Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 13 december 2006 - Strasbourg

25. Våldsamma videospel (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är kommissionens uttalande om våldsamma videospel.

  Franco Frattini, vice kommissionsordförande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är särskilt tacksam mot de få, kanske färre än tio, ledamöter som är här i plenisalen för att debattera en fråga som påverkar många tiotals miljoner unga och mycket unga människor – våra barn – i Europeiska unionen.

Rättsligt skydd och barn och ungdomars grundläggande rättigheter måste förbli en högt prioriterad fråga för EU. Det är en prioriterad fråga för Europeiska kommissionen, och jag måste säga helt uppriktigt att de våldsamma och sadistiska gärningar som förekommer i en del särskilt blodiga videospel bekymrar oss mycket.

Ny teknik har gjort det möjligt för unga och mycket unga människor att använda Internet, och tekniska spel har förändrat relationerna mellan vuxna och barn. Unga människor, våra barn, är ofta mer hemmastadda med denna teknik än de vuxna. Det viktiga är därför primärt ett större ansvarstagande och en större medvetenhet från de vuxnas och föräldrarnas sida, liksom inriktning på och utbildning för att göra framför allt föräldrarna fullt medvetna om riskerna och kapabla att fatta underbyggda beslut.

Det finns ett klassificeringssystem med märkning av filminnehåll, liksom för spel och videospel, som kan vara användbart. Detta måste naturligtvis kombineras med en mekanism som ger en mer ändamålsenlig utbildning. Det här är nödvändiga instrument om vi vill ha en fungerande lösning.

Europeiska unionen har redan instrument för att bekämpa dessa oroande problem på rättsskipnings- och säkerhetsområdet, liksom inom ramen för informationssamhället och reglerna för den inre marknaden.

Mina damer och herrar! Jag måste säga helt uppriktigt att jag också är mycket imponerad av en del av de initiativ för att övervaka och öka skyddet av barn som några inrikesministrar informerade mig om före och efter ministerrådets möte, och som har tagits upp av en del nationella politiska partier i en del medlemsstater. Jag syftar särskilt på ökad kontroll av försäljningen av särskilt våldsamma spel och videospel till minderåriga.

Enligt min uppfattning är det lika viktigt att ställa videospelsproducenterna till ansvar. År 2003 infördes ett europeiskt system för självreglering som kallas PEGI (paneuropeisk spelinformation), för att hjälpa föräldrarna att välja videospel till minderåriga. Detta självregleringssystem stöds av en stor majoritet av producenterna. Det utvecklades efter samråd med branschen och med föräldra- och konsumentsammanslutningar. Det omfattar 27 länder och innehåller uppgifter om minimiålder för tillgång till ett visst spel och en obligatorisk beskrivning av innehållet i de spel eller videospel som kommer ut på marknaden. Mina damer och herrar! Det här systemet hjälper föräldrarna att välja – om man antar att det är föräldrarna som bestämmer vilka videospel deras barn köper – men det har ingenting med videospelens innehåll att göra och behandlar inte detta. Denna självreglering infördes för att skydda minderåriga, men också för att följa en annan grundläggande princip, nämligen yttrandefriheten.

Jag har för avsikt att mycket snart träffa producenter och deras sammanslutningar för att ta ställning till i vilken utsträckning de indikatorer som används i självregleringssystemet är relevanta, eller snarare uppdaterade, skulle jag vilja säga. Jag tycker att det är dags att utvärdera om dessa indikatorer kanske inte har fungerat som vi skulle ha velat.

När det däremot gäller innehållet i de spel och videospel som man kan hitta på Internet så finns det system på nätet, men de tillämpas och genomförs på initiativ av vissa respekterade konsortier. Det första kallas Platform for Internet Content Selection och det andra Recreational Software Advisory Council. Båda är huvudsakligen baserade i Förenta staterna. Jag måste dock påpeka att vare sig FN:s studie om våld mot barn eller Världshälsoorganisationens världsrapport om våld och hälsa analyserar det här problemet. Det nämns bara i förbigående som om det absolut inte fanns någon anledning att granska det mer på djupet.

År 2005 gjorde kommissionen en undersökning som finansierades genom Daphneprogrammet. Denna undersökning, som byggde på en rad studier av sektorn våldsamma videospel, avslöjade att det behövs ett sektorsövergripande tillvägagångssätt, men något sådant existerar inte för närvarande. Ett resultat av den här studien var att våldsamma bilder onekligen påverkar unga människor. Denna påverkan kan dock visa sig på olika sätt, beroende på olika faktorer. Dessa är till exempel välstånd, ungdomarnas situation, var de bor, om de har en aktiv förälder i sin närhet eller om de inte har några föräldrar i närheten, kontrollen över deras tillgång till medier och Internet, med andra ord om deras föräldrar har någon kontroll över om de har helt fri tillgång till Internet, utbildningsnivån och familjens socioekonomiska nivå. Alla dessa faktorer inverkar på hur våldet påverkar unga och mycket unga människors sinnen och mentalitet.

Det finns också andra viktiga element att beakta. För det första är detta inte bara en teknisk fråga, utan snarare en utbildningsfråga som har med kontroll i förebyggande syfte att göra. När jag säger kontroll över försäljningen av våldsamma videospel så menar jag effektiv kontroll, för i dag finns det inga tvingande instrument som gör att man kan kontrollera om en person under 16 år kan köpa videospel som inspirerar till och förhärligar våldshandlingar eller till och med rent kriminella handlingar.

Jag tror att parlamentet åtminstone vill ta ställning till det här problemet, också mot bakgrund av att de insatser för att bekämpa våld mot barn som Daphneprogrammet har finansierat bygger just på den här tanken om hur man ska skydda unga och mycket unga människor.

Avslutningsvis kommer jag att följa upp den strategi för skydd av barn som vi lanserade i juli genom att ta upp det här problemet vid Europeiskt forum för barnets rättigheter. Som ni vet ska detta forum påbörja sitt arbete i början av 2007. Vid det första arbetsmötet tänker jag inleda en offentlig, öppen diskussion med alla intressenter: icke-statliga organisationer, medlemsstater, föräldraföreningar, ungdomar, minderåriga och också de nationella ombud som ansvarar för barnens rättigheter.

De fyra nyckelorden på detta område är: föräldrar, fackmän inom kommunikation och utbildning, producenter – eftersom vi inte kan gå till botten med det här problemet om vi inte kan förhindra att dessa våldsamma spel produceras – och till sist politiker. Det handlar om att undersöka hur politikerna kan upprätta en strategi för att faktiskt skydda barnen utan att ta till censur. Detta är hörnpelarna för att ta itu med det problem som jag har tagit upp med er i kväll.

I vår kommer jag att lägga fram ett meddelande om IT-brottslighet för er. Jag tror att kriminella, lagbrytare och Internetförbrytare betraktar de unga och mycket unga som särskilt lätta offer. Det är vår politiska, institutionella och moraliska plikt att reagera med fasthet och genom att utforma en europeisk strategi mot uppeggande till våld och mot förhärligande av våld.

  Talmannen. Tack, herr Frattini. Jag instämmer i er taktfulla inledande kommentar, som bekräftar att vi måste fundera på hur arbetet i parlamentet är organiserat och göra vissa förändringar, särskilt när det gäller våra plenardebatter.

  Mary Honeyball, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka Franco Frattini för hans mycket hjälpsamma och berömvärda introduktion av detta viktiga ämne. Vi har förmodligen inte ägnat denna fråga tillräcklig uppmärksamhet i parlamentet. Jag är glad att vi nu tar upp denna fråga, eftersom det finns betydande bevis för att videovåld har en inverkan på de minderåriga som tittar – en mycket skadlig inverkan som vi måste komma tillrätta med.

Jag tycker att det är tydligt att den självreglering som Frattini talade om förmodligen inte längre räcker till. Vi måste titta mer på detta för att se till att unga människor får kontrollerad tillgång till filmer och att videofilmerna i sig inte är onödigt våldsamma. Vi ser denna typ av våld omkring oss i våra teverutor och vi blir alltmer toleranta mot det ökande våldet på ett sätt som vi inte borde bli och som inte är acceptabelt. Så detta är ett bra initiativ som jag hoppas vi kan föra fram.

Jag är mycket nöjd med att kommissionen utförde enkäten och att det gjordes inom Daphneprogrammet, eftersom vi inte enbart ser onödigt våld på videofilmer utan även en oacceptabel bild av kvinnor. Så unga människor ser inte enbart våldet som sådant, de ser även våld mot kvinnor och en bild av kvinnor som inte är vad den borde vara. Det finns två saker som vi måste ta itu med, nämligen att skydda barn och unga och se till att kvinnor inte framställs på ett oacceptabelt sätt i dessa videoproduktioner.

Vi måste vara tydliga med att vi inte ska betraktas som en ”förmyndarinstitution”. Detta måste införas på ett förnuftigt sätt, på ett sätt som passar alla. Vi måste också särskilt uppmärksamma Internet. Kommissionsledamoten nämnde detta. Det är svårt, eftersom regleringen av Internet i stor utsträckning är i sin linda, men vi får inte blunda för det. Vi måste finna sätt som ligger i allas intresse för att förnuftigt reglera Internet.

  Roberta Angelilli, för UEN-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Franco Frattini så mycket för de mycket praktiska förslag som han har lagt fram i kväll.

Det råder ingen tvekan om att våld, mobbning och våld mellan barn ökar på ett oroande och exponentiellt sätt i Europa, och tv och Internet påverkar onekligen hur våra barn beter sig. Det gör också de våldsamma videospelens utbredning. De blir allt vanligare och allt brutalare. Jag ska bara ge er ett exempel. Det finns ett helt nytt videospel som heter Rule of Rose, och som utgör ett riktigt allvarligt problem eftersom huvudpersonerna i spelet är barn, och många av bilderna balanserar på gränsen till sexuell perversion och sadism.

Därför välkomnar vi den här debatten varmt, även om den – som talmannen nämnde – har stuvats undan i ett kvällspass och har mycket få deltagare. Det är verkligen synd. Trots detta förväntar vi oss att någonting görs i frågan, och verkligen inte genom censur, som kommissionsledamot Viviane Reding redan har sagt. Herr Frattini! Vi stöder ert initiativ att skicka ett brev till inrikesministrarna i EU och be dem att göra en omsorgsfull undersökning av vilka kontroller av videospelsvåldet som finns. Efter det som Viviane Reding sa hoppas vi att PEGI, det paneuropeiska spelinformationssystemet, verkligen kommer att bli ett organ som kan utöva en effektivare kontroll.

Avslutningsvis kräver vi med skärpa att det tas fram praktiska åtgärder för att kontrollera och förbjuda distribution av våldsamma videospel och inrätta ett slags europeiskt övervakningscentrum för barn och ungdomar, inte minst för att övervaka innehållet i spel och videospel i förebyggande syfte och om möjligt sammanställa en enhetlig kodex för marknadsföring och distribution av videospel för barn.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.