Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 11 december 2006 - Strasbourg

19. Avyttring av foderblandningar (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om rättelse av direktiv 2002/2/EG om ändring av rådets direktiv 79/373/EEG om avyttring av foderblandningar (KOM(2006)0340 C6-0209/2006- 2006/0117(COD)) (A6-0411/2006).

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling för dess arbete med detta ärende och särskilt föredraganden, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, som tyvärr inte har möjlighet att närvara i dag.

Kommissionens diskussioner visar på det stora intresse som uppstått för frågan om märkning av foderblandningar. Kommissionens förslag är den logiska följden av EG-domstolens dom i december. Förslaget syftar till att anpassa vår lagstiftning, det vill säga direktiv 2002/2/EG, så att den återspeglar domstolens dom. Jag förstår helt och fullt och erkänner behovet av en politisk debatt om potentiella förbättringar av det nuvarande systemet för märkning av foderblandningar.

Jag uppskattar Europaparlamentets breda förståelse för att dagens förslag inte är ett lämpligt sammanhang för denna diskussion. Moderniseringen och förenklingen av lagstiftningen om foder ingår i kommissionens rullande förenklingsprogram för 2007. Kommissionen följer detta mål inom ramen för utvärderingen av effekterna, och intressanta nya idéer om märkning av foderblandningar kommer att övervägas, vilket har diskuterats i parlamentet de senaste veckorna.

Som jag nyligen förklarade inför utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling kommer utvärderingen av effekterna att bestämma inriktningen för lagstiftningsförslaget om modernisering av lagstiftningen om märkning av foderblandningar, som beräknas vara färdigt under andra halvåret nästa år. Detta ger oss möjlighet att fullt ut undersöka vilket sätt som är bäst för att modernisera alla bestämmelser angående märkning av foderblandningar.

  Albert Jan Maat, för PPE-DE-gruppen. – (NL) Herr talman! Även jag vill tacka föredraganden, och inte minst hans medarbetare, för deras engagemang för detta betänkande. Detta är uppenbarligen ett intressant men också kontroversiellt betänkande, och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har i alla fall gjort en rättelse i kommissionens förslag. Den innebär att artikel 1.1b i 2002 års direktiv utgår, i enlighet med det förslag som utarbetades efter EG-domstolens dom.

Under diskussionerna blev det snart tydligt att det finns mycket olika åsikter om märkningen av foderblandningar. Detta handlar inte om exakt beteckning, utan snarare om ifall vi verkligen vill ha en debatt om artiklarna om öppen deklaration i den tillämpliga lagstiftningen. Som jag ser det bör denna öppna deklaration göras synlig, eftersom den nuvarande regleringen på området inte fungerar och fortfarande inte är öppen. Det förekommer fortfarande märkning där ingredienserna specificeras till 110 procent.

Dessutom ägnas alltför liten uppmärksamhet åt foderindustrins immateriella rättigheter. Industrin är, till följd av nuvarande lagstiftning, tvungen att offentliggöra sina recept. Detta är förödande, inte bara för industrin utan också för jordbrukarna, eftersom konsekvensen blir att konkurrenter utanför EU vet exakt vad vi gör. Den nuvarande lagstiftningen stimulerar inte heller innovation inom foderindustrin, vilket också missgynnar jordbrukarna. Tyvärr har det läckt ut att strykningen av artikel 1.1b stod på spel och det innebar, enligt kommissionens, rådets och parlamentets rättstjänster, att andra artiklar i lagstiftningen inte kunde ändras.

Jag måste säga att samordnarna i alla partier delade den uppfattningen. Det är anledningen till att Europeiska folkpartiet önskar en snar översyn av foderlagstiftningen i dess helhet, inte minst för att garantera total öppenhet.

I fråga om ändringsförslagen måste jag säga att vi i Europeiska folkpartiet är chockade över att gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa lade fram ett ändringsförslag om en annan artikel samtidigt som deras egen samordnare förklarade att ändringsförslaget var otillåtligt. Vi i PPE-DE-gruppen vill ha en snar översyn, och vi välkomnar rådets utfästelse i det avseendet om att genomföra en fullständig översyn under första halvåret 2007. Jag förutsätter att kommissionsledamoten kommer att handla i överensstämmelse med detta kommissionsförslag till rådet.

  Heinz Kindermann, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman! Min grupp stöder föredragandens krav på tydlighet och öppenhet i fråga om avyttring av foderblandningar. Vi vill också hylla honom för hans omfattande arbete med att finna en kompromisslösning. Diskussionerna i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling har uppvisat en mångfald åsikter, särskilt om den öppna deklarationen av foderblandningar. Åsikterna var delade, inte bara om fördelar och nackdelar med enskilda ändringsförslag utan särskilt om deras rättsliga tillåtlighet. Anledningen till detta var inte nödvändigtvis frågans kontroversiella natur i sig utan huvudsakligen den ovanligt komplicerade rättsliga inledningen till processen.

I detta läge vill jag påminna parlamentet om att vi talar om ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om rättelse av ett direktiv från 2002 om ändring av ett direktiv från 1979 om avyttring av foderblandningar, som grundas på EG-domstolens dom av den 6 december 2005. Medbeslutandeförfarandet har tillämpats, även om jordbruksutskottet vanligen endast har rätt till samråd. Efter många turer fram och tillbaka ledde förhandlingar med rådet fram till en linje som min grupp, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, kan stödja.

Kommissionen har lovat att lägga fram en reviderad version av hela deklarationen om foder nästa år. Jag hoppas verkligen att detta kommer att leda till tydlighet och öppenhet för jordbrukarna, konsumenterna, industrin och framför allt för oss politiker.

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. – (NL) Herr talman! Föredraganden må vara frånvarande, men jag vill i alla fall framföra mitt varma tack till honom. Jag har intrycket att han, fastän han har varit ledamot av Europaparlamentet i många år, fortfarande har kvar sin ursprungliga entusiasm. Om man ser tillbaka har EU stått inför ett antal djurfoderskandaler utan like, som har fått omfattande konsekvenser för politiken. Det är därför självklart att vi inte kan vara nog försiktiga när det gäller djurfoder, och det finns all anledning att göra omfattande kontroller.

Den stora frågan är om vi löser detta genom att ange exakta andelar och kvantiteter i märkningen. Den metoden är förmodligen ineffektiv eftersom innehållet ändras från den ena dagen till den andra, och jag känner inte till många jordbrukare som noga studerar all märkning innan de bestämmer sig för vilket djurfoder de ska köpa. Det som är viktigt för den genomsnittlige jordbrukaren, den genomsnittlige djuruppfödaren, är fodrets energiinnehåll, proteininnehåll och företagets rykte. Vilken roll spelar myndigheterna i allt detta? Måste myndigheterna alltid ha en viss insyn i vad en viss tillverkare gör, och hur kan man övervaka det?

Jag anser att det är viktigt att alla djurfodertillverkare i EU alltid har informationen tillgänglig, så att den kan lämnas ut till den som är intresserad, vilket inte betyder att alla företagshemligheter plötsligt ska bli offentliga. Snarare tvärtom – jag tvivlar på att vi kan ställa det kravet. Vissa erfarenheter är till fördel för vissa fabriker och dessa kan vara kvar, men jag menar att kommissionen måste kunna säga att regeringsorgan eller nationella myndigheter alltid måste kunna kontrollera sammansättningen av djurfoder och dess eventuella påverkan på folkhälsan.

En intressant aspekt av EG-domstolens dom var att kriterierna i direktivet, som vi känner till dem, inte alls stod i proportion till det centrala målet för direktivet, nämligen bättre folkhälsa. Den brännande frågan blir därför: Den nuvarande kommissionen är positiv till mindre lagstiftning, men hur kan det gå ihop med kommissionens tidigare krav – och kanske till och med dagens krav, om jag tolkar förslaget riktigt – där exakta procentandelar ingår? Jag kan inte se hur det är möjligt. Mindre lagstiftning och samtidigt uppgifter om exakta procentandelar? En annan stor fråga som oroar mig är att de nationella domstolarna i sju av medlemsstaterna redan har förklarat att direktivet är otillåtligt. Jag frestas därför att tro att hela direktivet i sin nuvarande form är ett rättsligt spöke, och jag välkomnar kommissionens förslag om att lägga fram ett nytt förslag så snart tillfälle ges.

  Agnes Schierhuber (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Också jag vill tacka vår föredragande. Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf har gjort verkliga ansträngningar för att nå samförstånd mellan alla ledamöter i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling.

Jag stöder två viktiga ändringsförslag, eftersom jag anser att en överdrivet detaljerad och överdrivet välmenande text ofta förvirrar mer än den förtydligar. Jag instämmer fullständigt i att behöriga myndigheter i nödsituationer måste kunna få exakta uppgifter om innehållet i det aktuella fodret och att dessa detaljer måste redovisas. Självklart är det öppet att diskutera hur man definierar ”nödsituationer”, men enligt min uppfattning kommer det till syvende och sist att avgöras av det sunda förnuftet.

För det andra är det viktigt att förslaget om en översyn av foderlagstiftningen, som en del i förenklingsprogrammet, är färdigt senast vid halvårsskiftet 2007. Jag menar att vi alla har lärt oss av de misstag som begåtts. Vi hoppas att BSE-krisen under det sena 1990-talet var en engångsföreteelse som aldrig kommer att upprepas. Jag skulle vilja säga till kommissionsledamoten att det är mycket viktigt med öppenhet, särskilt när det gäller fodertillverkning. Förenklingsprogrammet för livsmedels- och foderlagstiftning följer samma linje. Öppenhet och förtroende för en produkt är nu mer än någonsin oslagbara fördelar i den internationella konkurrensen om konsumenterna. Men vi måste också tillåta internationell konkurrens inom EU.

  Marc Tarabella (PSE) . – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle vilja framföra ett tack – och jag är säker på att det kommer att vidarebefordras – till föredraganden för hans arbete. Jag beklagar dock att kommissionen inte har godtagit förslaget till parlamentets beslut om ändring av direktivet från 2002 om avyttring av foderblandningar. Kravet på en redovisning enbart till myndigheterna av sammansättningen av ämnen vid ett krisläge utgör visserligen ett steg framåt. Men det är inte tillräckligt, och man bör därför ta itu med frågan när lagstiftningen ses över av kommissionen 2007.

Det är mycket viktigt att jordbrukare som använder dessa foder känner till varifrån ingredienserna kommer, om de är vegetabilier eller mineraler. Olika proteiner, mineraler eller vegetabilier, har olika egenskaper, och det var på grund av bristande information om ursprung som foder till exempel befanns innehålla utsmält animaliskt fett, vilket ledde till den ökända BSE-krisen.

Dessutom kan inte sammansättningen av ämnen hemlighållas under förevändningen att man vill skydda immateriella rättigheter till recepten. Jordbrukarna måste kunna balansera fodret genom tillskott när de, i sin yrkesutövning, utformar foderransoner för sina djurbesättningar och använder sina egna produkter. För att göra rätt avvägning är det mycket viktigt att jordbrukarna känner till sammansättningen i den blandning de köper. Jordbrukarna måste få fortsätta att bestämma över sig själva, och producenternas monopol får inte hindra jordbrukarna från att göra sitt arbete, särskilt som de, vid en eventuell katastrof, kommer att få skulden för felanvändning av foder som de inte vet någonting om.

Kort sagt, trots förslagen i betänkandet om ändringar av kommissionens förslag gynnas jordbruksindustrin och fodertillverkarna på ett orättmätigt sätt på jordbrukarnas bekostnad.

  Elisabeth Jeggle (PPE-DE). – (DE) Herr kommissionsledamot! Vi diskuterar i dag rättelsen av direktiv 2002/2/EG, på grundval av en dom från EG-domstolen, angående avyttring av foderblandningar, eller innehållsdeklaration av foderblandningar. Syftet med direktivet är inte hälsoskydd. I det avseendet var EG-domstolens dom acceptabel. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling förde dock en omfattande debatt som följdes av ändringsförslag med krav på bestämmelser om att innehållet i foder ska anges med vikt och exakta procentandelar.

Jag vill framföra ett särskilt tack till föredraganden. Jag stöder också de ändringsförslag som gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater har lagt fram, särskilt mitt ändringsförslag – som har antagits – med krav på att inga fler långtgående ändringar hädanefter ska göras i rättsakten, för att möjliggöra skyndsamma åtgärder. Kommissionen har tillkännagett sin avsikt att utarbeta förslag senast till halvårsskiftet 2007 för en översyn av foderlagstiftningen, och bör så göra. Det kommer att bli ett bra tillfälle att diskutera förslagen, där man inte bara bör beakta konsumentfrågor utan också jordbrukarnas intresse av att få exakt, detaljerad information om råvarorna i foder, och även industrins intresse av att se till att företagshemligheter får tillräckligt skydd. Det kan också bli ett bra tillfälle att åter överväga möjligheten att i framtiden använda högkvalitativt animaliskt protein eller proteinkomponenter, som naturligtvis blev förbjudna i samband med BSE och fortfarande är det. Som vi alla vet är det bara foder som innehåller de bästa ingredienserna av högsta kvalitet som garanterar att djuren har det bra, att de ger maximal avkastning och högkvalitativa livsmedel.

  Thijs Berman (PSE). – (NL) Herr talman! Sedan BSE-krisen och dioxinskandalerna behöver jordbrukare och konsumenter mer än någonsin pålitlig information om ursprung och innehåll i djurfoder. Det saknas tydliga regler i detta avseende. För att effektivt förebygga utbrott av djursjukdomar krävs maximal öppenhet. Det intresset måste väga tyngre än industrins intresse, där man vägrar att avslöja djurfodrets innehåll. Eftersom en kompromiss är inom räckhåll ber jag kommissionen att komma med ett nytt förslag 2007.

Det måste vara obligatoriskt att uppge alla ingredienser, men procentandelarna är endast viktiga för de ämnen som avgör produktens namn. Exakta procentandelar måste inte alltid anges. Reglerna för djurfoder borde inte vara strängare än reglerna för livsmedel, men informationen måste anges på själva produkterna för användarnas, jordbrukarnas och konsumenternas skull, och inte hemlighållas tills något går snett, för då är det för sent.

Kommissionens förslag borde leda till tydlighet när det gäller ingredienserna. Det behövs en öppen marknad – jordbrukarna och konsumenterna har rätt till det, på samma sätt som foderindustrin. Tyvärr har de konservativa och liberalerna här i parlamentet i sina ändringsförslag i alltför stor utsträckning styrts av industrin. EU måste skynda sig att besluta om bestämmelser som är i konsumenternas och jordbrukarnas intresse. Utan onödiga dröjsmål – alla jordbrukare vill veta exakt vad deras djurfoder innehåller. För att förebygga en ny kris krävs maximal öppenhet, som måste uppnås under 2007.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna för denna intressanta debatt. Jag kommer nu att fortsätta på grekiska.

(EL) Herr talman! Jag vill påminna er om att vi i dag har att fatta beslut om eller enas om ett förslag till beslut om ändring av direktivet, på grundval av EG-domstolens dom. Jag tror att alla är överens om att detta inte är ett lämpligt tillfälle att diskutera den fullständiga översynen av lagstiftningen, oberoende av de åsikter som var och en av oss har. Som jag har försäkrat er tidigare kommer den att äga rum nästa år, förhoppningsvis före utgången av nästa år.

Jag tror att det är av intresse – för er också, hoppas jag – att vi dessförinnan kommer att avge en rapport om hur direktiv 2002/2/EG har tillämpats av medlemsstaterna. Detta kommer att vara till stöd i vår framtida diskussion om den fullständiga översynen av lagstiftningen.

Dagens diskussion visar självfallet det stora intresset för förbättringar av lagstiftningen – det finns alltid utrymme för förbättringar – och naturligtvis också parlamentets åtagande för att följa de fastställda förfarandena. Jag är säker på att parlamentet kommer att hörsamma vårt förslag genom att, i detta läge, göra en rättelse av direktivet om märkning av foder på grundval av domstolens dom.

Vi kommer att dela ut en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkt angående varje ändringsförslag, och jag hoppas att den kommer att bifogas protokollet från detta sammanträde.⁽¹⁾

Låt mig nämna några saker: Den rättsliga grunden för direktiv 2002/2 är skyddet för folkhälsan, något som givetvis är väsentligt kopplat till säkerheten för foder. Detta bekräftades av domstolens dom, och det är därför kommissionen inte kan godta ändringsförslag 1, som skulle urholka den principen avsevärt.

Den nya artikel som rekommenderas i ändringsförslag 4 angående upplysningar om exakta procentandelar i allvarliga nödsituationer innehåller något som redan står uttryckligen i direktivet. I sådana fall kommer de exakta procentandelarna att uppges. Därför anser vi det inte nödvändigt att anta ett ändringsförslag som åsidosätter denna bestämmelse, och därför kan kommissionen inte godta ändringsförslag 4.

Jag vill återigen försäkra er om att detta förslag ingår i kommissionens program för förenkling och förbättring av lagstiftningen. Med andra ord, denna lagstiftning om märkning av foder har inkluderats i det förslaget. Jag menar att den diskussion som föregått detta ändringsbeslut kommer att beaktas under utformningen av det nya förslaget. Vi kommer dock självfallet att ha tillfälle att, vid en lämplig tidpunkt, diskutera vårt framtida förslag om märkning av foder. Vi strävar hela tiden efter att – och det är inte enkelt, det erkänner jag – kombinera konsumentskydd och förbättrad service till konsumenterna med en minskning av de kostnader som åsamkas av andra inblandade organ. Detta är vårt mål, och vi anser att vi kommer att lyckas genom detta samarbete.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på tisdag kl. 12.30.

Bilaga – Kommissionens ståndpunkt

Betänkande: Graefe zu Baringdorf (A6-0411/2006)

Ja/Skäl 1a: ändringsförslag 5, ändringsförslag 11 eller 14.

Ja/Skäl 1b: ändringsförslag 2.

Ja/Skäl 2b: ändringsförslag 7 eller 13 eller 16.

Ja/Skäl 3a: ändringsförslag 9 eller 12 eller 15.

Ändringsförslag 3/skäl 3a kan godtas med en ändrad ordalydelse.

Kommissionen kan inte godta följande ändringsförslag: 1, 4, 6, 8 och 10.

(1) Se bilaga: ”Kommissionens ståndpunkt.”