Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 29 november 2006 - Bryssel

20. Patienters rättigheter inom Europeiska unionen (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om patienträttigheter i EU.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Frågan om högkvalitativa hälso- och sjukvårdstjänster är av stor betydelse för alla medborgare i Europa. Dessutom är rätten till hälso- och sjukvård en grundläggande rättighet som erkänns i Europeiska unionens stadga.

Likväl är hälso- och sjukvårdstjänster i första hand en nationell angelägenhet. Men det råder allmän enighet om att det finns ett klart mervärde i ett samarbete om hälso- och sjukvårdstjänster på EU-nivå. Kommissionen har tillsammans med medlemsstaterna genomfört en kartläggning av gemensamma principer och inslag inom hälso- och sjukvården i Europeiska unionen. Särskild uppmärksamhet ägnades åt patienträttigheter.

Enligt våra preliminära resultat finns det faktiskt gemensamma inslag i patienträttigheterna inom olika hälso- och sjukvårdssystem i EU. Bland dessa ingår att ge adekvat hälso- och sjukvård inom rimlig tid, tillräcklig information till patienter om olika behandlingsalternativ, respekt för att hälso- och sjukvårdsuppgifter är konfidentiella och kompensation för skador av brister i hälso- och sjukvården. Men de mekanismer som finns i olika medlemsstater för att förverkliga dessa principer skiftar i praktiken avsevärt. De sträcker sig från lagar om patienträttigheter till icke bindande stadgar, rättsliga skyldigheter för hälso- och sjukvårdspersonal, patientombudsmän etc. Dessutom tar dessa mekanismer inte tillräcklig hänsyn till förhållandet för patienter till eller från andra medlemsstater. Detta är ett särskilt område där gemensamma hälso- och sjukvårdstjänster kan bidra till att förbättra situationen.

Som parlamentet känner till har vi nyligen inlett ett allmänt samråd om gemenskapsåtgärder för hälso- och sjukvårdstjänster. Detta allmänna samråd inriktar sig uttryckligen på frågor som har ett direkt samband med patienträttigheter. Beroende på resultatet av detta samråd kan frågor som avser patienträttigheter tas upp genom förslag till gemenskapsinitiativ under 2007 samtidigt som subsidiaritetsprincipen naturligtvis respekteras. Om detta blir ett lagstiftningsförslag eller snarare utformas som en stadga om patienträttigheter beror, som jag sa, på resultaten av samrådet. Jag ser fram mot att lyssna på ledamöternas synpunkter i dagens debatt.

  John Bowis, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Kommissionsledamoten ska inte behöva lyssna länge på oss, men det finns helt kort tre rättigheter: rätten till behandling, rätten till human och effektiv behandling och rätten att få vara delaktig i beslut om ens behandling. Jag ser fram mot att få se kommissionsledamotens förslag läggas fram mycket snart, särskilt när det gäller psykisk hälsa.

Rätten till säker behandling och vård, det faktum att 10 procent av sjukhusvistelserna leder till medicinska misstag, att vi har svårbehandlade sjukhusbakterier som MRSA och Clostridium och att vi har för många injektionsskador: allt detta handlar om patientsäkerhet. Det är en rättighet som alla patienter borde ha.

När det gäller rätten till säker patientrörlighet har kommissionsledamoten sagt att han kommer att lägga fram förslag på det området, vilka vi ser fram mot att få. Till de rättigheter som han kommer att ta med hör, det är jag säker på, rätten till ordentliga kontroller av hälso- och sjukvårdspersonal och av de inrättningar, sjukhus och kliniker som människor kan tänkas uppsöka.

  Anne Ferreira, för PSE-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! EG-domstolen får allt oftare in förfrågningar om att avgöra tvister om rättigheter för patienter som får behandling i en medlemsstat annan än deras egen. Den rättspraxis detta ger upphov till kan komma att ersätta de demokratiska beslut som våra institutioner borde fatta i frågan. Därför välkomnar jag kommissionsledamotens initiativ. Min farhåga är emellertid att de rättigheter som fastställs i de förslag ni kan lägga fram för oss inte kommer att tillämpas i praktiken på grund av brist på tillräckliga ramar i medlemsstaterna.

Därför ska jag ställa några frågor till er. Hur avser ni att i praktiken förverkliga den universella rätt till sjukvård som ni hänvisade till och lika tillgång inom EU, mot bakgrund av de välkända stora skillnaderna mellan hälsonivåerna och mellan sjukvårdsstrukturerna i de enskilda medlemsstaterna? Nyligen gjorde vi en översikt över situation för bröstcancer och nådde tyvärr den gemensamma slutsatsen att de rekommendationer som utfärdats av EU om förebyggande vård inte har följts i några medlemsstater till de berörda patienternas nackdel. När det gäller fetma påpekade ni själv för några dagar sedan att självreglering inte fungerar och att EU ska lagstifta. Det finns också förslag från parlamentsledamöter om psykisk hälsa och möjligheten att lagstifta på området.

Anser ni inte att EU borde visa vägen i dag i hälsofrågor? EU måste visa högre ambitioner och framför allt höja den generella kvaliteten på hälso- och sjukvård, men naturligtvis utan att försumma de parallella frågorna, eftersom vi alla är väl medvetna om de negativa effekter dåliga levnadsvillkor kan ha på människors hälsa.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vi är verkligen förtjusta över att denna viktiga debatt äger rum så snart efter det att en fråga om patienträttigheter lagts fram av flera ledamöter i ALDE-gruppen, en fråga som initierades av dr. Parvanova, en bulgarisk observatör. Vi är också mycket tacksamma mot kommissionsledamot Markos Kyprianou för det äkta intresse och engagemang som han har visat genom att snabbt och effektivt ta itu med frågan om patienträttigheter i EU.

När det gäller det uttalande från kommissionen som är föremål för denna debatt är vi av den uppfattningen att det bör täcka områden som erkännandet av att jämförbara standarder för hälso- och sjukvård och ett gemensamt paket med patienträttigheter bör diskuteras på EU-nivå för att erhålla den inre marknadens mervärde i hälso- och sjukvårdsfrågor och för att göra det möjligt för patienter att bli medvetna om och utöva sina rättigheter fullt ut.

Dessutom har vi alltid ansett att kommissionen i diskussionerna om patienträttigheter i Europa borde ta hänsyn till det arbete som tidigare utförts av det civila samhällets organisationer i fråga om ett förslag till en Europeisk stadga om patienträttigheter.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag vill tacka er för att vi får tillfälle att diskutera denna fråga. I EU är själva begreppet “patienträttigheter” rent teoretiskt eftersom det finns en stor rättslig osäkerhet på området. När det gäller gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård har patienternas rättigheter endast utformats genom avgöranden från EG-domstolen och bara sedan 1998 då EG-domstolen kom med ett avgörande i fallet Kohll kontra Decker. Vi kan inte förvänta oss att allmänheten ska känna till att EG-domstolen den 16 maj 2006 kom med ett avgörande i fallet med Yvonne Watts där man tydligt fastslog att när väntetiderna är alltför långa och patientens liv är i fara så har patienten rätt att få behandling utomlands och att få ersättning för kostnader i samband med behandlingen i hemlandet. Den genomsnittlige medborgaren känner ofta inte till sådana avgöranden. Vi behöver lagstiftning som är bindande för medlemsstaterna och som ger patienterna information om allt de behöver känna till om hur man gör för att hitta en specialistläkare utomlands och om detaljerna i förfarandet för att få ersättning för hälso- och sjukvårdskostnader. Det direktiv om hälso- och sjukvårdstjänster som det hänvisas till i kommissionens meddelande kan inge visst hopp, även om det fortfarande är för tidigt att tala om när direktivet kan komma att antas. Jag vill påpeka att allmänheten kan lämna in kommentarer till meddelandet fram till den 31 januari 2007. Samtidigt varierar kvaliteten på hälso- och sjukvården och tillgängligheten för de senaste teknikerna och teorierna medlemsstaterna emellan. Vi måste erbjuda patienter möjligheten att välja var de vill få behandling eftersom orimligt långa väntelistor kan göra så att människor väntar till de dör.

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag vill tacka kommissionsledamoten för denna debatt och även Antonyia Parvanova som möjliggjorde debatten med sin fråga.

Herr kommissionsledamot! Ni har inlett ett offentligt samråd om frågorna i samband med patientrörlighet. Detta är det perfekta sättet att reda ut frågor som dessa: Vilka hål finns det i lagstiftningen för en inre marknad för hälso- och sjukvårdstjänster som i själva verket inte alls är någon riktig inre marknad? Vilken form kan gemensamma standarder för patienträttigheter i EU få? Vad har patienter för tillgång till information, och inte bara information om rättigheter utan också om medicinering? För närvarande begränsas information av detta slag i EU som vi alla vet och detta utgör ett grundläggande hinder för god hälsa. Hur skulle sjukvårdsturismen organiseras när den genomförs på rätt sätt och vilka möjligheter till hjälp och produktivitet skulle det ge EU?

Vi måste tänka på EU som ett gemensamt område för hälso- och sjukvård. Det borde vara vår vision. Kanske kan det offentliga samrådet vara ett första steg i rätt riktning.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka parlamentet för debatten. Vi har möjlighet att utbyta synpunkter vid olika tillfällen, och detta är en mycket viktig fråga.

Jag kommer att kunna ge mer detaljerade svar efter att det samrådsförfarande avslutats som just nu pågår, liksom jag redan nämnt. Men alla de frågor som John Bowis och andra kolleger nämnt – rätten till behandling, patientsäkerhet, patientrörlighet – ingår inte bara i detta samrådsförfarande utan även i andra initiativ. Som ni känner till har vi initiativ om patientsäkerhet eller till exempel om hanteringen av olikheter.

En del av debatten inom detta samrådförfarande kommer också att handla om frågan om kvalitet och standarder, och om vi bör införa normalnivåer för hälso- och sjukvård inom Europeiska unionen. Detta är en del av de frågor som vi kommer att diskutera. Detta hänger också samman med de allvarliga problemen med olikheter som finns i fråga om hälsa, inte bara mellan medlemsstaterna utan även inom medlemsstaterna. I viss mån kan patientrörlighet lösa en del av dessa problem, men det är inte alltid lösningen. Målet bör alltid vara att höja nivån och standarden så mycket som möjligt i medlemsstaterna. Vad vi än diskuterar bör vi alltid komma ihåg att patienter helst vill få behandling i sin hemtrakt, där deras familjer och vänner finns och där de kan språket.

När det gäller verktygen tror jag att vi kommer att använda alla tänkbara och tillgängliga instrument. Det är en komplicerad fråga som kräver ett övergripande tillvägagångssätt, och det kommer att bli ett paket med åtgärder, av vilka en del kommer att utgöras av lagstiftning, för när det gäller att skapa och erbjuda rättssäkerhet måste vi tillgripa lagstiftning.

Som jag har sagt är det en stor och komplicerad fråga som kommer att kräva ett stegvis förfarande, men jag är så optimistisk att jag hoppas att vi kommer att kunna presentera det första förslaget före nästa års slut. Det kommer bara att vara det första steget. Fler kommer att följa.

Slutligen kommer en viktig aspekt av detta förfarande att bestå i att ge patienterna information och rättigheter – information om behandling, läkemedel, möjligheter till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och om hur man väljer läkare. Allt detta är viktiga aspekter, för i annat fall kommer alla de andra rättigheterna inte att kunna utnyttjas, såvida vi inte har en informerad patient, och de kommer inte att gynna patienten. Detta är också en viktig del av vårt initiativ och våra ansträngningar.

Som jag har sagt är vi nu mitt uppe i samrådsförfarandet. Idag har vi haft vår första reflektionsprocess på ministernivå i just denna fråga. Vi kommer att fullfölja samrådsförfarandet till slutet av januari, och därefter kommer vi att kunna diskutera det mer ingående även med parlamentet. Jag ser också fram mot att få parlamentets synpunkter på denna fråga i samrådsförfarandet. Jag anser att detta bara är början på debatten och jag räknar med att kunna gå mer in på detaljer nästa år.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Jules Maaten (ALDE). – (NL) När det gäller patienträttigheter i EU måste parlamentet försöka behålla och stärka sin ledarroll. Det finns emellertid mycket kvar att göra på området för patientinformation. Den europeiske medborgaren har rätt att få bättre information. När allt kommer omkring är patientens rätt till information inskriven i den europeiska stadgan för sjukhuspatienters rättigheter.

Patienter måste få bättre information om möjliga läkemedel och andra behandlingar. Varför ska läkarna ha ensamrätt till denna information? Liberalerna vill att konsumenterna, om jag får kalla dem det, ska få mer information och det har skett stora förändringar på läkemedelsfronten på senare år.

Patienternas attityd har förändrats radikalt. Fler och fler patienter anser att de har rätt till mer information och fler och fler söker aktivt kunskap om sin sjukdom. Patienter vill axla en del av ansvaret för sin egen behandling. I många fall tar de kontakt med andra patienter som lider av samma sjukdom för att utbyta information. När medborgare har tillgång till all information gör de förmodligen andra val, vilket de har all rätt till.