Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 november 2006 - Strasbourg

8. Röstförklaringar

  Talmannen. Nästa punkt är röstförklaringarna.

– Betänkande: Joan i Marí (A6-0372/2006)

  Josu Ortuondo Larrea (ALDE). – (ES) Herr talman! EU:s grundläggande motto är ”Förenade i mångfalden”. Sedan första början har vi försökt bygga ett gemensamt område, och inte bara ett ekonomiskt område utan framför allt ett område med livschanser och frihet. Vi gör det bland människor och nationer som har mycket gemensamt. Jag hänvisar inte bara till de strategiska, politiska och sociala intressen som vi delar, utan också till våra värderingar, våra vanor och vår livssyn.

Vi har en gemensam kulturell bakgrund som grundar sig på grekiskt tänkande, romersk rätt, kristendomen, reformationen, upplysningstiden, renässansen och till och med globaliseringen. Men samtidigt är det inte fråga om annat än att vi fortfarande har kulturella skillnader och särskilda identiteter, och i synnerhet våra egna språk. Denna mångfald skulle kunna ses bara som ett hinder, men den är i själva verket en källa till stort välstånd och stor vitalitet.

Även om det inte godkändes röstade jag därför för förslaget att EU-fördraget skulle ändras, så att vi kan få gemenskapslagstiftning när det gäller respekt och skydd för språken, särskilt minoritetsspråken, samt att det kan inrättas en byrå inom EU för språklig mångfald och flerspråkighet.

Jag har också röstat för att främja möjligheten för alla EU-medborgare att lära sig åtminstone två andra språk än sitt eget, eftersom jag anser att det är det bästa sättet att åstadkomma ömsesidig förståelse, samlevnad och enighet.

  Michl Ebner (PPE-DE). – (DE) Herr talman! När det gäller flerspråkighet är jag positiv till att detta betänkande av Bernat Joan i Marí har antagits. Jag röstade faktiskt för det, låt vara med ett antal reservationer, som jag fortfarande har. Jag anser att varken kommissionen eller ledamöterna under omröstningen här i kammaren – åtminstone majoriteten – visade tillräckligt mod när det gällde ett antal ändringar. Flerspråkighet är en förutsättning för tolerans och acceptans, och mer måste göras på detta område för att gynna förståelsen inom EU.

Det är ett faktum att parlamentet beslutade att kommissionen ska studera frågan om att inrätta en byrå och lägga fram en rapport för parlamentet om detta, och det är också sant att kommissionen uppvisat brister i det avseendet. Denna försummelse måste ställas till rätta.

Enligt förfarandet i parlamentet ska en rapport läggas fram innan de relevanta debatterna hålls och besluten fattas.

  Tomáš Zatloukal (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Det är goda nyheter att den nya ramstrategin för flerspråkighet har antagits. De enskilda medlemsstaterna kommer att få ansvaret för att genomföra denna politik. Vissa medlemsstater håller för närvarande på med att genomföra ändringar i sina utbildningssystem. Undervisning i främmande språk, som ett medel både för kommunikation och för att erkänna den kulturella mångfalden, utgör en viktig del i dessa ändringar.

Vi måste ge ett entydigt stöd till en europeisk indikator för språkkunskaper om vi på bästa vis ska kunna utnyttja enskilda system för aktuella språkkunskaper i undervisningsplaneringen. Motiveringen för att lära ut främmande språk ökas också av öppenheten i fråga om språktester och språkcertifiering, vilket gynnar innehavarna i deras framtida karriärer.

Betänkandet bidrar i hög grad till att stärka undervisningen i främmande språk, förbättra konkurrensförmågan hos arbetskraften och stärka kommunikationen mellan medborgarna och EU:s institutioner. Det är ytterligare en anledning till att jag röstade för detta betänkande.

  Andreas Mölzer (NI). – (DE) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande. Mitt i all eufori kring flerspråkigheten får vi inte glömma de brister som de allt mer sjunkande resultaten i PISA-studierna har avslöjat.

Antalet utländska elever i skolklasserna bör helt självklart begränsas till 30 procent för att underlätta integrationen, bibehålla kvalitetsnormerna och minska riskerna för kulturella konflikter. Jag anser därför att ett nöjaktigt behärskande av det lokala språket bör bli normen inom EU innan vanlig utbildning påbörjas, och om så krävs bör ökat språkligt stöd ges, till exempel i form av ett extra år på daghem eller i förskola.

  Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag vill lägga till mina reservationer till dem som gavs av min kollega Andreas Mölzer. Det finns en del utmärkta saker i betänkandet, särskilt att det där påpekas att undervisning i engelska inte behöver subventioneras av EU.

Det inkluderar en extremt ambitiös ståndpunkt som syftar till att göra alla sextio, eller hur många de nu är, minoritetsspråk till officiella språk, men detta är i viss mån en nackdel för EU:s 21 nationella språk, av vilka vissa i någon utsträckning redan är hotade. Lettiska, litauiska, estniska, ungerska och slovenska är inte språk för internationell kommunikation. Till och med statusen för italienska, tyska och franska är något oroande.

Det är något ologiskt att det i betänkandet föreslås besparingar på grund av att dessa officiella EU-språk inte nödvändigtvis betraktas som arbetsspråk i alla delegationer, och detta skulle frigöra medel till regionala språk. I går hade vi det ganska beklagliga exemplet med statschefen som nyligen blivit helt oberoende och som ansåg att han i stället för att tala sitt modersmål var skyldig att tala engelska, trots att han hade studerat i Strasbourg! Detta bådar inte gott, enligt min åsikt, för utvecklingen av flerspråkighet inom EU.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för Joan i Marí-betänkandet om en ny ramstrategi för flerspråkighet, även om jag har vissa reservationer mot några av de förslag och ändringar som har antagits.

Jag anser att EU:s strategi för flerspråkighet bör omfatta undervisning i och främjande av ”europeiska världsspråk”, ett begrepp som gäller för portugisiska, som är det tredje mest talade EU-språket i världen (efter engelska och spanska, och före tyska, franska och italienska). På grund av att det är unikt och att det talas av ungefär 200 miljoner människor i åtta länder, fördelat på fem kontinenter, bör portugisiska vara ett av EU:s officiella språk. I betänkandet har man misslyckats med att erkänna detta, vilket man borde gjort.

Portugisiska är den starkaste länken mellan kontinenterna, eftersom det är ett medel för kommunikation, det råmaterial som används av stora poeter och författare, och har en värdighet som fötts ur åttahundra års historia.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer med viss motvillighet att stödja detta betänkande. Jag upplever att den ändlösa tillökningen av språk till EU:s samling officiella språk inte nödvändigtvis underlättar institutionernas arbete. Jag håller med om att ledamöterna i Europaparlamentet måste ha möjlighet att tala och lyssna till sitt eget språk, men det gäller inte nödvändigtvis kommissionens eller rådets ledamöter.

Vi har nu en onormal situation där gaeliska är tillgängligt för personer från Skottland, spanska för personer från Gibraltar men inte walesiska för personer från Wales. Om vi nu ska lägga till ytterligare språk vädjar jag om ett av dessa blir det språk som talas i en del av min valkrets, nämligen corniska. Det är ett minoritetsspråk, men det potentiella antalet talare är minst lika många som de som talar maltesiska, ett av gemenskapens officiella språk.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Flerspråkighet är viktigt för den fria rörligheten inom Europeiska unionen. Därför har vi röstat för betänkandet i dess helhet.

Vi har däremot röstat mot förslag till vissa skrivningar, bland annat om en språklagstiftning för EU, inrättandet av ett institut för språklig mångfald och/eller flerspråkighet och om inrättandet av en arbetsgrupp mellan EU-institutionerna som ska verka för en ändring i EU-fördraget i syfte att skapa en rättslig grund för begreppet ”respekt för språklig mångfald”.

Som alltid kommer Europaparlamentets elefantsjuka in i bilden. Vi vill påminna om att medlemsländerna har ett exklusivt ansvar för undervisningens organisation samt att utbildningssystemens innehåll ska respekteras fullt ut. Följaktligen är det medlemsländernas ansvar att se till att invånarna i deras respektive länder får en fullgod språkutbildning.

  Sérgio Marques (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag vill gratulera Bernat Joan i Marí till hans viktiga och lägliga betänkande om en ny ramstrategi för flerspråkighet, som jag ger mitt fulla stöd. Jag välkomnar de föreslagna åtgärderna för att främja flerspråkighet i EU.

Förekomsten av olika språk inom EU är ett kännetecken som är speciellt för den europeiska integrationsprocessen och en nyckelkomponent för den europeiska kulturen. Studier av olika språk, vilket är det mål som kallas för ”modersmålet + 2” i Lissabonstrategin, bör uppmuntras i syfte att underlätta kommunikationen mellan människor från olika länder och skapa acceptans för olikheterna mellan dem.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet och välkomnar varmt dess åtgärder för att skydda och stärka användningen av minoritetsspråk. Däremot bör inte en uppmuntran till flerspråkighet förvrängas till överdrivna och onödiga krav på tolkning och översättning till regionala språk.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande eftersom flerspråkighet är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat och eftersom jag anser att EU bör sända ut ett ljudligt och tydligt budskap om att främja språklig mångfald på sitt territorium.

När det gäller den europeiska indikatorn för språkkunskaper som nämns i betänkandet vill jag upprepa de argument som jag lade fram i min skriftliga förklaring i frågan.

Vi behöver anta en europeisk indikator för språkkunskaper för att åtgärda bristen på kontrollerbara uppgifter om språkkunskaper bland EU:s medborgare. Men denna indikator behöver inte begränsas till de fem mest talade språken i EU. Bland andra faktorer måste vi ta hänsyn till profilen för andra europeiska språk runt om i världen. Detta är en nyckelaspekt, och EU måste införliva den i sin policy för öppenhet gentemot och samarbete med resten av världen.

Därför är min röst för ändringsförslag 4 ett sätt att betona uppmaningen till kommissionen att slå fast en särskild tidtabell för att utöka indikatorn till alla de officiella EU-språken, som jag föreslog i min skriftliga förklaring.

  José Ribeiro e Castro (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag är glad att parlamentet har infogat mitt bidrag till att erkänna den strategiska och globala vikten av de europeiska världsspråken i den nya ramstrategin för flerspråkighet.

Runt om i världen har 350 miljoner människor engelska som sitt modersmål. Spanska är modersmålet för 280 miljoner människor. Portugisiska är modersmålet för 230 miljoner, och 125 miljoner har franska som modersmål. Dessa siffror och den geografiska spridningen av dem som talar dessa språk visar på betydelsen av de europeiska språken med en global profil. Dessa språk ökar vår förmåga att upprätthålla och stärka direkta förbindelser och kontakter med andra delar av världen, utan behov av några mellanhänder.

När det gäller en annan aspekt av frågan är jag medveten om att de som motsätter sig ett främjande av flerspråkighet inom EU pekar på kostnaderna som en av anledningarna till att man bör lämna flerspråkigheten åsido, eller ersätta den med ett arbetsspråk, eller bara några få.

Det kan inte förnekas att det kostar pengar. Men trots de ekonomiska argument som man kommer dragande med måste man komma ihåg att det finns ett mycket goda skäl för denna kostnad, som bara är en av de kostnader som ingår i byggandet av det moderna EU, nämligen att främja våra traditioner. Flerspråkighet kostar helt säkert mindre än krigföring, och det är en kraftfull kulturell verksamhet.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Flerspråkighet är ett viktigt koncept. Vi måste erkänna att Europaparlamentet är unikt med simultan översättning till 21 olika språk, snart 23. Men om vi ska uppnå målet med att alla EU:s invånare ska kunna sitt modersmål plus ytterligare två språk behöver vi stöd på medlemsstatnivå.

I Skottland väljer allt färre att studera främmande språk i skolan och på universiteten och det är en trend som måste vändas. Jag är glad över att skotska tioåringar lär sig ett främmande språk i skolan. Deras ansträngningar bör uppmuntras och stödjas. Den skotska regeringens stöd till gaelisk grundskoleundervisning bör också berömmas.

– Europeiska unionens allmänna preferenssystem (B6-0578/2006)

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Önskemålet om att beviljandet av det allmänna preferenssystemet till vissa länder – det vill säga privilegierad tillgång till EU:s marknader för dessa länders export – ska göras beroende av att de uppfyller ILO:s minimibestämmelser, är en bra sak.

Jag befarar emellertid att vi fortfarande befinner oss i ett stadium av fromma förhoppningar, vilket brukar vara fallet med denna typ av resolutioner. Trots klausulerna med krav på respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande ”sociala” rättigheterna, med vilka Bryssel pepprar sina internationella handelsavtal, anser jag att Bryssel aldrig har bestraffat någon överträdelse av dessa rättigheter eller genomdrivit dessa klausuler. Man samtycker till handel med Kina och har stött landets anslutning till WTO, trots att vi känner till arbetsförhållandena i detta kommunistland, vi känner till förekomsten av Laogailäger och tvångsarbete, det politiska förtrycket och bristen på friheter, och till och med den systematiska kränkning av äganderätten och den storskaliga förfalskning och kopiering som utövas där.

Problemet handlar om trovärdighet, och här har inte EU någon sådan.

  Richard Howitt (PSE), skriftlig. (EN) Fler fackföreningsmedlemmar mördas i Colombia varje år än i resten av världen tillsammans. 2005 dödades 70 fackföreningsmedlemmar, medan 260 fick dödshot, 56 avgick på eget bevåg, sju stycken överlevde attacker där sprängmedel eller eldvapen användes, sex kidnappades och tre försvann.

Kommissionen har skrutit över sina framgångar med att anpassa Allmänna preferenssystemets fördelar efter standarderna för rättigheter. Till och med ILO har sagt att Colombia inte rättar sig efter deras grundläggande arbetsregler, vilket är ett krav för att åtnjuta fördelarna med Allmänna preferenssystemet. En ratificering av ILO-konventionen är inte detsamma som att genomföra den, något som fackföreningsmedlemmarna i Colombia kan vittna om.

Jag välkomnar därför denna resolution och kommissionsledamot Peter Mandelsons uttalande under debatten, och uppmanar kommissionen att se över Colombias status inom Allmänna preferenssystemet. Annars kommer det även i fortsättningen att verka som om ett land som mördar sina fackföreningsmedlemmar blir belönat för det.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar den här omröstningen. I alldeles för många länder som får stöd från Allmänna preferenssystemet sker upprepade kränkningar av arbetstagarnas rättigheter. Kommissionen måste genom regelbundna och tydliga utvärderingar försäkra att de relevanta ILO-konventionerna genomförs.

– Betänkande: Gebhardt (A6-0375/2006)

  Oldřich Vlasák (PPE-DE). – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill förklara varför jag röstade för den föreslagna rekommendationen till ett direktiv om tjänster på den inre marknaden. Först vill jag säga att jag är övertygad om att det är bra att EU:s institutioner efter tre år av utdragna förhandlingar har nått ett beslut om framsteg i riktning mot en avreglering av den fria rörligheten för tjänster. Detta kommer att leda till mer än en halv miljon nya arbetstillfällen och stödja den ekonomiska tillväxten i våra länder.

Även om direktivet i sin slutliga utformning inte helt motsvarar min ursprungliga idé om avregleringen av tjänster på EU:s inre marknad, kommer det ändå att föra med sig ett mervärde för alla intressenter, och därför röstade jag för det. Det kommer att ge affärsmän och medelstora företag enklare tillgång till marknaderna i de andra medlemsstaterna. Den kompromiss som uppnåddes i rådet är emellertid mycket skör, och det är ingen mening med att riskera den. Av den anledningen röstade jag inte för vissa ändringar som gällde känsliga frågor, till exempel överensstämmelse med arbetslagstiftning eller straffrätt, definitionen av sociala tjänster och undersökningsskyldigheter. Dessa frågor kommer helt säkert att bli föremål för kommande debatter.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Som ledamot från en av de nya medlemsstaterna har jag kämpat hårt för våra företags och våra arbetares rättigheter, och jag har vid flera tillfällen ställt frågor både muntligt och skriftligt om skyddet och respekten för arbetarnas rättigheter.

Under detta förfarande har vi ofta stött på rättsliga, politiska och ekonomiska problem. Vi har ofta anklagats för social dumpning, för att sänka normerna för säkerheten på arbetsplatsen och andra liknande absurditeter. Nu har större delen av frågorna lösts – inklusive SoKo Bunda- och Pannonia-affärerna om ungerska arbetare i Tyskland. Domstolsbeslut har stoppat de tyska myndigheternas åtgärder och det är även rättegångar på gång som rör skador.

Godkännandet av tjänstedirektivet i dag är ett mycket stort steg i riktning mot att klargöra de olika osäkra momenten. Det är en kompromiss, vilket innebär att ingen verkligen är helt nöjd, men det är en bra kompromiss som kommer att föra frågan framåt, nämligen uppnåendet av EU:s grundläggande friheter, den fria rörligheten för tjänster.

  Michl Ebner (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar. Jag röstade för Evelyne Gebhardts betänkande, huvudsakligen därför att jag kommer från ett gränsområde där dessa olikheter upplevs varje dag. Jag menar därför att detta är positiva åtgärder som särskilt kommer att gynna gränsområden.

Jag beklagar verkligen de år av kontroverser som har omgivit det förslag till tjänstedirektiv som vi behandlar i dag och som slutligen har fått mycket starkt stöd också här i parlamentet, ett stöd som jag anser är välförtjänt. Jag hoppas att aktiva och positiva förslag i framtiden kommer att få övertag över kontroverser.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! Friheten att leverera tjänster är en av de fyra friheterna inom EU som garanteras genom Romfördraget. Genom fördraget förbjuds begränsning av möjligheten för medborgare i en medlemsstat att etablera sig i en annan medlemsstat och skapande av hinder för den fria rörligheten för tjänster.

Det är två år sedan vi började arbeta med detta dokument för att möjliggöra den frihet som har varit vår grundläggande rättighet i hela 50 år. Principen om ursprungsland (en förutsättning för den fria rörligheten för tjänster), tjänster i allmänhetens intresse, hälsovård, sociala och andra tjänster har alla undantagits från förslaget till direktiv.

Litauen var det enda land som avstod från att rösta i rådets omröstning om direktivet. Jag menar att det inte kommer att dröja innan vi märker att genomförandet av direktivet inte kommer att uppfylla våra förväntningar. Följaktligen motsätter jag mig detta direktiv, på samma sätt som under första behandlingen.

  Bernadette Vergnaud (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Även om många framsteg gjorts i jämförelse med den ursprungliga text som lades fram av kommissionen, skiljer sig direktivet om tjänster på den inre marknaden, som har lagts fram för omröstning i dag, från texten vid Europaparlamentets första behandling. Jag röstade därför för att avvisa den gemensamma ståndpunkten.

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse är faktiskt fortfarande en del av direktivet, liksom vissa tjänster av allmänt intresse. Undantaget för sociala tjänster av allmänt intresse är också mycket mer begränsat. De grundläggande rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga figurerar nu endast i ett skäl. Slutligen är texten fortfarande tvetydig när det gäller undantaget för arbetsrätten.

Den skriftliga förklaring som kommissionen lagt fram innehåller vissa av de nödvändiga svaren på dessa frågor, som jag anser är väsentliga, men detta har inte något rättsligt värde, och om en rättstvist dras inför rätta kommer EG-domstolen inte att kunna ta hänsyn till detta. Det hade varit skillnad om denna förklaring hade kommit från rådet, som lagstiftande instans tillsammans med parlamentet.

  Richard Corbett (PSE). – (EN) Herr talman! Den här förmedlade överenskommelsen, som har nått så stor partiöverskridande majoritet, har visat parlamentet från dess bästa sida. Vi har gått igenom och granskat kommissionens förslag, sett till att de är formbara och politiskt acceptabla i alla våra länder och fått en lösning som jag är säker på kommer att föra med sig stora ekonomiska fördelar för EU.

Jag är särskilt nöjd med justeringen som man gjorde i sista minuten av överenskommelsen om kommittéförfarandet. Det är inte mer än några månader sedan vi undertecknade ett avtal med rådet om att ge parlamentet ökad rätt till kontroll över de genomförandeåtgärder som kommer att härröra från detta direktiv.

Det var i början oacceptabelt för rådet att påstå att den nya överenskommelsen inte skulle gälla det här direktivet. En del av överenskommelsen gick ut på att den skulle gälla alla nya rättsliga åtgärder som berättigar kommissionen till att senare anta kvasijuridiska genomförandeåtgärder. Detta har nu lyckligtvis accepterats som en del av överenskommelsen, vilket innebär att ingen av de kvasijuridiska genomförandeåtgärder som härrör från denna lagstiftning kan träda i kraft om parlamentet tillbakavisar dem.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag röstade för antagandet av den ändrade versionen av förslaget till tjänstedirektiv. Med andra ord motsatte jag mig att det skulle avvisas. Jag är allmänt sett optimist, och därför anser jag att det kommer att bidra till att minska byråkratin, öka den ekonomiska tillväxten och skapa nya arbetstillfällen.

Men låt oss vara ärliga och medge att den ursprungliga versionen av direktivet, som lades fram av kommissionen för tre år sedan, var mycket bättre och på ett bättre sätt kunde ha bidragit till att uppnå målen i Lissabonstrategin.

Det aktuella direktivet har blivit avsevärt urvattnat, och det är svårt att beskriva det som en stor framgång. Det förefaller som om vissa gamla medlemsstater är rädda för ett fritt utbud av tjänster och för konkurrens med de nya medlemsstaterna, och de använder sig av fruktan för social dumpning som en motivering. Denna inställning är svår att förstå, eftersom jag föreställer mig att vi alla vill att EU ska bli mer konkurrenskraftigt och dynamiskt.

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag är övertygad om att det förslag till tjänstedirektiv som vi har röstat om utgör en bra kompromiss mellan å ena sidan friheten att leverera tjänster och å andra sidan behovet av att införa restriktioner för att skydda arbetarnas och de små och medelstora företagens intressen. Det är faktiskt därför som jag har röstat för detta betänkande.

Nu är det medlemsstaternas sak att se till att villkoren uppfylls. Det är förutsättningen för att vi ska kunna betrakta detta tjänstedirektiv som en total framgång. Jag vill vädja till rådets ordförandeskap, till rådet – som nu inte är närvarande – att utöva påtryckningar på medlemsstaterna så att de verkligen iordningställer de lämpliga övervakningsmekanismerna för att genomföra tjänstedirektivet.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentets antagande av tjänstedirektivet medger att allmänna villkor fastslås som gör det lättare för tjänsteleverantörer att utöva sin etableringsfrihet och som kommer att underlätta den fria rörligheten för tjänster, vars höga kvalitet garanteras, och även exkluderar den risk för social dumpning som fanns i det ursprungliga principen om ursprungsland, som har avlägsnats.

Direktivets omfattning har minskats avsevärt och man har särskilt undantagit hälsovård, icke-kommersiella allmänna tjänster och vissa kommersiella allmänna tjänster. Tjänsteverksamheten utgör 70 procent av EU:s BNP och utgör en viktig potential för tillväxt och sysselsättning. När jag ser tillbaka vill jag påpeka att Frankrikes president Jacques Chirac på det bestämdaste råddes att stoppa den ursprungliga texten, som vid den tiden lagts fram av Prodis kommission.

Denna fråga visar det växande inflytande som Europaparlamentet har, och för parlamentet är detta en stor politisk seger. Frågan symboliserar principen med den sociala marknadsekonomin som den uttrycks i utkastet till konstitutionsfördrag för EU. Vi måste nu vända vår uppmärksamhet mot medlemsstaterna, som ansvarar för att omvandla denna text till nationell lagstiftning på ett rättvist, skäligt och ärligt sätt.

  Graham Booth (IND/DEM), skriftlig. – (EN) Som medlem i det brittiska självständighetspartiet UKIP och ledamot av Europaparlamentet röstade jag för flertalet av de ändringsförslag som GUE/NGL- och Verts/ALE-grupperna lagt fram. I dessa ändringsförslag, och inom ramen för den insikt som finns där om riskerna med överstatlighet, erkänner man och försöker man motverka den skada som bristande demokratisk nationell kontroll över tillhandahållandet av tjänster kan åsamka vanliga människor och särskilt de mindre bemedlade.

  Gerard Batten, Derek Roland Clark, Nigel Farage, Jeffrey Titford och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig – (EN) Vi röstade för flertalet av de ändringsförslag som GUE/NGL- och Verts/ALE-grupperna lagt fram. I dessa ändringsförslag, och inom ramen för den insikt som finns där om riskerna med överstatlighet, erkänner man och försöker man motverka den skada som bristande demokratisk nationell kontroll över tillhandahållandet av tjänster kan åsamka vanliga människor och särskilt de mindre bemedlade.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för förslaget att avvisa rådets gemensamma ståndpunkt om tjänster på den inre marknaden. Omröstningen vid den andra behandlingen gällde en tillbakablickande text jämfört med omröstningen vid den första behandlingen. Det finns alltför stor osäkerhet kvar om tillämpningen av principen om ursprungsland. Texten klargör inte på något sätt de tvetydigheter som fortfarande finns i fråga om skyddet för allmänna tjänster och konsumenter.

Ännu allvarligare är det, även om arbetslagstiftning faller under det nationella ansvaret, att rådet nu har underordnat arbetslagstiftningen gemenskapens beslut eftersom respekten för arbetslagstiftning nu kommer att underordnas EG-domstolens domslut.

EU vänder nu ryggen till sin ursprungliga ambition att skapa ett enat europeiskt område. Genom harmoniseringen nedåt av bestämmelser om social trygghet, miljöskydd och konsumentskydd har den europeiska socialmodellen äventyrats.

  Brigitte Douay (PSE), skriftlig. – (FR) De franska ledamöterna i socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet har i dag, onsdagen den 15 november, vägrat att stödja betänkandet om tjänster på den inre marknaden, med andra ord tjänstedirektivet.

Trots de mycket viktiga framsteg som PSE och socialdemokraternas föredragande Evelyne Gebhardt gjorde vid första behandlingen – inte minst avvisandet av principen om ursprungsland – har parlamentet faktiskt inte fått några garantier från kommissionen om ett förslag till ramdirektiv om allmänna tjänster.

Detta är den andra behandlingen av en text där det inte sker någon slutlig omröstning av hela texten, och vi stödde de ändringsförslag som flera grupper (gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen) lagt fram i syfte att avvisa texten. Vidare lade vi fram flera ändringsförslag som särskilt syftade till att garantera respekt för medlemsstaternas frihet att definiera vad de avser med sociala tjänster av allmänt intresse.

Som Bernard Poignant påpekade på de franska socialisternas vägnar måste definition, utformning, organisation och faktisk finansiering av tjänster av allmänt intresse, både ekonomiskt och på annat sätt, förbli medlemsstaternas och deras regionala och lokala myndigheters skyldighet.

  Anne Ferreira (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ändringsförslaget om att avvisa rådets gemensamma ståndpunkt om tjänstedirektivet. Direktivet är otillfredsställande eftersom det innebär mer förvirring och rättsosäkerhet och ytterligare försvagar det ändrade förslag som antogs av Europaparlamentet vid den första behandlingen, som jag röstade emot.

Detta gäller särskilt arbetslagstiftningen och de sociala och allmänna tjänster som har undantagits från tjänstedirektivets tillämpningsområde. Men framför allt ger rådets text kommissionen makt att övervaka tillämpningen av direktivet.

Konceptet med ursprungsland har försvunnit från den text som ändrats av kommissionen, dock utan att ersättas av konceptet med destinationsland eller värdland. Jag anser att detta är mycket farligt, särskilt eftersom det blir EG-domstolen som avgör alla tvister som kan uppträda.

Det är därför ett liberalt tjänstedirektiv som har antagits i dag den 15 november.

Tre års diskussioner har inte gjort det möjligt att undvika ett beslut med farliga konsekvenser för det politiska och sociala EU. Det är ett hårt slag för EU:s integration – ett som vi knappast behövde.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta direktiv har just antagits och det är en extremt oroande utveckling. Vi är verkligen besvikna över att man avvisat förslaget att avvisa rådets gemensamma ståndpunkt, som vår grupp lade fram och som vi satt vårt namn under.

Det som hände i dag kan liknas vid att våra två största politiska grupper, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har kapitulerat, med tanke på deras ståndpunkter vid den första behandlingen i februari. De gjorde inget för att främja den överenskommelse som de hade gjort och röstat för efter protesterna och demonstrationerna i Strasbourg. De har nu återvänt till några av de mest skadliga aspekterna av det ursprungliga, beryktade Bolkesteindirektivet.

De strävar efter att avreglera tjänster, inklusive offentliga sådana, och ger därmed vika för påtryckningarna från de stora ekonomiska och finansiella koncernerna, som har sett detta som en ny möjlighet att utnyttja arbetstagarna och åstadkomma ekonomisk dominans. Detta kommer inte bara att underminera staternas suveräna rätt att definiera, skydda och finansiera offentliga tjänster utan det kommer också att omintetgöra deras förmåga att fastställa normer för finansiering och skydda tjänster som helhet. På så sätt kommer detta att stärka makten för överstatliga organ som kommissionen.

Vi anser att varje land även fortsättningsvis bör ha den suveräna rätten att fatta beslut om de offentliga tjänster de vill ha, sin offentliga egendom, sin form av finansiering och organisation och arbetstagarnas och slutanvändarnas rättigheter.

  Jean-Claude Fruteau (PSE), skriftlig. – (FR) Trots de betydande framstegen jämfört med Europeiska kommissionens ursprungliga text innehåller den text om tjänster i unionen som föreslagits vid den andra behandlingen inga tillräckliga garantier mot risken att den europeiska sociala modellen faller isär.

Vissa känsliga sociala tjänster, exempelvis subventionerat boende, familjestöd och offentlig hälsovård, som ströks vid den första behandlingen har nu återinförts av medlemsstaterna.

Det rättsliga vakuum som framför allt uppstått till följd av att principen om ursprungsland har slopats har inte försvunnit utan man har låtit EG-domstolen – inte lagstiftaren – fastställa det framtida innehållet i den europeiska politiken via den rättspraxis som denna situation sannolikt kommer att generera.

Det är uppenbart att kommissionens skriftliga förklaring för att klargöra några av tomrummen i texten, exempelvis att arbetslagstiftningen uteslutits, inte har något verkligt rättsligt värde och att dess inverkan och användbarhet blir särskilt osäker.

Av dessa skäl röstade jag för att avvisa förslaget till ett tjänstedirektiv.

  Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Om den nya versionen av Bolkesteindirektivet inte redan hade lidit av allvarliga brister, särskilt bristen att det inte är så annorlunda jämfört med sin föregångare, finns det endast ett skäl som skulle ha fått oss att avvisa det: det suspekta samförståndet mellan den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och inte minst det faktum att de antagit den kompromiss som utarbetats av rådet.

Den verkliga revolutionen skulle bland mycket annat ha bestått i att uttryckligen slå fast en medlemsstats prioritering att tillämpa nationell rätt, särskilt nationell arbetsrätt och inhemska lagar om sociala frågor och skatter samt kriminalitet, på sitt territorium. Det vill säga principen om mottagarland i motsats till principen om ursprungsland. Detta skulle inte ha hindrat tjänsteleverantörer från en annan medlemsstat från att kunna erbjuda tjänster i ett annat land, det skulle bara ha inneburit rättvis konkurrens med nationella aktörer. Revolutionen skulle ha bestått i att tillåta medlemsstaterna att införa villkor för tillträde till viss verksamhet, såsom situationen på arbetsmarknaden, eller skäl som motiverar regionalplanering. De har inte den möjligheten.

Efter konkurrens med resten av världen och konkurrens mellan verksamheter inrättar EU nu konkurrens mellan europeiska arbetare, oavsett om de är egenföretagare eller anställda, och därmed konkurrens mellan sociala system. Vi är på väg mot en katastrof.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan välkomnar tjänstedirektivet och anser att tjänsteföretag, oavsett från vilket land de kommer, inte ska diskrimineras i något EU-land.

Kärnfrågan i debatten om tjänstedirektivet har varit om ursprungslandsprincipen ska vara direktivets ledstjärna eller om värdlandets lagstiftning ska gälla fullt ut. Ursprungslandsprincipen berör betydelsefulla, men starkt begränsade, områden såsom byggande, installationsverksamhet och konsulttjänster. Vi välkomnar konkurrens inom dessa områden, men anser att den ska ske på rättvisa villkor för samtliga parter. Vi anser att svenska regler ska gälla på svenskt territorium. Det är därför glädjande att rådet i sin gemensamma ståndpunkt tillbakavisar ursprungslandsprincipen.

Rådets position är huvudsakligen en seger för de synsätt Junilistan företräder. Konkurrensen inom tjänstesektorn kommer att skärpas. Samtidigt kommer medlemsstaternas nationella självständighet att respekteras, i och med att ursprungslandsprincipen inte utgör grunden för direktivet. Det är positivt att de nationella tjänstemonopolen inte kommer att påverkas och att nationell lagstiftning om arbetsrätt, lagstiftning om social trygghet, kollektivavtal och fackliga rättigheter inte berörs.

  Mathieu Grosch (PPE-DE), skriftlig. (DE) I rådets gemensamma ståndpunkt tar man i stor utsträckning hänsyn till de grundläggande ändringsförslag som parlamentet antagit vid den första behandlingen. Undantagen förklaras tydligt och gäller framför allt områden som hälsovård och audiovisuella tjänster.

Principen om ursprungsland har avskaffats och arbetsrätt och sociala överenskommelser i berörda länder har respekterats.

Företagens tillträde till marknaden har också underlättats genom att många godtyckliga hinder har avskaffats.

Kommissionens ståndpunkter har dessutom bidragit till större klarhet. Det totala resultatet av förhandlingarna kan därför betraktas som en framgång för parlamentet, men också för den ekonomiska och sociala politiken. Varje kompromiss har naturligtvis sina svagheter och vissa av rådets ändringsförslag är inte helt tydliga, men det skulle vara fel att ifrågasätta totalresultatet – som i det stora hela är mycket positivt – genom att återuppta debatten i rådet.

  Ambroise Guellec (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Tjänstedirektivet har just antagits med tydlig majoritet. Det är Europaparlamentets förtjänst. Detta är en seger för Europeiska unionen. Varför? Tjänster står för över hälften av den europeiska ekonomin och har störst antal arbetstillfällen. Fritt tillhandahållande av tjänster hör till de grundläggande principerna i unionen och inrättandet av en verklig inre marknad för tjänster är nyckeln till den ekonomiska tillväxten i Europa och därmed till skapandet av arbetstillfällen.

Den text som i dag antagits i Strasbourg förpliktar oss till den här vägen, samtidigt som vi ger de nödvändiga garantierna för att skydda offentliga tjänster av allmänt intresse och kontinuiteten för vårt sociala regelverk och vår arbetsrätt. Genom att utesluta principen om ursprungsland förbjuds social konkurrens och det utgör ett effektivt hinder mot social dumpning. Detta undanröjer omotiverade protektionistiska hinder och gör samtidigt att medlemsstaterna kan tillämpa sina nationella regler när det offentliga intresset motiverar det. Textens omfattning har också minskats i och med att känsliga sektorer har undantagits, exempelvis den audiovisuella sektorn, hälsovård, vissa sociala tjänster, spelsektorn och till och med notarierna. Det är en bra kompromiss som kommer att föra EU framåt i linje med befolkningens intressen.

  Benoît Hamon (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot direktivet eftersom jag anser att det fortfarande är djupt liberalt, trots förbättringarna i parlamentsdebatten och efter påtryckningar från fackföreningarna och medborgarnas engagemang.

Ingen verklig harmonisering planeras som ska komma konsumenter och arbetare till del och ersätta den förskräckliga avregleringen av tjänstesektorn i EU, som framför allt syftar till att gynna företagen.

När det gäller offentliga tjänster bidrar tjänstedirektivet till att försvaga offentlig service, och vissa kommer att drabbas av effekterna på samma sätt som enkla kommersiella tjänster, samtidigt som kommissionen vägrar att förbättra ramdirektivet om tjänster av allmänt intresse.

Avslutningsvis gör de så kallade otillåtna kraven och de krav som ska utvärderas enligt artikel 14 respektive artikel 15 det omöjligt eller åtminstone mycket svårt att genomföra alla offentliga regleringar inom tjänstesektorn. Det kommer att bli ett maxpris för grundläggande tjänster, ett lägsta antal anställda för att garantera kvaliteten på vissa känsliga tjänster, regionalplanering, exempelvis när det gäller att öppna stormarknader, och så många regler som hittills ansetts gynna respekten för det allmänna intresset och som nu betraktas som så många oacceptabla hinder för etableringsfriheten och friheten att bedriva affärer.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag anser att den fasta förteckningen över tjänster av allmänt intresse är för begränsad och skapar oklarhet kring många tjänster. Är de med eller inte? Vi har inget ramdirektiv på dessa områden, som är oundgängliga för att bekämpa fattigdom och främja social sammanhållning och som är av särskild vikt för kvinnor. De är nycklarna i EU:s politik. Kommissionens uttalande i morse utgör ingen förpliktelse för den kommission som kommer att inneha ämbetet när direktivet träder i kraft. Uttalandet har ingen juridisk status inför EG-domstolen som nu ska fatta beslut som parlamentet valt att ducka för. I dagens omröstning har vi sett att majoriteten av parlamentet föredrar att inte ge tydliga besked om arbetsrätten och skyddet av samhällstjänster. Hur ska de förklara för sina lokala och regionala beslutsfattare att de försvagar deras möjligheter att påverka tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse och garantera det offentliga intresset? Parlamentet har åstadkommit positiva förändringar i det ursprungliga förslaget. Vi kunde ha gjort mer.

  Carl Lang (NI), skriftlig. – (FR) Trots ett antal förbättringar och trots att några ytterligare sektorer uteslutits från tillämpningsområdet, eller snarare irritationen, i Bolkesteindirektivets första version är texten enligt det nya förslaget fortfarande fullständigt oacceptabel. Den håller fortfarande dörren öppen för social dumpning och orättvis konkurrens mellan arbetstagare.

Den löser egentligen inte några av de problem som tas upp i det ursprungliga direktivet. Den utesluter inte offentliga tjänster och skyddar inte medlemsstatens rätt att fastställa hur dessa tjänster ska definieras, organiseras och finansieras. I texten förnekas berättigade ekonomiska, sociala eller andra krav som dessa medlemsstater kan ställa när det gäller tillgång till en verksamhet, och man erkänner endast deras möjlighet att åberopa det som kallas för ”tvingande hänsyn till allmänintresset”, ett vagt koncept som EG-domstolen kommer att tolka så restriktivt som möjligt. Respekten för arbetsrätten i de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls underordnas respekten för gemenskapsrätten och mer specifikt principen om fritt tillhandahållande av tjänster som slås fast i fördragen, vilket innebär att man vägrar tillämpa nationell rätt.

Flera miljoner EU-medborgare har avvisat detta ultraliberala EU som föraktar människor och nationer och prioriterar marknadslagar, finansiella intressen och helig konkurrens. Lyssna till dem innan det är för sent!

  Marie-Noëlle Lienemann (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för ändringsförslaget om att avvisa direktivet. Direktivet är ett steg bakåt jämfört med den första behandlingen eftersom tillämpningen av principen om ursprungsland lämnas öppen och offentliga tjänster – tjänster av allmänt intresse och tjänster av allmänt ekonomiskt intresse – inte på något sätt utesluts från den fria konkurrensen, vilket kommer att göra dem mycket instabila.

Europeiska kommissionen förklarar att det i texten inte tydligt fastställs vilken lag som ska gälla och att internationell privaträtt, som är nära förbunden med principen om ursprungsland, kommer att gälla i de flesta fall. Medlemsstaternas manöverutrymme för att agera på det sociala området kommer att bli extremt reducerat. Trots de tidigare framsteg som sakta men säkert gjorts kommer den liberala verkligheten att tränga sig på i och med den här texten och vår sociala modell kommer att äventyras.

  Patrick Louis och Philippe de Villiers (IND/DEM), skriftlig. – (FR) I ett försök att få folkets bifall i Frankrike under folkomröstningen om den europeiska konstitutionen gav jasidan, särskilt inom UMP, tre löften: Bolkesteindirektivet skulle dras tillbaka, mervärdesskatten skulle sänkas för cateringsektorn och planen för Turkiets medlemskap i EU skulle överges. Det kommer att sluta med att folket i Frankrike får Turkiet, Bolkesteindirektivet och en oförändrad mervärdesskatt.

Den kompromiss som vi röstar om i dag är en skenbart urvattnad version av ursprungstexten som likt det onda ögat i dubbel version innefattar fullständig makt för kommissionen och EG-domstolen att återupprätta den ursprungliga texten. Hur kan Jacques Toubon säga att han hoppas att ”undvika det värsta” genom att anta denna kompromiss?

Det värsta skulle i så fall innebära att det inte blir något direktiv, och det var just det löfte som Frankrikes folk fick av UMP och statschefen 2005!

  Astrid Lulling (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstar i dag för tjänstedirektivet, men jag gör det utan entusiasm. Texten har blivit alldeles för förvriden och manipulerad. Avgörande bestämmelser, exempelvis de som gäller utstationering av arbetstagare, har försvunnit och jag beklagar det.

Vi fick höra att dessa bestämmelser tagits bort för att förebygga social dumpning, men det finns ingen sanning i det. Dessa bestämmelser skulle ha klargjort de grundläggande reglerna och kontrollerna inom Europeiska unionen när det gäller företag och arbetstagare. På samma sätt firar och välkomnar vi att principen om ursprungsland – som åtföljdes av nödvändiga garantier – har försvunnit.

Hur kan vi då samtidigt se fram emot att ta ett stort steg framåt för den inre marknaden? Vad erbjuder vi våra företag och våra medborgare? Ingenting av de tydliga regler de behöver på den inre marknaden.

Alltför många lögner och för mycket rädsla har påverkat debatterna om denna fråga, på bekostnad av den inre marknaden och integrationen av vårt EU.

Med detta direktiv har vi förlorat en stor möjlighet att integreras ytterligare. Låt oss dra lärdom av detta inför framtiden och låt oss inte göra om samma misstag.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar Evelyne Gebhardts betänkande och antagandet av tjänstedirektivet. Parlamentet har spelat en betydelsefull roll genom att tillåta friare rörlighet för tjänster över EU:s gränser utan att undergräva sociala tjänster, fackföreningsrätten eller miljölagarna. Parlamentet måste ingående övervaka tillämpningen av direktivet för att se till att man står fast vid de utfästelser som kommissionsledamoten gjorde i kammaren.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig – (EN) Tjänstedirektivet kommer att ha en grundlig inverkan på arbetstagarnas och konsumenternas liv, sänka standarden på tillhandahållandet av tjänster och öka risken för social dumpning. Det gynnar enbart friheten att tillhandahålla tjänster över gränserna, medan friheter som sociala rättigheter och kollektivavtalsförhandlingar utesluts eller slopas.

Med hjälp av direktivet pressar man löner och ger företagen otaliga kryphål som de kan utnyttja för att betala mindre än minimilönen. Det ger en drivfjäder till tjänsteleverantörer att etablera sig i låglöne- och lågskatteländer, och uppmuntrar till kapplöpning mot botten när det gäller löner och anställningsvillkor.

Lagstadgade krav är en väsentlig del av alla tjänsters funktion, och behovet av sådana krav ökar ju fler tjänster den privata sektorn tillhandahåller. Direktivet utmanar medlemsstaternas lokala myndigheters rätt att reglera tjänster.

Avslutningsvis har parlamentet kapitulerat inför kommissionen och rådet genom att inte hålla fast vid sin redan alltför begränsade roll vid första behandlingen.

Tyvärr kunde jag inte rösta vid detta tillfälle på grund av min sons sjukhusvistelse.

  Joseph Muscat (PSE), skriftlig. – (MT) Jag röstade för direktivet av två skäl.

För det första har vi inte behandlat människor som siffror, i marknadens tjänst, utan vi har snarare i första hand tagit hänsyn till arbetstagarnas rättigheter.

Det andra skälet är att vi har avskaffat alla restriktioner när det gäller rörlighet för personer, inte genom att ställa arbetstagare mot varandra och därmed åstadkomma en tävling som vinns av den som erbjuder sina tjänster till de sämsta villkoren, utan genom att visa att vi vill använda fri rörlighet för att förbättra arbetstagarnas rättigheter.

Den här omröstningen borde innebära ett viktigt budskap om att ingen ska fortsätta att behandla utländska arbetstagare illa genom att erbjuda sämre arbetsvillkor än de som erbjuds lokala arbetstagare. Det ska heller inte vara tillåtet att pressa lokala arbetstagare till att acceptera lägre löner och villkor genom sådana metoder.

Dessutom bör arbetstagarna ges full information om de villkor som erbjuds lokala och utländska arbetstagare och de ska inte berövas någon information. Brist på information leder till misstänksamhet och antagonism, vilket är just vad som händer vid exempelvis Malta Drydocks.

Kostnadsbesparingar ska inte ske genom att arbetstagares rättigheter missbrukas utan genom att kvaliteten på tjänsterna ökar. Det är vad direktivet bör leda till.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Koalitionen och den europeiska vänstern som grupp röstade emot det ändrade Bolkesteinförslaget som antagits av Europaparlamentet eftersom det kommer att sätta arbetstagarnas situation under press och är ett hårt slag mot det sociala Europa.

Kompromissen mellan den europeiska högern och socialdemokraterna dämpar men undanröjer inte den nyliberala logiken eller förslagets omfattande negativa sociala effekter. Med sina tvetydigheter lämnar det dörren öppen för ytterligare negativa tolkningar, både från kommissionen och domstolen. Det omformulerade förslaget från kommissionen och rådet som i dag antagits av parlamentet utan några ändringsförslag stärker alla dessa farliga tvetydigheter.

Genom att i sin rättspraxis tillämpa principen om ursprungsland skyddar EG-domstolen systematiskt de företag som tillhandahåller tjänster. Den dömer alltid mot reglerna i mottagarlandet, med argumentet att de hindrar verksamheten för företagen i fråga.

Den farliga omlokaliseringen av företag till länder med minimal lagstiftning när det gäller sociala frågor och miljön stärks i och med att direktivet antas.

Den europeiska vänsterns kamp mot social dumpning kommer att fortsätta även efter omröstningen om direktivet, både på nationell och på europeisk nivå, och i samarbete med fackföreningarna och icke-statliga organisationer.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade självfallet för tjänstedirektivet. Det är resultatet av breda kompromisser, det är en ändrad, reviderad och genomgången text som öppnar upp tjänstemarknaden i Europa. Jag röstade för texten, i likhet med den stora majoriteten i parlamentet – och i likhet med nästan fyra femtedelar av dess ledamöter.

Avregleringen av tjänstemarknaden kommer att bli positiv för våra ekonomier: den kommer att bidra till kampen mot illegalt arbete och garantera bättre socialt skydd för alla arbetstagare i EU. Enligt OECD kommer direktivet att skapa 2,5 miljoner nya arbetstillfällen i EU och tills motsatsen är bevisad kommer det att skapa arbetstillfällen, vilket fortfarande är den bästa sociala politik som finns!

Demonisering är den taktik som används av dem som är sämre lottade: det är, kan jag tillägga, lustigt att notera att det i det socialdemokratiska lägret bara är en handfull seglivade, inbegripet de fransktalande belgarna, som fortfarande avvisar den här kompromissen, som har accepterats av alla, till och med fackföreningarna!

Parlamentet och rådet har spelat sin roll och bevisat att de som hela tiden gör ned den här texten har fel. I sin nuvarande form bevarar texten de bästa delarna av den europeiska sociala modellen och erkänner det specifika med tjänster av allmänt intresse. Medlagstiftarna har satt stopp för lögnerna och givit EU en möjlighet till tillväxt!

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) I linje med min röst om tjänstedirektivet vid den första behandlingen röstade jag för att vi skulle avvisa den gemensamma ståndpunkten. Rådet har faktiskt inte tagit upp alla ändringsförslag som Europaparlamentet har lagt fram. Jag var tvungen att avvisa rådets gemensamma ståndpunkt eftersom den tydligt utesluter arbetsrätt och sociala tjänster av allmänt intresse.

Därför undertecknade och röstade jag också för de tre ändringsförslag som den franska socialdemokratiska delegationen lade fram och som tydligt innebar att arbetsrätt och sociala tjänster av allmänt intresse fullständigt skulle uteslutas ur tjänstedirektivets tillämpningsområde. Det är verkligen en fråga om att skydda EU-medborgarnas grundläggande rättigheter. Dessa får inte styras av reglerna på den inre marknaden.

Även om man i kommissionens uttalande slår fast målen på flera punkter är detta inte tillräckligt eftersom de inte är bindande.

Jag röstade avslutningsvis för de ändringsförslag som syftar till att fullständigt utesluta tjänster av allmänt intresse från direktivet.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Det har tagit EU 50 år att uppnå den fria rörligheten för tjänster enligt Romfördraget från 1957. Detta är nu på väg att bli verklighet.

EU tar ytterligare ett steg i rätt riktning med tjänstedirektivet, och det kommer att underlätta etableringsfriheten och friheten att i EU:s medlemsstater tillhandahålla de tjänster som erbjuds på den inre marknaden.

Den slutliga texten har precis som Bolkesteindirektivet varit kontroversiell från början och den är mindre rättfram.

Jag anser emellertid att man i betänkandet har uppnått rätt balans mellan det viktiga behovet att öppna tjänstesektorn för konkurrens och samtidigt behålla den europeiska sociala modellen.

Jag röstade för direktivet då jag tycker att Portugal har mycket att vinna på det eftersom vi därmed kommer att kunna dra maximal nytta av den inre marknaden.

Att anta detta direktiv var rätt om så bara för att ett antal administrativa och rättsliga hinder som införts av nationella, regionala och lokala myndigheter har tagits bort. Portugisiska företag, särskilt små och stora företag, blir de som drar mest nytta av det.

Det antagna direktivet kommer dessutom att bidra till att uppnå målsättningarna enligt Lissabonstrategin om mer tillväxt, fler arbetstillfällen och större frihet för konsumenterna att välja tjänster.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Även om rådets gemensamma ståndpunkt om det tjänstedirektiv som vi ska rösta om i dag kan vara en förbättring av kommissionens ursprungliga förslag är några aspekter av det fortfarande oacceptabla.

Dokumentet skapar rättsosäkerhet. Det är exempelvis oklart vilken lagstiftning som gäller och i vilken utsträckning medlemsstaterna kan införa nationella regler. Möjligheten till harmonisering uppåt har inte tagits med. Översynsklausulen lämnar dessutom dörren öppen för att återinföra principen om ursprungsland och för att lägga till tjänster som för närvarande inte omfattas av direktivet. Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse ingår i direktivet, och eftersom det inte finns något ramdirektiv för tjänster av allmänt intresse riskerar direktivet att åstadkomma en övergripande ram för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Jag beklagar också att förteckningen över de sociala tjänster som inte ingår i direktivet har ändrats till en begränsande förteckning, efter att ursprungligen ha varit vägledande. Att det inte finns någon hänvisning till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är också en besvikelse. Jag är avslutningsvis särskilt missnöjd med att parlamentet kapitulerat när det gäller det maximala genomförandet av de resultat som uppnåddes vid den första behandlingen. Detta leder till att framtiden för ett demokratiskt och socialt Europa undermineras.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar dagens omröstning om tjänstedirektivet och stöder den uppnådda kompromissen.

  Konrad Szymański (UEN), skriftlig. (PL) Den enda fördelen med den nuvarande kompromissen om tjänstedirektivet är att antagandet inte kommer att förvärra den grund som tjänstemarknaden arbetar utifrån. Det är det enda skälet till att vi kan stödja denna kompromiss i dagens omröstning. EG-domstolen kommer att tillhandahålla lackmustestet för direktivet eftersom det säkerligen ofta kommer att uppmanas att meddela utslag i diskussioner om direktivets motsägelsefulla innehåll.

Å ena sidan har vi krävt frihet att tillhandahålla tjänster. Å andra sidan gäller direktivet inte områden med vagt definierade offentliga och sociala tjänster och tillfälliga arbetsförmedlingar. Det har ingen effekt när det gäller att reglera arbetslagstiftning och kollektivavtal och dess omfattning begränsas i termer av det arbete som utförs av utstationerade arbetstagare.

Detta leder till att gränserna för tillhandahållande av tjänster inom EU inte kommer att avskaffas när tjänstedirektivet antas. Det är en kompromiss som har uppnåtts helt på bekostnad av de nya medlemsstaterna, som har en konkurrensfördel på EU:s marknad, särskilt inom tjänstesektorn. Inget av de sociala skäl som framförts för att införa ovannämnda undantag och restriktioner uppfyller de sociala målsättningar man påstått sig ha. De är bara bevis på ekonomisk chauvinism från fackföreningarna och andra intressegrupper i de gamla medlemsstaterna.

Hittills har debatterna om förslaget varit det största exempel på europeiskt hyckleri som vi bevittnat under denna mandatperiod. Europaparlamentet, och hela Europeiska unionen tillsammans med det, låtsas införa principerna om en gemensam marknad för tjänstesektorn. På detta sätt lurar vi inte bara oss själva utan även våra medborgare.

  Salvatore Tatarella (UEN), skriftlig. – (FR) Jag vill börja med att belysa föredragande Evelyne Gebhardts effektiva arbete. Hon har sett till att den antagna texten är avgjort bättre än Frits Bolkesteins ursprungliga förslag.

Trots att hon har gjort ett utmärkt arbete röstade jag för ändringsförslaget om att avvisa direktivet och de ändringsförslag jag varit med om att underteckna tillsammans med dem som gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster har lagt fram, eftersom texten vid den andra behandlingen inte går lika långt som den första texten.

Många gråzoner återstår dock och de skulle ha behövt klargöras innan vi kunde acceptera en så viktig text som denna, som gäller framtiden för folket i EU.

Vissa tjänster, såsom tjänster av allmänt intresse, har inte tagits bort från ramverket för detta direktiv, och det kan leda till att nyckfulla vägar väljs.

Jag anser att EG-domstolen och kommissionen har fått för mycket inflytande över kontrollen av medlemsstaterna och tolkningen av direktivet. Lagstiftaren ger mer än vad som behövs till ledningen av domstolarna.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.