Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 29 november 2006 - Bryssel

18. Genomförande av EG:s sjunde ramprogram (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

- andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (12032/2/2006 – C6-0318/2006 – 2005/0043(COD)) (Föredragande: Jerzy Buzek) (A6-0392/2006),

- betänkandet av Philippe Busquin, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (KOM(2005)0705 – C6-0005/2006 – 2005/0277(COD)) (A6-0304/2006),

- betänkandet av Anne Laperrouze, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets förordning (Euratom) om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i Europeiska atomenergigemenskapens sjunde ramprogram och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (KOM(2006)0042 – C6-0080/2006 – 2006/0014(CNS)) (A6-0305/2006),

- betänkandet av Umberto Pirilli, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda programmet Människor för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0442 – C6-0383/2005 – 2005/0187(CNS)) (A6-0360/2006),

- betänkandet av Angelika Niebler, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda programmet Idéer för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0441 – C6-0382/2005 – 2005/0186(CNS)) (A6-0369/2006),

- betänkandet av Vittorio Prodi, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda programmet Kapacitet för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0443 – C6-0384/2005 – 2005/0188(CNS)) (A6–0371/2006),

- betänkandet av Teresa Riera Madurell, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda programmet Samarbete om genomförandet av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0440 – C6-0381/2005 – 2005/0185(CNS)) (A6–0379/2006),

- betänkandet av David Hammerstein Mintz, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda program som genom direkta åtgärder ska genomföras av Gemensamma forskningscentret inom ramen för Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (KOM(2005)0439 – C6-0380/2005 – 2005/0184(CNS)) (A6–0335/2006),

- betänkandet av Daniel Caspary, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om det särskilda program som genom direkta åtgärder ska genomföras av Gemensamma forskningscentret för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (KOM(2005)0444 – C6-0385/2005 – 2005/0189(CNS)) (A6–0357/2006), och

- betänkandet av Umberto Guidoni, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets beslut om ett särskilt program för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (KOM(2005)0445 – C6-0386/2005 – 2005/0190(CNS)) (A6–0333/2006).

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter, minister Lehtomäki! Denna kväll och i morgon mitt på dagen är viktiga timmar för Europa och europeisk vetenskap. Genom er omröstning i morgon kommer ni parlamentsledamöter att visa att forskningseuropa är vid full vigör.

Vi har arbetat hårt tillsammans de senaste åren så att Europas forskare kan börja arbeta och göra det bästa av de möjligheter som det nya ramprogrammet kommer att erbjuda dem.

Tillsammans har vi lyckats skapa ett ramprogram genom vilket vi uppnår de mål som vi fastställde från första början: framåtanda och expertkunskap, en bra balans mellan kontinuitet och nyheter och en stark grund för förenklade regler och förfaranden.

Och till råga på allt lägger vi fram det sjunde ramprogrammet i tid.

Vi lyckade göra detta trots vissa svåra omständigheter, som till exempel en sen överenskommelse om budgetplanen och en stor debatt om känsliga etiska frågor.

Vi lyckades för att vi alla är starkt övertygade om att samarbete inom forskning är själva kärnan i det framgångsrika kunskapssamhälle som vi vill att Europa ska vara: ett Europa som skapar tillväxt och arbetstillfällen och erbjuder en god levnadsstandard.

Ett lägligt antagande av det ambitiösa sjunde ramprogrammet kommer att ge ett starkt budskap till forskarvärlden, industrin och den stora allmänheten.

Budskapet är: låt oss inte förlora tid. Låt oss samarbeta och förverkliga Europas potential för expertkunskap.

Jag skulle vilja lovorda de ledamöter som har gjort allt detta möjligt: föredraganden för det sjunde ramprogrammet, Jerzy Buzek, föredraganden för reglerna för deltagande, Philippe Busquin, och för den del som rör Euratom, Anne Laperrouze; föredragandena för de sju särskilda programmen, Teresa Riera Madurell för Samarbete, Angelika Niebler och Jan Christian Ehler för Idéer, Umberto Pirilli för Människor, Vittorio Prodi för Kapacitet, Umberto Guidoni för Euratom, David Hammerstein Mintz för direkta åtgärder som ska genomföras av Gemensamma forskningscentret för EG, Daniel Caspary för direkta åtgärder som ska genomföras av Gemensamma forskningscentret för Euratom samt en lång lista över skuggföredragande och andra ledamöter som har varit djupt engagerade.

Vårt samarbete har till stor del underlättats genom Giles Chichesters skickliga ordförandeskap. Jag har lärt mig mycket av honom och jag vill tacka honom.

Jag vill också uttrycka min erkänsla för det hårda arbete och goda sällskap som alla inblandade ordförandeskap har bidragit med i antagandet av programmen. Jag vill särskilt tacka det finska ordförandeskapet för dess konstruktiva roll i processens slutfas.

Våra förhandlingar har skapat ett starkt och brett samförstånd mellan de tre institutionerna om de viktigaste aspekterna av det sjunde ramprogrampaketet. Vi har gått framåt i fråga om varje enskild akt som en del av samma paket, och garanterat en stark politisk sammanhållning inom paketet i sin helhet.

Ni är väl insatta i det sjunde ramprogrammet och dess innehåll. Jag ska därför begränsa mina anmärkningar till några nyckelfrågor.

Först och främst Jerzy Buzeks betänkande om det sjunde ramprogrammet, andra behandlingen. En hel del arbete har lagts ned på att nå en balanserad överenskommelse som de tre institutionerna kan enas om. Jag vill uttrycka ett hjärtligt tack till föredraganden för hans öppenhet och ständiga samarbete.

Kommissionen godkänner alla delar i den överenskommelse som nåtts till följd av trepartsmötena. Jag vill särskilt ta upp några av de viktigaste frågorna, för vilka vi slutligen uppnådde en verklig balans.

För det första halvtidsutvärderingen och de framtida besluten om Europeiska forskningsrådet, utnämningen av dess medlemmar och dess administrativa kostnader. Kommissionen har även avgivit en förklaring om detta.

För det andra den ökade fokuseringen på förnybara energikällor och energieffektivitet, vilket mer än hälften av den prioriterade energibudgeten kommer att användas till. Jag är särskilt nöjd med att stor uppmärksamhet ska ägnas åt energieffektivitet på alla prioriterade ämnesområden. Kommissionen har även gjort en förklaring om detta.

För det tredje omfördelningen av budgeten till förmån för programmen Samarbete, Idéer och Människor och, inom budgeten för Samarbete, till förmån för Hälsa, Energi, Samhällsvetenskap och humaniora samt Säkerhet.

För det fjärde ansatsen till utbetalning i två steg av den budget som ska avsättas till finansieringsfaciliteten för riskdelning.

När det gäller frågan om EU-finansiering av forskning på mänskliga embryonala stamceller anser jag att vi har enats om mycket ansvarsfulla etiska riktlinjer för ett forskningsprogram som omfattar så många olika länder. Det är en fortsättning på de etiska riktlinjerna för det sjätte ramprogrammet, vilka har visat sig vara framgångsrika i praktiken.

Kommissionen har gjort en utförlig förklaring om dessa etiska riktlinjer som ska offentliggöras i EU:s officiella tidning som en del av det sjunde ramprogrampaketet. Kommissionen kommer att till fullo respektera och noga genomföra denna förklaring som jag betraktar som en nödvändig del av överenskommelsen om det sjunde ramprogrammet.

Kommissionen kommer följaktligen inte att finansiera projekt som inbegriper forskningsverksamhet där mänskliga embryon förstörs, inklusive för framskaffande av stamceller. Att finansieringen av detta steg i forskningen utesluts utgör inte något hinder för gemenskapsfinansiering av efterföljande steg som innefattar mänskliga embryonala stamceller. Även om man i artikel 6.3 i beslutet om det sjunde ramprogrammet hänvisar till härledning kommer kommissionen inte att finansiera härledning som innebär att mänskliga embryon förstörs.

Överenskommelsen om etik återspeglar en noggrann och ansvarsfull balans. Kommissionen uppmanar Europaparlamentet att inte äventyra denna balans genom ytterligare ändringar.

Jag tänkte nu gå in på de sju särskilda programmen, där detaljerna för de två ramprogrammen för forskning anges.

Ändringarna i kommissionens förslag handlade till stor del om att flytta bestämmelserna för det ramprogram som man hade enats om till de särskilda programtexterna. Till följd av dessa ändringar innehåller ordförandeskapets slutliga textutkast om de särskilda programmen en välkommen blandning av parlamentets krav och rådets egna reflexioner, vilket gör att dessa texter överensstämmer perfekt med kommissionens ståndpunkt.

För det särskilda programmet om samarbete rör de av parlamentets ändringsförslag som går till omröstning i allmänhet texten i ramprogrammet och är till stor del godtagbara. Detta är också tack vare föredraganden Teresa Riera Madurells utmärkta arbete. Det var ingen lätt uppgift att ta itu med så många olika områden med viktiga forskningsutmaningar. Låt mig bara nämna som ett exempel på vårt starka samarbete det avtal som slutits om förnybara energikällor och energieffektivitet.

För programmet Idéer har vi tagit hänsyn till Europaparlamentets viktigaste frågor, vilka har återspeglats i ändringsförslagen och ivrigt diskuterats under trepartsmötena. Vederbörlig hänsyn har särskilt tagits till taket för de administrativa kostnaderna i den totala budgeten, frågor som rör Europeiska forskningsrådets ledningspersonal, en tydligt fastställd strategi för urvalsprocessen, ämbetstiden och förnyelsen av medlemmarna i Vetenskapliga rådet, hänvisningen till översynen av Europeiska forskningsrådets struktur och mekanismer samt möjligheten att Vetenskapliga rådet utser en generalsekreterare. Tack än en gång till föredraganden, Angelika Niebler, och till Jan Christian Ehler för deras konstruktiva arbete.

För programmet Människor har man i den nuvarande ordförandeskapstexten infogat ett antal av parlamentets ändringsförslag, som är fullt godtagbara för kommissionen. Jag vill särskilt belysa de som hänvisar till vikten av att uppmuntra unga människor att satsa på forskaryrket, att hjälpa dem med en stabilare karriärutveckling och att i full utsträckning utnyttja kvinnornas potential. Stort tack för det stöd som föredragande Umberto Pirilli har bidragit med.

När det gäller det särskilda programmet Kapacitet vill jag belysa några av de ändringsförslag som verkligen förbättrade kommissionens ursprungliga förslag. Jag tänker särskilt på de som klargör FoTU-aktörernas roll för verksamhet under Forskning till förmån för små och medelstora företag samt inrättandet av mekanismer för samarbete med de nationella och regionala programmen till stöd för FoU. I fråga om forskningspotential klargörs och framhävs det i tillägget med hänvisning till associerade stater att rättssubjekt i dessa stater är berättigade att delta i verksamhet som stöds av det särskilda programmet. Det ständiga och användbara stödet från föredraganden, Vittorio Prodi, har varit mycket uppskattat.

När det gäller det särskilda EG-programmet om Gemensamma forskningscentret (GFC) gläder det mig att se att parlamentet stöder GFC:s prioriteringar såsom de anges i det särskilda programmet. Jag instämmer med majoriteten av de ändringsförslag som lagts fram, vilka syftar till att bättre precisera GFC:s uppdrag i förhållande till dess olika verksamheter. Jag instämmer särskilt i begäran angående den roll som GFC skulle kunna spela när det gäller att tillhandahålla ett referenssystem för hållbar energi och uppgifter om den europeiska energiförsörjningens tillförlitlighet och om tillgången på förnybara energikällor. Tack David Hammerstein Mintz för ert utmärkta arbete.

När det gäller det särskilda Euratom-programmet är texten i stort sett godtagbar med några få undantag. Tack till föredragande Umberto Guidoni för hans starka stöd för kommissionens förslag.

Låt mig göra en parentes här för att säga att ITER-projektet har varit ytterst viktigt. Jag måste säga att jag känner mig lyckligt lottad som har varit direkt involverad. Förra veckan hade jag äran att delta i ceremonin i Paris, och som jag sa där är jag säker på att hårda vindar ger starka träd. Jag tänkte också på er, herr Busquin, i det ögonblicket.

När det gäller det särskilda Euratom-programmet om Gemensamma forskningscentret gläder det mig att se att Europaparlamentet och rådet stöder kommissionens linje och att de ändringsförslag som lagts fram förbättrar kommissionens förslag. Och jag instämmer i parlamentets uppmaning: ”Med tanke på den hotande kunskapsförlusten och bristen på unga forskare på kärnteknikområdet [...] [skall] GFC genomföra ett program för upprätthållande av kunskap som säkerställer att denna kunskap är lättillgänglig, klart strukturerad och väldokumenterad.” Tack än en gång för det stöd som föredragande Daniel Caspary har bidragit med.

Jag tänkte övergå till betänkandena av Philippe Busquin och Anne Laperrouze om EG:s respektive Euratoms regler för deltagande. Kommissionen är mycket tacksam mot Europaparlamentet och särskilt föredragandena, skuggföredragandena och andra ledamöter i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, för deras konstruktiva inställning och starka engagemang i att uppnå en god kompromiss med rådet, vilket gjorde det möjligt att anta EG:s regler för deltagande i sjunde ramprogrammet vid första behandlingen. Detta är en fortsättning på det välkomna tidigare exempel som upprättades inom det sjätte ramprogrammet, och jag är säker på att samarbetet kommer att fortsätta i framtiden.

Euratom-reglerna kommer att följa samma principer som man enats om för EG-reglerna, men med hänsyn till nödvändiga justeringar på grund av de specifika egenskaperna för det sjunde ramprogrammets Euratom-ramprogram.

När det gäller Busquin- och Laperrouze-betänkandena kan kommissionen godkänna alla delarna i överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet. Det råder inga tvivel om att den slutliga texten innehåller betydande förbättringar i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag.

Jag vill belysa följande delar av överenskommelsen om reglerna för deltagande.

För det första har vi täckningen och beräkningen av indirekta kostnader, särskilt det schablonbelopp som har införts för offentliga organ som drivs utan vinstsyfte, universitet, forskningsorganisationer och små och medelstora företag. Schablonbeloppet är nu fastställt till 60 procent för de första tre åren (2007–2009), och därefter ska kommissionen fastställa ett nytt schablonbelopp som speglar en uppskattning av de verkliga indirekta kostnaderna för deltagarna, dock inte under 40 procent. Ni har varit mycket övertygande och lyckats övertyga både rådet och kommissionen i denna fråga.

För det andra har vi deltagarnas garantifond som ersätter kollektivt ekonomiskt ansvar, som det kallades inom det sjätte ramprogrammet. Fonden kommer att upprättas av kommissionen och den kommer att fungera som en grund för att de deltagare, med undantag för projektsamordnare, som begär mindre än 500 000 euro för ett projekt ska slippa kontroller. Dessutom kan deltagarna inte begära eller åläggas ytterligare garantier eller säkerhet, vilket kommer att vara till särskild hjälp för små och medelstora företag och andra små användare.

För det tredje kommer utvärderingskriterierna att vara tydligt fastställda i reglerna för det sjunde ramprogrammet.

För det fjärde har vi klargörandet i fråga om den ekonomiska redovisningen, där den kompromiss man enats om återspeglar parlamentets och rådets gemensamma mål att förenkla och begränsa antalet intyg.

För det femte har den maximala stödnivån på 75 procent för säkerhetsforskning när det gäller utvecklingen av mycket tillförlitliga resurser en inverkan på EU-medborgarnas säkerhet och är avsedd för ett begränsat antal offentliga användare. Parlamentets önskan har uppfyllts helt och hållet i denna fråga.

Slutligen har vi nyttjanderätten för närstående europeiska företag som är etablerade i en medlemsstat eller i ett associerat land. De har nyttjanderätt ifall de måste utnyttja sin egen förgrundsinformation, på samma villkor som den deltagare som de är anknutna till.

Jag vill återigen rikta mitt varmaste tack till er, Philippe Busquin och Anne Laperrouze, för ett utmärkt arbete.

Innan jag avslutar vill jag ta upp ett ämne som angår åtminstone några av er, enligt vad som framgått av de ändringsförslag som lagts fram.

Det handlar om deltagande för de rättssubjekt som är etablerade på territorier som inte är internationellt erkända. Jag har förstått att syftet är att utestänga rättssubjekt som bedriver verksamhet i de områden som har ockuperats av Israel.

Israel har sedan augusti 1996 varit fullt associerat till ramprogrammet för forskning och utveckling. Israels forskningsorgan är i dag värdefulla och aktiva partner i genomförandet av ramprogrammet. Kommissionen har därför rekommenderat att rådet ska förnya associeringsavtalet så att det spänner över det sjunde ramprogrammets livslängd.

Associeringsavtalen ger tillsammans med reglerna för deltagande de rättssubjekt som är etablerade i Israel samma rättigheter och skyldigheter i fråga om deltagande och finansiering som de ger de rättssubjekt som är etablerade i en medlemsstat. Endast de rättssubjekt som är etablerade inom Israels internationellt erkända territorium kan anses som ett sådant rättssubjekt enligt texten i reglerna för deltagande framför er. De rättssubjekt som är etablerade i ockuperade områden kan inte anses som israeliska rättssubjekt, såsom de definieras i reglerna för deltagande för det sjätte ramprogrammet och i associeringsavtalet. Kommissionen kommer att vara mycket försiktig i detta avseende.

Låt mig avslutningsvis säga att jag verkligen har uppskattat dessa 19 månader av intensivt arbete och vänskapligt samarbete.

Många av ändringsförslagen har särskild betydelse för mig eftersom de påminner mig om var och en av er. Från Peter Lieses intresse för barnsjukdomar till Teresa Riera Madurells och Cristina Gutiérrez-Cortines starka stöd för kulturellt arv, från Vittorio Prodis starka försvar av europeiska teknikplattformar till David Hammerstein Mintz och Claude Turmes uppmärksamhet på förnybara energikällor samt Philippe Busquins starka stöd för garantifonden, för att bara nämna några få.

Jag anser att vårt samarbete bådar gott för genomförandet av det sjunde ramprogrammet och för den fortsatta utvecklingen av den ambitiösa forsknings- och innovationspolitik som Europa behöver och förtjänar.

Debatten i dag och omröstningen i morgon är inledningen på en ny resa, under vilken jag hoppas att Europa kommer att överskrida gränser och uppnå nya höjder. Forskarna ska veta att de europeiska institutionerna finns där för att stödja dem under resan.

Ja, denna kväll och i morgon mitt på dagen är verkligen viktiga timmar för Europa och europeisk vetenskap. Vi kan verkligen vara stolta över det vi har åstadkommit och riktningen för den vetenskapliga resa som vi tillsammans har gett oss ut på för att ge alla européer och hela mänskligheten ett bättre liv.

(Applåder)

  Talmannen. – Herr kommissionsledamot! Jag förmodar att de ihållande applåderna från kammaren så här sent på kvällen återspeglar parlamentets tillfredsställelse med kommissionens arbete.

  Paula Lehtomäki, rådets tjänstgörande ordförande. (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag säga att Mauri Pekkarinen, som är handels- och industriminister och som har hand om de frågor som ingår i detta ramprogram, tyvärr inte kommer att närvara i kväll på grund av sjukdom. Därför har jag själv fått glädjen och äran att företräda rådet i den här debatten. På grund av ministerns sjukdom kommer ordförandeskapet inte att ha någon företrädare på ministernivå vid morgondagens presskonferens, men jag är säker på att det kommer att gå bra ändå.

Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för forskning är en av gemenskapens viktigaste åtgärder för att genomföra Lissabonstrategin och förbättra EU:s konkurrenskraft. Gemenskapens åtgärder för forskning och utveckling är viktiga om vi ska kunna uppnå detta mål. Budgeten för ramprogrammet, som sträcker sig över sju år, är över 50 miljarder euro. Det gör det till det största ramprogrammet någonsin när det gäller budget och det som tagit längst tid att köra igång.

Det interinstitutionella avtalet om gemenskapens budgetram godkändes i maj i fjol. Detta ledde till att vi med framgång lyckades avsluta förhandlingarna mellan parlamentet och rådet, trots att vi hade ett snävt tidsschema. Jag hoppas att vi kommer att hålla oss till vårt ambitiösa tidsschema och avsluta lagstiftningsarbetet för ramprogrammet före årets slut.

Med anledning av detta skulle jag vilja tacka Europaparlamentet för kompromissen, och i synnerhet föredragandena Jerzy Buzek och Philippe Busquin, ordföranden för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, Giles Chichester, skuggföredragandena samt flera andra ledamöter som har arbetat för att finna en gemensam lösning. Jag vill även särskilt tacka kommissionsledamot Janez Potočnik för hans konstruktiva insatser för att leda förhandlingarna framåt. Finland har i egenskap av rådets ordförande kunnat förlita sitt arbete på de resultat som tidigare ordförandeländer, i synnerhet Österrike, har uppnått.

Kommissionens utkast till förslag om ramprogrammet innehöll flera nya målmedvetna initiativ, som Europeiska forskningsrådet, gemensamma teknikinitiativ och finansieringsfaciliteten med riskfördelning. Ibland var förhandlingarna väldigt svåra, till exempel när det gällde de nämnda initiativen. Resultatet av samtalen föregicks av mycket arbete, stor flexibilitet och en stark vilja från parlamentets, kommissionens och rådets sida att nå en kompromiss.

Med tanke på detta skulle jag vilja nämna att rådet i sin gemensamma ståndpunkt antog parlamentets ändringsförslag om de principer som styr anslagen till stamcellsforskning inom ramprogrammet. Kommissionen arbetade målmedvetet för att nå en överenskommelse och jag vill tacka kommissionsledamoten för detta.

Resultatet är, enligt min mening, ett ambitiöst men balanserat program. Det utgör en utmärkt grund för gemenskapsåtgärder inom området forskning och utveckling för de kommande sju åren. Ett viktigt syfte med kommissionens förslag om reglerna för deltagande var att göra det enklare att delta. I detta sammanhang har parlamentets dynamiska roll lett till att det har blivit lättare för alla forskare att delta i ramprogrammet.

Det finska ordförandeskapet gläder sig över att det finns ett antal ändringsförslag att rösta om, ändringsförslag som bygger på resultatet av trepartsförhandlingarna. Jag kan bekräfta att rådet godkänner dessa ändringsförslag. Men jag hoppas att resultatet av förhandlingarna kommer att vara oförändrat i fråga om de andra ändringsförslag som har lagts fram.

Jag hoppas att parlamentet antar besluten om det sjunde ramprogrammet för forskning och de regler för deltagande som rör genomförandet vid morgondagens sammanträde. I så fall kan vi förverkliga det mål som alla institutioner – Europaparlamentet, kommissionen och rådet – delar, nämligen att ramprogrammet startar omedelbart i början av nästa år. Detta är också vad EU:s forskarsamhälle hoppas på.

  Jerzy Buzek (PPE-DE), föredragande. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Omröstningen om det sjunde ramprogrammet kommer att äga rum i morgon. Under de senaste 18 månaderna har fyra ordförandeskap arbetat med programmet, tillsammans med parlamentet och kommissionen. Alla dessa ordförandeskap har gjort värdefulla insatser, men vi måste särskilt tacka det finska ordförandeskapet. Som ett resultat av det utmärkta samarbetet med rådet och tack vare kommissionsledamot Janez Potočniks remarkabla personliga engagemang, som jag vill tacka honom för, nådde vi i oktober en kompromiss som var godtagbar för alla. Herr kommissionsledamot! Vi vill verkligen tacka er för uttalandet om stamcellsforskningen. Detta var mycket viktigt för parlamentet.

Kompromissändringsförslagen godkändes av utskottet för industrifrågor, forskning och energi utan några invändningar. Jag vill berömma skuggföredragandena för deras fantastiska ansvarskänsla och den samarbetsanda som de har uppvisat under hela processen. Tack ska ni ha. Både när det gäller arbete och samarbete har jag haft fullt upp under denna period. Jag vill också tacka samordnarna och de politiska rådgivarna som övervakade arbetet, och de åtta parlamentsutskott som skulle lägga fram yttranden.

Tillsammans med det sjunde ramprogrammet ska vi i dag diskutera specifika program och deltagandeprinciperna. Utskottet för industrifrågor, forskning och energi samordnade arbetet med dessa dokument i Europaparlamentet och jag måste även tacka utskottet för dess arbete.

När det gäller det sjunde ramprogrammet som sådant vill jag betona att parlamentet alltid har tagit itu med det i en positiv anda. Vi införde emellertid en rad förbättringar, däribland nya dellösningar. Dessa är viktiga för programmet och bedömdes vara till nytta för rådet och Europeiska kommissionen, vilket framgick av kompromissändringsförslagen. Programmets struktur och huvudbestämmelser utgör ett utmärkt gensvar från EU på rekommendationerna i Kok- och Marimonrapporterna och på Europaparlamentets förslag i Locatellibetänkandet.

Genom det sjunde ramprogrammet kommer det att bli möjligt att uppnå målen i Lissabonstrategin på många olika sätt. Allt kommer att grundas på kriteriet som har att göra med spetsforskning. Det finns också nya och intressanta förslag om gemensamma tekniska initiativ som stöds ekonomiskt av det europeiska näringslivet. Detta är ett beslutsamt steg mot ett innovativt EU och det är förenligt med verksamheten inom ramen för de europeiska teknikplattformarna.

Europaparlamentet beslutade dessutom att forskningskapaciteten i EU:s alla regioner måste användas om man ska kunna skapa ett verkligt europeiskt forskningsområde.

Kapitlet ”Idéer” innehåller en definition av Europeiska forskningsrådet. Detta är ett nytt åtagande för att främja grund- och spetsforskning. Europaparlamentet har kraftfullt betonat behovet av att detta blir ett fullständigt oberoende råd, att dess verksamhet blir tydlig och öppen och att man håller nere förvaltningskostnaderna.

Nästa kapitel heter ”Människor” och inriktas på forskare. Om EU utnyttjar sina mänskliga resurser fullt ut, och i synnerhet om man stöder unga forskare som är i början av sina yrkeskarriärer, kommer det att bli attraktivt, vilket gör att man kan förhindra kompetensflykt.

En mycket viktig fråga handlar om utvecklingen av EU:s forskningsinfrastruktur. Detta tas upp i kapitlet ”Kapacitet”. Små och medelstora företag är en annan prioriterad fråga. I enlighet med det sjätte ramprogrammet garanteras de en andel på 15 procent av forskningsprojekten. Man har även upprättat kompletterande snabbspårsförfaranden och särskilda program med inriktning på mindre projekt. Vi beaktade även ny teknik och innovation i samband med ändringsförslagen till denna del av det sjunde ramprogrammet.

Arbetet med lagstiftningen är nästa slutfört och vi måste nu ta itu med genomförandet av programmet. Det är mycket viktigt med enklare och mer flexibla förfaranden och det är viktigt att samordna EU-programmen med de nationella programmen. En uppsplittring av forskningen i EU måste undvikas till varje pris.

Jag är säker på att det sjunde ramprogrammet kommer att göra det möjligt för oss att återuppväcka entusiasmen för Lissabonprogrammet och övervinna den välkända europeiska paradoxen.

Jag vill avslutningsvis vända mig till mina kolleger i parlamentet och försäkra dem om att efter antagandet av de kompromissändringsförslag som har förhandlats med rådet kommer texten om det sjunde ramprogrammet att fullständigt återspegla prioriteringarna under den första behandlingen. Jag ber er därför att stödja dessa ändringsförslag så att parlamentet kan bli samstämmigt när det gäller forskning, utveckling, innovation och EU:s framtid.

  Philippe Busquin (PSE), föredragande. – (FR) Herr talman, fru minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Debatten i parlamentet i kväll om det sjunde ramprogrammet och möjligheterna för dess genomförande är utan tvekan något att glädjas över. Det är glädjande i synnerhet för forskarvärlden eftersom detta trots allt är det tredje viktigaste programmet för EU och eftersom det gör det möjligt för forskarvärlden att arbeta med en europeisk dimension som motiverar den att sträva efter att bli världsledande. Ett av våra viktigaste mål är följaktligen att undvika all bristande kontinuitet från ett program till ett annat.

Tack vare de gemensamma insatserna från det finska ordförandeskapet, som jag måste berömma för dess ihärdighet och utmärkta arbete, tack vare kommissionsledamoten och kommissionens behöriga avdelningar och tack vare parlamentet, som har arbetat tillsammans i en fantastisk samarbetsanda och koncentrerat sig fullständigt på de fastställda målen, har vi nått stadiet där vi kan sjösätta det sjunde ramprogrammet inom den önskade tidsramen. Detta är en avgörande punkt.

Den andra punkten är lite mindre glädjande därför att den finansiering som har öronmärkts för programmet är lägre än vad vi hade hoppats på. Vi kan inte göra något åt detta. Som kommissionsledamoten betonade fördröjde budgetplanen inledningsvis diskussionen om programmet och sedan blev budgeten mindre än vad EU behöver för att kunna uppfylla sina strävanden. Jag slutar aldrig att upprepa att morgondagens EU kommer att byggas på forskning och innovation. Man pratar om det, man diskuterar det, men medlemsstaterna är fortfarande ovilliga att driva sin politik i riktning mot dessa mål. Det är verkligen skadligt att det ramprogram som kommissionen har föreslagit har skurits ned med omkring 25–30 procent. Men som vi säger i Belgien: ”Il faut faire avec” – man måste spela med – vilket innebär att vi måste försöka att göra ramprogrammet så effektivt som möjligt. I detta avseende anser jag, som Jerzy Buzek sa, att kommissionen förslag i stort sett har godtagits och att alla de förbättringar och ändringar som har gjorts pekar i rätt riktning.

För min del vill jag fortfarande ta upp två frågor. Den första handlar om Europeiska forskningsrådet som uppenbarligen är en nödvändig innovation inom EU-politiken. Det är onekligen av största vikt att forskningsvärlden kan börja verka i hela EU och att den europeiska forskningsvärlden själv verkar för att bli världsledande. Detta kommer att ge EU en mycket högre profil. Därför har vi, tillsammans med Angelika Niebler och andra, i hög grad koncentrerat oss på hur Europeiska forskningsrådet bör fungera.

Ytterligare en punkt som verkar vara avgörande har att göra med gemensamma tekniska initiativ. Denna process, som är en förlängning av teknikplattformarna, är en av nycklarna till det europeiska näringslivets konkurrenskraft. Det kommer därför att vara mycket viktigt för rådet, kommissionen och parlamentet att snabbt kunna ta gemensamma tekniska initiativ inom vissa områden. Det säger sig självt att detta inte kommer att bli möjligt på alla områden, men jag menar att instrumentet är oundgängligt.

Herr kommissionsledamot! Ni är en större diplomat än jag, så låt mig uttryckligen gratulera er till att ha säkrat ett avtal med rådet om fortsatt stamcellsforskning, särskilt avseende övertaliga embryonala stamceller. Detta är ett välavvägt avtal. Det tar vid efter resultaten av det sjätte ramprogrammet, men det vilar också stabilt på en grund av etiska skyddsåtgärder. Det uttalande ni just har gjort gör att parlamentet känner sig förvissat om att embryon inte kommer att förstöras utan att alla de stamceller som kan erbjudas, särskilt övertaliga embryonala stamceller, kommer att bevaras för att bidra till morgondagens vetenskapliga och medicinska kunskaper. Jag gratulerar er därför till att ha säkrat detta avtal.

Jag vill också påpeka för parlamentet att vi ska rösta om de särskilda programmen även i morgon och att det finns aktuella ändringsförslag. Jag vet att förfarandet är annorlunda när det gäller de särskilda programmen för vilka vi bara avger ett yttrande. Det får vara som det vill med den saken, men våra röster om de särskilda programmen bör inte vara oförenliga med de bestämmelser som har antagits för ramprogrammet. Jerzy Buzek sa helt riktigt att parlamentet stöder kompromissändringsförslagen. Olika ledamöter har även lagt fram berättigade ändringsförslag. Styrkan i parlamentets stöd varierar mellan de särskilda programmen och ramprogrammet. Med tanke på systemets allmänna samstämmighet får det inte finnas några oförenligheter mellan de särskilda programmen och ramprogrammet.

Låt mig nu ta upp reglerna för deltagande. Jag ska vara mycket kortfattad eftersom ni, herr kommissionsledamot, redan har belyst de punkter som är nya i förhållande till förslaget. Det finns emellertid en föreskrift som jag anser att vi är överens om. Målet är förenkling, och vi har försökt att utveckla saker och ting i denna riktning. Jag är trots det rädd att vi även framöver måste vara ödmjuka, för även om behovet att förenkla uttrycks varje gång så märker tyvärr de som har mest erfarenhet av ramprogram varje gång att de aldrig är fulländade. Jag är inte säker på att det vi har gjort kommer att bli fulländat. Detta kommer till viss del att bero på er vaksamhet, men även på oss. Vi är här för att hjälpa er att avlägsna restriktionerna från andra källor som försvårar processen.

Vi strävade t.ex. efter att garantera små och medelstora företags deltagande i processen. Detta har inte bara handlat om att bevilja dem upp till 75 procent av de totala omkostnaderna för vilka stöd kan komma i fråga. I fråga om t.ex. garantifonden kommer de inte att behöva godta revisioner var tredje månad för att kontrollera om de har rätt att delta. Detta är alltså de praktiska konsekvenserna, men de beror på genomförandet eftersom övernitiska personer ibland deltar i processen. Detta är helt normalt men kan resultera i överdrifter. Man måste därför garantera ett korrekt genomförande.

Jag tänker också på sänkningen av de indirekta kostnaderna till 60 procent. Man kan mycket väl påstå att denna siffra är något godtycklig och att indirekta kostnader bör beräknas så korrekt som möjligt. Detta är för övrigt skälet till varför man gör åtskillnad mellan de tre första åren och övriga år, men en sådan siffra var nödvändig för att universitet och små och medelstora företag från alla länder skulle kunna delta, eftersom redovisningssystemen är vitt skilda.

Låt mig avsluta med att verkligen tacka er för det arbete ni har gjort, särskilt för att ni har möjliggjort ramprogrammet tillsammans med reglerna för deltagande för forskningsvärlden, vilket ni gjort tack vare er förmåga att under hela denna process föra en utmärkt dialog med det finländska ordförandeskapet. Tack återigen och jag hoppas att många av oss kommer att närvara här i morgon för att driva igenom era förslag och ändrade förslag utan några problem.

  Anne Laperrouze (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, fru minister, mina damer och herrar! Jag vill tacka för det utmärkta arbete som har utförts av mina medföredragande och även av de tre institutionerna, som har banat väg för det snabba antagandet av detta forskningspaket.

Det sjunde ramprogrammet är det viktigaste instrumentet för att upprätta ett europeiskt forskningsområde inom vilket målet är att avsätta 3 procent av BNP till forskning. Forskningsrådet måste verka för att se till att de olika nationella forskningspolitiska inriktningarna korsbefruktar och kompletterar varandra och för att främja förenlighet mellan medlemsstaternas prioriteringar och de prioriteringar som kommer att fastställas av Europeiska forskningsrådet. Trots en budget som är mindre än vad kommissionen och parlamentet hade hoppats på, bör detta ramprogram uppskattas för sin hävstångseffekt. Mot bakgrund av behovet att få tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, är införandet av en finansierings- och riskdelningsmekanism ett steg i rätt riktning. Denna mekanism måste verka för att öka antalet lån som beviljas av Europeiska investeringsbanken och finansinstituten, binda större penningsummor och stödja mer riskfyllda projekt.

När det gäller Euratoms deltaganderegler för det sjunde ramprogrammet var min strategi att ha ett nära samarbete med Philippe Busquin, föredragande för de bestämmelser som styr det konventionella ramforsknings- och utvecklingsprogrammet, för att bevara likheten mellan dessa två förslag och därigenom dra nytta av medbeslutandeförfarandet. De kompromissändringsförslag som har lagts fram för er är därför frukten av kommissionens, rådets och parlamentets diskussioner om Busquinbetänkandet, anpassad till kärnenergiområdet. Två ändringsförslag avviker emellertid från rådets ståndpunkt.

Med hjälp av ändringsförslag 58 ville vi i själva verket specificera urvals- och tilldelningskriterierna, t.ex. forskningskompetens, förmågan att genomföra åtgärderna på ett bra sätt, relevansen för det särskilda programmets mål, den kritiska massan för de avsatta medlen och kvaliteten hos planen för nyttjande och spridning av erhållen kunskap.

Låt mig också uppmärksamma er på ändringsförslag 88 i detta betänkande, om vilket vissa ledamöter har begärt särskild omröstning. Detta ändringsförslag är inte förenligt med valet av Barcelona som säte för det gemensamma företaget. I själva verket fastställs sätets plats i rådets beslut 2006/458 och vi godkänner detta val. Syftet med detta ändringsförslag är att se till att den övriga verksamhet som planeras inom det tematiska området fusionsenergi genomförs och förvaltas separat från det gemensamma företaget så att forskarna kan utveckla sin kreativa potential. Denna separation kan då vara till hjälp för att bevara den integrerade metoden och fusionsföretagens grundliga deltagande, särskilt genom det europeiska avtalet om fusionsutveckling. Denna fråga togs upp under trepartssamtalen med kommissionen och rådet om reglerna för deltagande i syfte att tydligt fastställa allas respektive roll.

Syftet med betänkandet om regler för deltagande är att ge EU-stöd till forskningsverksamhet inom kärnenergiområdet i hopp om att bryta de tekniska låsningarna på området och särskilt för att uppfylla löftet om fusion för framtida energiproduktion.

Jag vill rikta mitt mycket uppriktiga tack till Philippe Busquin, som har ställt sina kunskaper till mitt förfogande och låtit mig delta i alla sammanträden där man har förhandlat om kompromissändringsförslagen med rådet och kommissionen.

Låt mig nu avsluta med några ord om de särskilda program som jag har övervakat närmare för min grupps räkning.

När det gäller de direkta åtgärderna från Gemensamma forskningscentret är det värt att uppmärksamma att centrets sakkunskap har utvidgats till områden av mycket stort politiskt och offentligt intresse, t.ex. utvecklingen av alternativ till djurförsök, social trygghet, hållbart jordbruk och miljöskydd. När det gäller kärnenergi vill vi att Gemensamma forskningscentret ska spela en större roll för att utveckla allmänhetens medvetenhet och tillhandahålla fortbildning. Vi vill dessutom att Gemensamma forskningscentret ska arbeta med att förhindra spridningen av kärnvapen. Genom det särskilda samarbetsprogrammet måste man hjälpa till med att ta itu med sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar genom att fokusera på områden som hälsa, energi eller miljö och klimatförändringar.

Vissa anser att den stora mängd ändringsförslag som Europaparlamentet har lagt fram liknar en inköpslista, och den stora mängden visar framför allt att man förväntar sig mycket forskning.

Låt oss tänka på EU:s plats och roll i världen men även i medborgarnas liv. Ett framgångsrikt ramprogram skulle vara ett bevis på att EU utvecklas.

  Umberto Pirilli (UEN), föredragande. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr minister, mina damer och herrar! Programmet Människor har nått parlamentet efter ett års dialog, djupgående analys och jämförande granskning. Min yrkesmässiga och politiska erfarenhet har gett mig möjlighet att bidra med tankar och idéer som delas av ett stort antal människor. Dessa tankar och idéer har tagits med i programmet och ingår också delvis i det viktigaste rättsliga instrumentet i det sjunde ramprogrammet. Jag vill följaktligen framföra ett varmt tack till Jerzy Buzek.

Världen förändras numera mycket snabbt. Nittonhundratalet var stormigt och spännande genom att det spände över tre epoker, från bondesamhället till den industriella och postindustriella eran och utvecklades ytterligare under det sista årtiondet. Under denna tid utarbetade stats- och regeringscheferna en långsiktig plan för framtiden. Lissabonstrategin från 2000 var ett tioårigt program, eftersom det var den tid man ansåg skulle behövas för att bygga upp ett kunskapssamhälle baserat på forskning och innovation i Europa. I dag måste vi emellertid konstatera att framstegen har varit obetydliga, även om man i det sjätte ramprogrammet har förutskickat en betydande förändring i positiv riktning av EU:s politik inom denna strategiskt sett särskilt viktiga sektor.

Det är en blygsam insats jämfört med tillväxtekonomiernas enorma bedrifter – investeringarna inom forsknings- och utvecklingssektorn i Kina har nämligen de senaste 15 åren ökat från 12,4 miljarder US-dollar till 84,6 miljarder US-dollar, en ökning med 580 procent. Kina svarar i dag för 12,5 procent av världshandeln och är världens näst största producent av avancerade tekniska produkter. Vi har också Indien samt området kring Indiska oceanen och Stilla havet, som är den tredje axeln i den tekniska och vetenskapliga världen. Denna axel svarar för 36 procent av världens samlade högteknologiska produkter, vilket är exakt dubbelt så mycket som hela Europas produktion.

Vissa analytiker har dragit den förödande slutsatsen att om det nuvarande läget inte förändras kommer 90 procent av världens vetenskapsmän att inom 20 år vara bosatta i ett östasiatiskt land. Europa sackar alltså efter jämfört med de enorma belopp – i vissa fall mer än 10 procent av bruttonationalprodukten (BNP) – som dessa länder investerar i forskning och utveckling. Europa är fångat i den själviskhet som kännetecknar medlemsstaterna, av vilka en del även i dag investerar mindre än 1 procent, medan genomsnittet för Europa ligger på knappt 2 procent av BNP. Så ser i mycket korta drag helhetsbilden ut när vi förbereder oss för att inleda det sjunde ramprogrammet som med all rätt har föranlett kommissionen att be medlemsstaterna att skjuta till mer betydande finansiella bidrag.

Programmet Människor är kärnan i lagstiftningen och kan sägas vara både dess kropp och själ – en sund själ i en sund kropp. Ur detta uppstod tanken på att motivera forskarna för att motivera forskningen. Det sjunde ramprogrammet kommer att bidra till att skapa den fria, självständiga och motiverade europeiska forskaren. Detta är den väg som vi ska slå in på, vilket innebär att vi ska gå från att erkänna forskaryrket till att ge det en rättslig ställning och från att utarbeta handlingsregler till att upprätta en databank som ska utgöra underlag vid urval och anställning av forskare. Vi ska anpassa lönerna till bästa internationella standarder och främja lika villkor för kvinnor och män genom åtgärder som syftar till att värna om de kvinnliga forskarna och som gör det lättare att förena yrkeslivets och familjelivets krav. Denna väg innebär också att vi går från åtgärder för att stödja rörligheten för familjerna till bestämmelser som rör nödvändiga socialförsäkringar och andra försäkringar, harmonisering av skattesystemen, erkännande av yrkestitlar i samtliga medlemsstater och fri rörlighet och självständighet. Detta är det som krävs för att få till stånd ett europeiskt område för forskningsverksamhet och integration i yrkeslivet, eftersom vi har satsat många år på att utbilda unga forskare och det ligger i vårt eget intresse att få största möjliga utbyte av dem. Att släppa taget om dem vore detsamma som att ge en gratisgåva till Förenta staterna eller Kina.

De positiva erfarenheterna av Marie Curie-åtgärderna har på lämpligt sätt setts över på nytt och kommer att byggas vidare på i syfte att blåsa nytt liv i ett projekt som syftar till vetenskaplig kvalitet som ett mervärde, eftersom det kommer att påverka organisationen av det Europeiska området för forskningsverksamhet. Vi har också för avsikt att inleda ett samarbete och främja lika möjligheter mellan den offentliga och den privata sektorn. Sist men inte minst har rådet när det gäller immateriell äganderätt i viss mån uppträtt som Pontius Pilatus gentemot Jesus – rådet har anammat tanken och gjort den till en allmän regel.

Så får det absolut inte gå till. Om vi verkligen vill motivera forskarna måste vi ge dem vattentäta garantier för att de immateriella rättigheter som de har skapat kommer att skyddas. Detta kan ske genom att civilrättsliga avtalsklausuler införs till skydd för de rön som uppnåtts genom forskning och av enskilda forskare, och jag kommer att kräva detta när jag lämnar in min begäran till kommissionen och rådet.

För att uppnå vetenskaplig kvalitet måste människorna motiveras. För att locka till sig forskare från hela världen måste man kunna erbjuda attraktiva villkor. I syfte att förena kvantitet och kvalitet och uppnå vetenskaplig excellens inom grundforskningen och den tekniska forskningen, vilket är avsikten med programmet Människor och det sjunde ramprogrammet, måste alla kontakter knytas samman, alla återstående problem behandlas och industrin och de privata investeringarna skyddas och stimuleras utan att den drivkraft kvävs som finns hos människorna, vilka är och förblir forskningens själ och hjärta.

Jag tackar er alla, mina damer och herrar och skuggföredragande, för er vänliga uppmärksamhet, särskilt Giles Chichester och mina kolleger i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, som genom att enhälligt rösta för mitt betänkande inte i första hand erkände mitt blygsamma bidrag utan skickade en stark signal till kommissionen och rådet.

  Angelika Niebler (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, fru Lehtomäki, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Efter mer än ett och ett halvt års intensiv debatt i parlamentet står vi i begrepp att anta det sjunde ramprogrammet och därtill hörande särskilda program, och jag vill i dag givetvis först och främst tacka föredraganden Jerzy Buzek för hans hängivna arbete, liksom alla de parlamentsledamöter som var och en har bidragit till ramprogrammet och de särskilda programmen.

Som föredragande för det särskilda programmet Idéer är jag givetvis speciellt glad och hedrad över att det sjunde ramprogrammet och i synnerhet programmet Idéer innebär att det efterlängtade Europeiska forskningsrådet invigs.

Varför behöver vi ett europeiskt forskningsråd? Avsikten är att det ska bidra till att stärka grundforskningen i Europa och därmed täppa till en betydande lucka i EU-finansieringen av forskning, som hittills huvudsakligen har varit inriktad på tillämpad forskning, trots att så gott som all nyskapande och banbrytande utveckling har ägt rum till följd av grundforskning. Man behöver endast tänka på så vardagliga företeelser som digitalkameror och cd-spelare som hade varit otänkbara om inte vetenskapsmän som Max Planck eller Albert Einstein hade lagt den teoretiska grunden.

Europeiska forskningsrådet (ERC) måste bli en framgång om ledande forskare ska lockas till Europa eller om de mest framstående forskarna från våra egna led i Europa ska stanna kvar här. Om forskningsrådet ska lyckas med detta måste det kunna arbeta självständigt – detta har vi upprepade gånger framhållit här i parlamentet, och kommissionsledamoten har också stött detta i sin strategi. Detta innebär att forskarnas synpunkter måste väga tyngst inom Europeiska forskningsrådet och att forskarna måste vara de som bestämmer vilka projekt inom grundforskningen som ska erhålla finansiering. Det är helt klart något nytt när politikerna säger att de inte ska lägga sig i besluten om vilken forskning som ska få stöd och i stället överlåter beslutsfattandet på forskningssamhället, det vill säga på de forskare som vi röstar in som ledamöter av forskningsrådet. Jag är också speciellt stolt över att vi har beslutat – eller snarare förhoppningsvis i morgon kommer att besluta – att det enda kriterium som ska ligga till grund för Europeiska forskningsrådets medelstilldelning ska vara den vetenskapliga kvaliteten.

Parlamentet har redan från början gjort helt klart att Europeiska forskningsrådet inte får bli en nedbantad version av generaldirektoratet för forskning. Jag hoppas att kommissionsledamoten kommer att förstå när jag säger att jag inte har något emot kommissionen, men om forskningsrådet ska innebära något nytt får de människor som beslutar om dess uppgifter inte vara politiker och inte heller i och för sig högkvalificerade tjänstemän inom generaldirektoratet för forskning, utan forskare – jag vet mycket väl att jag upprepar mig, men jag anser helt klart att detta är viktigt.

Vi parlamentsledamöter har medverkat till att styra forskningsrådet i rätt riktning men när inledningsfasen, under vilken forskningsrådet ska administreras av kommissionen, är över måste vi överväga om det verkligen klarar av att fungera självständigt. Så fort denna utvärdering är genomförd kommer vi att kunna fatta beslut om forskningsrådets slutliga struktur. Jag är mycket tacksam över att vi under trepartsmötet fick återförsäkringar om att parlamentet skulle vara medbeslutande i frågan om hur forskningsrådets slutliga struktur skulle se ut.

Vi ansåg också att det var viktigt att forskningsrådet som inleder sitt arbete den 1 januari 2007 inte skulle vara ett slutet rum utan att öppenhet och insyn i stället ska råda och att verksamheten ska präglas av öppenhet och insyn. Parlamentet har i detta syfte lagt fram ett antal ändringsförslag som bland annat innefattar bestämmelser om att ledamöterna av den vetenskapliga styrgruppen ska utses genom ett roterande system, och vi har genom att ange ett tak för forskningsrådets administrativa budget givetvis sett till att pengarna faktiskt ska hamna där de är tänkta att hamna, det vill säga hos forskarna i stället för att gå till administration. Europeiska forskningsrådets budget, som i varje fall uppgår till 7,5 miljarder euro på sju år, bör följaktligen utgöra en god grund för uppbyggnaden av arbetet.

Forskningsrådet har vad som krävs för att bli den modell för europeisk framgång som vi behöver och en ledstjärna för den europeiska forskningen. Vi behöver även en annan sak som inte berör forskningsrådet. Vi måste under morgondagen sända ut ett upprop med innebörden att Europas forskningssamhälle ska vara en av de företeelser som gör vår världsdel speciell. Europa är ett fredligt samhälle. EU:s inre marknad bidrar tillsammans med den ekonomiska och monetära unionen till att Europa uppfattas både som ett samhälle som präglas av vissa värderingar och som ett rättssamhälle. Endast en sak återstår, och Philippe Busquin har med det europeiska området för forskningsverksamhet slagit in på helt rätt väg. Vi måste också bli ett europeiskt kunskapssamhälle och ett europeiskt forskarsamhälle. Om forskningsrådet, programmen och det som vi ska rösta om i morgon bidrar till att föra oss närmare detta mål kommer alla vi parlamentsledamöter att ha uträttat ett bra arbete.

(Applåder)

  Vittorio Prodi (ALDE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill naturligtvis tacka det finländska ordförandeskapet, Jerzy Buzek och alla andra kolleger. Jag måste förstås särskilt tacka Janez Potočnik, framför allt för vårt samarbete med utgångspunkt i hans förslag till det sjunde ramprogrammet.

Jag vill särskilt lyfta fram hans högtidliga löfte att utesluta alla förslag som gäller infrastruktur och företag som bedriver sin verksamhet i strid med internationell rätt och även hans högtidliga åtagande att arbeta för en viktig del av det sjunde ramprogrammet som handlar om reglerna för forskning på stamceller från mänskliga embryon. Vi har utfört ett viktigt arbete tillsammans och försökt göra det som är bäst för EU.

Det sjunde ramprogrammet ger oss en utmärkt möjlighet att inleda de omfattande insatser som ska göras för att återskapa vår konkurrenskraft i hela EU genom att fullt ut genomföra Lissabonstrategin. Därför är det på sin plats att betona att detta sjunde ramprogram visar på det akuta behovet av att ta itu med frågan om FoU på EU-nivå och att det därför bör betraktas som en grund för EU:s socioekonomiska utvecklingspolitik.

I dagsläget omfattar konkurrensen aktörer som bedriver verksamhet på kontinental nivå – eller åtminstone på regional-kontinental nivå – och detta sträcker sig helt klart längre än till den enskilda medlemsstaten. Vi måste alltså sträva efter spetskompetens på EU-nivå – det är målet med det sjunde ramprogrammet. Allt detta har vi försökt åstadkomma på EU-nivå.

Mitt envisa hävdande av detta tema har vänligt nog lyfts fram av kommissionsledamoten. Vårt samarbete har haft en mycket personlig och ytterst viktig inverkan som fått mig att inse att när det gäller forskningen måste det skapas ett brett deltagande från alla berörda företag, särskilt på EU-nivå, annars kommer vi inte att kunna förverkliga våra mål. Det sjunde ramprogrammet visar att vi är medvetna om att vi måste göra en verkligt gemensam insats, annars måste vi ge upp tanken på att ha tillverkning och utveckling i EU. Detta är kärnan i det vi diskuterar i dag och det har inneburit att vi alla har blivit personligt engagerade i frågan. Det är klart att vi var tvungna att ge upp vissa saker, men till slut har vi åstadkommit något viktigt.

Jag vill förtydliga några saker i fråga om programmet Kapacitet. Jag anser att det sjunde ramprogrammets kopplingar på regional nivå, det vill säga förmågan att låta resurserna i sjunde ramprogrammet och strukturfonderna samverka, med möjligheten att låta regionerna delta i investeringarna, kan bli mycket produktiva i framtiden, när det gäller både forskningsinfrastrukturen och kunskapsregionerna samt de regionala produktionsdistrikten. Jag anser därför att vi har en uppsättning redskap som tillsammans kommer att hjälpa oss att hitta den strategi som passar bäst för alla frågor på vår agenda.

Jag vill också särskilt påminna om behovet av att göra våra medborgare mer medvetna om vetenskap på regional nivå samt något som har blivit en fix idé under mina första år i parlamentet, nämligen att lära människor att värdera risker som ett verktyg för politiska val genom att engagera medborgarna i en känsla av allmän medvetenhet. Detta är vad vi har gjort, så effektivt vi kunde, och detta är något att vara nöjd över.

  Teresa Riera Madurell (PSE), föredragande. – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, fru minister! Först av allt vill jag gratulera Jerzy Buzek, Philippe Busquin, rådet och kommissionen för deras viktiga arbete och även mina medföredragande för de andra särskilda programmen, för, mina damer och herrar, under detta sammanträde kommer vi äntligen att godkänna det sjunde ramprogrammet som kommer att vägleda EU:s vetenskapspolitik för de kommande sju åren.

Detta är en grundläggande fråga inom ramen för Lissabonstrategin, eftersom det utan tvivel är forskning, teknisk utveckling och innovation som är de viktigaste verktygen för att främja tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft om vi har som målsättning att bli en dynamisk och konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi.

Vårt främsta mål har varit att svara på de stora utmaningar som vetenskapen, tekniken och innovationsverksamheten står inför för att minska den klyfta som skiljer oss från våra konkurrenter. Vårt arbete har inte varit helt problemfritt, särskilt inte efter överenskommelsen om budgetramen som gav oss en kortare finansieringshorisont. Men jag anser att vi på det hela taget kan känna oss nöjda i dag.

Som föredragande för det särskilda programmet Samarbete vill jag tacka skuggföredragandena och alla andra kollegor här i parlamentet för deras bidrag som har varit oumbärliga vid utarbetandet av detta betänkande.

Det särskilda programmet Samarbete har en budget på 32 500 miljoner euro för de kommande sju åren, vilket motsvarar 65 procenten av den totala budgeten för det sjunde ramprogrammet och innebär en betydande ökning jämfört med tidigare ramprogram.

Mina damer och herrar! Detta är världens största internationella samarbetsprogram för FoU. Detta program är ägnat att göra EU ledande på strategiska vetenskapliga och tekniska områden genom stöd till samarbete mellan universitet, forskningscenter, företag och institutioner såväl inom EU som i tredjeländer.

Därför omfattar förslagen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi tio viktiga prioriterade områden som skapar en viktig kontinuitet från det sjätte ramprogrammet, även om vi föreslår förbättringar som vi är övertygade om kommer att underlätta forskningsgruppers tillgång till programmen.

Den text som slutligen antogs av utskottet för industrifrågor, forskning och energi och som vi lägger fram för slutgiltigt godkännande här i plenum, stöder i stort sett den strategi som Europeiska kommissionen föreslagit. Den omfattar kraftfulla verktyg för att stimulera privata investeringar i forskning, men kräver ökad parlamentarisk kontroll under programmets genomförande. Den utvidgar och lyfter även fram vissa forskningsområden som inte fanns med eller som inte fick tillräckligt stort utrymme i det ursprungliga förslaget och betonar en rad horisontella strukturella aspekter av programmet som vi anser är avgörande.

Här vill jag betona att vårt förslag innebär avsevärda förbättringar i fråga om hur mekanismerna ska organiseras för att garantera att små och medelstora företag ska kunna delta i alla åtgärder inom ramen för programmet. Det har fastställts ett minimimål för deras deltagande på 15 procent av den totala budgeten och vi har eftersträvat största möjliga finansiering från alla gemenskapsinstitutioner, även Europeiska investeringsbanken, för projekt där små och medelstora företag deltar.

Enligt vårt förslag ska principen om vetenskaplig och teknisk sammanhållning införas som ett mål för programmet och det påpekas att vi måste sträva efter största möjliga komplementaritet och samverkan mellan andra nationella och regionala fonder. Vi efterlyser mekanismer för att skapa gemensamma arbetssätt för vetenskapliga och tekniska frågor som är av intresse för mer än ett område och även mekanismer för att hantera de komplicerade problemen i de prioriterade temaområdena där det inte räcker med att tillämpa ett enda vetenskapsområde för att göra avgörande vetenskapliga framsteg.

Många aspekter i fråga om de gemensamma teknikinitiativen har förbättrats tack vare att det särskilda programmet Samarbete har passerat genom parlamentet. Dessa nya instrument för teknisk och finansiell förvaltning och för deltagande i det särskilda programmet Samarbete behövde mekanismer för att se till att de uppfyller kriterierna för uppbyggnad och öppenhet i valet av prioriteringar. De behövde också en sund och effektiv förvaltning. Detta betänkande innehåller förslag till förbättringar av alla dessa aspekter.

Jag ska inte gå in i detalj på varje prioriterat temaområde – mycket arbete har utförts här – men jag vill avsluta med att säga att jag är en av dem som stöder en fortsatt finansiering av forskning som använder övertaliga mänskliga embryon i tidiga utvecklingsstadier, eftersom de är viktiga för att utveckla behandlingen av barnlöshet och för att få kunskap om orsakerna till medfödda och genetiska sjukdomar, och även för att finna alternativ till djurförsök.

Mina damer och herrar! Genom det arbete vi har utfört under många månader har vi försökt bidra till att lösa några av de största problemen som vetenskapen och tekniken står inför. Jag anser att resultatet, frukten av största möjliga samförstånd, kan beskrivas som tillfredsställande. Därför vill jag än en gång tacka alla mina kollegor här i parlamentet för deras bidrag samt Europeiska kommissionen, särskilt kommissionsledamot Janez Potočnik som är här i dag, för hans kontinuerliga hjälp och samarbete.

  David Hammerstein Mintz (Verts/ALE), föredragande. – (ES) Tack, herr talman! Tack herr Potočnik! Tack för er öppna och samarbetsvilliga inställning. Tack Jerzy Buzek och alla andra skuggföredragande! Vi är alla medlemmar i det sjunde ramprogrammets familj och vi har varit med om en lång och svår förlossning, i en situation med bristande sjukvårdsresurser, men bebisen föddes fullt frisk, om än en smula underviktig.

När ska vi förstå att europeisk forskning är ännu viktigare än jordbruksstöd och motorvägsbyggen? Detta är inte en retorisk fråga. Vi måste ställa oss den nödvändiga frågan om vad som ska prioriteras för EU:s framtid, detta EU som vill men inte kan agera.

Vi har ställt upp vissa målsättningar i detta ramprogram och i stor utsträckning har vi lyckats uppfylla dem. Vi har gjort framsteg när det gäller att göra vetenskapen mer öppen, åstadkomma största möjliga överföring av vetenskaplig kunskap och teknisk information och när det gäller att stödja alla incitament som bidrar till tekniköverföring, så att företagen, det civila samhället och universiteten kan bygga broar mellan forskningen och den ekonomiska och tekniska förnyelse som krävs i dagens europeiska samhällen. Detta kommer att bli möjligt genom denna kommunikation och tack vare reglerna om obligatoriskt offentliggörande av resultat, spridning av gratis programvara eller skyldigheten att till exempel främja interoperabilitet. Vi har gjort vissa framsteg, men vi måste gå vidare.

Vi måste också fråga oss om vetenskap ska bedrivas av och för folket, för forskarnas åsikter måste ligga i linje med åsikterna hos de människor som inte nödvändigtvis är sakkunniga. I detta avseende bör vi välkomna det stöd och det viktiga arbete som utförs av vetenskapssektorn och samhället i detta program, den förstärkta finansieringen av detta område och att programmet öppnas för organisationer i det civila samhället.

Jag undrar också om mindre är ett positivt begrepp i europeisk vetenskap, för vi talar alla om små och medelstora företag. Men är detta tomma ord eller innebär det ett verkligt åtagande? Små och medelstora företag står för merparten av den fasta sysselsättningen och är en källa till ekonomisk stabilitet. Stödet till initiativ som att till exempel skapa kluster av små företag inom teknikplattformarna är mycket välkommet. Det är mycket viktigt att vi har fastställt en ram på 15 procent för små företag inom samtliga program. Detta är en målsättning som vi måste uppfylla. Vi får se om orden kan bli verklighet.

Kommer det att bli mindre byråkrati och större öppenhet i detta program? Kommer allmänheten att få tillgång till tydlig och begriplig information? – Detta är något som måste garanteras i alla utvärderings- och finansieringsprocesser för EU-projekt. Det är dags för Europeiska kommissionen att minska de dyrbara administrativa förfaranden som innebär att små forskningsgrupper, små företag och icke-statliga organisationer marginaliseras, eftersom de inte har råd med denna administration på grund av sin storlek. Vi kräver en förenkling så fort som möjligt. Vi vill inte ha fler ursäkter. Det är dags att handla.

Detta ramprogram har också inneburit en återgång till grundläggande verksamhet och alltså kommer man genom inrättandet av Europeiska forskningsrådet att ge ett kraftfullt offentligt stöd till en grundforskning med sociala och miljömässiga mål på medellång och lång sikt under ledning av erkända forskare som kommer att försvara sitt oberoende. Vi måste se till att alla, även parlamentet och kommissionen, respekterar detta oberoende.

Vi gröna undrar om vi med tanke på energikrisen kommer att få den forskning som behövs för ett bra klimat, vilket vi behöver. Det är mycket positivt att finansiellt stöd ska ges till förnybara energikällor och energieffektivitet och att detta stöd har utökats med 250 procent, men samtidigt beklagar vi att detta fortfarande bara är en tredjedel av de belopp som kärnforskningen får totalt.

Det gläder oss också att detta program när det gäller samhällsvetenskap innebär ett rejält stöd till socioekonomisk och tvärvetenskaplig forskning.

Rent allmänt anser vi att detta program är positivt. Om alla samarbetar kommer detta att leda EU i den riktning vi måste gå om vi vill leva ett längre och lyckligare liv och om EU ska kunna spela en viktigare roll i världen.

  Daniel Caspary (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Äntligen har vi lyckats. Det sjunde ramprogrammet för forskning är på väg och under de närmaste sju åren kommer EU att investera sammanlagt 54 miljarder euro på forskning. När vi har antagit de särskilda programmen i morgon kommer vi – här i parlamentet, i kommissionen och i rådet – att kunna se tillbaka med rent samvete på nästan två års hårt arbete.

Jag vill särskilt tacka alla de ledamöter som jag har haft privilegiet att få arbeta med och som jag har litat på fullständigt som föredragande för Gemensamma forskningscentrets kärnteknikforskning under de senaste månaderna. Jag vill också tacka kommissionsledamot Janez Potočnik.

Tyvärr lyckades vi inte uppnå allt det vi hade föresatt oss. Vi har till exempel inte lyckats fördubbla anslagen till forskningen. Men den stora ökningen med 50 procent av budgeten jämfört med det sjätte ramprogrammet är ett steg i rätt riktning. Denna ökning krävde en del hårda förhandlingar med rådet och ger ett positivt budskap till våra forskningsinstitut och kommer förhoppningsvis att skapa optimism. Men vi var långt ifrån den fördubbling som vi hade hoppats på och andra ekonomiska områden i världen har betydligt större ökningar i forskningsanslagen.

Vi kommer alltså att halka ännu längre efter USA och Japan. Kina och andra stater fortsätter att knappa in på oss. Följderna kommer att slå hårt och också påverka välståndet, arbetsmarknaden och den sociala stabiliteten.

EU:s forskningsprogram är verkligen inte det mest omfattande i världen, men det är ett av de mest intelligenta, och detsamma kan sägas om den kärnteknikforskning som bedrivs vid Gemensamma forskningscentret, den institution som jag är föredragande för. Precis som kommissionsledamot Janez Potočnik påpekade i sitt inledningstal kommer Gemensamma forskningscentret att ta över en viktig ledande roll inom många nyckelområden för kärnteknikverksamheten.

Ett av dessa nyckelområden är för det första kärnsäkerhet. Medlemsstaterna har olika syn på hur kärnenergi ska användas. Några bygger nya kärnkraftverk, medan andra inte gör det. Vissa bedriver forskning om nya fjärde generationens reaktorer, medan andra inte gör det. Detta är saker som de är i sin fulla rätt att besluta om själva, men säkerheten är inte styrd av nationella gränser och därför måste Gemensamma forskningscentret garantera att den kunskap som krävs finns tillgänglig på EU-nivå.

För det andra har vi övervakningen av säkerheten. Den senaste utvecklingen på internationell nivå har gjort frågor om icke-spridning av kärnteknik och kärnvapen ännu viktigare. Detta är angelägna frågor och EU måste hitta svar på dem. Därför gläder det mig att det sjunde ramprogrammet kommer att ge en injektion till Institutet för transuraner, som är världsledande på detta område.

För det tredje kan detsamma sägas om underhållet och överföringen av kunskap inom området för kärnteknik, som är av särskilt intresse för mig. Vi måste se till att unga och begåvade vetenskapsmän över hela EU kan tillämpa nya idéer för att lösa befintliga problem, men vi måste också se till att behålla den kunskap vi redan har och därför måste vi garantera att befintlig och nyvunnen kunskap sprids inom EU i ännu större omfattning än som är fallet i dag. Gemensamma forskningscentret kan bidra till detta – och inte bara inom kärnområdet.

Även om parlamentets arbete kommer att vara klart efter omröstningen i morgon återstår fortfarande mycket att göra av medlemsstaterna, kommissionen och framför allt av forskningssamhället. Jag uppmanar medlemsstaterna att investera ännu mer än tidigare i forskningsverksamhet, till exempel utnyttja möjligheten att investera pengar från strukturfonderna i utveckling av FoU-kapaciteten i deras länder. Inrättandet av nya forskningsstrukturer ingår inte i sjunde ramprogrammet utan är snarare en uppgift för medlemsstaterna och strukturfonderna.

Det är bra att sjunde ramprogrammet kan inriktas som sig bör på spetskompetens inom forskningen. Jag uppmanar kommissionen att genomföra programmet så snart som möjligt. Jag uppmanar den också att fastställa tydliga, öppna, väl genomtänkta, effektiva och rättvisa anbudsförfaranden och att utvärdera dem, eller se till att de utvärderas objektivt och att de genomförs på ett praktiskt och obyråkratiskt sätt. Jag är säker på att den strategi som vi har kommit fram till hittills här i detta parlament är långt ifrån den sämsta.

Men låt mig avslutningsvis uppmana det europeiska forskningssamhället, dvs. de människor som bedriver forskningen, som arbetar på detaljerna och som tar reda på saker och ting, att utnyttja detta forskningsprogram. Parlamentet har gjort sitt, nu är det upp till er att utveckla er forskning och göra något avgörande för att ge EU en fredlig, fri och blomstrande framtid.

(Applåder)

  Umberto Guidoni (GUE/NGL), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Janez Potočnik och det finländska ordförandeskapet som nu har fått stafettpinnen genom ett arbete som det har tagit flera år att slutföra. Innan jag talar om det specifika program som jag är föredragande för, dvs. Euratom, vill jag uttrycka några tankar om det sjunde ramprogrammet och dess specifika program.

Jag måste naturligtvis gratulera Jerzy Buzek och alla de andra föredragandena till deras utmärkta lagarbete som har gjort det möjligt för oss att sätta igång med det sjunde ramprogrammet, låt vara i allra sista stund. Samtidigt känner jag mig ledsen över att vi inte har lyckats göra detta kvalitativa språng, dvs. den fördubbling som vi hoppades så mycket på. Detta skulle ha sänt en kraftig signal om EU:s betydelse och framför allt om vår övertygelse att vi kommer att nå Lissabonmålet. Fördubblingen har inte inträffat, men vi försöker i alla fall åstadkomma ett resultat.

Jag börjar med Janez Potočniks sista synpunkt om samarbete. Den har ett samband med de farhågor som jag uttryckt både för egen del och på min grupps vägnar om risken med att inom det sjunde ramprogrammet finansiera organisationer eller anläggningar som har byggts upp eller fungerar på ett sätt som bryter mot internationell rätt. När frågan nyligen diskuterades i parlamentet gällde den särskilt den anläggning som har byggts i de ockuperade områdena – Västbanken, Gaza och östra Jerusalem – men den gäller mer allmänt.

Jag måste understryka att dessa farhågor också gäller situationer som har uppstått till exempel inom vetenskapliga organ som kan uppmanas att lämna in anbud inom ramen för det sjunde ramprogrammet även om dessa organ verkar enligt en nationell lagstiftning som står i strid med internationell rätt, till exempel genom att hindra personer från vissa etniska och religiösa grupper från att ägna sig åt forskning. Jag anser att detta är det problem som kommissionen måste uttrycka en uppfattning om. Jag är inte nöjd med det svar som gavs eftersom det förefaller mig vara begränsat till en mycket specifik sektor. Jag anser däremot att det bör gälla mer allmänt.

När det gäller de specifika programmen är jag i stort sett nöjd med de flesta av de resultat som uppnåtts, och jag vill särskilt framhålla den uppmärksamhet som ägnas forskarna. Jag anser faktiskt att mycket av vad som görs i vårt komplicerade nuvarande samhälle mer och mer är beroende av den mänskliga faktorn. Det är självfallet omöjligt att tänka på forskning inom EU utan att tänka på forskarna och deras behov av rörlighet, utbildning och status, behov som formuleras i den europeiska forskarstadgan. Det sjunde ramprogrammet måste genomföra de bestämmelser som säkerställer bästa tänkbara arbetsförhållanden för EU:s vetenskapsmän, inte minst för att om möjligt bryta utvecklingen mot forskarflykt till andra delar av världen.

Jag välkomnar i högsta grad satsningen på att investera i grundforskning genom inrättandet av en myndighet som skulle vara oberoende av kommissionen och ha till uppgift att avge omdöme om förtjänsterna i ett vetenskapligt projekt som finansieras genom det sjunde ramprogrammet. Ett mått på denna nya myndighets effektivitet kommer att vara om den kommer att vara saklig i urvalet av projekt och om den kommer att åtnjuta respekt från vetenskapssamhället. Endast på detta sätt kommer den att kunna locka till sig innovativa förslag och ha möjlighet att finansiera ambitiösa projekt som kommer att höja kvaliteten på forskningen i EU. En viktig förutsättning för att myndigheten ska bli framgångsrik är insyn i verksamheten vilket delvis säkerställs genom parlamentets medverkan i bedömningen av verksamheten.

Jag vill nu ägna de återstående minuterna åt det specifika Euratomprogrammet. I likhet med Jerzy Buzek instämmer jag i kommissionens ståndpunkt i fråga om ramprogrammet för Euratom, och jag anser att EU måste investera i utveckling av fusionsenergi så att den blir en oumbärlig energikälla på lång sikt: obegränsad när det gäller kvantitet, ekologiskt acceptabel, ekonomiskt konkurrenskraftig samtidigt som den kan lämna ett väsentligt bidrag till en hållbar och säker form för energiförsörjning.

ITER innebär ett avgörande steg på vägen mot användning av fusionsenergi. Efter långvariga förhandlingar om valet av plats för reaktorn har projektets parter till sist undertecknat det internationella avtalet om ITER. Förhandlingarnas positiva slutsats, dvs. beslutet att bygga ITER i Europa, i Caradache i Frankrike, kräver att EU vidtar beslutsamma och konsekventa åtgärder inom ramen för nuvarande och framtida ramprogram.

Vi måste därför inrätta en EU-myndighet för ITER i form av ett gemensamt företag inom ramen för Euratomfördraget så att vi kan tillhandahålla de resurser som krävs för att vi ska kunna uppfylla våra internationella åtaganden enligt ITER-avtalet. Detta innebär att skapa mekanismer och projekt för samarbete med Japan. Denna myndighet, med högkvarter i Barcelona, bör ha som sin främsta uppgift att bygga ITER. Men jag anser att myndighetens behörighet bör begränsas till detta, och jag delar inte kommissionens uppfattning att en enda myndighet ska ansvara för hela forskningsfältet kring fusionsenergi. Jag vill inte försvaga myndighetens roll som jag anser viktig, men jag anser att det är viktigt att hjälpa myndigheten att leva upp till sitt mål – vilket i sig är tillräckligt komplicerat.

Dessutom anser jag att forskningen i EU måste bli mer självständig, en uppfattning som på sätt och vis också gäller Europeiska forskningscentret. Bortsett från detta har de parter som har undertecknat det europeiska avtalet om fusionsutveckling under åren visat sig spela en viktig roll. Om EU har ledarskapet för detta program är det därför att unionen på detta område har bevisat vilken högkvalitativ forskning som bedrivs inom unionen.

Att bygga ITER är bara det första steget med tanke på att vi måste använda reaktorn – och använda den så att den gör störst nytta – genom en ny generation forskare som bedriver högkvalitativ forskning i EU. Detta kan säkerställas genom att forskningen hålls åtskild från den praktiska tillämpningen. Forskningen bör bedrivas i enlighet med befintliga mekanismer parallellt med byggandet av ITER. Därför anser jag att det är viktigt att det ändringsförslag jag har lagt fram godkänns av parlamentet precis som när det gällde Buzekbetänkandet.

  Neena Gill (PSE), föredragande för yttrandet från budgetutskottet. – (EN) Herr talman! Jag vill först gratulera föredragandena och min kollega i budgetutskottet, Marilisa Xenogiannakopoulou, för hennes noggranna och insiktsfulla åsikter.

Jag vill uttrycka mitt oreserverade stöd för programmen för samarbete inom forskning och utveckling i EU. Jag ser detta som ett mycket viktigt politiskt område som har en direkt inverkan på hur EU utvecklas som global ekonomi och på hur vi uppfattas av övriga världen.

Som vi har hört är det sjunde ramprogrammet EU:s största forskningsprogram till dags dato och det för in alla de forskningsrelaterade EU-initiativen under ett och samma tak inom programmet med 53 miljarder euro. Kommissionens ursprungliga begäran var på 70 miljarder euro, vilket var en enorm ökning från tidigare år. Men vi bör inte glömma att detta är ett sjuårsprogram, inte ett femårsprogram som den direkta föregångaren, och att resurserna kommer att spridas ut på 27 medlemsstater, snarare än 15 och sedan 25 som i de tidigare programmen. Vi bör också förstå att dubbleringen av det sjunde ramprogrammet speglar vetenskapens och forskningens tydliga vikt för EU:s utveckling som en global spelare och som ekonomisk makt.

Vill vi vara konkurrenskraftiga måste vi leva upp till våra löften genom att investera i områden som vi vet är avgörande för vår tillväxt. Dessvärre tror jag inte att rådet verkligen avser att göra det, och det är synd att rådet inte gav sitt stöd för kommissionens krav på 70 miljarder euro. Trots all uppståndelse och alla högljudda rop från rådet om behovet av att uppnå Lissabonmålen och vikten av att öka våra forsknings- och utvecklingsutgifter med upp till 3 procent av BNP – vilket ändå är långt bakom Japan och USA – är det inte osannolikt att slutsumman som rådet enas om ökar utgifterna till enbart 1,5 procent. Än mer förvånande är att det luxemburgska ordförandeskapets ursprungliga förslag var att skära ned på forskning och utveckling ännu mer påtagligt. Tack och lov avslogs det förslaget av många stater, inklusive min egen, och därigenom framgick den tydliga kopplingen mellan forskning och utveckling och EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Detta politiska område sågs över av det brittiska ordförandeskapet, som lade fram förslag om att öka utgifterna. Jag välkomnar verkligen ökningen, men som jag nämnde tidigare så beklagar jag att den inte är i närheten av den summa som kommissionen och parlamentet begärde.

Inledandet av detta program ger oss en verklig möjlighet att lära av tidigare misstag, samt att rätta till dem. Ett område som vi behöver ägna oss åt är att minska varaktigheten för budgetförfarandena. Det nuvarande förfarandet är löjligt långt. Det är inte bara organisationer i mitt område i West Midlands som har observerat detta: Europeiska revisionsrätten rapporterade förseningar på mellan åtta och nio månader. Det är en oacceptabelt lång tid och den måste kortas ned. Den utdragna processen orsakar många problem. Inte minst viktigt av dessa är behovet av en lång förhandsfinansiering för deltagarna. Det är en fråga som vi snarast måste ta upp.

Vidare är sena utbetalningar särskilt skadliga för små och medelstora företag. Vi talar jämt och ständigt om små och medelstora företag som vi vill stödja här i parlamentet, och de är den grundläggande drivkraften bakom EU:s tillväxt. Men deras budgetar utsätts för stora påfrestningar när de tvingas hantera sådana förseningar. Som jag nämnde säger kommissionen ändå till oss att små och medelstora företag ska stå i fokus och aktivt uppmuntras att engagera sig. Innan vi försöker uppmuntra dem kanske vi bör se till att vi inte avskräcker dem istället. Genomför därför utbetalningarna omgående.

De sena utbetalningarna för även principen om årsvis budgetering på tal. Eftersom kommissionen har erkänt dessa problem uppmanar jag kommissionen att prioritera att lösa dem. Kommissionen måste se till att de utvärderar, väljer ut och delar ut finansiella medel på ett ändamålsenligt och effektivt sätt.

Dessutom behöver deltagarna i förväg få veta när beslutet kommer att tas för att kunna planera ordentligt. Det kan bara genomföras om framtida metoder och förfaranden förenklas för att påskynda urvalet. Det skulle leda till ett mer sammanhängande tillvägagångssätt, det skulle hindra onödig byråkrati för deltagarna och det skulle skynda på förhandlingen om utvalda förslag. Det skulle även leda till ökad insyn genom att underlätta tillgången till programmet för de oerhört många organisationer som jag har nämnt tidigare.

Ett hinder för detta är det dubbla verifikationssystemet. Kommissionen bör inrätta ett enkelt system för verifikation och certifiering och anta och publicera specifika regler som kan anses tydliga och rättvisa för alla aktörer.

Med tanke på det stora behovet av förenkling och tillgång till finansiella medel stödjer jag budgetutskottets förslag om att skapa en databas för att ta emot ansökningar och uppmuntrar kommissionen att använda proportionalitetsprincipen för de dokument som de kräver. Men jag vill också uppmana kommissionen att vara uppmärksam på hur programmet kontrolleras. Kontrollmekanismerna måste koordineras, och som jag har nämnt måste vi undvika onödiga upprepningar och se till att den totala kostnaden för kontrollen är proportionerlig med fördelarna som den medför.

Sammanfattningsvis vill jag påminna kommissionen och rådet om att detta program är avsett att gagna medborgarna och främja en vetenskaplig kvalitet och nivå i hela EU. Med tanke på det anser jag inte att vi bör sätta alla ansökande på prov för att kunna delta. Tvärtom bör vi snabbt ge finansiella medel till dem i EU som visar upp ett verkligt nytänkande och initiativtagande och hjälpa dem att upptäcka nya finansieringsmöjligheter för att öka vårt konkurrensmässiga försprång i förhållande till andra områden i världen. Liksom jag och mina kolleger har sagt, så inser alla den livsviktiga roll som forskning och utveckling har för att hjälpa EU inför utmaningarna med utvecklingsekonomierna i Kina och Indien. Av den anledningen uppmanar jag kommissionen att använda varenda euro som det här programmet har förlänats på det mest effektiva sätt som går, och se till att genomförandegraden är hundraprocentig.

Slutligen uppmanar jag även våra ledare i rådet att ta en titt utanför EU:s gränser och jämföra oss själva med andra områden i världen och försöka revidera den här politiken för att öka resurserna så snart som möjligt.

  Jamila Madeira (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. – (PT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Nu har det fastslagits att innovation och kunskap är en hörnpelare för EU:s utveckling. Men för att en sådan bestämmelse ska bära frukt är investeringar i mänskliga resurser på det vetenskapliga och tekniska området, och särskilt bland unga vetenskapsmän, något som måste uppfattas som ytterst viktigt och relevant om vi ska nå de Lissabonmål vi har ställt upp under nästa budgetperiod 2007-2013.

Verkligheten är att europeiska forskare lämnar EU och för det mesta beger sig till USA där de mycket ofta får bättre arbetsförhållanden – man skulle kunna säga bättre laboratorieförhållanden – och även bättre lön. Vi börjar således sent och från ett ofördelaktigt utgångsläge, och därför måste vi göra alla tänkbara ansträngningar för att ändra detta scenario. Syftet är inte bara att lyckas få unga forskare att stanna utan också att förmå många av dem som vi redan har exporterat att återvända och etablera sig på vår gamla kontinent som nu försöker ändra inriktning. Vi måste också lyckas locka till oss forskare från tredjeländer genom nya incitament och genom ömsesidigt erkännande av kvalifikationer.

Avslutningsvis vill jag framföra en vädjan: debatten om forskarna, som är själva kärnan i det sjunde ramprogrammet, bör inte begränsas till bara en enda minut i detta program, vilket är allt utskottet för sysselsättning och sociala frågor har fått i denna debatt.

  Markus Pieper (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (DE) Herr talman, fru minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! För första gången får jordbruksforskningen ett eget kapitel i samband med forskningsstödet. Mellan 2007 och 2013 kommer ungefär 1,9 miljarder euro att vara tillgängliga för innovation på områdena livsmedel, jordbruk och bioteknik. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling välkomnar det uttryckliga omnämnandet av jordbruksforskningen som jämte energiforskningen och miljöforskningen nu har ytterligare alternativ när det gäller att få stöd från EU. När vi möjliggör detta lämnar vi inte bara ett bidrag till hållbar forskning och utveckling på jordbruksområdet utan vi hjälper också jordbrukarna att genomföra 2003 års jordbruksreform och övergå till produktionssystem som är konkurrenskraftiga internationellt. Innovativa pilotprojekt på området jordbruk och livsmedelsproduktion, jordbruksinstitutioner, ministerier samt organisationer för småskaliga företag bör nu alla förbereda sig på att dra nytta av de innovativa alternativ som EU erbjuder dem.

  Giovanni Berlinguer (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Mitt anförande kommer att ta mindre än fyra minuter. Jag vill helt enkelt framhålla en punkt, nämligen den stora betydelse som i ramprogrammet fästs vid förhållandet mellan vetenskap och samhälle: vi behöver bara tänka på de åtgärder som föreslås för att främja lika möjligheter för kvinnor inom vetenskaplig forskning på högsta nivå, gemenskapens åtgärdsprogram Ungdom och förhållandet mellan medborgarna och vetenskapen såväl som mellan de utbildnings- och yrkesutbildningsprojekt som är inspirerade av humanistisk kultur och kraven på vetenskapliga framsteg.

Jag vill understryka att vetenskapen har ett värde i sig själv, vilket är en truism. Den är helt enkelt inte bara värdefull ur nyttosynpunkt eller för att främja produktivitet och konkurrens, även om dessa aspekter också är viktiga. Vetenskapen måste betraktas som en gemensam nyttighet, och dess landvinningar måste vara tillgängliga för alla.

Just när EU utökar sina vetenskapliga resurser genom att ta itu med nya frågor och inrikta sig på kvalitet anser jag att unionen också måste hålla ett öga på resten av världen och inte sluta sig för omvärlden. Detta är en viktig del av unionens roll. Vetenskapens landvinningar måste faktiskt vara tillgängliga för alla. Världssituationen är ytterst otillfredsställande och en stor del av forskningen och kunskaperna gäller välbefinnandet för 10 procent av befolkningen, medan de övriga 90 procenten inte drar någon nytta av forskningen.

Det finns helt klart viktiga åtgärder som måste vidtas, däribland en begränsning av antalet patent när dessa påverkar människors välbefinnande, särskilt när det gäller sjukdomar. Avslutningsvis vill jag säga att jag i fråga om det etiska problemet helt instämmer i vad Philippe Busquin sa, nämligen att det måste råda överensstämmelse mellan de beslut som fattas i Europaparlamentet och de beslut som fattas i andra forum.

  Giles Chichester, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag känner mig ganska ödmjuk bland alla dessa föredragande. Jag förstår att det yttrades en del vänliga ord tidigare i kväll, och jag skulle vilja återgälda dem genom att tacka kommissionsledamoten, ordförandeskapet, mina kolleger, föredraganden och skuggföredragandena för deras mycket konstruktiva engagemang för detta projekt. Vi har jobbat väldigt hårt och jag tycker att vi har lyckats pressa rådet och kommissionen till att ge med sig lite mer än de annars skulle ha gjort, vilket kanske hade varit mindre än vi hade önskat. Det är en bra affär.

Jag delar vissa kollegers beklagande över att vi inte lyckades övertyga rådet att gräva djupare i våra skattebetalares fickor för att öka medlen för forskning. Det är synd att rådet inte levde upp till det vi hade talat om.

Jag hoppas verkligen att kompromisspaketet antas i morgon. Det kommer att ge en tydlig signal till forskarvärlden om att vi kan genomföra vårt arbete och införa lagstiftningen i tid.

De specifika delarna i ramprogrammet som jag anser är både nya och spännande är Europeiska forskningsrådet och tanken om kvalitet och nivå, eftersom vi behöver båda för att göra det möjligt för oss själva att konkurrera globalt i världen. Jag välkomnar att man uppmuntrar små och medelstora företag, yngre forskare och kvinnliga forskare, liksom de gemensamma tekniska initiativen, särskilt för Vittorio Prodi.

Slutligen vill jag även tacka en annan institution inom EU, nämligen revisionsrätten, för deras bidrag till arbetet med reglerna för deltagande genom dess svar på vår inbjudan om att avge ett yttrande. Som ett resultat därav har vi förhoppningsvis gjort deltagandet i ramprogrammet för forskning enklare, tydligare och mer förklarligt.

  Reino Paasilinna, för PSE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag vill tacka föredragandena och särskilt Philippe Busquin som sitter här nära mig. Förhoppningsvis kommer ramprogrammet för forskning att hjälpa oss att komma några steg närmare Lissabonmålen. Parlamentet har gett sitt stöd för detta utmärkta paket och det gör även min grupp.

De miljarder euro som finns i riskkapitalfonden kommer att stödja små och medelstora företag, och just dessa företag måste kunna utmana de stora företagen och ge människor sysselsättning. Det finns all anledning att öka investeringarna i forskning. Trots detta är det bara ett land som har investerat mer än 1 procent av sin budget i forskning och utveckling, och det landet är Finland.

EU:s investeringar i forskning är mer sporadiska än USA:s även om man bortser från de pengar som i USA används för försvarsforskning. Genom det nya ramprogrammet för forskning och utveckling kommer det att finnas nya forskningsområden och nya initiativ.

Initiativen på teknikområdet kommer att ge företagarvärlden bättre möjligheter att medverka i ramprogrammet. Vetenskapliga rådet inom Europeiska forskningsrådet (EFR) kommer att ansvara för den mest utpräglade grundforskningen. Ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation kommer för sin del särskilt att satsa på stöd till företag. Europeiska tekniska institutet kanske kan förmå framstående universitet att konkurrera med andra universitet. Även Gemensamma forskningscentret, som nu har fler än 2 000 forskare, är aktivt på dessa områden.

Jag befarar att hela detta arbete kommer att bli splittrat och leda till onödig överlappning. De sökande är förvirrade och undrar vart de egentligen sänder sina ansökningar – kanske till månen.

Därför vill jag be kommissionen tala om för parlamentet hur den kommer att försöka organisera EU-systemet för forskning och utveckling så att förvirringen inte leder till långsammare utveckling. ERA-NET-projektet är en viktig del av detta arbete, men har vi inte redan alltför många gemenskapsinitiativ? Vet kommissionsledamoten till höger vad kommissionsledamoten till vänster gör?

(Applåder)

  Patrizia Toia, för ALDE-gruppen. – (IT) Forskning är en viktig hörnpelare i EU:s satsning på tillväxt inte bara inom ekonomin utan också inom samhället som helhet eftersom den värdesätter humankapitalet och forskningsresultaten är inriktade på att förbättra det sociala livet, hälsa och kunskaper. Dessa positiva aspekter kan inte dölja eller få oss att glömma att det saknas ett etiskt perspektiv i samband med stamcellsforskningen så som artikel 6 är formulerad. Vi vill inte införa gränser eller tvivelaktiga filter. Vi vill helt enkelt säga att vetenskap och forskning också måste ha regler och vägledande kriterier.

Det vägledande kriteriet är att människosläktet ska ha företräde om vi inte ska vända på mål och medel. Man kan inte bortse från den etiska aspekten när forskningen når fram till vårt genetiska arv och vetenskapen kommer nära själva livets ursprung och därigenom människolivets ursprung. Tron att forskningen underkastar sig disciplin och bara finner vägledning i sig själv och i sin egen utveckling är illusorisk och kortsiktig. Vi instämmer inte i ordalydelsen i artikel 6 eftersom vi inte kan acceptera att EU-medel används till forskning som skulle kunna förstöra ett embryo.

Därför, herr kommissionsledamot, var det viktigt att fastställa ett slutdatum, en definitiv tidsgräns för användningen av stamceller som redan har tagits fram. Det har inte funnits någon sådan tidsgräns. Men det skulle ha varit ett verkligt bevis för att det inte fanns någon önskan att använda embryon tills vidare för forskning i framtiden. Detta har inte gjorts och därför uttrycker jag en kritisk uppfattning.

Det finns emellertid en punkt i bilagan till uttalandet som innehåller beslutet att inte finansiera forskning som innebär att embryon förstörs. Vi ber kommissionen att hålla fast vid dessa ord så att de inte bara är ett tomt uttalande, och vi kräver att kommissionens uttalande och bilagan till detta permanent ska fogas till förordningen enligt både kommissionens och rådets uttryckliga önskemål, eftersom det annars finns risk för att de kommer bort och skiljs från förordningen. Uttalandet och bilagan bör ingå i själva förordningen, och det förefaller mig att kommissionsledamoten sa detta i sitt anförande. Dessutom vill vi att detta önskemål ska få formell rättsverkan så att det inte enbart blir ett politiskt önskemål som bara är ett inslag i parlamentets kvällsprotokoll.

Morgondagen kommer att vara en viktig dag för forskningen, även om vi enligt min mening måste framhålla att de av oss som ibland har funnit oss stå inför ett oöverstigligt hinder i denna fråga ännu inte är nöjda. I frågan om stamcellsforskning kommer vi även i fortsättningen att motsätta oss varje lösning som brister i fråga om tydlighet och respekt för mänskliga värden.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Samhället gör inte framsteg på grund av institutioner, utan på grund av modiga och intelligenta kvinnor och män som tar initiativ och håller fast vid dem.

Herr kommissionsledamot! Ni är en av dessa män. Ni har förstått klimatförändringarna och uttömningen av energikällorna. Dessa är 2000-talets utmaningar. Vi för en kamp mot tiden, ärade kolleger. Vi kanske bara har 10, 15 eller högst 20 år på oss för att ta oss ur en fälla som definitivt kommer att orsaka blodspillan, krig, extremt väder och sjukdomar. Det kommer att vara katastrofalt för den här planeten. Den enda utvägen är att rejält och snabbt investera i en energi-intelligent användning och förnybara energikällor och material.

Vi har förhandlat fram en uppgörelse om att få åtminstone 50 procent av pengarna till icke-nukleär forskning till förnybar energi och specifik energieffektivitet. Vi har en uppgörelse på tre punkter. För det första måste energieffektivitet prioriteras horisontellt över hela vår forskning – det rör materialforskning och informations- och kommunikationsteknik, vilket måste inkludera energi- och resursdimensionen. Herr kommissionsledamot! Ni måste ta fram en samordnande myndighet för att göra detta möjligt i verkligheten, och inte bara i teorin.

För det andra, när det gäller förnybar energi, är vi i EU ledande inom tekniken på det området, eftersom vi satsade pengar på det fjärde, femte och sjätte ramprogrammet för att investera i vindkraft, solenergi och biomassa. Jag vill att pengarna i det sjunde ramprogrammet ska göra EU ledande inom vindkraft vid kusterna, solenergi och marinteknik. Vi måste röra oss mot det målet. Den tredje delen av uppgörelsen är att dessa frågor måste kontrolleras.

Slutligen är ITER-projektet det dåliga beslutet. Varför? Därför att någon berättade för mig att ju mindre chansen är för ett tekniskt genombrott, desto större är chansen att nå en internationell överenskommelse.

  Miloslav Ransdorf, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! När jag tittar mig omkring får jag en känsla av att en av Murphys lagar gör sig gällande, dvs. att ju viktigare frågan är desto mindre uppmärksamhet får den. Detta är fallet trots utomordentliga insatser av kommissionsledamot Janez Potočnik och av Jerzy Buzek och hans kolleger som har varit bland de första någonsin som också har sett till behoven i de nya medlemsstaterna där vetenskap och forskning får skrämmande låga anslag. En av de uppgifter som ligger framför oss är att koncentrera mer resurser till områden där de kommer att få en multiplikatoreffekt som i fallet med nanovetenskap och nanoteknik där resurserna är något mindre än vad som ursprungligen var planerat. Det område där vi måste arbeta hårdast är dock den nya mediepolitiken för att öka vetenskapens och vetenskapsmännens prestige i gemenskapen, för att främja vad som i Amerika kallas pionjäranda och för att se till att det sjunde ramprogrammet blir Lissabonstrategins flaggskepp.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Det sjunde ramprogrammet är ett oeftergivligt villkor om EU ska få en ledande roll på den moderna ekonomiska scenen till gagn för EU-medborgarnas välfärd och hälsa och för miljöskyddet. Den ekonomiska och politiska situationen och miljöskyddet kräver dock att man definierar hur fördelarna med särskilt ekonomiskt och organisatoriskt stöd ska prioriteras. En av dessa prioriteringar är att minska beroendet av gas och olja. Problem med utbudet av dessa bränslen och de höjda priserna har en negativ inverkan på ekonomin och levnadsstandarden.

I USA har forskning och utveckling av biobränslen gjort det möjligt att utveckla dessa bränslen och att introducera motorer som drivs med biobränslen. Samma forskning och utveckling har också möjliggjort en nedskärning av bränsleimporten och skapat en enorm efterfrågan på jordbruksprodukter, vilket har lett till ökad lönsamhet för denna sektor. Byggandet av ett nytt kärnkraftverk för att möta det europeiska energisystemets behov och även av kraftverk som producerar elektricitet genom vind-, vatten- och solkraft kommer att säkerställa ekonomisk stabilitet. Dessa kraftverk kommer också att leda till en minskning av växthuseffekten och en begränsning av skadorna på miljön. Omvandlingen av kol till gasform eller flytande form har liknande gynnsamma effekter.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! I denna kammare visas aldrig någon respekt för subsidiaritetsprincipen. Det läggs aldrig något förslag om att flytta tillbaka den politiska makten från EU till medlemsländerna. När det gäller forskning finns dock hållbara ekonomiska argument för ökade EU-insatser. En ren marknadsekonomi medför för lite forskning eftersom avkastning av forskningsinsatserna tillfaller alla medan kostnaderna måste bäras av enskilda företag. Därför lönar det sig för skattebetalarna att finansiera grundforskning. Om flera länder går samman blir det ännu mer samhällsekonomiskt lönsamt eftersom en större del av avkastningen då kommer tillbaka till skattebetalarna. Det är en utmärkt idé att inrätta det europeiska forskningsrådet och att underlätta forskares rörlighet inom EU. Men vi måste säga nej till dirigism och byråkratisering. Det som krävs är mera forskningsresurser, öppenhet och fri rörlighet. Här talas om forskarstyrning men politiker, byråkrater och nya EU-institutioner ges ändå ökat utrymme.

Låt mig slutligen påminna om den groteska fördelningen av resurser. Sjunde ramprogrammet utgör en sjundedel av kostnaderna för EU:s jordbrukspolitik. Forskningsanslagen är livsviktiga för Europas framtid. Jordbrukspolitiken däremot förslösar resurser, suger ut Europas konsumenter och förvärrar världsfattigdomen. En fördubbling av forskningsanslagen, en halvering av jordbrukssubventionerna och en sänkning av EU-avgiften med 40 procent är en nåd att stilla bedja om.

  Gunnar Hökmark (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill inte förstöra festen här i kväll. Jag tycker att vi kan vara stolta över vad vi har uppnått – Europeiska forskningsrådet, strävan efter förträfflighet i olika program – men jag tycker att det är nödvändigt att påpeka här i kväll att det inte är tillräckligt. Det är inte tillräckligt om vi jämför det med vad vi borde kunna göra på EU-nivå, och det är viktigt för rådets företrädare liksom för er, herr kommissionsledamot, att komma ihåg det och att betona att vi inte kan vänta i ytterligare sju år med att öka de nödvändiga ansträngningarna för att kunna hålla jämna steg med andra delar av världen om vi ska bli världens ledande kunskapsekonomi.

Som skuggföredragande är jag stolt över vad vi har uppnått från vår sida. Vi ville göra det enklare för små och medelstora företag att få tillgång till forskningsprogram, och det har vi gjort. Vi ville få ett ökat finansiellt stöd för små och medelstora företag, och det har vi fått. Vi ville se till att universiteten skulle kunna gå in i projekt utan att förlora pengar genom indirekta kostnader, och det har vi gjort. Vi ville även ha mindre byråkrati, och det har vi fått. Vi ville öppna upp möjligheterna för att använda immateriella rättigheter, och det har vi gjort.

Vi är nöjda med vad vi har uppnått, men det visar att vi måste vidta fler åtgärder.

  Catherine Trautmann (PSE). – (FR) Herr talman! Det är i grevens tid som parlamentet har insett situationens allvar och genom att anta det sjunde ramprogrammet undvikit att forskningen inom EU drabbas av ett förlorat år. Det ger oss också möjlighet att ta oss an underrättelsenätverken, den mest spännande av utmaningar.

Låt mig framhålla några välkomna framsteg: antagandet av prioriteringar som anknyter till människornas vardagsliv, såsom hälsa, energi och miljö, stödet för informations- och kommunikationsteknik, som inverkar på alla unionens politikområden, den ökade hänsynen till små och medelstora företag, konkurrenskraftens motor, med hjälp av fonden för riskdelning, och slutligen utsikterna till förtroendeingivande framtida resurser genom en förstärkning av Marie Curie-stipendierna och etablerandet av Europeiska forskningsrådet. Som skuggföredragande för IDEA-programmet är jag mycket glad för att Europeiska forskningsrådet, som ska fungera med hjälp av och för forskare, kommer att representera en ny form av vetenskaplig ledning som faller inom medbeslutandets ram.

Europaparlamentet har visat enighet och ansvar. Samtidigt beklagar jag att budgeten inte är tillräcklig för att ta igen försprånget hos våra amerikanska och japanska konkurrenter, som investerar mer än dubbelt så mycket i forskning än vad vi gör. Vi måste låta rådet få höra att vi stöder er, herr kommissionsledamot. Detta ramprogram har den förtjänsten att det ger globaliseringen ett mänskligt ansikte, och detta är verkligen värt en extra ekonomisk insats. Låt oss bestämma en tidpunkt för att revidera budgetramen!

  Carlo Casini (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det Europa som vi drömmer om är först och främst de mänskliga rättigheternas Europa, därefter marknadens Europa. Först det Europa som visar solidaritet med de mindre nationerna, därefter det konkurrenskraftiga Europa. Jag tackar er därför för de klargöranden som ni har lämnat i kväll, men ni vet att vissa förklaringar fortfarande är ofullständiga, på samma sätt som formuleringen i den gemensamma ståndpunkten är tvetydig. Ni vet också att EU-fonder kommer att ge incitament till förstörelse av mänskliga embryon.

Jag minns med glädje det tillfälle 1989 då socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater tillsammans röstade för en garanti om att det aldrig skulle förekomma experiment med mänskliga embryon utom i syfte att rädda själva embryot. I dag intar vi en motsatt ståndpunkt: Det sägs att behovet av pengar är så akut att det inte finns något utrymme för ytterligare överväganden trots att allt som behövs är att rådet antar den korrekta tolkning som finns i de två ändringsförslag som många av oss har lagt fram. Jag hoppas att dessa ändringsförslag antas, om inte annat så i de särskilda programmen.

  Britta Thomsen (PSE). – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka mina kolleger och fästa uppmärksamheten på några av de positiva inslagen i det särskilda programmet Kapacitet. För det första är investering i infrastruktur en avgörande förutsättning för innovation och utveckling av ny kunskap. Med ett EU-perspektiv på forskningens infrastruktur kommer forskare i ökad utsträckning att gemensamt kunna dra fördel av nya investeringar över Europas gränser. Nya och specialiserade former av infrastruktur inom forskningen är dyra och det bör därför vara möjligt för ett så stort antal forskare som möjligt att använda dem. Med gemensamma resurser kommer vi att kunna garantera bättre tillgång till de senaste redskapen för alla EU:s forskare.

För det andra anser jag att det är viktigt att man anslår resurser inom programmet för att integrera spridningsaspekten bättre inom forskningen. Om samhället ska få så många fördelar som möjligt när man skördar frukterna från EU:s forskning måste vi se till att forskningens resultat får betydelse för individer, myndigheter och industrin. En spridning av den högkvalitativa forskningen bidrar också till att legitimera samhällets investering i forskning och till att väcka unga människors intresse av att bli forskare. I detta sammanhang är det också viktigt att påpeka att programmet fokuserar på kvinnor inom forskningen och på att öka kvinnornas möjligheter att bli delaktiga i forskningsvärlden. Att kvinnor är underrepresenterade i detta sammanhang är väl dokumenterat, särskilt av kommissionens egna enheter för kvinnor och forskning. Därför måste vi både på gemenskapsnivå och på nationell nivå arbeta för att åstadkomma en situation där en forskarkarriär blir ett attraktivt alternativ för både kvinnor och män.

För det tredje anser jag att det är viktigt att forskningspersonal och chefer för forskningsinstitut inte bara har utbyte mellan partnerorganisationer i medlemsstaterna utan även att denna princip utsträcks till att omfatta partner i associerade länder och tredjeländer. EU:s ramprogram är öppna för ett antal partnerländer och i det sjunde ramprogrammet vill kommissionen få med dessa länder i större utsträckning än hittills. Partnerländernas deltagande i utbytet av forskningspersonal kommer definitivt att öka värdet av EU:s kunskapsutbyte.

  Cristina Gutiérrez-Cortines (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Inom EU:s forskning har gradvis mer utrymme ägnats åt frågor som har att göra med miljön, människorna och kulturen, varvid större vikt har lagts vid deras olika omständigheter, bevarande och överlevnad. Den uppmärksamhet som ägnas det historiska och kulturella arvet är ett exempel på detta. Jag vill tacka de ledamöter i kommissionen som har stött detta.

Samma sak bör sägas om att underhållnings- och multimedieindustrin, informationstekniken och samhällsvetenskapen finns med i programmet liksom nyheten att införa forskning som har att göra med underrättelseverksamhet och kampen mot terrorismen.

Jag är nöjd med de överenskommelser som har gjorts om stamcellsforskning. Vi har fastställt tydliga gränser när det gäller alla känsliga områden, och finansiering av mänsklig kloning, kloning eller skapande av embryon för forskning och förstörelse har förbjudits och för alla tider lagts under kontroll av regionala, nationella och internationella organ.

När jag talar med patienter och deras familjer blir jag rörd över deras förmåga att hysa hopp. De vet att det kanske inte är de som får glädje av resultaten, men de ser en uppgift i att försvara denna strimma av hopp för nya patienter. Jag tänker sannerligen inte ta det hoppet ifrån dem.

Forskning har alltid varit ett framträdande drag i europeisk kultur enligt den store europeiske forskaren Steiner. Kreativitet och forskning är olika sidor av vår identitet.

  Eluned Morgan (PSE). – (EN) Herr talman! Jag vill bara säga hur förtjust jag är över att vi har nått en överenskommelse om detta. Forskningen är livsviktig för EU:s konkurrenskraft. När man ser de ekonomiska jättarna växa i Kina och Indien och hur många dataforskare som produceras i den delen av världen vet man att man står inför en utmaning.

Kommissionen tillstod detta i den ursprungliga presentationen av finansieringen de sökte för det här programmet. Det måste nämnas att rådets svar var en enorm besvikelse, vilket inte var första gången under Luxemburgs ordförandeskap. Tack och lov kom britterna till undsättning och ökade den summa pengar som avsattes för forskningsbudgeten. Vi måste ge Tony Blair ett erkännande för hans roll i detta.

Men vi måste också inse att det ändå inte är tillräckligt: 50 miljarder euro är inte tillräckligt för ett sjuårsprogram för 27 länder. Det är inte ett seriöst förslag. Medlemsstaterna måste åtminstone arbeta mer konstruktivt tillsammans för att bygga upp den kapaciteten, för den är avgörande. Jag hänvisar till vad Claude Turmes sa tidigare. Om man tar energin som exempel, är det livsviktigt att se över saker som de tekniska programmen och nollutsläppsprogrammet. Det är den sorts saker som kommer att ha betydelse för klimatförändringarna. Om vi inte avsätter sådana summor och betonar denna koppling mellan forskningen, staten och den privata sektorn kommer det inte att finnas något hopp om att ta itu med dessa frågor. Det bästa vore om vi utvecklade de här sakerna inom EU för att kunna föra dem vidare till områden som Kina och verkligen kunna göra något av betydelse.

Slutligen, när det gäller kapacitet, är det nödvändigt att regionerna i gemenskapens fattigare områden kommer ikapp, vilket betyder att det är nödvändigt att utveckla kapacitetsaspekten i programmet vidare.

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Forskning kan inte genomföras utan människor och därför blir forskaryrket allt viktigare. Av den anledningen stöder vi skapandet av ett genuint europeiskt forskningsområde. Detta bör åtföljas av ett erkännande av forskaryrket som en särskild yrkeskategori, för vi behöver forskare, vi behöver utbilda goda forskare, vi behöver behålla våra forskare och ta tillbaka de som har lämnat Europa och vi behöver även bjuda in forskare från andra länder som vill komma till oss.

I detta syfte måste vi förenkla de förfaranden som gäller för tillgång till Marie Curie-stipendierna. Vi måste uppmuntra ett sätt att se på forskningen som är fastare knutet till Lissabonmålen, särskilt genom att främja banden mellan universiteten och företagen. Vi måste även undersöka bidragens effektivitet och användningen av allmänna medel och även främja jämställdheten mellan kvinnor och män. Slutligen måste vi utforma skyddet för de immateriella rättigheterna, inte bara när det gäller forskningsresultaten utan även i fråga om varje enskild forskares immateriella rättigheter.

Avslutningsvis väntar vi oss att Europeiska kommissionen ska ge oss så fullständiga upplysningar som möjligt om kontrollen av detta program.

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Herr talman! Eftersom forskningsprogrammet har en nyckelroll i Lissabonstrategin måste vi välkomna att mer medel blir tillgängliga. Det är bara olyckligt att det inte är tillräckligt, inte på långa vägar. Det är viktigt att en hel del pengar reserveras för forskning om hälsa och energi, eftersom behovet av nyskapande forskning på dessa områden är oerhört stort. Två miljarder har avsatts för energi, av vilka åtminstone hälften har öronmärkts för hållbar och effektiv energi. Det finns lovande idéer som motiverar att ytterligare forskning projekteras och det är viktigt för medlemsstaterna att arbeta tillsammans mycket mer på detta område.

På hälsoområdet är det viktigt att rikta vår uppmärksamhet mot de försummade sjukdomarna och antibiotikaresistens. Eftersom Världsaidsdagen infaller denna vecka är tidpunkten nu så god som någon att bestämma sig för mer medel till forskning på hälsoområdet. Det är också välkommet att 15 procent av forskningsmedlen reserveras för små och medelstora företag. Men för att detta ska förverkligas är det naturligtvis nödvändigt att drastiskt skära ned på byråkratin vid planeringen av forskningsprogrammen. Till dags dato har de små och medelstora företagens deltagande varit begränsat eftersom det varit omöjligt för dem att ta sig igenom all pappersexercis. Vi får hoppas att detta nu kan ändras.

Herr kommissionsledamot! Jag vill avsluta med att fästa er uppmärksamhet på följande: Forskning på fiskeriområdet är av ofantlig betydelse för att skydda fiskbestånden och hindra överfiske. Tyvärr har frågan om fisket inte behandlats separat i sjunde ramprogrammet. Vilka garantier kan ni lämna om att tillräckligt med tid och tillräckliga medel kommer att investeras i detta viktiga forskningsarbete?

  Lambert van Nistelrooij (PPE-DE). – (NL) Herr talman, fru minister, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Detta sjunde ramprogram är verkligen en milstolpe om vi betraktar budgeten och politiken i dess helhet.

Som skuggföredragande för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har jag lagt märke till att vi när det gäller kapacitet har lyckats få extra anslag och utökad ram för att sprida strukturfonderna till forskningens infrastruktur på regional nivå. Tack vare Jerzy Buzek, Vittorio Prodi, kommissionsledamot Danuta Hübner och utskottet för regional utveckling har budgeten på detta sätt ökat med många miljarder. Detta behöver inte göras på EU-nivå och tillsammans med Europeiska investeringsbankens finansieringsfacilitet med riskdelning kan avsevärda investeringar göras.

I den färdplan för forskningen och forskningens infrastruktur som nyligen offentliggjordes stakas riktningen för detta ut. Jag kan se tecken som vittnar om gemensamma investeringar, högteknologiska universitet och öppet nyskapande över hela Europa. Inför en mördande global konkurrens måste vi eftersträva en tydligare fokusering, mer substans och ett bättre samband mellan forskning och infrastruktur. Sammanfattningsvis kan vi på det sättet få forskningscentrum för nanoteknik, mikroelektronik, hälsovård och så vidare. Vi förordar inte kompetensflykt utan kompetensinflöde.

  Jan Březina (PPE-DE). – (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka Jerzy Buzek för hans betänkande och ändringsförslag till sjunde ramprogrammet och samtidigt tacka andra parlamentsledamöter för deras arbete med de särskilda programmen, särskilt det särskilda programmet för direkta åtgärder av Gemensamma forskningscentret, där jag är skuggföredragande.

Vid en tidpunkt när 25 procent av alla EU-lagar rör tekniska eller vetenskapliga ämnen har Gemensamma forskningscentret en viktig roll att spela. Som en del av kommissionen är det denna institutions ansvar att sammanställa lagstiftningsförslagens vetenskapliga bakgrund. Därför är det mycket viktigt att se till att forskningen är av hög kvalitet och finansieras på rätt sätt. Jag anser också att ändringen av bestämmelserna för deltagande i sjunde ramprogrammet har visat sig lyckade eftersom den har gjort att de gällande bestämmelserna har förenklats, särskilt när det gäller den forskning som bedrivs vid universiteten. Jag hoppas att detta sätt att bryta ned organisatoriska hinder kommer att leda till ett bättre utnyttjande av vår potential för vetenskap och forskning inom EU.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) Jag vill nämna Euratoms program. EU kommer också under de kommande åren att ge finansiellt stöd till forskning på områdena för kärnklyvning och strålskydd. Den främsta nyheten i programmet är emellertid den avsevärt högre grad av finansiering som har gjorts tillgänglig för forskningsaktiviteter inom området för kärnfusion. Byggandet av världens största försöksreaktor för kärnfusion, som inte bara är ett EU-projekt utan ett globalt projekt, väntas påbörjas inom kort. Detta är ett ambitiöst program som motsvarar EU:s mål på energiområdet på kort, medellång och lång sikt.

Jag hoppas att parlamentet kommer att stödja det förslag som utskottet för industrifrågor, forskning och energi har lagt fram och avvisa de nya ändringsförslag som tillkommit under plenarsessionen. Sammanfattningsvis har vi kommit fram till en överenskommelse om att effektiviteten i den ekonomiska organisationen bör förbättras och att regelbundna rapporter om programmets genomförande bör lämnas till EU:s institutioner. Vi har betecknat kärnenergin som en av de viktiga resurserna för en pålitlig och hållbar energitillgång inom EU. Vi har betonat vikten av att garantera tillräckliga mänskliga resurser och att förse människorna med tillräcklig och korrekt information om den fredliga användningen av kärnenergi. Jag är nöjd med innehållet men inte med nivån på de ekonomiska resurserna.

Nu vill jag tacka alla för deras medverkan vid programmets tillkomst.

  Ján Hudacký (PPE-DE). – (SK) Jag vill uttrycka min uppskattning över att utskottet för industrifrågor, forskning och energi från första början har försökt anta tydliga bestämmelser för deltagande i det sjunde ramprogrammet med så stor öppenhet som möjligt. Vi har intagit en liknande ansvarsfull hållning och utarbetat enklast möjliga administrativa förfaringssätt med särskild tanke på de små företag som deltar i FP7. De flesta av de principer som ligger till grund för bestämmelserna för deltagande i Euratom är identiska med de allmänna bestämmelser som kan tillämpas på sjunde ramprogrammet. Med tanke på tidsbegränsningarna kommer jag inte att uppehålla mig vid de överenskommelser som redan har slutits. Euratoms bestämmelser för deltagande i det sjunde ramprogrammet har emellertid sina egna specifika drag, särskilt för forskning om kontrollerad termonukleär fusion. Jag uppskattar att vi även för detta program har nått en överenskommelse och antagit flera specifika ändringsförslag som kommer att bidra till att ITER-projektet kan genomföras mer effektivt och till att ett antal andra initiativ som Europeiska fusionssamarbetet (EFDA) prioriterar kan finansieras.

  Jan Christian Ehler (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Om jag får säga något kort med adress Eluned Morgan skulle vi naturligtvis vara förtjusta om Tony Blair inte bara kämpade utan även betalade räkningen. Jag anser, herr kommissionsledamot, att parlamentet har spelat över bollen till er och vi hoppas nu att ni ska kunna göra något med den. Alldeles bortsett från själva forskningsprogrammet kommer vi även att tvingas handskas med problemet att sammansvetsa det med skyddet av kritisk infrastruktur (CIP) och finansieringsinstrumenten. Vi i parlamentet har gjort något som rådet hade lovat oss extra finansiellt stöd för och vi har gjort det med hjälp av pengar från programmet, vilket inte var lätt för oss att göra. Vi gjorde det emellertid, eftersom vi anser att det är rätt som ett led i en övergripande strategi.

Vi måste säga rakt ut att vi nu använder pengar från forskningsprogrammet för att betala finansieringen av innovationer och att vi anser att detta är vår plikt. Parlamentet är fortfarande skyldigt att hålla ett öga på riskdelningsfaciliteten. Vi backar med andra ord inte ur, vi kommer att fortsätta att stödja er, men – och jag måste säga detta klart och tydligt, eftersom det var en så stor sak för oss att göra detta – vi måste fortsätta att bevaka denna fråga. Det är alltså en stor framgång, men det är ni som har den verkligt stora uppgiften att få allt på plats.

  Etelka Barsi-Pataky (PPE-DE). – (HU) Herr talman! Man kan bara välkomna att EG:s ramprogram för forskning har motsvarat sina mål och att överenskommelserna har slutits planenligt. Jag ser viktiga garantier som gör att vi kommer att kunna behålla och motivera våra forskare. Många av våra förslag syftade till att göra ett deltagande lättare och att skapa större öppenhet. Genom att använda strikta utvärderingsförfaranden och försäkra oss om att informationen blir tillgänglig på bred front kan vi vidga kretsen av dem som har möjlighet att delta i dessa EU-projekt. Jag beklagar emellertid att rådet och kommissionen låste fast sig och vägrade garantera att icke återbetalningpliktig moms skulle kunna räknas som en fonderad utgift trots att revisionsrätten hade stött vårt förslag och vår motivering. Mekanismen för frivillig schablonmässig finansiering, som av allt att döma kommer att bli en framgång, kommer emellertid att öppna ytterligare möjligheter för våra universitet och forskningsinstitut och på längre sikt garantera deras hållbara deltagande på bred front. Bestämmelserna för deltagande har således genomgått en positiv förändring, vilket är mycket tillfredsställande och ger goda möjligheter för forskare i de nya medlemsstaterna.

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill inleda med att gratulera kommissionens ledamot och kommissionen. Att öka budgeten med 63 procent i förhållande till det sjätte programmet är en enorm prestation och detta visar att Lissabonagendan som vi utgick ifrån är det rätta. Den fick parlamentets och rådets fulla stöd. Nu har vi ägnat många år åt att förbättra den. De kompromisser vi har uppnått är till stor del avgörande för att uppmuntra till skapandet av arbetstillfällen och tillväxt. I dag tänker jag redan på det åttonde programmet. Efter att ha åstadkommit en ökning på 63 procent den här gången hoppas jag att vi kommer att åstadkomma en jämförbar ökning för det åttonde programmet.

Vad som är mycket viktigare är emellertid att det tekniska arbetet precis har avslutats och att det verkliga arbetet nu tar sin början. År 2009 är det val till Europaparlamentet igen och vi får en ny kommission. Innan dess har vi fortfarande tid att sälja våra framgångar. Jag ber er att tillsammans med kommissionsledamot Margot Wallström och kommissionens ordförande sätta er ned för att utforma det bästa sättet att föra ut budskapet till de berörda parter för vilka vi har tagit fram programmet – universiteten, fabrikerna, varje bransch och sektor – och säga att vad vi har gjort med detta program har vi gjort för EU:s framtid och att nya produkter och tjänster kommer att göra det möjligt för oss att stå pall i den globala konkurrensen.

Eftersom vi lägger ut över 50 miljarder euro på produktpolitik ber jag om att vi kommer överens om en budget för marknadsföring och PR så att den förenkling som har åstadkommits, detta gigantiska arbete som vi har utfört för EU, även kommer till medborgarnas kännedom.

  Janez Potočnik, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! I denna sena timme vill jag på EU:s alla forskares vägnar börja med att tacka parlamentet för ert uttalade stöd under den här tretimmarsdebatten.

Många av er nämnde finansieringen. Tyvärr har vi förlorat vadet, för siffran sju skulle ge en väldig tur – sju år, det sjunde programmet, 70 miljarder euro. Hur som helst kan vi ändå vara stolta över vad vi har uppnått, för det är en rejäl ökning.

Jag betvivlar inte att programmet kommer att antas i morgon. Då kan vi fortsätta med vårt arbete för framtiden. För det första, när det gäller fiske, vill jag bara tillägga att vi nu har Tema 2, kallat ”livsmedel, jordbruk, fiske samt bioteknik”. Det var den sista ändringen som gjorde vid den sista debatten, så det har lagts till.

Jag vill rikta er uppmärksamhet på flera viktiga saker som ingår i vad vi har uppnått. I framtiden måste vi alla ta hänsyn till hur Europeiska forskningsrådet utvecklas. Det är viktigt för EU. Det är ett stort genombrott att vi för första gången kan föra samman olika källor på EU-nivå, nå kvalitet utan politisk inblandning, även min. Det är en viktig förändring i tankesättet, vilket jag hoppas ska vara en källa för framtida beslut i samband med det europeiska forskningsområdet. Vi har europeiska teknikprogram som sträcker sig långt bortom ramprogrammet, och de har mycket större potential. Vi talar om offentlig-privata partnerskap inom gemensamma tekniska initiativ, vilket kommer att bli en känslig men lönande övning i framtiden. Vi måste även kontrollera dessa partnerskap noga. Vi måste hantera en finansieringsfacilitet med riskdelning, som ni nämnde, och jag är fullt medveten om att ni förväntar er förenklade tillvägagångssätt, vilket inte kommer att bli enkelt att genomföra. Jag jobbar för att göra det, men jag hoppas innerligt att jag kommer att få stöd från alla som kan hjälpa till.

Tyvärr har jag lärt mig att det ibland är omöjligt att tillgodose alla förväntningar. Om man å ena sidan har privata behov som vill ha snabba lösningar och å andra sidan offentliga pengar, så kan man inte komma fullständigt överens. Vi ska göra vårt allra bästa och vi ska försöka, men jag vill bara säga att på vissa områden är det helt enkelt logiken i arbetet som inte passar hundraprocentigt.

Det ramprogram som vi lägger fram är en stor framgång. Men ramprogrammet är bara grunden som vi måste fortsätta att bygga på. Vi måste gå vidare därifrån. Det är därför jag vill inleda en debatt om det europeiska forskningsområdet på en gång. Det finns tre huvudsakliga anledningar till det. För det första inleddes området samma år som Lissabonagendan. Det kan vara en tillfällighet, men jag tror inte det, för det europeiska forskningsområdet utgör huvuddelen av tanken från Lissabon.

För det andra kommer vi att ge oss in på en ny debatt om en ny budgetram 2009. Det kommer att bli mer än en debatt om en ny budgetram. Det kommer att bli en debatt om hur framtidens EU ska se ut. Vi bör gå in i den debatten med starka resurser, och bara om vi verkligen har en debatt om det europeiska forskningsområdet bakom oss kommer vi att vara tillräckligt starka för att tydligt visa att alla signaler som jag har fått här i dag är de rätta. Dessutom kommer de andra att förstå dem.

För det tredje, när vi talar om konstitutionella, institutionella förändringar måste vi vara närvarande vid den debatten. Den här debatten kommer snart att vakna till liv, och i det avseendet är det även viktigt hur det europeiska forskningsområdet och det europeiska forskningssamarbetet kommer att behandlas i framtiden. De anledningarna är goda nog när vi har att göra med internationellt samarbete, finansiering, infrastrukturfaciliteter och många frågor som rör vad vi har gjort hittills och hur vi kan förbättra dessa frågor i framtiden.

När vi talar om de berömda 3 procenten som vi alla tänker på måste vi förstå att vi står inför två större utmaningar. Den ena utmaningen kommer från de utvecklade länderna. Här ligger vi efter med den årliga finansieringen för vetenskap och forskning. När vi talar om utvecklingsländerna är det inte pengar som är problemet, utan hastigheten, för det går framåt väldigt snabbt. Det är dessa två utmaningar som vi måste bemöta. När vi talar om 3 procent måste vi förstå att det rör sig om två delar: offentlig finansiering och privat finansiering. Eftersom vi kan fatta beslut direkt är det på ett sätt enklare att hantera den offentliga finansieringen. Men det är inte alltid så enkelt att få fram de siffror som vi inom sjunde ramprogrammet skulle vilja få fram, men det är ändå under direkt politisk kontroll. Men när vi talar om privat finansiering, vilket normalt sett består av två tredjedelar under normala förhållanden, har vi ingen direkt kontroll. Här kan vi antingen gå in genom direkta handlingar som är tydligt kopplade till finansiering, som statligt stöd, skatteincitament, immateriella rättigheter, lagar, standardiseringar, ledande marknadsinitiativ, offentliga upphandlingar, riskkapital och så vidare. Men om vi ska vara ärliga så måste vi ta hänsyn till sådant som är kopplat till konkurrenskraft och den inre marknaden.

När det gäller högre utbildning så är detta och universiteten i EU egentligen drivkraften bakom allt, om vi inte gör snabba framsteg. De är drivkraften bakom arbetsmarknaden och den ekonomiska marknaden, och slutligen sammanhanget mellan den makroekonomiska politik och den strukturella politik som måste finnas. Så när vi talar om dessa frågor är de frågor som rör alla regeringar, hela kommissionen och hela parlamentet. Vi kan inte lösa dem ensamma. Det är därför vi alltid måste se sammanhanget och det är därför det är just denna debatt som vi måste ta oss an i framtiden.

Vi måste bygga vidare på det positiva klimat som jag tycker att vi har i EU. Nu ägnar vi tydlig politisk uppmärksamhet åt kunskap, forskning och utveckling, men det viktiga är inte att vi uppmärksammar dessa frågor, utan att vi fortsätter att uppmärksamma dem. Varför? Därför att det bara är med en ständig strategisk uppmärksamhet under ett antal år som vi verkligen kan räkna med verkliga förändringar i EU.

Det är sant att det nästan är midnatt, men om vi samarbetar är det säkert inte för sent.

(Applåder)

  Talmannen. – Det är ovanligt herr kommissionsledamot, att det fortfarande sitter så många ledamöter i kammaren vid midnatt. Det är ett tecken på hur viktig denna debatt som nu har pågått i nästan tre timmar är.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gábor Harangozó (PSE). – (EN) Det sjunde ramprogrammet är inte bara ytterligare ett ramprogram, så som det har utformats till innehåll, organisation, genomförandeformer och förvaltningsverktyg är det ett centralt bidrag till den återupplivade Lissabonstrategin genom att det lägger tonvikten på innovation och kunskaper för tillväxt och sysselsättning.

Målet är att på ett effektivt sätt föra forskningen och samhället närmare varandra genom att föra fram och stödja nya, innovativa idéer med hjälp av sjunde ramprogrammet via utökat gränsöverskridande samarbete. Det måste erkännas att det faktiskt finns ett genuint europeiskt mervärde i att föra samman universitet, forskningscenter och kluster, näringslivet, små och medelstora företag och andra juridiska personer för samarbete och deltagande i forskningsprojekt kring avgränsade prioriteringar inom en unik förvaltningsram på flerårsbasis.

Det sjunde ramprogrammet måste naturligtvis genomföras i synergi med andra gemenskapsåtgärder, såsom sammanhållningspolitiken och strukturfonderna, som i viss mån stödjer forskning och utveckling. Genomförandet av det sjunde ramprogrammet kommer att få stort inflytande på målen för andra gemenskapsåtgärder som tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Det kommer att säkerställa att kunskap, kapacitet och innovativ teknik blir kända, spridda, införlivade och utnyttjade av företag i hela unionen.

  James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Jag tror fullt och fast på de resultat som vetenskapen kan ge oss genom icke-embryonal stamcellsforskning. Denna forskning behöver stöd. Vi måste garantera resultat. Somatiska stamcellsterapier, det vill säga då stamceller används som hämtats från människor efter födseln eller från navelsträngen och moderkakan, befinner sig vid en avgörande punkt. Avancerade försök på försökspersoner visar lovande resultat. Dessa framsteg görs inom en lång rad sjukdomar, bland andra hjärt- och lungsjukdomar, diabetes, blindhet orsakad av skador på hornhinnan, benskörhet, cystisk fibros, slaganfall, Parkinsons sjukdom och multipel skleros.

Därför är jag övertygad om att det ligger i de människors intresse som vi företräder att garantera prioriterad finansiering och att ge starkare incitament till forskare som inom en överskådlig framtid kan hitta botemedel mot sjukdomar genom användning av vuxna stamceller.

Dessutom är jag övertygad om att det borde göras en periodisk översyn av medlen för forskning som kan eller som kanske inte kan ge resultat.

  Lydia Schenardi (NI). – (FR) Det sjunde ramprogrammet för forskning är tänkt att vara utformat som ett verktyg att användas i en samlad forskningspolitik som ska vara förenklad och mer tillgänglig för små och medelstora företag och som framför allt ska stärka förbindelserna mellan forskning och industri. Det lever nästan upp till detta mål.

Saken är den att farhågor och frågetecken kvarstår, särskilt när det gäller små och medelstora företags deltagande där tillträdeskostnaden för deltagare och tillgång till den riskspridande finansieringsmekanismen fortfarande innebär problem. Detta gäller också konsekvens och avsaknaden av sammanblandning med andra gemenskapsåtgärder för kunskapsspridning där kvalitet och respekt för immateriell rätt är viktiga frågor samt när det gäller medlemsstaternas roll i styrningen av programmet. Att programmet löper över sju år tycks också dåligt anpassat till arbetet med att uppnå forskningsmål som är benägna att ändras snabbt trots förbestämda faser och utvärderingar.

Vi beklagar också att forskning på stamceller från embryon inte har förbjudits och att parlamentet liksom rådet och kommissionen har inskränkt sig till definitioner och begränsningar på området.

Emellertid är det sant att just forskningen som föremål för en politik som grundar sig på en strävan att nå högsta möjliga nivå är ett av de få områden där EU verkligen kan ge bättre resultat än vad nationell verksamhet kan åstadkomma.