Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 12 december 2006 - Strasbourg

24. Europeiskt jämställdhetsinstitut (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en andrabehandlingsrekommendation från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett europeiskt jämställdhetsinstitut (10351/1/2006 – C6-0314/2006 – 2005/0017(COD)) (medföredragande: Lissy Gröner, Amalia Sartori) (A6-0455/2006).

  Lissy Gröner (PSE), föredragande. – (DE) Herr talman! För det första: ett stort tack till min medföredragande och till kommissionen. Vi har samarbetat mycket bra för att försöka få igång institutet så fort som möjligt, och det har vi lyckats väldigt bra med. Men jag skulle än en gång vilja påminna alla enheter om att kontrollera att man använder genusmedvetet språk i de olika språkversionerna av betänkandet, vilket inte alltid är fallet på mitt eget språk – tyska – trots upprepade uppmaningar om detta.

Så länge som Europaparlamentet har funnits har vi presenterat oss själva som en jämställdhetsmotor. I tio år har vi diskuterat hur man bäst underlättar inrättandet av en institution som ska ägna sig åt integrering av ett jämställdhetsperspektiv och utnyttja de bästa resultaten från alla länder i sitt arbete med denna övergripande uppgift. Efter en genomförbarhetsstudie väcktes begäran om ett jämställdhetsinstitut, som rådet anslöt sig till för snart två år sedan när det beslutade att institutet skulle inrättas och att det skulle göras på budgetneutrala grunder. Vad innebär det? I praktiken innebär det att jämställdhetsinstitutet kommer att finansieras ur det som var jämställdhetsprogrammet. Budgeten halverades, och det som fanns kvar av programmet blev då en del av det sociala handlingsprogrammet ”Progress”. Detta är priset som kvinnorna har fått betala. Om vissa parter ska hävda att institutet kostar för mycket måste svaret bli att det tvärtom är kvinnorna som har betalat mycket för det.

Men här i kammaren har vi, med stort stöd från kvinnogrupper, lyckats gå framåt i frågan om institutet. Vi vill att det ska arbeta oberoende med att underlätta centraliseringen av information om prövade modellförfarande för att få så stor jämlikhet som möjligt. Vi skulle vilja att man hämtade exemplen från alla länder och att man avskaffade klyftan mellan rättsläget för jämställdhetsfrågor – som till exempel fastslås i EU-fördragen och som bekräftas ytterligare i artikel 3 – och den diskriminering som faktiskt pågår varje dag.

Vi vill inte längre att kvinnor ska tjäna runt 30 procent mindre än sina manliga kolleger. För dem som leder den här kammaren kanske det inte är så, och det kanske till och med uppfattas som komiskt, men när en kvinna som arbetar vid ett löpande band tjänar 30 procent mindre än sina manliga kolleger, då är det inte komiskt längre. Vi vill att alla medlemsstater ska ha tillgång till information om hur man kan lyckas bekämpa våld, påtvingad prostitution och sexuellt utnyttjande, tillsammans med ett EU-omfattande informationsutbyte om hur man kan stoppa könsdiskriminering på 2000-talet.

Jag har redan betonat att den överenskommelse som vi nådde i utskottet kom till stånd snabbt. Kommissionen var till mycket stort stöd och godkände omedelbart 35 av de 50 ändringsförslag som vi antog vid första behandlingen, även om det fanns andra som vi var tvungna att kämpa för. Vi fick kämpa hårt för att få gehör för chefen för institutet – och jag vill betona att jag inte är könsneutral i den frågan, eftersom jag förväntar mig att man utnämner en kvinna till direktör – men vi lyckades få det, tillsammans med en mindre styrelse. Det är långt ifrån klart varför varje medlemsstat ska finnas representerad i styrelsen, eftersom det i slutändan bara kommer att vara 13 personer som gör arbetet och 33 som övervakar dem, och detta är inte vettigt för någon.

Vi vill att Europeiska jämställdhetsinstitutet ska göra förarbetet för EU-institutionerna och att dess experter ska hjälpa oss i parlamentet att göra vårt arbete i kammaren effektivare. Hur kan det då komma sig – och detta betraktar jag som den stora haken – att rådet beslutar att institutet ska ligga i Vilnius, som det gjorde förra veckan? Det är långt ifrån de platser där besluten fattas. Ett arbetsinstitut som jämställdhetsinstitutet har ingen representativ funktion och borde inte ligga där det kan förbättra ett lands image, utan borde tvärtom ligga nära de styrande organen. Följden av detta blir att man försvagar det. Vi ville att institutionerna skulle få stöd i sitt arbete och att detta arbete skulle bli effektivt och bidra till att göra jämställdheten till en politisk verklighet.

Därför anser jag att det förslag vi har arbetat fram är bra, och jag ber kammaren att gå med på den kompromiss vi har arbetat fram med rådet och att vi får ett brett stöd för Europeiska jämställdhetsinstitutet. Vi har öppnat vägen för en tidig överenskommelse, och jag vill återigen tacka alla dem som har bidragit till detta, särskilt kommissionen, som gjorde upprepade försök att överbrygga klyftan mellan parlamentet och rådet i frågan. Jag upprepar mina tack till alla dem som har arbetat med oss, särskilt skuggföredragandena från samtliga grupper. Man kan förvänta sig att jämställdhetsinstitutet kommer igång snart, och det kommer att innebära en milstolpe, men det kommer fortfarande att återstå mycket arbete om vi ska klara av de stora uppgifterna.

Även om jag är tacksam över viljan att samarbeta med oss på den här fronten skulle jag vilja fråga vem som egentligen skulle kunna leda institutet. Det skulle behövas någon som inte enbart klarar av att erbjuda expertis, utan som även är initierad i EU-institutionernas arbete, och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män kommer att vara noggrant med att se till att institutet inte hamnar hos någon från rådet eller kommissionen som inte klarar av att fylla denna funktion. Om vi lyckas med att upprätthålla ett omfattande nätverk av kvinnorättsorganisationer – vilket vi räknar med att göra – kommer inrättandet av institutet att innebära ett enormt steg framåt för kvinnorörelsen i Europa.

  Amalia Sartori, (PPE-DE), föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill på min grupps vägnar tacka min kollega, Lissy Gröner, för det arbete vi har åstadkommit tillsammans.

Vår stora önskan var att institutet skulle inrättas med stöd från företrädarna från de två största partierna inom Europaparlamentet, just för att dra fördel av denna styrka och detta stöd. Jag måste erkänna att vi, trots att det ibland rådde stor oenighet, under hela vårt arbete alltid lyckades uppnå en närapå enhetlig omröstning inom utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. Jag tycker att det är värt att notera.

Även i kammaren förekommer ofta reservationer när vi behandlar frågan – som är olöst även på EU-nivå – om att kvinnor, förutom de lagar som ger dem garantier, fortfarande inte på fullt allvar kan dra nytta av jämställdheten och möjligheten att delta på alla beslutsfattande nivåer. Trots detta lyckades vi nyligen vinna en omröstning – vid första behandlingen dessutom – vilket jag är övertygad om att vi kommer att göra igen i morgon.

Jag skulle bara vilja nämna något utöver det som min kollega sa. För det första anser jag att det är sällan som man i ett beslut lyckas återspegla ståndpunkterna i de föreberedande undersökningarna lika bra som vi har gjort här.

Efter den socialpolitiska dagordningen i början av 2000 fattades beslutet att börja genomföra förberedelserna för inrättandet av institutet, och både parlamentet och kommissionen beställde ingående studier från ledningskonsulter som är verksamma inom området. Jag kan gå så långt som att säga att resultatet av vårt arbete, som kammaren ska rösta om i morgon, helt och hållet motsvarar synpunkterna i dessa två undersökningar, nämligen att inrätta ett litet, flexibelt och oberoende institut som är uppbyggt runt nätverk och kapabelt att analysera informationen och orsakerna till den diskriminering som fortfarande finns samt som undersöker bra metoder och kommer på och offentliggör innovativa rättsliga lösningar som bygger på normer inom området för kvinnors rättigheter och jämställdhet.

Förutom debatten om var institutet ska ligga – i vilken vi egentligen inte deltog som ett utskott, och som nu har avgjorts med valet av Vilnius i Litauen, som jag hoppas trots sitt avlägsna läge kommer att kunna göra ett tillfredsställande arbete tack vare vetenskapens och teknikens under – skulle jag vilja uttrycka min glädje över att institutet kommer att sätta igång omedelbart och att det kommer att inleda sitt arbete redan 2007.

Institutets arbete kommer att göra det möjligt att göra ytterligare framsteg, vilket kommer att gynna såväl den europeiska gemenskapen som helhet som de utanför EU som ser oss som ett vägledande exempel och en modell inom just detta område.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är mycket glad över att man har gjort snabba framsteg i debatten mellan rådet och parlamentet och att vi nu är nära en överenskommelse. Med inrättandet av det europeiska jämställdhetsinstitutet tar man itu med ett verkligt behov att ge den europeiska jämställdhetspolitiken nya instrument så att vi kan göra ytterligare framsteg. Behovet fastställdes redan 1999. Parlamentet, och i synnerhet utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, stödde idén om att inrätta institutet. Institutet kommer att hjälpa oss – det vill säga gemenskapens organ och medlemsstaterna – att formulera och driva politiska frågor genom att utveckla kunskap om jämställdhet mellan kvinnor och män. I detta syfte kommer institutet att ordna så att objektiva, pålitliga och jämförbara data samlas in, analyseras och sprids på gemenskapsnivå. Det kommer även att utveckla lämpliga metodologiska medel för att förbättra integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapspolitiken.

Vid första behandlingen kunde parlamentet förbättra och förtydliga några punkter i kommissionens förslag. Den gemensamma ståndpunkten innehåller också de flesta av de ändringsförslag som parlamentet lade fram. Vid andra behandlingen behövde vi få svar på frågor om styrelsens sammansättning, en fråga där rådet och parlamentet hade väldigt olika uppfattning. Jag är glad över att båda organen bemödade sig att nå en väl genomtänkt kompromiss och till slut gjorde detta. Den kompromiss som har lagts fram innebär möjligheter att förbättra den gemensamma ståndpunkten. För det första har systemet med att låta ledamöterna av styrelsen rotera, och att lämna gemensamma förklaringar, gjort det möjligt för tveksamma medlemsstater att godta en medelstor styrelse. Detta innebär att institutet kommer att kunna arbeta effektivt när det gäller storleken och resultatet av deras uppgifter. För det andra kommer ändringsförslagen som rör utnämningen av direktören, återinförandet av expertforumet och det faktum att parlamentet ska utse två experter att stärka parlamentets roll. Därför kommer kommissionen att godkänna kompromissen. Jag är fast övertygad om att även parlamentet, som delar vår önskan att förordningen antas före årets slut, kommer att kunna godkänna dem, och det är jag väldigt tacksam för.

Jag skulle även vilja tacka föredragandena, Lissy Gröner och Amalia Sartori. Jag hade möjligheten att träffa dem väldigt regelbundet, och ni kan alla vittna om deras obegränsade arbete. Det är tack vare dem som vi befinner oss i ett skede där vi i morgon förhoppningsvis kan slutföra den här frågan.

  Anna Záborská, för PPE-DE-gruppen. (SK) Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män gjorde rätt som utsåg två föredragande från PPE-DE- och PSE-gruppen att utarbeta ett betänkande om kommissionens förslag att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut.

Det färdiga betänkandet är välbalanserat, och jag vill verkligen tacka er, fru Sartori och fru Gröner. Det vore underbart om vi i dag kunde säga att det inte behövs något jämställdhetsinstitut eftersom alla former av kvinnodiskriminering har avskaffats. Det vore bra om vi kunde säga att det inte längre finns någon diskriminering när det gäller kvinnors löner, att mäns och kvinnors arbete värdesätts helt och hållet, även med hänsyn till ansvarsfördelningen i hemmet, och att mammor och pappor har valfrihet till följd av de framsteg som gjorts för balansen mellan privatliv och arbete.

Tyvärr är det inte så, trots att Europeiska unionen har en hel arsenal av rättsliga instrument för att skydda människors rättigheter. Under dessa förutsättningar kan det europeiska jämställdhetsinstitutet mycket väl visa sig vara ett användbart instrument. Om det lever upp till våra förväntningar återstår att se vid utvärderingen om fem år. Kommer vi att ha mod nog att upplösa institutet om utvärderingen visar sig bli negativ? Kommer vi att ha mod nog att finna bättre sätt att använda de pengar som redan har tilldelats? Jag skulle vilja varna er för att enbart förlita er på att jämställdhetsinstitutet ska lösa alla problem med bristen på jämställdhet mellan kvinnor och män.

Precis som man med en omfattande lagstiftning i Europa och världen har misslyckats med att lösa dessa problem i över 50 år, kommer inte heller jämställdhetsinstitutet att kunna göra detta. Det är endast med hjälp av personligt engagemang från samtliga män och kvinnor och politiska och icke-statliga organisationer som vi kan se till att kvinnor inte diskrimineras och att alla kvinnor, inklusive de fattigaste, har tillgång till rättvisa och att deras värde, heder och värdighet respekteras fullt ut.

  Zita Gurmai, för PSE-gruppen. – (HU) Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av grundpelarna för det moderna EU. Efter en lång kamp står vi nu i begrepp att se inrättandet av ett offentligt institut för jämställdhet i Europa. Jag vill tacka Lissy Gröner och Amalia Sartori för deras arbete och gratulera dem till förslagsutkastet som motsvarar det bästa resultat som går att uppnå för närvarande och som, inte minst, har stöd hos kommissionen och även hos rådet.

Vi har lyckats se till att institutet är oberoende, vilket är viktigt för att det ska kunna utföra sitt arbete på ett lämpligt professionellt sätt och uppfylla sin roll som ett expertforum som ska hjälpa direktören i hans eller hennes arbete. Man har även säkrat budgetramen för verksamheten och öppenhet när det gäller ledningen av verksamheten. Det kommer fortfarande att vara kommissionens och styrelsens uppgift att utnämna direktören, men jag skulle vilja påpeka att direktören måste inställa sig inför Europaparlamentets utskott. Detta kommer att stärka parlamentets roll.

Jag är mycket nöjd med att det slutligen kommer att finnas ett europeiskt institut som regelbundet analyserar jämställdheten i samhället och samlar in data systematiskt. Jag är säker på att det kommer att arbeta fram värdefulla och användbara metoder för jämställdhetspolitiken och ge råd till gemenskapens övriga institutioner och medlemsstater samt bidra till att stärka gemenskapspolitiken.

Jag välkomnar att man har valt en ny medlemsstat som plats för institutets huvudsäte. Det var väldigt viktigt för mig under processen med att utse platsen för huvudsätet att välja en plats som kunde erbjuda en lämplig miljö. Vi kan vara säkra på att det blir så i Litauen, eftersom den litauiska regeringen visade sitt engagemang när den betalade ytterligare 50 miljoner euro, som kommer att finnas tillgängliga från gemenskapsmedel under sju år.

Öppnandet av institutet har markerat ett stort steg för oss inom jämställdhetsområdet. Bara tiden kan utvisa hur viktig dess roll är, men det kommer lägligt, vilket betonas av att 2007 kommer att vara Europeiska året för lika möjligheter för alla. Vi har tagit det nödvändiga steget, och institutet är nu redo att inleda sitt arbete. Men det är också vårt jobb att se till att det fungerar effektivt.

  Danutė Budreikaitė, för ALDE-gruppen. – (LT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag skulle vilja uttrycka min glädje över beslutet från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 1 december i år att inrätta ett europeiskt jämställdhetsinstitut i Vilnius, Litauen. Beslutet kommer att bekräftas officiellt i rådets slutsatser den 14–15 december.

Detta kommer att bli den första EU-institutionen i en ny medlemsstat – Litauen.

Även om det finns en lång historia med kvinnors kamp för jämställdhet råder det fortfarande stora skillnader i mäns och kvinnors löner, till kvinnornas nackdel. Ett verkligt genomförande av jämställdhet skulle inte bara innebära att man förverkligade denna demokratiska värdering hos EU, rätten att uttrycka sig själv och relationer mellan människor, utan det skulle även bidra till att lösa demografiska problem och till att minska fattigdomen.

Det nya institutets viktigaste uppgift blir att samla in och analysera information om jämställdhet och att ge rekommendationer om jämställdhetsfrågor och även att sprida information om hur det står till med jämställdheten i EU och i tredjeländer.

Jag är övertygad om att det europeiska jämställdhetsinstitutet, som ska inrättas i Litauen, kommer att bli framgångsrikt, eftersom Litauen har erfarenhet av att samarbeta med andra EU-länder och ligger bra till för att dela sina erfarenheter med tredjeländer, i synnerhet grannländer i öst.

Kommissionen godkände 40 av parlamentets rekommendationer om att utöka det geografiska området för insamling av information, analyser och tillhandahållande av uppgifter till att även gälla både de nyanslutna länderna och kandidatländerna.

I vissa EU-länder är diskrimineringen mot kvinnor emellertid så omfattande att ingen borde glädjas över sänkningen av institutets utgifter. Jag anser att man borde göra tvärtom – öka antalet anställda vid institutet och höja budgeten, i enlighet med institutets utökade verksamhetsområde.

Jag skulle också vilja betona att medlemsstaterna först och främst själva måste vidta åtgärder för att aktivt och kraftfullt genomföra jämställdhetspolitik inom landet. Det europeiska jämställdhetsinstitutet skulle hjälpa dem med denna uppgift. Om talmannen tillåter skulle jag dessutom vilja tala om för Amalia Sartori att Vilnius inte ligger långt från Europas geografiska mittpunkt, och att det är en stad som inte ligger alltför långt från Bryssel.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Jag skulle också vilja tacka föredragandena. När detta jämställdhetsinstitut blir verklighet, vilket det snart blir, kommer det att innebära ett enormt steg framåt. EU behöver ett oberoende, autonomt jämställdhetsinstitut för att se till att målet med jämställdhet mellan kvinnor och män inte prioriteras lägre än andra antidiskrimineringsåtgärder. Därför är det väldigt viktigt att vi har klargjort att vi vill ha en stark kvinna som ska leda institutet.

Ett oberoende jämställdhetsinstitut är nödvändigt, eftersom kvinnodiskriminering tyvärr fortfarande hör till verkligheten i EU. Det finns många områden där vi inte bara behöver mer statistik, utan även innovativa förslag till problemlösning. Jag hoppas att detta institut kommer att bli mer än bara en plats där man samlar in data, och att man även kommer att kunna bidra på ett innovativt sätt till att lösa problemet med könsdiskriminering.

Avslutningsvis skulle jag emellertid vilja ta upp en annan sak som jag tycker är väldigt viktig. Det europeiska jämställdhetsinstitutet kan inte ersätta praktiska politiska åtgärder och verkliga lagar, och det får inte bli en ursäkt för misslyckandet att genomföra lagstiftningsinitiativ.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Stort tack till alla berörda som arbetat hårt och engagerat och ett särskilt tack till Gröner och Sartori för att detta institut nu äntligen ska inrättas och börja sitt viktiga arbete. Det är idag en viktig milstolpe för oss alla som arbetar för kvinnor och män i ett jämställt samhälle. Det är också en milstolpe för att stärka barnens rättigheter eftersom barnens situation till stor del påverkas av mödrarnas, kvinnornas, rättigheter. Men lika glad som jag är över detta steg att inrätta ett jämställdhetsinstitut, lika besviken känner jag mig över det faktum att det år 2006 behövs ett särskilt institut för kvinnors självklara rättigheter. Att vi inte har kommit längre när det gäller att erkänna halva mänsklighetens rätt att leva sina liv på lika villkor som den andra halvan av mänskligheten.

Vi talar mycket i EU om demokrati och mänskliga rättigheter, men demokratiska och mänskliga rättigheter måste också gälla kvinnorna. Det kan inte anses demokratiskt att stora delar av befolkningen anser att kvinnor kan behandlas som varor på en marknad och att samhället inte kan ansvara för kvinnors rätt till sina egna kroppar. Det handlar om kvinnors rätt att slippa bli misshandlade och slagna, att den politiska makten till stor del fortfarande är männens makt, att kvinnor tjänar mindre än män vid samma arbete osv. Jag hoppas verkligen att vi alla i omröstningen i plenum kommer att stödja inrättandet av jämställdhetsinstitutet, som ett stort och viktigt steg för att vi i framtiden verkligen ska kunna tala om demokrati och mänskliga rättigheter, lika för alla oavsett kön.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Tanken på att inrätta ett jämställdhetsinstitut, som beskrivs som ett av gemenskapens viktigaste mål, föddes 2000 då det blev uppenbart att det fanns betydande skillnader mellan könen inom de flesta politiska områden. Detta framförs som ett mångfasetterat fenomen, vilket jag tror stämmer till viss del, även om det väcker den grundläggande frågan om det verkligen handlar om jämställdhet och mänsklig värdighet, eller snarare om skapandet av en ny vänsterideologi.

En av institutets roller kommer att vara att avskaffa könsstereotyperna genom att sprida information om icke-stereotypa manliga och kvinnliga roller, och att ge liberala exempel att följa. Detta har gjorts under lång tid och är något som de med en kristen världsuppfattning inte kan stödja.

Samtida program som är fjärran från moraliska normer och där man utnyttjar människors svaghet gör bara människor till svaga, försvarslösa slavar, särskilt under sina sexuella impulser och sitt behov av njutning. Mänskligheten, som reduceras till sina grundläggande begär, berövas alla sina andliga dimensioner och vars personliga utveckling hindras och hämmas av bristen på andligt liv, kommer inte att kunna finna fullständig tillfredsställelse, inte ens med aktiv hjälp och med stöd från olika institutioners imponerande målsättningar.

Dessutom väcker de rättsliga föreskrifterna i direktivet en del tvivel, eftersom institutionen ska vara maximalt oberoende i sin verksamhet och dessutom kan beställa en extern utvärdering av sitt eget arbete. Denna brist på kontroll hos Europaparlamentets utskott och institutets förmåga att självt välja sin utvärderare väcker inte bara tvivel, det är dessutom faktiskt ganska löjligt. Institutets inkomster förvånar också, eftersom de förutom subventioner från våra skatter även består av bidrag från olika rika organisationer och inkomster från tjänster som de erbjuder.

Nästa privilegium är immuniteten. Detta innebär att institutets personal också kommer att kunna utföra sina uppgifter obegränsat och att de är fria att sprida falska feministiska idéer som kommer att leda till en situation med en förödande kamp mellan könen – i stället för samarbete mellan kvinnor och män – som kommer att bli den nya lärosatsen medan könet blir det nya proletariatet. Vi kommer att rösta mot antagandet av direktivet.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (EL) Herr talman! Man kan inte förneka att lika behandling av kvinnor och män och respekten för jämställdhetsprincipen inom alla aspekter av offentlig och privat verksamhet kommer att bidra till bättre förvaltning av de mänskliga resurserna i EU som utan hinder kommer att bidra till ekonomins utveckling och konkurrenskraft och förbättrade levnadsförhållanden och kulturella förhållanden för medborgarna.

För att kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden ska bli effektivt samtidigt som mänskligheten ska kunna leva vidare genom att avla och uppfostra barn är det särskilt nödvändigt att respektera kvinnors rättigheter som grundläggande mänskliga rättigheter. I detta hänseende var det, precis som ni mycket riktigt påpekade, herr kommissionsledamot, både rådet och Europaparlamentet under sin förra mandatperiod som fastställde grunden för inrättandet av ett europeiskt jämställdhetsinstitut. Men sedan dess har klentrogenheten till jämställdhet på EU-nivå utvecklats till en ståndpunkt med integrerade övergripande tillämpningar inom alla politiska åtgärder. Färdplanen för jämställdhet och direktivet om lika behandling av män och kvinnor på arbetsmarknaden är tydliga bevis på detta. Jag måste verkligen gratulera föredragandena Amalia Sartori och Lissy Gröner till deras ändringsförslag i förslaget till förordning om inrättandet av institutet. Förutom att främja jämställdhet genom forskning, bibliotek, dataanalyser och främjande av rättvisa metoder ser vi fram emot ett genombrott i godkännandet av den flerdimensionella övervakningen av inrättandet av jämställdhet. Inom ramen för dessa föreslagna riktade åtgärder måste den etniska mångfalden och subsidiaritetsprincipen respekteras. Institutets administration måste garantera att medlemsstaterna finns representerade i alla dess åtgärder. Vi hoppas att expertutlåtandet kommer att vara av sådan kvalitet att det ger oss användbara förslag och inte går in på ansvarsområden hos organisationer som arbetar med särskilda grundläggande rättigheter, som hälsa, säkerhet på arbetsplatsen och annat.

Därmed skulle jag vilja påpeka att Europaparlamentet, trots framstegen med bildandet av det rådgivande organet …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Talmannen. Tack så mycket för ert bidrag.

Fru Thomsen! Innan ni börjar vill jag bara säga att jag ser att ett tv-team följer er och intervjuar er i kammaren. Jag tvivlar på att detta skulle kunna ske i folketinget. Detta är ett parlament, inte en studio. Jag tillåter det den här gången, men var snäll och låt det inte hända igen.

  Britta Thomsen (PSE). – (DA) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredragandena för det stora arbete de har lagt ned på detta betänkande. Jag är mycket glad över att institutet äntligen ska bli verklighet. Trots all lagstiftning och alla goda intentioner saknar vi fortfarande jämställdhet i EU i dag. Detta kan man till exempel se på de fortsatta löneskillnaderna mellan män och kvinnor, och på att kvinnor är tydligt underrepresenterade i alla typer av beslutsfattande organ, oavsett om de är politiska, offentliga eller privata. Det finns ett desperat behov av detta institut i EU, liksom av exakt information, analyser och rekommendationer på jämställdhetsområdet.

Jag tror att institutet kommer att spela en viktig roll i EU, både som inspiratör och som spridare av information på jämställdhetsområdet. Med hjälp av insamling av data och utveckling av bästa metoder kommer institutet att gå i täten när det gäller att utarbeta förslag och strategier för att bryta ned hindren för jämställdhet. Många medlemsstater behöver en knuff framåt. Man kan bland annat betona behovet av att identifiera och bryta ned hinder för lika löner. Inte nog med att det råder brist på kunskap på området i dag, vi saknar även de verktyg som behövs för att börja arbetet med att bekämpa dessa skillnader. Detta innebär att skillnaderna finns kvar, trots lagstiftningen och de fina orden om att vi vill förändra saker och ting. Jag är väldigt glad över att EU kan bana väg på det här området och visa att jämställdhetsarbetet ska stå högt på den politiska dagordningen, och jag hoppas att arbetet kommer att påskynda medlemsstaternas ansträngningar.

  Bairbre de Brún (GUE/NGL). – (Talaren talade iriska.)

(EN) Det gläder mig att stödja detta betänkande och att be om skyndsam behandling så att Europeiska jämställdhetsinstitutet ska kunna börja arbeta nästa år. Jag vill tacka föredragandena för deras arbete.

Att främja utbytet av erfarenheter i hela EU kommer att hjälpa oss att utnyttja de analyser som redan har genomförts på nationell och regional nivå och att genomföra viktiga nya analyser. Institutet bör bli en viktig gren av EU:s policyutveckling så att åtgärder för integrering av ett jämställdhetsperspektiv kan stödjas aktivt. Institutet bör kunna börja arbeta så snart som möjligt med en tydlig inriktning på såväl insamlande som analys av uppgifter, och det är sedan upp till oss här i parlamentet att se till att den analys som det kommer fram med genomsyrar all kommande policyutveckling.

  Johannes Blokland (IND/DEM). – (NL) Herr talman! Jämställdhet mellan könen är ett återkommande tema här i kammaren. Bortsett från att det förmodligen är lika behandling av män och kvinnor man menar, och inte jämställdheten mellan dem, är det som jag ser det alltför enkelt att hoppas att frågan kan lösas med hjälp av en eller ett par radikala förändringar. De senaste årtiondena har man ägnat mycket intresse, såväl sunt som mindre sunt, åt kvinnors rättigheter. Detta innebär inte att det verkligen krävs särskild uppmärksamhet i vissa fall och i vissa områden. Detta kan bero på de olika uppfattningarna om rollfördelningen genom århundradena i olika kulturer. Vi kan fortfarande finna spår av detta i länders kultur, inte minst inom Europeiska unionen.

Som jag ser det måste man hantera dessa olikheter på ett klokt sätt om man ska lyckas uppnå jämställdhet mellan könen i alla länder och medlemsstater. Jag kan förstå att de enskilda medlemsstaterna spelar en viktig roll i detta, eftersom de ligger bäst till för att bedöma den lokala situationen och vidta åtgärder därefter. Om en medlemsstat skulle sakna initiativ finns det tillräckligt med nationella och internationella organisationer som kan uppmuntra till, eller till och med tvinga fram, konkreta åtgärder på området.

Jag är kort sagt helt för lika behandling av män och kvinnor, och för deras lika möjligheter, men för tillfället har vi inget särskilt behov av ett europeiskt institut som ska ta itu med detta.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att gratulera Lissy Gröner, Amalia Sartori, rådet och kommissionen till överenskommelsen. Vi är glada över att man har respekterat parlamentets syn på de frågor som var viktiga för att institutets verksamhet skulle bli effektivare.

En medelstor styrelse som utnämns genom ett roterande system bland medlemsstaterna kommer säkerligen att påskynda beslutsfattandet. En direktör som utnämns genom ett öppet och överskådligt förfarande och som måste inställa sig inför parlamentets behöriga utskott och besvara ledamöternas frågor är tillfredsställande för oss. Dessutom är det onekligen bra att man återinför ett expertforum bestående av företrädare från medlemsstaterna, parlamentet och arbetsmarknadens parter och som ska hjälpa styrelsen med planeringen av institutets verksamhet.

Detta är en historisk dag för parlamentet, därför att vi i dag skapar något som både parlamentet och de övriga institutionerna och det civila samhället ansåg var absolut nödvändigt, nämligen att ha ett oberoende organ som ägnar sig särskilt åt jämställdhetspolitik.

Jämställdhet mellan män och kvinnor är en av Europeiska unionens grundläggande principer. Institutet kommer att bli ett kraftfullt verktyg för att se till att jämställdheten integreras i hela gemenskapspolitiken.

  Pia Elda Locatelli (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I morgon ska vi rösta för jämställdhetsinstitutet, och vi är tydligen glada över att äntligen uppnå detta mål. Jag säger ”äntligen uppnå detta mål” eftersom jag vill minnas att genomförbarhetsstudien gjordes redan 2002. Jag hoppas i alla fall att institutet snart kommer att inleda sin verksamhet.

Vi skulle verkligen ha föredragit att ha fler resurser tillgängliga, men jag föredrar att se det positiva, nämligen inrättandet av institutet, och att hoppas att resurserna – alla typer av sådana – kommer att öka i framtiden.

Med tanke på institutets framtida verksamhet skulle jag vilja rekommendera två saker: den första gäller det område där det vore till särskild nytta att institutet genomförde sitt arbete, och den andra gäller en specifik fråga som måste åtgärdas.

Det har alltid varit så att det har rått stor brist på statistiska uppgifter indelade i kön på just de områden där förhållandena för kvinnor är som minst utvecklade. Min första rekommendation är därför att institutet ska arbeta särskilt mycket på denna front.

Min andra rekommendation rör ett specifikt ämne som bör undersökas: löneskillnader. Skillnaden mellan kvinnors och mäns löner är fortfarande oacceptabelt stor, och framför allt så finns det inga betydande tecken på att den minskar. Det faktum att Romfördraget innehöll en artikel där man uttryckte lika lön för män och kvinnor, och att vi efter 50 år fortfarande befinner oss vid ungefär samma utgångsläge, borde få oss att inse att det fortfarande återstår mycket arbete att göra i den här frågan.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Tanken på att inrätta ett jämställdhetsinstitut föddes 1995. Fyra år senare lade Sveriges integrations- och jämställdhetsminister fram de första planerna på institutet. Efter ett antal år av forskning om institutets syfte och organisation rekommenderade sedan kommissionen och Europaparlamentet att det skulle inrättas.

Efter första behandlingen i mars i år ställde sig Europaparlamentet bakom inrättandet av denna nya byrå, efter att ha lagt fram ett antal ändringsförslag gällande institutets verksamhetsomfattning och sätt för att garantera större effektivitet. Det är bra att rådet, kommissionen och Europaparlamentet har uttryckt sina avsikter att inrätta institutet och gjort så att det kan inleda sin verksamhet 2007.

I detta skede, vid andra behandlingen, återstår det bara att lösa frågorna om uppbyggnaden av institutets styrelse, hur direktören ska utnämnas och den fortfarande kontroversiella frågan om expertforumet. Det är synd att rådets ståndpunkt i frågan skiljer sig från såväl kommissionens som parlamentets ståndpunkter. Men slutresultatet är tillfredsställande.

Om man tar hänsyn till institutets viktiga roll i Europeiska unionen, där det i vissa länder fortfarande finns tydliga tecken på könsdiskriminering inom många områden i livet, kommer dess uppgift att vara att tillämpa ett enhetligt system för att samla in och analysera information om lika behandling av män och kvinnor i EU.

Det är bra att institutets huvudsäte kommer att ligga i en ny medlemsstat. Det kommer att ligga i Vilnius, Litauens huvudstad. Jag hoppas att det kommer att inleda sitt arbete så fort som möjligt, eftersom vi har väntat på detta sedan 1995.

Slutligen skulle jag vilja gratulera föredragandena till ett mycket välförberett betänkande.

  Anna Hedh (PSE). – Herr talman och alla ledamöter som fortfarande är vakna! Jämställdhet mellan kvinnor och män är en av EU:s grundläggande principer och en av unionens centrala uppgifter. EU ska i all sin verksamhet försöka undanröja bristande jämställdhet. Men trots många framsteg på jämställdhetsområdet visar flera utvärderingar att den positiva utvecklingen går mycket sakta. EU saknar bl.a. förmåga att sammanställa analyser och att ta fram bra lösningar när det gäller jämställdhetsintegrering och främjandet av jämställdhet mellan könen. Genom att vi nu skapar ett europeiskt jämställdhetsinstitut markerar EU och medlemsstaterna frågans höga prioritet och den politiska viljan att göra mer för att komma till rätta med den rådande ojämställdheten.

Idag känner jag mig mycket stolt som socialdemokratisk EU-parlamentariker över att EU-samarbetet används för att föra kampen mot könsdiskriminering vidare. Nu är det viktigt att alla medlemsländer använder sig av institutet och att man lämnar in statistik och information. Det är ett väldigt stort ansvar för medlemsländerna. Till slut vill jag säga att jag är glad över att det är ett nytt medlemsland, Litauen och staden Vilnius, som får detta institut. Jag tror inte att närhetsprincipen spelar någon roll här eftersom alla medlemsländer i EU är centrala. Jag vill önska dem lycka till och jag vill tacka föredraganden Lissy Gröner och Sartori samt kommissionen.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Mina damer och herrar! Det gläder mig att parlamentet kan godkänna ordförandeskapets kompromiss helt och hållet. Med denna överenskommelse kan institutet köra igång sin verksamhet snabbare. Beslutet som medlemsstaterna nyligen fattade att placera institutets huvudsäte i Vilnius tyder på en gemensam önskan om att institutet ska köra igång sin verksamhet så fort som möjligt.

I morgon kommer parlamentet att ta ytterligare ett steg på vägen mot lika möjligheter. Liksom ett antal talare har påpekat har vi fortfarande en lång väg kvar på den vägen.

  Talmannen. Jag vill tacka kommissionsledamoten, alla talarna och Anna Záborská och hennes utskott för deras betydande arbete. Jag önskar institutet all framgång. Det behövs verkligen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag.