Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 november 2006 - Strasbourg

3. Tjänster på den inre marknaden (debatt)

  Talmannen. Den första punkten är en debatt om en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tjänster på den inre marknaden (10003/4/2006 – C6-0270/2006 – 2004/0001(COD)) (Föredragande: Evelyne Gebhardt) (A6-0375/2006).

  Evelyne Gebhardt (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! I dag har vi nått slutet av debatten om tjänstedirektivet, som har pågått här i parlamentet under mer än två års tid. Jag anser att vi kan vara fullkomligt nöjda och stolta över vårt arbete i denna fråga.

Jag är givetvis inte den enda som har arbetat med detta. Flera av mina kolleger har bidragit till att säkerställa ett konstruktivt samarbete. Låt mig bara nämna några av alla dem som jag vill tacka för att de har bidragit till ett sådant positivt samarbete. Jag vill alltså tacka mina kolleger Robert Goebbels, Hannes Swoboda, Anne van Lancker och Arlene McCarthy, samt Marianne Thyssen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, Pierre Jonckheer och Heide Rühle från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och Anneli Jäätteenmäki från gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. De har alla bidragit väsentligt till våra framsteg.

Det finns emellertid en person som jag vill tacka särskilt, och det är skuggföredraganden från PPE-DE-gruppen, Malcolm Harbour.

(Applåder)

Även Martin Schulz bad mig i går kväll uttryckligen tacka för det konstruktiva samarbete som han har erfarit. Mot bakgrund av de meningsskiljaktigheter som finns representerade här i parlamentet var det inte helt enkelt att utforma en gemensam text med ett brett samförstånd, utan att detta resulterade i en splittring mellan parlamentet och EU:s medborgare. Det var inte heller självklart att detta kraftprov skulle kunna slutföras.

Det konstruktiva samarbetet framgår också av den text som vi ska debattera i dag. Samarbetet resulterade i en symbios mellan intressena hos de anställda och konsumenterna och de intressen som finns inom näringslivet. I och med denna text har vi lyckats med att väsentligt bidra till att människor kommer närmare politikens centrum. Enligt min åsikt är det avgörande för vårt framtida arbete i parlamentet att vi gör helt klart att vår politik utformas i människornas närhet, i EU-medborgarnas närhet. Ekonomin är viktig, stabiliteten är viktig, men det viktigaste av allt är de människor för vilka vi utformar politiken.

Med denna gemensamt utarbetade text har vi, genom att stryka ursprungslandsprincipen, för det första lyckats med att skydda arbetstagarnas rättigheter, nämligen arbetslagstiftningen, sociallagstiftningen, konsumentskyddet och andra viktiga frågor som avser dessa rättigheter. Vi har också sett till att få en positiv förordning. Det var dessutom väldigt viktigt för oss att arbetstagarnas rättigheter främjades och att vi därigenom förhindrar en osund konkurrens mellan medlemsstaternas socialförsäkringssystem.

Genom att stryka artiklarna 24 och 25 såg vi till att tjänstedirektivet inte påverkar eller äventyrar direktivet om utstationering av arbetstagare samt att vi kunde ha ett bra samarbete på det här området. Genom att undanta några mycket viktiga faktorer inom tjänsterna av allmänt intresse från tjänstedirektivets räckvidd har vi sett till att nå en lösning på ett enormt stort problem. Detta mot bakgrund av att tjänstedirektivet i själva verket är ett direktiv för kommersiella tjänster, vilket innebär att hälso- och sjukvårdstjänster och socialförsäkringstjänster, som har fullkomligt andra krav på grund av att särskilda intressen är inblandade, inte hör hemma inom direktivets räckvidd.

Vi har emellertid inte enbart gjort något för arbetstagarna, vi har också sett till att tjänstedirektivet medför fördelar för ekonomin och för tjänsteleverantörerna. Vi har sett till att tjänsteleverantörernas fria rörlighet över gränserna har blivit mycket enklare. Detta har vi till exempel uppnått genom att fastställa principen om frihet att tillhandahålla tjänster, genom att verkligen klargöra att protektionistiska åtgärder i medlemsstaterna måste avskaffas och genom att tillhandahålla gemensamma kontaktpunkter för att hjälpa tjänsteleverantörer att röra sig inom EU.

Det kvarstår fortfarande några punkter som vi behöver debattera i parlamentet, och vissa punkter har vi redan debatterat. Jag tror att kommissionen kan ge ett viktigt svar på dessa frågor i dag. Den skulle uttryckligen kunna klargöra ett par punkter som är absolut grundläggande för oss och som i synnerhet gäller arbetslagstiftning, socialförsäkringsrättigheter, straffrätt och de riktlinjer som kommissionen ska tillhandahålla enligt tjänstedirektivet. Så vitt jag vet ämnar kommissionen inte använda dessa riktlinjer till att tolka genomförandet av tjänstedirektivet, utan snarare till att se till att tjänstedirektivet utgör en hjälp för medlemsstaterna. Att tolka texter är EG-domstolens, och inte kommissionens, uppgift. Kommissionen har förstått detta, och det är något vi gläder oss åt.

Herr talman! Jag väntar nu ivrigt på uttalandet av kommissionen.

(Applåder)

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Omröstningen vid den andra behandlingen av tjänstedirektivet kommer att bli en milstolpe i Europaparlamentets historia, inte enbart på grund av hur viktigt direktivet är för europeiska medborgare och företag, utan även på grund av den ledande roll som parlamentet har spelat i lagstiftningsförfarandet.

Det råder ingen tvekan om att tjänstedirektivet utgör en mycket viktig del i våra ansträngningar att ge Europas ekonomi ett uppsving och släppa fram den inre marknaden för tjänster och dess möjligheter.

Den text som nu ska behandlas kommer att ge verkligt mervärde till den inre marknaden, begränsa byråkratin, avlägsna hindren och förbättra den juridiska säkerheten för företag och konsumenter. I texten läggs en stabil grund för ett nytt ramverk för den inre marknaden, vilket har en positiv inverkan på den fria etableringsrätten och start av nya företag.

Detta är nödvändigt för att skapa entreprenörsanda och för att främja tillväxt och arbetstillfällen. Tjänsteleverantörer kan vara säkra på att de möts av rättvisa och öppna myndighetsorganisationer med snabba och enkla förfaranden. Tjänsteleverantörer kommer att kunna få information och utföra administrativa rutiner genom samlade kontaktpunkter i vilken medlemsstat som helst och dessutom i elektronisk form. Detta kommer att förenkla, påskynda och minska kostnaden för att starta ett nytt företag och undanröja behovet av olika myndighetskontakter.

Likaså kommer direktivet att ge ett välkommet uppsving åt tillhandahållandet av tjänster över gränserna. I den nya bestämmelsen om frihet att tillhandahålla tjänster, som utgjorde kärnan i den första behandlingens kompromiss, uppnås en rimlig balans mellan att säkra tjänsteleverantörers rätt till fritt marknadstillträde och fritt utövande av tjänsteverksamhet, samtidigt som medlemsstaterna får rätt att ställa sina viktigaste krav under vissa klart avgränsade förhållanden. Detta kommer definitivt att förbättra den juridiska säkerheten för tjänsteleverantörer och konsumenter.

En annan viktig sak är att direktivet kommer att förstärkas genom medlemsstaternas skyldigheter att samarbeta sinsemellan och hjälpa varandra för att se till att företagen övervakas ordentligt och effektivt i hela EU, samtidigt som dubbla kontroller undviks.

Dessa tre delar – förenklad etablering, frihet att tillhandahålla tjänster samt hjälp och samarbete mellan medlemsstaterna – har alltid varit det viktigaste när kommissionen velat öppna upp tjänstemarknaden. Europaparlamentets ståndpunkt har varit avgörande för att nå ett brett samförstånd i dessa frågor.

Här har Europaparlamentet visat mognad och förmåga att finna välbalanserade kompromisser i mycket komplexa frågor. Vid den första behandlingen tog ni i parlamentet tydligt täten och ni lyckades presentera det breda samförstånd som vi eftersträvade.

Att åstadkomma samförstånd i rådet var inte lätt. Vissa medlemsstater hade stora svårigheter med att acceptera parlamentets sköra kompromiss om förslagets tillämpningsområde och om mekanismen för friheten att tillhandahålla tjänster. Efter ett kraftfullt försvar från kommissionen och ordförandeskapet av den kompromiss som man enats om i Europaparlamentet, intogs till slut en gemensam ståndpunkt. Det är en gemensam ståndpunkt som respekterar och speglar parlamentets politiska kompromiss, med endast mindre justeringar som införts främst för att ge större juridisk tydlighet.

Ni är medvetna om att kompromissen i den gemensamma ståndpunkten är mycket ömtålig och skör. Försök att på nytt ta upp texten kommer oundvikligen att ge upphov till en ny debatt i rådet och äventyra den kompromiss som nåtts. Jag uppmanar Europaparlamentet att inse att den gemensamma ståndpunkten i hög grad speglar parlamentets första behandling och att avstå från att göra om texten ytterligare genom ändringsförslag. Omröstningen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd den 23 oktober 2006 visar att detta är möjligt.

För närvarande finns inga ”tekniska” eller ”mindre” ändringsförslag.

Jag är medveten om att det i diskussionerna som ledde fram till omröstningen i utskottet har framförts vissa institutionella och juridiska frågor som är viktiga för vissa av ledamöterna i denna kammare. I det här sammanhanget skulle jag vilja göra följande uttalanden för att belysa de farhågor som några av er har framfört.

”Med beaktande av granskningen av de nationella krav som medlemsstaterna ställer på tjänster som tillhandahålls av andra medlemsstater har rådet bett kommissionen att tillhandahålla riktlinjer och analyser, och kommissionen kommer att göra sitt yttersta för att uppfylla sin uppgift. Detta kommer inte att ge kommissionen ytterligare befogenheter, utan kommissionen kan i enlighet med fördraget, om den anser det vara nödvändigt, utarbeta rekommendationer och ge synpunkter på de frågor som behandlas i fördraget. Riktlinjerna kommer endast att innebära en hjälp för medlemsstaterna att införliva tjänstedirektivet på bästa sätt. Riktlinjerna innebär vare sig några bindande tolkningar, vilket är förbehållet Europeiska gemenskapernas domstol, eller ändringsförslag till bestämmelserna i tjänstedirektivet, vilket är förbehållet Europaparlamentet och Europeiska unionens råd. Kommissionen kommer att genomföra uppgiften på ett öppet och genomsynligt sätt i nära samarbete med de övriga institutionerna. Kommissionen kommer i synnerhet att informera Europaparlamentet regelbundet om resultaten och uppföljningen av analyserna.

Med beaktande av behovet av ytterligare harmonisering kommer kommissionen vid den framtida granskningen av tjänstedirektivet att bedöma om ytterligare åtgärder måste vidtas för tjänstesektorn och, om så är fallet, vilka slags åtgärder som är lämpliga. Kommissionen kommer i synnerhet att undersöka om det finns behov av ytterligare harmonisering för vissa tjänster eller särskilda frågor.

Kommissionen kommer därmed att beakta de förslag som Europaparlamentet lägger fram, i synnerhet vid den första behandlingen av direktivet. Om det är nödvändigt och förenligt med vårt initiativ för bättre lagstiftning kommer kommissionen att lägga fram särskilda förslag, däribland förslag om harmonisering då detta kan rättfärdigas.

Med beaktande av tjänstedirektivets konsekvenser för arbetsrätten ville Europaparlamentet och rådet undvika att tjänstedirektivet skulle påverka arbetsrätten och de sociala aktörernas rätt att försvara sina kollektiva intressen. Kommissionen vill entydigt fastslå att tjänstedirektivet inte påverkar den arbetsrätt som instiftats genom nationell lagstiftning och etablerad praxis i medlemsstaterna, och att direktivet inte påverkar de kollektiva rättigheter som de sociala aktörerna har fått genom nationell lagstiftning och etablerad praxis. Tjänstedirektivet är neutralt i förhållande till medlemsstaternas olika modeller för de sociala aktörernas roll och organiseringen av hur kollektiva intressen försvaras i enlighet med den nationella lagstiftningen och rättspraxis. Gemenskapslagstiftningen, och i synnerhet fördraget, fortsätter dock att vara tillämplig inom detta område.

Med beaktande av tjänstedirektivets konsekvenser för straffrätten, i enlighet med vad som föreskrivs i texten, kommer tjänstedirektivet inte att påverka medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser. Det innebär att medlemsstaterna i allmänhet inte bara kommer att kunna tillämpa sina egna straffrättsliga bestämmelser för tjänsteleverantörer som är etablerade inom den egna medlemsstatens område, utan även för tjänsteleverantörer från andra medlemsstater om leverantörerna tillhandahåller tjänster inom den egna medlemsstatens område. Detta är möjligt tack vare att straffrättsliga bestämmelser i allmänhet omfattar alla människor på samma sätt, oavsett om en tjänst tillhandahålls. Medlemsstaterna får dock inte kringgå eller förhindra att bestämmelserna i tjänstedirektivet tillämpas genom att åberopa straffrätten.

Med beaktande av tjänstedirektivets konsekvenser för sociala tjänster så är de sociala tjänster som rör socialt boende, barnomsorg och stöd till familjer och behövande personer ett uttryck för sammanhållning och solidaritet i samhället och de ska tillhandahållas av staten, genom tjänsteleverantörer som utses av staten eller genom godkända välgörenhetsorganisationer. Därför har dessa tjänster undantagits från tjänstedirektivets tillämpningsområde. Självfallet ska tjänster som tillhandahålls av kyrkor eller kyrkliga välgörenhetsorganisationer inte heller omfattas av direktivet.”

Jag har ordnat så att texten i dessa uttalanden ska lämnas in till sekretariatet för att infogas i protokollet för denna sammanträdesperiod.

Jag hoppas att uttalandena kan hjälpa till att nyansera de farhågor som har framförts av vissa personer. Kommissionen hoppas att uttalandena ska göra det lättare att acceptera parlamentets gemensamma ståndpunkt.

Innan jag avslutar har jag noterat att Arlene McCarthy har lagt fram tre ändringsförslag från hennes utskott, vilka rör det nya föreskrivande förfarandet med kontroll. Ändringsförslagen är ett resultat av den överenskommelse som nåddes förra sommaren mellan de tre institutionerna om granskningen av kommittéförfarandet, och dessa ändringsförslag kan antas av kommissionen.

Nästa vecka är det två år sedan denna kommission inrättades och jag blev kommissionsledamot med ansvar för den inre marknaden och tjänster. Debatten om tjänstedirektivet har varit föremål för uppmärksamhet en stor del av tiden. Jag anser att vi nu bör gå vidare till att anta direktivet och börja införliva det. Jag ser fram emot att höra åsikterna i denna kammare.

(Applåder)

  Mauri Pekkarinen, rådets ordförande. (FI) Herr talman, fru Gebhardt, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som tidigare talare redan har nämnt är denna dag epokgörande för den inre marknaden.

Under nästan tre års tid har Europaparlamentet, rådet och kommissionen utfört ett omsorgsfullt och ambitiöst arbete med tjänstedirektivet. Uppriktigt sagt har arbetet inte alltid varit enkelt, och framstegen har ibland skett långsamt. Vi kan låta trösta oss med att det i dag finns en starkare känsla av samförstånd här i parlamentet än någonsin tidigare under hela utarbetandet.

Direktivet utgör en viktig europeisk reform. Därför är det inte underligt att det har funnits åtskilliga hinder på vägen mot en överenskommelse. Det har funnits stora meningsskiljaktigheter om innehållet, men även enstaka lättare missförstånd.

Även om vi alla i dag vill se framåt vill jag ändå ta upp en eller ett par frågor som uppstod under utarbetandet. Först och främst vill jag påminna om den omröstning som hölls i parlamentet i våras, vars resultat skulle kunna ses som en historisk kompromiss. Parlamentet lyckades nå en kompromiss i en mycket krävande politisk situation, vilket gjorde det möjligt att gå vidare med förslaget till direktiv till ett efterföljande framgångsrikt skede då lagstiftningen förbereddes.

I detta sammanhang vill jag återigen tacka Europaparlamentet för denna kompromiss, särskilt föredraganden Evelyne Gebhardt, ordföranden för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, Arlene McCarthy, skuggföredragandena och flera andra ledamöter som har arbetat så hårt för att nå en gemensam lösning.

Sex rådsordförandeskap har varit inblandade i den svåra uppgiften att utarbeta ett direktiv. För Finland, det land som för närvarande innehar ordförandeskapet, är den nuvarande situationen både en välkommen och krävande utmaning. Det finska ordförandeskapet har kunnat dra nytta av de resultat som tidigare ordförandeskap, särskilt det österrikiska, har uppnått. Rådets gemensamma ståndpunkt från i våras har gett ordförandeskapet ett starkt mandat att gå vidare med denna fråga.

Mycket arbete lades också ned på rådets antagande av den gemensamma ståndpunkten, vilket omfattade en hög grad av flexibilitet och en uppriktig önskan att nå en kompromiss. Jag uppskattar också särskilt att Europaparlamentet även i detta fall har visat lyhördhet i frågan om ett gemensamt beslut och det mervärde som följer av detta.

Även kommissionens roll under utarbetandet har varit avgörande. När debatten i parlamentet och i rådet var som mest intensiv strävade kommissionen, i enlighet med dess grundläggande funktion, efter att använda konstruktiva argument för att leda utarbetandeprocessen i en hållbar riktning.

I dag berörde kommissionsledamot Charlie McCreevy några känsliga frågor i direktivet, som kommissionen har varit tvungen att anta en ståndpunkt om. På ordförandeskapets vägnar kan jag ge mitt fulla stöd och erkännande till kommissionsledamotens meddelande samt till behovet av en deklaration och dess innehåll. Kommissionsledamotens personliga roll under denna komplicerade utarbetandeprocess har varit föredömlig. Han har nämligen visat prov på såväl objektivitet som respekt för båda institutionernas åsikter.

Ett resultat av denna långa process är att förslaget till direktiv på flera sätt har förändrats under debattens gång. Den gemensamma målsättningen och syftet att utveckla den inre marknaden har inte desto mindre förblivit oförändrad. Direktivet kommer att öppna åtskilliga möjligheter för både tjänsteleverantörer och mottagare, vare sig dessa är konsumenter eller företag.

Tjänstedirektivet innebär emellertid inte att utvecklingen av den inre marknaden för tjänster stannar av. Tvärtom är direktivet ett unikt steg framåt i utvecklingen av den inre marknaden för lönsamma tjänster. Det har blivit uppenbart under de senaste åren att bestämmelserna i fördraget inte är tillräckliga för att med fullständig tydlighet reglera den inre marknaden för tjänster, som är unionens själva kärna. Jag anser att tjänstedirektivet kommer att ge marknadsaktörerna det slags rättsliga säkerhet som de så länge har väntat på. Detta är direktivets största mervärde.

Det finska rådsordförandeskapet välkomnar varmt att vi i dag endast ska rösta om några ändringsförslag. Av dessa vill jag nämna de tre ändringsförslag med anknytning till kommittéförfarandet som lades fram under debatten i plenum.

Jag kan bekräfta att rådet godtar dessa ändringsförslag, och i detta avseende har rådet möjlighet att ändra sin gemensamma ståndpunkt. När det gäller övriga ändringsförslag hoppas jag att den gemensamma ståndpunkten förblir oförändrad.

Herr talman! Jag hoppas att parlamentet i dag, under detta plenarsammanträde, kommer att fatta ett slutligt och definitivt beslut om tjänstedirektivet. Då skulle målet om den överenskommelse som delas av båda institutionerna – Europaparlamentet och rådet – kunna förverkligas vid andra behandlingen.

(Applåder)

  Evelyne Gebhardt (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman! Jag anser att de sista rättsliga osäkerhetsfaktorerna beträffande vissa aspekter, bland annat arbetslagstiftningen och socialförsäkringslagstiftningen, nu har klarats upp i och med kommissionens officiella uttalande. Jag känner mig därför nu redo att rekommendera parlamentet att, utan ändringar, anta den gemensamma ståndpunkt som ministerrådet har lagt fram, givetvis bortsett från de tre ändringsförslag med anknytning till kommittéförfarandet som vi har enats om sinsemellan.

Jag anser att vi i parlamentet har arbetat mycket effektivt, och jag vill än en gång tacka kommissionen och rådets ordförandeskap för att ha godkänt vår text i ett nära nog oförändrat skick.

Det finns ytterligare ett påpekande som jag emellertid vill göra, och det gäller en något tråkig aspekt. Jag vill rekommendera nuvarande och framtida rådsordförandeskap att avstå från det slags uppträdande som vi hittills har upplevt. Det är inte godtagbart att ordförandeskapet, under andra behandlingen, ideligen upprepar att det är omöjligt att diskutera frågan ytterligare och att man inte godtar de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram på grund av en bräcklig kompromiss som har uppnåtts i rådet. En liknande bräcklig kompromiss förhandlades även fram här i parlamentet, och det är viktigt att se till att parlamentets, ministerrådets och kommissionens rättigheter åskådliggörs till fullo under medbeslutandeförfarandet.

Därför får händelseutvecklingen den här gången inte tjäna som förebild för framtida lagstiftningsprocesser. Jag har godtagit detta den här gången eftersom 90 procent av parlamentets text har antagits och vi här i parlamentet inte har drabbats av några stora förluster. Detta kommer emellertid inte alltid att vara fallet. När detta inträffar kan rådet inte säga nej och insistera på att det inte är möjligt att fortsätta diskutera frågan. Detta är inget konstruktivt samarbete, och jag hoppas innerligt att det här var en isolerad företeelse och att vi i framtiden återigen kommer att kunna ha ett normalt samarbete under medbeslutandeförfarandet.

(Applåder)

  Malcolm Harbour, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman och herr kommissionsledamot! Detta är en viktig dag för europeiska medborgare. Jag betonar detta eftersom vi ibland när vi talar om frågor som den inre marknaden glömmer bort att vi involverar de människor som lever mitt i det som sker i vårt politiska arbete här. Direktivet handlar om att förbättra levnadsstandarden för alla medborgare i Europeiska unionen och uppmuntra tillväxt och dynamik i ekonomin. Det är inte svårare än så.

Det som är så viktigt med detta direktiv – något som vi kanske glömmer bort ibland under våra stora debatter – är att direktivet faktiskt är ett resultat av mödosamt arbete från kommissionens sida, och till denna kommission skulle jag vilja ge en eloge. I direktivet behandlas den djupa frustration som företag, i synnerhet små företag, har upplevt då de utövat sina rättigheter på den inre marknaden. Detta är vad direktivet handlar om. Direktivets bestämmelser är oerhört detaljerade. Det har gett medlemsstaterna inte mindre än 40 konkreta åtgärder för att avlägsna hinder och 65 bestämmelser som ska förbättra ländernas förfaranden. Nu är det upp till medlemsstaterna. Det är de som ska se till att det händer något och vi kommer att hålla ett öga på dem för att se till att de efterlever bestämmelserna.

Jag vill i synnerhet framhäva att vi för första gången har ett konkret krav på medlemsstaterna att de måste lyfta fram den inre marknaden för de egna företagen, att uppmuntra företagen att utnyttja den inre marknaden i tjänstesektorn och att söka sig utåt och handla över gränserna. Den inre marknaden är ett gemensamt projekt för oss alla. Det beslutas inte här, utan faktiskt ute i medlemsstaterna. Vi kan göra vårt bästa och direktivet utgör ett stort framsteg för att uppnå detta.

En anmärkningsvärd sak med direktivet är att det har stått för god politik. Varför säger jag så? Jo, för att direktivet har föregåtts av mycket konstruktiva och detaljerade diskussioner: långa debatter och omröstningar i utskottet då olika sidor vill driva igenom sin ståndpunkt, genom förhandlingar och kompromisser.

Det har varit god politik och i centrum har Evelyne Gebhardt funnits. Hon var storsint nog att ge mig en eloge och jag vill säga att det har varit ett nöje att arbeta tillsammans med henne. Det har varit en utmaning ibland, eftersom hon varit en mycket bestämd ledare i att driva igenom detta, men jag tror att det vi har åstadkommit tillsammans kommer att vara bra för Europas medborgare. Det är emellertid inte bara vi som har arbetat med detta, utan alla medlemmar i vårt utskott och även andra. Jag vill i synnerhet tacka mitt eget arbetslag i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, där flera av ledamöterna snart ska tala, men vi hade också ett nära samarbete med våra kolleger liberalerna, i synnerhet vid den avgörande omröstningen som ordförandeskapet var vänlig nog att nämna tidigare. De kommer nu att tala mer utförligt.

Jag vill avsluta med att tacka småföretagarorganisationen ”Federation of Small Businesses” i Storbritannien och säga två saker till er i kammaren idag om hur viktigt detta direktiv är. För det första står små och medelstora företag för närmare 90 procent av tjänstesektorn. Dessa företag är avgörande för förslaget. För det andra skulle vi ha löst arbetslöshetsproblematiken i EU om alla småföretagare i Europa anställde ytterligare en person.

(Applåder)

  Hannes Swoboda, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Som företrädare för socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet vill jag givetvis tacka Evelyne Gebhardt – och i synnerhet Robert Goebbels, som tyvärr inte kan närvara i dag. Som föredragande har Evelyne Gebhardt på ett skickligt sätt lotsat tjänstedirektivet genom flera stormiga vatten.

Jag vill emellertid också tacka mina kolleger från de övriga politiska grupperna, särskilt gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Trots att våra socialpolitiska meningsskiljaktigheter givetvis kvarstår anser jag att vi har uppfyllt vår skyldighet att presentera en konkret lösning som den europeiska allmänheten kan godta.

Jag är särskilt tacksam mot kommissionsledamot Charlie McCreevy, för utan honom skulle denna process inte ha kunnat struktureras så väl, samt mot rådets ordförandeskap – i synnerhet det finska, men även det österrikiska rådsordförandeskapet. Jag vill be rådet att komma ihåg att det österrikiska ordförandeskapet skapade ett prejudikat när det bjöd in oss parlamentsledamöter till ett möte i rådet. Detta bör inte förbli en isolerad företeelse; möjligheten bör definitivt stå öppen även i andra sammanhang.

Jag vill också tacka Europeiska fackliga samorganisationen för de intensiva överläggningarna med oss som gjort det möjligt att uppnå en kompromiss om detta.

Jag föddes vid den punkt där det gamla öst mötte väst – mellan Wien och Bratislava – så jag känner till de farhågor, men också de förhoppningar, som är förknippade med en inre marknad för tjänster. Om nationalismen och protektionismen nu återigen rycker framåt i flera av övergångsländerna, och även i flera av de ”gamla” EU-medlemsstaterna, kan en av orsakerna till detta vara att människor är överväldigade av den hastighet, och ibland även av den brutalitet, med vilken den inre marknaden håller på att etableras. Därför var det också viktigt att finna ett sätt att etablera denna inre marknad – som ju behövs – samtidigt som man även tar sociala hänsyn.

Politiken på EU-nivå innebär trots allt inte bara att undanröja hinder mot en inre marknad – det är bara en del av sanningen – utan också att skapa politiska förutsättningar för att göra den inre marknaden godtagbar för folket. Av dessa anledningar kommer min grupp att ge direktivet sitt helhjärtade stöd. Vi har naturligtvis vissa förbehåll, som kommer att presenteras senare, men på det hela taget stöder min grupp denna positiva kompromiss som har uppnåtts.

Vi måste ha modet att stödja denna kompromiss i dag och att försvara den externt. Än en gång riktar jag mitt uppriktiga tack till Evelyne Gebhardt.

(Applåder)

  Anneli Jäätteenmäki, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag vill tacka mina kolleger Malcolm Harbour och Evelyne Gebhardt, och flera andra, för deras utmärkta samarbete. Jag vill i synnerhet tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy, för utan hans rationella samarbetsmetoder skulle det säkert inte ha skett några framsteg.

Tjänster är en viktig källa för EU:s tillväxt och sysselsättning. Under perioden 1997–2002 fanns omkring 96 procent av alla nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn. Därför är det viktigt att det inte finns några onödiga hinder för tillväxten på nationell nivå. Tjänstedirektivet är ett steg i rätt riktning.

Jag vet att det finns personer här i parlamentet som är missnöjda eftersom de anser att vi inte har gått tillräckligt långt, men det finns också de som anser att parlamentet och rådet har tagit ett alltför stort steg framåt. Det förslag som vi nu behandlar är en kompromiss; detta är vad vi kunde åstadkomma med hänsyn till situationen.

Europaparlamentet har anklagats för att ha naggat på kommissionens ursprungliga förslag. Ändå har ingen gjort sig besväret att nämna det stora antal områden som direktivet trots allt omfattar. Tjänstedirektivet omfattar sektorer såsom byggnadsindustrin, affärstjänster, montering och installation, handel och distribution samt resor och fritidstjänster. Spännvidden är mycket stor.

Avsikten med detta förslag är således att avreglera tjänster och att därigenom minska deras kostnader. Efterfrågan på vissa tjänster är beroende av priset, men förtroendet är minst lika viktigt. Om en tjänsteleverantör sköter sina affärer punktligt och noggrant växer förtroendet, och det gör även marknaden. Det är inte direktivet som avgör detta: ansvaret ligger hos tjänsteleverantören.

Arbetsstyrkans fria rörlighet är precis lika viktig som tjänstedirektivet för att EU:s inre marknad ska fungera väl. När EU utvidgades österut var det bara Sverige, Irland och Förenade kungariket som gav medborgarna i de nya medlemsstaterna fri och omedelbar tillgång till deras arbetsmarknader. När nu en ny utvidgningsrunda ska äga rum finns det återigen vissa medlemsstater som reser barriärer. Dessa nya potentiella barriärer är mycket besvärliga och medför problem när det gäller att avreglera den inre marknaden. De innebär ett steg bakåt. Om vi ska gå framåt med tjänstedirektivet förutsätter det även liknande framsteg för den fria rörligheten för arbetstagare.

(Applåder)

  Heide Rühle, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar, fru Gebhardt! Vi är besvikna över att de tre största grupperna, dvs. en majoritet här i parlamentet, förkastade förslaget om att i dag genomföra en vederbörlig andra behandling av tjänstedirektivet.

Evelyne Gebhardt har kämpat in i det sista, men detta gör det ännu svårare för oss att förstå hur hon kan beskriva resultatet, som hon nyligen har påstått innehåller vissa punkter som är rättsligt ofullständiga och oklara, som en stor triumf för parlamentet. Rådet har onekligen utövat stora påtryckningar på oss genom att från början klarlägga att alla eventuella ändringar av texten skulle resultera i att hela direktivet strandade – men det var också rådet som vid första behandlingen påstod att man hade följt parlamentets text praktiskt taget helt och hållet. Tyvärr hade rådet likväl inte följt vår text helt och hållet, och en bristande klarhet har smugit sig in i vissa punkter, huvudsakligen när det gäller frågor som avser det sociala Europa.

Bristen på klarhet gäller definitionen och uteslutningen av tjänster i allmänhet och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i synnerhet. Den gäller särskilt uteslutningen av sociala tjänster samt erkännandet av de kollektivavtal som har förhandlats fram av arbetsmarknadens parter. Det här är inga bagateller, det är grundläggande frågor som motståndarna till konstitutionen använde för att uppnå ett nej i den franska folkomröstningen. Vi kunde ha tagit fasta på vad rådet sa efter folkomröstningarna då man gång på gång framhöll att de sociala rättigheterna skulle respekteras till fullo i den nya versionen av tjänstedirektivet. Tråkigt nog blev det ändå inte så.

Det är skillnad om jag tar upp exemplet med de sociala tjänsterna eller om jag bara nöjer mig med en ofullständig förteckning som lämnar stora luckor för vissa medlemsstater och som följaktligen leder till att beslut måste fattas av EG-domstolen. Det är obegripligt hur detta kunde godtas i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. I sitt betänkande om sociala tjänster uppgav föredraganden för detta utskott, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, som för övrigt är ledamot av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, att dessa tjänster trots allt varierade stort mellan medlemsstaterna och att en definition därför var nödvändig. Hur är det möjligt att på ett rättssäkert sätt utesluta en sektor som inte är ordentligt definierad?

Tråkigt nog fäste utskottet emellertid ingen ytterligare uppmärksamhet vid denna fråga, utan i stället bekräftade man bara på nytt sin motvilja mot att göra något som kunde vålla rådet problem. I utskottets iver att visa lydnad bortsåg man följaktligen från sin traditionella rättighet att genomföra en ordentlig andra behandling av tjänstedirektivet. Detta är definitivt ingen triumf för parlamentet: tvärtom är det ett nederlag som vi kommer att få ångra under lång tid framöver.

Inte ens kommissionens uttalande kan ändra på detta. På sin höjd är det bindande för den nuvarande kommissionen, men det är inte rättsligt bindande eftersom tolkningen av lagstiftningen ligger hos EG-domstolen – som kommissionsledamot Charlie McCreevy på nytt bekräftade i dag.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! När det gäller parlamentets förbindelser med rådet är vi väl insatta i medbeslutandeförfarandet och förlikningsförfarandet. I dag kan vi, i och med tjänstedirektivet, även lägga till underkastelseförfarandet till dessa två. Vilket annat ord finns det för att beskriva det ofattbara beslut som har fattats av de största grupperna om att ge vika för rådets krav, genom att gå med på att dra tillbaka alla de ändringsförslag som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd hade gått igenom, samt att anta rådets gemensamma ståndpunkt utan invändningar, trots att det otvivelaktigt är ett steg bakåt från deras egen kompromiss av den 16 februari i år?

Jag vill påminna er om att Europeiska fackliga samorganisationen ansåg att det var nödvändigt att ändra vissa punkter i texten som den uppfattade vara av ”stor betydelse”. Detta gällde särskilt ”en tydligare uteslutning av arbetslagstiftningen och de sociala tjänsterna, samt en tydligare respekt för de grundläggande rättigheterna”.

I rådets text har bevarandet av medlemsstaternas arbetslagstiftning i själva verket underordnats överensstämmelsen med gemenskapslagstiftningen – en vag ordalydelse som avser konkurrensreglerna. Några av er tröstar er med det lugnande uttalandet av kommissionsledamot Charlie McCreevy. Detta är verkligen ett mycket underligt resonemang. Vågar jag påminna er om att det i själva verket var Charlie McCreevy som, för bara ett år sedan, använde gemenskapslagstiftningen för att försvara att ett lettiskt företag vägrade att erkänna svenska kollektivavtal i den så kallade Vaxholmsaffären, som väckte sådan uppståndelse?

Samtidigt har rådet till kommissionen återlämnat en ofattbart stor mängd befogenheter att – både i förväg och i efterhand – övervaka medlemsstaternas lagstiftning. Det var just dessa befogenheter som parlamentet ville begränsa. Charlie McCreevy anser att denna ändring medför en avgörande förbättring, och det är fullt förståeligt, men hur ser parlamentet på ändringen? Ingen säger någonting.

Slutligen har de otydligheter och gråzoner som finns i direktivets text – och som jag på min grupps vägnar kritiserade vid första behandlingen för att de, som jag då sa, lämnar dörren öppen för en okontrollerbar tolkning från kommissionens och EG-domstolens sida – redan börjat utnyttjas, vilket vi fruktade att de skulle göra. I till exempel kommissionens meddelande om sociala tjänster framställs en ytterst förenklad vision av dessa tjänster. Kommissionsledamot Vladimír Špidla var för övrigt ivrig att framhålla att dessa tjänster i allt större utsträckning skulle falla inom tillämpningsområdet för gemenskapslagstiftningen om den inre marknaden och konkurrens.

I ett annat meddelande från kommissionen, som handlar om utstationering av arbetstagare, vänder man sig mot vissa medlemsstaters bestämmelser om tjänsteleverantörer från andra EU-länder, eftersom man anser att dessa bestämmelser är oproportionerliga. Även här förlitar sig kommissionen på EG-domstolens outsinliga rättspraxis. Var finns då de garantier som direktivet var avsett att tillhandahålla, så att vi undviker den sliriga väg som leder hela det sociala livet in i en konkurrenssituation där allt är tillåtet?

I allmänhet formulerar sig rådets ordförande mycket tydligt: ”EG-domstolens tolkning kommer att krävas i många fall”. Nåväl, min grupp kommer inte att stödja denna massiva avregleringsmetod. Jag anser att detta, förutom tjänstefrågan, också gäller frågan om det europeiska integreringskonceptet. Vill vi använda lagstiftningen för att harmonisera och främja skyddsreglerna, eller kommer vi att acceptera en harmonisering som sker med hjälp av marknaden och konkurrerande standarder, som därför oundvikligen kommer att försämras? Vill vi verka för en parlamentarisk demokrati och en medborgardemokrati, eller kommer vi att låta oss styras av rättspraxis och tolkningsmeddelanden?

Några veckor före Romfördragets 50:e årsdag är dessa frågor fullkomligt befogade, och jag är övertygad om att flera av våra medborgare snart kommer att ställa dessa frågor på ett kraftfullt sätt.

(Applåder)

  Adam Jerzy Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Tjänstesektorn står för nästan 70 procent av EU:s BNP och utgör den viktigaste källan för ekonomisk tillväxt. Det finns emellertid tusentals administrativa hinder för denna sektors utveckling.

Tjänstedirektivets huvudsakliga syfte är att minska denna byråkrati, vilket skulle underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster på de 25 medlemsstaternas marknader. Europeiska kommissionen har fastställt mer än 90 hinder som tjänsteleverantörer, t.ex. mekaniker, revisorer och IT-specialister, är tvungna att övervinna för att kunna driva sin verksamhet i en annan medlemsstat.

Som regel skapas dessa svårigheter medvetet av de länder som befarar konkurrens från företag från andra stater och som vill skydda de egna marknaderna till vilket pris som helst. Detta sker ofta på bekostnad av konsumenterna, som erbjuds tjänster som är dyrare och av sämre kvalitet.

Även i denna urvattnade form är tjänstedirektivet ett steg i rätt riktning längs den långa och slingriga vägen mot att göra EU:s ekonomi konkurrenskraftig och livet enklare, särskilt för företagen. Som kommissionsledamot Charlie McCreevy sa kommer de närmaste åren att visa huruvida detta utgjorde en milstolpe när det gällde att undanröja hindren för tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden. Vi kommer att få veta resultatet först när medlemsstaterna har införlivat direktivet i den nationella lagstiftningen på ett sätt som verkligen kommer att minimera hindren. Dessa hinder är för övrigt oförenliga med principen om frihet att tillhandahålla tjänster, som finns inskriven i fördraget, och de är till skada för EU:s konsumenter och företagare.

Kommissionen bör spela en viktig roll i denna fråga och agera som väktare för att se till att fördragen och EU:s lagstiftning efterlevs. Lyckligtvis har vi kunnat undvika att tjänstedirektivet förvanskades ytterligare genom att, vid sammanträdet i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, förkasta samtliga ändringsförslag som lades fram av föredraganden Evelyne Gebhardt. Att ytterligare urvattna det tjänstedirektiv som har ratificerats av rådet, och som ändå utgör en bräcklig kompromiss, skulle inte bara vara skadligt för den fria tjänstemarknaden, utan det skulle också kunna leda till att hela projektet läggs ned och att tre års hårt arbete går förlorat.

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (DA) Herr talman! Det som parlamentet i dag ska godkänna är ett direktiv för advokater och domare. Det är domarna i Luxemburg som kommer att avgöra vad som har beslutats. Reglerna är mycket oklara. Jag försökte förgäves undanröja de värsta bristerna med hjälp av tre entydiga ändringsförslag.

1. Medlemsstaterna ska kunna kräva att lokala överenskommelser efterlevs av alla parter i en tjänsteleverantörs verksamhet. 2. Medlemsstaterna ska själva kunna besluta vilka tjänster som ska utföras under statlig ledning och vad som ska bestämmas av marknaden. 3. Medlemsstaterna ska också kunna uppbära mervärdesskatt och skatter på tjänster som levereras från utlandet. Detta är tre viktiga frågor som jag inte har fått några tydliga svar på. Junirörelsen håller med om att det ska finnas en gemensam marknad även för tjänster. Vi välkomnar i synnerhet arbetstagare och företag från de nya medlemsstaterna, men de danska lönenivåerna måste gälla. Konkurrensen får inte ske på grundval av lägre löner, sämre arbetsvillkor eller lägre mervärdesskatter och skatter.

  Marine Le Pen (NI). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Nio månader efter det att tjänstedirektivet, det så kallade Bolkesteindirektivet, antogs vid första behandlingen förankras det nu av Europaparlamentet genom att man godkänner rådets gemensamma ståndpunkt utan ändringar. Detta är en seger för socialdemokratin, som har anslutit sig till den ekonomiska ultraliberalismen.

Med undantag för de icke-kommersiella tjänsterna av allmänt intresse finns det ingenting som undgår denna avreglering av tjänster: inte ens de sociala tjänsterna är helt och hållet uteslutna från Gebhardtbetänkandet. Detta vilseleder människorna! Direktivet kommer inte att sätta stopp för vare sig den sociala dumpningen, skattedumpningen eller lönedumpningen. Smarta, ohederliga tjänsteleverantörer kommer att fortsätta att utnyttja den nationella lagstiftningen och dra fördelar av de svaga punkterna i direktivet genom att åberopa sektorsdirektiven.

Till exempel är mer än 100 000 byggnadsarbetare utstationerade i Frankrike med tillfälliga anställningar, varav de flesta utför odeklarerat arbete. Här pågår en laglig social dumpning när det gäller ansvaret, för de utstationerade arbetstagarna fortsätter att tillhöra socialförsäkringssystemet i sina ursprungsländer. I dessa fall nonchaleras arbetslagstiftningen på ett lagligt sätt.

Slutligen motsätter vi oss de mekanismer som ska utvärdera de nationella begränsningarna när det gäller tillhandahållandet av tjänster över nationsgränserna, eftersom de innebär att kommissionen övervakar medlemsstaterna på ett oacceptabelt sätt, och dessutom medför de en överdriven gemenskapsbyråkrati.

Därför kommer vi att rösta mot Gebhardtbetänkandet.

  Marianne Thyssen (PPE-DE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har lyckats göra om ett förslag som var alltför övergripande, alltför radikalt när det gällde avregleringsivern och orealistiskt när det gällde genomförandet. Det har nu gjorts om till ett direktiv som medför just det som avsågs, nämligen att undanröja hinder för företag som vill etablera sig utomlands samt att göra det möjligt för tjänsteleverantörer att driva en gränsöverskridande verksamhet. Därför blir det också möjligt för alla, däribland små och medelstora företag, att dra fördel av sina grundläggande rättigheter enligt fördraget.

Trots mycket varierande utgångslägen, både mellan och inom grupperna, och definitivt också mellan medlemsstaterna, och trots många utbredda missuppfattningar om innehållet och om förslagets efterverkningar, har vi lyckats utarbeta en balanserad och motiverad slutprodukt, delvis genom att lyssna noggrant på varandra och allmänheten, och delvis genom att samarbeta på ett konstruktivt sätt.

Ekonomiskt och socialt sett erbjuder vi ett mer gynnsamt öppnande av den inre marknaden, till fördel för tjänster, ökad tillväxt och sysselsättning, utan att det påverkar konsumenterna och det övriga sociala skyddet. Institutionellt sett har vi bevisat att den europeiska demokratin fungerar och att parlamentet tar sitt ansvar på allvar. Rättsligt sett kommer vi, även om ordalydelsen lämnar en del övrigt att önska, definitivt att se till att öka värdet genom att åstadkomma ökad rättssäkerhet.

Jag hoppas därför att vi fortsätter på den här vägen när vi röstar och att vi lyckas stödja den gemensamma ståndpunkten med en mycket bred majoritet. Den är trots allt en positiv återspegling av den kompromiss som vi själva utarbetade. Även jag vill tacka alla de som under de senaste två åren har lyckats arbeta tillsammans, både de som har ett politiskt ansvar inom de tre institutionerna, och personalen.

  Arlene McCarthy (PSE). – (EN) Herr Talman! Som ordförande för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd är jag idag otroligt stolt över det arbete som utförts och det engagemang som visats av både vår föredragande och medlemmarna i utskottet, för att få EU:s medlemsländer att äntligen ge klartecken för att öppna upp marknaden för tjänster. Det är parlamentsledamöterna och parlamentet som har åstadkommit den kompromiss som ska rädda tjänstelagstiftningen från att gå i stå i medlemsstaterna och från att fastna i rådet.

Överraskande nog har parlamentet i brittisk press hyllats för att sluta sig samman som ”en seriös och effektiv institution”. I artikeln skriver man vidare att nyckeln till tjänstelagstiftningens framgång har utformats här i Strasbourg. Jag håller med journalisten, som menar att det är hög tid att rikta mer uppmärksamhet mot Europaparlamentet.

Jag vill tacka rådet och kommissionen för att de uppmärksammar parlamentets rätt till föreskrivande kontroll vid de nya förfarandena och för att de antar våra tre ändringsförslag. Denna lagstiftning har varit den i särklass mest kontroversiella, men även den viktigaste lagstiftningen i EU. Trots våra ideologiska och nationella olikheter har vi parlamentsledamöter lyckats finna ett sätt att öppna upp marknaden, att öka antalet arbetstillfällen, att främja tillväxten och att ge våra medborgare den tillit och det förtroende som behövs för att kunna använda och få tillgång till dessa tjänster i hela Europa.

Lagstiftningen har varit kontroversiell när det gäller att reducera den administrativa bördan och minska byråkratin för företagen, men vi måste se till att få normer av hög kvalitet och skapa valmöjligheter för konsumenterna, samtidigt som arbetstagarnas villkor, hälsa och säkerhet tryggas. Parlamentet har lyssnat till människors oro och farhågor, så att friheten att tillhandahålla tjänster inte blir liktydigt med friheten att undergräva konsumenters eller arbetstagares rättigheter. Varje medlemsstat måste nu säkra fri tillgång till sina områden och det måste vara lika tydligt att rätten att upprätthålla nationella bestämmelser och att skydda den allmänna ordningen, folkhälsan, säkerheten och miljön inte får betyda att befogat skydd förvandlas till negativ protektionism. Lagstiftningen måste kunna rättfärdigas och vara proportionerlig, och den får inte diskriminera andra aktörer.

Låt oss se till framtiden. Det enda avgörande testet kommer att bestå i om vi kan motsvara förväntningarna och öppna upp marknaden för företagen och ge fördelarna till våra konsumenter. Vi kan inte yvas över fördelarna om vi inte lyckas uppnå resultat.

Vårt arbete är inte slutfört. Vi måste fortsätta att arbeta tillsammans som tre institutioner för att förverkliga vårt åtagande att åstadkomma resultat. Som ordförande för utskottet för den inre marknaden är jag bestämt redo att förverkliga vårt åtagande om att bistå kommissionen och rådet i att se till att vi respekterar arbetstagares och konsumenters rättigheter och gör det vi sagt att vi ska göra för företag i hela Europa.

ORDFÖRANDESKAP: FRIEDRICH
Vice talman

  Toine Manders (ALDE). – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har nu nått ett historiskt ögonblick, för här i parlamentet har vi, som politiskt organ, fattat ett eget beslut om en av de grundläggande friheterna. Vi kommer att överlåta åt EG-domstolen att hantera resterande delar, för i går kväll var vi – och här refererar jag till spel och sportvadslagning – angelägna om att ta itu med det verkliga grovjobbet. Vi ska se till att domarna i EG-domstolen, som inte är valda, gör detta i stället. Det gläder mig att politikerna, EU-medborgarnas valda företrädare, nu äntligen har fattat ett beslut om den fria rörligheten för tjänster. Jag vill särskilt tacka Evelyne Gebhardt som såg till att hennes grupp inte lade fram några ändringsförslag.

Jag har också lagt märke till att stämningen har förbättrats väsentligt nu när kompromissen har lagts fram, för denna fråga har gett upphov till allvarliga spänningar. Jag anser emellertid inte att detta handlar om spänningar mellan Polen och Frankrike, mellan Nederländerna och de baltiska staterna eller något sådant. Detta handlar om EU, Kina och Indien. Vi som européer måste därför även i fortsättning vara en pådrivande kraft där de olika befolkningarna är delaktiga.

  Pierre Jonckheer (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Pekkarinen, mina damer och herrar! Jag vill göra två kommentarer. Jag vill betona att de åtta ändringsförslag som vår grupp lade fram antogs av parlamentet med en tillräckligt stor majoritet vid första behandlingen, vilket tydligt visar att rådets gemensamma ståndpunkt inte helt och hållet återspeglar parlamentets text.

Den andra kommentaren är följande: innan vi blir alltför lyriska över direktivets historiska betydelse bör vi iaktta viss försiktighet. Jag vill påminna er om att direktivet ska införlivas av samtliga medlemsstater senast 2009 och att kommissionens första utvärderingsrapport inte kommer att presenteras för Europaparlamentet förrän 2010. Därför är det först då, i slutet av det utvärderingsförfarande som fastställs i artikel 39 i direktivet, vi kan se vilka konsekvenser denna text verkligen har haft för de olika medlemsstaterna. Jag vill uppmana de som lovar oss en ljusare framtid och som talar om miljontals nya arbetstillfällen, att vara försiktiga: vi bör inte ge Europas folk löften som vi kanske inte kommer att kunna hålla.

Jag vill avsluta med några ord om den allmänna uppfattning som utgör grundvalen för förslaget: vår grupp stödde principen om frihet att tillhandahålla tjänster och i synnerhet gränsöverskridande tjänster. Samtidigt har vi emellertid alltid betonat att vi måste ha alla garantier när det gäller arbetsvillkor och förbud mot olagligt arbete, och att dessa villkor måste respekteras i hela EU. I detta avseende välkomnar jag ert uttalande, herr McCreevy, men politiskt sett förpliktar detta bara den nuvarande kommissionen – och under 2010 kommer vi att få en ny kommission.

  Sahra Wagenknecht (GUE/NGL). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Redan från början var tjänstedirektivet ett projekt för de som vill se kapitalismen råda i EU, utan några sociala garantier. Direktivet kommer att främja en liberalisering, avreglering och privatisering och även driva upp lönedumpningen och den sociala dumpningen till en aldrig tidigare skådad nivå. Företagen kommer att bli nöjda, men för majoriteten av människorna kommer det att bli en katastrof. Trots alla protester och invändningar kommer parlamentet att godkänna direktivet i dag, och de som ser ut att vinna på detta kan vara särskilt tacksamma mot den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet. De har nämligen gjort sitt bästa för att vilseleda allmänheten med hjälp av lögner och svek.

Den kompromiss som ska antas i dag bidrar inte till att hålla det sociala EU levande. Det är ett nyliberalt redskap som har utformats för att utplåna alla sociala aspekter. De som stöder direktivet bör göra detta med öppna ögon. Vi kommer att fortsätta att motsätta oss detta våldsamma nyliberala angrepp.

  Guntars Krasts, (UEN) . – (LV) Man brukar anta att nya lagar förbättrar, förstärker och på andra sätt bidrar till framgången för EU:s verksamhet. Detta är inte fallet med det förslag till direktiv som ska diskuteras i dag. Den förra Europeiska kommissionen grundade förslaget till direktiv på ursprungslandsprincipen – en princip som EG-domstolen har utvecklat och som har konsoliderats i rättspraxisen inom det internationella civilrättsliga systemet. Den nuvarande kommissionen kastade i all hast fram förslaget till direktiv, grundat på ursprungslandsprincipen, inom principerna i EU:s strategiska dokument, inklusive Lissabonstrategin. Nyckeln till en öppning av EU:s tjänstemarknad bröts emellertid av i parlamentets händer. Ursprungslandsprincipen har försvunnit från direktivets text och bestämmelsernas ordalydelse i artikel 16 liknar principen om ömsesidigt erkännande – en princip som i praktiken kan visa sig vara alltför subjektiv och svårhanterlig för att tjänstemarknaden ska kunna öppnas. I dag kommer Europaparlamentet att till medlemsstaterna delegera fullt ansvar att besluta om, när och hur EU:s tjänstemarknad kommer att utvecklas. Vi kan bara hoppas att detta faktiskt kommer att inträffa.

  Patrick Louis (IND/DEM). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Strax före omröstningen i Frankrike svor UMP att Bolkesteindirektivet hade dragits tillbaka, och socialisterna sa att det tillhörde historien. Faktum är att dessa båda partier inte bara ljög utan nu också gör saken värre för sig själva på åtminstone fyra punkter.

För det första har vi ursprungslandsprincipen. Vi ger fria tyglar åt EG-domstolen, som har uppfunnit detta begrepp i sina domar i målen ”Cassis de Dijon” och ”Säger”. Vi kan knappast föreställa oss att den kommer att offra sin egen skapelse.

Den andra punkten gäller anställningsskyddet. Arbetsrätten, som är en nationell behörighet, underordnas gemenskapsrätten, utan något fördrag eller någon ratificering. Hur långt är vi beredda att gå när det handlar om att ersätta arbetsrätten med handelsrätt?

För det tredje har vi frågan om övervakning av tjänsteleverantörer. Vi försätter medlemsstaterna i en ohållbar situation genom att hindra dem från att utöva någon kontroll. Vad skulle de kunna veta om arbetsförhållandena i ett polskt företag som de inte känner till?

Min fjärde punkt gäller de tjänster som behandlas. Detta direktivs omfång har åter utvidgats och kommer nu att påverka omkring 6 000 yrken, eller kanske ännu fler, med tanke på hur ambitiös texten är.

Slutligen anser jag att domstolen och kommissionen i denna kompromiss, som alla 25 medlemsstaterna önskade, får ett enormt inflytande på fullbordande av den inre marknaden, utan att de oroar sig för den sociala dumpning som pressar våra arbetstagare och kommer att fortsätta att förvärra arbetslösheten. Människorna har blivit besvikna över Turkiets anslutning och lurade i momsfrågan, deras avvisande av en superstat har hånats, och nu har de blivit förrådda när det gäller Bolkesteindirektivet. Ärligt talat, hur många av oss kan nu se väljarna i ögonen?

  Mario Borghezio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Inte minst med tanke på de olikartade intressen som ryms inom systemet med små och medelstora företag, särskilt de i Padanien, upplever vi att målen att införa en reglering för alla EU-medlemsstater fortfarande är mycket farligt – lika farligt som kommissionens ursprungliga plan. Detta leder till mördande konkurrens inom tjänstesektorn, som utgör 70 procent av EU:s BNP. Låt oss inte glömma detta.

I en så känslig fråga som denna är det rimligt att fråga sig om kommentarerna från civilsamhället verkligen har uppfattats och tagits med i bedömningen och om faran för social och ekonomisk dumpning verkligen har undanröjts från denna nya, utslätade version av Bolkesteindirektivet. Vart man än tittar nu för tiden ser man skrupelfria entreprenörer som konkurrerar på ett orättvist sätt, till nackdel för systemet med de små och medelstora företag som till skillnad från dessa entreprenörer verkar helt inom lagens gränser. Detta är ett resultat av den liberalisering som både kommissionen och EG-domstolen ville ha. Vi är emot denna byråkratiska centralism inom EU.

  József Szájer (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Tillsammans med många andra parlamentsledamöter från de nya medlemsstaterna röstade jag inte för tjänstedirektivet vid första behandlingen förra året. I den här omröstningen kommer jag däremot att stödja det. Vid det förra tillfället stod jag inte bakom det eftersom jag ville varna för att man i det nyligen enade EU inte får förbise de nya medlemsstaternas intressen när man inför viktig ny lagstiftning. Denna varning har tjänat sitt syfte. Faktiskt var det detta som hjälpte rådet att göra framsteg till exempel inom de flitigt debatterade områdena straffrätt och arbetsrätt som hindrade fritt tillhandahållande av tjänster.

Jag skulle vilja understryka att den nya texten kräver att varje medlemsstat ser över de lagar som de för närvarande har som hindrar fritt tillhandahållande av tjänster. Alla dessa steg leder i rätt riktning. I förfarandet sedan första behandlingen strävade man mer aktivt efter att nya medlemsstater och parlamentsledamöter skulle vara delaktiga. Jag är säker på att slutet på den ofta svåra och bittra debatten om tjänstedirektivet kommer att hjälpa EU att lämna denna kritiska period bakom sig, att ge ny stimulans till den inre marknaden och att ge små och medelstora företag en chans att skapa fler arbetstillfällen och bidra till att EU får en snabbare ekonomisk tillväxt.

Ändå behöver vi också lära oss av denna process. Vi behöver arbeta hårdare för att återställa förtroendet mellan gamla och nya medlemsstater. Därför måste man sluta att sprida panik genom att hävda att de nya medlemmarnas billigare arbetskraft och tjänster kommer att hota de äldre medlemmarnas sociala modell. Detta är ogrundat och det är ett svek mot principen om fri konkurrens, som utgör grunden för unionens ekonomi.

De nya medlemmarna öppnade sina marknader för varor och kapital för länge sedan och detta var inte alltid lätt. Nu är det de gamla medlemmarnas tur att öppna sina marknader för tjänster. Det tjänstedirektiv som snart är klart är ett steg framåt. Vi skulle ha föredragit att ta ett större steg men alla offrade något. Nu måste tjänstedirektivet prövas av EG-domstolen och man måste se hur det fungerar i praktiken. Jag önskar det stor framgång på båda punkterna.

  Harlem Désir (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Tack vare vår föredragande Evelyne Gebhardts hårda arbete och beslutsamhet, och tack vare den europeiska fackföreningsrörelsens mobilisering, tog parlamentet vid första behandlingen bort de farligaste delarna från den ursprungliga versionen av tjänstedirektivet, den version som lades fram av kommissionsledamot Frits Bolkestein. Särskilt lyckades parlamentet att från direktivet undanta alla sociala tjänster, inklusive subventionerat boende, hälso- och sjukvård, audiovisuella tjänster, transport och bemanningsföretag. Dessutom kunde direktivet om utstationering av arbetstagare och arbetsrätten inte påverkas, och på så sätt tog man bort de största farorna för social dumpning. Ursprungslandsprincipen togs också bort. Icke desto mindre kvarstod två betydande problem: För det första undantogs inte alla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från tillämpningsområdet, på grund av motstånd från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa. För det andra var man, medan man tog bort ursprungslandsprincipen, i den nya versionen av artikel 16 inte tydlig med att fastställa principen om destinationsland.

Dessa problem har inte lösts i rådets gemensamma ståndpunkt. Fastän rådet faktiskt har tagit med den viktigaste delen av slutsatserna från parlamentets första behandling har det tagit ett steg bakåt på flera andra punkter, särskilt när det gäller sociala tjänster och arbetsrätten, såsom Europeiska fackliga samorganisationen har understrukit. Alla har erkänt att förtydliganden behövs på dessa punkter och på andra punkter, såsom effekterna på straffrätten, den riktning som kommissionen har valt i sina riktlinjer och behovet av framtida harmonisering. Ni har gjort ett uttalande om detta, herr kommissionsledamot. Med tanke på att medbeslutandeförfarandet inte har avslutats skulle det emellertid ha varit mer logiskt att anta ändringar för att förtydliga dessa element inom själva artiklarna. Tyvärr noterar jag att PPE har motverkat den andra behandlingen genom att avslå alla ändringsförslag som föredraganden lagt fram under debatten i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. På ett sätt har denna grupp berövat Europaparlamentet dess rätt att komma med ändringar, och jag tycker att detta är beklagligt.

Den franska socialistiska delegationen har därför lagt fram ett antal ändringsförslag. Den upplever att kompromissen inte är tillfredsställande i sin nuvarande form och att den lämnar dörren öppen för alltför mycket osäkerhet när det gäller domstolens tolkning. Jag anser att lagstiftarens roll, när det handlar om att göra skillnad mellan liberalisering å ena sidan och sociala och grundläggande rättigheter å andra sidan, är att förtydliga, och inte att lämna dörren öppen för rättspraxis.

  Nathalie Griesbeck (ALDE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Redan för 50 år sedan övervägde unionens grundare möjligheten att ha frihet att tillhandahålla tjänster i hela Europa, för att på så sätt skapa den inre marknaden. Inom tjänstesektorn, som utgör en stor del inte bara av vår ekonomi utan också av vår sysselsättning och vår konkurrenskraft, var det inte bara logiskt med en modernisering och en översyn, utan också nödvändigt.

Jag skulle vilja göra två kommentarer. Den första är politisk och handlar om att Bolkesteinförslaget, som presenterades av en tidigare kommissionsledamot för ett tidigare parlament, var oacceptabelt. Många av oss här kämpade emot det. Efter det enormt omfattande arbete som har uträttats är vi i dag mycket långt ifrån Bolkesteinförslaget.

Min andra kommentar gäller bakgrunden: I denna text bekräftas på nytt principen om fri rörlighet för tjänster, samtidigt som man håller möjligheten öppen för vidare harmonisering inom EU. Jag är mycket nöjd över att det föreliggande förslaget innefattar 90 procent av parlamentets krav, genom att man från dess omfång utesluter tjänster i allmänhetens intresse som är av icke-ekonomisk natur, vissa sociala tjänster samt hälso- och sjukvårdstjänster.

Avslutningsvis vill jag betona att granskningen av denna text har varit ett utmärkt exempel på hur parlamentet på ett demokratiskt sätt utövar sitt inflytande, och vad extremhögern och extremvänstern än må anse har parlamentet därmed gett prov på sin mognad.

  Jean-Luc Bennahmias (Verts/ALE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det rådet inget tvivel om att parlamentet har gjort ett enormt arbete med detta direktiv och att denna text har mycket lite att göra med det direktiv som kommissionen föreslog för två år sedan.

Som vi precis har hört här i parlamentet innebär dock Europeiska rådets ändring av ett antal viktiga meningar efter första behandlingen att den andra behandlingen inte går tillräckligt långt, vilket är synd. Därför ser anställda, medborgare och konsumenter inte längre något behov av ett tjänstedirektiv. Det är svårt för dem att förstå att liberalisering nu äger rum utan att det finns några detaljer om sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster. Det finns ännu alltför mycket otydlighet, alltför många gråzoner, i denna kompromiss som kommissionen och Europeiska rådet har föreslagit.

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL). – (NL) Herr talman! Parlamentet ska till att rösta om EU:s tjänstedirektiv, troligen för sista gången. Det förefaller vara ett fullbordat faktum eftersom den största gruppen redan har låtit mig förstå att de avser att stödja kompromissen och inte lägga fram några ändringsförslag. De verkar tycka att direktivet i dess nuvarande form är så perfekt att de är beredda att göra avkall på sin demokratiska rättighet att lägga fram förslag till förbättringar.

Min grupp är mindre entusiastisk. Tjänstedirektivet utgör fortfarande ett hot mot tjänsternas kvalitet och arbetstagarnas insatser i hela EU. Texten är fortfarande oklar och öppen för olika tolkningar. Dessutom riskerar de förbättringar som gjordes vid förra behandlingen nu att undergrävas, till exempel därför att direktivet om utstationering av arbetstagare skärs ner till ett minimum. Därför kommer min grupp att rösta emot Evelyne Gebhardts betänkande.

  Nigel Farage (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Jag har hört från vissa håll att detta är ett direktiv som det brittiska självständighetspartiet UKIP kan rösta för. Det handlar om fria marknader. Det handlar om att hjälpa små företag att bedriva handel över nationsgränserna. Det kommer att vara bra för affärslivet.

Nåja, vi har varit här förut, eller hur? För vi har anslutit oss till en gemensam marknad som ledde till den inre marknaden, och vad har vi åstadkommit genom detta? Jo, regelverk har upprättats, kostnader har uppstått och vi har missat möjligheter utomlands.

Så sent som förra månaden genomfördes en undersökning där tusen brittiska företag deltog. Sextio procent av dem ansåg att Storbritannien bör omförhandla sin relation till EU till att omfatta ett enkelt frihandelsavtal och inte mer än så. Men detta var inte endast en högljudd protest från några extremister. Jag citerar Michael Spencer, verkställande direktör för värdepappersföretaget ICAP och nyligen utsedd till den mäktigaste mannen i Londons finans- och bankcentrum, som sa att folk i företagen är trötta på den mängd av kostsamma regler som EU producerar. I Londons affärsvärld blir folk alltmer skeptiska till det värde som de får ut av det.

Det är tydligt att det brittiska näringslivet nu inser att kostnaden för direktiv efter direktiv efter direktiv som produceras av institutioner som denna har en negativ inverkan. Den inre marknaden passar inte för 2000-talets globala ekonomi och jag tror att det kommer att bli det brittiska näringslivet som visar oss vägen ur det.

  Jana Bobošíková (NI). – (CS) Mina damer och herrar! Om detta direktiv om tjänster antas i sin nuvarande form, som är en dålig kompromiss, skulle vi cyniskt kunna hävda att vi åtminstone delvis har uppfyllt Romfördraget. Med tanke på att det fördraget undertecknades för nästan 50 år sedan är det ett tämligen magert resultat. Det är en anklagelse mot politikerna att de, i diskussionerna om direktivet, låtit fruktan för internationell konkurrens och oron över vad som betecknas som sociala standarder få företräde framför visionerna av en union som blomstrar tack vare fri rörlighet för personer och tjänster. Det är också en anklagelse mot politikerna att de har glömt att konkurrens är ett av instrumenten för ekonomisk utveckling och att sociala standarder är välståndets frukter och inte dess frön.

Jag tror fullt och fast på att vi genom att ta bort en av pelarna från direktivet, nämligen ursprungslandsprincipen, har försummat varje möjlighet att på ett avgörande sätt förbättra medborgarnas levnadsstandard. Det är ett populistiskt och verkligt fegt drag. Vi har också försummat möjligheten att förbättra tillhandahållandet av tjänster, att sänka priserna och att skapa nya arbetstillfällen.

  Jacques Toubon (PPE-DE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Mitt anförande kommer nu att ägnas åt en kort utvärdering och några hyllningar. Europaparlamentet har gått samman för att utarbeta direktivet om den inre marknaden för tjänster. Det bär dess kännetecken. Detta är en seger för Europaparlamentet, en seger över europeiskt grubblande, en seger över fixa idéer och en seger för den europeiska modellen, som helt och hållet handlar om balans – balansen mellan nödvändiga reformer och bevarandet av det regelverk som för oss samman.

Direktivet öppnar faktiskt den inre marknaden för tjänster och gör det obligatoriskt för medlemsstaterna att undanröja alla hinder för det fria tillhandahållandet av tjänster. Detta är en betydelsefull förutsättning för tillväxt och sysselsättning för alla. Samtidigt innebär direktivet att man bevarar befintlig gemenskapslagstiftning, inte tillåter brott mot sociala rättigheter, utesluter liberalisering av offentliga tjänster och tar hänsyn till allmänintresset. Eftersom jag har följt utvecklingen av denna kompromiss sedan sommaren 2004, kan jag intyga att den härstammar från de förslag som gjordes av min politiska grupp och från de överenskommelser som nåddes inom gruppen mellan vad som ursprungligen var åtskilda nationella och ideologiska positioner. Detta intygades genom det uttalande som József Szájer precis gjorde. Detta direktiv har sitt ursprung i den dialog som är själva kärnan i vårt parlamentariska liv.

Detta är anledningen till att jag vill inleda med att tacka inte bara vår främste uppsyningsman, Malcolm Harbour, utan också Marianne Thyssen, som jag hade ett nära samarbete med. Jag vill också tacka Othmar Karas, József Szájer, Małgorzata Handzlik, Evelyne Gebhardt, som har bemästrat frågan från början till slut och som har varit så vänlig att ta mig i beaktande, fastän jag är relativt oerfaren som parlamentsledamot, och Arlene McCarthy och Phillip Whitehead, som jag verkligen inte skulle vilja glömma. Utanför parlamentet vill jag tacka Charlie McCreevy, som har uppfyllt sina löften till parlamentet från första början, och även Martin Bartenstein, som har spelat en avgörande roll.

Icke desto mindre hörde jag precis några otroliga kommentarer. Mina damer och herrar, man ska inte väcka den björn som sover. Den gemensamma ståndpunkten representerar 95 procent av vår text. Skulle vi verkligen utöva vårt inflytande om vi gick in i ett medlingsförfarande som vi vet skulle leda till att vi inte får något direktiv alls? Parlamentets roll, vår rättighet, är tvärtom att axla vårt ansvar. Därför kommer de franska ledamöterna i UMP att rösta för den gemensamma ståndpunkten, genom att välja det som verkligen är viktigt.

  Lasse Lehtinen (PSE). – (FI) Herr talman! För två år sedan uttryckte jag i parlamentet min oro över att debatten om tjänstedirektivet i vissa länder också har gett upphov till känslor av främlingsfientlighet och krav på ekonomisk protektionism. Inget av detta är något som hedrar denna gemenskap. Luxemburgs premiärminister undrade nyligen varför vi nu är mer rädda för att folk kommer från öst än för de missiler som var positionerade där för 20 år sedan.

Genom diskussionerna har vi icke desto mindre nått en kompromiss som vi faktiskt kan leva med, eftersom detta direktiv slutligen kommer att öppna tjänstemarknaden, om än bara delvis.

Detta direktiv förefaller att skydda högt utbildade akademiker och utsätta mindre välutbildade yrkesgrupper för konkurrens. Doktorer och farmaceuter hamnar utanför dess tillämpningsområde, men snickare och frisörer inkluderas i det.

Rädslan och fördomarna kommer dock att skingras med tiden, eftersom praktiken slutligen kommer att motbevisa teorin. Vidare kommer direktivet i framtiden uppenbarligen att göras mer praktiskt och öppet för alla EU-medborgare.

Vi behöver lära oss att vi på denna kontinent inte kan konkurrera framgångsrikt med andra kontinenter om vi inte ens vågar konkurrera med oss själva.

  Ona Juknevičienė (ALDE). – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle först vilja välkomna Evelyne Gebhardt, som har utarbetat detta detaljerade dokument. Vissa av oss har betecknat det som en stor prestation att vi lyckades nå en kompromiss. Jag håller delvis med om detta men anser ändå att vårt mål hittills inte har uppnåtts.

Vårt mål är att frigöra marknaden eftersom dess potential är central för gemenskapens ekonomiska tillväxt och för skapandet av sysselsättning. I dag är den stillastående.

Det föreslagna direktivet kan driva på framväxten av nya tjänster genom att lägga den rättsliga grunden. Det positiva är att man i direktivets andra del klart definierar de åtgärder som inte får riktas mot tjänsteleverantörer. Emellertid håller jag inte med om beslutet att minska listan över verksamhetstyper så pass mycket, eftersom målländerna fortfarande ges möjlighet att skapa hinder för tillhandahållande av tjänster.

Frigörandet av tjänstemarknaden ger valfrihet. Därför måste vi se till att tjänster av hög kvalitet till konkurrenskraftiga priser finns tillgängliga inom hela gemenskapen. Genom tjänstedirektivet kan detta garanteras. Emellertid är detta ännu inte fallet.

  Ian Hudghton (Verts/ALE). – (EN) Herr talman! Jag inser att denna kompromiss är en slags förbättring jämfört med kommissionens ursprungliga förslag. Jag inser också att det både är nödvändigt och önskvärt att avlägsna de återstående hindren för tillhandahållande av kommersiella tjänster över gränserna. Jag tror dock att vi under resans gång borde ge juridisk säkerhet – jag menar ”visshet” – till leverantörer av viktiga offentliga tjänster, och i första hand ge försäkringar till de många medborgare som är starkt beroende av lokalt förankrade sociala tjänster.

Muntlig försäkran som ges i god tro, vilket jag helt och fullt accepterar, är inte vad domare kommer att gå efter vid rättstvister i framtiden. Det är texten i ett direktiv som kommer att vara väsentlig. Därför har jag undertecknat ett antal ändringsförslag, såsom ändringsförslag 31, som helt och hållet tydliggör att det ska vara medlemsstaterna som anger vilka tjänster som är av allmänt intresse inom deras område. Jag skulle vilja be kollegerna att gå med på att detta är ett rimligt ändringsförslag som i likhet med flera andra borde antas.

  Eoin Ryan (UEN). – (EN) Herr talman! Jag tror att tjänstedirektivet är en de viktigaste rättsakter som vi kommer att anta i parlamentet. Jag skulle vilja gratulera kommissionsledamot Charlie McCreevy, Evelyne Gebhardt och Malcolm Harbour till deras omfattande arbete. Det är definitivt ett steg i rätt riktning.

Direktivet kommer att göra EU mer konkurrenskraftigt och därmed skapa arbetstillfällen och ge mer värde till medborgarna. Folk säger att vi slår blå dunster i ögonen på våra medborgare. Tvärtom, om vi inte förändrar vår ekonomi, såsom vi gör idag, då kommer vi verkligen att slå blå dunster i ögonen på våra medborgare.

Oavsett vad vi tycker om det så är det ett faktum att vi lever i en globaliserad värld och EU måste bli mer konkurrenskraftigt om vi ska kunna konkurrera globalt. Omkring 50 procent av all världshandel finns nu i tillväxtekonomierna, och om vi vill konkurrera med dem och hålla fast vid den europeiska sociala modellen så måste vi ha en livskraftig ekonomi för att kunna investera i den typ av tjänster som vi anser är viktiga för Europas medborgare. Direktivet är ett steg i rätt riktning. Det är den typ av reform som vi måste genomföra på EU-nivå om vi vill hålla fast vid de värden som vi anser är riktiga för våra medborgare. Jag välkomnar varmt detta direktiv.

  Nils Lundgren (IND/DEM). – Herr talman! Rådets gemensamma ståndpunkt är en seger för förnuftet. Konkurrensen inom tjänstesektorn kommer att skärpas, samtidigt som medlemsstaternas nationella självständighet respekteras. Detta är en god kompromiss. Junilistan är emot nationell protektionism, byråkrati och skråväsendets kvarlevor i Europa. Sådana restriktioner hindrar konkurrens, utveckling och tillväxt inom tjänstesektorn. Junilistan välkomnar att rådet i likhet med parlamentet valde att förkasta ursprungslandsprincipen. Den hade förvisso möjliggjort ökad konkurrens inom några tjänstesektorer, men nackdelarna var orimligt stora. Ursprungslandsprincipen skulle ha tvingat medlemsländerna att ge upp nationellt självbestämmande på några av de viktigaste områdena av samhällslivet. Det är självklart att de lagar, regler och traditioner som gäller på ett lands territorium har tillkommit i demokratisk ordning och måste följas av alla som verkar på dess territorium. Junilistan välkomnar således rådets gemensamma ståndpunkt om tjänstedirektivet.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Herr talman! Att överge ursprungslandsprincipen och att reducera antalet tjänster som omfattas, i synnerhet att utesluta sociala tjänster och icke-ekonomiska tjänster, gör detta direktiv till ett mer tilltalande förslag än när det senast debatterades. Jag hyser dock fortfarande vissa tvivel, inte minst när det gäller brådskan att bestämma datum för harmoniseringen av den nationella lagstiftningen om tillhandahållande av tjänster, eftersom detta medför en oundviklig anstormning av olika bestämmelser. Jag befarar även att osäkra jobb kommer att bli resultatet av att utländska tjänsteleverantörer betalar ut minimilöner. Därmed skapas sämre villkor i värdnationerna, i synnerhet om arbetena får vara tidsbegränsade så att det sedan går att undkomma kontroller från värdnationernas sida.

På en bestämd punkt välkomnar jag att spelverksamheten undantas från direktivet. Om verksamheten skulle ha omfattats av direktivet hade detta bidragit till denna destruktiva industris tillväxt och ökat det elände och den sociala instabilitet som den så ofta föder.

  Othmar Karas (PPE-DE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Detta år inleddes med demonstrationer mot direktivet och slutar med en triumf för parlamentarismen. Vi har inte stått i vägen för varandra, vi har inte låtit oss utnyttjas. I stället har de flesta av oss överträffat sig själva och tagit ansvar för den europeiska allmänheten.

Denna EU-lag är en triumf för parlamentet och för dialogen och bör inspirera alla parlament. Vi är lagstiftare och inte regeringar. Vi har gett prov på ledarskap och löst problemen snabbt och effektivt. Låt detta fortsätta. Friheten att tillhandahålla tjänster är en grundläggande rättighet. Dagens beslut utgör ett viktigt steg i hanteringen av denna frihet.

Detta beslut har också skingrat många fördomar om EU. För det första är direktivet en triumf för det europeiska systemet med en social marknadsekonomi, i vilken marknaden inte spelas ut mot den sociala tryggheten. Vi måste förverkliga de fyra friheterna på ett konsekvent sätt, men lika viktigt är att vi i högre grad bör involvera allmänheten.

För det andra har vi fört en dialog med arbetsmarknadens parter. Vi har haft del i förhandlingarna i rådet. I detta sammanhang är jag tacksam att minister Martin Bartenstein och förbundskansler Wolfgang Schüssel ställt sig på vår sida. Detta har möjliggjort för oss att uppnå mer marknad, en starkare inre marknad, och även tillväxt och sysselsättning, samt att garantera den sociala tryggheten.

Jag skulle också vilja tacka alla ledamöterna, men särskilt dem som från början vägrade att stödja insatserna för att uppnå kvalificerad majoritet vid första behandlingen, eftersom en kompromiss alltid är svårare att kämpa för än en enskild position. Vi har förenklat mycket, skapat rättssäkerhet och visat allmänheten ett förebildligt parlamentariskt arbete.

(Applåder från höger)

  Manuel Medina Ortega (PSE). – (ES) Herr talman! Jag anser att positionen har klargjorts på ett ganska bra sätt i de anföranden som hittills hållits. En stor majoritet i parlamentet kommer att rösta för den antagna texten och det finns därför ingen anledning att frukta att förslaget till direktiv kommer att förkastas.

Det kommer därför inte att vara nödvändigt att inleda ett medlingsförfarande. Detta är inte bara tack vare Evelyne Gebhardts utmärkta arbete, utan också tack vare det utmärkta arbete som kommissionsledamot Charlie McCreevy har gjort. Jag skulle vilja gratulera dem båda mycket varmt.

Jag vill tacka kommissionsledamot Charlie McCreevy för hans uttalande för kommissionens räkning om undantagen för sysselsättningen, sociallagstiftningen och straffrätten, vilka som han sa var nödvändiga eftersom de fastställs i gemenskapsrätten, men som också bidrar till att klargöra situationen.

Trots vad vissa skeptiker har sagt utgör detta ett stort framsteg. Till exempel kan vi inte säga, som vissa ledamöter har gjort, att vi inte kan räkna med våra väljare. Mina väljare är tvärtom förtjusta över att parlamentet har spelat denna roll just nu.

Inte heller kan vi kritisera en alltför omfattande lagstiftning. Utan lagstiftning kan inte samhället ordnas. De av oss som har kunskap om vad som händer i utvecklingsländerna till exempel – där länder inte har någon lagstiftning – vet att lagstiftning är nödvändig. Genom de lagar som vi har antagit i parlamentet, kommissionen och rådet kommer det europeiska samhället att få ett system med frihet i tillhandahållandet av tjänster, vilket samtidigt kommer att skydda den höga nivå som vi för närvarande har när det gäller arbetsvillkor, sociala villkor och även miljövillkor.

Jag anser att de tre institutionerna har gjort en stor insats.

De ändringsförslag som ska godtas inom kommittéförfarandet var nödvändiga. Jag är också mycket nöjd över att både kommissionen och rådet har tagit upp dem, och vi hoppas att den fortsatta utvecklingen av detta direktiv genom kommittéförfarandena och genom överenskommelser mellan parlamentet, rådet och kommissionen kommer att möjliggöra att det finjusteras och förbättras och göra det möjligt att klara upp alla svårigheter som det kan leda till.

Slutligen anser jag att detta är en mycket stor dag för Europaparlamentet, rådet, kommissionen och alla EU-medborgare.

  Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Det språng som Bryssels stora koalition tog i dag, där man i stor utsträckning uteslöt sina medlemmar i de nya medlemsstaterna, var långt ifrån tillräckligt. Det var i rätt riktning, men det räckte helt enkelt inte till. Det är sant att införandet av principen ”one-stop-shop” åtminstone kommer att bidra till att koncentrera de administrativa formaliteterna. Ytterligare en förbättring är att små och medelstora företag inte längre kan tvingas behålla ett fast driftställe i en annan medlemsstat.

När vi år 2006 firar att restriktioner för utländska tjänsteleverantörer måste vara berättigade och att nationella åtgärder mot dem måste vara proportionerliga, firar vi ändå faktiskt att man uppnår något som borde ha tagits för givet senast 1994.

På vägen har vi glömt var och varför vi inledde arbetet med tjänstedirektivet – vi strävade efter att skapa en påtaglig drivkraft för tillväxt och på så sätt få en verklig drivkraft för sysselsättning. Misslyckandet följer ett bekant mönster. Arbetsgivarorganisationer och branschorganisationer rasar mot förändringar, konkurrens och öppning av marknaden. På ett sätt som man knappast ser i någon annan debatt har riskerna överdrivits utan proportioner och möjligheterna har tonats ner. Den organiserade panikspridningen om östeuropeisk arbetskraft har gjort så mycket skada den kan, och förlorarna är de arbetslösa i hela EU.

Också kommissionen måste fråga sig varför den saknade mod att försvara sin skyddsling mot uppviglarnas attacker. Den uppmanas nu att noga följa genomförandet i medlemsstaterna så att nya bördor inte läggs på små och medelstora företag, särskilt genom den nationella bakdörren.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Det direktiv som vi har framför oss innehåller nu bara en bråkdel av den ursprungliga texten eftersom nästan alla områden, inklusive ursprungslandsprincipen, har tagits bort.

Vi har undantagit medicinska och sociala tjänster och allmännyttiga tjänster samt alla referenser till tillfällig utstationering av arbetstagare. Dessa ska behandlas separat inom varje område. Emellertid kvarstår frågan om ”när” och ”om över huvud taget”. Ett innehållslöst direktiv kanske inte gör någon skada men samtidigt kan det inte göra någon nytta.

Jag skulle säga att detta direktiv inte är till någon nytta och inte löser något i sin nuvarande urvattnade form. Ursprungslandsprincipen innebär att ett småföretag från Bratislava kan tillämpa slovakisk lag när det arbetar för en kund i Wien. Emellertid kommer värdmedlemsstaten att insistera på att dess egen lagstiftning tillämpas om det till exempel tjänar till att skydda den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten, folkhälsan, miljön etc. Dessa formuleringar i direktivet överlåter tillämpningen av den ursprungliga principen åt tjänstemännens omdöme.

Det har bevisats att de gamla medlemsstaterna drar nytta av billig och högkvalitativ arbetskraft från de tio nya medlemsstaterna, och våra sjuksköterskor, au pairer eller IT-experter har bevisat sitt värde. Emellertid är de rädda att en sjuksköterska som tillhandahåller tjänster som ett småföretag skulle orsaka alltför stor konkurrens och maskerar...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag ska inte upprepa alla de tack som Jacques Toubon uttryckte till alla parlamentsledamöter, men de återspeglar också mina känslor. Som Othmar Karas sa, tror jag att vi har sett en stor sammanstrålning av alla parlamentsledamöters ståndpunkter, och att parlamentsledamöterna har spelat en positiv roll för att lugna farhågorna från ursprungsländernas sida. Det faktum att de har lugnats beror åtminstone delvis på att man har öppnat vägen mot ett fullbordande av den inre marknaden för tjänster.

Dessa förhandlingar, där parlamentet utövade ett särskilt stor inflytande, krävde också en hel del av vår personal. Som redan har påpekats visade parlamentet att det var inflytelserikt och en pådrivande kraft, men samtidigt en institution som var beredd att göra eftergifter. Vår skuggföredragande Malcolm Harbour beskrev detta som en bra dag för EU-medborgarna. Det återstår bara att säga att den väg som detta ramdirektiv ger EU-medborgarna ännu behöver beträdas, och medlemsstaterna måste beträda den försiktigt och konstruktivt eftersom direktivet bara fastställer grunderna för det framtida fullbordandet av EU:s inre marknad för tjänster.

Ursprungslandsprincipen har blivit principen om frihet att tillhandahålla tjänster. Den inre marknaden måste fullbordas men som Bruegelinstitutet nyligen klargjorde behöver den också framhävas mer av medlemsstaterna, det civila samhällets aktörer och även av kommissionen och parlamentet, även för den allmänna förståelsens skull. Detta utgör ytterligare en stor utmaning för oss.

Personligen anser jag att den kritik som vissa respekterade parlamentsledamöter framfört om att alltför många uppgifter under uppföljningen skulle överföras till EG-domstolen är ganska småsint eftersom det huvudsakliga ansvaret för ett ramdirektiv i varje fall faller på medlemsstaterna. Till ministern, i egenskap av rådets företrädare, riktar jag min vädjan till rådet att det särskilt ska ta itu med sitt viktigaste ansvarsområde.

  Edit Herczog (PSE). – (HU) Herr talman! Det är trevligt att vara parlamentsledamot i dag. Det är trevligt eftersom vi kan rapportera om mycket goda resultat. Det är en stor prestation att vi efter dödläget med konstitutionen, och innan avslutandet av den femte fasen i EU:s utvidgning, kommer att ha lyckats skapa fri rörlighet för tjänster, troligen med en överväldigande majoritet. Minns ni? För ett och ett halvt år sedan var fallet med den polske rörmokaren förkroppsligandet av en främlingsfientlighet som bör fördömas i alla sina former. För ett och ett halvt år sedan hade vi inget hopp om ett avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare, mellan gamla och nya medlemsstater, mellan vänster och höger.

Det är en enorm landvinning att parlamentsledamöterna i dag kategoriskt förkastar diskriminering. I dag är diskrimineringen mellan gamla och nya medlemsstater borta. Det är en enorm landvinning att vi skapar nya möjligheter för alla unionens 476 miljoner invånare. Det är en enorm landvinning att vi skapar en laglig möjlighet för dem som för närvarande tvingas arbeta inom ekonomins svarta marknad. Och det är en stor landvinning att arbetstagare med berättigade klagomål har en annan möjlighet än rättstvister som pågår i många år innan EG-domstolen i Luxemburg kan bekräfta deras rättigheter.

Det är en enorm landvinning att arbetsgivare och arbetstagare, små och medelstora företag, storföretag samt konsumenter kommer att gynnas och kommer närmare att uppnå de Lissabonmål som vi alla satt upp. Det är en avsevärd landvinning att parlamentet har lyckats formulera direktivets politiska budskap och även att många mellan de två behandlingarna har ändrat sig och trots allt vill stödja förslaget.

Om medlemsstaterna införlivar lagen på rätt sätt kommer vi tio år fram i tiden att kunna se tillbaka med stolthet och säga att vi gjorde vad vårt land och EU krävde. Tack för er uppmärksamhet och grattis till alla deltagare för deras bidrag.

  Luigi Cocilovo (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är omöjligt att under en minut säga allt som behöver sägas så jag ska välja ut det som är möjligt att säga. För det första är jag övertygad om att antagandet av detta direktiv i dess nuvarande form kan hjälpa EU. Direktivet bidrar till att bli av med det som är överflödigt och att övervinna hinder och barriärer som har stått i vägen för ett enande av tjänstemarknaden och för professionella tjänsteföretags initiativ, både inom och utanför nationella gränser.

Samtidigt ger man dock genom direktivet garantier och förbättrar utsikten för en strukturerad, EU-omfattande marknad, där fri rörlighet är möjlig inte bara för konkurrens, kuvad som den är av kostnadskonkurrens och risken för social dumpning, utan också för goda regler och god praxis. Syftet med dessa är att skydda oavytterliga principer och intressen, såsom de som gäller garantin för samhällsomfattande tjänster, allmännyttiga tjänster – inklusive inom områden av ekonomisk betydelse – målen för företagskvalitet, miljöskydd samt säkerhet och grundläggande socialt skydd. Avslutningsvis hoppas jag att vi i framtiden inte bara kommer att ha mer EU, utan ett bättre EU.

  Ryszard Czarnecki (NI). – (PL) Herr talman! Låt oss vara uppriktiga och säga att Bolkesteindirektivet var bättre, eftersom det verkligen öppnade tjänstemarknaden, och att de invändningar som uttryckts i parlamentet går emot andan av solidaritet i EU. Emellertid har denna mycket svåra kompromiss utan tvivel ett visst värde och det är bättre än att inte ha något direktiv alls. Detta är ett faktum.

Finns det någon anledning till oro? Uppriktigt sagt är det stora antalet undantag ett problem. Jag skulle tveka att kalla detta en framgång och jag skulle också avstå från att säga att detta är ett historiskt tillfälle. Låt oss vänta och se vad som händer i praktiken. Dessa undantag kan skapa en situation där den allestädes närvarande polske rörmokaren blir en ovälkommen gäst. Avslutningsvis är fan inte så svart som man vill måla honom och den polske rörmokaren är inte så hemsk som det har antytts, också av vissa ledamöter här i parlamentet.

  Małgorzata Handzlik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Tjänstedirektivet är inte bara ett lagstiftningsdokument om tjänster. Det är inte bara ett steg mot att liberalisera tjänster och göra livet mycket enklare för EU:s tjänsteleverantörer. Tjänstedirektivet är först och främst ett bevis. Det är ett bevis för alla européer att vi kan arbeta tillsammans i ett enat EU och att detta för med sig betydande fördelar för den genomsnittlige medborgaren. Det är ett bevis på att vi tillsammans kan uppnå viktiga saker inom EU och att det utifrån vår samlade erfarenhet är möjligt att uppnå en brett accepterad kompromiss.

Under arbetet med direktivet har det visat sig att vi kan övervinna splittringar längs nationella och historiska gränser och partigränser och upprätta ett balanserat lagstiftningsdokument för den 450 miljoner starka konsumentmarknaden som ligger både i tjänsteleverantörernas och i konsumenternas intresse.

Jag är nöjd med det föreliggande förslaget till kompromiss, fastän jag hade väntat mig en större grad av öppenhet och att ursprungslandsprincipen skulle behållas. Många kritiserar direktivet för att det är för liberalt, för socialt. Men enligt min uppfattning har direktivet, tack vara de hundratals timmar som har lagts ned på det och många olika personers deltagande, blivit ett lagstiftningsdokument där EU har kompromissat och nått enighet. Genom detta ser vi till att konsumenter och tjänsteleverantörer får en tillräcklig grad av skydd samtidigt som man öppnar upp och liberaliserar tjänstemarknaden.

I medlemsstaterna, inklusive Polen, inger direktivet mycket hopp om bättre arbetsmöjligheter, vilket är något som många tjänsteleverantörer och konsumenter ivrigt har väntat på.

Jag är övertygad om att vi, som företrädare för EU-medborgarna, har gjort vår plikt och att vi i dag kan rösta för direktivet med rent samvete. Det är ett viktigt steg mot integrering av den inre marknaden, fastän mycket arbete återstår att göra för att öppna den helt och hållet. Det är också en milstolpe som innebär genomförandet av de principer som lagts fram i Romfördraget, som vi inte har lyckats genomföra tidigare och vars 50-årsdag vi kommer att fira nästa år.

Arbetet med tjänstedirektivet har varit särskilt viktigt för de nya medlemsstaterna. Vid första behandlingen såg vi många exempel på nationell själviskhet, protektionism och opportunism, men vi kunde också komma fram till en gemensam nämnare som tjänar alla EU-medlemsstaters intresse.

  Anne Van Lancker (PSE). – (NL) Herr kommissionsledamot, herr rådsordförande, mina damer och herrar! Naturligtvis vill jag först av allt varmt tacka Evelyne Gebhardt och alla de ledamöter som tillsammans med mig har arbetat med detta direktiv under så många månader. Tack vare detta samarbete, och naturligtvis även tack vare mobiliseringen av fackföreningar och icke-statliga organisationer, har vi nu framför oss ett tjänstedirektiv där arbetsrätten, kollektivavtal, sociala rättigheter och konsumenträtten till fullo respekteras. Vi bör vara nöjda med detta resultat.

Jag är också nöjd med att ett betydande antal känsliga områden, nämligen sociala tjänster, hälso- och sjukvård och bemanningsföretag, inte faller inom ramen för detta direktiv eftersom de självklart behöver strängare regler om de inte ska vara utelämnade åt det fria tillhandahållandet av tjänster. Jag är tacksam att parlamentet så nära har följt rådets gemensamma ståndpunkt i denna fråga.

De ledamöter som har sagt att det finns ett antal oklarheter i rådets gemensamma ståndpunkt har naturligtvis rätt, och tillsammans med några andra ledamöter skulle jag ha velat ta bort dessa genom ett antal ändringar. Jag tror fortfarande att vårt jobb som lagstiftare handlar om att producera tydliga och begripliga texter som inte är öppna för tolkning. Dessa texters innehåll är inte oviktigt, eftersom det handlar om ämnen som arbetsrättens självständighet och definitionen av undantagna sociala tjänster, och jag delar föredragandens besvikelse över att det inte fanns någon vilja alls från rådets sida att rätta till detta genom ändringar.

Samtidigt som jag tror att den rättsliga innebörden av kommissionens tolkning är begränsad är jag icke desto mindre mycket tacksam mot kommissionen för dess tolkning eftersom jag tror att tolkningen har en mycket stark politisk betydelse som innebär ett åtagande från kommissionen, vilket andra ledamöter och jag själv säkert kommer att påminna denna kommission och dess efterträdare om. Det är därför vår uppgift att i framtida lagstiftning skapa större rättslig säkerhet för sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster.

  Sophia in 't Veld (ALDE). – (NL) Herr talman! Vissa har kallat detta en födelsedagspresent för att markera unionens femtionde födelsedag. Om jag skulle få den sortens present från mina vänner så tror jag att jag skulle leta efter nya vänner. Jag vill inte förringa allt det arbete som har gjorts, men jag röstade emot första gången och jag är rädd att jag inte kan stödja kompromissen heller.

Olyckligtvis har känslor av fruktan, konservatism och protektionism genomsyrat hela denna debatt. Denna kompromiss tillför inte mycket till vad som redan är inskrivet i fördraget. Det kanske i sig inte är en tillräckligt bra anledning att rösta emot, men vad som är en tillräckligt bra anledning är det faktum att detta direktiv verkar skapa skäl som berättigar att man undantar offentliga tjänster från reglerna för rättvis konkurrens. Jag finner att detta är ett mycket farligt exempel. Rättslig tydlighet nämndes för en liten stund sedan, men jag anser att de definitioner som använts är anmärkningsvärda för sin rättsliga oklarhet.

Anledningen till att jag anser att denna debatt genomsyras av hyckleri är att det när Västeuropa i början av 90-talet köpte de östeuropeiska företagen inte förekom någon diskussion alls. Detta är en möjlighet som EU på ett ofattbart sätt missar.

  Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Det direktiv som vi diskuterar i dag är en framgång för EU, en framgång för utvecklingen och en framgång för arbetstagarna.

Det är mycket viktigt att man efter en lång period av debatter har hittat den rätta balansen. Därför har vi å ena sidan öppningen av tjänstemarknaden och underlättandet av investeringar genom att byråkratiska, rättsliga och tekniska hinder undanröjs och å andra sidan full respekt för arbetstagarnas rättigheter – som Europeiska fackliga samorganisationen accepterade i februari – och samtidigt har vi naturligtvis undantag för vissa särskilda sektorer.

Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) säger i en av sina rapporter att 2,5 miljoner nya arbetstillfällen kommer att skapas tack vare detta direktiv. Det vore synd att inte utnyttja denna möjlighet samtidigt som man skyddar arbetstagarnas rättigheter. Vi skulle brista i vår plikt mot medborgarna, särskilt arbetstagarna.

Kommissionens ursprungliga förslag gav upphov till invändningar och missförstånd. Det är särskilt positivt att denna procedur avslutas med en mycket bred enighet inom EU. Vi har enighet i rådet och vi har en överväldigande majoritet av ledamöter i Europaparlamentet som stöder rådets gemensamma ståndpunkt. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, liberalerna och socialdemokraterna har tillsammans kommit fram till ett gemensamt synsätt och detta bevisar att EU fortfarande kan föra en dialog och utarbeta och komma fram till lösningar som medborgarna behöver, särskilt de ekonomiskt och socialt svagaste.

Jag anser att vi alla bör vara mycket nöjda med att Europaparlamentet hade en särskilt viktig roll i denna framgångsrika process.

  Joseph Muscat (PSE). – (MT) Varför har diskussionen om detta direktiv blivit framgångsrik? Jag skulle säga att det finns två anledningar till detta. För det första har vi inte behandlat arbetstagarna som siffror. I stället har vi satt arbetstagarnas och andras rättigheter före alla andra överväganden. Den andra anledningen är att vi har tagit bort hinder för rörligheten för personer, inte genom att spela ut arbetstagare mot varandra, utan genom att försöka att använda denna frihet till rörlighet för att förbättra arbetstagarnas rättigheter. Vi har inte gjort det lättare att erbjuda tjänster till sämsta möjliga villkor, och inte heller har vi uppmuntrat arbetstagare att göra detta. Denna omröstning bör tydligt signalera att det inte längre ska förekomma någon exploatering och inte heller något försök att exploatera utländska arbetstagare genom att erbjuda sämre villkor. Inte heller bör arbetstagare i ett visst land genom detta knep pressas att acceptera sämre villkor. Vidare bör arbetstagare ges full information om vilka villkor som erbjuds andra arbetstagare. Jag skulle vilja tacka Evelyne Gebhardt, Malcolm Harbour och även kommissionsledamot Charlie McCreevy för det utmärkta arbete som har gjorts.

  Karin Riis-Jørgensen (ALDE). – (DA) Herr talman! Tack för att jag har fått ordet. Till sist närmar sig förberedelsen av tjänstedirektivet sitt slut. Till sist kan vi dra en lättnadens suck efter mer än 12 år av skoj och glam och till sist kan vi se fram emot en inre marknad för tjänster, som kanske har förlorat en arm eller ett ben, men det är bättre än ingenting. Jag skulle vilja använda min korta talartid till att rikta ljuset mot problemen med att ha ett amputerat direktiv. Spel undantogs från direktivets tillämpningsområde. Vad är det emellertid som händer? Kommissionen, med Charlie McCreevy i spetsen, håller på att undersöka tipsmonopolen i inte mindre än tio medlemsstater. Hälso- och sjukvårdstjänster undantogs på samma sätt från direktivets tillämpningsområde, och ändå lade kommissionen för mindre än en månad sedan fram en ambitiös plan som gällde rörlighet för patienter. Med andra ord är konsekvenserna av att ha ett urvattnat direktiv att vi får lagstiftningen lite i sänder i stället för att få klara och exakta regler om tjänster som gäller för alla branscher och alla områden inom EU. Jag tycker att detta är förargligt, men icke desto mindre kommer jag att rösta ja i dag. Om man inte kan få det man vill så måste man vilja det man får.

  Zuzana Roithová (PPE-DE). – (CS) Jag tror att det direktiv som vi i dag antar kommer att befria tjänstenäringen från den typ av byråkrati och diskriminering som har orsakats av den höga graden av misstro mellan länder och av en brist på förtroende för den nationella konkurrenskraften. Debatten har visat hur djup klyftan mellan länderna har blivit. I dag kommer vi att bygga en bro som representerar en svårvunnen kompromiss efter tre års förhandlingar mellan parlamentet och rådet. Jag anser att vi bör förkasta vänsterns förslag, som skulle undergräva grunden för denna bro.

Så många olika typer av tjänster har undantagits från direktivet att det förefaller ha förlorat all mening. Ändå är detta inte helt och hållet fallet, eftersom det kommer att föra med sig grundläggande förändringar av reglerna. Stater kommer att bli tvungna att upphäva alla diskriminerande regler inom tjänstesektorn. Integrerade kontaktpunkter kommer att inrättas, där man kommer att övervaka alla formaliteter för långsiktigt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster i en annan stat. Tillstånd måste vara öppna för insyn och tillgängliga för alla. Att vägra att bevilja tillstånd utan skäl för detta eller att underlåta att svara under flera månader kommer inte längre att vara möjligt. Om myndigheterna inte svarar inom tidsramen så kommer tillstånd att beviljas automatiskt. Företagen kommer att spara tid och pengar eftersom de inte kommer att skicka överflödiga dokument på originalspråket eller vidimerade kopior tillsammans med översättningar. Ingen kommer att behöva skaffa sig försäkring i verksamhetslandet eller ha orealistiska mängder kapital. De dokument som gäller för att företag ska få tillstånd i hemlandet kommer att accepteras. Obligatorisk information kan också tillhandahållas elektroniskt. Det kommer att vara förbjudet att tvinga företag att registreras eller tvinga dem att inrätta ett kontor där tjänster endast tillfälligt kommer att tillhandahållas. Myndigheter kommer att börja samarbeta över gränserna med att övervaka verksamheter och systemen kommer att fungera tillsammans.

Vi skulle ha kunnat gå längre men detta kommer att på ett viktigt sätt bidra till att fullborda den inre marknaden. Efter åratal av förhalningar har en bro äntligen byggts över den europeiska misstrons klyftor. Denna bro kommer att leda till fria tjänster utan diskriminering, till tillhandahållandet av hundratusentals nya arbetstillfällen för EU-medborgare och till förbättringar i tjänsternas kvalitet. När allt kommer omkring är detta en del av unionens existensberättigande. Avslutningsvis skulle jag vilja tacka föredragandena, särskilt Malcolm Harbour.

(Applåder från höger)

  Richard Falbr (PSE). – (CS) Mina damer och herrar! I Bolkesteins namn, eller borde det vara Frankensteins, protesterade till och med EU:s fackföreningar mot det ursprungliga förslaget till direktiv som ärvts från Prodis kommission. Efter att vi nu i över två och ett halvt år förhandlat och sökt efter en kompromiss kan jag stödja det förslag som vi har här, och jag är en tidigare fackföreningsmedlem. Evelyne Gebhardt och de som bidragit till det slutliga resultatet måste få ett stort erkännande för att det ursprungliga orediga förslaget har blivit ett godtagbart direktiv.

Jag kan säga att även om jag inte är helt nöjd så kunde det ha varit värre. Men det gläder mig att jag kan notera att detta direktiv kommer att bli framgångsrikt, med allas goda vilja. Det förslag som vi har antagit är inte felfritt, men man kan inte få allting här i livet – och särskilt inte i det politiska livet. Jag är tacksam mot Europaparlamentet för resultatet. För många missnöjda tjecker kan detta förefalla som tomma fasader, men jag är ändå optimistisk.

  Šarūnas Birutis (ALDE). – (LT) Jag tror att parlamentet i dag kommer att visa sin mognad genom att ta ett steg på vägen mot Lissabonreformerna. Evelyne Gebhardt och Europaparlamentet har redan arbetat en hel del med detta direktiv efter den första behandlingen. Vi minns fortfarande påståenden i pressen att hela direktivet hade ställts på huvudet. Det är sorgligt men sant.

Mina damer och herrar! Kommissionen och rådet har visat sin respekt för parlamentet och därför har vi i dag en text som motsvarar den uppfattning som mer än 90 procent av ledamöterna har. Vi måste se till att få en återkoppling. Vi är skyldiga EU:s medborgare att se till att gemensamma beslut är trovärdiga och att en verklig kompromiss inom EU bibehålls. Parlamentet kommer att skapa ett bra prejudikat och ge EU:s företag och konsumenter ett välkomsttecken.

Jag uppmanar alla ledamöter att godkänna direktivet genom en 70-procentig omröstning. Det är dags att frigöra sektorns potential, som garanterar vår välfärd, från det byråkratiska greppet och ta ett beslutsamt steg framåt, även om det är litet.

  Alexander Stubb (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Får jag börja med en fransk observation, nämligen att när Marine Le Pen från Frankrikes extremhöger och Francis Wurtz från Frankrikes extremvänster talade, så kom de fram till exakt samma slutsatser. De kanske skulle ta och gifta sig!

Vi har idag anledning till firande, till en smula sorgsenhet och till en gnutta förhoppning. Anledningen till firandet är att vi faktiskt har fått ett tjänstedirektiv, vilket sannerligen är ett framsteg. Även jag skulle vilja gratulera både Evelyne Gebhardt och Malcolm Harbour till det arbete som de har lagt ner. Jag tycker att direktivet borde kallas Gebhardt-Harbour-direktivet.

Jag är också glad att Europaparlamentet har spelat en så väldigt stor roll i detta och jag skulle vilja gratulera det finska ordförandeskapet, Mauri Pekkarinen och särskilt Satu Mäkinen, som har visat hur tuff en finsk förhandlare kan vara.

Anledningen till att jag är sorgsen är följande. Jag anser att stämningen under debatten om tjänstedirektivet var en aning infekterad. Det gick att ana nationalism och protektionism och en antydan till främlingsfientlighet, som Lasse Lehtinen har påpekat. Vi talade bland annat om Bolkesteins direktiv och om den polske rörmokaren och vid många tillfällen försökte man att minska direktivets omfattning istället för att föra direktivet framåt. Det kanske är en smula trist, eftersom det betyder att vi har förlorat lite ömsesidig tillit.

Varför förhoppning då? Anledningen till hoppet är att vi kan leva med direktivet. Jag tror att nyckeln är att medlemsstaterna nu kan börja införliva direktivet och Europaparlamentet kan följa upp detta införlivande. Jag hoppas också att Europeiska gemenskapernas domstol kommer att tolka direktivet på ett liberalt sätt.

Jag vill avsluta med att säga att vi borde återupprätta den tillit som har funnits mellan medlemsstaterna och komma ihåg att 1957, för 50 år sedan, definierade vi denna union genom att den grundades på fyra friheter, nämligen fri rörlighet för tjänster, varor, kapital och personer.

(Applåder från mitten och från höger)

  Jan Andersson (PSE). – Herr talman! Jag vill också börja med att tacka alla involverade och alldeles särskilt föredraganden Evelyn Gebhardt som har gjort ett fantastiskt bra arbete. Jag ska under min en minut långa talartid koncentrera mig på arbetsrätten. Jag tyckte egentligen att skrivningarna från parlamentets första behandling var bättre. Jag tyckte att de skrivningar som Evelyn Gebhardt försökte få igenom i utskottet för den inre marknaden var bättre än det vi ser idag. Jag är dock helt nöjd med det som står om arbetsrätten, kollektivavtalen och liknande, eftersom det också finns ett uttalande från kommissionen.

Jag hörde att Wurtz tog upp Vaxholmsfallet, och jag vet att arbetsrättsjurister i Sverige var ytterst kritiska till McGreevy vid det tillfället. Jag har pratat med samma arbetsrättsjurister idag, vilka anser att detta uttalande är alldeles utmärkt när det gäller arbetsrätten. Jag delar deras uppfattning och anser att uttalandet kombinerat med själva betänkandet är bra.

Avslutningsvis vill jag säga att detta är viktigt och att detta är parlamentets förslag. Parlamentet har fått alla sina viktiga synpunkter tillgodosedda. Det är därför lätt att rösta ja idag.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Vi håller för närvarande på att besluta om hur det ska gå för en av de viktigaste bitarna i den lagstiftning som kommer från Europaparlamentet.

Tillsammans med parlamentsledamöter från de nya medlemsstaterna betraktade vi i den politiska ärlighetens namn inte Bolkesteindirektivet som en fågelskrämma, utan snarare som ett bra tillfälle för den utvidgade unionen. Från början på vår mandatperiod i parlamentet har vi aktivt deltagit i stormiga diskussioner och förklarat att det krävs avreglering av tjänstemarknaden för att kunna skapa nya arbetstillfällen, öka tillväxttakten inom EU och uppfylla våra ambitioner att bli den främsta deltagaren i den globala konkurrensen. Vi har försökt övertyga våra kolleger om att den polske rörmokaren inte är ett hot utan en fördel för EU:s inre marknad.

Europaparlamentet har godkänt en kompromiss som delvis avreglerar marknaden men bibehåller skyddet för den på ett antal områden. Detta är inte en idealisk lösning, men man kan känna sig nöjd med att den nyckelprincip som utarbetats av PPE-DE – friheten att leverera tjänster – garanterar en jämvikt mellan ett socialt och ett liberalt EU när det gäller att öppna tjänstesektorn, och samtidigt tillhandahåller den förnuftiga förfaranden för små och medelstora företag samt hög kvalitet på tjänster och konsumentskydd.

Jag vill tacka Evelyne Gebhardt, Malcolm Harbour och alla medföredragande för deras arbete, och det gläder mig att kommissionen och rådet har godtagit den kompromiss som Europaparlamentet uppnått på de känsliga områdena. De goda nyheterna är att rådets dokument om den gemensamma ståndpunkten motsvarar den ståndpunkt som Europaparlamentet uppnådde vid den första behandlingen.

Genom dagens historiska omröstning kan Europaparlamentet bli den arkitekt som skapade EU:s gemensamma tjänstemarknad. Jag förväntar mig att medlemsstaterna uppträder med en liknande ansvarskänsla och införlivar tjänstedirektivet i sin nationella lagstiftning på mindre än tre år. Jag är säker på att tjänstedirektivet blir precis den rätta presenten till EU:s jubileum.

  Dariusz Rosati (PSE). – (PL) Herr talman! I dag, efter två år av tuffa förhandlingar kommer Europaparlamentet att slutgiltigt anta tjänstedirektivet. Det är en bra dag, inte bara för den polske rörmokaren, utan också för EU:s konsumenter och företag. Tjänstesektorn svarar för 70 procent av EU:s ekonomi. Därför är det så viktigt att öppna den för konkurrens och ge företagen möjlighet att fritt hämta och leverera tjänster i hela EU.

Den kompromiss som uppnåtts är naturligtvis långt ifrån idealisk, och den motsvarar inte alla våra förväntningar. Under diskussionen dök det upp många missförstånd och ideologiska oenigheter. Alltför mycket propaganda förekom när det gällde social dumpning, och man tänkte alltför lite på vad som gagnade EU som helhet. Rationell rädsla för konkurrens från andra medlemsstater har också inneburit att man inte tagit tillräcklig hänsyn till rationella argument och ekonomisk logik. Nu kommer avregleringen av tjänstemarknaden att resultera i att BNP ökar i alla medlemsstater. Avregleringen är en kraftfull drivfjäder för skapande av hundratusentals nya arbetstillfällen.

Även om det förslag till direktiv som diskuterats i dag inte är perfekt, är det ett viktigt steg framåt. Jag uppmanar ledamöterna att anta det utan ändringar.

  Roberta Angelilli (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om EU ska stödja tillväxt och sysselsättning måste det vidga marknaden och rensa bort den överdrivna byråkrati som finns i denna sektor. Men detta får inte inverka menligt på arbetstagarnas rättigheter eller leda till exploatering eller social dumpning. Trots att man efter en hård parlamentarisk kamp har undantagit en rad socialt viktiga tjänster från det ursprungliga direktivet är den text som vi ska rösta om tvetydig, och den bestämmer fortfarande inte klart var gränsen går mellan detta direktiv och arbetslagstiftningen och de nationella trygghetssystemen.

Trots de förnyade försäkringar vi fått under förmiddagen kräver vi därför att direktivet, när det faktiskt har införlivats, ska respektera nationella förlikningsförfaranden och inte kringgå kollektivavtal för hela sektorer. Framför allt kräver vi att genomförandet av direktivet övervakas noggrant så att de bestämmelser som skyddar anställdas och konsumenters rättigheter samt hälsa och säkerhet på arbetet inte kränks.

  Stefano Zappalà (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Under förra mandatperioden och delar av denna period arbetade jag med andra direktiv och initiativ om genomförandet av den inre marknaden, tillsammans med Evelyne Gebhardt och Malcolm Harbour. Det är bara i sin ordning att jag nu formellt gratulerar Evelyne Gebhardt, eftersom vi förutom med direktivet om tjänster också arbetade tillsammans med direktivet om yrkeskvalifikationer under förra mandatperioden.

Det aktuella direktivet, som alltså är en grundläggande del av det genomförande som föreskrivs i fördragen om den inre marknaden, är när allt kommer omkring också resultatet av annat lagstiftningsarbete som vi har genomfört tillsammans med Evelyne Gebhardt och Malcolm Harbour. Detta i grunden viktiga direktiv kommer helt säkert att bära Evelyne Gebhardts namn, och jag vill gratulera henne till den skicklighet med vilken hon har lyckats, inte nu utan vid den första behandlingen, att åstadkomma att det aktuella direktivet slutförs framgångsrikt på detta viktiga område.

Jag är inte säker på om alla känner till att den lagstiftning som vi antar syftar till att harmonisera de nationella systemen, och inte till att tvinga sig på dem. Detta är en princip som jag anser måste vara klar för var och en. Medan vi förbereder oss för att ta ytterligare ett steg mot att slutföra den inre marknaden måste det erkännas och tydligt påpekas än en gång – jag hörde att ett namn som inte längre existerar svävade omkring här i kammaren – att Europaparlamentet, i jämförelse med de nationella egenintressen som företräds av rådet och med de andra egenintressen som företräds av kommission, är den institution som lyckas med att lösa mycket viktiga frågor.

  Maria Matsouka (PSE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Majoriteten i Europaparlamentet anser att Bolkesteindirektivet inte har existerat sedan i februari. Det ursprungliga förslaget har i själva verket förbättrats och vissa av de farliga villkoren har övergetts. Detta gjordes efter en hård kamp från socialdemokraterna och vänstern. Men den nyliberala andan finns kvar i rådets gemensamma ståndpunkt genom att viktiga frågor om rättigheterna för EU:s arbetstagare inte klargjorts. Dessutom har tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inte undantagits, och i artikeln om ursprungslandsprincipen råder fortfarande principen om oklarhet. EG-domstolen kommer att uppmanas att undanröja kryphålen genom att, på samma sätt som man har gjort på andra områden, skapa en liberal rättspraxis som gynnar företag under förevändning att man fullbordar den inre marknaden.

Vi lade fram ändringar tillsammans med de franska och belgiska socialdemokraterna, och vi ska stödja alla förslag som ytterligare kan förbättra texten. Men vid sidan om själva texterna, som styrs av denna avsiktliga oklarhet, finns det en verklighet, och denna verklighet bestäms av arbetslösa, fattiga och desillusionerade arbetare. Nonchalera dem inte, eller gör åtminstone inte narr av dem.

  Charlotte Cederschiöld (PPE-DE). – Herr talman! Ett stort principiellt steg tas i Europaparlamentet idag. Kompromissens kanske starkaste livräddare är, som jag ser det, PPE-DE-gruppen och ALDE-gruppen. Jag vill rikta ett särskilt tack till Malcolm Harbour som jag tycker har gjort en stor insats, men även till Evelyn Gebhardt förstås. Ett brett stöd är skapat ur en politisk konflikt av Europaparlamentet. Tjänstedirektivet är efterlängtat av många. Jag vill påminna om rättighetsstadgans väldigt starka etableringsrätt.

Sveriges nya regering försöker nu förenkla reglerna på arbetsmarknaden och göra det mer lönsamt att arbeta. I dessa insatser får man nu extra skjuts av detta direktiv som gör de europeiska marknaderna mer tillgängliga. Företagen kommer nu att möta färre hinder på en av världens största marknader med stora tillväxtmöjligheter. Det finns beräkningar på 600 000 nya arbetstillfällen som ska tillkomma. För svensk arbetsmarknad, med 70 procent i tjänstesektorn, betyder detta stora förbättringar.

Tjänstedirektivet innebär dock en grund, ett första steg, men inte det sista. Visst kan man önska mycket mer, men jag tror att de andra stegen också kommer när tiden är mogen. De uteslutna områdena, som är för många, till exempel hälsoområdet, omfattas ju fortfarande av fördragets regler, vilket lyckligtvis även kommissionsledamoten är medveten om. Arbetet på detta område fortsätter således. Tack till alla som bidragit. Stort tack även för kommissionens insatser att förbättra för företagen och konsumenterna som förhoppningsvis leder till bättre kvalitet till lägre priser på vissa tjänster – en vinst för medborgarna.

  Proinsias De Rossa (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera Evelyne Gebhardt till hennes enorma målmedvetenhet och politiska kunskaper. Andra har givetvis spelat en viktig roll, men jag är rädd att hon har fått dra det tyngsta lasset.

Resultatet är en framgång, med tanke på alla omständigheter för medborgarna som arbetstagare, konsumenter och tjänsteleverantörer. Resultatet visar att det är möjligt att uppnå ett effektivt och rättvist utfall för 25 medlemsstater trots alla våra olikheter. De som struntar i denna mångfald fortsätter att avslå kompromissen, detta gäller i synnerhet den självutplånande GUE/NGL-gruppen som struntar i att det viktigaste kravet som de har ställt – nämligen att ta bort ursprungslandsprincipen – faktiskt har uppnåtts.

Rådet måste nu sluta upp med att leka med arbetsrätten i Europa. Förra veckans fars kring arbetstidsdirektivet var skamlig. Ge oss ett arbetstidsdirektiv som går att genomföra och fungerar och ett verkningsfullt direktiv om utstationering av arbetstagare. Om inte rådet gör det kommer det att få fortsätta att styra över medborgare som fruktar för kvaliteten på arbetslivet och befarar en kapplöpning mot botten, samtidigt som denna rädsla tär på Europas hjärta.

  Simon Coveney (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Idag är en bra dag för Europeiska unionen. Arbetet med att nå en överenskommelse om tjänstedirektivet har inte varit enkelt. Ingen politisk grupp i parlamentet har fått precis som den velat, men vi har lyckats nå en kompromiss som går att genomföra och som är godtagbar för de allra flesta ledamöter. Viktigast av allt, parlamentet sänder en viktig signal idag till kommissionen och rådet om att gå vidare och förverkliga detta direktiv så snart som det bara är praktiskt möjligt. Av den anledningen har min grupp ansett att vi inte vill lägga till något till direktivet i det här skedet, då vi inser att det inte vore bra att på nytt ta upp debatten i parlamentet eller i rådet.

Införlivandet av tjänstedirektivet kommer att ge den tröga EU-ekonomin ett välbehövligt uppsving i detta skede. Tjänstesektorn är avgörande för Europas ekonomiska tillväxt och välstånd, då den bidrar med närmare 70 procent av EU:s BNP. Både företag och konsumenter borde tjäna på att skapa en mer öppen gemensam marknad för tjänster. För tillfället står tjänster för endast 20 procent av handeln mellan medlemsstaterna. Direktivets målsättning är att avlägsna många av de hinder som finns för handel och tjänster över gränserna och att minska den byråkrati som företag, särskilt små och medelstora företag, råkar ut för när de försöker expandera över gränserna in på nya EU-marknader. De europeiska små och medelstora företag som har kapacitet att växa har haft ett särskilt ogynnsamt läge på grund av de kostnader som förr förknippats med administration och juridiska krav. De kan se fram emot fördelarna med direktivet, som dramatiskt minskar trycket på den framtida handeln över gränserna.

Direktivet är oerhört viktigt för mitt eget land, som är nettoexportör av varor och tjänster. Jag hoppas att irländska företag och tjänsteleverantörer nu kommer att dra nytta av den förenklade miljön för att tillhandahålla tjänster i hela EU.

Tjänstedirektivet kommer att underlätta tillväxten, öka antalet arbetstillfällen och ge ökad ekonomisk omsättning i tjänstesektorn i hela EU, samtidigt som det sociala skyddet och skyddet för arbetstagarna tryggas.

Som parlamentets sista talare i denna debatt önskar jag kommissionsledamoten lycka till med att se till att detta direktiv genomförs utan dröjsmål.

(Applåder)

  Charlie McCreevy, ledamot av kommissionen. (EN) För att undvika missförstånd bekräftar jag att kommissionen kommer att godta ändringsförslagen 40, 41 och 42, som berör kommittéförfarandet och introducerar det föreskrivande förfarandet med kontroll. Kommissionen avvisar alla övriga ändringsförslag.

Problemen som ändringarna belyser hanterades i de uttalanden jag gjorde i början av debatten. Flera ledamöter har haft synpunkter på rättssäkerheten och huruvida direktivet kommer att leda till en mängd tvister som måste lösas av Europeiska gemenskapernas domstol. Jag delar inte den oron. Det finns ett brett samförstånd kring den här texten mellan medlemsstaterna och jag vill minnas att ingen medlemsstat röstade emot den gemensamma ståndpunkten. En stor majoritet av parlamentets ledamöter antyder att de kommer att stödja texten i den omröstning som snart kommer att ske. Med en så bred samstämmighet kan jag inte se varför medlemstaterna inte skulle respektera direktivet. Alla håller med om att vi måste ge tjänstesektorn en knuff och det är precis vad det här direktivet kommer att göra.

Under gårdagens debatt om kommissionens arbetsprogram poängterade Malcolm Harbour och andra en viktig detalj om genomförandet av programmet och dess resurser. Från kommissionens sida kommer vi omedelbart att fokusera på direktivets införlivande och genomförande. Att förenkla livet för tjänsteleverantörer och deras kunder är ett hårt arbete. Medlemsstaterna har tre år på sig att genomföra direktivet. De bör börja omedelbart, inte för att jag säger det utan för att deras ekonomier behöver det här direktivet och kommissionen kommer att hålla medlemsstaterna ansvariga.

Den breda samstämmighet som idag blivit tydlig är resultatet av ett antal viktiga förnyelser i vårt sätt att stifta lagar inom EU. För det första axlade parlamentet sin roll som medlagstiftare och istället för att välja den enkla vägen och avvisa ett starkt kontroversiellt förslag, kavlade ledamöterna upp skjortärmarna och nådde en överenskommelse om viktiga ändringar i texten som gjorde den godtagbar för alla partier. För mig var detta ett viktigt bevis på hur mogen denna institution har blivit.

För det andra följer ordförandeskapet parlamentets linje och det har arbetat hårt för att uppnå den här samstämmigheten. Förutom att bjuda in Europaparlamentets ledamöter till konkurrenskraftsrådets informella möte, där diskussioner fördes direkt med ministrarna, organiserade ordförandeskapet ett antal möten med arbetsmarknadens parter. Allt detta bidrog i stor utsträckning till den överenskommelse som ni senare idag kommer att rösta om. Det är passande att några av dessa förnyelser skedde under det finska ordförandeskapet eftersom det är dess motto.

Slutligen vill jag nämna två saker. Förutom mitt tack till Evelyne Gebhardt, Malcolm Harbour och alla andra – många ledamöter av olika partifärg har bidragit till den breda samstämmighet som nåtts, enormt mycket hårt arbete har lagts ned och ledamöterna har verkligen hyllats här – vill jag också poängtera att ett antal av kommissionens tjänstemän har arbetat väldigt hårt för att genomföra förändringarna och att utveckla texten från det som parlamentet producerade vid första behandlingen till den text som sedan skickades vidare till rådet. Jag vill verkligen erkänna denna insats.

För de av oss som ibland ägnar oss åt lite vadslagning, vilket flertalet parlamentetsledamöter knappast gör, tror jag inte att ni för ett år sedan skulle ha satsat så mycket på att vi skulle nå dit vi har nått idag. Detta har vi gjort tack vare många människor här i parlamentet, men också i de olika medlemsstaterna och i kommissionen. Jag vill speciellt hylla alla de människorna.

Till sist har jag personligen fått ytterligare en oväntad förmån: jag har fått lära känna ett stort antal ledamöter inom alla grupper under de senaste två åren. Detta hade kanske inte hänt om jag inte hade arbetat med det mycket kontroversiella tjänstedirektivet, och jag vill tacka er för det.

(Applåder)

  Mauri Pekkarinen, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill helt kort tacka er för en mycket intressant och konstruktiv debatt. EU:s gemensamma mål är att förbättra vår ekonomi när det gäller produktivitet och konkurrenskraft och att öka sysselsättningen. Det är mycket viktigt att skapa en mer livskraftig inre marknad för tjänster om vi ska uppnå dessa mål.

Jag vill tacka er alla. Jag väntar ivrigt på den kommande omröstningen.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) När det gäller UNICE (den europeiska arbetsgivarorganisationen) är den överenskommelse som rådet uppnått i fråga om Bolkesteindirektivet ett ”viktigt” och ”lovande” steg framåt. Direktivet måste därför ”införlivas och genomföras korrekt och snabbt” så att UNICE och dess nationella medlemmar – i Portugal är det AIP (den portugisiska industriorganisationen) och CIP (portugisiska industriförbundet) – kommer att ”bidra aktivt”.

Så säger företrädarna för de större ekonomiska grupperna. De ser detta ”steg” som ett nytt tillfälle att utnyttja arbetarna och ett tillfälle till ekonomisk dominans. Direktivet kommer att tjäna till att underminera medlemsstaternas nationella suveränitet när det gäller att definiera, skydda och finansiera allmänna tjänster samt att definiera normer för hur man ska erbjuda tjänster som helhet. Det kommer också att stärka överstatliga organisationer som kommissionen och EG-domstolen gentemot medlemsstaterna. Tyngdpunkten kommer att ligga på konkurrens, vilket kommer att få förödande följder för arbetstagarnas rättigheter och för de tjänster som erbjuds medborgarna.

Detta är ett oacceptabelt förslag, som måste avvisas.

Slutligen vill jag belysa socialdemokraternas roll (socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet) som med hjälp av ”taktiska” spetsfundigheter hjälpte till att urvattna syftet med och omfattningen av det föreslagna direktivet. Ursprungligen föreslog de direktivet och gjorde sedan (kosmetiska) ändringar i det, bara för att på nytt bekräfta stödet för det som de tidigare påstod sig ha avvisat.

  Katalin Lévai (PSE). – (HU) Direktivet är utan tvekan ett viktigt steg som gör att man kan gå bortom de teoretiska principerna i Romfördraget och åstadkomma praktiska villkor för den fria rörligheten för tjänster. Jag hoppas att vi genom att initiera en av de fyra friheterna gör det möjligt att undanröja den dåliga ovanan att medlemsstaterna genom talrika metoder förhindrar att den principen genomförs.

Med tanke på de ändringar som gäller undantag är det samtidigt diskutabelt vilka områden som i praktiken ska undantas från direktivet om fri rörlighet för tjänster, och om det i sin nuvarande form fyller sitt ursprungliga syfte. Jag anser att parlamentet har missat ett gynnsamt tillfälle att stödja ett förslag som genom att skapa en enad inre marknad effektivt skulle främja en förbättrad konkurrenskraft inom EU.

Å andra sidan anser jag att det är lovvärt att man i direktivet fullständigt respekterar rätten till kollektivförhandlingar och undertecknande, utvidgande och genomförande av kollektivavtal, samt strejkrätten och rätten för arbetsmarknadens parter att vidta åtgärder i enlighet med medlemsstaternas bestämmelser som styr förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.

Även om vi inte kan känna oss fullständigt nöjda med resultatet eftersom listan över undantag och begränsande villkor kanske är för lång, anser jag ändå sammanfattningsvis att direktivet täcker ett brett spektrum av ekonomiska handlingar och kommer att ålägga EU:s medlemsstater en viss disciplin. Jag menar alltså att det är mycket viktigt att företagen tack vare direktivet kommer att bli bättre informerade, mer kunniga och mindre beroende.

  Georgios Toussas (GUE/NGL). – (EL) Direktivet om avreglering av tjänster främjar det europeiska kapitalets reaktionära ambitioner. Det stärker monopolet på tjänstemarknaderna med särskilt ogynnsamma efterverkningar på kvalitet, säkerhet och kostnader för tjänster. Det ger monopolen möjligheten att åtnjuta billiga tjänster från tjänsteleverantörer i andra medlemsstater. Det drar nytta av den gemensamma inre marknaden för att sänka priset på arbetskraft och utnyttja den och skördar därigenom orimliga vinster. Det främjar liberalisering och stora företags inträngande i en rad allmänna tjänster. Det ifrågasätter rättigheter som har tillkämpats med svårighet. Det sätter press på arbetarklassen i alla medlemsstater genom att diskriminera arbetarna i syfte att reducera anställningsförhållandena till minsta gemensamma nämnare. Det inför lagstiftningsändringar på bekostnad av arbetarklassen och dess rättigheter. Det åtföljs av reaktionära ändringar av arbetslagstiftningen som redan behandlas efter trepartssamarbetet mellan EU:s regeringar, plutokratin och de enade fackföreningarna.

Det grekiska kommunistpartiet uppmanar arbetarklassen och gräsrötterna att intensifiera sin kamp mot den gräsrotsfientliga politik som utövas av EU och regeringarna i medlemsstaterna, för att bidra till att ändra kraftförhållandet på politisk nivå och fackföreningsnivå och göra deras verksamhet mer effektiv, i syfte att tillfredsställa den arbetande gräsrotsfamiljens moderna behov.

(Sammanträdet avbröts kl. 11.30 i avvaktan på omröstningen, och återupptogs kl. 11.45.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman