Debatter

Måndagen den 11 december 2006 - Strasbourg

15. Gemenskapens tullkodex – Programmet Tull 2013 (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Janelly Fourtou, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex) (KOM(2005)0608 – C6-0419/2005 – 2005/0246(COD) (A6-0429/2006), och

– betänkandet av Janelly Fourtou, för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013) (KOM(2006)0201 – C6-0158/2006) – 2006/0075(COD) (A6-0428/2006).

  László Kovács, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Först av allt vill jag tacka såväl utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd som de andra utskott som har medverkat och särskilt Janelly Fourtou som föredragande för de betänkanden som ska diskuteras i kväll.

Moderniseringen av EU:s tullsystem är ett viktigt bidrag för att Lissabonmålen ska kunna uppnås. Den är helt nödvändig om vi vill att EU ska förbli ett attraktivt område för affärsverksamhet och för att EU-företagen ska behålla sin konkurrensförmåga gentemot omvärlden. I detta sammanhang är det ytterst viktigt att fördjupa den inre marknaden genom att göra EU till ett fullt integrerat tullområde.

Denna reform är också av avgörande betydelse om vi vill leva upp till de utmaningar som globaliseringen innebär och stärka tullens roll när det gäller att skydda våra medborgare och företag mot sådana trygghets- och säkerhetsrisker som förfalskning av varor, farliga varor eller den internationella terrorismens planer utgör.

Gemenskapens moderniserade tullkodex kommer att ge oss det regelverk som krävs för att utveckla ett enkelt och papperslöst system för tullar och handel som bygger på den bästa användningen av informations- och kommunikationstekniken.

Gemenskapens nuvarande tullkodex omarbetades 1992. Sedan dess har den bara förändrats i begränsad omfattning. Detta betyder att kodexen inte har hållit jämna steg med de radikala förändringarna av det system som gäller för tullar och affärsmän, särskilt när det gäller det snabba och oåterkalleliga införandet av utbyte av elektroniska uppgifter. Tullkodexen måste anpassas till det elektroniska systemet. Dessutom är det en vanlig uppfattning bland både tullmyndigheter och affärsmän att de nuvarande tullförfarandena är onödigt komplicerade. Förfarandena återspeglar inte heller tullarbetets ändrade inriktning som innebär att man går ifrån indrivning av minskande tullavgifter till tillämpning av icke-tariffära åtgärder. Detta innebär särskilt trygghets- och säkerhetsåtgärder, bekämpning av förfalskningar, penningtvätt och narkotika och sanitära åtgärder för att skydda konsumenterna och deras hälsa.

Det förslag till en moderniserad tullkodex som ligger på parlamentets bord i kväll jämte de förslag som ligger på rådets bord och de elektroniska tullarna kommer med ert stöd att leda till att tullarbetet fungerar bättre, snabbare och billigare.

Låt mig ännu en gång och nu mer specifikt vända mig till Janelly Fourtou och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och tacka för deras detaljerade och ytterst värdefulla bedömning av kommissionens förslag till en moderniserad tullkodex. Jag vet att föredragandens rekommendationer stöds enhälligt i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Ert arbete kompletteras genom framsteg i rådet. Jag är glad att rådet (konkurrenskraft: inre marknaden, industri och forskning) den 4 december visade stort intresse för de viktigaste inslagen i reformen. Ministrarna stödde kraftfullt kommissionens förslag om en enda kontaktpunkt (single window), om centraliserad tullklarering och om tullombud, samtidigt som de uppmanade kommissionen att fortsätta arbetet med att genomföra förslagen på ett sätt som är godtagbart för alla medlemsstaterna.

Jag vill tacka parlamentet för dess konstruktiva bidrag till debatten om dessa tre frågor, men jag måste också tala om för er att kommissionens ståndpunkt är oförändrad i åtminstone en av dem. Kommissionen är således fast övertygad om att ackrediteringen av professionella tullombud inte är något som bör ingå i tullkodexen. Det finns en framtid för yrket på en öppen konkurrensutsatt marknad genom självreglering och genom erkännandet av status som godkänd ekonomisk aktör.

Även om det inte förekommer någon debatt om förslaget om elektroniska tullar i kväll vill jag ta tillfället i akt och tacka föredraganden Christopher Heaton-Harris och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd för deras fulla stöd för ett ytterst ambitiöst kommissionsförslag. Det är förvisso utmanande att föreslå att alla medlemsstaterna och kommissionen ska förbinda sig att utveckla gemensamma elektroniska system för tullförslag senast ett överenskommet datum. Låt mig framhålla att ett kraftfullt stöd från parlamentet är mer än välkommet för att övertyga medlemsstaterna om att de trots budgetrestriktioner måste utveckla sina IT-system för tullverksamheten inom ramen för ett gemenskapsregelverk. Jag är övertygad om att rådet kommer att godkänna detta steg och att förslaget snart kan antas.

Jag uppskattar i hög grad Europaparlamentets och särskilt Janelly Fourtous insatser för att komma fram till en överenskommelse under en enda behandling av Tull 2013-förslaget. Detta kommer avgjort att garantera kontinuiteten i programverksamheten från och med den 1 januari 2008. Det snabba antagandet av programmet Tull 2013 visar att det råder bred enighet bland alla institutionerna om att det uppenbart är nödvändigt att se till att den inre marknaden fungerar effektivt på tullområdet. Tullsystemet genomgår faktiskt ganska stora förändringar. Programmet Tull 2013 kommer att vara ett viktigt instrument för att garantera effektivt samarbete och samordning mellan alla tullförvaltningar. Programmet kommer att underlätta införandet av nya transeuropeiska datoriserade system, det kommer att stärka nätverken mellan tulltjänstemännen och det kommer att främja inrättandet av gemensamma utbildningsenheter.

När de två tullförslagen under debatt och förslaget om elektroniska tullar slutligen har antagits av både parlamentet och rådet kommer de att göra det möjligt för EU:s tulltjänster att möta de stora utmaningarna. De kommer att bidra till att underlätta den internationella handeln och leda till enklare kontroll och de kommer att på ett effektivare sätt skydda våra medborgares hälsa, trygghet och säkerhet genom effektivare kontroller.

  Janelly Fourtou (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De tre betänkandena ”Moderniserad tullkodex”, ”Papperslös tull” och ”Tull 2013-programmet”, som vi diskuterar denna sammanträdesperiod, visar på den ökande betydelsen av tullarna och den roll de spelar i EU:s strävan efter konkurrenskraft och effektivitet.

Dessa tre betänkanden hänger intimt samman, men för att skapa större klarhet ska jag först presentera den moderniserade tullkodexen och sedan Tull 2013-programmet.

Som ni sa, herr Kovacs, är tullkodexen från 1992. Det var berättigat att modernisera den för att anpassa den till den rad olika uppgifter som tullen nu genomför, och de radikala förändringar som har skett inom den internationella handeln. Det handlar om att rationalisera tullförfarandena genom att lägga grunden till tullbehandlingssystem som är tillgängliga och förenliga inom hela EU. Därför åtföljs detta förslag av ett förslag om beslut om elektronisk tull, som Christopher Heaton-Harris är föredragande för.

Den nya tullkodexen omfattar 200 artiklar. Vi har koncentrerat oss på de viktigaste punkterna, eller åtminstone de mest kontroversiella punkterna, dvs. tullombudet, den godkända ekonomiska aktören, centraliserad klarering och kommittéförfarandet.

Artikel 11 gäller tullombuden. Hittills har nationell lagstiftning gjort det möjligt att reservera rätten till tullombudskap till en yrkeskategori. Inom ramen för den inre marknaden och den elektroniska miljön finns det emellertid inte längre någon anledning till detta monopol. Dessutom kan vissa företag ha en integrerad tjänst som hanterar tullformaliteter. Rätten till tullombudskap måste därför vara öppen för alla. I många medlemsstater är det dock vanligt att anlita tullombud, vilket är mycket användbart för små företag. Utan avsikt att behålla monopolet har därför utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd antagit ett ändringsförslag om att kriterierna för tullombudens status ska omfatta praktiska normer för kompetens eller yrkeskvalifikationer, för att tillfredsställa de medlemsstater som har svårt att godta att monopolet avskaffas.

Vi har ännu inte kommit på någon idealisk lösning. Denna fråga kommer säkert att tas upp igen vid andra behandlingen, eftersom vissa delegationer inom rådet fortfarande uttrycker sina reservationer, och går så långt att de kräver reglerad tillgång till yrket.

Den godkända ekonomiska aktören infördes i tullkodexen genom förordning 648 av den 13 april 2005 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen. Denna förordning har ännu inte tagits i bruk, eftersom tillämpningsföreskrifterna för den just har antagits av kommissionen. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har infogat ett klargörande, och gjort en tydlig åtskillnad mellan ”godkänd ekonomisk aktör avseende förenklad tulldeklaration” och ”godkänd ekonomisk aktör avseende skydd och säkerhet”.

Centraliserad klarering innebär en enklare hantering, som i princip har mottagits väl, men medlemsstaterna undrar över inkasseringen av tullavgifter. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har intagit en tämligen radikal hållning och krävt att elektronisk tullklarering ska vara kostnadsfri, och att tullkontoren ska vara öppna hela dygnet. För att gynna en rättvis konkurrens mellan nationella tullmyndigheter måste bestämmelsen faktiskt gälla alla. Det är dock nödvändigt att se till att kontrollförfarandena är harmoniserade.

Slutligen innehåller förslagets bestämmelser många hänvisningar till kommittéförfarandet. Detta förfarande är nödvändigt eftersom det är nödvändigt att rådfråga sakkunniga för att fastställa tillämpningsföreskrifterna för kodexen. I enlighet med det nya interinstitutionella avtalet från juli 2006 är vissa villkor i kodexen underkastade det nya kommittéförfarandet med kontroll. Efter att ha inhämtat Europaparlamentets rättstjänsts yttrande om saken har vi därför i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd antagit ändringsförslag för att anpassa kommittéförfarandet efter de olika artiklarna. Utskottet för internationell handel antog ändringsförslag för medbestämmandeförfarandet för vissa villkor som normalt skulle ingå i deras behörighet på grund av det förstärkta samarbetsförfarandet. Vi ansåg emellertid att dess ståndpunkt stred mot den åsikt som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd hade, och vi såg oss tvungna att förkasta dessa ändringsförslag.

Detta är helt kort de viktigaste punkterna i betänkandet, och som jag just sa är det mycket nära förknippat med betänkandet om Tull 2013-programmet. Halvtidsöversynen av Tull 2007-programmet har visat att detta program är väl lämpat för administrativa behov, och att det spelar en viktig roll för att hjälpa de deltagande länderna att utbyta erfarenheter. I denna översyn rekommenderas att man stärker de åtgärder som vidtas när det gäller utbildning och informationsutbyte. Programmet har en budget på 322,8 miljoner euro under sex år, och syftet är att tullsystemet i de deltagande länderna ska uppmuntra till regelbundet utbyte, för att förenkla och skynda på tullförfarandena och garantera säkerheten för medborgarna och för gemenskapens ekonomiska intressen.

De ändringsförslag som antogs i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd ligger i linje med rådets arbete, och jag vill särskilt tacka det finländska ordförandeskapet för att det, i syfte att tillfredsställa Europaparlamentets rimliga budgetkrav, vid många tillfällen har förhandlat med medlemsstaterna och försvarat vår ståndpunkt. Jag hoppas att vi därför kommer att kunna slutföra denna fråga vid första behandlingen

Betänkandena om tullar är mycket tekniska och komplicerade. Därför vill jag varmt tacka de olika personer som jag har talat med inom generaldirektoratet för skatter och tullunion, som alltid har hörsammat varje begäran från mig och gjort det lättare för mig att behandla dessa ämnen. Jag tackar också mina kolleger och ordföranden i vårt utskott för deras hjälp och stöd. I en tid när handeln håller på att öka, när organiserad brottslighet och förfalskningar hotar vår säkerhet och vår marknad, behöver tullombuden och de ekonomiska aktörerna vårt fulla stöd.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först av allt, herr kommissionsledamot, vill jag gratulera er till det viktiga arbete som ni och era tjänsteavdelningar har åstadkommit för att modernisera tullagstiftningen, vilket är en förutsättning för att vår inre marknad ska fungera bra. Jag vill också varmt gratulera Janelly Fourtou som har kommit med några mycket nyttiga förslag till förbättringar.

När det gäller internationell handel vill jag göra tre påpekanden om behörigheten mellan utskotten, kommittéförfarandet samt den parlamentariska dimensionen i den internationella handeln. Jag anser att vi måste få ett slut på rivaliteten när det gäller behörigheten mellan utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för internationell handel, eller att denna rivalitet åtminstone inte får fördröja antagandet av den EU-lagstiftning som vår inre marknad så desperat behöver. Det är inte förnuftigt att förneka kopplingen mellan den internationella handeln och frågan om gemenskapens tullar. Vid en tidpunkt när man noga håller ögonen på EU beklagar jag att artikel 47 i vår arbetsordning har överträtts när det gäller det förstärkta samarbetet mellan utskotten, eftersom de ändringsförslag som man enhälligt röstat för i utskottet för internationell handel har avfärdats på ett reglementsvidrigt sätt och tyvärr inte kommer att röstas om i kammaren.

Men det gläder mig att det av våra ändringsförslag framgår att kommissionen har missbrukat kommittéförfaranden. Jag hoppas att man till slut kommer att tvingas tillämpa det nya kommittéförfarandet med kontroll, som infördes i det interinstitutionella avtalet från juli 2006. Här blir det viktigt att klargöra tillämpningen av artikel 194c, och kommissionen måste försäkra oss om att man inte avser att ändra gemenskapens tullkodex enligt ett internationellt handelsavtal som man gjorde upp i enlighet med artikel 133 i Maastrichtfördraget.

Vid en tidpunkt när misslyckandet med Dohadagordningen inverkar menligt på villkoren för den internationella handeln måste vi skydda våra producenter och konsumenter från säkerhetsproblem på grund av gränskontroller. I detta sammanhang har den parlamentariska dimensionen av den internationella handeln aldrig varit så viktig, särskilt frågan om hur gemenskapens tullar fungerar.

  Andreas Schwab, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att uttrycka mitt hjärtliga tack till alla mina kolleger som har arbetat tillsammans med mig i detta svåra ärende, framför allt Janelly Fourtou, som har kämpat sig igenom dessa komplexa bestämmelser med stor framgång.

Föredraganden från vår grupp, Christopher Heaton-Harris, kan tyvärr inte närvara i dag, och därför kommer jag i dag som samordnare med ansvar för detta ärende att tala på hans vägnar och på vår grupps vägnar, om ni tillåter.

Gemenskapens tullkodex är ett mycket viktigt projekt, som kommer att bidra till att avlägsna kvarstående hinder på EU:s inre marknad, och som har global betydelse, vilket särskilt gäller förfalskningar och immateriell äganderätt. Tullkodexen möjliggör till exempel centraliserad klarering vid ett företags huvudkontor, vilket är särskilt viktigt för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Jag anser att detta betänkande om den moderniserade tullkodexen bidrar till att förenkla befintliga tullförfaranden, och också kommer att hjälpa till att förbättra konkurrensförmågan för EU:s företag.

Jag vill koncentrera mig på några få punkter. Redan från början var en kritisk punkt artikel 14 om godkända ekonomiska aktörer, som Janelly Fourtou har talat om. Jag anser att utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har åstadkommit en bra kompromiss om detta, som ger dessa personer större frihet i genomförandet sin verksamhet. Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater kommer därför att dra tillbaka sitt ändringsförslag 57 och stödja den kompromiss som uppnåddes i utskottet för den inre marknaden.

Denna kompromiss visar att vi vill att våra företag ska ha större frihet, och vi bör också visa omvärlden att bestämmelserna i den moderniserade tullkodexen har utarbetats för att gynna våra företag. Gemenskapens tullkodex kommer inte att förhindra en ökad konkurrenskraft.

Slutligen vill jag belysa och försvara ändringsförslaget till artikel 125 som lades fram av Christopher Heaton-Harris för vår grupp. Denna artikel gör att medlemsstaterna kan införa förenklingar utöver tullkodexen, inom ramen för bilaterala eller multinationella avtal. Den gamla tullkodexen omfattade redan möjligheten till närmare samarbete, och denna möjlighet utnyttjas redan i praktiken.

Det skulle skada våra företag om vi nu skulle överge denna ram, och jag menar att den också överensstämmer väl med Jean-Pierre Audys idéer.

  Manuel Medina Ortega, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag har en känsla av att tvisterna bland ledamöterna har varit ytterst få när det gäller denna fråga, särskilt som gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har dragit tillbaka sitt ändringsförslag 57. Jag anser att Janelly Fourtou och kommissionens tjänsteavdelningar i generaldirektoratet för skatter och tullar har gjort ett fantastiskt arbete och mycket tydligt och klart har förklarat en fråga som verkade komplex, men vi har fortfarande några få ändringsförslag som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd är angelägna om att lägga fram.

Jag anser inte att den första gruppen ändringsförslag innebär några svårigheter, eftersom de handlar om att anpassa förslag om kommittéförfarandet till det nya kommittéförfarandeavtalet mellan parlamentet och de andra institutionerna. När det gäller de andra ändringsförslagen finns det fortfarande några oklara frågor, till exempel frågan om tullombud. En stor del av parlamentsledamöterna anser åtminstone att tullverksamhet kräver ett visst yrkesengagemang och inte kan ersättas med en abstrakt frihet att bedriva tullverksamhet. Det finns alltför många överväganden av personligt slag, inklusive säkerhetsöverväganden, som gör detta till ett verkligt yrke som måste bibehållas och inte får tas bort på grund av en avregleringsteori som inte har något att göra med verkligheten.

Jag är också positivt inställd till de ändringsförslag som utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd har lagt fram om godkända ekonomiska aktörer och även, särskilt för konsumenter och medborgare, om kostnadsfri elektronisk tullklarering och om att det ska finnas tillgång till dessa tjänster hela dygnet. Jag menar att det vore bra att förenkla tullförfarandena, som vanligen är mycket komplexa och stör den inre marknaden.

Liksom socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet i allmänhet förespråkar jag därför de ändringsförslag som lagts fram av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Jag anser att Jean-Pierre Audy har absolut rätt när han tar upp frågan om kommittéförfarandet, men i enlighet med de rapporter som vi har fått från rättstjänsten, anser jag att den enda möjliga lösningen är den som antagits av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och att problemet inte handlar om konfrontation mellan utskotten, utan snarare om att vi alla måste anpassa oss till denna situation, med tanke på hur verkligheten ser ut. Jag anser därför inte att det finns några problem mellan de två utskotten.

Kort uttryckt samtycker vi till Janelly Fourtous betänkande. Jag anser att våra tre institutioner snabbt kan komma överens för att godkänna de två betänkandena. Vi hoppas att parlamentet utan problem kommer att godkänna ändringsförslaget från utskottet för ekonomi och valutafrågor.

  Henrik Lax, för ALDE-gruppen. – Herr talman! Först ett varmt tack till föredraganden Fourtou för hennes förtjänstfulla arbete. Det finns i allmänhet ingen regel utan undantag och det är bra. Vår europeiska union består inte enbart av medlemsstater vilka till fullo skulle omfattas av gemenskapens tullregelverk. Unionen består också av territorier som av historiska och andra skäl på olika sätt varit tvungna att ställa sig utanför gemenskapens harmonisering av den indirekta beskattningen. Sådana territorier är t.ex. Åland, som tillhör Finland, öarna i Engelska kanalen, Kanarieöarna, Agios Oros i Grekland och de utomeuropeiska franska departementen.

Det är viktigt för både Europeiska unionen och dessa territorier att handel mellan dem kan ske så smidigt som möjligt. Eftersom dessa territorier är mycket olika också i förhållande till varandra i fråga om handeln med Europeiska unionen är det viktigt att det görs möjligt att införa särskilda undantag för dem. Detta gynnar Europeiska unionen och strävan att uppnå Lissabonagendans målsättningar.

Specialarrangemang för dessa områden skulle inte störa handeln inom gemenskapen och naturligtvis gagnas vi alla av att handeln löper smidigt och att det inte byggs upp onödiga byråkratiska hinder. Jag är därför glad att utskottet i sitt betänkande noterat detta behov och intagit en pragmatisk hållning. Min förhoppning är nu att också rådet och kommissionen kommer parlamentet till mötes på dessa punkter. Också bilaterala arrangemang måste i vissa fall vara möjliga. Det är viktigt att EU ger svar på befolkningens speciella behov och inte fastnar i standardlösningar som är lämpliga för många men inte alla. Jag är glad att också reformen av tullkoden kan bidra till att stärka medborgarnas tilltro till unionen, som ju har sviktat betänkligt på sista tiden.

  Adam Jerzy Bielan, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för gemenskapen är ett dokument som innebär en grundlig modernisering av den tullkodex som har varit i kraft sedan 1992. Denna modernisering är nödvändig med tanke på de radikala förändringar som har skett inom den internationella handeln. Syftet med förordningen är därför att förenkla tullagstiftningen och tullförfarandet. Den har utformats för att gagna affärsföretag och tullförvaltningar, minska kostnaderna för tullformaliteter och för att bemöta kommersiella utmaningar rörande säkerhet och skydd, upptäcka förfalskningar och penningtvätt, och även skydda hälsan och miljön.

Gemenskapens nya tullkodex går längre än till att förenkla vissa förfaranden. Grundläggande ändringar i tullagstiftningen har gjorts på flera områden. Detta dokument är mycket nära kopplat till betänkandet om datorisering av tullförfarandena. Det beslut som parlamentet och rådet har fattat om en elektronisk miljö för tullmyndigheter och affärsmän medger att det skapas och tillämpas säkra, kompatibla och tillgängliga elektroniska tullsystem som bör bidra till att förenkla och förbättra flödet i leveranskedjan och även tullförfarandena.

Det tredje förslaget om inrättande av ett handlingsprogram för tullar i gemenskapen, ”Tull 2013”, innebär att samarbetet mellan tullmyndigheter och tulltjänstemän intensifieras. Transeuropeiska informationsnät upprättas för att underlätta hanteringen av tullfrågor på den inre marknaden och medge att produkterna beskattas i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning på marknaden. Programmet spelar en nyckelroll för att den inre marknaden och förvaltningen av EU:s yttre gränser ska fungera smidigt. Det bidrar också till att uppnå kommissionens mål för åren 2005–2009 och målen i Lissabonstrategin.

  Jean-Claude Martinez (NI). – (FR) Herr talman! En kodifiering är en stund av skarpsinne. Man överger en lagstiftning som man är underkastad till förmån för en lagstiftning som har tänkts ut. Jag är därför mycket nöjd med betänkandena om tullkodexen som våra kolleger och vänner, Janelly Fourtou och Jean-Pierre har sammanställt, särskilt därför att vi sedan 1919 i Tyskland, 1934–35 i Frankrike, 1938 i Mexiko osv. har förlorat vår ambition att kodifiera. Här ändrar vi förstås – låt oss inte vara naiva – tullbestämmelserna endast på grund av påtryckningar efter den 11 september från Förenta staterna, som vill ha tullar som inte längre hänger samman med budgetar utan med säkerhet. Därför har man lagt till kontroll av den godkända ekonomiska aktören, av tullombudet, osv.

Men förutom denna lilla kodifiering måste vi tänka på en tullkodifiering som rättsligt sett motsvarar globaliseringens utmaningar. Sedan den internationella havsrätten kodifierades i Montego Bay på 70-talet, och eftersom den internationella handelsrätten kodifierades i Marrakech på 90-talet, måste vi på 2000-talet tänka ut en tullkodex på den enda nivå som är lämplig för den internationella handeln, nämligen på global nivå.

Det finns en plats där man kan arbeta i riktning mot denna modell för en global kodex. Det är Världstullorganisationen i Bryssel, i partnerskap med WTO i Genève. Inspirationskällorna för denna modell existerar också, det är Tokyokonventionen och Brysselkonventionen om tullvärde och ursprungsbestämmelser. Det återstår ett syfte för denna modell för en tullkodex, nämligen en revolution i tulltekniken, så att vi kan överge det nuvarande ålderdomliga systemet och få tullavgifter som kan justeras, återbetalas, subventioneras och förhandlas.

Tullar som är justerade för ländernas olika produktionskostnad, återbetalade i form av en tullkredit som det importerande landet erbjuder det exporterande landet, subventionerade till förmån för exporterande länder i syd som skulle få ett tullkredittillägg, och slutligen förhandlade på börsen på samma sätt som protektionistiska utsläppskvoter. På så sätt kommer vi till slut att få en sammanjämkning mellan internationell frihandel, vilket är nödvändigt, och nationell social trygghet, som är lika nödvändig. Detta är ett äktenskap mellan David Ricardo, frihandelsförespråkaren, och Friedrich List, protektionisten.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Till att börja med vill jag tacka föredragandena Janelly Fourtou och Christopher Heaton-Harris för deras arbete med att sammanställa dessa tekniskt krävande betänkanden.

Ända från början har tullunionen betraktas som en hörnsten i Europeiska gemenskapen. Tullkodexen är ett praktiskt instrument som möjliggör smidig handel över gränserna, och den bör därför anpassas till de nya utmaningarna i den globaliserade ekonomin. Inrättandet och genomförandet av en moderniserad tullkodex är en logisk och viktig förutsättning för en effektiv utveckling av EU:s marknad.

Förslaget avspeglar insatserna för att skapa en tull- och handelsmiljö som grundar sig på förbättrad effektivitet i tullförfarandena genom informationsutbyte, undanröjande av den administrativa bördan och förenkling av handeln inom EU och internationellt. I denna teknikens tidsålder erbjuder ett elektroniskt system nya möjligheter för ett snabbare och mer effektivt genomförande av gemensamt erkända normer. Förslaget ger en unik möjlighet till att få bukt med befintliga avvikelser mellan medlemsstaternas tullsystem, eftersom det garanterar förbättrade samarbetsmöjligheter mellan de nationella systemen, vilket vi hittills har misslyckats med att främja på lämpligt sätt.

För närvarande håller säkerhetsrelaterade frågor på att bli en prioritet, och förslaget inriktas också på detta område. Det inkluderar särskilda åtgärder för att säkra de yttre gränserna och även skydd av uppgifter. Jag tror att dessa förslag kommer att godkännas vid omröstningen. I annat fall skulle vi paradoxalt nog blockera den fria handel som vi faktiskt strävar efter att underlätta.

  Francisco Assis (PSE). – (PT) Herr talman, som jag vill hälsa så hjärtligt, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag välkomnar naturligtvis detta initiativ och berömmer föredragandena för kvaliteten på deras arbete. Detta initiativ är mycket viktigt med tanke på att den kodex som nu gäller har varit i kraft sedan 1992. Den måste moderniseras för att återspegla de förändringar som har skett sedan dess, och vi måste ta itu med dessa förändringar.

Två aspekter betraktar jag som mycket viktiga. För det första kommer denna nya kodex att bidra till att öka den internationella handeln eftersom en förenkling av förfarandena kan leda till att EU-företagens konkurrensförmåga ökar, och på så vis leda till en starkare ekonomisk tillväxt. Att därför inrikta sig på ny teknik – och lägga större vikt vid denna teknik och till och med driva igenom att den används – är ett mycket betydelsefullt steg som bör bidra till att stärka EU-ekonomins konkurrenskraft.

Även en andra punkt bör belysas, som gäller strukturen i tullens närvarande funktioner. Säkerheten behöver höjas på olika nivåer för att skydda folkhälsan, garantera livsmedelssäkerheten och bekämpa sådan brottslighet som penningtvätt, förfalskningar och bedrägerier på ett mer effektivt sätt. Med andra ord måste konsumenterna skyddas bättre.

Avslutningsvis vill jag säga att detta förslag är ett positivt steg i rätt riktning för att på ett mer effektivt sätt skydda både de europeiska tillverkarnas och konsumenternas intressen. Som sådana stöder vi naturligtvis förslaget.

  Seán Ó Neachtain (UEN). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka föredraganden för hennes arbete med denna fråga. Men jag vill tala om en specifik fråga som gäller tullpolitik. Det största enskilda problemet för EU:s tullpolitik är för närvarande den turkiska regeringens ovilja att genomföra Ankaraprotokollet. Turkiet lovade EU för 18 månader sedan att genomföra protokollet, och följaktligen skulle turkiska hamnar och flygplatser öppnas för cypriotiska fartyg och flygplan. Turkiet har inte uppfyllt detta politiska åtagande som är ett centralt inslag i Turkiets förhandlingar om anslutning till EU.

I förra veckan erbjöd sig Turkiet att öppna en hamn för cypriotisk trafik. Detta erbjudande gavs inte ens skriftligen till det finländska ordförandeskapet, och under alla omständigheter ligger det långt från den turkiska regeringens uttalade åtagande att genomföra protokollet. Det är nu mycket sannolikt att upp till åtta kapitel i Turkiets anslutningsförhandlingar med EU kommer att skjutas upp någon gång under den här veckan, vilket är vad Europeiska kommissionen rekommenderar.

I ett bredare perspektiv står Turkiet inför den reella möjligheten att anslutningsförhandlingarna med EU tills vidare inställs helt om landet inte genomför Ankaraprotokollet och öppnar turkiska hamnar och flygplatser för cypriotisk trafik.

  Konstantinos Hatzidakis (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Jag anser att föregående talares inlägg var mycket bra och verkligen lägligt, och jag samtycker till allt som han sa. Men jag vill inte bara nöja mig med det som han sa, utan jag vill hänvisa till den viktigaste frågan i dagens diskussion genom att säga att teknik, Lissabonstrategin och logiken bakom den gemensamma marknaden tvingar oss att modernisera tullkodexen.

Tullombudens känsliga situation och deras särskilda yrkeskaraktär gör att man måste specificera vissa kriterier för att de ska kunna genomföra sin verksamhet på ett riktigt sätt, utan att dessa kriterier får en negativ effekt på den inre marknaden eller den fria förmedlingen av tjänster. Det är den ekvation vi måste lösa. Därför har vi ändrat artikel 11 i den nya tullkodexen, så att det inte finns någon numerär begränsning i detta särskilda yrke, så att erkännandet av tullombuden etableras i alla EU:s medlemsstater, och så att det i allmänhet naturligtvis finns fri konkurrens inom sektorn.

Å andra sidan har flera av mina kolleger, och även jag, insisterat på att kriteriet för praktiska normer eller yrkeskvalifikationer för personer som vill bli tullombud måste anges noggrant. Då kommer nyttan med yrket att erkännas, samt de betydande tjänster som tullombuden tillhandahåller till både företag och tullmyndigheter. I första hand kommer det att garantera säkerhet och skydd för allmänhetens intressen.

Därför anser jag att vi genom det förslag som Europaparlamentet har lagt fram i dag kommer att få en bra jämvikt. I detta sammanhang vill jag tacka Janelly Fourtou för hennes insatser för att åstadkomma denna användbara kompromiss i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd.

  Maria Matsouka (PSE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Om vi vill inrätta en gemensam marknad i enlighet med villkoren i Lissabonstrategin och bli starkt konkurrenskraftiga på global nivå så är det klart att vi inte har något annat val än att på ett effektivt sätt möta dessa handelsutmaningar och anpassa oss till den snabba tekniska utvecklingen. Därför måste vi inte bara undanröja byråkratiska tullförfaranden utan också på djupet ändra den lagstiftning som styr dem.

Även om vårt mål är att förenkla handelstransaktioner mellan medlemsstaterna samtidigt som vi garanterar säkerhet och skydd för EU:s medborgare, skulle ett sådant mål inte kunna uppnås utan tullombudens närvaro, som är specialiserade yrkesmän med certifierade kunskaper. Därför anser jag att det är nödvändigt att ackreditera rätt personer genom att tillämpa de mest allmänt accepterade kriterierna.

Jag anser att tullklarerarna utgör den nödvändiga garantin för kunskap och erfarenheter för att utföra tulluppgifter och därför måste de betraktas som godkända tullombud. Låt oss inte glömma att de finns som en yrkesgrupp i de allra flesta medlemsstaterna och att de spelar en viktig roll till gagn för alla finansiella ombud och särskilt för små och medelstora företag, vars verksamhet är av stor vikt för EU:s tillväxt.

Avslutningsvis vill jag betona att en modernisering av tullkodexen inte på något vis kan betraktas som en avveckling av arbetsmarknaden för seriösa yrkesmän som historiskt sett har visat sig vara effektiva.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman! EU:s tullsystem bör tjäna två huvudsakliga syften. För det första bör det skydda gemenskapens ekonomiska och finansiella intressen, och för det andra bör det underlätta lagligt handelsutbyte och ge snabbare och enklare tullformaliteter.

Trots att vi har haft Tull 2007-programmet och ett anslag på närmare 150 miljoner euro, har dessa mål inte uppnåtts fullt ut. Man behöver bara tänka på den negativa effekt som storskalig smuggling av alkohol och tobaksprodukter, och på sista tiden även flytande bränslen, har haft på den inre marknaden. Denna organiserade smuggling destabiliserar inte bara den inre marknaden utan drabbar även EU:s budget eftersom den går miste om hundratals miljoner euro som den borde ha fått tack vare tullavgifter.

Detta påverkar även handeln med livsmedel. Det dyker ofta upp produkter som säljs på marknaden till priser som är betydligt lägre än produktionskostnaden, vilket tyder på att tullsystemet har kringgåtts. Detta skedde nyligen på fjäderfämarknaden i Polen, och under de senaste två åren har det också förekommit problem med frusna jordgubbar från Kina.

Det andra syftet med tullsystemet, nämligen underlättande av handelsutbyte, uppfylls inte. Detta är särskilt märkbart utmed EU:s östra gräns mot Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Besvärliga förfaranden, korruption och milslånga fordonsköer bidrar till att göra det ointressant att exportera varor från EU.

Jag hoppas innerligt att anslaget på 323 miljoner euro för genomförandet av Tull 2013-programmet kommer att möjliggöra betydande förbättringar.

  László Kovács, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamöterna för deras värdefulla bidrag till debatten och för den positiva inställningen till kommissionens förslag.

Kommissionen har som sig bör diskuterat parlamentets 58 ändringsförslag till den moderniserade tullkodexen och har funnit att de flesta av dem – så många som 32 – är godtagbara, att 9 är godtagbara i princip eller delvis och att endast 17 är oacceptabla.

Jag vill påpeka att de ändringsförslag som kommissionen anser vara oacceptabla handlar om de nyckelfrågor som jag betonade tidigare och som vanligtvis diskuteras av både parlamentet och rådet.

Jag måste upprepa att kommissionen när det gäller tullrepresentation – ändringsförslagen 14, 19 och 57 – anser att ackrediteringen av professionella tullombud ligger utanför tullkodexens räckvidd. Kommissionen erkänner helt och fullt den roll tullombuden spelar inom handeln. Dessa ombud bör i likhet med alla andra ekonomiska aktörer ha rätt att utöva sitt yrke i en annan medlemsstat, och yrkeskompetens i en medlemsstat bör erkännas i en annan. Detta är ett grundläggande inslag i den inre marknaden och det är viktigt i ett elektroniskt system.

Kommissionen samarbetar aktivt med yrkesorganisationerna, som till exempel CLECAT och CONFIAD, lyssnar på deras farhågor och försöker finna en tillfredsställande lösning. Den förändring som föreslås innebär betydande fördelar för affärsverksamheten i allmänhet, som till exempel ökad konkurrens mellan personer som tillhandahåller tullklareringstjänster, och den öppnar nya och mer omfattande affärsmöjligheter för tullrepresentanter utanför de nationella gränserna.

När det gäller kommittéförfarandet anser jag att våra juridiska avdelningar har kommit fram till slutsatser som inte är alltför olika. Det finns faktiskt ett antal artiklar där kommissionen anser att granskningen i regleringsförfarandet inte bör tillämpas, men i de flesta fall är våra institutioners respektive analyser samstämmiga.

Jag vill förtydliga varför kommissionen inte kan stödja vissa ändringsförslag. Det första jag bör nämna är ändringsförslag 21 där det föreslås att orden ”administrativa och straffrättsliga” ska strykas i artikel 22.1. Alla medlemsstater tillämpar straffrättsliga påföljder i tullfrågor, och även om de inte alltid beskrivs som administrativa påföljder tillämpar de åtgärder av administrativ natur som syftar till att straffbelägga brott mot tullreglerna. Det finns till exempel möjligheter att dra tillbaka eller upphäva tillstånd i händelse av allvarligt missbruk. Sådana administrativa åtgärder spelar en viktig roll för att tullagstiftningen ska kunna tillämpas på ett enhetligt och rimligt sätt. Därför är det nödvändigt att både administrativa och straffrättsliga påföljder även i fortsättningen uttryckligen nämns i artikel 22.1.

Kommissionen kan inte instämma i ändringsförslagen 23 och 25 som gäller tullavgifter. Kommissionens avsikt är helt enkelt att så långt som möjligt begränsa indrivningen av tullavgifter. Framför allt ska sådana avgifter inte tas ut för upprättandet av elektroniska deklarationer. Å andra sidan anser vi det olämpligt att förhindra att avgifter tas ut i de fall då det krävs att tullpersonalen arbetar utanför normala öppettider. Vi anser att det är legitimt med tullavgifter endast i de fall då tullen tillhandahåller en tjänst som går utöver deras normala uppdrag.

Jag bör också nämna ändringsförslagen 30, 40 och 41 vilkas syfte är att ge järnvägsföretagen fördelar. Kommissionen kan inte godta dessa ändringsförslag eftersom de står i strid med våra ansträngningar att skapa likvärdiga möjligheter för alla transportaktörer, såväl på vägar och sjöleder som i luften. I själva verket är det sannolikt att de ursprungliga förslagen har missuppfattats, och jag är övertygad om att de kommer att framstå som både logiska och rättvisa när de väl har förklarats ytterligare.

Avslutningsvis kan jag försäkra er om att dessa frågor kan och kommer att behandlas både skyndsamt och seriöst. Med tanke på den anda av öppenhet och samarbete som hittills har präglat samråden både i parlamentet och i rådet är kommissionen övertygad om att det går att finna praktiska och lämpliga lösningar så att den moderniserade tullkodexen kan träda i kraft 2009 som planerat.

När det gäller förslaget om programmet Tull 2013 bekräftar jag att kommissionen helt stöder de ändringsförslag som har lagts fram av parlamentet. Jag hoppas att Janelly Fourtous betänkande kommer att antas av en stor majoritet i morgon.

Låt mig avslutningsvis upprepa att Europaparlamentets kraftfulla stöd för förslaget om elektroniska tullar förvisso kommer att uppskattas av rådet och påskynda antagandet av förslaget.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.