denna omröstning visar att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken fortfarande möter hårt motstånd från starka intressen vid varje steg som tas.

Trots detta motstånd har denna gradvisa reform redan lett till en relativ minskning när det gäller de medel som används för den gemensamma jordbrukspolitiken och en omställning från att lägga pengar på prisstöd till att stödja miljövänligare förbättringar, inkomststöd och landsbygdsutveckling. Exportsubventioner kommer också att fasas ut. Men det förblir nödvändigt med ytterligare förbättringar i denna riktning. De kommer att åstadkommas, trots det motstånd som vi såg prov på i dagens omröstningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Hynek Fajmon (PPE-DE).(CS) Mina damer och herrar! Parlamentsledamöterna från tjeckiska demokratiska medborgaralliansen vägrade i dag att stödja Lutz Goepels betänkande om förslaget till rådets förordning om fastställande av bestämmelser för frivillig modulering av direktstöd. I betänkandet förkastas det förslag som lagts fram av kommissionen, som grundar sig på en överenskommelse med rådet, om att öka flexibiliteten för den gemensamma jordbrukspolitiken och grunda den mer på faktiska nationella förhållanden.

Detta är en löjlig hållning för parlamentet, och vi kan under inga omständigheter stödja den. Den gemensamma jordbrukspolitiken är för tillfället diskriminerande mot samtliga nya medlemsstater inklusive Tjeckien. Att föredraganden hänvisar till principen om att förbjuda diskriminering är därför ett hån mot alla jordbrukare i de nya medlemsstaterna. Dessa jordbrukare diskrimineras redan. I år fick de 35 procent av anslagen i form av direktstöd, jämfört med 100 procent till jordbrukarna från de gamla medlemsstaterna, och det förklarar varför vi röstade som vi gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Michl Ebner (PPE-DE).(DE) Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt uppmärksam tidigare.

Det jag ville säga var att jag i allra högsta grad samtycker till föredraganden Lutz Goepels hållning och det ställningstagande han har gjort och att jag inte riktigt förstår varför kommissionen så envist håller fast vid sin hållning. Jag hoppas att vi de kommande två månader som den nya tidsplanen nu har gett oss kan hitta sätt att förhindra en eventuell åternationalisering av jordbrukspolitiken vid en tidpunkt då det behövs pengar i hela gemenskapen, och det ska jag försöka arbeta för.

Jag anser att det ska finnas utrymme för förhandling, och jag hoppas att kommissionen kommer att inta en rimligare hållning i denna fråga.

 
  
MPphoto
 
 

  Thijs Berman (PSE), skriftlig. (NL) Självklart stöder de nederländska ledamöterna från socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet mer modulering och en överföring av medel från jordbruksbudgetens första pelare till den andra pelaren. Modulering innebär från socialdemokratisk synpunkt en avsevärd förbättring av orättvisorna i de nuvarande inkomstsubventionerna. De största jordbrukarna får ju en oproportionerligt större andel än de andra. Inkomstsubventioner är dessutom ineffektiva eftersom de inte ökar jordbrukarnas köpkraft tillräckligt.

Landsbygdsutvecklingen ger folk som bor på landsbygden större möjligheter. Unga och gamla behöver bra anläggningar, en stark infrastruktur och en skiftande ekonomi. Landsbygdsutvecklingen ligger också i de flesta jordbrukares intresse.

Även om frivillig modulering inte är lika önskvärt som obligatorisk modulering på grund av en eventuell snedvridning av konkurrensförbindelserna mellan EU:s jordbrukare kan det nederländska arbetarpartiet ändå gå med på det eftersom det är ett steg i rätt riktning. Rådet har tagit ett beslut men utan att först gå den mest demokratiska vägen. Europaparlamentet har inte rådfrågats om denna stora ändring i budgeten.

Det förargliga är att vi, på grund av denna demokratiska brist, omöjligen kan stödja resolutionsförslaget, och vi har därför lagt ned vår röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Luis Manuel Capoulas Santos, Fausto Correia, Edite Estrela, Emanuel Jardim Fernandes, Elisa Ferreira, Ana Maria Gomes, Jamila Madeira, Manuel António dos Santos och Sérgio Sousa Pinto (PSE), skriftlig. – (PT) Vi röstade mot föredragandens hållning och således för kommissionens lagförslag eftersom ”modulering” – det vill säga möjligheten att överföra upp till 20 procent av anslagen till jordbrukare som får mer än 5 000 euro om året från den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare till den andra – är ett viktigt instrument för att få en rättvis fördelning av jordbruksstödet.

Vi vill påpeka att det endast är fem procent av jordbrukarna i Portugal som får mer än 5 000 euro om året. Vi förstår inte hur den nuvarande situationen är att föredra framför det alternativa förslaget om ”frivillig modulering”.

Vi som står bakom denna röstförklaring anser att ideallösningen skulle vara ”obligatorisk modulering” som vi anser är ofrånkomligt på kort och medellång sikt. Med tanke på det alternativ som presenterats finner vi parlamentets avslag oförståeligt.

I Portugals fall skulle den föreslagna tillämpningsmodellen göra det möjligt att öka stödet till landsbygdsutvecklingen med cirka 50 miljoner euro om året, vilket skulle gynna många jordbrukare som för närvarande inte får något stöd.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Betänkandets huvudtema är att kommissionens förslag inte är ett förslag om sann modulering. Ett sådant förslag skulle öka stödet till de som får minst eller inget alls, på bekostnad av de som får ett större belopp. Syftet skulle vara att se till att det blir en rättvisare fördelning av stöd till producenter, länder och lantegendomar och att stödja små och medelstora jordbrukare och familjejordbruk.

Vi anser att kommissionen bör lägga fram ett nytt förslag för att skapa en sann modulering som skulle garantera större rättvisa och frigöra finansiella resurser genom att införa en övre gräns för stöd per lantegendom (tak) och en procentuell ökning av stödet till de jordbrukare som får minst från den gemensamma jordbrukspolitiken (modulering). Man skulle till exempel kunna föreslå en 15–20-procentig ökning till de jordbrukare som får mindre än 5 000 euro i stöd och dessutom ta hänsyn till olika omständigheter.

Annars finns det en risk att befintliga orättvisor förvärras. Vi uppmanar därför kommissionen att omarbeta förslaget för att se till att ett beslut i denna fråga inte i slutändan leder till en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken. Därför röstar vi mot betänkandet, i hopp om att bana väg åt ett nytt förslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig.(FR) I en tid då EU ställs inför en våg av nationella känslor ger kommissionens förslag om att fastställa frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken signaler om ett nytt steg i sönderfallet av gemenskapens solidaritet.

Med anledning av denna måste parlamentet göra sin röst hörd för att på nytt bekräfta det engagemang som företrädarna för nationerna i Europa känner för att försvara det ”gemensamma” kännetecknet för EU:s offentliga politik, där den gemensamma jordbrukspolitiken är den starkaste symbolen och det område där resultatet har varit mest framgångsrikt.

Med tanke på detta röstade jag ja till Goepelbetänkandet som lades fram idag i kammaren, och jag ställde mig särskilt positiv till den uttalade begäran att helt och hållet förkasta kommissionens förslag.

Denna ståndpunkt som uttrycker åsikten bland majoriteten av ledamöterna idag återspeglar parlamentets klara och tydliga vilja att inte svika visionen om framtidens Europa och att inte göra den gemensamma jordbrukspolitiken till en anpassningsvariabel som syftar till att kompensera de förkastliga svagheterna i EU:s budget som lamslås av medlemsstaternas bristande ambitioner.

Det signalerar kravet på att behålla ett stödsystem för producenterna. På grundval av rättviseprincipen är detta det enda sättet att garantera den framtida överlevnaden för ett livskraftigt och konkurrenskraftigt europeiskt jordbruk som kännetecknas av solidaritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Vi röstar nej till detta betänkande, men avstår då det gäller kommissionens förslag i ärendet.

Betänkandets motivering innehåller en mängd åsikter, som till exempel kritik för att den gemensamma jordbrukspolitiken överges eller åternationaliseras, vilket Junilistan tycker är bra, och att den strider mot Europaparlamentets deltaganderätt, en åsikt Junilistan inte delar.

Dessutom hävdas det i motiveringen att hälsokontrollen, eller halvtidsöversynen som vi föredrar att säga, av långtidsbudgeten som är planerad till 2008/2009 endast ska utgöra grunden för förslag för finansieringsperioden efter 2013. Den åsikten delar absolut inte Junilistan. Vi anser att halvtidsöversynen ska leda till nedskärningar i jordbruks-/landsbygdutvecklingsbudgeten redan under innevarande budgetperiod 2007-2013.

 
  
MPphoto
 
 

  Christa Klaß (PPE-DE), skriftlig. (DE) Efter rådets erbjudande till medlemsstaterna om möjligheten att frivilligt överföra 20 procent av direktbetalningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken från den första till den andra pelaren infördes detta i kommissionens förslag och kommer därför med säkerhet att innebära nedskärningar av jordbruksstödet. Rådet, parlamentet och kommissionen hade i budgetramen kommit överens om att se över EU:s utgifter för – bland annat – den gemensamma jordbrukspolitiken, men inte förrän 2013. Jordbrukarna behöver tryggheten att kunna planera för framtiden om de ska fortsätta att vara konkurrenskraftiga, och nu måste vi garantera att de pengar som avsätts till jordbruksbudgeten fram till 2013 förblir oförändrade och att medlen verkligen går till jordbruksverksamhet. Det är oacceptabelt att jordbrukarfamiljer genom kompensationsbetalningar får bättre ekonomiskt stöd i en medlemsstat än i en annan. Den europeiska jordbrukspolitikens mål är att se till att de europeiska jordbrukarna har jämförbara ekonomiska villkor på den inre marknaden. Eftersom kommissionens förslag inte föregicks av någon konsekvensbedömning som hade kunnat påvisa orättvis behandling är det omöjligt för parlamentet att gå med på det.

Jag röstade nej i förhoppning om att jordbrukarnas begäran skulle hörsammas.

 
  
MPphoto
 
 

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Kommissionen förbereder en ny attack på små och medelstora jordbruksföretag i sitt förslag om att minska direktbetalningarna med 20 procent. Att överföra 20 procent av resurserna från första pelaren, med andra ord direktbetalningar, till andra pelaren, som främst kommer företag och stora jordbruksegendomar till del, innebär minskade inkomststöd till små och medelstora jordbruksföretag.

Det kommer att leda till att utrotningen av små jordbruksföretag påskyndas och att jordbruksproduktionen koncentreras till färre aktörer. I flera fall kommer jordbruksproduktionen och sysselsättningen till och med att sjunka utan att det kompenseras genom utveckling av verksamhet inom den andra pelaren.

Beträffande förslaget att denna överföring ska ske frivilligt kommer detta å ena sidan att leda till att jordbruksverksamhet delas upp i två spår och å andra sidan att den frivilliga överföringen i framtiden blir obligatorisk. Denna typ av tillvägagångssätt har använts tidigare.

Jordbrukare i Grekland har fått uppleva negativa effekter av den nya gemensamma jordbrukspolitiken. Tobaksproduktionen har minskat med 70 procent, och skörden av sockerbetor har minskat med 40 procent. Genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att ha samma negativa effekter på andra grundläggande grödor i mitt land. Dagens förslag kommer att öka jordbrukarnas stora och växande problem, och det är skälet till varför jag förkastar förslaget.

 
  
MPphoto
 
 

  Poul Nyrup Rasmussen, Ole Christensen, Dan Jørgensen, Britta Thomsen och Christel Schaldemose (PSE), skriftlig. – (DA) De danska socialdemokraterna har röstat ja till kommissionens förslag som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att tillämpa frivillig överföring inom jordbrukspolitiken, och vi har därför röstat nej till parlamentets betänkande, i vilket kommissionens förslag förkastas.

Det måste betonas att de danska socialdemokraterna hellre skulle vilja se en omfattande, obligatorisk överföring. Eftersom det dock inte har varit möjligt att uppnå enighet om detta ser vi frivillig överföring som ett användbart alternativ. Det måste dock understrykas att obligatorisk överföring – som innebär att direkta stöd avskaffas på lång sikt – fortsätter att vara fallet.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) kräver fortsatt reformering. Det är en besvikelse att kommissionens förslag att införa frivillig modulering av GJP har förkastats. Införandet av frivillig modulering av GJP skulle ha varit en hållbar strategi för landsbygdens utveckling. Jag hoppas att alla de ledamöter som har ett direkt intresse i jordbruk klargjorde detta intresse och inte röstade för denna åtgärd.

 
  
MPphoto
 
 

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Den konservativa delegationen röstade för ett förkastande av det förslag om modulering som Lutz Goepel hade lagt fram för att ge kommissionen en möjlighet att lägga fram något bättre. Vi opponerar oss kraftigt mot det avtal som premiärminister Tony Blair sydde ihop förra julen vid Europeiska rådet, som minskade det samlade gårdsstöd som utbetalades till engelska jordbrukare för att finansiera system för landsbygdens utveckling.

Mina jordbrukare i områdena Witham och Maldon – runt Coggeshall, Terling, Teys och Tolleshunts – liksom i andra delar av England, vill uppnå en rättvis uppgörelse genom den gemensamma jordbrukspolitiken. En frivillig modulering på 20 procent, som skalar bort toppen av det samlade gårdsstödet, kommer att innebära att våra jordbrukare förmodligen kommer att drabbas 20 procent hårdare än deras walesiska, skotska och nordirländska kolleger, och för att inte tala om fransmännen. Mina jordbrukare hyser inget förtroende för att den brittiska regeringen ska lyckas göra utbetalningar i tid eller regelrätt, varken genom Department for Environment, Food and Rural Affairs [ministeriet för miljö, livsmedel och landsbygd] (DEFRA) eller Rural Payments Agency [utbetalningsställe för landsbygdsstöd] om de alls lyckas betala många av de enskilda jordbrukarna. Dessutom finns det nu en risk för att Storbritannien kommer att bli bötfällt av Europeiska kommissionen för sin oduglighet, och jordbrukarna kommer att få betala notan. Vårt landsbygdssamhälle behöver en rättvis uppgörelse, och jordbrukarna blir fullständigt bedragna av en inkompetent regering.

 
  
  

Betänkande: Hennicot-Schoepges (A6-0382/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med detta förslag från kommissionen, vilket bekräftas i det betänkande som har antagits idag, är att upprätta ett offentlig-privat partnerskap för att skapa ett europeiskt system för flygledningstjänster. Ett sådant offentlig-privat partnerskap skulle bli ett farligt prejudikat, eftersom det skulle vara det första europeiska offentlig-privata partnerskapet med Europeiska gemenskapen som deltagare.

Vi vill inte ifrågasätta behovet av att system för flygledningstjänster moderniseras och förbättras kontinuerligt så att de blir mer tillförlitliga och precisa, och viktigast av allt säkrare, med tanke på att de har stor betydelse för säkerheten för dem som arbetar i och använder luftrummet. Vi anser dock att detta mål inte uppnås bäst genom att det blir föremål för den privata sektorns intressen och påtryckningar, utan att det faktiskt snarare får motsatt verkan.

Vi är mycket besvikna över att det ändringsförslag som vi ställde oss bakom i utskottet för transport och turism (rådgivande utskott) förkastades. Det syftade till att skydda de organs intressen vilka företräder de anställda inom sektorn för flygledningstjänster i beslut som fattas i styrelsen för det gemensamma företaget. Av det skälet kunde vi inte stödja detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Det gemensamma projektet för en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänster får min röst.

Det är särskilt i egenskap av föredragande för ett utvidgat uppdrag för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet som jag ställer mig bakom det mål som gemenskapen förklarat om att garantera en effektiv infrastruktur för luftsäkerheten som kommer att göra det möjligt att utveckla säker, energisnål och miljövänlig flygtrafik genom användning av tekniska framsteg som t.ex. Galileoprogrammet.

Enligt nuvarande prognoser kommer flygtrafikens omfattning i Europa att fördubblas fram till 2025, vilket gör att kommunikationen mellan piloter och flygledare, vilken fortfarande sker med hjälp av radio, måste ske med hjälp av den senaste tekniken.

Jag förespråkar också ett offentlig-privat partnerskap, i vilket Europeiska gemenskapen skulle delta, så att Europeiska byrån för luftfartssäkerhet blir framgångsrik på lång sikt.

 
  
  

Betänkande av García-Margallo y Marfil (A6-0381/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. (FR) Jag lade ner min röst om betänkandet av min uppskattade kollega José Manuel Garcia-Margallo y Marfil om euroområdet 2006, eftersom jag, trots att det innehåller några mycket intressanta analyser, beklagar att frågan om utvecklingen av euron från en teknisk valuta till ett politiskt redskap som främjar tillväxt och sysselsättning inte tas upp direkt. Den penningpolitik som Europeiska centralbanken (ECB) för tycks stämma dåligt med verkligheten. Valutakursen borde normalt vara stark när det är stark ekonomisk tillväxt och borde sjunka i värde när det är låg tillväxt. Faktum är att förhållandet har varit det omvända sedan början av 1990-talet. Medan medlemsstaterna genomgår reformer leder strävan efter nollinflation genom en olämplig penningpolitik till att Europa får mediokra resultat beträffande ekonomisk tillväxt. Om dessa förhållanden fortsätter att råda när priset på råmaterial och energi går upp kraftigt i hela världen kommer vi att ha nollinflation och nolltillväxt, och tillverkarna kommer till slut att upprätta sina företag i dollarområdet. Eftersom allt detta händer är det som om ECB inte bryr sig om den ekonomiska politiken medan dess motsvarighet i Förenta staterna inte tänker på något annat.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som vi vet var införandet av euron ett politiskt beslut som fattades utan att beakta de särskilda behov som medlemmarna i euroområdet har. Denna åsikt bekräftas av olikheterna jämfört med 2005 mellan medlemmarna i fråga om ekonomisk tillväxt, arbetslöshet och inflation.

Vi har alltid sagt att arbetstagarna i en politik för en gemensam valuta skulle få bära skulden för de problem som hänger samman med införandet av euron med tanke på de budgetrestriktioner som stabilitets- och tillväxtpakten ger upphov till för att tjäna ekonomiska och finansiella gruppers intressen. Det föreliggande betänkandet tydliggör detta i hög grad: ”arbetsmarknaderna bör göras mer flexibla och […] de aspekter av lagstiftningen rörande fasta anställningar som kan fungera som ett hinder för anpassning av arbetsmarknaden bör tas bort”. Med andra ord främjar det liberalisering av avskedanden och avtal om fast anställning. I betänkandet efterlyses också att ”löner snabbare anpassas till förändrade ekonomiska villkor”, eller med andra ord att löner ska sänkas beroende på konjunkturcykeln. Dessa avsikter är verkligen tydliga.

Föredraganden nöjer sig inte med detta, utan förespråkar också liberalisering av tjänster och energi, strikt tillämpning av stabilitets- och tillväxtpakten och uppfyllande av Lissabonagendan. Det är rena kopian av de europeiska nyliberalernas samförstånd.

Vi röstade därför nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Fastän Sverige i en folkomröstning har avstått från att gå med i EMU, har vi valt att rösta mot betänkandet och önskar motivera varför vi gjort det.

Betänkandet ger en god bild av hur EMU går hand i hand med skapandet av en EU-stat. Enligt betänkandet ska den makroekonomiska politiken mellan euroländerna samordnas, och euroområdet ska tala med en röst i internationella finansiella institutioner och fora. En bättre skatte- och budgetsamordning förespråkas, och de nationella budgetplanerna ska samordnas. Målet med att införa en gemensam konsoliderad skattebas i Europa skulle kunna uppnås med hjälp av mekanismen för förstärkt samarbete, om medlemsstaterna inte kan komma fram till en enhällig överenskommelse.

Vi kan bara konstatera att företrädarna för nej-sidan i samband med EMU-folkomröstningen 2003 i Sverige argumenterade helt korrekt, när de påpekade att EMU är ett stort steg på vägen mot ett Europas Förenta stater.

 
  
MPphoto
 
 

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Det konservativa partiets politik när det gäller euron är klar och tydlig: vi är fast beslutna att behålla det brittiska pundet.

Vi har ingen önskan att bli del av den gemensamma valutan, men vi vill inte heller att projektet misslyckas, eftersom vi anser att det ligger i Storbritanniens nationella intresse att det finns en stark europeisk ekonomi med en stabil valuta som tillhandahåller en bra handelsmiljö för brittiska företag och den brittiska industrin.

I linje med vår mångåriga ståndpunkt när det gäller frågor som har att göra med euron och euroområdet har jag och mina brittiska kolleger lagt ned våra röster om detta betänkande.

 
  
  

Betänkande: Kuskis (A6-0364/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) I egenskap av oceanograf är det ett nöje för mig att stödja detta betänkande om strategin för havsmiljön. EU har under allt för lång tid fört in landsbygdspolitiken under jordbrukspolitiken. Det börjar äntligen ske en positiv ändring där man medger att jordbruket bara är en mindre, om än viktig, del av landsbygdsekonomin. Vi står inför ett identitetsproblem när det gäller havsmiljöpolitiken. Den har ansetts vara fiskeripolitik i större format, men nu, med kommissionens dokument om havspolitiken som för närvarande är ute på remiss – jag deltog nyligen i en konferens om ämnet i Weymouth som organiserades av South West Regional Development Agency – detta betänkande samt Lienemannbetänkandet som vi röstade om tidigare i dag, verkar det som om vi äntligen kommer att gå ifrån en endimensionell havsmiljöpolitik och inleda en politik som omfattar våra hav, oceaner och kuster, livsviktiga som livsmedel liksom för miljön, transport och turism.

 
  
MPphoto
 
 

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. I denna kommentar till strategin för den marina miljön lyfter föredraganden fram flera intressanta och viktiga frågor. Bland annat nämns att den gemensamma fiskeripolitiken måste uppfylla kraven för hållbar utveckling, samtidigt som de medlemsstater som vill besluta om akuta åtgärder för att skydda ett visst bestånd ska få göra detta.

Till det negativa i betänkandet hör bland annat finansieringen; föredraganden är oroad över bristen på medel för att genomföra strategierna, underförstått att det bör skjutas till medel från gemenskapens budget för ändamålet. En god idé skulle kunna vara att ta medel från exempelvis strukturfonderna.

Vi har gjort bedömningen att det positiva i betänkandet väger tyngre än det negativa, varför vi har röstat för betänkandet vid dagens omröstning.

 
  
  

Betänkande: Purvis (A6-0370/2006)

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta initiativbetänkande syftar till att skapa en inre europeisk marknad för hypotekslån och att främja denna typ av lån över gränserna. Bankerna och kapitalmarknaderna är mycket intresserade av denna fråga mot bakgrund av att volymen på utestående lån var 4,7 miljarder euro 2004, vilket motsvarar 45 procent av EU:s BNI. Detta är till stor del en växande marknad.

Betänkandet har en nyliberal inriktning. I betänkandet förordas mer konkurrens inom denna sektor, europeiska eller gränsöverskridande hypotekslån, en andrahandsmarknad för hypotekslån och möjligheten att förhandla om sådana lån på kapitalmarknaderna, gränsöverskridande fusioner och uppköp inom sektorn för finansiella tjänster, öppnande av denna marknad för andra aktörer än kreditinstitut, garanterad frihet att tillhandahålla tjänster och avreglering av sådana tjänster, begränsningar för statens möjlighet att införa bestämmelser, marknadsföring på Internet av hypotekslån och tillträde för utländska organisationer till databaser för konsumentkrediter, inbegripet överträdelser.

Det är lätt att se vilka risker som är förbundna med alla dessa förslag när det gäller marknadens flyktighet. Detta skulle äventyra hypotekstillgångarna, dvs. många arbetstagares och husköpares besparingar. Vi röstade därför nej till betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jules Maaten (ALDE), skriftlig. (NL) Det är självklart att vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa ställer oss positiva till att öppna marknader, däribland marknaden för hypotekslån. Jag är därför mycket positiv till Purvisbetänkandet, i vilket föreslås en undersökning om olika åtgärder som kan vara till nytta för kunden genom exempelvis konkurrens mellan hypotekslångivare, men jag kan inte välja något annat än att rösta nej till betänkandet, eftersom betänkandet inte är särskilt tydligt om de olika systemen för skattelättnader när avtal ingås om hypotekslån, och särskilt inte beträffande harmonisering. Detta är ett första utforskande förslag i vilket framför allt ytterligare analyser efterlyses. Lagstiftningsfasen ligger långt borta.

 
  
MPphoto
 
 

  Toine Manders (ALDE), skriftlig. (NL) Sedan marknaden för hypotekslån inryms i fri rörlighet för tjänster stöder jag upprättandet av en inre marknad för hypotekslån. Jag vägrar dock att stödja systemet med skatteavdrag på hypotekslåneräntor via bakdörren i Bryssel.

Gång på gång betonar politikerna att Europa måste värna om huvudfrågorna och gränsöverskridande frågor, men detta yttrande från Europaparlamentet överensstämmer inte med detta. De flesta av parlamentsledamöterna tycks inte bry sig om att skattepolitiken inte ligger inom EU:s behörighetsområde. Av det skälet ansåg delegationen från det nederländska folkpartiet för frihet och demokrati i Europaparlamentet att det var nödvändigt att rösta nej till punkt 45 i Purvisbetänkandet och nej till betänkandet som helhet. Jag anser att det är beklagligt att ingen av de stora grupperna vågade begära omröstning med namnupprop om denna fråga, och att EU-medborgarna därför nu endast kan gissa hur enskilda parlamentsledamöter har röstat.

 
  
MPphoto
 
 

  Eoin Ryan (UEN), skriftlig. (EN) Jag välkomnar grönboken om hypotekslån, i vilken det undersöks hur konkurrens på EU:s hypoteksmarknad skulle kunna öka konsumentens valmöjlighet och minska kostnader.

Konsumenternas förtroende för banker är av största vikt. Därför kommer en låntagares villighet att göra affärer med en utländsk långivare att inte bara vara beroende av lånets konkurrenskraft, utan också av den konsumentskyddsnivå som kommer att gälla för den utländska långivaren.

På Irland finns det en relativt sofistikerad hypoteksmarknad med EU-mått mätt, inbegripet tillgång till ett fullständigt utbud av konkurrenskraftigt prissatta hypoteksprodukter. En utvidgning av denna marknad över gränserna kan utvecklas naturligt genom dotterbolag eller filialer utomlands på en mer omfattande grund, om marknaden uppmuntras på andra områden. Jag anser därför att lagstiftningsåtgärder bara borde vidtas som en sista utväg och för att ta itu med erkända misslyckanden på marknaden.

Jag uppmuntrar verkligen kommissionen att skapa elektroniska fastighetsregister som kan nås via Internet. Saken är den att långivare inte kan gå in på andra marknader utan absolut säkerhet när det gäller skyddet av deras borgensåtagande. Med tanke på den erfarenhet som många medborgare har gjort vid köp av fastigheter utomlands är det nödvändigt med ett Internetregister som innehåller alla relevanta avgifter som påverkar äganderätt till egendom.

 
  
MPphoto
 
 

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig.(FR) Det finns 25 nationella lagstiftningar om hypotekslån, och snart kommer det att vara 27 stycken som står i vägen för ett gemensamt europeiskt synsätt. Denna grönbok, som utgivits av Europeiska kommissionen, kommer slutligen att göra det möjligt att genomföra korrekta studier i denna fråga och rikta in sig på de förnuftiga valen.

En gemenskapsåtgärd för den europeiska marknaden för hypotekslån måste framför allt vara till direkt nytta för allmänheten. Konsumenterna möter dock ofta alltför många hinder, både rättsliga och ekonomiska.

Genom att rösta ja till betänkandet av John Purvis valde jag att göra marknaden för hypotekslån tillgänglig för ett stort antal potentiella låntagare.

I utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har jag i samband med detta personligen yrkat på att föredraganden, Manuel Medina Ortega, ska ta hänsyn till låntagare med osäkra eller otillräckliga kreditprofiler, arbetstagare som har tidsbegränsade avtal och förstagångsköpare.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy