Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 15 november 2006 - Strasbourg

15. En Östersjöstrategi för den nordliga dimensionen (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Alexander Stubb, för utskottet för utrikesfrågor, om en strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen (2006/2171(INI)) (A6-0367/2006).

  Alexander Stubb (PPE-DE), föredragande. – (EN) Herr talman! Tack för de vänliga orden. Jag ska försöka göra som en pratsam finländare och ta upp högst fem minuter av er tid.

Jag vill ta upp tre frågor. Fråga ett: vad handlar betänkandet om? Fråga två: varför lägger vi fram betänkandet? Fråga tre: vad vill vi egentligen?

Svaret på den första frågan, vad betänkandet handlar om, är en strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen. Jag betonar det ännu en gång, särskilt för de finländare som sitter runt bordet. Eftersom det är en strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen är syftet att stärka detta koncept.

Enligt vårt tänkesätt baseras den nordliga dimensionen i betänkandet på tre fantastiska pelare. En av dem kallar vi Paavo Väyrynen-pelaren, med andra ord Arktis. Den andra skulle vi kunna kalla Reino Paasilinna-pelaren, och är Ryssland, och den tredje skulle vi kunna kalla Christopher Beazley-pelaren, och är Östersjön och strategin för Östersjön. Betänkandet är endast inriktat på strategin för Östersjön.

Betänkandet har tre syften. Det första är att stödja den nordliga dimensionen. Det andra är att prioritera Östersjön inom den nordliga dimensionen – vi anser bestämt att det bör vara det viktigaste området inom den nordliga dimensionen. Det tredje är att vi vill öka medvetenheten om Östersjön som ett varumärke, ett koncept.

Varför lägger vi fram betänkandet och varför gör vi det nu? Den första, allmänna anledningen är att Östersjön blev ett innanhav, ett mare nostrum, efter utvidgningen 2004. EU har åtta medlemsstater runt Östersjön, ett land är inte med i EU, det vill säga Ryssland, och sedan har vi naturligtvis Kaliningrad. I grund och botten är Östersjön dock ett EU-hav.

Det här är ett gyllene tillfälle av två anledningar. Den första är att Finland innehar ordförandeskapet, vilket ger oss en möjlighet att driva frågan framåt, och den andra är att ett toppmöte mellan EU och Ryssland kommer att hållas den 24 november. Det var därför vi ville driva igenom detta så fort som möjligt.

För er som inte har besökt Östersjön kan jag berätta att jag minns att man när jag var barn på många ställen faktiskt kunde se botten av Östersjön. Den är i genomsnitt 58 meter djup. Om man stod på piren kunde man se botten. Det var klart. Man kunde se sjögräset. Havet var underbart att simma i. Ni som har varit där på senare tid vet att det numera bara är en grön sörja. Grön sörja! Det är verkligen otäckt. Tillståndet för Östersjön är mycket dåligt. Syrenivån är mycket låg. Man ser i stort sett ingenting alls. Det är dags att reagera.

I genomsnitt 58 meter djup! Eftersom det tar 30 år för en vattendroppe att passera Östersjön är cirkulationen mycket långsam. Det kan hända att människor från Medelhavet har en helt annan uppfattning om vatten. De ser Medelhavet – klart, blått och underbart vatten. Det vi ser är grönt och otäckt. Någonting måste göras.

Betänkandet handlar även om ekonomin. Och om kulturen och säkerheten.

Den tredje och sista frågan: vad vill vi? Man skulle kunna sammanfatta betänkandet i religiösa termer genom att säga att vi vill ha tio budord för Östersjön. Det första budordet gäller Margot Wallström och hennes arbetsgrupp. Vi vill att kommissionen tar initiativ när det gäller strategin för Östersjön. Det vore fantastiskt om kommissionen kunde göra det på ett eller annat sätt.

Det andra gäller ett toppmöte, som ska hållas före varje möte i Europeiska rådet, där stats- och regeringscheferna i Östersjöområdet, däribland Tyskland, sammanträder och diskuterar sina ståndpunkter.

Det tredje – och denna fråga har fått ett överväldigande stöd bland människor i hela området, även om en eller annan inte instämmer – är att vi vill ha en särskild budgetpost. Vi kanske anser att världen kretsar kring pengar. Om man vill ha en strategi för Östersjön krävs det dock en politik och denna politik kräver pengar. Så enkelt är det. Vi säger inte att det här ska vara den enda källan. När det gäller den nordliga dimensionen skulle stöd kunna hämtas från till exempel den europeiska grannskapspolitiken.

Det fjärde budordet gäller miljöskyddet, till exempel idén om skyddade områden.

Det femte gäller en ganska aktuell fråga, nämligen en energimarknad och en energipolitik för området. I det här fallet kommer jag naturligtvis inte att nämna ledningen mellan Ryssland och Tyskland.

Det sjätte budordet gäller infrastrukturen. Vi behöver arbeta med infrastrukturen. Det innebär vatten, luft, järnväg och vägar för att få en välfungerande infrastruktur.

Det sjunde är att vi vill se en tillämpning av alla fyra fria rörligheter i området, det vill säga fri rörlighet för kapital, personer, varor och tjänster.

Det åttonde är att vi vill se ett gott utbyte mellan spetsforskningscentra. Vi vill se goda studentutbyten.

Det nionde, och det här är ett ämne som Henrik Lax är mycket intresserad av, är att vi vill ha flytande gränsövergångar. Finländare känner till problemen med det.

Det tionde gäller behovet av en ökad närvaro av Europol.

Sammantaget efterfrågar jag tre praktiska saker. Den första är att kommissionen tar ett initiativ. Den andra är att det finska ordförandeskapet tar upp frågan som en del av paketet om den nordliga dimensionen vid toppmötet mellan EU och Ryssland. Fyra ändringsförslag har lagts fram. Som föredragande sätter jag ett plustecken för två av dem på min röstlista. Det gäller gruppen de Grönas ändringsförslag och Anneli Jäätteenmäkis ändringsförslag för ALDE-gruppen. När det gäller den tredje, som handlar om Arktis, föreslår jag en delad omröstning. Jag kommer absolut att sätta minus på den ena och plus på den andra. När det gäller det sista ändringsförslaget föreslår Paavo Väyrynen att det inte ska finnas någon särskild budgetpost. Där kommer jag att sätta minus och be de flesta av mina kolleger att göra samma sak.

Detta är vad strategin för Östersjön handlar om, varför vi har den och vad vi vill.

  Talmannen. Det här ordförandeskapet noterar också att ni desperat längtar efter semester vid Medelhavet. Vi ska be den italienska delegationen att bjuda dit er.

  Paula Lehtomäki, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Europaparlamentet debatterar under denna veckas sammanträdesperiod flera havsrelaterade frågor, och nu handlar det om en strategi för Östersjöområdet. Ordförandeskapet välkomnar att regionala frågor diskuteras som en del av ett övergripande sammanhang. I måndags debatterade ni EU:s strategi och direktiv för den marina miljön, som också är en del av den marina politik som nu utformas för EU. Det parlamentariska forum för den nordliga dimensionen som ska hållas i vår är ett välkommet exempel på parlamentets intresse för de nordliga frågorna.

Östersjöfrågorna har mycket direkt betydelse för de åtta EU-medlemsstater som gränsar till Östersjön, men också för Ryssland. Även Norge och Island är engagerade i Östersjösamarbetet i egenskap av medlemmar i Östersjöstaternas råd. Östersjön har stor betydelse för sjöfarten och är därför viktig för samtliga EU-medlemsstater.

Ett brett övergripande samarbete behövs därför både inom unionen och mellan EU och Ryssland och andra partner i frågor som miljö, energi, trafik, utbildning, rättsliga och inrikes frågor samt hälsa. Den gemensamma havspolitik som nu utarbetas för EU kommer också att stärka detta samarbete. För att nå konkreta resultat måste EU:s interna stödprogram och instrument för yttre förbindelser också användas mer effektivt. Det måste även finnas möjligheter till gränsöverskridande samarbete, som också gynnas genom det nya grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

Föredraganden nämnde den nordliga dimensionen i sitt anförande och hävdade att strategin för Östersjöområdet ingår i denna, men den nordliga dimensionen är också en del av EU:s politik för yttre förbindelser. Den omfattar sektorer inom de fyra gemensamma områden som slagits fast av EU och Ryssland samt miljö, sociala frågor och folkhälsa. Östersjön är ett av målområdena i den nordliga dimensionen tillsammans med nordvästra Ryssland, Kaliningrad och den arktiska regionen.

Ett av det finländska ordförandeskapets mål är att se över politiken för den nordliga dimensionen utifrån besluten från de ministermöten för den nordliga dimensionen som hölls i november förra året. Det nya ramdokumentet för den nordliga dimensionen förhandlades fram i år av EU, Ryssland, Norge och Island. Ramdokumentet och det politiska uttalandet i anslutning till detta kommer att antas i Helsingfors på fredag i nästa vecka. Vi menar att den nya gemensamt överenskomna politiken sannolikt kommer att stärka partnernas engagemang för den nordliga dimensionen och ge en fast grund för praktiskt samarbete i Östersjöregionen. Vi hoppas även att en förstärkt nordlig dimension kommer att bidra till att förtydliga arbetet och arbetsdelningen inom det sammansatta nätverket för samarbete i Östersjöregionen och Arktis.

Östersjöns ekologiska tillstånd är oroande och kräver omedelbara åtgärder i enlighet med principen om hållbar utveckling. EU, de enskilda länderna och de internationella finansiella institutionerna har slagit samman sina resurser inom ramen för ett miljöpartnerskap inom den nordliga dimensionen. Flera regeringar och organisationer, framför allt HELCOM (Helsingforskommissionen) och andra aktörer, verkar för att rädda Östersjöns marina miljö. Den nordliga dimensionens partnerskapsprojekt är främst inriktade på nordvästra Ryssland, men gynnar alla länder i regionen. Östersjön är därför tack och lov redan ett centralt område i den nordliga dimensionen.

Ett viktigt framtida instrument för att förbättra tillståndet för alla Europeiska sjöar, däribland Östersjön, är EU:s direktiv om en marin strategi. Direktivets mål är att nå en god ekologisk status senast 2021. Detta är ett ambitiöst mål och åtgärderna för att nå det måste inledas snarast. Det finländska ordförandeskapet kommer att försöka nå politisk enighet kring direktivet vid rådets möte i december.

Partnerskapet för folkhälsa och social välfärd fungerar även inom den nordliga dimensionen och syftar till att förebygga smittsamma sjukdomar och livsstilsrelaterade sjukdomar samt minska de sociala problemen. Ett nytt element i den nordliga dimensionen utformas även i form av ett partnerskap för transport och logistik. Vikten av hållbara transportkommunikationer och effektiv logistik för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft blir tydligare än någonsin när våra ekonomier länkas samman.

Europeiska kommissionen utarbetar för närvarande en ny och omfattande havspolitik för EU, där de ekonomiska, politiska och miljömässiga värden som förknippas med Europas sjöar och kustområden beaktas. Östersjön är ett viktigt havsområde i Europa och dess speciella problem bör ägnas särskild uppmärksamhet. Detta gäller även utvecklingen av EU:s havspolitik. Kvällens debatt är verkligen ett led i denna strävan.

EU:s havspolitik blir ett bra tillfälle för medlemsstaterna att samarbeta. Detta är nödvändigt, eftersom de särskilda egenskaperna hos de nordliga och arktiska regionerna och utnyttjandet av deras potential kommer att kräva gemensamma forskningsprojekt och teknisk utveckling i medlemsstaterna. I samarbete med tredjeländer i regionen kommer befintliga internationella avtal och organisationer att utnyttjas. De många utmaningarna i Östersjöområdet, däribland bevarande av marina tillgångar, sjösäkerhet, fiske, hållbart utnyttjande av kuster och utveckling av regionens sjöfartssektor, kräver alla ett effektivt och övergripande samarbete. Östersjöområdet är en utmärkt möjlighet att pröva den havspolitik som nu utformas för EU och se till att den gynnar hela unionen.

Östersjöfrågan är viktig och det är ett positivt tecken att den tas på allvar i EU och i parlamentet. Jag vill dock säga att vissa av föredragandens idéer, såsom de tio budorden, redan är verklighet. Det är bra och viktigt för Östersjöfrågan att samtliga länder i regionen är engagerade i samarbetsprogrammet och att de har ett genuint intresse av att lösa sina gemensamma problem. Det är sådant gemensamt engagemang vi behöver för att lyckas i Östersjösamarbetet.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Kommissionen riktar ett varmt tack till Alexander Stubb för hans betänkande och välkomnar möjligheten att hålla en debatt. Det går inte att ta miste på hans engagemang och beslutsamhet. Östersjön är ett mycket viktigt hav för EU eftersom åtta av de nio länder som har en kustlinje längs Östersjön är medlemmar i EU. Den är en mötesplats för EU och Ryssland. Mot bakgrund av detta kommer Östersjön, Barents hav, Kaliningrad och Arktis att utgöra prioriterade områden i det politiska ramdokument om den nordliga dimensionen som kommer att antas senare den här månaden.

Med den nya politiken för den nordliga dimensionen sätts EU:s och Rysslands gemensamma områden i ett nordligt regionalt perspektiv, med Norges och Islands medverkan. Den nordliga dimensionen kommer även att ha sina egna prioriterade områden: hälsa och social välfärd och skydd av ursprungsbefolkningar långt norrut. Särskild tonvikt kommer även att läggas på miljön och kulturen.

En ny gemensam politik för den nordliga dimensionen innebär att alla parter drivs av samma mål: dess framgång. Samfinansiering kommer därför att vara regel, särskilt eftersom Ryska federationen blir allt rikare.

Den nordliga dimensionen bör inte bara vara inriktad på projekt utan även vara ett sätt att se till att den politiska dialogen om de olika utmaningarna och möjligheterna fortsätter. De fyra nordiska regionala råden Östersjörådet, Barentsrådet, Nordiska rådet och Arktiska rådet är viktiga aktörer i den här dialogen.

Kommissionen är tacksam för att parlamentet har uppmärksammat den nordliga dimensionen och särskilt för dess resolution av den 16 november 2005 inför ministermötet om den nordliga dimensionen. Kommissionen välkomnar även parlamentets initiativ att begära att det parlamentariska forumet för den nordliga dimensionen håller sin första konferens i början av nästa år.

När det gäller Östersjöstrategin inom den nordliga dimensionen, som vi diskuterar idag, kommer kommissionen att ha parlamentets betänkande i åtanke under diskussionerna vid den nordliga dimensionens konferens då den nya politiken ska antas. Konferensen kommer att äga rum i anslutning till det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors och Norges och Islands statsministrar kommer att delta.

Den nordliga dimensionen är utrikespolitik men det är tydligt att det är viktigt att förbättra förhållandet mellan EU:s interna politik och den nordliga dimensionen. Kommissionen prioriterar därför verkligen det gränsöverskridande samarbetet som är ett av de främsta mervärdena med den nordliga dimensionen. Det är nödvändigt att sammanföra den interna och externa politiken på det här området.

Östersjön prioriteras nu inom den nordliga dimensionen eftersom vi är bekymrade över dess känsliga miljö och den ökande trafiken på dess vatten, något som med rätta framhävs i betänkandet. Det finns andra inte lika påtagliga hot mot medborgarna i Östersjöområdet, bland annat kampen mot den organiserade brottsligheten, människohandeln, överförbara sjukdomar och ohälsosamma livsstilar. Alla dessa hot kräver ett nära samarbete med Ryssland samt med Norge och Island. Det finns dessutom stora möjligheter att samarbeta med Ryssland ekonomiskt över Östersjön. Den nordliga dimensionen kan bidra stort till alla dessa viktiga mål som kommer att utvecklas vidare i framtiden. EU:s interna politik, med sina egna uppgifter och instrument, kommer naturligtvis också att bidra stort till att bemöta utmaningarna i EU:s medlemsstater i Östersjöområdet och bör diskuteras i sitt rätta sammanhang.

Kommissionen ser fram emot att använda politiken för den nordliga dimensionen för att skapa mervärde i ett forum med Ryssland, Norge och Island för att hantera de många utmaningar som den norra delen av vår kontinent står inför. I det här sammanhanget välkomnar kommissionen parlamentets betänkande och kommer absolut att förmedla hur viktigt Östersjöområdet är. Jag kommer att försöka införliva de relevanta delarna av betänkandet i genomförandet av den nya gemensamma politiken för den nordliga dimensionen.

  Giles Chichester (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi. – (EN) Herr talman! Jag vill koncentrera mig på tre av de frågor som tas upp i mitt utskotts yttrande.

För det första vill jag betona att vi anser att det är viktigt att bygga ut vindkraften längs Östersjöns kuster och att demonstrera olika typer av vågenergikoncept.

För det andra vill jag betona hur viktigt det är att ytterligare utveckla samarbetet med Ryssland. Vi vill samarbeta om energifrågor som garanterar att principerna om ömsesidighet och öppenhet respekteras och vi vill uppmuntra Ryssland att ratificera energistadgefördraget och transiteringsprotokollet. Vi är oroade över gasleveranserna från Ryssland till Europa.

För det tredje vill vi göra medlemsstaterna i den nordliga dimensionen uppmärksamma på två viktiga EU-program inom vårt utskotts ansvarsområde: det europeiska satellitnavigeringsprojektet Galileo och Sesarprojektet för en ny generation av den europeiska flygledningstjänsten. Vi anser nämligen att hållbar tillväxt och konkurrenskraft i regionen skulle gynnas av att den nordliga dimensionens parter engagerade sig i dessa båda projekt.

  Christopher Beazley, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Eftersom det anförande jag hade förberett på ett utmärkt sätt har sammanfattats av föredraganden, Alexander Stubb, vill jag bara ställa två frågor.

Den första frågan riktar jag till ministern, Paula Lehtomäki. Det har redan framhållits i debatten att förutsättningarna har förändrats fullständigt sedan Finland skapade den nordliga dimensionen. Jag undrar om hon håller med om det? Det finns nu med andra ord inte längre fyra, utan åtta EU-medlemsstater runt Östersjön, varav alla inte har samma syn på den nordliga dimensionen. Som bekant har försöken att förbättra förbindelserna mellan EU och Ryssland avstannat, bland annat för att Polen reserverar sig mot att Ryssland vägrar att ratificera energistadgan. Håller hon då med om att det vore mycket givande att, under den förberedande fasen av den nordliga dimensionens diskussioner och förhandlingar, först föra en intern diskussion i ministerrådet mellan de åtta EU-medlemsstaterna runt Östersjön?

För det andra tackar jag kommissionsledamot Margot Wallström för hennes synpunkter och för att hon vill införliva stora delar av betänkandet i kommissionens strategi för utvidgningen och utvecklingen av den nordliga dimensionen i framtiden. Jag tror dock att hon missade att nämna budgeten. Enligt min uppfattning handlar det här inte om att parlamentet står med mössan i handen och ber om stöd. Vi är trots allt en del av EU:s budgetansvariga myndighet. Om den nordliga dimensionen ska bli en prioriterad fråga tycker jag att det verkar logiskt och konsekvent att det finns mekanismer och system varigenom vi får en särskild budget för ändamålet, precis som i andra delar av EU, till exempel partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet. Vi bör noga överväga detta och inte sopa det under mattan.

Med min sista punkt, som handlar om kommunikation, vänder jag mig åter till kommissionsledamot Margot Wallström, eftersom detta tillhör hennes område. Det här tycks vara en möjlighet för EU att visa medborgarna att man verkligen har lyckats åstadkomma någonting, genom att visa att det kan råda harmoni, välstånd och stabilitet i en region som drabbats hårt av det kalla kriget. Jag tycker därför att den här debatten borde föras ute på fältet, inför allmänheten, för att visa en verklig framgångssaga för EU.

  Justas Vincas Paleckis, för PSE-gruppen. – (LT) Strategin för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen är verkligen ett viktigt dokument. Det avspeglar skickligheten hos föredraganden Alexander Stubb och hela den tvärpolitiska gruppen för Östersjöfrågor, som har lagt ned ett stort arbete.

Kalla krigets stormar har åsamkat större skador på Östersjökusten än någon annan kust om man ser till de politiska, ekonomiska och ekologiska skadorna. Stormen har inte bedarrat än, trots att Östersjön nu blir ett EU-hav. Rysslands del av kusten innebär en stor möjlighet att samarbeta med detta land.

Regionen är med sin befolkning på 85 miljoner människor en av EU:s starkaste ekonomiska och sociala regioner, och välfärdsmodellen har införts på många områden där. Skillnaderna i levnadsstandard mellan dessa länder är dock slående och den ökande sociala utslagningen på vissa håll utgör ett hot. Med denna strategi borde vi kunna vända den utvecklingen.

Särskild uppmärksamhet har ägnats miljöskydd, ekonomi och transporter. Samtliga tre områden är starkt beroende av energi och energisäkerhet, som hotas när något land visar alltför stor potential eller ambition. Länderna i regionen behöver därför en gemensam energimarknad. Ännu större vikt bör läggas vid effektiv energianvändning och förnybara energikällor. Diskussioner och särskilda åtgärder för kärnenergi är oundvikliga. I början av december kommer en kraftlänk att koppla samman Estland och Finland, och denna måste förstärkas med liknande länkar mellan Litauen och Sverige och mellan Litauen och Polen. I strategin efterfrågas snabbare och kraftfullare sammanlänkning av nätverken för vägar, järnvägar och vattenvägar i Nord- och Centraleuropa. Polen står precis vid skiljevägen. Om Warszawa inte intresserar sig mer för dessa projekt kommer de att förbli en pappersprodukt under mycket lång tid.

Östersjön är grund och ekologiskt mycket känslig. Över 60 olyckor med tankfartyg och 400 olagliga oljeutsläpp till havs sker varje år. I Östersjön släpps orenat avloppsvatten ut från över en miljon kustbor. Skyddsområden måste därför inrättas och utvidgas längs kusterna, och miljöskyddskrav som är strängare än i de nuvarande EU-direktiven måste tillämpas.

EU skulle vilja ha inte bara en god granne utan också en pålitlig sådan i ryska Kaliningrad. Enklavens guvernör Georgij Boos betraktar Kaliningrad som Rysslands fönster mot Europa, men också EU:s fönster mot Ryssland. Vi skulle gärna se att detta fönster stod på vid gavel för samarbetets friska vindar. Ett vidgande av fönsteröppningen, eller motsatt utveckling, skulle visa vilken riktning Ryssland rör sig i.

Förslaget att inrätta en separat budgetpost för att finansiera denna strategi skulle bekräfta samhörigheten med den baltiska regionen och den innovation som finns där. Jag är övertygad om regionens värde, då den kan och måste bli en försöksplats för nya idéer, projekt och innovationer som har samma tyngd i ett större sammanhang.

(Applåder)

  Paavo Väyrynen, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Den nordliga dimensionen stärks på ett glädjande sätt. I Europaparlamentet lade vi förra året fram ett initiativ om en strategi för Östersjöområdet för den nordliga dimensionen, och nu får vi ett särskilt betänkande om denna fråga. Det omfattar samarbete mellan EU och dess medlemsstater å ena sidan och samarbete med Ryssland å andra sidan. Kommissionen och rådet har å sin sida förhandlat fram avtal med Ryssland, Norge och Island som innebär att den nordliga dimensionen i EU:s politik för yttre förbindelser blir en politik som är gemensam för dessa länder och EU. Avtalen kommer att undertecknas i Helsingfors i slutet av november.

Kommissionen bör snarast möjligt utarbeta ett förslag till en strategi för Östersjöområdet, i enlighet med parlamentets begäran. Strategin bör omfatta alla politikområden, såväl interna som externa. Vid utarbetandet och genomförandet av strategin måste kommissionens samtliga generaldirektorat involveras, och detta bör finansieras inom ramen för alla berörda budgetposter.

Gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa anser inte att det vore förnuftigt att ha en separat budgetpost för strategin för Östersjöområdet. Vi samlar för närvarande ihop budgetmedel för angränsande regioner i form av det nya grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Ingenting gott kommer att komma ut av en uppdelning i nya budgetposter och den skulle inte innebära mer stöd till Östersjöområdet, sannolikt snarare tvärtom. Det är givetvis en tilltalande tanke som Alexander Stubb så ofta har målat upp, men vi måste se på det hela utifrån ett sakligt perspektiv, inte ett idéperspektiv.

Nästa steg skulle kunna vara att Europaparlamentet utarbetar ett nytt omfattande betänkande om den nordliga dimensionen där hänsyn tas till å ena sidan det betänkande om Östersjöområdet som nu debatteras och å andra sidan de avtal som ingås med våra grannländer Ryssland, Norge och Island. Jag vill avslutningsvis tacka Alexander Stubb för hans utmärkta samarbete i utarbetandet av detta betänkande.

ORDFÖRANDESKAP: McMILLAN-SCOTT
Vice talman

  Inese Vaidere, för UEN-gruppen. – (LV) Mina damer och herrar! Jag vill först och främst gratulera Alexander Stubb till hans utmärkta betänkande. EU:s utvidgning till de baltiska länderna skapade ett objektivt behov av ett reviderat instrument för den nordliga dimensionen. Anslutningen av de nya medlemsstaterna skapar helt nya möjligheter. Östersjöområdet kan bli världens mest dynamiska och konkurrenskraftiga region, vilket innebär en enorm fördel för hela EU:s ekonomi då det bidrar till Lissabonstrategins genomförande. Den nordliga dimensionen måste bli ett permanent instrument, där Östersjöområdet fastställs som en prioritering. Det är mycket viktigt att dess interna pelare stärks. Om länderna i regionen inrättar en gemensam energimarknad och gynnar användningen av förnybara energikällor och energieffektivitetsprojekt kan de minska sitt beroende av energi från Ryssland. När nya energiprojekt utformas är det mycket viktigt att engagera alla berörda EU-medlemsstater och att göra en internationell miljökonsekvensbedömning, så att vi undviker en upprepning av den nuvarande situationen med det eventuella byggandet av den nordeuropeiska gasledningen. Utvecklingen av samarbetet med Ryssland är en av den nordliga dimensionens huvuduppgifter. De baltiska länderna har viktiga historiska förbindelser med Ryssland och även samlade erfarenheter som kan komma att generera goda resultat. Ryssland, som sett till naturresurser är ett av världens rikaste länder, får av någon underlig anledning fortfarande stöd genom olika EU-program. Principen om likhet och samarbete skulle ersätta ett sådant angreppssätt. För att utföra den nordliga dimensionens uppgifter krävs en stabil ekonomisk grund. Här har vi en annan åsikt än föregående talare: vi menar att en separat budgetpost är nödvändig för att komplettera befintliga resurser från olika källor. Detta skulle göra det möjligt att utveckla nödvändiga infrastrukturprojekt som Rail Baltica, en baltisk motorväg och andra projekt.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Östersjön är såsom tidigare nämnts i dag ett EU-innanhav som gränsar till nio länder, varav åtta är EU-medlemsstater och den nionde är Ryssland, närmare bestämt Kaliningrad och Sankt Petersburg-regionen. En tredjedel av EU:s befolkning bor i dessa åtta medlemsstater, som bidrar med en tredjedel av EU:s BNP. Hittills har den nordliga dimensionen främst inriktats på Ryssland. Att komplettera den nordliga dimensionen med en strategi för Östersjöområdet skulle berika denna dimension med ett utökat specifikt innehåll.

Östersjöområdets konkurrenskraft är större än i de tre övriga EU-regionerna, det vill säga Centraleuropa, Brittiska öarna och Iberiska halvön. Under de senaste åren har Östersjöområdet gått om de andra EU-regionerna sett till välfärd, produktivitetstillväxt samt forskning och innovation. Regionens viktigaste fördelar är god fysisk infrastruktur, kvalificerad arbetskraft, låg korruption och en stark forskningssektor. Regionens dåligt utnyttjade konkurrenspotential måste dock nämnas. Eftersom inget enskilt land i regionen har en tillräckligt stor marknad för att bygga upp det konkurrenstryck som krävs är lösningen därför given: regionens integration måste öka.

Europaparlamentet bör godkänna följande punkt i vår resolution, och jag citerar: ”av omsorg om insyn och konsekvens, att Östersjöstrategin ska få en egen post (...) eventuellt inom grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, som ett komplement till de anslag som i dagens läge beviljas den nordliga dimensionen”, slut citat.

Farhågorna om att Europeiska kommissionen inte kommer att gå vidare med detta är grundlösa. Det är mycket viktigare att övertyga EU:s medlemsstater, framför allt de som ligger utanför regionen, att stödja denna strategi eftersom ökad integration av denna region kan bidra inte bara till att göra hela EU mer dynamiskt och konkurrenskraftigt utan också till att lösa andra EU-frågor som energisäkerhet, gemensam energipolitik och bättre förbindelser med Ryssland.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! Europaparlamentets resolution stöder den nordliga dimensionens politik och innebär att Östersjöregionen blir ett prioriterat område. Efter utvidgningen 2004 blev Östersjön praktiskt taget ett EU-innanhav, ett mare nostrum.

Östersjöregionen skulle kunna bli ett exempel på den mest dynamiska regionen i EU och illustrera framväxten av en europeisk ekonomi som bygger på spetsteknologi, en ekonomi som är modern och konkurrenskraftig globalt sett. Här måste vi understryka behovet av att skydda Östersjöns ekosystem, som är oerhört känsligt eftersom Östersjön är så grund, vattnet cirkulerar långsamt och utsläppen är stora.

Särskild vikt måste läggas vid att främja forskning och lyfta fram kulturen och det civila samhället.

Östersjön, som binder samman EU, Ryssland, Norge och Island, bör bli ett område med fred och säkerhet.

Jag vill särskilt betona möjligheten att göra Kaliningrad till en pilotregion, med ökat tillträde till den inre marknaden. Denna möjlighet har diskuterats i samtal mellan EU och Ryssland.

Samarbete i Östersjöregionen kan visa vägen i denna del av vår kontinent och bana vägen för samarbete med Ryssland och andra länder.

  Diana Wallis (ALDE). – (EN) Herr talman! Vi gratulerar naturligtvis föredraganden till hans betänkande och till de intressanta frågor det har väckt. Jag skulle dock inte göra mitt jobb som ordförande för parlamentets delegation för förbindelserna med Island och Norge om jag inte beklagade att det saknas ett betänkande eller en resolution som ger uttryck för den nordliga dimensionens fulla omfattning. Jag beklagar det eftersom jag anser att vi därmed försummar de stora geopolitiska frågor vi står inför högt uppe i norr, framförallt klimatförändringen, energiförsörjningen och de marina tillgångarna. De här frågorna är naturligtvis oerhört viktiga för Östersjön men de berör även de nordliga och arktiska områdena. Om vi vill få med oss våra partnerländer Norge och Island måste vi vara utåtriktade, inte inåtriktade.

När vi tidigare har diskuterat frågan har vi i parlamentet strävat efter att få den nordliga dimensionen att omfatta fler nivåer än bara ministernivån. Vår strävan har varit att den återigen ska ligga i händerna på parlamentarikerna i regionen. Det hoppas jag att vi kommer att kunna göra under det möte vi avser att hålla i början på nästa år.

Låt mig dock än en gång understryka att den nordliga dimensionen inte bara bör handla om detta. Kommissionen har i år slutit ett mycket viktigt avtal med Grönland. Det må vara en liten detalj men det visar att dörren till Arktis står öppen, och bör förbli öppen, och att vi bör vara verksamma även utanför gränserna. Nästa år är det internationella polaråret. Jag hoppas att vi under nästa år kommer få upp ögonen för området längst upp i norr och ge det den uppmärksamhet det förtjänar inom den nordliga dimensionen.

  Hanna Foltyn-Kubicka (UEN). – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden, som har utarbetat ett bra betänkande om Östersjöns framtid. När vi diskuterar regionens särskilda förutsättningar får vi dock inte glömma de viktiga faktorer som har format den, däribland historiska faktorer såsom de lager av kemiska vapen från andra världskriget som ligger kvar på Östersjöns botten.

Sedan har vi det känsliga ekosystemet, som också är hotat av allt fler sjötransporter och planerade investeringar, till exempel byggandet av en nordlig gasledning som kan leda till en ekologisk katastrof. Innan dessa projekt genomförs är det oerhört viktigt att göra en mycket noggrann analys av projektens potentiella inverkan på den naturliga miljön. Det är även viktigt att inleda ett samråd med berörda parter och att vara beredd att ändra på planerade arbeten om de skulle visa sig ha negativ inverkan på Östersjöns ekosystem.

Ekologiska frågor och nationella intressen i regionen måste också beaktas när den planerade Östersjömotorvägen byggs. Vi måste garantera lika tillträde till Östersjöns hamnar och motorvägens fördelar. Det är även viktigt att säkra ett nära samarbete mellan medlemsstaterna när energinäten byggs ut och se till att EU:s medlemsstater är solidariska i förbindelserna med Ryssland. Polen blockerar för närvarande alla avtal med Ryssland tills detta land öppnar sina gränser för polska kött- och jordbruksvaror. EU har svarat att Västeuropa inte har för avsikt att frysa för de polska korvarnas skull. Vi minns uttrycket ”Vi vill inte dö för Gdańsk”, och vi vet alla hur det gick.

(Applåder)

  Vytautas Landsbergis (PPE-DE). – (LT) Herr talman! Det betänkande som vi diskuterar är ett viktigt steg för hela Europeiska unionen. En förändring i den nya tidens politiska tänkande blir allt mer framträdande. Detta kan betecknas som att ”upptäcka Östersjön”.

Östersjön består av vatten, kuster och botten precis som andra hav. Östersjövattnen är grunda och de mest förorenade av alla europeiska delar av Atlanten. Östersjöns botten är redan död på många ställen, och det beror på oss om ett nytt Döda havet kommer att bildas i Europa. Denna process påskyndades av att många tyska kemiska vapen sänktes här i slutet av andra världskriget, däribland bomber och kanonkulor med dioxin, senapsgas och andra ”souvenirer” som börjar bli farliga efter 60 års korrosion. Detta är ett hot om en oerhörd katastrof, både för vattnet och för kusten. Kusten är särskilt tilltalande på grund av sina vita sandstränder och barrskogar. Curonian Spit tillhör Unescos världskulturarv. Det är naturen och människorna som har skapat dess skönhet. Nu kommer människorna troligen att förstöra det och naturen kan inte försvara det. Havets östra kust tillhör urgamla nationer som inte är beredda att underkasta sig ekologiska katastrofer som orsakas av den postsovjetiska kapitalismen.

I dag vill jag framhålla att inte bara Gazprom, utan också den tyska regeringen, har ett ansvar för det rysk-tyska avtalet om den så kallade nordeuropeiska gasledningen om ansamlingar av dödliga gifter på Östersjöns botten påverkas av byggandet.

Europeiska unionen, som välsignade finansieringen av gasledningen utan någon undersökning eller garanti, borde ta ett än större ansvar för de många negativa konsekvenserna av denna påstådda ”goda affär”, det vill säga ansvar för resultaten av ekonomisk diskriminering och politisk upplösning i Europa, liksom för de ekologiska och demografiska följderna av potentiella katastrofer.

Det är bra att vi ska anta detta första dokument om en Östersjöstrategi och börjar inse vårt ansvar.

  Andres Tarand (PSE). – (ET) I januari 1990 höll den finske statsministern Kalevi Sorsa en parlamentarisk Östersjökonferens i syfte att skapa nya inriktningar för det regionala samarbetet i det nya politiska läget. Tyvärr var företrädarna för de baltiska länderna tvingade att förstöra konferensen, eftersom vi redan tydligt kunde se att Ryssland betedde sig på ett illvilligt sätt. Detta tog sig ett påtagligt uttryck i attacken mot tv-tornet i Vilnius några dagar senare. Därför använde vi konferensen som en plattform för att fästa världens uppmärksamhet på denna fara, och andra mål fick mindre uppmärksamhet.

Vi lade dock fram en strategiplan från De gröna. När jag nu läste denna igen konstaterade jag att de drastiska politiska förändringar som har ägt rum inte har förbättrat miljöskyddet för Östersjön. En av våra rekommendationer var att sätta stopp för alla oljetransporter på Östersjön. I stället har volymerna transporterad olja tredubblats.

Den ryska tidningen Независимая газета (Den oberoende tidningen) hade en artikel om gasledningen i Östersjön igår. I artikeln hävdar man att ett förslag om att utföra de nödvändiga miljöstudierna nu kommer att läggas fram för Östersjöstaterna. Detta är utmärkt men kommer tyvärr i fel ordning. Först ägnade man sig åt de politiska, sedan åt de ekonomiska och först därefter åt de miljömässiga villkoren, som ett slags dekoration faktiskt. Artikelns slut är också värt att notera – motståndarna till gasledningen planerar att torpedera hela bygget med ammunition som sänktes under andra världskriget. Uppenbarligen gick den sjätte gasledningen i Urengoy samma öde till mötes, vilket sägs vara det enda skälet till att Sovjetunionen kollapsade.

Jag vill också fästa er uppmärksamhet på att alla förutsättningar var gynnsamma för att en miljökonsekvensbedömning för Östersjön skulle kunna göras i tid, liksom miljöskyddsorganisationen HELCOM och åttio års akademiskt samarbete.

För att summera: vår delegation instämmer i Alexander Stubbs linje och vill tacka honom varmt för denna. Vi anser också att det, i enlighet med Alexander Stubbs tre pelare, inte finns något behov av att ta med Arktis i Östersjöstrategin. Enligt vår mening skulle det vara mödan värt att lägga in en ny post i Europeiska unionens budget för detta hav som är unikt i världen – för planerat arbete med Östersjömiljön och mycket annat.

  Henrik Lax (ALDE). – Herr talman! Som en av initiativtagarna och grundarna av nätverket Baltic Europe Intergroup har jag i två års tid haft glädjen att medverka i det arbete som nu lett fram till detta betänkande.

Tack vare att unionen fick tio nya medlemsländer blev det möjligt att återförena folken kring Östersjön. Nu kan regionens hjärta ge den nordliga dimensionen full livskraft. Unionen måste ta tillvara den stora potential som Östersjöregionen har. Ju snabbare de nya medlemsländerna kan öka sin välfärd, desto starkare blir unionen i förhållande till sina grannar. För detta behövs aktiva åtgärder från unionens sida. Därför behöver vi ett konkret program av kommissionen där alla dess förvaltningsområden tar sitt ansvar.

En stark Östersjöregion behövs för att frågor som är viktiga för hela unionen ska få en lösning. Vi måste genom direkta kontakter mellan människor bryta ned de mentala barriärer som finns mellan väst och öst. Vi behöver en modern visumpolitik och ett bättre ekonomiskt samarbete med Ryssland. Vi måste lösa gränstvisterna i Baltikum. Vi måste återställa den ekologiska balansen i Östersjön. Vi måste få slut på den ryska bojkotten av polska livsmedel. Vi måste avskaffa de upp till fem mil långa lastbilsköerna vid gränsstationerna i östra Finland. Unionen finns till för att lösa gemensamma problem. Det får inte bli så, att veto är det enda sättet att rikta uppmärksamheten på viktiga frågor. En gemensam EU-strategi är därför nödvändig. Det är viktigt att kommissionen skyndar på med att ta upp frågan till behandling, och Alexander Stubbs betänkande är en utmärkt grund för detta.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Östersjön, som i dag praktiskt taget är ett innanhav i Europeiska unionen, är en prioriterad fråga för både regionens och hela Europeiska unionens ekonomi.

Tyvärr är Östersjön det mest förorenade havsområdet i världen. Därför krävs det åtgärder, det vill säga en gemensam strategi och ett konsekvent samarbete mellan länderna i Europeiska unionen och Ryssland för att förverkliga denna strategi.

Det är således tur att en överenskommelse om en ny politisk förklaring om den nordliga dimensionen och ett strategiskt ramdokument kommer att diskuteras vid toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november.

När vi tacklar Östersjöproblemet måste vi komma ihåg att omkring 85 miljoner människor bor vid dess stränder och att det innehåller ett rikt och diversifierat djur- och växtliv, med många redan utrotningshotade arter. I århundraden har detta hav närt miljontals människor och inte bara försörjt fiskarna och deras familjer utan också människor som ägnar sig åt annan verksamhet. Sjöfarande folk har också skapat sin egen kultur, som vi bör värna om lika mycket som den naturliga miljön, landskapets skönhet och det materiella välståndet.

Det är därför som vi betraktar den planerade nordliga gasledningen, och de därmed förknippade riskerna för kemiska föroreningar och militär mobilisering, med oro. Östersjön är en skatt som vi har ärvt från våra förfäder, tillsammans med skyldigheten att vidarebefordra den och dess värden till kommande generationer.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Till att börja med vill jag gratulera föredraganden, min vän Alexander Stubb, och även min kollega, Christopher Beazley, till hans goda arbete som ordförande för tvärgruppen för de baltiska staterna.

Jag håller helt och hållet med Diana Wallis i det hon sa om att ge EU en högre profil i norra Europa. Den nordliga dimensionen är en omfattande EU-politik som reglerar EU:s förbindelser med områdena i nordvästra Ryssland, däribland Kaliningrad, Östersjöregionen och Norra ishavsregionen. Den nordliga dimensionen genomförs inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland. Den är ett sätt att samarbeta med länderna i Europas nordliga regioner, bland annat i syfte att öka välståndet, förbättra säkerheten och kraftfullt bekämpa faror såsom miljöföroreningarna i Östersjön, kärnsäkerhetsrisker, till exempel från den ryska u-båtsflottan på Kolahalvön, och den gränsöverskridande brottsligheten, samt förvalta de marina tillgångarna.

Det finns åtta EU-medlemsstater runt Östersjön – Danmark, Tyskland, Polen, Litauen, Lettland, Estland, Finland och Sverige – och EU:s gemensamma gräns med Ryssland har blivit betydligt längre till följd av utvidgningen. Trots detta kan inte förbindelserna mellan de baltiska staterna och Ryssland vara avgörande för förbindelserna mellan EU och Ryssland. Vårt strategiska partnerskap, EU:s gemensamma behov av energisäkerhet, samarbetet med att bekämpa terrorism och behovet av att stödja Ryssland, till exempel när det gäller att bekämpa spridningen av kärnmaterial från länder som Iran och Nordkorea, är viktigare än de regionala frågor som tas upp inom den nordliga dimensionen.

Det ges för närvarande ekonomiskt stöd genom programmet för bistånd för ekonomiska reformer och ekonomisk återuppbyggnad i de nya oberoende staterna och Mongoliet (Tacisprogrammet) och genom gemenskapsinitiativet om gränsöverskridande samarbete för fysisk planering (Interreg). Inom kort kommer dock Ryssland att vara en del av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och EU bör ha en ordentlig budgetpost för regionen. Klimatförändringen gör Arktis mer tillgängligt för mänsklig verksamhet, till exempel för utvinning av naturtillgångar och ökad sjöfart. Arktis spelar dock även en viktig roll som ett tidigt varningstecken på en potentiellt katastrofal global klimatförändring.

Som vi nu har upptäckt och som vi såg i Ukraina förra året och i Georgien i år kan Rysslands energiexport även vara ett politiskt vapen. Nu sprids rykten om att Ryssland vill skapa en gaskartell av samma slag som Opec, vilket vi måste försöka förhindra till varje pris. Jag uppmanar president Vladimir Putin att ratificera EU:s energistadga, vilket skulle ge alla företagen i EU större tillgång till rysk olja och gas. EU måste även investera mer i förnybara energikällor och energikällor med låg åtgång på fossila bränslen, och samtidigt uppmuntra en så stor mångfald i energiförsörjningen som möjligt.

  Katrin Saks (PSE). – (ET) Herr talman, mina damer och herrar! Trots att detta är ett gemensamt hav har vi givit det olika namn, och vi måste erkänna att vi ännu inte har kommit dithän att vi ser det som ett gemensamt rum eller har utnyttjat alla dess möjligheter. Därför välkomnar jag varmt att Alexander Stubb och ordföranden Toomas Hendrik Ilves har bemödat sig om att skapa denna strategi.

Under beskydd av den nordliga dimensionen kan vår gemensamma havsstrategi växa till någonting ännu större. Jag tror att vi alla söker nya identiteter i en globaliserad värld och en mångkulturell, till och med expanderande, europeisk union. Här skulle Östersjön kunna spela en viktig roll och bli en slags symbol. Genom hela historien har det funnits kopplingar mellan länderna runt havet, men ett samarbete som syftar till att utveckla regionen som helhet skulle föra upp dessa förbindelser på en ny nivå. Det skulle gagna oss alla. Havet som sådant, som i dag är ett av de mest förorenade vattnen, kräver gemensamma åtgärder.

Varför behöver vi den här strategin? Ett gemensamt Östersjöområde kommer inte att uppstå av sig självt eller ur enskilda projekt, vi behöver samordnade insatser ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). – (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill gratulera Alexander Stubb till ett utmärkt betänkande och tacka honom för hans utmärkta samarbete. Jag vill bara ta upp en sak, och det är det ändringsförslag som Diana Wallis och jag lade fram om att inrätta ett lokalkontor i Östersjöområdet.

För närvarande verkar Europeiska investeringsbanken i 11 av EU:s medlemsstater och i 6 länder utanför EU, i Medelhavsregionen och i Afrika. Bara en filial, den i Polen, finns i Östersjöregionen och i en ny medlemsstat. Däremot finns det totalt åtta filialer i Sydeuropa och i Medelhavsregionen. I våras öppnade Europeiska investeringsbanken ett lokalkontor i Wien. Det ska ansvara för projekt i östra Centraleuropa och i Balkanregionen. Men ingen filial har ansvaret för projekt i de nya medlemsstaterna, de nordiska länderna och de baltiska länderna.

Jag anser att det är viktigt att inrätta ett sådant kontor med ansvar för att övervaka finansieringen i denna region och förverkliga Östersjöstrategin. Ett sådant lokalkontor skulle också kunna hjälpa till med stora finansieringsprojekt via EU:s struktur- och sammanhållningsfonder under kommande ordförandeskap och på så sätt underlätta samarbetet i Östersjöregionen och främja större projekt där.

  Bogdan Klich (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Det är inte bara det finska ordförandeskapet som prioriterar den nordliga dimensionen av Europeiska unionens externa politik. Detta är också en oerhört viktig del av den polska utrikespolitiken och den utrikespolitik som sju andra medlemsstater i Europeiska unionen runt Östersjön för. Under de senaste 12 åren eller så har Östersjöregionen blivit en region för fredligt samarbete med Ryssland. Om vi ska bibehålla den situationen måste vi eliminera de faror som har dykt upp vid horisonten i dag. De främsta hoten i dag är att länderna i regionen blir alltmer beroende av Ryssland för sin bränsleförsörjning samt alla de olösta problemen med Kaliningradområdet.

Enskilda länder klarar inte av dessa utmaningar, inte heller vår grupp med åtta länder. Därför är det avgörande att de prioriteras av Europeiska unionen som helhet. I dag kommer 24 procent av gasen från Ryssland. Denna andel kommer att öka i framtiden. Den möjlighet som Charles Tannock nämnde nyss, att Ryssland skulle bilda en gaskartell, är ytterligare en källa till oro. Investeringar som gasledningen i Östersjön ökar hela Europeiska unionens beroende av grannen i öster. Dessutom orsakar de farliga politiska spänningar mellan unionens medlemsländer.

I dag är Kaliningradregionen fortfarande en tickande tidsinställd bomb. Det är inte bara den militära mobiliseringen i området som bekymrar oss, utan också den sociala situationen i Kaliningrad. En stor del av befolkningen är aidssmittad, miljön håller på att förstöras och den organiserade brottsligheten är otyglad.

Så om Europeiska unionen som helhet inte bryr sig om de här frågorna så kommer det inte att finnas någon gemensam politik i fråga om energi eller Kaliningrad. Utan en gemensam politik kommer vi alla att misslyckas.

  Janusz Onyszkiewicz (ALDE). – (PL) Herr talman! Jag vill utveckla ämnet Kaliningrad, eftersom det verkligen är en stor utmaning. Vi hade alla hoppats att Kaliningrad skulle bli för Ryssland vad Hongkong var för Kina. Det finns dock farhågor att det kan bli vad Puerto Rico blev för Förenta staterna.

Vid sidan av de risker som föregående talare, Bogdan Klich, nämnde vill jag också framhålla ytterligare ett olöst problem, nämligen att det finns enorma vapenlager i Kaliningrad fortfarande 15 år efter det att Berlinmuren föll och det kalla kriget slutade, och ingen vet vad de gör där. Siffrorna finns att tillgå eftersom Ryssland, som har undertecknat konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen, är tvunget att offentliggöra dem. Det finns fler stridsvagnar i Kaliningrad än i de brittiska och franska arméerna tillsammans. Exakt vad gör de där? Som sagt har det gått 15 år sedan det kalla kriget upphörde.

Följden är att vi uppenbarligen måste försöka lösa detta problemkomplex tillsammans med Ryssland, eftersom hela Östersjöregionen, och dess framtid, till stor del är beroende av framtiden för Kaliningradregionen. Det är förmodligen den mest dynamiska regionen i dag och den har en enorm potential för en fortsatt dynamisk utveckling.

  Tunne Kelam (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Det här är ett gemensamt initiativ från medlemmarna i tvärgruppen för de baltiska staterna, under Christopher Beazleys utmärkta ordförandeskap. På grundval av detta initiativ har Alexander Stubb skrivit ett mycket ändamålsenligt betänkande. Jag vill göra er uppmärksamma på den etiska grundsyn som genomsyrar betänkandet, som inte går ut på att skapa en separat region utan på att öppna upp Östersjöområdet för hela Europa, något som ligger i alla EU-medlemsstaters intresse. Samarbetet med Ryssland, Island och Norge inom den nordliga dimensionen kommer därför att bibehålla sin nuvarande utrikespolitiska prägel. Den nordliga dimensionen kommer dock att få ytterligare ett prioriterat ämne. Samarbetet kommer att få en ny, mycket viktig inrikespolitisk prägel, som skulle kunna kallas ”Beazley-pelaren”. Detta beror på att vi måste utnyttja alla möjligheter till samarbete mellan de åtta medlemsstaterna runt Östersjöområdet.

En rad olika studier visar att regionens konkurrenskraftsindex är ett av de högsta i Europa när det gäller ökat välstånd och ökad produktivitet, forskningsinnovation, fysisk infrastruktur, kvalificerad arbetskraft och till och med låg korruption. Vi måste därför samordna våra insatser för att fullt ut kunna utnyttja de fyra grundläggande friheterna i regionen och därmed ge den ett nytt varumärke som en av de mest attraktiva och snabbväxande regionerna i EU. Vi behöver därför även en särskild budgetpost och detta skulle bli vårt bidrag till utvecklingen av Lissabonstrategin.

Slutligen vill jag påminna kommissionen om det första budordet, som innebär att kommissionen nu bör ta initiativ på grundval av betänkandet.

  Margarita Starkevičiūtė (ALDE). – (LT) Herr talman! Jag hade förberett ett helt annat anförande, men kommissionsledamotens tanke att vi måste inrikta oss på frågorna om en osund livsstil i Östersjöregionen fängslade mig.

Den här regionens geopolitiska betydelse har nonchalerats i åratal, trots att Östersjöregionen fungerar pådrivande för moderniseringen och gör det möjligt för Nordeuropa att utvecklas mot Arktis. Det var den här regionens förtjänst att Ryssland kunde moderniseras (för den som kan sin historia). Finland skaffade sig sin styrka på grund av den här regionen (det är synd att den finska ministern inte deltar i en så viktig diskussion). Således har regionens betydelse ständigt tonats ned. Enligt min åsikt är det här betänkandet ett tillfälle att tacka Alexander Stubb för hans bemödanden att ge ny fart åt Östersjöregionen, en region som faktiskt är en moderniseringsfaktor i norra Europa och som i det här fallet skulle kunna verka moderniserande för hela Europeiska unionen.

Jag vill också instämma i Christopher Beazleys tankegång att det här projektet passar ihop med parlamentets centrala uppgift att föra beslutsfattandet närmare människorna. Jag hoppas att kommissionen också kommer att hålla detta i minnet.

  Bogusław Sonik (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag tror att Östersjön kommer att ena, snarare än splittra, länderna i regionen alltmer genom att ekonomiska band upprättas och främjas samtidigt som ländernas politiska rättigheter respekteras och naturarvet bevaras. Detta kommer dock inte att bli möjligt om vissa ekonomiska intressen främjas på bekostnad av andra, utan respekt för principerna om gott grannsamarbete, solidaritet och gemensamt ansvarstagande. Ett typexempel är byggandet av den nordeuropeiska gasledningen, som har nämnts här flera gånger och som är en investering som gjordes utan att partnerländer i Östersjöregionen tillfrågades.

Vi måste fråga oss vilka våra mål och prioriteringar är i fråga om ett närmare samarbete inom gruppen med åtta Östersjöländer. Å ena sidan hävdar vi att ekosystemet i Östersjön måste skyddas, och å den andra fruktar vi en öppen och ärlig debatt om de miljöfrågor som hänger samman med byggandet av gasledningen.

Jag vill påminna er om att 60 parlamentsledamöter förra året lade fram en motion om en debatt om miljöaspekterna av byggandet av gasledningen. Debatten ägde aldrig rum. Ordförandena satte inte upp den på föredragningslistan.

Jag vill också informera företrädarna för rådet och kommissionen om att Ryssland hindrar det fria resandet på Östersjön genom att inte tillåta fartyg att passera genom sunden mellan Vistulalagunen och Kaliningrad. Detta innebär att Elblągs hamn, som nyligen byggdes om med medel från Europeiska unionen, håller på att gå under eftersom den har förlorat sin tillgång till det öppna havet.

Det verkar som om Rysslands ensidiga intressen, på grund av att dess armébas ligger vid dessa sund, har prioriterats.

Dessa risker har framhållits i Östersjöstrategin, och därför vill jag tacka Alexander Stubb för hans betänkande. Han kan räkna med vårt stöd för de mål han vill nå. Jag vill också tacka alla de övriga ledamöterna i den tvärpolitiska Östersjögruppen och dess ledare, Christopher Beazley, för deras engagemang.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Jag har min egen personliga nordliga dimension, eftersom jag är född i norra Sverige. Jag är därför övertygad om att det skulle ha varit lättare för min kollega, Benita Ferrero Waldner, att hålla huvudet kallt i debatten!

Det har varit mycket trevligt att lyssna på diskussionen om en strategi för Östersjöområdet och på hela debatten om den nordliga dimensionen i stort. En del av utmaningen är att se till att strategin för Östersjöområdet omfattar alla viktiga punkter och inte bara dem som är knutna till den nordliga dimensionen.

Jag är övertygad om att den nya politiken för den nordliga dimensionen, som i framtiden kommer att ledas av EU, Ryssland, Norge och Island gemensamt, avsevärt kommer att gynna Östersjöregionen. Det går nämligen lika lite att ta itu med någon av de utmaningar som Östersjöområdet står inför utan att Ryssland verkligen medverkar som med någon av de utmaningar som Barents hav står inför utan Ryssland och Norge.

Jag vill bara kommentera ett par specifika frågor som har tagits upp. För det första måste besluten om att investera i Östersjöområdet naturligtvis fattas av investerarna. Kommissionens ståndpunkt har dock varit att det är mycket viktigt att det görs ordentliga miljökonsekvensbedömningar för projektets genomförande, och inget alternativ har getts särskild prioritet.

Kaliningradregionen har naturligtvis varit ett prioriterat område för den nordliga dimensionen och kommer att fortsätta att vara det. Det är också ett område som ägnas särskild uppmärksamhet i våra bilaterala förbindelser med Ryssland. Genomförandet av transiteringsprotokollet har nu fullbordats och har avsevärt underlättats av ett mycket omfattande EU-stöd, som är föremål för en rapport som kommissionen beräknar lägga fram vid årets slut. Även om transiteringsprotokollet är en viktig fråga bör vi inte glömma bort att nyckeln till framgång i Kaliningrad är en stark ekonomisk utveckling i regionen, med ett välbalanserat stöd från EU genom de ryska programmen för området. En ökad ekonomisk tillväxt i Kaliningrad i syfte att minska klyftan till dess närmaste EU-grannar skulle bidra till att få bort de långa köerna vid gränsen. Samtidigt kommer EU att fortsätta investera i infrastrukturen vid gränsövergångarna. Det är så vi tar itu med den här mycket viktiga frågan.

Det mycket viktiga öppnandet av S:t Petersburgs sydvästra avloppsreningsverk förra året, som har haft stora positiva effekter på vattenkvaliteten i Finska viken, visade att samarbete och samfinansiering med Ryska federationen är möjligt och att det gagnar både deras och våra medborgare. Detta bekräftas av den nordliga dimensionens kommande stora partnerskapsprojekt om miljön och Tacisprojekten för vatten i Kaliningradregionen. Dessutom ger deltagandet av våra EES-partner, Norge och Island, den nordliga dimensionen en nordlig alleuropeisk prägel, vilket vi bör välkomna.

Slutligen vill jag bygga vidare på det Diana Wallis sa. Kanadas och USA:s medverkan ger dessutom den nordliga dimensionen ett transatlantiskt och cirkumpolärt värde som vi bör värna om.

Jag vill även kommentera budgeten. Enligt kommissionens uppfattning är förslaget i betänkandet om att inrätta en särskild budgetpost för strategin för Östersjöområdet faktiskt förenat med vissa risker. Det skulle strida mot principen om att förenkla EU:s yttre finansiella instrument. Det naturliga vore att använda det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet i genomförandet av politiken för den nordliga dimensionen, men även andra finansiella instrument kommer att vara användbara. Vi har inte råd att försumma någon del av den nordliga dimensionen och vi bör utnyttja dess fulla potential och synergier. Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet kommer att innebära nya möjligheter, särskilt när det gäller det gränsöverskridande samarbetet. Detta kommer tillsammans med ett större bidrag från ett mer välmående Ryssland, och med en ökad tillgång till finansiering för området från Europeiska investeringsbanken, att ge rätt incitament och öka välfärden för medborgarna i hela norra Europa.

  Talmannen. – Tack, fru kommissionsledamot! Jag vill även tacka föredraganden, Christopher Beazley, och alla som har talat.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

  Marianne Mikko (PSE). – (ET) Tio år utan översyn och utvärdering är för lång tid, också för en långsiktig strategi. Initiativet om den nordliga dimensionen fick fart och riktning under Finlands senaste ordförandeskap. Nu innehar Finland återigen ordförandeskapet i EU.

Under mellantiden har Östersjöregionen förändrats till oigenkännlighet. Ryssland är nu tillräckligt rikt för att kunna köpa upp energiinfrastruktur i hela Europa. Kreml är återigen självsäkert, till och med aggressivt. De baltiska staterna är nu medlemsstater i Europeiska unionen och Östersjön är vårt innanhav.

Östersjöregionen är nu världens mest konkurrenskraftiga region, huvudsakligen tack vare de skandinaviska ländernas framgångar. För att regionen ska kunna bibehålla sin ställning är det av största vikt att den också fungerar som en helhet i sin utvidgade form.

Vår kollega Alexander Stubb understryker i sitt betänkande att det behövs en klar strategi för Östersjön. Förverkligandet av strategin förutsätter finansiering, och därför är det oundvikligt att införa en separat budgetpost för Östersjöstrategin. Utan en budgetpost blir hela strategin inte mer än tomma ord.

Den finansiella sidan av den nordliga dimensionen bestod bara av att ge stöd till Ryssland. Europeiska unionens medel kunde minska risken för kärnkraftsföroreningar och konventionella föroreningar från Ryssland betydligt. Nu är det dags att gå vidare och koncentrera sig på att harmonisera utvecklingsnivån mellan de baltiska och de skandinaviska länderna.

Inre säkerhet, värnande om naturen, transporter och infrastruktur måste föras upp till skandinavisk nivå. Medlemsstaternas relativt små marknader måste integreras. Det finns mycket arbete att göra, och ju snabbare vi börjar ju bättre kommer resultaten att bli.