Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 29 november 2006 - Bryssel

15. Ekonomiska och sociala konsekvenser av omstruktureringarna i den europeiska bilindustrin (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är kommissionens uttalande om ekonomiska och sociala konsekvenser av omstruktureringarna i den europeiska bilindustrin.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Den omstruktureringsplan som Volkswagen presenterade i november för sin belgiska divisions styrelse och för pressen kommer att få betydande sociala och ekonomiska konsekvenser både inom och utanför företaget. Låt mig först och främst säga att jag hyser stor oro för de följder som denna plan sannolikt kommer att få för tusentals arbetstagare och deras familjer och för företagets ekonomiska och sociala miljö.

Omstrukturering är ibland nödvändig för att säkra företagens konkurrenskraft och överlevnad och i slutändan för att bevara arbetstillfällen. Jag är medveten om att Volkswagen, liksom många andra europeiska företag i denna sektor, behöver genomföra en omstrukturering. Det är dock viktigt att se till att en sådan planeras noggrant och genomförs väl för att minimera de ekonomiska och sociala kostnaderna. Därför antog kommissionen i mars 2005 meddelandet Omstruktureringar och sysselsättning, där huvuddragen i en aktiv strategi dras upp, en strategi som ni helt och hållet har ställt er bakom, nämligen förutseende, partnerskap och samordning av politik och instrument.

Så snart Volkswagens ledning hade tillkännagett omstruktureringen vidtog kommissionen alla åtgärder för att mobilisera alla tillgängliga instrument. Jag träffade de belgiska regeringsmedlemmarna för att visa vår solidaritet med dem och understryka vikten av att följa tillämpliga bestämmelser i gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiven om information till och samråd med arbetstagarnas företrädare. Min kollega Danuta Hübner och jag talade också om att kommissionen vill skapa förutsättningar för en flexibel användning av instrumenten för ekonomiskt stöd, framför allt strukturfonderna, för att bistå de arbetstagare som påverkas av omstruktureringen. Europeiska socialfonden har tidigare visat i vilken omfattning snabba och riktade åtgärder kan underlätta för arbetstagare som friställts till följd av företagens omstruktureringar att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

Kommissionen har inbjudits att delta i den krisgrupp som de belgiska myndigheterna inrättat. Gruppen kommer bland annat att undersöka de praktiska möjligheter som finns att använda medel, antingen kvarvarande medel från det nuvarande programmet som löper ut i slutet av 2006 eller de större tillgängliga medel som kommer att finnas tillgängliga inom ramen för de nya program som börjar löpa 2007. Jag vill hur som helst säga till er att kommissionen vill vara så aktiv och flexibel som möjligt i användningen av EU:s budget.

Den 24 november sammankallade kommissionen sin arbetsgrupp för omstrukturering, som inrättades i mars 2005 i samband med att meddelandet Omstruktureringar och sysselsättning offentliggjordes. Mötets syfte var att mobilisera alla tillgängliga instrument för att tillsammans med de belgiska myndigheterna mildra omstruktureringsåtgärdernas effekter och inlemma bilindustrins utveckling i en europeisk framtidsstrategi. Bilindustrin är central för EU och svarar för 3 procent av unionens BNP samtidigt som den sysselsätter 12 miljoner människor. Den bidrar på ett avgörande sätt till forskning och utveckling och genererar varje år ett handelsöverskott mot övriga världen på i runda tal 25 miljarder euro. Liksom alla ekonomiska sektorer måste bilindustrin hantera ett antal grundläggande förändringar. Den har dock kunnat anpassa sig till de stora omvälvningar den står inför, något som bekräftas av de siffror jag nämnde.

Oberoende av den särskilda fråga vi behandlar i dag är omstruktureringen av bilindustrin generellt ett led i den nödvändiga strävan efter anpassning. Kommissionen har dock varken vilja eller möjlighet att ta på sig företagets egna åtaganden och skyldigheter i samband med den genomförda omstruktureringen. Jag har personligen skrivit till Volkswagens koncernchef för att delge honom vår oro och be honom att göra allt som är möjligt för att minimera den planerade omstruktureringens ekonomiska och sociala kostnader. Jag påminde honom om att EU:s direktiv om information till och samråd med arbetstagare måste följas i alla medlemsstater. I dessa rättsakter betonas behovet av att på förhand informera och samråda med lämpliga företrädare för arbetstagarna om alla eventuella produktionsöverföringar och övertalighet i samband med dessa. Det är mycket viktigt att se till att all information som lämnas är vederhäftig och att ett gott samråd sker på lämplig nivå, vare sig det handlar om ekonomiska beslut eller följderna av sådana beslut för sysselsättningen.

Jag vill även påpeka att de europeiska arbetsmarknadsparterna som svar på kommissionens samråd i denna fråga utarbetade gemensamma riktlinjer för hantering av förändring och dess sociala konsekvenser 2003. I riktlinjerna anges att en positiv syn på förändring och en befintlig social dialog av hög kvalitet i en förtrolig anda är viktiga faktorer för att förebygga eller begränsa omstruktureringarnas negativa sociala konsekvenser. Dessa riktlinjer måste genomföras för att vi ska kunna nå EU:s mål för förutseende och stöd i förändringstider. Därför kontaktade kommissionen i mars 2005 återigen de europeiska arbetsmarknadsparterna och uppmanade dem att utforma effektiva metoder för att utveckla riktlinjerna i hela EU och se till att de följs. Jag kommer snart att träffa företrädare för arbetsmarknadsparterna för att tillsammans med dem undersöka hur snabbare och effektivare framsteg kan göras längs dessa linjer.

För att återgå till ämnet för dagens debatt är det nu viktigt att skapa utrymme för förhandlingar i den koncern där omstruktureringar sker. Den senaste tiden har det funnits tecken på att de berörda parterna – ledningen och arbetstagarnas företrädare – vill föra en seriös diskussion om de olika europeiska anläggningarnas industriella framtid och om de sociala åtgärder som ska genomföras. Samtidigt som kommissionen håller fast vid sitt löfte om stöd avser den att respektera den självständiga sociala dialog som har inletts i koncernen. Kommissionen tar initiativ inom ramen för sina befogenheter och ställer tillgängliga medel till förfogande. Under rådande omständigheter kan jag bara hoppas att det finns ett starkt engagemang hos alla parter att sträva åt samma håll.

  Ivo Belet, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Jag vill först och främst varmt välkomna arbetstagarna från Volkswagens fabrik i Vorst liksom leverantörerna och deras företrädare, som sitter på åhörarläktaren, och även uttrycka vår genuina solidaritet med dem i dessa svåra tider.

De senaste dagarna har vi hört ganska lättvindiga uttalanden om att politiken är tandlös i sådana här fall, men det tycker jag är ett förhastat omdöme.

Politiken kan i högsta grad påverka ett antal viktiga faktorer. För det första har den nationella regeringen stora möjligheter att med ett säkert och gott styre skapa förutsättningar för att hålla ned kostnaderna för arbete, i det här fallet skatter och avgifter, så mycket som möjligt och på så viss skydda vår industris konkurrenskraft.

Även EU måste bära sin del av ansvaret. Tusentals arbetstagare förlorar sina jobb och det måste vi åtminstone dra lärdom av. Herr kommissionsledamot! Här har EU en unik möjlighet att demonstrera sin sociala sida. EU:s gemensamma marknad är visserligen ekonomisk till sin natur, men den förutsätter även en social dimension. Så mycket vet vi. Nu måste vi därför göra vad vi kan för att snabbt stärka denna sociala dimension.

För det första måste vi se till att berörda arbetstagare omedelbart får stöd från den nya Europeiska globaliseringsfonden. Vi kristdemokrater här i parlamentet stöder till fullo detta mål för fonden och här räknar vi, herr kommissionsledamot, med kommissionens lojala stöd. Det viktigaste är att alla ansträngningar görs för att se till att fonden kan starta i tid.

För det andra måste vi också uppnå verkligt arbetstagarinflytande, vilket hur som helst måste innefatta en utvärdering av det direktiv från 1994 där denna fråga behandlas. Herr kommissionsledamot! Ni har redan nämnt kommissionens meddelande från mars förra året. Låt oss se den sociala tragedin vid Volkswagen i Vorst som en anledning att göra nödvändiga ändringar av direktivet.

Jag tror fullt och fast på den europeiska bilindustrins framtid, men jag vill avsluta med att säga att vi måste göra allt vi kan för att tillverka energieffektiva och hundraprocentigt miljövänliga bilar. Jag hoppas att Audi A1 kommer att bli en sådan bil och att den kommer att tillverkas i fabriken i Vorst, vars framtid därmed kan garanteras trots de mörka moln som tornar upp sig vid horisonten.

  Stephen Hughes, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har tre korta punkter. För det första gläder det mig att kommissionen räknar med att använda strukturfonderna för att hjälpa till med hanteringen av de sociala konsekvenserna av denna förfärliga utveckling. Det har dock ifrågasatts om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter kan användas. Nåväl, jag hoppas att denna veckas nyhet att Volkswagen ska bygga fabriker i både Indien och Ryssland kommer att visa att det finns globala hänsynstaganden och att fonden kommer att användas för att ingripa.

För det andra välkomnar jag nyheten att produktionen av Audi A1 eventuellt ska flytta till Forestfabriken för att rädda arbetstillfällen, men arbetstagarna har redan blivit förvarnade om att en sådan flytt måste innebära sänkta arbetskostnader. Jag hoppas att detta inte visar sig vara ett cyniskt drag av VW, som tar med den ena handen och ger med den andra, men under tiden dramatiskt försämrar lönerna, arbetsvillkoren och arbetsförhållandena. VW ska veta att vi kommer att följa utvecklingen mycket ingående under de kommande månaderna.

Till sist har jag en fråga till kommissionsledamoten. Om det direktiv som bildar en allmän ram för information och överläggningar samt europeiska företagsrådets direktiv är giltiga och beaktas i Belgien, hur kan då denna nyhet ha kommit som en chock förra veckan? Om inte kommissionen träget garanterar tillämpningen och upprätthållandet av sociallagstiftningen kommer det sociala Europa att få dåligt anseende, och medborgarna kommer att med rätta vända EU ryggen.

Herr kommissionsledamot! Det gläder mig att ni nu vidtar åtgärder, men uppriktigt sagt är det lite väl sent för arbetstagarna på Forest.

Slutligen hoppas jag att PPE-DE-gruppen enhälligt står bakom Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det är inte vad jag har hört. Jag hoppas att vi får ert fulla stöd vid omröstningen om två veckor.

  Jean Marie Beaupuy, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är viktigt att vi i den här debatten inte rör ihop begreppen eller skapar förvirring om de olika ansvarsområdena. Vi som agerar på EU-nivå måste visa vilka resurser vi har till vårt förfogande för att bidra till bästa möjliga lösning på den här typen av problem, vare sig de uppkommer i metallindustrin eller i andra verksamhetssektorer.

Som ni sa inledningsvis i ert anförande nyss, herr kommissionsledamot, finns det två aspekter. Å ena sidan har vi företagen, som måste vara lönsamma om vi vill behålla arbetstillfällena i EU framöver. Å andra sidan har vi arbetstagarna, som behöver hjälp. Genom Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), Europeiska socialfonden (ESF) och, mycket snart hoppas jag, Europeiska monetära fonden (EMF), har EU de medel som krävs för att hjälpa varje arbetstagare individuellt att skola om sig, komma tillbaka till arbetslivet eller starta eget. Denna anpassade hjälp från EU måste uppmärksammas i medierna när ni offentliggör era meddelanden, så att EU-medborgarna blir medvetna om de åtgärder EU vidtar.

Som ni sa är det dessutom avgörande att kunna agera snabbt. Om ett antal sektorer inom bilindustrin – just nu är det Volkswagen – behöver våra medel är det viktigt att oerhört snabbt hjälpa de anställda så att det stöd vi ger verkligen gör nytta och hjälper dem att snabbt finna nya arbeten.

  Pierre Jonckheer, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Herr talman! De fackligt aktiva arbetstagarna från Volkswagen, som är i parlamentet denna eftermiddag, har sagt till oss att deras främsta mål är att biltillverkarens ledning ska tillhandahålla en industriplan men att de också förväntar sig att EU ska stoppa den sociala och skattemässiga konkurrensen mellan medlemsstaterna, som är förödande för alla. För snart tio år sedan sa arbetstagarna vid Renaults fabrik i Vilvoorde precis samma sak. Vad har hänt sedan dess?

Herr Špidla! Jag anser att det ni säger är otillräckligt. Ni talar om en självständig social dialog, men ni vet mycket väl att arbetsgivarna inte vill delta i en sådan. Vi har de instrument som behövs. Vi behöver stärka direktivet om inrättandet av ett europeiskt företagsråd. Parlamentet uppmanade er till detta redan i mars 2006. Det är även nödvändigt att inrätta en europeisk rättslig ram som möjliggör europeiska kollektivförhandlingar på sektor- och gruppnivå. Kommissionen måste utöva större kontroll över statliga stöd och EU-medel så att dessa inte används för omlokalisering inom EU – en risk som påtalades redan i betänkandet av Jean Louis Cottigny och Alain Hutchinson.

Slutligen måste ett antal skattefrågor harmoniseras – ett ord jag väljer med största försiktighet – på EU-nivå. Det räcker inte att diskutera en gemensam skattebas för europeiska företag. Det behövs en europeisk miniminivå för företagsbeskattning. Under dessa förutsättningar kan vi kanske i dag – och förhoppningsvis i morgon – tala med berörda arbetstagare utifrån andra premisser än vad som var fallet med Renault.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag skulle inledningsvis vilja ta detta tillfälle i akt att välkomna en ansenlig delegation på åhörarläktaren med arbetstagare från Volkswagens fabrik i Vorst, tjänstemän från samtliga fackföreningar vid fabriken och företrädare för underleverantörsföretagen.

(Applåder)

Många ledamöter från min grupp besökte den ockuperade fabriken i går och förde långa samtal med arbetstagarna och fackföreträdarna. Vad ledde dessa samtal till?

Det absolut viktigaste kravet är att rädda jobben vid denna fabrik. Europeiska unionen har problem eftersom den saknar en industripolitik. Liksom Pierre Jonckheer påmint oss om är krisen inom den europeiska bilindustrin inget nytt. För tio år sedan stängdes en fabrik i Vilvoorde, och sedan dess har andra fabriker stängts eller hotats av stängning.

Vad har gjorts på området för forskning och investeringspolitik och när det gäller att nå en balanserad regional utveckling? Vilka ansträngningar har gjorts för att se till att arbetstagarna utbildas och att jobben skyddas? Vad har gjorts för att utveckla de rena, tillförlitliga och överkomliga bilar som efterfrågas i dag och för att diversifiera ekonomin och öka antalet trygga yrkesarbeten med ordentliga löner? De stora tillverkningsföretagen har fått fria händer i den heliga fria marknadsekonomins och den otyglade konkurrensens namn. Allas omedelbara plikt, däribland Europeiska unionens, är därför att rädda dessa jobb på fabriken i Vorst, inte bara för arbetstagarna vid Volkswagen, utan också för de 8 000 arbetstagarna vid underleverantörsföretagen. Jacky Henin kommer att ta upp denna fråga om en stund.

Om denna massmobilisering för det andra skulle misslyckas, vilket skulle väcka frågan om ersättning, måste Volkswagen formellt förpliktigas att fullt ut uppfylla sina åtaganden. Fackföreningsledarna påminde oss i detalj om den långa förteckning över statligt stöd i form av diverse undantag för denna fabrik som beviljats ett företag vars vinster för övrigt har ökat starkt under de senaste två åren, åtminstone starkt nog för att företaget i går skulle kunna meddela att det planerar att investera hundratals miljoner i Asien. Det säger sig dessutom självt att EU borde bidra till denna ersättning.

Vi anser dock att det är centralt i detta sammanhang att genomföra strukturella förändringar i den ekonomiska strategi som fullföljs för att nå vad kommissionen kallar ett konkurrenskraftigt Europa i en globaliserad ekonomi, vilket i klartext betyder att man skär ned på lönekostnaderna, inför flexibla arbetsvillkor, skapar ”värde för aktieägarna”, med andra ord glada överraskningar för aktieägarna, ställer arbetstagarna mot varandra och använder sig av hotet om utlokalisering för att utöva utpressning mot myndigheterna.

Detta för oss till själva kärnan i det berömda liberala Europa där alltfler européer känner sig fullständigt utanför, och det på goda grunder. Endast en brytning med denna strategi kan möjliggöra ett socialt ansvarstagande Europa och göra det möjligt för oss att vinna tillbaka våra medborgares förtroende. José Manuel Barroso pläderar ofta för ett Europa där man når resultat. Europa i sitt nuvarande tillstånd ger resultat som Volkswagen Vorst. Vi behöver mer Europa, sa en fackföreningsmedlem till oss, men det är ett annat Europa som vi behöver. Detta krav kommer säkerligen att kraftfullt framföras på Bryssels gator på lördag.

(Applåder)

  Frank Vanhecke (NI). – (NL) Herr talman! Med 4 000 friställda arbetstagare vid Volkswagen i Vorst och åtminstone ytterligare 2 000 förlorade arbetstillfällen hos leverantörerna, är detta sannerligen dystra tider i mitt land för de drabbade arbetstagarna och deras familjer.

Den belgiska regeringens ursprungliga reaktion, under premiärminister Verhofstadts ledning, har varit att göra som den alltid gör. Den betraktar nämligen gärna ekonomiska framgångar som ytterligare en fjäder i sin politiska hatt, men anser att det alltid finns någon annan att skylla på vid problem eller motgångar.

I ett tämligen främlingsfientligt svar skyllde till och med premiärminister Verhofstadt på tyskarna, som han ansåg förde en politik där man satte sitt eget folk först, vilket i mitt politiskt korrekta land i stort sett är den värsta anklagelse någon kan göra, eftersom man då bortser från att 20 000 arbetstillfällen försvinner i Tyskland och att vi, med den sociala tragedin i Vorst, faktiskt upplever den hittills värsta fasen av en enorm kris inom EU:s bilindustri.

Ärligt sagt, ingen har en mirakelkur för den tragedi som utspelas i Europa för tillfället. Innan vi skyller på andra borde dock våra regeringar och särskilt den belgiska regeringen fråga sig om de gjort allt i sin makt för att rädda så många jobb som möjligt, i dag i Vorst, men tidigare vid Renault i Vilvoorde, vid DHL, Sabena och på andra företag.

Nästan åtta år efter att mitt land fick en regering som lovade att den skulle prioritera detta problem ligger lönerna i Belgien fortfarande 10 procent under lönerna i grannländerna. Denna obalans i fråga om löner är resultatet av den enorma skattebördan.

Detta är inte den enda anledningen, utan det är bara ett av skälen till varför man bör skylla på den belgiska regeringen. Jag menar verkligen den belgiska regeringen, för i Flandern har man nu under en viss tid visat den politiska viljan att tillämpa en blandning av ekonomiska åtgärder för att återigen göra vårt land attraktivt för investerare och därmed skapa sysselsättning.

Vi förespråkar också att EU-medel ska användas effektivt på detta område, men detta är inte någon mirakelkur, och förslagen om mer europeisk byråkrati är enligt min åsikt kontraproduktiva.

Det är hög tid att vi alla inser att vår materiella rikedom och vår sysselsättning inte kommer att vara för evigt av sig själva, att den internationella konkurrensen endast kommer att öka och att vi, genom att vara mer flexibla, reducera kostnader och skapa ett arbetsgivarvänligt klimat, verkligen måste kämpa för vartenda arbetstillfälle. Vi måste framför allt fundera över hur vi kan öka våra företags konkurrenskraft, också när det gäller företag från länder som har ett mycket litet eller obefintligt socialt skydd.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE). – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Utlokaliseringar innebär normalt sett att man flyttar produktionen till länder där produktionskostnaderna är lägre och arbetsrätten mer flexibel. I det här fallet har motsatsen inträffat: produktionen flyttas till ett land där produktionskostnaderna är högre och arbetsrätten strängare. Allt tyder på att detta beslut inte grundades på marknadsbestämmelserna, utan troligen på maktförhållandet mellan företaget och fackföreningarna.

Vi tycks stå inför en ny slags faktor som kan påverka framtida utlokaliseringar och som jag skulle vilja kalla utlokaliseringen av fackföreningarnas inflytande. Denna typ av utlokalisering riktar sig alltid mot mitten, på så vis att den gynnar den starkaste. Om denna trend sprider sig kommer vi att gå i en riktning som tydligt strider mot det europeiska projektets grundläggande värderingar, eftersom marknadsbestämmelserna ignoreras, produktiviteten inte stimuleras och de grundläggande principerna om solidaritet samt regional och social sammanhållning kränks.

Med tanke på denna utveckling oroar jag mig för framtiden för Volkswagens fabrik i Portugal. Om något liknande sker där kommer det att tvinga oss att allvarligt fundera över hur vi kan förhindra att en ren intressegrupp påverkar marknadsbestämmelsernas normala tillämpning. Det är vårt ansvar.

  Mia De Vits (PSE). – (NL) Herr talman! Mina damer och herrar! Den politiska världen kan enligt min åsikt inte stå hjälplös inför en sådan här tragedi. Det är självklart att de sociala följderna måste lindras, och om globaliseringsfonden inte är avsedd för detta, då hänger jag inte längre med.

Det är självklart, herr kommissionsledamot Špidla, att den sociala dialogen måste fungera, men det har den inte gjort. Vi socialister anser att det handlar om mer än så.

När företag går samman ser kommissionen till att konkurrensen inte snedvrids, men den kontrollerar inte om omstruktureringsåtgärder genomförs utifrån objektiva och ekonomiska kriterier. Det förefaller klokare och mer meningsfullt att ha en kommissionsledamot som vägleder omstruktureringsåtgärderna genom rätt kanaler, än att ha en kommissionsledamot för flerspråkighet.

Jag vill be kammaren att ställa sig bakom denna uppfattning. Det gläder mig att den belgiska regeringen kommer att ta upp dessa idéer vid rådsmötet i december. De multinationella företagen får inte slippa undan ostraffat. De måste ställas till svars.

  Jacky Henin (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! För varje dag som går försvinner hundratals arbetstillfällen inom bilindustrin. De multinationella företagen utsätter sina arbetstagare för en enorm press. De tillåter sig att använda arbetstagarna som syndabockar, utmanar deras förvärvade rättigheter och antyder närmast att de vältrar sig i rikedom. Faktum är att arbetstagarna aldrig någonsin har varit mer produktiva eller mindre trygga på sitt arbete under de senaste femtio åren. Deras köpkraft är den lägsta på trettio år. Det är inte arbetets konkurrenskraft som orsakar problem inom bilindustrin, utan förflyttningen av kapital i strävan efter maximal avkastning på kortast möjliga tid. Biltillverkningsföretagen utövar utpressning för att sko sig på de områden där deras fabriker är belägna, och så snart de har sugit ut de lokala budgetarna till sista droppen börjar de att leta efter nya betesmarker där gräset är grönare.

Det är hög tid att parlamentet upphör med sin intetsägande retorik och tar tuffa initiativ för att försvara den europeiska industrins potential, angripa profitörernas känsligaste punkt, nämligen deras plånböcker, och garantera arbetstagarna rätten till verklig anställningstrygghet och utbildning. Dessa är några av målen bakom den stadga som min grupp förespråkar för att försvara och utveckla vår bilindustri.

  Alain Hutchinson (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vad vi i dag upplever på ett spektakulärt sätt, genom Volkswagens hänsynslösa beslut med dess tragiska konsekvenser, är när allt kommer omkring inget mer än den dolda delen av det isberg som flyter i den fria företagsamhetens och konkurrensens hav, vilka har blivit Europeiska unionens slagord. Varje dag försvinner faktiskt hundratals arbetstillfällen till följd av utlokaliseringar och ett flertal omstruktureringsåtgärder, även om dessa arbetstillfällen naturligtvis försvinner på ett mer diskret sätt. Inte heller vidtas några parallella åtgärder, eller oerhört få, för att stärka den industri- och socialpolitik som tillintetgörs i detta sammanhang.

Europaparlamentet har nyligen antagit resolutioner om både utlokalisering och företagsomstruktureringar. När kommer kommissionen och rådet att ha anständigheten att åtminstone bemöta dessa resolutioner, att åtminstone visa en smula intresse för dem, vilket de ännu inte gjort? Det är naturligtvis viktigt att i dag aktivt ge effektivt och praktiskt stöd till offren för denna nya nedläggning, men det är lika viktigt att se till att vi i morgon går från ord till handling i EU, som måste ta itu med detta problem på ett mer beslutsamt sätt. EU har fallit offer för sin egen politik.

  Véronique De Keyser (PSE). – (FR) Herr talman! Är det löjligt att hålla en debatt utan resolution om Volkswagen i dag med en minuts talartid per talare? Nej, det är skamligt. Vilket slags tragedi måste inträffa innan kommissionen går vidare med översynen av direktivet om företagsråd, som den fortfarande blockerar? Uppmärksammade ni Hutchinsons betänkande om utlokaliseringar? Kommer ni att tillåta att Volkswagen får anslag från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter? Nej, skälet till att Volkswagenfabriken hotas av nedläggning är inte att liberalismen inte har fungerat, utan skälet är att det i dag fortfarande inte sker någon social reglering av marknaden i Europa.

Till högern, som motsätter sig all lagstiftning på detta område, vill jag säga att vi kommer att få ett socialt Europa. Det kommer att skapas trots allt och utformas med blod och tårar, men det kommer att skapas. Jag efterfrågar i dag inte bara en kommissionsledamot för omstruktureringsåtgärder för företag, utan också ett Volkswagendirektiv för hela arbetsstyrkan på Vorst-fabriken och för alla de i min region och i era regioner, mina damer och herrar, som förlorar tron på Europa och på politiken.

  Jean Louis Cottigny (PSE). – (FR) Herr talman! Den europeiska sociala modellen, Lissabonstrategin, ett socialt Europa: vilken mening finns kvar i dessa ord, som inte är något annat än tomma löften för de rödgråtna Volkswagenanställda och deras familjer? Otrygga levnadsförhållanden har blivit normen, och att ställa anställda emot varandra har blivit en ledningsstrategi, liksom friställningar och arbetslöshet. Allt fler arbetstagare accepterar att leva på randen till avgrunden, eftersom de inte har något alternativ.

Europa byggdes på fred, men man underblåser sociala konflikter, med tragiska konsekvenser i form av mänskliga kval, en allt större misstro mot EU och ett ökat stöd för extremistpartier i varje val. Ska vi tillåta att 4 000 arbetstillfällen ostraffat skärs ned mitt framför ögonen på våra institutioner och att fler än 10 000 personer blir arbetslösa på grund av ett företag som samtidigt tillkännagivit att det har planer på att starta en anläggning i Indien?

Vi måste tillgripa de europeiska fonderna, däribland den nya fonden för justering för globaliseringseffekter. Vi ska se till att så sker, kanske genom att lägga fram ett ändringsförslag om Volkswagen – varför inte? Det är hög tid att arbetstagarna respekteras i Europa, i Europaparlamentet och i vårt närområde.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Ärade ledamöter! Fallet med Volkswagen i Vorst är naturligtvis den typ av fall som åtföljt marknadsekonomin genom dess historia. Om vi vill garantera sysselsättningen anser jag att Lissabonstrategin är rätt väg att gå, eftersom dess grundläggande mål är kunskapsbaserad konkurrenskraft och skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen. Jag anser att detta är rätt strategi och att vi måste tillämpa den.

Hur man effektivt ska bemöta Volkswagensituationen är en helt annan fråga. Det är tydligt att det finns olika ansvarsområden på företagsnivå och när det gäller de lokala myndigheterna, de nationella staterna och inom EU. All denna kompetens bör mobiliseras på ett ansvarsfullt sätt. Det gläder mig att EU-institutionerna har reagerat snabbt och enligt min mening effektivt. De har tillgängliggjort sina resurser på ett sådant sätt att deras reaktion har varit både ansvarsfull och effektiv. Det är också tydligt att den sociala dialogen kan spela en betydelsefull roll. Vad jag förstår pågår förhandlingar om den sociala dialogen, och de har nått ett viktigt skede. Om Europa ska upprätthålla en effektiv social dimension är det naturligtvis avgörande att den gällande lagstiftningen på detta område följs. Kommissionen har därför inlett en undersökning om huruvida de berörda direktiven följs ordentligt. Jag tror att detta kommer att bidra till att lösa denna situation.

Vi har tagit del av ett flertal idéer och förslag som utgår från ett antal olika perspektiv i den här debatten. Det är tydligt att vi har åtaganden som kommer av våra ansvarsområden, fördraget och själva det europeiska projektet. Jag är säker på att varje fråga kommer att leda till en debatt som kan bidra till att stärka den rättsliga ramen och förändra vårt arbete och vårt sätt att reagera, vilket i sin helhet är ett tecken på ett fungerande och blomstrande Europa.

Om jag får vill jag gå tillbaka till början. Nu måste vi mobilisera de resurser som står till vårt förfogande, och på EU-nivå har detta redan inletts.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Hotet mot de 4 000 arbetstagarna vid Volkswagen i Belgien visar att de multinationella företagen fortsätter att agera ytterst ansvarslöst, med den enda drivkraften att vilja göra ännu större vinster. De är helt likgiltiga inför de sociala umbäranden och de regionala utvecklingsproblem som de orsakar genom att endast betrakta sina anställda som ett nummer och som en kugge i ett maskineri som endast är av intresse när det gäller de vinster som kan göras. Denna situation är en ingående del av processen med internationell handel, liberalisering och avreglering av arbetsmarknaden som Europeiska unionen stöder och uppmuntrar.

Situationen är densamma som drabbat tusentals arbetstagare i Portugal, särskilt vid Opel/GM i Azambuja, Johnson Controls, Lear och så många andra företag.

Det är dags att anta åtgärder för att sätta stopp för denna situation en gång för alla och garantera ett mer beslutsamt ingripande för att skydda arbetstagarnas rättigheter. Dessa åtgärder måste också leda till att de europeiska företagsråden görs fullständigt delaktiga i beslutsfattandet, bland annat när det gäller rätten att stoppa avskedanden och utlokaliseringar, och att en effektiv kontroll genomförs i fråga om de gemenskapsmedel som beviljas sådana multinationella företag, så att de tvingas att respektera alla sina arbetstagares rättigheter.