Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 30 november 2006 - Bryssel

5. Funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006-2007

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Elizabeth Lynne, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen: den europeiska handlingsplanen 2006–2007 (2006/2105(INI)) (A6-0351/2006).

  Elizabeth Lynne (ALDE) , föredragande. – (EN) Herr talman! Det gläder mig att ha fått tillfälle att vara parlamentets föredragande för handlingsplanen för funktionshindrade personers situation. Jag har haft ett nära samarbete med handikapporganisationer, kommissionen och parlamentsledamöter, och jag skulle vilja tacka skuggföredragandena så mycket för deras samarbete. Jag vill också tacka sekretariatet, och jag riktar ett särskilt tack till Europeiskt handikappforum. Jag har också rådfrågat 100 andra handikapporganisationer över hela Europeiska unionen. Jag hoppas verkligen att betänkandet speglar det faktum att det inte bara har utarbetats av mig utan av hela utskottet.

Jag välkomnar kommissionens meddelande, men jag anser att ett par av områdena skulle kunna stärkas. Det är nödvändigt, i synnerhet på sysselsättningsområdet, att först och främst genomföra befintlig lagstiftning, särskilt 2000 års direktiv om sysselsättning. Jag vet att kommissionen övervakar det noggrant.

Men det finns gråzoner som måste förtydligas, som exempelvis boende av god kvalitet och rimlig anpassning. Det är också nödvändigt att fackföreningarna informerar människor om deras rättigheter inom ramen för EU:s lagstiftning mot diskriminering. Vad vi än gör i fråga om sysselsättning är det dock inte till någon större nytta för funktionshindrade personer om byggnader och transportmedel inte är tillgängliga för dem. Det är anledningen till att ett av mina krav är vidare lagstiftning om bussar för stads- och långfärdstrafik, liknande den lagstiftning som finns för flygtrafik. Jag vet att kommissionen undersöker även detta.

Utbildning och fortbildning är också nyckeln till integration. Jag har alltid sagt att medlemsstaterna bör arbeta för att involvera barn i utbildning i stort där detta är möjligt, men att samtidigt inse att en del barn kanske inte trivs i den atmosfären, särskilt inte om de inte får något ordentligt stöd. Barns behov måste komma först.

Vi måste också ta itu med tillgången till informationsteknik. Det innebär tillgängliga webbplatser. För närvarande är 80 procent av de offentliga webbplatserna inte tillgängliga, och vi måste se till att alla dokument finns i tillgängliga format, i synnerhet kommissionens och EU:s dokument.

Vi måste också se till att funktionshindrade barn och vuxna har möjlighet att utöva idrott. Ett av de viktigaste områdena är dock avinstitutionaliseringen för funktionshindrade personer, men den kräver en tillräcklig nivå i fråga om de samhällsbaserade kvalitativa tjänsterna. Vi måste också se till att stämpeln på personer med mentala hälsoproblem försvinner.

När vi talar om funktionshinder måste vi komma ihåg att vi talar om alla slags funktionshinder: personer med rörelsehinder, nedsatt hörsel, nedsatt syn, psykisk ohälsa, inlärningsstörningar, kroniska sjukdomar och andra dolda funktionshinder. Det är anledningen till att jag efterlyser en definition av begreppet funktionshinder i betänkandet. Jag välkomnar EG-domstolens avgörande av den 11 juli, men vi måste få detta till stånd.

En annan milstolpe var avtalet tidigare i år om FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter, som jag var parlamentets föredragande för. Nu måste vi dock driva frågan om ett snabbt undertecknande och en snabb ratificering av konventionen.

Vi måste också fortsätta driva frågan om ett särskilt handikappdirektiv inom ramen för artikel 13 för att förbjuda diskriminering på området för tillgång till varor och tjänster. Jag ber inte om ursäkt för att jag upprepar detta, och jag har återigen efterlyst det i mitt betänkande.

Det finns ingen anledning att komma med tomma ord när det gäller funktionshindrade personers rättigheter. Vi måste fortsätta kampen för lika behandling av alla EU-medborgare, funktionshindrade eller inte.

  Vladimír Špidla , ledamot av kommissionen. – (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka parlamentet och i synnerhet föredraganden, Elizabeth Lynne, för att denna viktiga fråga har placerats på föredragningslistan för dagens plenarsammanträde. Det gläder mig att parlamentets och kommissionens åsikter i frågan om funktionshinder är mycket lika. Jag vill särskilt tacka parlamentet för dess stöd i utvecklingen och genomförandet av den europeiska handlingsplanen för funktionshindrade personer.

Detta handlar inte bara om att ge funktionshindrade personer möjlighet att utöva sina rättigheter, rätten till mänsklig värdighet, till lika behandling, till oberoende och till fullständig social integration. Funktionshindrade personer måste få möjlighet att utveckla sina färdigheter, att delta i samhällslivet och att vara ekonomiskt aktiva. Kommissionens handlingsplan för lika möjligheter för funktionshindrade utgör en strategisk ram för fastställande av aktuella prioriteringar. Liksom betonas i Lynnebetänkandet påverkar gemenskapens politik och verksamhet situationen för funktionshindrade på många olika sätt. År 2003 rekommenderade därför rådet medlemsstaterna att de skulle följa handlingsplanen helt och fullt i utarbetandet av sin politik.

I slutet av 2005 närvarade jag vid ett möte om lika möjligheter för funktionshindrade, där den andra fasen inleddes av EU:s handlingsplan för funktionshindrade personer 2006–2007, som tas upp i Lynnebetänkandet.

Låt oss först titta på hur läget är för närvarande. De siffror som kommissionen har tillgång till talar sitt tydliga språk. Det finns 44,6 miljoner människor som är i arbetsför ålder – dvs. var sjätte EU-medborgare – som enligt egen bedömning har ett långsiktigt hälsoproblem eller ett funktionshinder. Sysselsättningsgraden bland funktionshindrade är inte högre än 40 procent, till skillnad från 64,2 procent bland personer utan funktionshinder. Sysselsättningsgraden är lägre än 50 procent till och med bland personer med funktionshinder som relativt sett är mindre allvarliga. Det har fastställts att 43,7 procent av de funktionshindrade personerna skulle kunna arbeta om de fick tillräcklig assistans. I kommissionens program för 2006–2007 försöker vi ta itu med den här situationen. Rent praktiskt måste det skapas resurser för att funktionshindrade ska få möjlighet att utöva sina rättigheter, att ha samma möjlighet att rösta som personer som inte har funktionshinder, att fatta beslut om sina egna liv, att delta i livets ekonomiska aktiviteter, att tillvarata möjligheterna i privatlivet och arbetslivet och att utföra sina uppgifter precis som alla andra medborgare.

Mot denna bakgrund har fyra prioriterade områden fastställts för 2006–2007. Vid sitt vårmöte 2006 prioriterade också rådet högre nivåer av sysselsättning och arbetsverksamhet för de funktionshindrade. Kärnpunkten i nästa års europeiska handlingsplan måste bli tillgång till tjänster av hög kvalitet till överkomliga priser för funktionshindrade. Funktionshindrades tillgång till materiella värden och tjänster är absolut avgörande för att säkerställa att de kan utöva sina medborgerliga rättigheter och för att garantera deras oberoende. Unionen måste bättre kunna analysera och identifiera utvecklingen av faktorer som påverkar funktionshindrades situation. Denna handlingsplan har redan gett positiva resultat. Den första EU-lagstiftning som särskilt rör de funktionshindrade har antagits. Föredraganden har nämnt denna förordning om rättigheter och skyldigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder. I lagstiftning som rör de nya strukturfonderna garanteras funktionshindrades rätt att tillgå projekt som finansieras av gemenskapen, och det fastställs att principen om allmän tillgång måste upprätthållas på alla stadier inom fondens verksamhet.

Antagandet av FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter är en händelse av historisk betydelse. Europeiska gemenskapen har för första gången i historien undertecknat konventionen. I och med denna konvention har de grundläggande principerna i EU:s strategi för funktionshindrade – nämligen frihet från diskriminering, lika möjligheter och aktiva åtgärder som syftar till social integration – fått en stabil grund.

  Gyula Hegyi (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för kultur och utbildning. – (EN) Jag kommer att tala om den här frågan, eftersom vår ordförande, Nikolaos Sifunakis, har andra uppdrag i dag. Vi och alla andra medlemmar i PSE:s arbetsgrupp i utskottet för kultur och utbildning är dock överens om frågans stora betydelse.

År 2007 kommer att vara Europeiska året för lika möjligheter för alla, och som en del av det måste vi uppmärksamma funktionshinder i utbildnings- och kulturprogrammen. Den nya digitala tekniken kan, särskilt när det gäller medier, ge funktionshindrade lika möjligheter. Vi måste använda dessa verktyg till förmån för funktionshindrade personer. Europeiska unionen har betydelsefulla, fleråriga kulturprogram under perioden 2007–2013. Vår grupp vill öka deltagandet av personer med funktionshinder i arbetet med dessa program.

För några veckor sedan välkomnade jag en grupp besökare där några funktionshindrade personer ingick. Vi ledamöter av Europaparlamentet kan också agera på en personlig nivå. Våra möjligheter är kanske blygsamma, men vi kan bjuda in fler funktionshindrade besökare till parlamentet.

  Iles Braghetto, för PPE-DE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I den europeiska handlingsplanen 2006–2007 för funktionshindrade personer fastställs en strategi som grundas på principen om en icke-diskriminerande tillgång till varor och tjänster för alla EU:s medborgare. Detta är en kultur som inte längre förknippas med idén om passiva förmåner utan med målsättningen integration, aktivt deltagande i ekonomiskt och socialt liv och ett erkännande av säkerställandet av dessa personers rättigheter. Ämnet livskvalitet intar en central plats, så att personer med funktionshinder kan infria sina förväntningar samtidigt som de behåller sin mänskliga värdighet. Det är anledningen till att vi också betonar betydelsen av förbindelserna mellan människors hälsotillstånd och den miljö de lever i.

Vi stöder formuleringen av följande tre målsättningar: att slutföra genomförandet av direktivet om jämställdhet när det gäller sysselsättning och arbetsförhållanden, att göra mer för att integrera frågor som är relaterade till funktionshinder i den relevanta gemenskapspolitiken och att förbättra tillgängligheten för alla. I våra ändringsförslag har vi belyst behovet av en i grunden enhetlig strategi i alla medlemsstater när det gäller transport och rörlighet, en strategi där det säkerställs att funktionshindrade personer får tillräckligt stöd från skola och utbildningssystem och i hemmet, och där också teckenspråk främjas.

Det är också nödvändigt att belysa behovet av att fastställa och genomdriva höga europeiska normer för kvalitet inom sociala tjänster, för kvaliteten och fullständigheten i människors liv i framtiden kommer att vara beroende av kvaliteten på de tjänster de erbjuds. Vi hoppas därför att det kommer att följa ännu mer konkreta och praktiska rättsakter på principförklaringen. Avslutningsvis vill jag tacka föredraganden, Elizabeth Lynne, för hennes arbete.

  Evangelia Tzampazi, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman! I betänkandet av min vän Elizabeth Lynne, som jag gratulerar till en väl sammanhållen och integrerad insats, fastställs de grundläggande principer som EU:s och medlemsstaternas politik måste utgå från när det gäller funktionshinder.

Jag vill framför allt ta upp frågan om att säkerställa funktionshindrades tillgång till byggnader. Vi måste undanröja de hinder som begränsar funktionshindrade personers möjlighet att delta i det ekonomiska, sociala och politiska livet. Genom att begränsa deras naturliga tillgång till varor och tjänster marginaliserar vi inte bara en viktig del av befolkningen, utan skadar samtidigt ekonomin, eftersom vi utestänger dem från arbetsmarknaden och hela det ekonomiska livet, vilket tvingar dem in i ett bidragsberoende som aldrig kan vara annat än skadligt.

Vi måste också främja strukturen för särskild utbildning där så behövs, även om jag anser att den vanliga undervisningen är en grundläggande rättighet för funktionshindrade och är mycket viktig för att de ska kunna integreras väl i samhället och för att bekämpa stigmatisering och diskriminering.

Jag vill likaså framhålla problemen med psykisk ohälsa och de handikapp som detta medför, och betona behovet av att förbättra befolkningens psykiska hälsa.

Dessutom vill jag tillägga att en gemensam europeisk definition av begreppet funktionshinder kommer att underlätta arbetet med att identifiera de problem som personer med funktionshinder har gemensamt, så att vi kan anta strategier på EU-nivå för att stärka den nationella sociala politiken inom detta område som fortfarande i stor utsträckning ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde.

Slutligen vill jag framföra två synpunkter från min vän Nikolaos Sifunakis, som utarbetade yttrandet. För det första måste kommissionen öka funktionshindrade personers deltagande i de nya fleråriga programmen under kommande budgetperiod, och för det andra måste en motsvarande förbättring göras när det gäller idrottsanläggningar.

ORDFÖRANDESKAP: KAUFMANN
Vice talman

  Arūnas Degutis, för ALDE-gruppen. – (LT) Jag vill gratulera föredragandena som noggrant har undersökt och lagt fram rekommendationer om en av vår tids viktigaste sociala frågor, nämligen funktionshindrades integrering i samhället. Jag stöder alla rekommendationer från dem som har utarbetat detta betänkande, som visar att det fortfarande finns många problem på området. Jag vill uppmärksamma några av dessa problem. Genom den moderna informationstekniken, Internet och den digitala televisionen skapas helt nya möjligheter att anpassa informationen till den enskilda användaren, utifrån hans eller hennes behov och förmåga. Exempel på detta är ökad användning av undertextning och teckenspråk i tv-program, specialanpassade arbetsplatser för personer med funktionshinder och lämpligt anpassade gränssnitt för Internet, framför allt för allmänna webbplatser. Vi måste främja och se till att dessa möjligheter blir verklighet. När man konstruerar nya byggnader måste hänsyn tas till de funktionshindrade. I framtiden kommer förbättrade transportsystem att ge dessa personer ökad rörlighet. Det är mycket viktigt att vi hela tiden har dessa särskilda behov i åtanke, särskilt när vi använder oss av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden och strukturfonderna.

Samtidigt måste de nationella lagstiftningarna förbättras, så att alla diskriminerande bestämmelser som inte överensstämmer med artikel 13 i Amsterdamfördraget slopas. Ytterligare insatser bör göras för att ersätta den medicinska modellen för funktionshinder med en social modell. Vid utbildning av allmänheten är det oerhört viktigt att alla bestämmelser som antas följs av gemensamma insatser för att undanröja fördomar och förutfattade meningar om personer med funktionshinder. Det enda sättet att nå snabba och goda resultat är att tillämpa de samordnade och allomfattande åtgärder som föreslås i betänkandet.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Det är mycket viktigt att de högtidliga löftena från kommissionen och medlemsstaterna om att värna de funktionshindrades rättigheter inte stannar vid retorik. Fler effektiva åtgärder måste göras, den befintliga lagstiftningen på området måste följas och allas mänskliga rättigheter måste respekteras. Vi berömmer Elizabeth Lynne för det arbete som hon har utfört och betonar vikten av rekommendationerna i hennes betänkande, till vilket vi bidrar med några förslag.

Vi vill betona en effektiv tillämpning av den rättsliga ramen för lika behandling vid anställning, tillgång för alla till kollektivtrafik och ny informationsteknik samt avlägsnandet av arkitektoniska hinder. Vi insisterar återigen på att ett särskilt direktiv om funktionshinder baserat på artikel 13 i EG-fördraget utarbetas, och att FN-konventionen ratificeras och undertecknas.

Jag uppmanar också medlemsstaterna att ägna mer tid åt barn och ungdomar med funktionshinder och deras utbildning, och, där så är möjligt, funktionshindrade studenters integrering i den vanliga utbildningen. Vi måste också se till att denna integrering omfattas av nödvändiga särskilda stöd som är anpassade till de specifika utbildningsbehoven hos eleverna. Slutligen efterfrågar jag ett särskilt fokus på personer med svåra funktionshinder och deras familjer.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Som talesman för gruppen Unionen för nationernas Europa vill jag tacka Elizabeth Lynne för hennes utmärkta arbete. Den fråga som vi diskuterar i dag är ett mått på vår medmänsklighet. Varje gång en funktionshindrad person diskrimineras är det ett angrepp på de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten.

Talet om att funktionshindrade personer ska kunna åtnjuta sina medborgerliga rättigheter måste bli mer än tomma ord. Stora framsteg har visserligen gjorts under de senaste åren, men alltför ofta känner funktionshindrade personer fortfarande att de behandlas som andra klassens medborgare.

Det är en stor utmaning för medlemsstaterna att integrera funktionshindrade personer med resten av samhället. Många typer av hinder måste undanröjas. Jag talar inte bara om byggnader och transportmedel, utan också om tillgång till saker som arbete, sjukvård, social omsorg, utbildning, kultur och idrott. Frågan om funktionshindrade barn och ungdomar är särskilt viktig. Funktionshinder kan vara fysiska, psykiska, förvärvade eller medfödda. Jag vill dock även uppmärksamma situationen för de personer som blir funktionshindrade på grund av hög ålder.

Jag är säker på att de insatser som parlamentet gör kommer att förbättra levnadsförhållandena. Detta är inte välgörenhet. Det är vår plikt.

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Fru talman! Betänkandet om funktionshindrade personers situation i den utvidgade Europeiska unionen är en önskelista för att förbättra funktionshindrades livskvalitet snarare än en konkret redogörelse för och granskning av deras faktiska situation. Utöver de givna frågorna som byggnader och transportmedel finns ett brådskande behov av ekonomiskt stöd och kompensation till arbetsgivare för de inkomster som de går miste om genom att anställa funktionshindrade personer som inte är lika produktiva.

Frågan om kontinuerligt utbildningsstöd till funktionshindrade personer och deras karriärer är både en fantastisk möjlighet och ett problem för de familjer där någon medlem är funktionshindrad. Att ge föräldrar möjlighet att stanna hemma under den tid som behövs och stödja dem ekonomiskt så att de kan leva ett värdigt liv vore ett steg i rätt riktning. EU borde engagera sig i denna fråga och ställa nödvändiga resurser till förfogande.

En prioritetsordning för dessa åtgärder bör inkluderas i alla riktlinjer som syftar till att förbättra funktionshindrade personers situation, så att vårt stöd och våra insatser blir mer än tomma politiska uttalanden. Dessutom måste funktionshindrade känna att de har EU-medlemsstaternas stöd genom att vi inför strängare straff för brott mot funktionshindrade personer.

  Ana Mato Adrover (PPE-DE). – (ES) Fru talman, kommissionsledamot Špidla, mina damer och herrar! Detta är en viktig dag för kammaren, och därför vill jag gratulera föredraganden Elizabeth Lynne till hennes betänkande, för nu tar vi ytterligare ett steg i vår strävan att skapa ett möjligheternas Europa.

Genom en bred överenskommelse antar vi i dag nya åtgärder som innebär stora framsteg när det gäller lika möjligheter för personer med olika slags funktionshinder.

Jag anser att denna nya europeiska åtgärdsplan för perioden 2006–2007 innebär en stor utmaning när det gäller att bekämpa alla typer av diskriminering, och genom den bemöts dessutom behoven hos funktionshindrade personer inom hela EU.

Jag ska ta upp flera frågor. För det första är syftet att inrätta en allmän ram för lika behandling på arbetsplatsen, inte bara i fråga om utbildning och tillgång utan även befordringar och livslångt lärande.

För det andra förbättrar ramen utan tvekan villkoren och rättigheterna för funktionshindrade personer när de utnyttjar flygtransporter samt transporter på land och till sjöss. Jag måste dock varna er, vilket jag har gjort i betänkandet, så att vi inte skapar ett nytt hinder som inte har funnits tidigare, nämligen ett ekonomiskt. Att tvinga personer med funktionshinder att ha en ledsagare är positivt genom att det ökar resans kvalitet, men det är inte positivt om den funktionshindrade personen måste betala för ledsagarens biljett. Det skulle ju innebära att dessa personer måste köpa två biljetter, medan vi andra bara behöver köpa en.

För det tredje förbättras tillgången till ny teknik. Det råder inga tvivel om att ny teknik skulle undanröja många hinder för funktionshindrade personer, under förutsättning att alla har tillgång till tekniken och att man tar hänsyn till funktionshindrade redan under designstadiet när tekniska framsteg görs.

För det fjärde behöver vi integrerade och samordnade åtgärder för funktionshinder hos barn och personer som redan diskrimineras på andra sätt, till exempel kvinnor och äldre.

Slutligen vill jag ta upp förebyggandet av risker på arbetsplatsen. Vi har förespråkat en bred överenskommelse om denna fråga, som redan har lagts fram för parlamentet men som kommissionen ännu inte har diskuterat, och det vill jag gärna påminna er om, herr Špidla. I överenskommelsen måste vi ta särskild hänsyn till eventuella risker på arbetsplatsen.

Jag vill också betona den oerhört viktiga roll som handikapporganisationerna spelar.

Detta är utan tvivel en stor utmaning som representerar betydande framsteg i vår strävan att skapa det möjligheternas Europa som vi alla vill ha.

  Richard Howitt (PSE). – (EN) Jag instämmer med föredraganden i upprepandet av parlamentets stöd för ett heltäckande direktiv om icke-diskriminering av funktionshindrade personer inom ramen för artikel 13. Det portugisiska ordförandeskapet lovade oss ett sådant 2000, liksom den förre kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala frågor gjorde 2003. Nu har det gått fyra år, och om det inte händer något kommer kommissionen fortsätta att säga att det finns en hierarki inom diskriminering, vilket ingen av oss kan acceptera.

För det andra välkomnar jag betoningen i handlingsplanen på att se längre än anställdas rättigheter till social omsorg. Jag uppmanar kommissionen att åta sig arbetet med verklig kraft och med stort engagemang för en oberoende livsstil för alla personer med funktionshinder, för rätten till personlig assistans och för funktionshindrade personers, barns och deras föräldrars rätt att välja ur det allmänna utbudet, vare sig det gäller utbildning eller boende, och inte bara sysselsättning.

För det tredje kan vi göra mycket mer internationellt på området för externt bistånd. Vi gör anspråk på att inta en ställning till funktionshinder som är förenlig med de mänskliga rättigheterna. Låt oss då göra mer inom ramen för våra program för mänskliga rättigheter över hela världen. Vi har inte gjort tillräckligt i fråga om mänskliga rättigheter för funktionshindrade personer i vår bedömning av kandidatländer för anslutning till Europeiska unionen. Vi kan göra mycket mer på det området. Vi bör inte bara agera snabbt vad gäller ratificering och undertecknande av FN:s förslag till konvention om personer med funktionshinder, utan även samarbeta med regeringar i tredjeländer för att säkerställa att också de gör det.

Avslutningsvis vill jag kommentera PPE-DE-gruppens ändringsförslag 5. Det upprör mig verkligen att de konservativa försöker dra tillbaka den del av min text där jag föreslår att kommissionen bör uppmanas att övervaka funktionshindrades deltagande i deras program. Vi bör inte bara tala om deltagande utan också få det att hända. PPE-DE-gruppen bör dra tillbaka det ändringsförslaget.

  Philip Bushill-Matthews (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Europeiska unionen är ett samhälle med gemensamma värderingar. Ett av de sätt som vi bedömer vår framgång som samhälle på är hur vi tar itu med de frågor som gäller de mest utsatta medlemmarna av vårt samhälle.

Förra året inbjöds jag, i egenskap av föredragande för kommissionens dokument om befolkningsförändringar, att tala vid en särskild konferens om funktionshinder i Graz under det österrikiska ordförandeskapet. På banderollen på podiet bakom mig stod det helt enkelt: Leben wie andere auch – att leva som andra. På engelska betyder ordet leben inte bara ”att leva” utan också ”att ha ett liv”, och vårt samhälle bör ha som mål att hjälpa alla medlemmar i samhället att leva och ha ett liv som alla andra i det samhället.

De brittiska konservativa är inte övertygade om att vi behöver mer EU-lagstiftning för att säkerställa detta mål, men vi tror att det måste omfatta hela samhället. Vi behöver inte bara en välfärdsstat, utan ett välfärdssamhälle, där alla erkänner sitt ansvar för stöd till alla medlemmar i detta samhälle.

Regeringarna kan inte uträtta allt, men de kan möjliggöra den enskildes valfrihet och hjälpa personer med funktionshinder att göra det de själva vill genom att undanröja de hinder som står i deras väg – hinder inom utbildning, sysselsättning eller bara när det gäller att ta sig från A till B. Regeringarna kan också främja och möjliggöra en kultur av oberoende snarare än beroende. Stöd för funktionshindrade handlar inte bara om omsorg: det handlar om stöd för deras önskan att leva sitt liv, på samma sätt som andra.

Vi välkomnar detta genomtänkta initiativbetänkande om detta viktiga ämne. Vi kommer naturligtvis att stödja det, och vi gratulerar föredraganden.

  Elizabeth Lynne (ALDE). – (EN) (Mikrofonen avstängd i inledningen av anförandet) … särskilt det som kommissionsledamoten nyss sa om hur lika parlamentets och kommissionens ståndpunkter är när det gäller funktionshindrades rättigheter.

Herr kommissionsledamot! Ni talade om tillgången till tjänster. Vi kan naturligtvis bara erbjuda tillgång till tjänster om vi har ett särskilt handikappdirektiv. Det gläder mig att Richard Howitt och många andra ledamöter också har tagit upp detta. Jag skulle vilja se något slags åtagande i dag när det gäller en tidsplan för när ni skulle kunna lägga fram det, herr kommissionsledamot. Jag välkomnar det ni sa om strukturfonder. Det är mycket viktigt att det finns ett kriterium för funktionshinder inom strukturfonderna. Det gläder mig verkligen att det finns där nu.

En av ledamöterna talade också om jämställdhet. Det är någonting mycket viktigt.

Jag vill tacka er, fru Tzampazi, för allt ert stöd och arbete. Vi har samarbetat nära med detta betänkande. Det är mycket betydelsefullt att tala om Europeiska handikappåret och att bygga vidare på det.

Olyckligtvis har jag inte hunnit tala om utbildning och fortbildning. Det finns så många punkter som jag skulle vilja ta upp, men det allra viktigaste är i slutändan ett särskilt handikappdirektiv.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Mina damer och herrar! Jag vill tacka er för denna debatt, som var mycket intressant. Jag anser att Elizabeth Lynnes uppfattning stämmer med situationen i samhället, och det gläder mig att utskottet anser att parlamentets och kommissionens åsikter i hög grad överensstämmer med varandra.

De viktigaste principerna, nämligen icke-diskriminering och aktiv integrering, diskuterades, och vissa frågor klargjordes eller avhandlades ur olika perspektiv under debatten. Eftersom flera talare har nämnt förändringar i EU:s rättsliga ram vill jag påpeka att vi i år kommer att utföra en genomförbarhetsstudie om hur den rättsliga ramen för personer med funktionshinder kan förbättras.

Det är kanske också lägligt att nämna att 2007 har utsetts till Europeiska året för lika möjligheter för alla, vilket enligt min mening utgör ett lämpligt tillfälle att mobilisera unionen.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Carlo Casini (PPE-DE). – (IT) Jag ger mitt fulla stöd till Lynnebetänkandet, eftersom det behandlar många av de olika problem som drabbar personer med funktionshinder, och innehåller förslag och instrument som på ett tillfredsställande sätt motsvarar kraven när det gäller människors liv, relationer och plats i samhället.

Jag vill också inför kammaren uttrycka en förhoppning om att principuttalandena, som jag stöder, kommer att bana väg för ännu fler konkreta, praktiska åtgärder från kommissionen och att ”personer med funktionshinder” (eller, om man så vill, ”personer med annan förmåga”) kan uppnå sina mål utan att förlora sin mänskliga värdighet. Tillsammans med det arbete som har gjorts av föredraganden i vårt parlamentsutskott utgör den text som vi ska rösta om bland annat en väl utarbetad sammanställning av de sociala behov som finns i de olika länderna.

I detta sammanhang vill jag betona att EU-medlemsstaterna bör anta en så enhetlig strategi som möjligt, för att undvika obefogade skillnader mellan EU-medborgare i detta avseende bara för att de kommer från olika delar av Europa.

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Personer med funktionshinder inom EU ställs i dag inför särskilda problem och diskriminering på flera nivåer. På många platser har man inte ens möjliggjort vanlig, obehindrad rörlighet, för att inte tala om den sociala integreringen. Det är viktigt att detta kommer fram. Ett oberoende liv betyder inte bara att man helt enkelt är en samhällsmedlem, utan att man är en samhällsmedlem som alla andra. Alla politiker och beslutsfattare bör ägna denna fråga den uppmärksamhet som den förtjänar.

Funktionshindrade personer utgör tio procent av EU:s befolkning, och därför är deras integrering och funktionsförmåga inte bara en social fråga utan också ett ömsesidigt intresse, eftersom inrättandet av anpassade arbetsplatser för funktionshindrade och deras deltagande i livslångt lärande och yrkesinriktad utbildning inte bara bidrar till att förbättra deras levnadsförhållanden, utan även till att utveckla EU:s ekonomi.

Det är också problematiskt att hitta rätt strategi för att angripa frågan, inte bara för att de statistiska uppgifterna på området är bristfälliga. Personer med funktionshinder utgör en mycket varierande, långt ifrån homogen grupp, och därför måste den strategi som vi tillämpar för att möta utmaningarna på detta område vara integrerad och ha ett könsperspektiv, något som också måste beaktas i alla skeden av beslutsprocessen. Dessutom är kvinnor med funktionshinder, som så ofta är fallet även på andra områden, ofta missgynnade jämfört med funktionshindrade män, och kvinnor faller oftare offer för fattigdom och social utestängning. Detta måste uppmärksammas i de många programmen och åtgärderna.

  Hélène Goudin (IND/DEM). – Junilistan anser att det är fullständigt oacceptabelt att människor med funktionshinder möts av fördomar, negativ särbehandling och begränsade möjligheter. Detta överrensstämmer inte med vår uppfattning av EU som en värderingsunion.

Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juli 2006 är därmed en framgång. Denna klargör något som borde vara en självklarhet, inte minst eftersom vi har en gemensam inre marknad, nämligen att funktionshindrade ska ha samma rättigheter som övriga medborgare i samband med flygresor.

Sverige är ett föregångsland vad gäller funktionshindrades rättigheter. En långtgående EU-lagstiftning, med detaljerade synpunkter på hur funktionshindrade ska behandlas, hade kunnat innebära att de framgångsrika svenska reformerna på 70- och 80-talen hade ifrågasatts. Låt oss därmed undvika detaljreglering och istället klart och tydligt fastställa att samhället, näringslivet och vi medmänniskor fullt ut ska behandla funktionshindrade likvärdigt med övriga medborgare.

Låt oss avslutningsvis ägna oss åt självkritik. EU-institutionerna lägger fram betänkanden om funktionshindrades rättigheter, men kan samtidigt inte se till att samtliga EU-byggnader fullt ut är anpassade för funktionshindrade. Europeiska unionens webbplatser och dokument är inte heller tillgängliga i lämpliga format för funktionshindrade, främst synskadade. När tänker kvestorerna i EU-parlamentet och de berörda EU-myndigheterna agera i dessa angelägna och näraliggande frågor?