Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 november 2006 - Strasbourg

14. Ramvillkor för EU:s tillsynsmyndigheter (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalanden om ramvillkor för EU:s tillsynsmyndigheter.

  Paula Lehtomäki, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! EU och dess medborgare behöver effektiva myndigheter som arbetar med full insyn. För att nå detta mål antog rådet som ni vet slutsatser den 28 juni 2004 om kommissionens meddelande om rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter.

I slutsatserna noterar rådet att kommissionen avser att lägga fram ett förslag om ett rättsligt bindande instrument om en övergripande ram för tillsynsmyndigheter. Rådet ansåg att förslaget borde avse hur tillsynsmyndigheter ska inrättas, arbeta och övervakas för att framför allt garantera samstämmighet, öppenhet, goda styrelseformer och kostnadseffektivitet samt lagenligheten i dessa myndigheters verkställighetsåtgärder.

Senare, i februari 2005, utarbetade kommissionen ett förslag till interinstitutionellt avtal om rambestämmelser för EU:s tillsynsmyndigheter. Enligt förslaget är avtalets syfte att inrätta rambestämmelser för europeiska tillsynsmyndigheters inrättande, uppbyggnad, arbetssätt, utvärdering och kontroll.

När förslaget behandlades i arbetsgrupperna intog dock rådet i april 2005 ståndpunkten att enighet inte kan nås i frågan om ett interinstitutionellt avtal, åtminstone inte om dess innehåll. Det ansågs heller inte möjligt att fastställa någon rättslig grund för tillsynsmyndigheterna, eftersom det inte finns någon sådan i fördraget för den här typen av rättsakter. I rådets diskussioner föreslogs olika modeller för att komma vidare i frågan. Någon enighet nåddes dock inte om hur detta kan åstadkommas.

Under vårt ordförandeskap har vi övervägt flera olika möjligheter att inrätta ett interinstitutionellt avtal om tillsynsmyndigheter. Vi har fäst särskild vikt vid innehållet i kommissionens förslag och vid frågan om rättslig grund. Tiden har dock aldrig varit mogen för ett helt nytt förslag från kommissionen. Nya diskussioner i frågan har alltså heller inte varit möjliga. Det är dock uppenbart att ytterligare diskussioner behövs både om innehållet och utformningen hos ett eventuellt framtida förslag från kommissionen.

Det är viktigt att komma ihåg att eventuella ramvillkor för tillsynsmyndigheterna också måste fungera praktiskt. Det måste garanteras att det finns ett verkligt behov av myndigheternas inrättande och arbete, och en ordentlig analys måste göras av projektets kostnadseffektivitet. Det finländska ordförandeskapet är mycket medvetet om att Europaparlamentet flera gånger har tagit upp denna fråga.

I förslaget om ett interinstitutionellt avtal betonar kommissionen att tillsynsmyndigheterna skulle ha ett uppdrag i det allmännas intresse. De skulle förbättra gemenskapsbestämmelsernas genomförande och tillämpning i hela EU. Det handlar alltså inte bara om att inrätta en rättsligt bindande ram för att förbättra EU:s arbete. Vi måste visa medborgarna att EU försöker skynda på utvecklingen i frågor som är viktiga för dem, på ett trovärdigt och kostnadseffektivt sätt och i det här fallet med hjälp av tillsynsmyndigheter.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Kommissionen anser fortfarande att ett interinstitutionellt avtal är den bästa lösningen när det gäller ramvillkor för tillsynsmyndigheter. Det är det enda juridiska instrumentet där alla tre institutioner skulle medverka från början och få möjlighet att enas om goda förvaltningsbestämmelser för tillsynsorgan.

Med tanke på att det har bildats ett antal nya organ den senaste tiden, och att fler är på väg, är det ännu viktigare att ta ett steg framåt. Vi har nu 21 organ under första pelaren och ytterligare 2 är på väg: Jämställdhetsinstitutet och Kemikaliemyndigheten som ska bildas enligt Reach-förordningen.

Vi verkar alla vara överens om att det är önskvärt att vidta åtgärder. Om problemet rör det instrument som ska ta oss framåt och om det föreslagna interinstitutionella avtalet ifrågasätts måste rådet lägga fram ett alternativ.

Kommissionen är beredd att beakta andra alternativ men behöver veta hur rådet vill gå vidare med frågan.

  Georgios Papastamkos, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! EU-tillsynsmyndigheternas funktion är nära förknippad både med ett gott styre på flera EU-nivåer och med EU:s strategi för bättre lagstiftning. Den interinstitutionella tröghet som nu präglar denna fråga föranleder mig att ställa följande frågor till rådet och kommissionen:

För det första: Måste grundläggande villkor och kriterier för tillsynsmyndigheternas ramvillkor fastställas eller inte?

För det andra: Antalet tillsynsmyndigheter tycks öka, vilket förstärker splittringen och bristen på insyn och enhetlighet. Kommer kommissionen och rådet att bidra till rationalisering, insyn, demokratisk kontroll och en övergripande strategi för tillsynsmyndigheter?

För det tredje: Kommissionen har skjutit upp sitt initiativ. Europaparlamentet har i sin tur också formulerat sina ställningstaganden på ett tvetydigt sätt. Ska den institutionella tysta diplomati som rådet tillämpar tolkas som att frågan skjutits upp på obestämd tid?

För det fjärde: Anser rådet – och här förväntar vi oss ett tydligt svar – att kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal är en kraftfull text?

För det femte: Om rådet agerar, är då kommissionen beredd att ompröva sitt förslag och ändra dess utformning så att det kan ligga till grund för ett interinstitutionellt avtal?

  Jo Leinen, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Den aktuella situationen är verkligen helt och hållet otillfredsställande. Det finns 21 EU-myndigheter och ett förvirrande stort antal förfaranden, som samtliga är obegripliga för allmänheten och EU-medborgarna och till och med för de organ som företräder dem, däribland parlamentet. Det borgar inte för ett gott och tillförlitligt styre att det inte längre ska gå att få insyn i myndigheternas verksamhet.

Så långt tillbaka som 2003 varnade vi för att nya förfaranden skulle behöva utformas för dessa myndigheter, och vi upprepade detta 2005. Nu har ytterligare ett år gått och ingenting har skett. Så här kan det inte fortsätta. Ordförandeskapet måste verkligen anstränga sig för att nå enighet i rådet om hur det tillsammans med de andra institutionerna – kommissionen och parlamentet – ska kunna utforma ett avtal om myndigheternas förvaltning och kontroll. Vi talar som sagt om frågor som berör allmänheten. Både myndigheten för livsmedelssäkerhet, läkemedelsmyndigheten, kemikaliemyndigheten och miljöbyrån hanterar frågor som intresserar våra medborgare, och om ingen har en aning om vem som är ansvarig eller hur myndigheterna arbetar är det knappast förvånande att medborgarna finner EU-politiken frustrerande.

Jag måste påpeka för rådsordföranden att rådet faktiskt tvingar parlamentet att ta till hårdare tag, för hon kommer att upptäcka att budgetutskottet håller inne medlen för de nya myndigheterna, trots att vi egentligen vill ha dem. Medlen för byrån för mänskliga rättigheter, det europeiska jämställdhetsinstitutet och kemikaliemyndigheten har inte frigjorts utan placerats i en reserv genom vad som nästan är en krisinsats för att förmå rådet att skapa klarhet en gång för alla. Jag hoppas att rådsordföranden ska lyckas påskynda saker och ting på detta område.

  Andrew Duff, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag tycker att vi ska påminna oss själva om hur situationen skulle se ut utan dessa tillsynsmyndigheter som har en viktig kontrollfunktion på federal nivå. Om de inte fanns skulle kommissionen behöva utveckla en omfattande centraliserad byråkrati och tillsätta en armé av ordningsmän och finansinspektörer för att patrullera unionen.

Vi bör dock utveckla en betydligt mindre spontan och mer samordnad metod för att inrätta organen. De borde visa prov på modern europeisk förvaltning och vara rådgivande, öppna, självständiga och ansvariga. Parlamentet borde lägga större band på sig här och fortsätta sin objektiva granskning för att kunna utöva sina befogenheter för uppgiften.

  Paula Lehtomäki, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Först vill jag gärna tacka er för de synpunkter som ordförandeskapet har fått i denna fråga från de olika grupperna. Som jag sa i mitt inledningsanförande har vi under hösten övervägt och försökt finna olika alternativ till det interinstitutionella avtalet. De viktigaste aspekterna i kommissionens förslag är avtalets innehåll och frågan om den rättsliga grunden.

Det är absolut nödvändigt att vi inrättar en lagstiftningsmiljö och ramvillkor som fungerar väl, rationellt och kostnadseffektivt, även i praktiska frågor. Det är uppenbart att medlemsstaterna måste fortsätta att diskutera sinsemellan och arbeta vidare med förslaget, och vi kommer att sträva efter att främja och finjustera denna diskussion under vårt ordförandeskap.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Det här kanske är rätt tillfälle att upprepa de gemensamma principer om god förvaltning som kommissionen ville ta upp i ett interinstitutionellt avtal för att övervaka och hjälpa organen i deras verksamhet. Därmed skulle organen definieras och bestämmelser utformas om deras bildande, struktur och verksamhet, bland annat när det gäller öppenhet, utvärdering och kontroll. Mitt i hela den här diskussionen om upplägget är det viktigt att komma ihåg innehållet.

Vi i kommissionen är beredda att undersöka det alternativ som Andrew Duff nämner om att överväga en förordning enligt artikel 308. Vi är öppna för att undersöka det alternativet. Europaparlamentet skulle dock till exempel bara ha en rådgivande roll i beslutsfattandet om innehållet i den framtida förordningen. Det är därför vi föredrar ett interinstitutionellt avtal.

Avslutningsvis kan jag bara uttrycka vår förhoppning om en dialog om dessa frågor. Vi kommer att fortsätta att söka den lämpligaste, mest effektiva och kostnadseffektiva metoden för att ta itu med dessa nödvändiga frågor i syfte att fastställa gemensamma bestämmelser och gemensamma principer för en god förvaltning av organen.

(Sammanträdet avbröts kl. 17.20 och återupptogs kl. 17.35.)

  Talmannen. Som jag förklarade tidigare avbröts sammanträdet eftersom parlamentets arbete låg före i tidsschemat för första gången under denna mandatperiod.