Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 11 december 2006 - Strasbourg

16. Förebyggande av skador och främjande av säkerhet (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Kathy Sinnott, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om förslaget till rådets rekommendation om förebyggande av skador och främjande av säkerhet (KOM(2006)0329 C6-0238/2006 2006/0106(CNS)) (A6-0398/2006)

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. EN) Herr talman! Låt mig först tacka ledamöterna i de berörda utskotten för allt det hårda arbete som de har lagt ned på kommissionens förslag till rådets rekommendation om förebyggande av skador och främjande av säkerhet. Jag vill särskilt utrycka min erkänsla för Kathy Sinnotts insats när det gäller detta viktiga initiativ. Jag vill också tacka det österrikiska ordförandeskapet som under sin mandatperiod stod som värd för en konferens som också lämnade viktiga bidrag till denna fråga.

Kommissionen började stödja insatser på området förebyggande av skador inom ramen för det tidigare EU-programmet om förebyggande av skador och har fortsatt sitt stöd inom det nuvarande folkhälsoprogrammet. Som ni vet är skador den fjärde vanligaste dödsorsaken i medlemsstaterna efter hjärt-kärlsjukdomar, cancer och sjukdomar i andningsorganen. Varje år dör ungefär 235 000 EU-medborgare till följd av olyckor eller våld. Över 50 miljoner människor söker medicinsk behandling för skador och 6,8 miljoner av dem läggs in på sjukhus. Skador, såväl oavsiktliga som avsiktliga, beräknas vara huvudorsaken till kroniska funktionshinder bland unga människor, vilket leder till en enorm förlust av levnadsår med god hälsa. Bland människor över 65 år är olyckshändelser och skador också en mycket stor orsak till död och funktionshinder och utlöser ofta en livshotande försämring av hälsan.

Områden som tidigare har tilldragit sig mindre uppmärksamhet är olyckor som inträffar i hemmet, under fritiden eller i samband med idrott och även olyckor inom sårbara befolkningsgrupper som till exempel barn, tonåringar och äldre människor. Forskningen visar att mer än 50 procent av de allvarliga olyckorna går att förebygga och att en minskning med en fjärdedel bör vara ett realistiskt mål för de närmaste 10 åren. Men det är naturligtvis ytterst viktigt att få pålitlig information om skador i EU för att kunna planera insatser. Information om skador är också viktig för att kunna utvärdera resultaten av alla våra ansträngningar och insatser.

I sitt meddelande ”Handlingsplan för ett säkrare EU” har kommissionen formulerat en gemenskapshandlingsplan om förebyggande av skador och främjande av säkerhet. Medlemsstaterna uppmanas att utarbeta liknande nationella planer för förebyggande av skador. Sådana planer bör tjäna som en ram för insatser från berörda partner och aktörer. De bör definiera institutionernas ansvar och bygga på god praxis och främjande av säkerhet.

Rådets rekommendation om förebyggande av skador och främjande av säkerhet är ett första steg i riktning mot att kombinera kommissionens och medlemsstaternas insatser för ett säkrare EU i syfte att minska den börda som skadorna innebär både för individen och för samhället. Genom en sådan gemensam strategi och genom att lära oss av varandras erfarenheter kan vi nå snabbare och effektivare resultat. Vi hoppas och förväntar oss att situationen i medlemsstaterna när det gäller olyckor och skador kommer att förbättras betydligt under kommande år.

Jag vill ännu en gång tacka föredraganden och utskottet. Jag ser fram emot en mycket intressant debatt.

  Kathy Sinnott (IND/DEM), föredragande. – (EN) Herr talman! Skador kan ta ett liv eller ändra det på bråkdelen av en sekund. De kan bero på olyckshändelser, men de kan också vara förvållade eller självförvållade. Varje år förorsakar skador en kvarts miljon dödsfall och leder till 65 inläggningar på sjukhus. När det gäller skador, en företeelse som är så omfattande, allvarlig och möjlig att förebygga, består utmaningen i att rädda liv och bevara hälsa. Därför var det både en utmaning och ett privilegium för mig att arbeta med detta betänkande.

I betänkandet, som särskilt är inriktat på insamling av uppgifter om skador, har jag rekommenderat att vi behöver uppgifter av högre kvalitet för att främja säkerhet och förebygga skador. Att känna till det totala antalet dödsolyckor på vägarna är inte till någon hjälp för förebyggandet. Vi behöver veta vad det var som gjorde en skillnad och som föranledde dödsolyckan. Var det fordonets skick eller typ? Var offret föraren, en passagerare eller någon som promenerade längs vägen? Var alkohol, hög fart eller dåliga väderförhållanden inblandade? Hurdan var vägen? Det är denna detaljanalys vi måste få på varje skadeområde om vi ska kunna rädda liv. Vi kan inte räkna med att noggrant kunna granska varje skada men vi bör och måste skapa ett system för insamling av uppgifter där man mer noggrant granskar de avgörande faktorerna bakom alla skador som leder till död eller allvarliga funktionshinder för att kunna förebygga dem mer effektivt i framtiden.

Detta är min strategi i betänkandet som fick ett kraftfullt stöd från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Att samla in sådan information kan förefalla svårt, men i själva verket finns det redan en hel del information: försäkringsbolagen har detaljerade uppgifter om olyckor och polisen har uppgifter om skador till följd av våld och om självtillfogade skador. Vi måste finna experterna på skaderapportering och samarbeta med dem för att få den information som kan studeras för att verkligen förebygga skador och främja säkerhet.

Kommissionens dokument gav systemet för övervakning av skador och säkerhet en plats inom alla framtida hälsoprogram. Detta skulle naturligtvis möjliggöra finansieringen av systemet oavsett om det visade sig vara effektivt eller fördelaktigt. Vi anser bestämt att ett verkligt initiativ för att förhindra skador och främja säkerhet är så viktigt att det kräver en egen plats inom hälsoprogrammen. Vi måste tänka på detta igen mera i detalj när vi tar ställning till själva hälsoprogrammen. Detta innebär att denna särskilda rekommendation ännu inte bör kopplas till hälsoprogrammen utan bör diskuteras parallellt med dem. Därför tog miljöutskottet bort varje omnämnande av hälsoprogrammen från dokumentet.

Kommissionen förde fram sju prioriterade områden. Vi har tillfogat skador och säkerhet på arbetsplatsen och vi har också framhållit våld mot kvinnor och barn i hemmet. Jag ber att vi ska göra en förändring och det är att lyfta ut ändringsförslag 4 som vi kommer att rösta om separat i morgon. I ändringsförslaget står det: ”Våld mot kvinnor i hemmet är den vanligaste orsaken till död och invaliditet bland kvinnor i åldersgruppen 16–44 år.” Våld mot kvinnor och barn i hemmet är uppenbart ett brott, och jag stöder kraftfullt de ändringsförslag där man har betonat detta. Men en rekommendation att skaffa fram uppgifter av högre kvalitet får inte i sig själv innehålla felaktiga uppgifter. Den statistik om den främsta dödsorsaken som presenteras i detta ändringsförslag är felaktig. Så sent som i oktober publicerade Eurostat uppgiften om att trafikolyckor och självmord var de främsta dödsorsakerna bland kvinnor i denna åldersgrupp.

Eftersom vi vill göra systemet för skadeövervakning mer omfattande nämner vi även riskbeteende, narkotika och alkohol, genusperspektiv samt sociala och miljömässiga förhållanden. Självtillfogade skador framhålls också eftersom de blir allt vanligare. Vi har också gjort tillägg till listan över högriskgrupper så att den även omfattar ungdomar, äldre, funktionshindrade och kvinnor. Listan är inte uttömmande.

Jag stöder ändringsförslagen om skador till följd av nålstick och skador som drabbar sjukvårdsanställda. Vi vet hur detta ska lösas. Dessa skador är lätta att förebygga och därför fullständigt oursäktliga.

Det är uppenbart att skadorna innebär en tung börda för ekonomin. Men för mig är det en fråga om de skadade människorna och deras familjer. Den verkliga nyckeln för att kunna förebygga skador och främja säkerhet är enligt min uppfattning det värde vi tillmäter den mänskliga individen. Om man har ett mästerverk från renässansen hanterar man det mycket försiktigare än en affisch från en tidskrift. Vi måste återigen komma tillbaka till människor och deras värde som den centrala frågan.

En del skador kommer att inträffa – vi kan inte förebygga dem alla – men vi kan minska deras förekomst genom bättre kunskaper om hur de inträffar, vilket leder till säkrare produkter och praxis. Men vi kommer inte att se några påtagliga effekter på skadornas omfattning förrän människor inser att varje person är viktig och att ett dödsfall eller funktionshinder som drabbar en enda person är en stor förlust för oss alla. När vi förstår detta kommer vi att behandla varandra och oss själva som de mästerverk vi är och vi kommer att inse vårt delade ansvar för varandras säkerhet. Det är detta som ligger bakom ändringsförslag 21 och det är därför jag framhåller för kommissionen att den tragedi som en skada innebär är så mycket mer än den ekonomiska bördan.

  Antonios Trakatellis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman! För åtta år sedan hade jag äran att vara föredragande för ett program för att förhindra skador på fritiden. Det stora antalet sådana skador hade gjort intryck på mig, och visade på att vi har ett allvarligt problem.

Jag anser att det betänkande som lagts fram av Kathy Sinnott är mycket bra. Jag har också bidragit med mina egna ändringsförslag, så att om man i framtiden inrättar en gemenskapsmekanism, dvs. en skaderegistrering, kommer den att bidra till utarbetandet av nationella förebyggande åtgärder, eftersom det systematiska insamlandet av uppgifter kommer att avslöja anledningarna till dessa skador, nämligen det som vi kallar skadefaktorer. Jag anser att de primära orsaker som föredraganden nämner enbart ska kopplas till effektiviteten i förebyggandet av skador. Jag föreslår att vi särskilt tittar på skador bland äldre personer, som utgör den största delen av de drabbade, och skador som beror på våld mot kvinnor, vilket jag anser är ett mycket stort antal, och naturligtvis trafikolyckor, bilolyckor och även idrottsolyckor samt olyckor som orsakas av produkter och tjänster.

För att öka effektiviteten och minska kostnaderna anser jag att man måste integrera de befintliga programmen och infrastrukturerna (databaser etc.), eftersom kommissionen redan har program som täcker detta område. Därför finns det uppgifter som måste beaktas när kommissionen sammanställer sitt förslag till parlamentet. Med hjälp av denna mekanism kommer man att sammanställa uppgifter som medlemsstaterna har lämnat, som grundar sig på deras nationella skadeövervakningssystem, och den kommer att medge enkel tillgång till information och korrekt användning.

Avslutningsvis vill jag säga att de tusentals dödsfallen tillsammans med de ekonomiska förluster som orsakas av skador är ett öppet sår för EU:s samhällen. Det kommer inte att läka snabbt, men inför framtiden kan vi fortfarande skapa en gemenskapsmekanism för att samla in uppgifter som hjälper oss att effektivt förebygga sådana skador.

  Edite Estrela, för PSE-gruppen. – (PT) Herr talman, mina damer och herrar! Siffrorna visar på nödvändigheten av att varna medborgarna för följderna av riskabelt agerande. Hur många olyckor av olika slag orsakas av alkoholism eller narkotikaanvändning? Hur många allvarliga skador bland barn är resultatet av bristande omtanke från de vuxnas sida, till exempel när barnen sväljer diskmedel eller mediciner? För närvarande dör cirka 235 000 medborgare i EU som resultat av en olycka eller våldsrelaterade skador. Detta innebär 600 olyckshändelser per dag enbart inom EU. Det är chockerande siffror, som å ena sidan leder till personligt lidande och tragedi, och å andra sidan till sociala kostnader och kostnader som drabbar budgeten.

Detta är ett faktum. Olyckor och skador innebär svåra följder för de drabbade – förtida dödsfall, många år med arbetsoförmåga – och medför höga kostnader för hälsovården och förlust av produktionsförmåga för samhället. Skador kan emellertid undvikas. Det är därför viktigt att utveckla mer hälsosamma livsstilar och göra livsvillkoren tryggare. Det är bättre att förebygga än att bota.

Risken för skador är inte jämnt spridd över alla medlemsstater eller alla socialgrupper. Riskfaktorerna bestäms också av hem- och arbetsmiljön. Ålder och kön bör också beaktas. Därför lade jag fram ett ändringsförslag om att införa ett jämställdhetsperspektiv på alla områden, inklusive hälsopolitiken. Kvantitativa könsbaserade undersökningar måste göras och resurser måste anslås enligt principen om könsbudgetering, eftersom, som tidigare talare har sagt, våld i hemmet, våld mot kvinnor, också är en viktig orsak till skador som är fruktansvärda, först och främst för kvinnorna, men också för samhället.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman, herr kommissionsledamot! Först och främst vill jag gratulera Kathy Sinnott till hennes utmärkta betänkande, som förtjänar vårt fulla stöd. Ämnet för detta förslag till lagstiftningsresolution är utan tvivel ytterst viktigt, eftersom det handlar om att fler än 200 000 EU-medborgare varje år dör en för tidig död, och att flera miljoner människor skadas i EU:s 25 medlemsstater. Vissa av dessa skador är fasansfulla, och kan leda till bestående men eller allvarliga livslånga handikapp för tusentals människor.

Två huvudsakliga aspekter när det gäller förebyggandet av skador i samband med olyckor är fastställande och bedömning av riskfaktorer, samt vederbörlig kommunikation och genomförande av säkerhetsåtgärder. Kathy Sinnott påpekar helt riktigt att rådets rapport behöver utvecklas. Förutom att samla in information om skador genom att inrätta ett övervakningssystem bör man också framhålla främjandet av säkerhet och en ökad riskmedvetenhet hos allmänheten. Av de åtskilliga allvarliga riskfaktorer som påverkar människors liv vill jag inrikta mig på särskilt en, nämligen alkohol och trafiksäkerhet.

På det här området behöver vi göra mycket när det gäller förebyggande åtgärder. Att köra bil under påverkan av alkohol är ytterst farligt, framför allt på grund av att alkoholen dämpar hjärnans funktion på högre nivå, vilket leder till försämrad iakttagelseförmåga, långsammare reflexer, försämrad rörelsekoordination och dålig riskuppfattning. I detta avseende har alkoholen genom åren varit orsaken till miljontals dödsolyckor i trafiken över hela världen. Ändå har vi inte till fullo insett att det behövs mycket mer drastiska åtgärder när det gäller rattonykterheten, och detta beror antingen på okunskap eller är snarare en följd av en mycket stark lobbying från alkoholindustrin. I stället vilseleds vi att tro att ett alkoholintag under en viss gräns, t.ex. 0,5 promille i de flesta EU-länder, är riskfritt.

Jag anser att detta är fullständigt felaktigt. Det finns inga säkra gränser för alkohol i samband med körning. Varje alkoholintag, hur liten mängd det än gäller, påverkar hjärnans aktivitet i viss utsträckning. Även om en förare med 0,2, 0,3 eller 0,4 promille alkohol i blodet kan ha laglig rätt att köra löper han eller hon mycket större risk att råka ut för en olycka än en person som inte har någon alkohol alls i blodet.

Både våra statliga utbildningssystem och rättssystemen ger förarna en felaktig säkerhetsuppfattning eftersom de tillåts tänka att de är säkra i trafiken så länge de inte dricker omåttliga mängder. Detta är brottsligt felaktigt, och vi måste rätta till den här situationen genom att åstadkomma en strategi för en nollprocentig alkoholhalt hos förare. Bara då kan vi hoppas på en väsentlig minskning av antalet alkoholrelaterade trafikolyckor. Men – och tyvärr finns det alltid ett ”men” med i politiken – hur många av oss är villiga och har möjlighet att ta sig an uppgiften att kämpa för målet för ett nollprocentigt alkoholintag för förare, och hur många av oss kommer att överleva politiskt om vi hamnar i direkt konflikt med alkoholindustrin till följd av att vi stöder en strategi för en nollprocentig alkoholhalt hos förare?

Om vi sammanfattningsvis ska ge ett viktigt olycksförebyggande budskap till allmänheten denna jul så är det att alkohol är mördande i trafiken, i såväl stora som små mängder, och att det enda säkra nivån när det gäller intag av alkohol är noll promille.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Jag vill förena mig med dem som stöder rådets rekommendationer. Jag vill också tacka föredraganden för att hon sammanställt Europaparlamentets betänkande i frågan.

Den viktigaste anledningen till detta betänkande har nämnts flera gånger i kväll. Varje dag dör 600 personer på grund av olyckor och skador, vilket innebär en kvarts miljon människor varje år. Å ena sidan innebär dessa siffror sorg och smärtsamma förluster för familjerna, och å andra sidan får vi inte glömma att olyckor och våld inom det sociala och ekonomiska livet också utgör en stor ekonomisk börda för staten.

I många medlemsstater är sjukhusen skyldiga att noggrant överväga hur effektiv behandlingen är, till exempel för cancerpatienter. Behandlingen av olycks- och våldsoffer kräver avsevärda utgifter, men dessa olyckor och detta våld kan förebyggas. Varje år tas sju miljoner människor in på sjukhus inom EU, och så många som 65 miljoner kräver medicinsk vård. Denna statistik uttrycker och återspeglar det enorma lidandet hos alla drabbade.

Jag anser därför att förslaget om gemensamma förfaranden i EU:s medlemsstater för att minska nivåerna för olyckor och våld är mycket effektivt. Noggrann statistik som visar på skillnader mellan medlemsstaterna kommer att hjälpa oss att identifiera de förebyggande metoderna mer exakt. Om man känner till att personer över 65 år svarar för 16 procent av EU:s befolkning och 40 procent av dödsolyckorna, bör vi gå ut med en serie kampanjer för att sprida kunskap om detta, eller införa skyddssystem som inriktas på personer i denna särskilda åldersgrupp. Ungdomar är en annan viktig grupp som vi bör koncentrera oss på för att förhindra våld och olyckor. Idrottsolyckor händer ganska ofta under kontroll av tränare och under fritidsaktiviteter. Vi måste respektera vår egen och andras hälsa. Tillsammans bör vi motsätta oss det dagliga våld som vi utsätts för på tv och i filmer och i barnens spel, vilka ofta innebär en uppmuntran till dessa oönskade former av uppträdande i samhället.

  Horst Schnellhardt (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Kommissionens strävan att minska det stora antalet olyckor och skadade och att avsevärt förbättra situationen i medlemsstaterna är mycket välkommen, och föredraganden har en hel del att säga om det. Men menar vi verkligen att dessa åtgärder kommer att leda till färre olyckor i medlemsstaterna? Jag anser att det kommer att bli precis tvärtom. Dessa åtgärder kommer att innebära att man binder upp medel i medlemsstaterna som kan användas för exakt dessa åtgärder.

Jag skulle vilja säga något om kostnaderna, som alltid nämns. Självfallet är jag oroad över antalet skadade. Jag läste i dag, apropå Reach, om hur mycket vi skulle kunna minska utgifterna för sjukvård om vi lyckades förbättra läget. Siffrorna stämmer naturligtvis, men vi kommer aldrig att nå dit. Det enda vi åstadkommer med detta dokument är byråkrati, fastän vi alla poängterar att EU ogillar byråkrati och vill begränsa den. Ändå har EU-medlemsstaterna goda förutsättningar för att ta itu med problemet. De samlar in sin egen statistik, de vidtar nödvändiga åtgärder och de känner till de lokala omständigheterna mycket bättre än vad vi gör i Bryssel och Strasbourg. Vi lurar oss själva om vi tror att vår statistik kan tala om någonting för medlemsländerna som de inte redan vet. Då är vi inne på fel spår. Ta bilkörning till exempel – vi kan inte hysa några förhoppningar om att påverka körvanorna på Sicilien eller i Finland från Bryssel. Det kan enbart göras genom lokala åtgärder, och därför borde sådana åtgärder regleras enbart via subsidiaritet. Jag vill lägga fram en ganska överdriven liknelse. Anta att någon skulle tala om för mig i dag att många människor skadar sig vid fall från stegar när de hänger upp gardiner. I vissa länder använder man av tradition inte gardiner och har följaktligen inga sådana olyckor. Vem skulle våga göra en jämförelse? Så här är det i många andra fall också. Därför anser jag att vi är på fel spår här. Vi måste tänka om när det gäller dessa åtgärder och koncentrera oss på bilaterala åtgärder som verkligen kommer att leda till att antalet olyckor minskar, eftersom detta förslag inte leder till det.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna för en mycket intressant debatt. Jag delar den frustration som de flesta av er känner över att vi i EU fortfarande har ett så högt antal skador, dödsfall och ohälsa som skulle kunna förebyggas, och att det finns så mycket mer som vi skulle kunna göra. Jag anser att era inlägg är ett steg i rätt riktning och att de bidrar till dessa insatser. Jag vet att Europaparlamentet har varit konsekvent föregripande när det gäller att förebygga skador, och dagens debatt visar intresset för denna fråga.

För oss, och för mig personligen, är människan, dvs. folket, det huvudsakliga målet och det centrala i min politik, och detta är ett faktum. Men i dagsläget måste vi tyvärr också erkänna att beslutsfattare har fler faktorer än enbart människan att ta hänsyn till. Så när dessa argument åtföljs av finansiella och ekonomiska argument kan vi i större utsträckning uppnå detta syfte. Utan att säga att dessa faktorer skulle prioriteras eller vara det viktigaste övervägandet så hjälper det att ta med dem i beräkningen. Förutom det mänskliga lidande, den plåga och de sociala konsekvenser som dessa skador medför vållar de också ett allvarligt problem för medlemsstaternas ekonomier, och därför krävs satsningar även i detta avseende.

När det gäller kommissionens ståndpunkt om ändringsförslagen kan kommissionen godta ett stort antal ändringsförslag i sin helhet, till exempel ändringsförslagen 5, 18, 21, och den kan delvis godta ändringsförslagen 7, 11, 15, 16 och 17. Den fullständiga förteckningen över kommissionens ståndpunkt om varje ändringsförslag kommer att tillhandahållas parlamentet, och den kommer säkerligen att finnas med i protokollet till detta sammanträde⁽¹⁾.

Vi kan inte godta det ändringsförslag som innebär att de finansiella mekanismerna i programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet ska strykas eftersom vi inte har några alternativ, och av rättsliga skäl kan vi inte godta ett ändringsförslag där man kräver stöd genom sammanhållnings- och strukturfonderna. Så under dessa omständigheter är vi tvungna att insistera på att behålla finansieringen genom programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet.

Det huvudsakliga målet med detta förslag är givetvis informationsfrågan, för utan korrekt information kommer vi inte att kunna utforma någon politik, fastställa målsättningar eller veta om vi har uppnått våra mål. De flesta medlemsstater behöver hjälp, och detta framgår av de resultat och den information som vi har. Här utgår vi både från fördraget och vår politik för att komplettera och stödja medlemsstaterna i deras insatser, samt samordna medlemsstaternas politik oavsett inriktning, vilket är syftet med detta förslag. Det stämmer att det finns information lite varstans, men vi behöver sammanföra denna information så att vi kan lära av varandras erfarenheter och bevisa att detta är en europeisk union av sammanhållning och samarbete. Genom att lära av varandras erfarenheter och hjälpa varandra kan vi undvika att varje enskild medlemsstat blir tvungen att gå igenom denna läroprocess på bekostnad av människoliv, och på bekostnad av EU-medborgarnas hälsa. Detta är den utmaning som ligger framför oss, och jag tror att vi kan dra stor nytta av denna möjlighet till utbyte av bästa praxis och information och nära samarbete. Detta är förslagets mål, och jag vill återigen tacka Kathy Sinnott och parlamentet för att ha stött vårt förslag.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 11.30.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Sinnott (A6-0398/2006)

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag: 5, 18 och 21.

Kommissionen kan godta följande ändringsförslag delvis: 7, 11, 15, 16 och 17.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 2, 3, 4, 6, 8, 9, 10, 12, 13, 14, 19, 20, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 30.

(1) Kommissionens ståndpunkt om parlamentets ändringsförslag: se bilaga.