Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 16 november 2006 - Strasbourg

2. Ombudsmannens årsrapport 2005 (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Andreas Schwab, för utskottet för framställningar, om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005 (2006/2117(INI)) (A6-0309/2006).

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. (EN) Herr talman! Jag vill tacka er för denna möjlighet att inför parlamentet få presentera årsrapporten för 2005, ett år som var en viktig milstolpe för Europeiska ombudsmannen eftersom det var tioårsjubileum.

I årsrapporten sammanställs våra framsteg med att behandla klagomål, främja god förvaltningssed och informera medborgarna om ombudsmannens arbete. Vi fick totalt in 3 920 klagomål, en femprocentig ökning jämfört med föregående år.

Jag vill tillägga att ökningen av klagomål inte nödvändigtvis är resultatet av större administrativa missförhållanden i EU-institutionerna. Det är snarare så att den återspeglar att medborgarna har fått större allmän kännedom om EU-frågor och ökad kunskap om sina rättigheter och hur de kan utöva dessa rättigheter.

Denna allmänna medvetenhet kunde under 2005 också ses i medborgarnas delaktighet i diskussionen om EU:s framtid och om konstitutionen. Mitt bidrag till att ytterligare höja den allmänna medvetenheten har varit intensiva insatser för att informera medborgarna om deras rättigheter och tillkännage de positiva resultat som har uppnåtts när det gäller att försvara rättigheterna. Sammanlagt har jag och min personal hållit över 170 föreläsningar och presentationer för allmänheten och intervjuer med pressen, liksom sammanträden med ombudsmän, offentliga tjänstemän och andra samtalsparter i medlemsstaterna.

Ett speciellt inslag i vår kommunikationsverksamhet 2005 var en rad evenemang för att uppmärksamma ombudsmannainstitutionens tioårsjubileum, som riktade sig till särskilda målgrupper, t.ex. allmänheten, den akademiska världen, pressen och institutionerna själva. Bland annat hölls en mottagning till Europaparlamentets ära den 27 september där talman Josep Borrell Fontelles själv talade.

Under 2005 kunde jag hjälpa över 75 procent av de personer som framförde klagomål. Hjälpen bestod i att sätta igång en undersökning, lämna över fallet till behörigt organ eller ge råd om vart man ska vända sig för en snabb och effektiv lösning på problemet. Jag fullbordade 312 undersökningar under året. I 36 procent av fallen fann vi inga administrativa missförhållanden. Ett sådant resultat är dock inte alltid negativt för klaganden, som åtminstone får en fullständig förklaring från institutionen i fråga. Dessutom kan jag, även när det inte finns några administrativa missförhållanden, ge institutionen tillfälle att förbättra kvaliteten på sin fortsatta förvaltning. Om så är fallet gör jag en ytterligare anmärkning i mitt beslut.

Om jag upptäcker administrativa missförhållanden försöker jag om möjligt hitta en på det hela taget positiv lösning som gynnar både klaganden och institutionen. I 30 procent av fallen har undersökningen resulterat antingen i att den berörda institutionen har löst problemet till fördel för klaganden eller i en vänskaplig förlikning. Om en vänskaplig förlikning inte är möjlig lägger jag ned fallet med en kritisk anmärkning eller lägger fram ett förslag till en rekommendation.

Ett av de accepterade förslagen till rekommendation 2005 var ett fall där kommissionen beviljade kompensation ex gratia till en klagande vars projekt den hade ställt in med extremt kort varsel. Kommissionen gick med på att betala 56 000 euro, den största förlikningen i sitt slag som behandlats av ombudsmannen.

Om någon av gemenskapens institutioner inte svarar tillfredsställande på ett förslag till rekommendation är ombudsmannens slutliga medel att ta till en särskild rapport till parlamentet. Tre särskilda rapporter lades fram 2005: om rådets fortsatta lagstiftande sammanträden inom stängda dörrar, om kommissionens ansvar för sina tjänstemäns barn med särskilda undervisningsbehov och om OLAF:s information till ombudsmannen under en tidigare förfrågan.

Jag är tacksam för det stöd som parlamentet ger i resolutionerna av den 4 och 6 april 2006, som grundar sig på David Hammerstein Mintz respektive Proinsias De Rossas betänkanden och som rör de första två av dessa särskilda rapporter.

Jag vill nu säga några ord om mina prioriteringar inför framtiden. Som tidigare nämnts är den främsta prioriteringen att främja ett medborgarorienterat tillvägagångssätt för EU:s institutioner och organ inom all verksamhet. Därför försöker jag ta vara på varje tillfälle att nå ut till EU-institutionerna, för att uppmuntra till bästa praxis och främja vänskaplig förlikning. För att ombudsmannens arbete för medborgarna ska lyckas är det mycket viktigt att institutionerna och organen samarbetar aktivt. Årsrapporten innehåller många exempel på fall där institutionerna har vidtagit snabba åtgärder för att lösa problem som de uppmärksammats på och där mina förslag och rekommendationer har fått positiv respons.

Under mina besök på institutionerna och organen har jag understrukit värdet av att agera snabbt och konstruktivt på klagomål. Det slutliga målet för oss alla måste vara att se till att medborgarna får bästa tänkbara service.

Kommissionen har redan vidtagit konstruktiva åtgärder för att förbättra sin service till medborgarna genom att se över sitt system för att behandla ombudsmannens undersökningar till följd av klagomål. I kommissionens meddelande av november 2005 presenterades det nya förfarande som skulle tillämpas i fortsättningen. Kommissionsledamot Margot Wallströms tanke med det nya förfarandets utformning var att ge enskilda kommissionsledamöter större ansvar för specifika fall utan att ge avkall på generalsekretariatets värdefulla roll. Jag är särskilt tacksam för hennes insatser för att förverkliga det konceptet och för hennes fortsatta strävan efter ett ordentligt genomförande.

Enligt det nya förfarandet kan enskilda kommissionsledamöter engagera sig i fallen på ett mycket tidigt stadium när det fortfarande finns alternativa lösningar. Det nya snabba förfarandet gav resultat i ett fall där jag ansåg att kommissionens svar på en medborgares klagomål om överträdelse var otillräckligt. I ett möte med kommissionsledamot Charlie McCreevy fick jag veta att kommissionen hade vidtagit åtgärder för att ta itu med den specifika frågan. Jag anser att den framgångsrika lösningen i det fallet visar hur värdefullt det är med dels ombudsmannens roll för att främja god förvaltningssed i överträdelseförfarandet, dels konceptet med enskilda kommissionsledamöters ökade ansvar för olika fall. Jag vill tacka kommissionen för detta via vice ordförande Margot Wallström.

Jag har även sett över frågan om ombudsmannens stadga genom att lägga fram ändringsförslag till talman Josep Borrell Fontelles i juli som svar på parlamentets tidigare resolutioner om ombudsmannens årsrapport. På det hela taget är stadgan fortfarande en bra ram för ombudsmannens undersökningar och för ett effektivt samarbete med institutionerna för att främja god förvaltningssed och motverka administrativa missförhållanden.

De ändringar jag föreslår är därför begränsade till både antal och omfattning. Mitt främsta mål är att se till att medborgarna får fullt förtroende för ombudsmannens befogenheter att ta fasta på sanningen när vittnen hörs eller dokument undersöks.

Jag vill även samarbeta med parlamentet för att se till att medborgarnas klagomål om överträdelser av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kan tas upp i EG-domstolen om en viktig principfråga inte kan lösas på något annat sätt. Parlamentet har redan full befogenhet som institution att lägga fram fall för domstolen. I det sammanhanget skulle det vara praktiskt för ombudsmannen att ha befogenhet att ingripa i sådana fall. Europeiska datatillsynsmannen, som jag har ett nära samarbete med, har redan denna befogenhet.

Jag ser fram emot att arbeta med Ignasi Guardans Cambó och Maria Matsouka när de ska påbörja processen med att ta fram ett betänkande och ställningstagande för detta analysförslag i utskottet för konstitutionella frågor respektive utskottet för framställningar.

Min tredje prioritering är att fördjupa mitt nära samarbete med medlemsstaternas ombudsmän genom Europeiska ombudsmannanätverket. Målet är att främja god förvaltningssed i hela EU så att medborgare kan utöva sina rättigheter enligt europeisk lagstiftning. Jag är mycket nöjd över att utskottet för framställningar är en fullvärdig medlem i nätverket och företräddes på mötet för nationella ombudsmän i Haag i september 2005. Nästa vecka kommer ett liknande möte för regionala ombudsmän i EU, som jag har åtagit mig att träffa vartannat år, att hållas i London.

Jag vill tacka ledamöterna i utskottet för framställningar, särskilt årets föredragande Andreas Schwab, för deras stöd och konstruktiva förslag i parlamentets betänkande.

Jag har i dag redan nämnt många av de frågor där betänkandet innehåller råd till ombudsmannen. Jag är fast besluten att förbättra informationen till parlamentet och medborgarna om de tjänster som jag och Europeiska ombudsmannanätverket tillhandahåller. Jag har redan bett om att få besöka utskottet för framställningar varje gång jag ska lägga fram en särskild rapport till parlamentet.

Nästa år har jag för avsikt att lägga ut en interaktiv handbok på vår webbplats för att hjälpa klagande att hitta rätt ombudsman, vare sig på europeisk, nationell eller regional nivå. Jag tror att medborgarna kommer att ha nytta av detta och att det hjälper till att ta itu med de frågor som tas upp i Andreas Schwabs betänkande om den stora andelen klagomål utanför ombudsmannens ämbetsområde.

Förra året säkrade vi framgångsrikt Europeiska ombudsmannen som institution och tog ett stort steg mot att förbättra institutionens förmåga att effektivt behandla klagomål och frågor från medborgare i det utvidgade EU. För detta ändamål kunde vi alltid räkna med stödet från två av parlamentets högsta tjänstemän som ska gå eller precis har gått i pension, Julian Priestley och Gregorio Garzón Clariana. Deras kloka råd och hjälp till ombudsmannen har varit ovärderliga, och vi kommer att minnas dem länge.

Jag anser att den relation av goodwill, tillit och förståelse som byggts upp under de senaste tio åren mellan Europeiska ombudsmannen och EU-institutionerna är en värdefull tillgång för att förbättra kvaliteten på offentlig förvaltning i EU till fördel för medborgarna. Det är oerhört betryggande för mig, både personligen och som institution, att veta att Europaparlamentet och utskottet för framställningar är viktiga samarbetspartner för Europeiska ombudsmannen. Jag har för avsikt att göra det bästa av det partnerskapet i min strävan att fördjupa tjänsterna för att gynna EU:s medborgare. Tack för uppmärksamheten.

(Applåder)

  Andreas Schwab (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr Diamandouros, kommissionsledamot Wallström, mina damer och herrar! Det gläder mig att ni alla har kunnat ta er hit så här tidigt för att delta i debatten om betänkandet om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2005.

Herr Diamandouros! Jag vill börja med att varmt tacka er för ert konstruktiva bidrag i form av årsrapporten som jag, på utskottet för framställningars vägnar, har haft förmånen att lägga fram ett betänkande om för parlamentet. I samband med detta vill jag även tacka alla ledamöter av parlamentet som genom sina ändringsförslag och personliga synpunkter har spelat en konstruktiv roll i utformningen av betänkandet, särskilt vår samordnare, Sir Robert Atkins, och min företrädare från förra året, Manolis Mavrommatis.

Mot bakgrund av att allmänheten förser er med en allt större arbetsbörda gläder det mig att ni började med att framhäva behovet av att i tydligare ordalag precisera ombudsmannens ställning, och jag är mycket tacksam för att ni faktiskt har gjort det igen i dag. Eftersom vi måste försöka dra en så tydlig och klar gräns mellan de olika EU-institutionernas verksamheter som möjligt kan diskussionen om ert brev till vår talman, Josep Borrell Fontelles, mycket väl leda till ett tillfredsställande resultat.

Europeiska ombudsmannen är en viktig EU-institution, särskilt för Europas utveckling och i den europeiska allmänhetens ögon. Ombudsmannen har inrättats för att föra EU närmare sina medborgare och göra EU mer öppet. EU:s medborgare kan vända sig till ombudsmannen för att framföra klagomål om institutionerna inte fullgör sina uppgifter. Därmed får ombudsmannen ett mycket personligt förhållande till Europa, ett förhållande som inte kan vara detsamma överallt, och på så vis får ombudsmannen en särställning.

Det är denna tanke – tanken att man måste ta större hänsyn till praktiska frågor och allmänhetens intresse vid utformningen av EU-politiken – som vi framöver måste utgå ifrån i högre grad. Vi måste ta större hänsyn till allmänheten i vår politik och därmed visa medborgarna att vi tar dem och deras problem på allvar – oavsett om det gäller stora eller små, viktiga eller triviala problem. Detta uppnår vi för det första genom att bli bättre på att kommunicera vad EU-politiken handlar om och för det andra genom större öppenhet – vilket är två av de viktiga punkter jag tagit upp när det gäller er årsrapport.

Utskottet för framställningar har tagit emot Europeiska ombudsmannens årsrapport i vilken det redogörs för ombudsmannens verksamhet under 2005, och jag vill därmed tacka er för ert utmärkta arbete. Ni har innehaft ämbetet sedan den 1 april 2003 och ert arbete är framgångsrikt.

Jag anser att parlamentet har lagt fram ett mycket välavvägt betänkande. Jag har gjort mitt bästa för att gå igenom ledamöternas ändringsförslag och införa dem där jag ansåg att detta var möjligt. Jag anser att betänkandet är begripligt för allmänheten och det är det viktigaste. Efter omröstningen i utskottet antog jag dock att inte alla ändringsförslag skulle kunna läggas fram en gång till och jag kommer därför rekommendera att min grupp förkastar dem. Jag ber om er förståelse för detta. Vi har ägnat mycket tid åt att försöka kompromissa på den här punkten.

Ni har redan framfört de viktigaste frågorna i er rapport. Under 2005 framfördes ett stort antal klagomål – det största som någonsin framförts till ombudsmannen – och detta är först och främst ett tecken på att allt fler människor aktivt intresserar sig för EU och för hur EU fungerar.

En sak som är upprörande – vilket ni också nämnde – är att det fortfarande är ett stort antal klagomål, omkring 70 procent av de framförda klagomålen, som faller utanför ert ansvarsområde, mycket ofta för att de klagande är osäkra på vart de egentligen ska vända sig. Därför välkomnar jag varmt ert uttalande om ett formulär på er hemsida som kan ge vägledning till rätt institution. Detta skulle utan tvekan kunna hjälpa alla dem som vill kontakta er via Internet.

Av detta följer att det måste göras en ännu tydligare avgränsning mellan institutionernas befogenheter och ansvar för att allmänheten ska kunna förstå vem som gör vad inom EU. Även om det i första hand är en uppgift för parlamentet och parlamentets ledamöter i deras respektive valdistrikt att tydliggöra virrvarret av institutioner och deras befogenheter kan även ni spela en roll i detta.

Vi välkomnar varmt Europeiska ombudsmannanätverket och liknande organ, som skiljer sig från medlemsstat till medlemsstat, och vi har därför särskilt framhävt deras offentliga informationskampanjer.

När det gäller innehållet handlar de flesta klagomålen om bristande insyn och eftersom ombudsmannen i rapporten upprepar kraven – som ställdes i ombudsmannens särskilda rapport i ämnet – på att rådets lagstiftande sammanträden ska hållas öppna för allmänheten anser vi att ni avsevärt har bidragit till demokratin och insynen inom EU.

Vi behöver dock större insyn för att se till att EU fungerar demokratiskt. Kommissionsledamot Wallström! Det kan hända att detta gäller er mer än någon annan. I vårt betänkande kräver vi därför att Internetportalen ”europa.eu”, i stället för att vara en katalog över hela EU:s verksamhet, görs om till en gemensam ingångsportal för alla EU:s institutioner med en tydlig vägledning till de olika institutionerna.

Avslutningsvis vill jag ta upp en annan fundering, nämligen att ni lade fram er årsrapport för 2005 i januari 2006 men att det inte är förrän nu – i november – som vi diskuterar den. I utskottet för framställningar strävar vi efter att diskutera dessa rapporter så fort som möjligt efter deras offentliggörande.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Först och främst vill jag lyckönska föredraganden, Andreas Schwab, till hans arbete med Europeiska ombudsmannens årsrapport om verksamheten 2005. Det är ett viktigt betänkande från parlamentet om de allmänna principerna, det aktuella läget och den framtida utvecklingen för samarbetet mellan ombudsmannen och övriga EU-institutioner.

Jag vill även lyckönska ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, till hans årsrapport. Det gläder mig alltid att höra Nikiforos Diamandouros bekräfta sitt åtagande att se till att EU-institutionerna har så höga administrativa standarder som möjligt. Det är ett åtagande som kommissionen delar.

Jag ger mitt fulla stöd till Andreas Schwab när han uppmuntrar ombudsmannen i dennes roll som extern kontrollmekanism för god förvaltningssed. Genom sitt arbete bidrar ombudsmannen till att främja god förvaltningssed. Jag är övertygad om att EU-institutionerna genom sitt samarbete med ombudsmannen får hjälp att upprätthålla ett medborgarorienterat tillvägagångssätt för sitt dagliga arbete. Det innebär att se till att vi får större öppenhet i EU:s förfaranden för beslutsfattande och att vi arbetar för att utveckla bästa praxis så att vi lever upp till medborgarnas förväntningar och skyddar deras rättigheter. Det handlar om att överbrygga klyftan mellan EU-institutionerna och EU:s medborgare.

Jag vill ge mina synpunkter på tre specifika punkter i betänkandet. För det första anser jag att samarbetet mellan ombudsmannen och kommissionen har utvecklats positivt de senaste åren. Kommissionen har, som påpekades i betänkandet, ett nytt internt förfarande som ger varje kommissionsledamot befogenhet att anta och vidarebefordra meddelanden till ombudsmannen. Det gläder mig att både ombudsmannen i sin årsrapport och Andreas Schwab i sitt betänkande ser positivt på denna förnyelse. Dessutom har kommissionen anpassat sina interna regler för att påskynda behandlingen av svar till ombudsmannen. Kommissionen kommer att fortsätta att utveckla sitt samarbete med ombudsmannen.

Föredraganden föreslår att ett liknande förfarande ska införas för behandlingen av framställningar. Kommissionen kommer att fortsätta att ha ett nära samarbete med utskottet för framställningar, men vi ser inte detta som en möjlighet. Utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen har skilda roller, var och en med ett eget värde för medborgarna.

För det andra nämns webbplatsen Europa i betänkandet. Det är en av världens mest besökta webbplatser som har blivit ganska komplicerad att använda. Med hänsyn till detta har kommissionen börjat förbättra sin egen del av Europaportalen. Slutmålet är att göra om webbplatsen Europa till en mer användarvänlig, välstrukturerad och sammanhängande portal. Den kommer att vara flerspråkig på lämpliga nivåer, och upplägget kommer att vara mer inriktat mot medborgare och kommunikation.

För det tredje och sista åligger beslutet att ändra ombudsmannens stadga Europaparlamentet med rådets godkännande. Kommissionen har dock rådfrågats, och vi följer utvecklingarna av förslaget på nära håll, bland annat i de berörda utskotten. Kommissionen undersöker för närvarande förslaget noggrant och har varit i kontakt med Europeiska ombudsmannen för att få klarhet i några punkter i förslaget.

Sammanfattningsvis har jag förstått att ombudsmannen kommer att ha med några viktiga fall i årsrapporten nästa år. Som jag förstår det rör det sig om fall där EU-institutionernas behandling av klagomål har varit föredömlig, oavsett om det har rört sig om administrativa missförhållanden eller inte. Jag anser att det är ett utmärkt initiativ, och jag ser också fram emot nästa års rapport.

  Manolis Mavrommatis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman, fru Wallström, herr Diamandouros, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera föredraganden, min vän Andreas Schwab, för att i betänkandet på ett enastående sätt ha belyst hur Europeiska ombudsmannen, tack vare Europeiska ombudsmannens arbete, för varje år blir en allt viktigare institution för EU-medborgarna.

Jag vill även tacka Nikiforos Diamandouros eftersom de nya fakta som han tar upp inom ramen för sin befattning är en referenspunkt för det förtroende som medborgarna hyser för institutionerna.

Jag var föredragande för årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2004. Som jämförelse vill jag framhålla att antalet klagomål ökade med 53 procent det året jämfört med året innan, medan ombudsmannen 2005 tog emot totalt 3 920 klagomål, med andra ord en ökning med 5 procent. Detta innebär inte att de administrativa missförhållandena inom EU:s institutioner ökar, utan att medborgarna känner bättre till sina rättigheter. En viktig faktor för effektiviteten hos ombudsmannainstitutionen är dess samarbete med EU:s institutioner. Jag hänvisar exempelvis till de regelbundna uppdateringarna och mötena mellan Nikiforos Diamandouros och utskottet för framställningar och dess presidium. I sin årsrapport belyser ombudsmannen bland annat sin och naturligtvis även kommissionens strävan efter att bredda och ytterligare stärka det nationella och regionala ombudsmannanätverket genom att utveckla informationsutbyten om bästa metoder.

Det är viktigt att Europaparlamentets utskott för framställningar medverkar i nätverket. Detta underlättar det praktiska samarbetet mellan EU:s institutioner och de nationella och regionala ombudsmännen och gör att de ordinarie kontakterna med de nationella parlamentens utskott för framställningar och med medlemsstaternas ombudsmän kan utökas.

Vid en jämförelse mellan ombudsmannens rapporter för 2004 och 2005 ser vi ett positivt resultat, vilket gör att vi kan lägga vikten vid de frågor som utskottet för framställningar är särskilt intresserat av. På detta sätt kan vi dessutom se vilken viktig roll han spelar och vilka framsteg som har gjorts inom loppet av ett år.

  Proinsias De Rossa, för PSE-gruppen. – (EN) Jag vill också tacka Andreas Schwab samt mina kolleger i andra politiska grupper för det betydande arbete som de har lagt ned på detta betänkande.

Ombudsmannens rapport, särskilt sammanfattningen, är enligt min åsikt ett lysande exempel på hur vi ska presentera vårt arbete för medborgarna. Den är tydlig, koncis och relevant. Jag anser att öppenhet är nyckeln till europeisk demokrati och den viktigaste byggstenen.

Jag ser positivt på den ökade medvetenheten om Europeiska ombudsmannens roll, vilket återspeglas i det ökade antalet klagomål till honom. Det bekymrar mig inte alls att många av dessa inte direkt ligger inom hans ämbetsområde. Det visar att han har lyckats informera allmänheten om sitt verksamhetsområde, och det kanske även är ett tecken på att andra institutioner är dåliga på att klargöra vem de är och hur man får tillgång till dem.

Vi kan inte förvänta oss att medborgarna ska hitta rätt i labyrinten av EU-institutioner. De har viktigare saker att ägna sig åt. När de har ett klagomål vänder de sig till den närmaste instans de känner till. Jag anser att medborgarens rätt att klaga är bra.

Att ombudsmannen hänvisar de fall som han inte har direkt ansvar för till behörig institution är ett utmärkt sätt att hantera sådana klagomål. Jag anser att övriga institutioner börja följa det exemplet.

En sista punkt: tio år efter tillkomsten av ombudsmannens stadga finns det ett tydligt behov av förändring. Jag ser positivt på ombudsmannens initiativ med hänsyn till detta och ser fram emot att snart få diskutera det i parlamentet.

(Applåder)

  Diana Wallis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Även jag vill tacka ombudsmannen för både hans rapport och den intressanta presentationen i dag. Jag vill också tacka Andreas Schwab för hans mycket relevanta betänkande och analys av ombudsmannens rapport. Det finns inte så mycket att säga annat än att allt verkar gå bra i så måtto att våra medborgare är mer medvetna om ombudsmannens verksamhet. Om antalet klagomål ökar på grund av en höjd medvetenhet om möjligheterna och en medvetenhet om EU hjälper det till att föra medborgarna närmare oss. Det är vad vi bör ägna oss åt. Rapporter som denna bidrar till att ge oss en bild av vad som händer och av hur vi kan bli bättre i framtiden, och rapporten innehåller mycket nyttig information.

Jag vill fokusera mina synpunkter på en fråga som redan har nämnts av andra talare, nämligen att vi, om vi vill vara medborgarorienterade, måste se till att våra medborgare kan klaga på ett enkelt sätt, t.ex. via en enda kontaktpunkt. En bra webbplats kanske inte räcker.

Det är för närvarande många personer som behandlar klagomål, problem och frågor. Vi har ombudsmannens mycket goda service, parlamentets utskott för framställningar, kommissionen själv som tar emot klagomål, vi parlamentsledamöter själva som tar emot väljares fall samt Solvit och Eurojust. Jag befarar att en del EU-medborgare som framför klagomål till ett av dessa organ bara för att hänvisas till ett annat kommer att kasta in handduken och ge upp. Vi måste komma på ett sätt att föra samman dessa olika områden så att våra medborgare känner att deras frågor besvaras snabbt och att de riktas till rätt mottagare. Detta är något vi bör tänka på inför framtiden.

Tack än en gång för er rapport.

  David Hammerstein Mintz, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill tacka ombudsmannen och även Andreas Schwab för hans noggranna, fullständiga och positiva betänkande.

Till att börja med vill jag säga att jag instämmer i Diana Wallis förslag och i förslaget om en enda instans för medborgarnas klagomål. Denna instans skulle kunna sammanföra problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit), Europeiska ombudsmannen och utskottet för framställningar och skulle ansvara för att vidarebefordra medborgarnas klagomål till rätt institution. Vi kan inte förvänta oss att allmänheten ska kunna hitta rätt i en sådan komplicerad labyrint som Europeiska unionen.

Det enda jag beklagar i betänkandet, som i allmänhet är mycket positivt, är det som gäller ombudsmannens tredje särskilda rapport, som skulle ha handlat om OLAF [Europeiska byrån för bedrägeribekämpning] och som har stoppats av talmanskonferensen. Att döma av några av formuleringarna i betänkandet rättfärdigar Andreas Schwab försöken vid parlamentets talmanskonferens att hindra ombudsmannens arbete med att övervaka EU-organen, däribland OLAF.

Vi borde särskilt tacka ombudsmannen för en del av hans insatser, bland annat när det gäller miljön, som många människor oroar sig över. Jag vill särskilt nämna industrihamnen vid Granadilla på Kanarieöarna, där ombudsmannen har arbetat för, och till viss del uppnått, en mer rigorös tillämpning av habitatdirektivet.

Det är också viktigt att framhäva den särskilda rapporten om insyn i rådet när det gäller rådets lagstiftande funktion, en rapport som jag personligen varit med och utarbetat. Som vi ser är utvecklingen på området långsam, successiv men verklig.

Jag vill avsluta genom att tydliggöra att parlamentsutskottet för framställningars roll inte på något sätt råkar i konflikt med ombudsmannens roll utan att de snarare kompletterar varandra. Ombudsmannen övervakar EU:s institutioner i deras dagliga arbete medan utskottet för framställningar fungerar som en direkt mellanhand mellan medborgarna och själva gemenskapsrätten. Det borde förekomma ett mer löpande dagligt samarbete mellan institutionerna, med mer information och mer kontakt.

Tack för ert betänkande herr Schwab och tack herr Diamandouros för ert mycket intensiva, omfattande och viktiga arbete.

  Willy Meyer Pleite, för GUE/NGL-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill också tacka ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, och vår föredragande, Andreas Schwab, eftersom de båda två arbetar för att förbättra vårt bemötande av EU-medborgarnas klagomål, oavsett om de är administrativa eller av något annat slag.

Jag anser faktiskt att det är dags att ta konkreta initiativ till sådana förbättringar. En del intressanta initiativ har redan nämnts, bland annat onlineformuläret och tydligare gränser mellan olika organs befogenheter. Jag anser dock att vi måste vara ännu mer ambitiösa. Vi måste eftersträva en god förvaltningssed för alla EU:s institutioner. Det kan även vara viktigt att, som David Hammerstein Mintz nämnde, ha en enda instans.

I rapporterna framhålls att 24 procent av klagomålen gäller bristande insyn. Jag anser att vi måste eftersträva en allmän debatt i Europa om hur nära medborgarna står institutionerna och se till att de får full insyn i institutionernas verksamhet.

I det här avseendet vill jag nämna ytterligare ett problem som ledamöterna i utskottet för framställningar borde lösa. Många av de klagomål som medborgarna inkommer med gäller stora arbeten, stora infrastrukturer, som utförs i EU utan den obligatoriska miljökonsekvensstudien. Ibland lägger Europeiska kommissionen inte fram en rapport förrän vissa mycket omfattande arbeten redan har orsakat oåterkalleliga skador.

Jag menar att kommissionen måste agera mycket snabbare för att förhindra att skadorna får fruktansvärda miljökonsekvenser. Jag anser att vi alla därför bör bidra till att utarbeta snabba utvärderingsmekanismer för den här typen av arbeten för att förhindra dessa skador.

Jag anser att Europeiska ombudsmannanätverket är viktigt eftersom det kan vara nyckeln till många lösningar för att förhindra klagomål från Europas medborgare och, där det är nödvändigt, förbättra vårt sätt att bemöta dem.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! På sätt och vis bär jag två hattar i dag. Som ni sa talar jag både för gruppen Unionen för nationernas Europa och i egenskap av ordförande för utskottet för framställningar, vilket gör att jag är särskilt kvalificerad för att tala i frågan. Jag vill naturligtvis tacka Andreas Schwab för hans betänkande som var mycket noggrant förberett och senare antogs av vårt utskott. Jag instämmer därför helt och hållet i allt som Andreas Schwab har sagt. Jag vill särskilt tacka Nikiforos Diamandouros. Han utför sitt arbete utomordentligt väl och jag vill påminna er om att vi har gett honom vår fulla uppskattning eftersom han återvaldes med en majoritet på över 90 procent av rösterna.

Jag sätter mycket stort värde på den kontakt som Nikiforos Diamandouros har med allmänheten i Europa, utöver sitt huvudsakliga arbete som ombudsman. Han har deltagit i över 170 sammankomster. Jag närvarade själv vid en av dessa sammankomster i Polen med över 150 deltagare. Dessa personer hade kommit för att se vem han var, höra vad han hade att säga och vilket budskap Europeiska ombudsmannen hade att ge dem. Detta är en av de saker som Nikiforos Diamandouros pragmatiska synsätt har lett till.

Som alla redan har nämnt vill jag säga att Europeiska ombudsmannens aktiva engagemang är tätt förknippat med, utformar och speglar en större insikt hos EU-medborgarna om deras rättigheter och att EU-medborgarna har just Europeiska ombudsmannens verksamhet att tacka för denna insikt. Utskottet för framställningar, som jag är ordförande för, arbetar nära Europeiska ombudsmannen. Vi har liknande befogenheter men inte identiska. Därför är det viktigt att vara medveten om skillnaderna mellan ombudsmannens och utskottet för framställningars befogenheter.

Om talmannen låter mig fortsätta mitt anförande i ytterligare några sekunder vill jag göra er uppmärksamma på ytterligare en fråga. Utskottet för framställningar är ett av Europaparlamentets organ. Därför är det mycket beklagligt att Europaparlamentet och dess organ ibland kringgår vårt utskott i sina förbindelser med ombudsmannen. Detta inträffade till exempel den 15 mars 2006 när parlamentet undertecknade ett nytt avtal med ombudsmannen över huvudet på det utskott som jag är ordförande för och som inte deltog i processen.

  Witold Tomczak, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! I sin årsrapport för 2005 antyder ombudsmannen att antalet medborgare som är missnöjda med EU-organen ökar.

Det finns en slående brist på insyn i deras verksamhet och brist på effektiv kontroll av hur vi använder våra pengar. Åsidosättandet av medborgarnas rätt till information är särskilt graverande. Ett uppenbart exempel på detta var kampanjen för främjandet av den så kallade konstitutionen för Europa.

I mars förra året vände jag mig till Europeiska ombudsmannen med ett klagomål om att 8 miljoner euro använts för att främja den europeiska konstitutionen. Finansieringen gjordes enbart tillgänglig för anhängare av konstitutionen. Detta bekräftades av en talesman för Europeiska kommissionen den 16 februari 2005. På mediernas frågor om huruvida EU-medel skulle kunna användas för att finansiera en kampanj som organiserades av motståndare till europeiska konstitutionen svarade han att kommissionen behandlar europeiska konstitutionen som sitt skötebarn och månar om en ratificering av den och att Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer inte kommer att trycka broschyrer skrivna av motståndare till konstitutionen.

Dessa uppriktiga uttalanden av kommissionsledamot Margot Wallströms talesman visar uttryckligen att motståndare mot konstitutionen inte hade, och fortfarande inte har, någon möjlighet att framföra sina synpunkter. Före folkomröstningen i Spanien lade Europeiska kommissionen till exempel ut 1 miljon euro på att trycka 5 miljoner broschyrer och klistermärken för konstitutionen som delades ut på offentliga platser. Det vidtogs medvetna åtgärder för att undvika att tillhandahålla information om europeiska konstitutionens negativa sidor. Detta var därför ett påfallande åsidosättande av EU-medborgarnas grundläggande rätt till lika tillgång till information.

Efter att ha undersökt mitt klagomål under ett år beslutade Europeiska ombudsmannen att Europeiska kommissionen inte åsidosatte medborgarnas rätt till lika tillgång till information. Vem gjorde det i så fall?

När EU-institutionernas trovärdighet raseras och urholkas tillgriper man vid institutionerna allt oftare falsk propaganda och finansierar och inför en enda, ”sann” vision om europeisk enighet. Jag uppskattar ombudsmannens strävan efter att uppnå insyn i EU-institutionernas arbete men det återstår mycket att göra. Middagar med representanter för de organ som ombudsmannen undersöker är inte tillräckligt för att öka ämbetets trovärdighet och anseende. Det bör vara ett verkligt ombudsmannaämbete som försvarar våra rättigheter. Ombudsmannen bör stå upp för sanningen och försvara medborgarna från EU-organisationens problem. Detta arbete kräver dock mod och självständighet.

  Robert Atkins (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag gratulerar Andreas Schwab. Han har utarbetat ett mycket bra betänkande och jag är glad över att ha medverkat till det.

Ombudsmannen har varit märkbart framgångsrik i sin verksamhet, men ironiskt nog har hans framgång väckt större intresse. Det är faktiskt goda nyheter för utskottet för framställningar, som ombudsmannen rapporterar till och vars samarbete med honom är så viktigt.

Jag håller helt och hållet med Diana Wallis om att det är mycket viktigt att EU-medborgarna blir mer medvetna om möjligheterna att rätta till missförhållanden, särskilt de möjligheter som existerar genom ombudsmannen och utskottet för framställningar.

Jag, liksom alla andra, gratulerar Nikiforos Diamandouros till det arbete han har utfört. Särskilt vill jag lovorda honom för hans beslutsamhet förr, nu och i framtiden att förklara nyttan av sina befogenheter för de nya medlemsstaterna och uppmuntra dem att använda hans tjänster. Vi planerar att göra detsamma på utskottet för framställningars vägnar, och jag måste säga att kombinationen av en kommissionsledamot från Sverige, som ombudsmannen härrör från, och en ombudsman från Grekland, som demokratin härrör från, är kraftfull och inflytelserik.

Jag är speciellt intresserad av ombudsmannens särskilda rapporter. Han vet att jag skulle ha varit föredragande för en sådan rapport om OLAF. Han, liksom parlamentet, måste veta att jag inte kommer att låta frågan falla bort. Insyn och öppen behandling måste vara det viktigaste, och rapporten bör och kommer att behandlas när den juridiska processen är avslutad.

Som ordföranden sa är utskottet för framställningar allt viktigare och måste snart upphöra att behandlas styvmoderligt och stå sist i listan över begränsad betydelse. Det arbete som ombudsmannen och utskottet för framställningar utför är omfattande, varierande och ökar exponentiellt. Detta måste erkännas av parlamentet och talmanskonferensen och ges den auktoritet det förtjänar.

(Applåder)

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Herr talman! Till att börja med vill jag gratulera Nikiforos Diamandouros till hans noggranna rapport, i vilken han föreslår hur vi ska gå vidare och förbättra förbindelserna mellan medborgarna och EU:s förvaltning. Jag vill även gratulera kommissionsledamot Margot Wallström och tacka henne för att hon oförtrutet försöker underlätta kommunikationen mellan medborgarna och EU-institutionerna och införa snabba, enklare och interaktiva lösningar. Naturligtvis vill jag även särskilt gratulera Andreas Schwab till att ingående ha tagit itu med dessa frågor, vilket kan verka vara den vanliga arbetsgången men som verkligen utgör ett framsteg på vägen mot ”mer Europa”.

Jag välkomnar särskilt de framsteg som gjorts när det gäller medlingen och bemötandet av medborgarnas krav. Jag är dessutom särskilt nöjd med och intresserad av de välvilliga lösningar som föreslagits.

Jag uppmanar även Nikiforos Diamandouros att ta fram en modell för fredlig tvistlösning som kan fungera som en modell för Europa i allmänhet. Jag är övertygad om att man genom en bättre och mer öppen förvaltning kan öka den demokrati som både förvaltningen och medborgarna åtnjuter.

Det gläder mig också att det uttryckligen föreslagits att alla institutioner ska kunna tillhandahålla sina webbplatser på unionens alla officiella språk.

När det gäller Andreas Schwabs konstruktiva förhållningssätt håller jag med honom om att det finns ett behov av att få till stånd ett ökat samarbete mellan parlamentet och Europeiska ombudsmannen, utan hinder eller missförstånd, och samtidigt förhindra dubbelarbete dem emellan: utskottet för framställningar och ombudsmannen går fortfarande sin egen väg och därför är det positivt att utskottet för framställningar deltar i Europeiska ombudsmannanätverket.

Avslutningsvis är jag, kanske för att jag inte känner till frågans omfattning, ganska bekymrad över att ombudsmannens framtid verkar ligga i händerna på domstolarna. Jag hoppas att detta inte innebär att man i förtid kommer att upphöra med att förbättra informationen och att särskilt sträva efter en fredlig tvistlösning. Förslaget om att göra det till en sak för domstolarna är inte det bästa sättet att förbättra förbindelserna mellan medborgarna och EU:s offentliga förvaltning och jag hänvisar till de befintliga exempel som redan har nämnts.

Jag menar verkligen att en ökad förmåga att lösa tvister på fredlig väg kommer att avgöra EU-medborgarnas förtroende för ombudsmannen.

  Mairead McGuinness (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Nikiforos Diamandouros för hans rapport och Andreas Schwab för det betänkande som vi diskuterar i dag. Jag delar hans oro att det är lite sent på dagen för att diskutera denna fråga, men jag antar att det är bättre sent än aldrig!

Ombudsmannen är systemets vakthund. Jag föredrar att tänka på honom som en rottweiler, vilket är vad vi behöver, snarare än en tamare ras! Mina irländska kolleger kommer att fnissa åt ”rottweiler”-beskrivningen eftersom vi ur politisk synpunkt har en sådan i vårt nationella parlament.

Ombudsmannen har en viktig roll att spela och jag håller inte med dem som hävdar att 70 procent av klagomålen faller utanför hans befogenheter. Som andra har sagt återspeglar detta att det råder stor frustration, och människor behöver någonstans att vända sig. Det är viktigt att understryka detta. Det gläder mig att ombudsmannen förståndigt nog inte avvisar dem utan faktiskt hjälper dem. Det bör han fortsätta att göra. Andra kanske inte håller med, men det är en del av hans arbete, och vi behöver denna flexibilitet.

Jag stöder ombudsmannens positiva ord om sitt arbete. Vi har alla här i kammaren en skyldighet att hjälpa honom i det avseendet, även om jag betraktar mitt eget kontor – och jag tror att andra kolleger känner likadant – som en one-stop shop, en samlad kontaktpunkt. När allt kommer omkring hoppas jag att parlamentsledamöterna är första anhalten för medborgare som har problem. Diana Wallis förslag om att inrätta en one-stop shop är bra, men vi får inte glömma att vi som valda företrädare också är här för att skaffa information till medborgarna.

Ombudsmannen bör komma ihåg att vi i parlamentet ofta upplever lika stor frustration som allmänheten när det gäller att få information från kommissionen. Administratörer är skyldiga att se sig själva som allmänhetens tjänare och inte som systemets beskyddare. Om så är nödvändigt kommer vi att behöva utbilda människor och ändra deras hållning. Det skulle vara intressant att veta om ombudsmannen har undersökt inställningen hos dem som är roten till problemen. Är en dålig inställning hos administratörerna med andra ord tydlig i de klagomål som han har tagit upp? Om så är fallet bör vi göra något åt det.

Jag vill återigen tacka alla de som har medverkat, och jag hoppas att ombudsmannens arbetsbörda ökar exponentiellt, som den bör.

  Thijs Berman (PSE). – (NL) Herr talman! Europeiska ombudsmannens årsrapport visar att en fjärdedel av klagomålen kommer från medborgare som upplever bristande insyn när det gäller EU-institutionerna. Även om klagomålen naturligtvis inte alltid är befogade – vilket också nämns i den omfattande rapporten – är detta ändå en stor andel och det finns därför stort utrymme för förbättringar. Föredraganden gör rätt i att framhålla att var och en av EU:s institutioner, enligt Nicefördraget, måste eftersträva största möjliga öppenhet och tillgänglighet.

Merparten av klagomålen riktar sig naturligtvis till kommissionen eftersom den arbetar närmast medborgarna, även om det faktiskt främst är ministerrådet som orsakar dröjsmålen. I en otidsenlig kultur av toppstyrd patriarkalisk makt är det ingen brådska med insyn. Förtroende är likväl en viktig förutsättning för en effektiv politik och världen behöver ett starkt EU som bärs upp av sina medborgare eftersom det är mer som står på spel än bara styrandet.

Vill Europa ta parti för ett annat slags globalisering, social, hållbar och rättvis utveckling? Det enda sättet för EU att verkligen vinna förtroende är om Europa engagerar sig för detta. Europa kan dock bara få förtroende om insyn ges i varje beslut. Om vi varaktigt vill öka européernas förtroende för EU har öppenhet och tillgänglighet högsta politiska prioritet. Jag uppmanar Europa att öppna dörrarna på vid gavel.

  Andreas Schwab (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har en ordningsfråga som gäller det min kollega Mairead McGuinness sa. Rottweilerhunden, som hon nämnde, kommer från min födelsestad och därför ser jag mig själv som en rottweiler. Herr Diamandouros! Om jag likt en rottweiler kan bistå er, herr Diamandouros, så gör jag gärna det.

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru vice ordförande för kommissionen, herr Diamandouros, herr Schwab! Jag vill särskilt tacka de sista två för att ha utfört ett utmärkt arbete och uttrycka min förhoppning om att Andreas Schwab kan fortsätta att ha ett lika stadigt bett – inte minst när det gäller politiken – som den välkända hundrasen från hans hemstad Rottweil. Hur som helst önskar jag honom lycka till med det.

Herr Diamandouros! Ni fyller också en viktig funktion, särskilt som ni enligt min mening är länken mellan allmänheten och EU-institutionerna. Medborgarna vänder sig till er om de har några problem med institutionerna och er roll är att klara upp klagomål och ni försöker att hitta lösningar. Förra året framfördes 3 920 klagomål och i 75 procent av fallen visade det sig vara möjligt att erbjuda de klagande en lösning genom att inleda undersökningar eller hänskjuta klagomålen till de aktuella avdelningarna. Detta är verkligen en stor andel.

Även kommissionen fyller en mycket viktig funktion i sammanhanget när den genom olika öppenhetsinitiativ försöker visa hur öppen den är. Jag kan inte göra annat än att uppmuntra kommissionen i detta och uppmuntra er, fru vice ordförande av kommissionen, att fortsätta i denna riktning. Som vi känner till tenderar stora institutioner – inte bara kommissionen utan även institutioner inom affärsvärlden – att vara självtillräckliga och leva sitt eget liv, som utomstående har svårt att få inblick i. Jag ber er därför att fortsätta med era öppenhetsinitiativ.

Till vår polske vän vill jag säga att jag tycker det är mycket skenheligt att anklaga kommissionen för att endast tillhandahålla information om de positiva sidorna med konstitutionsfördraget. Alla de publikationer som jag har sett har varit förhållandevis objektiva och nödvändiga för att informera allmänheten om vad detta handlar om.

(Applåder)

Det är verkligen skenheligt att å ena sidan kräva mer information och å andra sidan begära att en del av informationen inskränks. Därför måste vi fortsätta tillsammans i denna riktning för att kunna bygga upp ett Europa vi alla kan vara delaktiga i.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Av rapporten för 2005 kan vi dra slutsatsen att Europeiska ombudsmannen fullbordat målen om att öka effektiviteten av ombudsmannainstitutionen när det gäller god förvaltningssed och efterlevnaden av rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna.

I det här läget bör vi tacka professor Diamandouros, som leder denna institution. Ombudsmannaverksamhetens offentliga karaktär förtjänar beröm. Det är ändå oroväckande att 70 procent av alla klagomål som framförts fortfarande faller utanför ombudsmannens behörighet. Detta beror nästan uteslutande på att klagomålen till sitt innehåll inte är riktade mot EU:s organ eller institutioner. Det tyder på att många EU-medborgare fortfarande är osäkra på ansvarsfördelningen mellan institutionerna och beslutsprocesserna.

Därför är det mycket viktigt att för EU-medborgarna precisera och tydligt beskriva ombudsmannens och parlamentsutskottet för framställningars uppgifter. Förra året ökade antalet klagomål med 5 procent sedan året dessförinnan. Detta kan vara ett tecken på att allt fler känner till ombudsmannens verksamhet eller hänga samman med att inte alla medlemsstater har den här typen av institution, vilket betyder att många människor vänder sig till Europeiska ombudsmannen med problem som rör nationella, regionala och lokala myndigheter.

Ombudsmannen måste öka sina insatser för att förse allmänheten med tillförlitlig information. Det måste finnas lättillgänglig information för medborgarna på deras modersmål. Därmed kommer de att känna sig som EU-medborgare, vars välfärd är viktig och vars röster räknas.

Avslutningsvis vill jag gratulera föredraganden Andreas Schwab till ett utmärkt betänkande. Jag tror att han kommer att fortsätta att likt en vakthund, eller just rottweiler, skydda lagen.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Elva månader efter firandet av Europeiska ombudsmannainstitutionens tioårsjubileum antas i dag årsrapporten för det tionde året. Jag gratulerar Nikiforos Diamandouros till att han så förtjänstfullt företräder och effektivt förvaltar uppgiften som försvarare av öppenhet och samvetsgrann förvaltning i Europeiska unionen.

Kanske ska vi i parlamentet nästa år granska hans årsrapport tidigare och snabbare, och utskottet för framställningar, såsom berört utskott, kommer att ha direkt kontakt med ombudsmannen, så att det kan få information om förfarandet för undertecknandet av de interinstitutionella överenskommelserna mellan honom och Europaparlamentet.

I punkt 6 i Andreas Schwabs betänkande ges rättmätigt uttryck för vårt beklagande av undertecknandet av en ny överenskommelse som trädde i kraft den 1 april 2006, med andra ord innan rapporten för 2005 hade godkänts. Den 11 juli lade ombudsmannen också fram ett förslag om godkännande av hans stadga. Detta välkomnas i punkt 13 i betänkandet. Men jag vill påpeka att de frågor som ombudsmannen tar upp i sin begäran är synnerligen känsliga och att hans argument är synnerligen svaga. Förbudet mot intervention i pågående mål i domstolar kan på grund av fördragen inte bestridas. Tjänstemän i gemenskapen måste vara bundna av tystnadsplikt. Vi har behöriga institutioner för att granska de mänskliga rättigheterna, men även vi, ett parlament som kontrolleras av medborgarna, har befogenhet att undersöka och inkomma med klagomål. Det finns ett övermått av utomrättsliga förfaranden. Ombudsmannen har åtskilliga skyldigheter, och man kan bara hoppas att han med personalen i sin tjänsteavdelning, som lyckligtvis stadigt ökar – från 38 till 51 och under 2006 till 57 – har tid att besvara det ökande antalet klagomål. Men om ombudsmannen fördömer bristen på öppenhet i rådets arbete, uppmanar vi honom i ändringsförslag 1 – som jag ber er att stödja – att, inte efter uttryckliga klagomål från medborgare, utan på eget initiativ, kontrollera den öppenhet med vilken EPSO:s uttagningsprov genomförs och EU-byråernas rekryteringsmetoder, inklusive hans egen tjänsteavdelning. Detta är en fråga som framför allt berör känsligheten hos de nya EU-medborgarna som deltar i uttagningarna och intervjuerna i tusental och inte har rätt att få reda på varför de misslyckats.

Jag tackar också kommissionsledamoten för att hon har belyst ombudsmannens avsikt att använda sin tid till att prisa kommissionen.

  Nikiforos Diamandouros, ombudsman. (EN) Herr talman! Jag vill varmt tacka alla ledamöter av detta aktningsvärda parlament för deras mycket uppmuntrande ord. Det stöd jag får från just denna institution, vars samarbete jag uppskattar enormt, ger mig mod. Jag åtar mig också tillsammans med min personal att försöka gå framåt, att uträtta mer av samma sak och att uträtta mer av det jag har ombetts att göra.

Det är omöjligt för mig att bemöta alla de yttranden som har gjorts, men låt mig ta upp några av frågorna.

För det första är jag mycket tacksam för det stöd jag har fått när det gäller stadgan. Med Marie Panayotopoulos-Cassiotous tillstånd vill jag klargöra två punkter i denna fråga, vilket jag kommer att göra på grekiska eftersom hon tilltalade mig på grekiska.

(EL) Herr talman, fru Panayotopoulos! Jag vill försäkra er att Europeiska gemenskapernas byrå för uttagningsprov för rekrytering av personal redan faller inom Europeiska ombudsmannens ämbetsområde, och att detta är en särskilt angelägen fråga för oss som vi följer mycket, mycket noggrant.

När det gäller mina rekommendationer vill jag också försäkra er att den begäran jag gör ...

(Talaren avbröts av talmannen, som gjorde honom uppmärksam på ett problem med tolkningen.)

(EN) Jag ber om ursäkt, herr talman. Jag insåg inte att det var problem med tolkningen. Jag trodde att det var ett försök att testa min förmåga att tala på mitt modersmål!

Med talmannens tillstånd vill jag mycket kortfattat försäkra Marie Panayotopoulos-Cassiotou och kammaren om att Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor redan faller inom ombudsmannens ämbetsområde, och vi ägnar en hel del tid åt frågor om rekrytering.

När det gäller stadgan vill jag göra helt klart att ombudsmannen inte under några omständigheter ber om rätten att hänskjuta ärenden till domstolen. Det är definitivt inte vår sak. Domstolen och ombudsmannen är åtskilda. Vad vi ber om är rätten att intervenera vid domstolen, eftersom denna rätt har beviljats Europeiska datatillsynsmannen vid allvarliga brott mot de grundläggande rättigheterna. Det är en väsentlig skillnad. Jag upprepar att vi under inga omständigheter försöker få tillträde till domstolen på ett sätt som i själva verket skulle falla utanför mitt ämbetsområde.

Jag uppskattar stödet för en gemensam kodex och jag samarbetar med kommissionsledamot Margot Wallström för att se om det skulle vara möjligt; hon hänvisade till detta i sitt eget yttrande.

Jag vill särskilt tacka Sir Robert Atkins för hans beslutsamhet att se till att alla särskilda rapporter som ombudsmannen lägger fram för parlamentet så småningom kommer att behandlas. Jag hoppas att det kommer att ske.

Idén med en one-stop shop är mycket intressant. Jag ser fram emot att samarbeta med Margot Wallström och andra institutioner och eventuellt anordna en brainstorming- och en diskussionsprocess kring denna idé så att vi bättre kan tjäna medborgarna. Jag vill betona att Europeiska ombudsmannen och utskottet för framställningar är kompletterande organisationer; jag är mycket tacksam mot utskottet och vi kommer att samarbeta kontinuerligt för att gå framåt.

Slutligen har jag några kommentarer, om det går bra. De otillåtliga är helt riktigt mycket viktiga och vi ska försöka begränsa dem. Men vi kommer att fortsätta hjälpa alla medborgare som kommer till oss av fel anledning genom att använda Europeiska ombudsmannanätverket som en mekanism för att överföra klagomålen till dem, och därigenom hjälpa dessa medborgare och i viss mening försöka tillämpa subsidiaritetsprincipen i icke-rättsliga mekanismer. Vi samarbetar med våra kolleger på nationell och regional nivå för att bättre tjäna medborgarna, vilket inbegriper överlämnande av otillåtliga framställningar.

Jag tackar Mairead McGuinness så mycket för hennes mycket berömmande kommentarer. Jag ser mig själv som en extern kontrollmekanism för administrationen och därför kommer jag, om allt annat misslyckas, också att behöva agera som en rottweiler. Om vi bortser från de irländska övertonerna här – och utan att gå in på teologiska antydningar eller det gudomliga – så tror jag att detta är det slutgiltiga steget. Det första steget, som jag har ett nära samarbete om med kommissionen, kommissionens generalsekreterare och Margot Wallström, är att nå fram till institutionerna, till kommissionen, och att hjälpa dem att förstå vilka skyldigheter de har. Det är i själva verket att hjälpa dem att inse att det är ytterst viktigt med en förändrad hållning om de europeiska institutionerna, inklusive kommissionen, faktiskt ska förstå att institutionerna är till för att tjäna medborgarna och inte tvärtom.

Tack så mycket för att ni gav mig tid att göra dessa klargöranden. Jag vill återigen tacka parlamentet för de mycket uppmuntrande och mycket varma reaktionerna på min rapport.

(Applåder)

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftlig förklaring (Artikel 142)

  András Gyürk (PPE-DE). – (HU) Jag vill ta upp en sak som rör Nikiforos Diamandouros rapport om ombudsmannens verksamhet under 2005, om vilken Europaparlamentet redan har antagit en resolution i år.

Under 2005 lämnade Europeiska ombudsmannen in en särskild rapport till parlamentet eftersom han hade upptäckt en omotiverad diskriminering i fråga om medel för EU-anställda med barn med särskilda utbildningsbehov. I sitt förslag till rekommendation bad han Europeiska kommissionen att vidta erforderliga åtgärder för att se till att föräldrar vars barn är utestängda från Europaskolorna på grund av graden av sitt funktionshinder inte skulle behöva bidra till kostnaderna för sina barns utbildning. I parlamentets resolution i frågan krävdes att kommissionen skulle respektera principen om likabehandling.

De erforderliga åtgärderna vidtogs dock inte eftersom det tyvärr under inskrivningen till skolorna i höst åter inträffade att en elev med behov av specialpedagogik vägrades tillträde. Denna praxis som kränker respekten för de mänskliga rättigheterna har lett till att flera familjer lever åtskilda och måste lämna Bryssel och ofta även EU-institutionerna.

Som det har fastslagits i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i EU-fördraget utgör rätten till utbildning, likabehandling och förbudet mot varje slag av diskriminering de grundläggande principerna för gemenskapsrätten. Jag begär därför att Europeiska kommissionen med avseende på ombudsmannens rekommendation och parlamentets resolution i denna fråga skapar förutsättningar för lika möjligheter till utbildning för barn med särskilda utbildningsbehov i överensstämmelse med EU:s principer.

ORDFÖRANDESKAP: MOSCOVICI
Vice talman