Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 14 december 2006 - Strasbourg

3. Europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – Grönbok – Biomassa och biobränsle – Kärnsäkerhetsstöd (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Eluned Morgan, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – grönbok (2006/2113(INI)) (A6-0426/2006),

– betänkandet av Werner Langen, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om en strategi för biomassa och biobränsle ((2006/2082(INI)) (A6-0347/2006), och

– betänkandet av Esko Seppänen, för utskottet för industrifrågor, forskning och energi, om förslaget till rådets förordning om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetsstöd (09037/2006 – C6-0153/2006 – 2006/0802(CNS)) (A6-0397/2006).

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Fru talman! Ledamöterna har beslutat att hålla en gemensam debatt om tre betänkanden av Eluned Morgan, Werner Langen och Esko Seppänen. Detta ger oss ett utmärkt tillfälle att diskutera ämnen som spelar en nyckelroll för energipolitiken alldeles före nyår, ämnen som har skapat en del oro under det senaste året.

Låt mig börja med att ta upp betänkandet om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning. Först vill jag gratulera och tacka föredraganden Eluned Morgan för hennes imponerande arbete med grönboken om energi. Jag vill också tacka och gratulera föredragandena Josef Zieleniec, Anders Wijkman, Helmuth Markov, Jan Christian Ehler, Evangelia Tzampazi, Hannu Takkula och Oldřich Vlasák för deras bidrag.

Detta dokument är ett viktigt bidrag till kommissionens arbete med den strategiska översynen av energipolitiken. Ert arbete under de senaste månaderna har bidragit till kommissionens allmänna överläggningar om den europeiska energipolitikens framtid.

Jag håller med om att Europeiska unionen behöver en integrerad, sammanhängande och konsekvent europeisk energipolitik som bibehåller Europas konkurrenskraft, tryggar våra miljömål och garanterar försörjningstryggheten.

Jag håller också med om den utmaning som klimatförändringar utgör. Klimatförändringarna utgör det starkaste skälet för en ny energipolitik. Energin svarar för över 90 procent av koldioxidutsläppen i Europeiska unionen, så vi kan inte göra något åt klimatförändringarna utan rätt energipolitik. Jag håller med om att Europeiska unionen behöver ha visioner och visa beslutsamhet att bli världsledande när det gäller att snabba på övergången till en ekonomi med låg förbrukning av fossila bränslen. De ambitiösa men trovärdiga målen att ytterligare minska utsläppen av växthusgaser efter 2012 måste ligga till grund för detta. Utan en fungerande inre marknad kommer handeln med utsläppsrätter, som är en hörnsten i våra ansträngningar för att ta itu med klimatförändringarna på ett konkurrenskraftigt sätt, inte att fungera korrekt, och vi kommer inte heller att uppnå målen med konkurrenskraft och försörjningstrygghet. Därför kommer kommissionen att fortsätta sätta press på medlemsstaterna för att de ska genomföra lagstiftningen fullständigt.

Denna vecka antog vi ännu ett paket med överträdelseförfaranden mot 16 medlemsstater. I det här skedet har vi inlett överträdelseförfaranden mot 19 medlemsstater, och jag anser att detta illustrerar vår beslutsamhet att verkligen genomföra den inre marknaden.

Dessutom tänker nu kommissionen, i linje med betänkandet om den inre marknaden och slutrapporten om branschutredningen om energisektorn, vidta åtgärder för att ta itu med följande återstående frågor: icke-diskriminerande tillgång till välutvecklade nätverk, särskilt genom att se över frågan om åtskillnad; förbättring av bestämmelserna om nätverkstillgång på nationell nivå och EU-nivå, vilket omfattar bättre samarbete mellan tillsynsmyndigheterna på EU-nivå; minskning av utrymmet för orättvis konkurrens genom ökad öppenhet och förbättrad tillgång till lagringsutrymmen; skapande av en tydlig ram för investeringar samt starkare fokus på allmännyttiga skyldigheter.

Den inre marknadens mål kan dock bara uppnås med hjälp av beslut som har fattats av EU-medborgarna. Medborgarnas roll är särskilt viktig med tanke på vår dagordning om energieffektivitet. Detta är ett område där alla kan bidra till en mer hållbar och säker värld, och vi välkomnar ert stöd för handlingsplanen för energieffektivitet. Europas medborgare kan också åstadkomma förändringar när det gäller de förnybara energikällornas roll i energimixen, men vi kan inte förvänta oss att människor ska genomföra den nödvändiga övergången utan en bra politik och en bra investeringsplan. Därför håller jag med om behovet av en stabil och långsiktig ram för förnybara energikällor.

Klimatförändringarna, globaliseringen och de långsiktiga målen kräver förnyade ansträngningar på teknikfronten. Vi vill alla se ett Europa som leder den globala forskningen, vilket innebär att vi måste utnyttja de befintliga forskningsbudgetarna på ett bättre sätt och få dem att fungera som en katalysator för att öka industrins forskningsstöd i Europeiska unionen.

Vikten av den externa dimensionen framkommer också tydligt i detta betänkande. Detta år har vår externa politik tagit några mycket viktiga steg: upprättandet av energigemenskapen och nya avtal med flera producentländer och transitländer, däribland Kazakstan, Azerbajdzjan och Ukraina.

Jag vill också ta upp Werner Langens betänkande om en strategi för biomassa och biobränsle. Först av allt vill jag tacka Werner Langen för detta värdefulla bidrag och för hans stora hjälp till oss i kommissionen när vi behandlar frågan om förnybar energi och bioenergi.

För det första kommer EU genom att arbeta kollektivt att behöva skärpa sin ramlagstiftning för förnybar energi och förbinda sig att utarbeta en stabil rättslig ram baserad på ambitiösa mål. Långsiktiga, mer ambitiösa mål fram till 2020 kommer att kräva bindande åtaganden från medlemsstaterna för att garantera att bördorna delas och att en intern marknad för förnybar energi utvecklas. Samtidigt bör vi tillåta en viss grad av flexibilitet för att göra det möjligt för medlemsstaterna att fokusera sin uppmärksamhet på vissa områden på grundval av deras särskilda styrkor och svagheter.

För det andra måste denna ram innehålla lagstiftande åtgärder som är anpassade till de särskilda hinder som den förnybara energin ställs inför i de individuella sektorerna. Tillgång till nätet är till exempel en viktig fråga för förnybara energikällor som används för el. De befintliga bestämmelserna på detta område kanske måste skärpas. När det gäller uppvärmning behövs åtgärder för att övervinna onödiga planeringshinder för till exempel solpaneler, och för att skapa lika villkor för fjärrvärme.

För transporterna är det nödvändigt att ta hänsyn till att den extra kostnaden för biobränsle är större än för förnybara energikällor i andra sektorer, men vi behöver ha biobränsle i energimixen eftersom det är ett redskap inte bara för att bekämpa klimatförändringarna, utan också när det gäller försörjningstrygghet.

Om man ser till betänkandets detaljer vill jag understryka tre grundläggande saker. För det första välkomnar jag att betänkandet innehåller en betoning på certifieringen av biobränsle för att se till att hållbarhetsnormer införs för detta bränsle, oavsett om det är producerat inom eller utanför EU. Jag förstår logiken bakom förslaget om att förbjuda användandet av palmolja. Rundabordssamtalen om hållbar palmolja har dock visat att palmoljans miljöpåverkan kan uppvisa enorma skillnader, och detta måste man ta hänsyn till.

För det andra delar jag åsikten om att andra generationens biobränslen är av avgörande betydelse. De ger mindre växthusgaser och ökar försörjningstryggheten genom att öka mängden olika grödor som kan användas till produktion av biobränsle. Låt oss dock inte skapa en falsk motsättning mellan första och andra generationens biobränslen. Första generationens biobränslen ökar också försörjningstryggheten genom att minska oljeberoendet, och de ger också mindre utsläpp av växthusgaser än konventionella bränslen. Dessutom banar första generationens biobränslen väg för den andra generationens. När andra generationens biobränslen kommer ut på marknaden kommer de att ta över första generationens försörjnings- och distributionsnät.

Slutligen vill jag uttrycka mitt stöd för åsikten att det finns ett behov av att informera samhället i allmänhet, och jordbrukarna i synnerhet, om användandet av biomassa och biobränsle. Vi bör särskilt uppmuntra jordbrukarna att våga börja producera livsmedel och energigräs.

Låt mig nu tala om Esko Seppänens betänkande om rådets förordning om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetsstöd. Jag vill berömma och tacka Esko Seppänen för de insatser som föredraganden och hela parlamentet har gjort för att lägga fram detta betänkande i god tid för att få ett nytt instrument tillgängligt innan årets slut.

Förbättringen av kärnsäkerheten har varit en viktig del av vårt arbete i central- och östeuropeiska länder samt inom Oberoende staters samvälde, särskilt i Ukraina och Ryssland. Men vi har också gjort ansträngningar i andra länder, till exempel Armenien och Kazakstan. Det kommer att fortsätta att vara av stor betydelse under de kommande åren eftersom de flesta av våra grannländer och tillväxtekonomier är starkt beroende av kärnkraft för att möta sina energibehov.

På grund av tidsbristen kan jag inte kommentera varje ändringsförslag. Jag vill dock understryka några viktiga synpunkter som hindrar oss från att godta några av ändringsförslagen. Jag kommer inte att ta upp de ändringsförslag där vi är överens.

I ändringsförslag 3 föreslår föredraganden att man ska lägga till en hänvisning till risken för spridning av kärnvapen. Kommissionen anser att detta inte är målet för det här instrumentet och att det täcks av stabilitetsinstrumentet.

Enligt ändringsförslag 7 ”bör företräde ges åt stöd till sådana kärnenergianläggningar och sådan verksamhet på kärnenergins område som sannolikt kan få betydande konsekvenser för medlemsstaterna”. Jag förstår den oro som ligger bakom detta förslag. Jag vill betona att gemenskapen i första hand stöder förbättringar i kärnsäkerhetsanläggningar som ligger nära våra gränser. Jag vill dock upprepa att det nya instrumentet har ett globalt syfte; en kärnkraftsolycka är lika allvarlig var den än sker eftersom den kommer att få direkta eller indirekta konsekvenser för hela världen.

Slutligen begränsar ändringsförslag 27 och 28 instrumentets räckvidd så att det omfattar ”endast kärnenergianläggningar som är eller var i drift i tredjeländer vid tidpunkten för [instrumentets] ikraftträdande”. Även om det står klart att vi inte kommer att ge stöd till utformningen och uppförandet av nya kraftverk i tredjeländer, bör det finnas en möjlighet att ge stöd till alla befintliga kraftverk. Annars kan vi förlora ett effektivt instrument för att påverka kärnsäkerheten i andra länder.

Avslutningsvis vill jag än en gång berömma det arbete som har utförts av parlamentet och alla utskott som har varit delaktiga i arbetet med grönboken, strategin för biomassa och biobränsle och kärnsäkerhetsinstrumentet. Jag ser fram emot att få fortsätta vårt gemensamma arbete för den europeiska energins framtid.

(Applåder)

  Eluned Morgan (PSE), föredragande. – (EN) Fru talman! I början av detta år gick en rysning genom många västeuropeiska hem när det ryska företaget Gazprom stängde av leveranserna till Ukraina. I hela Europeiska unionen kändes effekterna av detta. Många politiker fick också kalla kårar längs ryggen när vi insåg att 80 procent av vår gas troligen skulle komma från utomeuropeiska länder i framtiden om vi skulle fortsätta på samma bana som tidigare. Det finns viktiga frågor om försörjningstrygghet som måste lösas så snart som möjligt.

Förutom detta ökar medvetandet om klimatförändringarna. De påverkar vår planet snabbare och mer dramatiskt än vi hittills har föreställt oss. Om vi ska kunna hejda de effekter som vi människor har på miljön måste vi helt klart börja med att radikalt ändra vårt sätt att använda och producera energi.

Jag hoppas att det betänkande vi röstar om i dag kommer att ge ett tillfredsställande svar på dessa utmaningar. Kommissionen har markerat sin ståndpunkt om problemets omfattning. Vi hoppas att vi har svarat på ett konstruktivt sätt när det gäller några av de svåra val som måste göras.

Det finns inget tvivel om att detta är en möjlighet för EU att visa Europas medborgare vad det går för. Detta är ett av de största bidrag som parlamentet har gjort till denna debatt, genom att på nytt placera medborgarna och konsumenterna i energidebattens centrum. Om vi ska kunna ta itu med dessa utmaningar måste konsumenterna vara engagerade och vi måste erkänna att energifattigdom är en påtaglig fråga för miljoner av våra medborgare. Energieffektivitet är säkerligen det mest kostnadseffektiva sättet att bemöta några av de energiutmaningar vi står inför, och kommissionen har utarbetat en mycket omfattande handlingsplan om energikonsumtion och energieffektivitet. Det är absolut nödvändigt att vi försöker göra Europeiska unionen till det mest energieffektiva samhället i världen till 2020.

Detta är ett mycket bra exempel på en situation där vi redan har en stor mängd lagstiftning och där medlemsstaterna ignorerar de lagar de har undertecknat. Vi måste nå ett skede där vi kan minska vår energikonsumtion med 20 procent. Det är absolut nödvändigt att detta genomförs, och jag vill fråga er, herr kommissionsledamot, vilka ytterligare steg vi kan ta. Ni föreslog att vi ska inleda fler överträdelseförfaranden – men finns det mer vi kan göra för att namnge och peka ut de medlemsstater som inte efterlever den lagstiftning de har skrivit under?

Alltför länge har många medlemsstater varit mer intresserade av att få det bästa avtalet för sina egna statliga stora energibolag än av att hjälpa eller ge fördelar åt konsumenterna. Varför bytte 19 procent av allmänheten i Storbritannien energibolag, medan motsvarande siffra i Frankrike var mindre än 2 procent? Är det för att alla invånare i Frankrike och Tyskland är nöjda med sina energileverantörer? Jag tvivlar på det. Jag tror att det beror på att det är oerhört svårt för många företag att få tillgång till denna marknad eftersom det ligger i vissa företags egna intressen att hålla de andra utanför. Det är därför vi måste göra någonting mycket viktigt genom att öppna upp och åtskilja energinätverken. När man kommer till Storbritannien med Eurostartåget möts man av en stor skylt där det står att Électricité de France förser miljoner av Londonbor med el. Jag drömmer om den dag när man kan stiga av tåget i Paris och läsa en skylt där det står: ”Centrica – ännu inte i ryska händer – förser miljoner av parisare med el.” Jag är rädd att denna dag är långt bort.

Försörjningstrygghet och hållbarhet måste gå hand i hand. Vi måste använda oss av mekanismer som till exempel handeln med utsläppsrätter för att styra ekonomin. Energimixen får varje enskild medlemsstat bestämma över, men låt oss vara förnuftiga och erkänna att energimixen i ett land kommer att påverka andra länder, därför behöver vi mål för att minska koldioxidutsläppen med 30 procent till 2020. Vi insisterar på bindande sektorsvisa mål på 25 procent för förnybara energikällor. Det innebär en stor omställning i det sätt på vilket många medlemsstater producerar sin energi. Vi lägger ned ynkliga summor på forskning och utveckling och vi måste arbeta mot en verklig gemensam europeisk energipolitik i utrikesfrågor.

Jag vill tacka de andra politiska partierna, i synnerhet Herbert Reul, Lena Ek, Claude Turmes och Esko Seppänen för deras bidrag och stöd i denna debatt. Herr kommissionsledamot, jag hoppas att ni kommer att ta till er några av våra idéer, och vi ser fram emot era tankar om den strategiska översynen av energipolitiken nästa år.

  Werner Langen (PPE-DE), föredragande. – (DE) Fru talman! Jag är tacksam för möjligheten att diskutera handlingsplanen för biomassa samt biobränsle tillsammans med grönboken, eftersom alla åtgärder för främjandet av biomassa och biobränsle åtminstone uppfyller grönbokens mål – konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet – om än inte fullständigt. Detta är viktigt, eftersom 50 procent av alla förnybara energikällor – ungefär 4 procent av Europas totala energibehov – redan i dag framställs av biomassa. Jag är tacksam gentemot kommissionsledamoten. År 2006 var planernas år – jag hoppas att 2007 ska bli det politiska genomförandets år. Vi ser fram emot de förslag ni tänker lägga fram den 10 januari för att förverkliga dessa åtgärdsprogram och grönböcker, eftersom vi är övertygade om att vi inte kan utesluta några åtgärder som kan bidra till att förbättra EU:s försörjningstrygghet.

För närvarande är biomassan en sovande jätte. Det finns enorma möjligheter – endast 1,6 av möjliga 97,4 miljoner hektar används för energigrödor i EU i dag. Vi producerar 90 procent biomassa själva i dag och importerar 10 procent. Men vi ser att stora produktionsländer som Brasilien och på senare tid – sedan två tillbaka – även USA har börjat följa en genomtänkt strategi för framställning av biobränsle från sina egna odlingar. Jag tycker att det är fenomenalt att USA på endast två år har lyckats gå från så gott som noll till 19 miljoner ton biobränsle. Det borde vara en sporre för oss också i möjligaste mån, även när det gäller alternativ användning. Ingen vill göra det svårare att framställa livsmedel av hög kvalitet genom att helt satsa på energin, till exempel med orimliga subventioner. Vi måste behålla en balans mellan dessa två. Men det finns möjligheter. Därför antog utskottet för industrifrågor, forskning och energi, som var det ansvariga utskottet, mitt förslag till betänkande med mycket bred uppslutning. Det är ovanligt att man röstar enhälligt. Därför har vi i möjligaste mån införlivat enskilda gruppers intressen i detta betänkande. Det är dock inte särskilt långt; det har 81 punkter. Det visar att vi här i parlamentet i hög grad är överens om den fortsatta användningen av biomassa.

I kommissionens handlingsplan beskrivs stödåtgärderna och de prioriterade områdena på ett korrekt sätt. Vi riktar ingen kritik mot handlingsplanen, men vi har lagt till ett antal aspekter i vårt yttrande, som jag tror kommer att antas av en stor majoritet klockan tolv i dag, och vi vill be er och era kollegor, herr kommissionsledamot, att ta med dessa punkter från parlamentet i er handlingsstrategi.

Det är viktigt för båda blocken att vi tar till vara varje möjlighet som biomassan ger – mycket är fortfarande outnyttjat, från ved till snabbväxande växter –, att vi på nästa nivå också garanterar att modern teknik används – till exempel andra generationens biobränsle – och att vi å andra sidan arbetar för att allt i första hand görs för att garantera att användningen av biobränsle är tekniskt neutral och i andra hand att man utnyttjar befintlig utvecklingspotential.

För två veckor sedan talade jag med en framstående företrädare för den europeiska motorindustrin, som berättade för mig att vi oavsett den obligatoriska mixen av biobränsle och målen på 5,75 procent år 2012, om vi får klartecken, om de reglerande villkoren är de rätta och de tekniska standarderna anpassade och om vi får handlingsfrihet, då är redo att samverka med industrin och investera miljarder och inte bara sikta på 5,57-procentsmålet. Den europeiska motorindustrin tror att det är möjligt att nå 15 procent inom 10 år om investeringen är säker. Det är vår strategi att göra allt vi kan.

Jag vill särskilt tacka alla som har arbetat med detta. Jag vill tacka de andra utskotten. 187 ändringsförslag lades fram och 122 ändringsförslag fanns i yttrandena; det var en bra debatt med alla kollegor. Nu har vi fortfarande ett par separata omröstningar kvar, betänkandet måste fortfarande snyggas till i omröstningen. Men på det hela taget kan vi vara nöjda, tack så mycket! Jag hoppas att kommissionen kommer att följa parlamentets uppmaningar i sitt fortsatta agerande.

  Esko Seppänen (GUE/NGL), föredragande. – (FI) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag har utarbetat förslaget till betänkande om kärnsäkerhetsstöd till tredjeländer för utskottet för industrifrågor, forskning och energi. Denna förordning skulle innebära ytterligare stöd för andra syften och är nödvändig av hänsyn till en lämplig rättslig grund.

Stöd kan inte beviljas för förbättrad kärnsäkerhet i tredjeländer utan att den rättsliga grunden fastställts enligt denna förordning, det vill säga artikel 203 i Euratomfördraget. Sedan kan EU till exempel fortsätta sitt arbete för att förbättra kärnsäkerheten i de gamla Tacis-länderna, även sedan Tacis-programmet har upphört.

Herr kommissionsledamot! Utskottet, inte bara föredraganden, utan utskottet anser att EU inte bör tillhandahålla stöd för byggandet av nya kärnkraftverk, utan bara förbättra säkerheten för sådana som redan finns och fungerar samt andra kärnkraftverk. Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen lade fram ändringsförslag 27 till texten som antogs av utskottet avseende detta. Syftet är gott, men formuleringen gör inte saken tydligare, utan istället tillför man tolkningsproblem. När man säger att kärnkraftverk som är stödberättigade bör vara i drift det datum förordningen träder i kraft, förblir det oklart huruvida kärnkraftverk som redan finns och fungerar, men just den dagen servas eller på annat sätt är ur drift, kan erhålla stöd. Det är inte lämpligt att stöd utesluts för sådana kärnkraftverk, och därför kan inte jag för min del godkänna detta ändringsförslag. Jag anser att parlamentets syfte i denna fråga uttrycks tydligt i andra artiklar. Detta stöd bör inte bara ges för att förbättra säkerheten vid befintliga kärnkraftverk, och inte heller bör det användas för att bygga nya kärnkraftverk.

Vi bör komma ihåg att ansvaret för kärnsäkerheten alltid åligger själva kärnkraftverket och att EU:s stöd för att förbättra säkerheten för kärnkraftverk endast är ett komplement. Det kommer att underlätta överföringen av specialistkompetens från EU, dess medlemsstater eller Internationella atomenergiorganet (IAEA) till kärnkraftverk i tredjeländer, men det finns inte några ekonomiska förhandsvillkor för dess användning i stödberättigade länder.

Slutligen vill jag lägga fram ett muntligt ändringsförslag till betänkandet och rätta till den budgeterade summan i utskottets ändringsförslag 25 och i den fleråriga finansieringsramen till 524 miljoner euro.

Jag vill tacka alla för deras utmärkta samarbete.

  Anders Wijkman (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för utveckling. – (EN) Fru talman! Eftersom jag bara har en minuts talartid kan jag bara ta upp två saker.

För det första är biobränslen verkligen mycket viktiga, men de måste produceras på ett så effektivt sätt som möjligt. Produktion av biobränslen i tropiska länder är mycket effektivare än i Europa. I stället för att dra största möjliga fördel av det verkar det som om vi är beredda att avgiftsbelägga sådan import. Om vi kan importera olja och gas från Saudiarabien utan avgifter, varför har vi då avgifter på biobränslen? Förutom att det är effektivare berövar vi låginkomstländerna välbehövliga inkomster.

För det andra ökar utsläppen i Kina och Indien mycket snabbt. Därför har utskottet för utveckling i sitt yttrande föreslagit att unionen ska upprätta en aktiv strategi för tekniskt samarbete med dessa länder och ge ekonomiskt stöd för att täcka en del av extrakostnaderna för en så effektiv teknik som möjligt.

I ändringsförslag 5 föreslås det att ”ekonomiskt” ska ersättas med ”tekniskt”. Vi måste vara mer ambitiösa än så, annars kommer vi att bli överväldigade av utsläppen från dessa länder i framtiden. Därför uppmanar jag mina kolleger att rösta mot ändringsförslag 5.

  Jean-Pierre Audy (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Fru talman! Jag ska börja med att tacka Werner Langen för hans villighet att lyssna och för den klokhet och det mod han har visat i sitt betänkande.

Utskottet för internationell handel har lagt märke till hur långt efter EU ligger när det gäller både förbrukningen och framställningen av biobränsle och har därför föreslagit att vi inte bara ska öka importen, vilket är ganska naturligt, utan också att vi ska fokusera tydligare på den europeiska industriframställningen med det dubbla syftet att uppnå energioberoende för EU och att tillhandahålla marknader för jordbruksgrödor, såsom sockerproducerande växter.

Kostnaderna för att framställa etanol är 25 euro per hektoliter i Brasilien, 35 euro i Förenta staterna och 45 euro i EU. Därför menar vi att det skulle vara klokt att under en bestämd tidsperiod ha en godtagbar nivå för att släppa in importerad bioetanol till EU, vilket kan göras förenligt med den gradvisa utvecklingen av gemenskapens produktion i linje med den europeiska hållbara utvecklingsstrategin.

  Jacky Henin (GUE/NGL), föredragande för yttrandet från utskottet för internationell handel. – (FR) Fru talman! Vår erfarenhet är att en liberalisering av energisektorn alltid har resulterat i högre priser och sämre service. Inom EU har liberaliseringen och särskiljandet mellan energiproducenter och energidistributörer resulterat i en underinvestering i produktionsanläggningar och elnät. Det är denna politik som var ansvarig för strömavbrotten i november 2006, och den kommer oundvikligen att resultera i jättestora problem kommande år.

Under dessa omständigheter måste vi omedelbart öka investeringarna i forskning på alla områden, däribland kärnteknik, så att vi kan möta utmaningarna när oljeeran är över och bekämpa växthusgaserna. Det är absolut nödvändigt att vi upphör med kravet på särskiljandet mellan energiproducenter och energinät och att vi stoppar alla ytterligare försök att liberalisera energisektorn.

Därför vill jag förespråka att man skapar en europeisk energibyrå för att samordna medlemsstaternas energipolitik och deras insatser när det gäller forskning och utveckling. Detta organ skulle leda en ekonomisk intressegrupp på EU-nivå, som skulle omfatta alla elproduktions- och eldistributionsföretag och garantera att alla fick tillgång till energi till ett rimligt pris. Energi är inte vilken handelsvara som helst, utan det handlar om en gemensam tillgång för mänskligheten.

  Janusz Lewandowski (PPE-DE), föredragande för yttrandet från budgetutskottet. – (PL) Fru talman! Så som med andra nya förordningar har budgetutskottets uppgift i fallet med förordningen om kärnsäkerhetsstöd varit att garantera att villkoren för den är förenliga med villkoren för det nya interinstitutionella avtal som trädde i kraft i maj i år. Detta är det väsentliga i mitt yttrande. Det underlättade att föredragande Esko Seppänen är ledamot av budgetutskottet.

  Jan Christian Ehler (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor. – (DE) Fru talman! Synpunkterna från utskottet för ekonomi och valutafrågor är naturligt nog av det strukturella slaget. Vi vill ta upp sju punkter.

För det första vill vi ha en energipolitisk linje som garanterar ett rimligt pris för energin. För det andra stöder vi en integrerad energipolitisk linje som tar lika mycket hänsyn till målen för energiförsörjningstryggheten, konkurrenstryggheten och omsorgen om miljön. För det tredje lämnar beroendet av energiimporten inget utrymme för ideologiska skygglappar. Vi vill ha en icke-diskriminerande energimix. För det fjärde anser vi att fullbordandet av den inre marknaden är väsentligt för försörjningstryggheten och för rimliga energipriser. För det femte måste investeringen i nät och kapacitet samt investeringen i koldioxid eller energikällor som producerar lite koldioxid underlättas och påskyndas. För det sjätte stöder vi kommissions konsekventa agerande mot icke-konkurrenskraftigt uppförande för att garantera att konkurrensen är rättvis. För det sjunde vill vi inte belasta vår energipolitik med onödig byråkrati. Nya europeiska byråer och myndigheter är för närvarande lika onödiga som nya regler för den inre marknaden. Den nuvarande apparaten måste användas effektivare och den nuvarande EU-lagstiftningen måste helt och hållet införlivas i den nationella lagstiftningen.

  Evangelia Τzampazi (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (EL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Rationaliseringen av energianvändningen, liksom genomslaget av förnybara källor i EU:s energimix, är ett allmänt krav för EU. EU måste därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att förverkliga kravet på en gemensam europeisk energipolitik. Detta krav uttrycks i Eluned Morgans betänkande, och henne vill jag gratulera.

Det är viktigt att vi förstår att EU skulle kunna spara upp till 20 procent av sin aktuella energiförbrukning. Därför är detta en energikälla som kan exploateras inom EU. Denna besparing skulle kunna uppnås genom en strikt tillämpning av EU:s befintliga rättsliga ram. Vi har de nödvändiga verktygen till vårt förfogande i dag, och då menar jag strukturfonderna. Inför nästa programperiod, från 2007 till 2013, måste Europeiska regionala utvecklingsfonden få en miljövänlig politik.

  Frédérique Ries (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (FR) Fru talman! Jag uttalar mig om Esko Seppänens betänkande i egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. Mitt utskott är i stort sett mycket nöjt med betänkandet som utarbetats av utskottet för industrifrågor, forskning och energi.

Jag vill använda min minut till att understryka följande speciella punkter: för det första det stöd som gemenskapen bör ge utarbetandet av en uppförandekod för det internationella övervakningssystemet för kärnkraftsincidenter, under Internationella atomenergiorganets (IAEA) överinseende; för det andra den högst väsentliga principen att den som förorenar betalar, varigenom tredjeländer och operatörer tvingas att godta sina förpliktelser; samt för det tredje finansieringen av saneringen av gamla kärnkraftsanläggningar på villkor att en hög säkerhetsnivå kan garanteras till lägre kostnader och inom rimlig tid.

Å andra sidan är det beklagligt att våra ändringsförslag om förändringar i den rättsliga grunden, hänsynstagandet till oberoende granskning av Europeiska revisionsrätten samt budgetdisciplin inom ramen för samrådsförfarandet, bara för att nämna några, inte godkändes.

Personligen är jag också mycket glad över att utskottet för industrifrågor, forskning och energi godkände mitt ändringsförslag till skäl 13, som framhåller att medlemsstaterna har suveränitet att göra sina egna val på kärnkraftsområdet. Det som fungerar för Österrike, fungerar inte nödvändigtvis för Finland eller Belgien.

  Liam Aylward (UEN), föredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet. – (EN) Fru talman! Jag välkomnar kommissionens båda meddelanden om en handlingsplan för biomassa och en EU-strategi för biobränsle. Det är uppenbart att det finns ett trängande behov av att öka efterfrågan på bioenergi för att bekämpa klimatförändringarna och utsläppen av växthusgaser, minska oljeberoendet och förbättra utvecklingen av teknik och ekonomi inom Europeiska unionen.

Frågan är hur vi ska göra detta. Jag anser att vi kan uppnå en ökad efterfrågan på bioenergi genom att prioritera forskning, utveckling och demonstration när det gäller bioenergi och biobränsle – särskilt med tanke på andra generationens produkter och de effektivaste produkterna – genom att främja skapandet av lättillgängliga och öppna marknader, genom att ta bort handelshinder samt genom informationskampanjer som involverar producenter, leverantörer och konsumenter.

Det är av största vikt för bioenergins framtid att denna ökning inte äventyrar EU-ländernas eller tredjeländers förmåga att uppnå prioriterade miljömål som exempelvis att hejda förlusten av biologisk mångfald, skydda skogar, förebygga markförstöring och uppnå en god ekologisk status för vatten.

Det gläder mig att Langenbetänkandet innehåller miljöutskottets begäran om att kommissionen ska införa ett obligatoriskt och heltäckande certifieringssystem. En samordning inom kommissionens tjänsteavdelningar och medlemsstaternas regeringsdepartement som omfattar en integrerad strategi är av avgörande betydelse. Jag vill uppmana kommissionen att övervaka utvecklingen och formulera en sammanhängande politik som inbegriper alla aktörer som producerar och levererar biomassa och biobränsle. Dessutom är det av största vikt att medlemsstaterna ges den nödvändiga handlingsfriheten och flexibiliteten att själva bestämma sina mål och politiska åtgärder för att samtidigt uppnå bredare gemenskapsmål.

Produktionen av bioenergi bör alltid vara förenlig med goda jordbruksmetoder och får inte ha någon betydande inverkan på den inhemska livsmedelsproduktionen inom EU och i tredjeländer, och incitamenten bör inte betraktas som indirekta subventioner utan bör begränsas till det som ger bäst effektivitet, liksom fördelar för miljön och klimatet.

En ökad produktion av bioenergi skulle dock ge jordbrukssamhället en positiv stimulans, och jag anser att investeringar i småskaliga biobränsleprojekt inom den primära jordbrukssektorn skulle vara mycket fördelaktigt. Jag välkomnar kommissionens förslag att uppmuntra offentlig upphandling av rena och effektiva fordon, även sådana som använder höga halter av biodrivmedel.

Jag uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra utvecklandet av nationella handlingsplaner för bioenergi och välkomnar de steg min egen regering har tagit för att uppmuntra produktionen av bioenergi och incitament inom transportsektorn, vilket framgick av den budget som lades i mitt land förra veckan.

  Marta Vincenzi (PSE), föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Utskottet för transport och turism har enhälligt antagit ett yttrande om Langenbetänkandet, som understryker behovet att göra val som stabiliserar investeringar på kortare och längre sikt och som tillhandahåller säkerhet för investerare och också för producenter och konsumenter. Jag vill att ni till fullo ska ta hänsyn till detta yttrande.

Större klarhet behövs också när det gäller att definiera andra generationens biobränsle i förhållande till de miljökonsekvenser som kan uppkomma av deras användning och framställning. Att tala om biomassa från sopor är inte detsamma som att tala om biprodukter från skog eller andra källor.

Det är också nödvändigt att vara tydlig när det gäller de många tidigare direktiv som har åtföljt stödpolitiken för biobränsle, eftersom det finns motsägelser som bör rättas till, i synnerhet bör det befintliga direktivet om kvaliteten på bränsle för blandning med olja ses över.

  Hannu Takkula (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för transport och turism. – (FI) Fru talman! Det stämmer att utsläppen från trafiken är en av de snabbast växande utsläppstyperna i vårt samhälle för närvarande, och det får oss att fundera på hur vi egentligen ska kunna genomföra principerna för en hållbar utveckling och hur vi ska kunna hitta lösningar när det gäller transporter som är mer miljövänliga, så att vi bättre ska kunna ta hänsyn till miljökraven vid transporter på land, till sjöss och i luften.

Ett enormt problem har varit att vi för närvarande inte har investerat tillräckligt i eller tillhandahållit ekonomiskt stöd för miljövänliga transportmedel. Ett bra exempel på detta är biodiesel, eller hybridbilar, som har väntat på ekonomiskt stöd men inte fått det, och därför har förblivit ett mycket marginellt fenomen.

Beskattning är också ett sätt att styra in oss på en hållbarare utveckling, men medlemsstaterna har inte varit villiga att slå in på den vägen. Stöd behövs nu för detta: skatteförmåner och en tydlig hållning, som visar att miljön och en hållbar utveckling verkligen är något vi prioriterar och inte bara ett debattämne vid stora evenemang.

  Oldřich Vlasák (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (CS) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag lovorda Eluned Morgan för hennes arbete, däribland den framförhandlade kompromissen som återspeglar de olika politiska gruppernas åsikter inom utskottet samt erfarenhet som man skaffat sig på området.

I egenskap av föredragande för yttrandet från utskottet för regional utveckling tror jag fullt och fast att när det handlar om att formulera EU:s energipolitik måste vi framför allt arbeta utifrån subsidiaritetsprincipen, eftersom konkreta beslut om energimixen och energipreferenser inom området för förnybara energikällor eller kärnenergi alltid måste fattas på medlemsstatsnivå, så att hänsyn tas till geografiska, klimatmässiga och ekonomiska villkor för en särskild region. Vi bör också vara medvetna om att den billigaste energin är den som vi inte alls behöver producera. Den väg vi måste följa är därför energibesparingens väg. I detta sammanhang finns det en stor potential särskilt i städerna, som svarar för mer än 70 procent av energiförbrukningen, och det är därför kommissionen måste ta initiativ till en riktig dialog med städerna i synnerhet, men också med självstyrande enheter och deras organ.

  Willem Schuth (ALDE), föredragande för yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Werner Langen till hans väl avvägda betänkande. I egenskap av föredragande för yttrandet från jordbruksutskottet om detta betänkande har jag nöjet att kortfattat få belysa några punkter.

Bioenergin kommer att få stor betydelse för energimixen i framtiden. På många områden kan den och kommer den att utgöra ett viktigt bidrag till energiförsörjningstryggheten och till en minskning av vårt beroende av utländsk import, till klimatskyddet, till sysselsättningen och ekonomin på Europas landsbygd.

Jordbruksutskottet anser att införandet av ett EU-certifieringssystem skulle vara särskilt viktigt. Å andra sidan måste vi undvika ytterligare administrativa bördor för europeiska producenter genom att förlita oss på befintliga regler, såsom tvärvillkor. Samtidigt bör biobränsle som importeras från tredjeländer också certifieras enligt hårda miljökriterier så att en positiv miljöbalans garanteras.

I samband med att man främjar biobränsle bör inte forskning om andra generationens biobränsle prioriteras när man fördelar tillgängliga anslag. Behovet av forskning om första generationens bränsle är fortfarande stort.

  Herbert Reul, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! När vi började debatten hade vi samma situation som i januari 2006, vilket Eluned Morgan påpekade. Det har blivit allt tydligare att EU är oerhört energiberoende. År 2000 var EU:s energiberoende 50 procent, år 2030 kommer det att vara ungefär 70 procent. Detta innebär att försörjningstryggheten får en ny, dramatisk betydelse. Det innebär också att utrikespolitiken måste omprioriteras och nya slutsatser dras när det handlar om att trygga och använda våra egna energitillgångar. Slutligen innebär det också att vi måste tänka om när det gäller att finjustera de tre målen försörjningstrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft.

Jag tror inte att det räcker med att lägga fram nya idéer och koncept. Som Werner Langen redan har sagt behöver vi gradvis försöka förändra verkligheten. Vi måste prioritera frågan om genomförande och förändring. Vad är det för nytta med alla förslag om i själva verket nästan ingenting förändras? Därför är jag mycket belåten med att vi med detta betänkande har bidragit med mer realistiska synsätt. Vi kan inte begära att investerarna ska vara pålitliga och vi kan inte heller begära att företag ska investera mer om vi inte också erbjuder pålitlighet på lång sikt från politiskt håll. Att ständigt komma med nya förslag och nya institutioner kommer inte att föra oss vidare. Det betyder också att vi till exempel bör stanna upp och tänka efter när det gäller åtskillnad i ägande. Låt oss genomföra steg 1 innan vi påbörjar steg 2, eftersom jag tvivlar på att expropriering eller förstatligande av nät är den rätta lösningen.

Svaret på problemet kommer inte att vara en enda lösning utan en mängd lösningar. Energisnålhet ja, förnybara energikällor ja, men vi måste också erkänna att dessa endast erbjuder begränsade lösningar på vårt problem. Detta är ett faktum. Om vi vill minska koldioxidutsläppen, måste vi också satsa mer på kärnkraften. Vi vill inte att något ämne ska vara tabu här; vi vill ha öppenhet, mångfald, variation, flexibilitet och realism.

  Edit Herczog, för PSE-gruppen. – (HU) I egenskap av medföredragande vill jag välkomna Esko Seppänens betänkande om höjning av säkerheten för kärnreaktorer som är i drift i tredjeländer. EU har alltid haft en ledande roll globalt inom området för kärnsäkerhet, och detta program kommer att fortsätta att vara ett stöd för oss på detta område följande sju år.

Kärnenergisäkerheten beror mestadels på mänskliga faktorer. Planeringen, anläggandet, driften, underhållet, övervakningen, transporten och avvecklingen av kärnreaktorer är onekligen människans skyldigheter, där nödvändig personal, lämplig expertis och utrustning är ofrånkomligt. Detta program som är avsett för de republiker i före detta Sovjetunionen som är EU:s närmaste grannar i öster, är därför särskilt viktigt med tanke på vår egen energiförsörjning och energisäkerhet. Samtidigt kommer det att hjälpa europeiska – bland annat ungerska – företag, forskare och universitet som har den nödvändiga kärnsäkerheten, viktiga traditionen och relevanta erfarenheten att få tillträde till lovande yttre marknader.

Jag ber nu det utskott som är ansvarigt för att fatta beslut om programmet, och kommissionen, som är ansvarig för att verkställa det, att göra det så effektivt som möjligt. Tillåt mig ta detta tillfälle i akt att också gratulera de två andra föredragandena, och särskilt nämna det som tas upp i Eluned Morgans betänkande, nämligen att det är mycket tydligt att energi inte i första hand ska handla om energisektorns industrier, utan om de människor som berörs, det vill säga konsumenterna. Det viktigaste i europeisk energistrategi är att säkerställa att levnadsvillkoren för Europas invånare är rimliga och att garantera en trygg energiförsörjning till ett rimligt pris; detta är nödvändigt om vi ska fortsätta att vara konkurrenskraftiga.

Jag vill särskilt gratulera betänkandets författare till att ha lyckats nå överensstämmelse när det gäller momsen på den inre marknaden, globala utmaningar och medlemsstaternas subsidiaritetsprincip. Jag gratulerar föredragandena i dag och hoppas att ni, herr kommissionsledamot, kommer att få möjlighet att verkställa allt detta under nästa år.

  Lena Ek, för ALDE-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill tacka föredraganden och mina kolleger för deras samarbete.

En välmående, konkurrenskraftig och hållbar framtid för Europa kräver en stor omställning av energipolitiken. I dag har vi problem med produktion, distribution, konsumenternas rättigheter samt global uppvärmning, hållbarhet och säkerhet. Den utmaning som en snabb utveckling av en ny europeisk energipolitik innebär är en möjlighet för de europeiska medborgarna, den europeiska industrin och miljön. Därför välkomnar jag en ambitiös energidagordning från kommissionens sida nästa år.

Jag vill understryka vikten av parlamentets budskap i dag. Därför ber jag mina kolleger att stödja resultatet av omröstningen i utskottet för industrifrågor, forskning och energi, där vi lyckades med att kombinera en effektiv marknadslösning, genom att göra det enklare för nya aktörer att träda in på marknaden, öka öppenheten och stärka konsumenternas rätt till information, med en tydlig politisk signal om långsiktiga internationella och bindande mål för förnybar energi och minskning av koldioxidutsläppen.

Dessutom skulle jag vilja understryka vikten av att inbegripa leverantörs- och konsumentaspekterna på den nuvarande produktionskoncentrationen, och betona att befintlig teknik som till exempel kraftvärme, ”trigeneration” (kombinerad produktion av elkraft, värme och kyla) och fjärrvärme måste användas i mycket större utsträckning för att minska och effektivisera den energi vi använder.

Energipolitiken får inte betraktas som en isolerad fråga. Det är mycket viktigt att utveckla sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling och reformera den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med behovet av en ökad inhemsk energiproduktion.

Parlamentet kommer att stödja strukturer för samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionens fasta övertygelse att utveckla dessa ytterligare. Vi motsätter oss dock inrättandet av nya organ som lägger en ekonomisk och byråkratisk börda på unionen.

Jag vill uttrycka mitt starka stöd för kommissionsledamot Neelie Kroes ambition att se till att det inte sker några brott mot konkurrenslagstiftningen, för att undvika att marknadsdominanser missbrukas. Erfarenheter är som stjärnor: man ser dem inte förrän vid solnedgången. EU har nu en möjlighet att märkbart förbättra energimarknaden, lösa energiproblem och skapa nya arbetstillfällen. Låt oss utnyttja den möjligheten.

  Claude Turmes, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Jag vill börja med att tacka Eluned Morgan och Lena Ek för en politisk linje som kombinerar miljötänkande med konkurrenskraft. Det är rätt väg att gå.

(DE) Fru talman! Europa står vid ett vägskäl. Vi har en energi- och transportpolitik för en handfull stora företag. Detta innebär grönt ljus för bensinslukande tunga fordon, koleldade kraftverk som förstör klimatet, riskfylld teknik, atomkraft, orättvis konkurrens och fortsatt hutlösa marknadspriser. Det är den politik kommissionen – det vill säga kommissionsledamot Günter Verheugen med aktivt stöd från José Manuel Barroso – vill driva igenom trots motståndet från kommissionsledamöter med relevant sakkunskap som Andris Piebalgs, Neelie Kroes och Stavros Dimas.

Det finns dock en energi- och transportpolitik för EU:s medborgare och för tusentals näringsidkare och handelsmän. En sådan politik skulle innebära stora investeringar för att modernisera europeiska byggnader, skapa tusentals nya jobb, minska EU:s energiberoende, även av gas, och ge bättre standarder för masskonsumtionsvaror, såsom bilar, kylskåp, platta skärmar och hus.

Det är också mycket viktigt att det befintliga direktivet om främjandet av förnybara energikällor fortsätter att gälla, eftersom det är så framgångsrikt är det en nagel i ögat för E.ON och Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Ni har lovat oss ett nytt direktiv om uppvärmning och kylning i januari, herr kommissionsledamot. Det direktivet måste komma och då kommer medborgarna att handla därefter. Vi behöver också mer konkurrens. Vi har bara denna planet. Vi bör inte utlämna den till några få stora företags kortsiktiga vinstintressen och deras politiska medbrottslingar.

  Roberto Musacchio, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag deltog i klimatkonferensen i Nairobi, vilken resulterade i några betydelsefulla uttalanden och åtaganden.

Först och främst har det nu blivit bestämt att Kyoto kommer att finnas kvar efter år 2012. Dessutom har åtgärdskanaler öppnats som går mycket längre än handeln med utsläppskvoter och som i stället visar vägen för aktiva, positiva åtgärder.

Det kommer att finnas två fonder, en för teknisk anpassning och en för förnybara och rena energikällor. Slutligen diskuterades tekniköverföring och bekämpningen av skogsskövlingen. Kofi Annan har rätt när han säger att en sådan hållning kräver ett starkt politiskt ledarskap, och det är Europa som måste uttrycka denna politiska vilja, delvis genom de enskilda nationernas framläggande av seriösa, korrekt dokumenterade planer för minskningen av utsläpp i linje med Kyoto-målen och baserat på de stora framstegen inom energiskydd och förnybara energikällor.

Europaparlamentet skulle genom sitt eget utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet kunna ta på sig rollen att uppmuntra och ge drivkraft i den riktningen, inte minst genom samarbete med de nationella parlamenten. Det som behövs är positiv vägledning, vilket fordrar aktivt politiskt stöd och handlingsprogram som fokuserar på samarbete och nyskapande i stället för den rent kommersiella privatiserings- och liberaliseringslogiken, som alltför ofta verkar för spekulativa intressen och inte för allmänhetens bästa.

Det har nyligen förekommit heta diskussioner om kärnkraftfrågan: säkerheten är störst om man inte använder kärnkraft, utan undviker den och håller den tillbaka, eftersom den inte är till nytta för oss i framtiden.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Jag vill tacka Eluned Morgan för att hon utarbetat detta betänkande. Grönboken erbjuder en mycket bra grund för att utarbeta en sammanhållen energipolitik för Europa och i det större perspektivet för hela världen. Detta grundläggande problem omfattar dels bränsleförsörjningen med såväl fasta, flytande bränslen och gaser som elproduktion – utan vilken hela världen skulle stanna – och uppvärmning och luftkonditionering, men dessutom också miljöskydd och åtgärder för att förhindra skadliga klimatförändringar.

Energifrågan har också en tydlig politisk dimension, något som de uppmärksammade fallen med avstängda gasleveranser har visat. Med tanke på att talartiden är begränsad vill jag här bara peka på några få problem. Handeln med utsläppsrätter för växthusgaser är ett världsomfattande problem som måste lösas på global nivå. EU måste sätta bollen i rullning i den här frågan. Varje misstag kan leda till irreparabla skador på hela jordens atmosfär.

Nytänkande på det energipolitiska området innebär både att man försöker hitta nya, förnybara och rena energikällor och att man radikalt rationaliserar energianvändningen. Enligt min mening slösar vi bort cirka tjugofem procent av all energi genom ineffektiv utrustning och illa genomtänkta lösningar för energiöverföring och energiplanering. Jag hoppas att det intelligenta energiprogrammet i det sjunde ramprogrammet ska bidra till att lösa detta problem.

För transporter på väg, järnväg, i luften och till sjöss krävs en ny sorts logistik där omsorgen om framtiden väger tyngre än kortsiktiga ekonomiska intressen och bekvämlighet. Låt mig fråga er hur många som körde ensamma till jobbet i dag?

För att trygga energisäkerheten måste vi inrätta back-up-system. I annat fall kommer vi att få uppleva en dominoeffekt. Senast i november såg vi prov på sårbarheten hos våra nuvarande system. Europeiska unionen måste tillämpa solidaritetsprincipen och principen om gemensamma åtgärder gentemot energileverantörer.

  Nils Lundgren, för IND/DEM-gruppen. – Fru talman! Det är välkänt att om en man bara har ett verktyg, en hammare, börjar han så småningom se varje problem som en spik. Skälet till detta är uppenbart: en hammare kan bara användas på ett nyttigt sätt om man använder den för att slå i spikar; alltså måste man inbilla sig att alla problem är spikar. De flesta problem vi möter i livet är dock inte spikar. Med den inställningen blir det mesta fel. Man kan inte laga venetianska vaser med hammare, och man kan inte övertyga en politisk motståndare med hammare.

Majoriteten i denna kammare har emellertid en hammare, nämligen Europeiska unionen. De flesta av er vill tro, eller snarare vill få andra att tro, att de problem som råkar bli aktuella vid varje tidpunkt bör, eller måste, lösas med hjälp av EU. Detta är faktiskt sällan sant. Det är sant när vi ser på kärnsäkerhet, strålskydd, kärnmaterial i EU och dess närområde. Seppänen är på rätt spår och bör få vårt stöd, men Morgan, som hotar att byråkratisera energipolitiken så till den milda grad att det redan på kort sikt behövs en miljon människor för att genomföra den, är på fel spår. Anpassning till stigande energipriser görs bäst på nationell nivå.

Det är i konkurrensen mellan länder och företag om att finna effektiva lösningar på energifrågorna som kreativiteten kan blomstra inte genom att byråkratisera tillvaron för en halv miljard människor som lever i ekonomier med helt olika förutsättningar.

  Lydia Schenardi (NI). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill bidra med två synpunkter i den här gemensamma energidebatten.

För det första saknar EU all behörighet på energiområdet, till den grad att det i alla betänkanden betonas att medlemsstaterna fortfarande har exklusiva befogenheter att själva göra sina val på detta område. Därtill har Eluned Morgan tagit med en särskild passus om maximal subsidiaritet. Ändå motsägs dessa uttalanden av allt i betänkandena, som präglas av föreskrifter och krav.

För det andra har EU-apparaten i Bryssel redan visat vad man är kapabel till, genom att tillskansa sig rätten att styra energipolitiken och avreglera gas- och elmarknaderna. Vad har detta lett till? Högre priser för konsumenterna, angrepp på systemet med enhetliga tariffer och därmed på de allmännyttiga tjänsterna, strömavbrott, problem med underhåll, utbyggnad och modernisering av el- och gasnät, och så vidare.

Vi ser nu hur koncentrationen inom sektorn ökar allt mer, till den grad att den så hyllade konkurrens som ni ständigt tjatar om håller på att leda till en monopolisering av energimarknaden, som domineras av ett fåtal multinationella bolag. Enda skillnaden är att dessa monopol kommer att vara i händerna på privata investerare, som kanske inte ens är europeiska, istället för den offentliga sektorn. Därför är vi helt avgjort för energisäkerhet och energieffektivitet, men det ska vara upp till de suveräna staterna att bestämma över dessa strategiska frågor.

ORDFÖRANDESKAP: MAURO
Vice talman

  Paul Rübig (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Vi har i österrikiska medier läst att kärnkraftverket i Temelin snart kommer att ha haft sitt hundrade tillbud. Kommissionen är beroende av den goda viljan hos medlemsstaternas myndigheter för att få information. Jag vill dock uppriktigt tacka kommissionsledamot Andris Piebalgs för att han lovat att skicka en officiell förfrågan om hur farligt kärnkraftverket Temelin egentligen är.

Jag välkomnar också ändringsförslag 5 till Esko Seppänens betänkande, som handlar om Internationella atomenergiorganet och om övervakning av kärnkraftverk och kärnsäkerhet. Gemenskapen bör i framtiden utarbeta en uppförandekod för ett internationellt system för varning vid kärnkraftsincidenter under överinseende av Internationella atomenergiorganet. Esko Seppänens betänkande innehåller här ett utmärkt förslag. Vi behöver en peer review av experter med inspektionsbefogenheter inte bara i medlemsstaterna utan även på EU-nivå så att ett kärnkraftverk kan tas ur drift om det uppstår risker, om så krävs genom domstolsföreläggande. Det är vi skyldiga EU-medborgarnas säkerhet och hälsa. Rådet måste överge sin tidigare bromsklossattityd och gå med på att inrätta en sådan expertgranskningsgrupp för att värna om säkerheten. Vi vet att säkerhetsbestämmelserna skiljer sig mycket åt, särskilt när det gäller avveckling och slutförvaring. Följden är enorma kostnadsskillnader och de som har de slappaste kontrollerna och säkerhetsåtgärderna och som inte bryr sig om avveckling och slutförvaring tjänar på detta. Så kan vi inte ha det.

Jag tackar för ert stöd, herr Piebalgs, och hoppas att kommissionen kommer att visa handlingskraft i denna fråga.

  Reino Paasilinna (PSE). – (FI) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi stöder betänkandena och jag gratulerar föredragandena. Jag vill nämna två frågor. Vi har inte bara problem med energiimporten, som skapar osäkerhet, utan även med våra egna insatser inom EU. Vår energireserv ligger på 4,8 procent och krymper för varje år, medan den tidigare låg på 15-20 procent. Att vi har hamnat i krissituationer beror därför delvis på vårt eget agerande. Nu måste vi investera i ny kapacitet, nya energinät måste anläggas och förbättras och vi måste verkligen be regeringarna att hjälpa till. Det är också uppenbart att vi måste satsa mycket mer på att ta i tu med energiförbrukningsproblemet.

Utöver sin politiska dimension har energifrågan även fått en social dimension. Ju fattigare konsumenterna är, desto svårare är det för dem när energikostnaderna stiger, och energipolitikens fokus bör precis som Eluned Morgan nämner i sitt betänkande ligga på konsumenten.

Jag vill också fråga kommissionen vad man tänker göra för att förbättra den sociala energisäkerheten.

  Jorgo Chatzimarkakis (ALDE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi vet alla att energin är EU:s livlina. Tyvärr tänker vi bara på den ibland, på söndagar. Jag anser att EU som helhet är väldigt naivt i sitt sätt att hantera energifrågan. Energipolitiken består fortfarande av halvmesyrer och medlemsstaterna följer olika strategier.

Det har tydligt visat sig att vårens toppmöte om energi var ett misslyckande. Toppmötet mellan EU och Ryssland var viktigt för oss och handlade delvis om energifrågor, men bröt samman på grund av det polska nötköttet. Det pågår ideologiska strider om den nukleära politiken och det är något som sinkar oss. Det finns stora regioner i världen som skulle kunna bli viktiga energileverantörer till EU, som Centralasien, men hittills har vi ägnat dem föga intresse. Kina har nämnts ett flertal gånger i debatten och håller på att skapa ett stort antal strategiska allianser i världen just inom detta område. Å andra sidan är vi mycket beroende av olja och gas och sammanlänkningen är inte tillräcklig för att åstadkomma en verklig europeisk energimarknad, något vi såg för inte så länge sedan med årets avbrott i leveranserna. Överlag anser jag att resultatet är väldigt magert.

Vi välkomnar därför varmt att kommissionsledamoten lanserar fler handlingsplaner, att det tyska ordförandeskapet kommer att koncentrera sig på energifrågor och att länder som exempelvis Finland intar en mycket oideologisk men ändå framgångsrik energipolitisk hållning genom kraftfulla satsningar på biomassa och kärnkraft samtidigt, eftersom de uppenbarligen har sett vad som ligger i tiden.

Jag välkomnar också särskilt att kommissionsledamoten i sin handlingsplan för biomassa har lämnat vad som troligen kommer att bli ett mycket viktigt bidrag till diversifieringen av energikällor, för att minska vårt beroende av andra regioner i världen och ”Lissabonifieringen” av hela vår EU-agenda. Jag tänker då särskilt på jordbruksområdet. Planerna ligger på bordet. Nu är det upp till medlemsstaterna att stå fast vid dem.

  Rebecca Harms (Verts/ALE). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Framför oss har vi några vitt skilda betänkanden om energipolitik. Enligt min åsikt skissar Eluned Morgan och Werner Langen i sina betänkanden verkligen på en positiv framtid för och ett paradigmskifte i energisektorn som den har sett ut fram till nu, medan Esko Seppänens betänkande handlar om att lösa frågan om avfall och radioaktiv kontamination. Eftersom jag är helt enig med Eluned Morgan vill jag här koncentrera mig på Esko Seppänens betänkande och säga att jag tycker att förslagen i betänkandet är helt oacceptabla.

Kärnsäkerhet är och förblir mer fiktion än verklighet. Om vi ser tillbaka på det gångna året och går igenom de större händelser som fick oss att sitta på helspänn, så måste det framhållas att EU som helhet verkligen borde uppmärksamma detta. Vi har haft en fruktlös dispyt med Iran, som hotar att bygga en atombomb. Vi har skakats av kärnsprängningen i Nordkorea och vi är tvungna att erkänna att ickespridningsavtalet är dött.

I Europeiska unionen har vi kärnkraftverket i Forsmark i Sverige. Sverige är ett land som påstår sig ha de säkraste kärnkraftverken. De svenska tillsynsmyndigheterna har uppgett att reaktorn i Forsmark bara var 18 minuter från en härdsmälta. Det tillbudet diskuterades inte ens på EU-nivå, och än mindre vidtogs några åtgärder. Vi har tagit på oss ett stort ansvar för att utreda konsekvenserna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, men vad är det vi ser? Inkompetens och korruption i samband med planen för inkapsling av Tjernobylreaktorn och ingen vet riktigt vilken väg vi bör ta. Till detta kommer poloniumskandalen. Stora mängder polonium, ett starkt radioaktivt ämne från ryska kärnkraftsstäder, hamnar i orätta händer och transporteras över hela Europa, och ingen vet hur det kan ha gått till. Så tala inte med mig om kärnsäkerhet, det vore mer passande att tala om kärnosäkerhet.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! De olika betänkandena på energiområdet är egentligen rätt typiska för Europaparlamentet. Det ligger mycket i dem och mycket är rätt och riktigt. Själva kärnan i dessa betänkanden är dock problematisk.

Det talas oavbrutet om energimix. Det betyder förstås att man fortfarande tittar på kärnkraften och kärnkraften är och förblir fel och farlig. När ska alla makthavare till sist lära sig läxan från Tjernobyl och de olyckor som helt nyligen var nära att inträffa i Sverige? Det enda rätta svaret är att omedelbart avveckla kärnkraften! EU struntar i att stimulera forskningen, struntar i energieffektiviteten och de förnybara energikällorna. Det är en skandal att dubbelt så mycket pengar, 1,6 miljarder euro, satsas på kapprustningsforskning i rymden som på en kursomläggning på energiområdet. Den tyske utrikesministern talar alltid om ”energiutrikespolitik”. Det visar att EU har globala politiska ambitioner på andra människors bekostnad. Vi måste istället omedelbart göra oss kvitt kärnkraften och satsa stort på förnybara energikällor, energiforskning och samarbete på energiutrikespolitikens område istället för på vapenforskning.

  John Whittaker (IND/DEM). – (EN) Herr talman! Det finns över 100 punkter i detta betänkande om energisäkerhet, och i nästan alla av dem uppmanas kommissionen att göra någonting: att göra om systemet för handel med utsläppsrätter, att främja investeringar i den europeiska energimarknaden, att uppmuntra energieffektivitet, att göra mer och mer. Kommissionen kommer att få mycket att göra. Jag vill ifrågasätta två antaganden om detta ambitiösa program.

För det första tar man för givet att kommissionen på något sätt har möjlighet att ta itu med alla dessa problem, som om den kunde trolla. För det andra utgår man ifrån att EU:s medlemsstater kan övertalas att samarbeta. De kommer att samarbeta så länge det ligger i deras intresse att göra det, till exempel för att sälja överskottsel till sina grannländer med vinst. Men när den nationella energisäkerheten sätts på spel kommer inte kommissionens makt att räcka till, och de enskilda staterna kommer bara att bry sig om sig själva. Man kan jämföra med ”samarbetet” om fiske, som har lett till att flera vanliga arter nästan har utrotats.

Jag är dock mest oroad för att vi med så mycket av det vi ber om, till exempel att försöka uppnå omöjliga mål för koldioxidutsläpp och förnybara energikällor, tar för lite hänsyn till ekonomiska kostnader. Jag är rädd att genomförandet av många av rekommendationerna i detta betänkande kommer att vara lika ekonomiskt skadliga som Reachdirektivet, som parlamentet triumferande antog i går.

  James Hugh Allister (NI). – (EN) Herr talman! Man kan inte ha en öppen energimarknad och en fungerande politik för energidelning utan öppen konkurrens. Detta erkänns i kommissionens grönbok.

På Irland blockeras dock möjligheterna till en fri och rättvis marknad eftersom den inhemska marknaden domineras av ESB (Electric Supply Board) som en del i ett större brittiskt och europeiskt projekt. Dess näst intill monopol på både produktion och distribution måste brytas eftersom det hindrar andra från att komma in på marknaden och kväver konkurrensen. Jag måste säga att regeringen i Dublin har agerat väldigt långsamt för att försöka bryta detta monopol. Jag uppmanar i dag kommissionen att agera mer kraftfullt för att kräva att denna nödvändiga förändring genomförs.

Monopol innebär subventionerad ineffektivitet och högre priser, och så blir det för konsumenterna i min valkrets i Nordirland om vi blir en minoritet på en energimarknad som domineras av ett oförändrat ESB. Vi går inte med på det!

  Elmar Brok (PPE-DE), föredragande för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Låt mig i några korta meningar redogöra för yttrandet från utskottet för utrikesfrågor. Europeiska unionen är inte längre någon fredad plats. Ryssland använder energipolitiken som ett politiskt vapen, situationen i Mellanöstern och Gulfregionen är oklar och ingen av oss vet vilken politisk situation och därmed energiförsörjningssäkerhet vi kan tänkas ha om två eller tre år.

När vi ser hur det energihungriga Kina har skaffat sig rättigheter i energisektorn i Darfur, organiserat ett afrikanskt toppmöte, fått tillträde till Nigeria och slutit ett energiavtal med Iran värt mer än 100 miljarder US-dollar, borde vi vara väldigt oroliga över hur vi ska kunna trygga vår energiförsörjning till rimliga priser, eftersom det är avgörande för vår kontinents ekonomiska och sociala utveckling, jobben och bra mycket mer. Därför måste vi anstränga oss särskilt för att göra framsteg inom dessa områden genom att se till att våra leveranser kommer från olika delar av världen och även se till att samarbeta internt kring energinäten inom Europeiska unionen, så att enskilda länder inte kan bestraffas av utomstående stormakter. På så vis skulle säkerheten öka. Detta visar emellertid också hur viktigt konstitutionsfördraget är för att ge EU rättsliga befogenheter på energiområdet, så att vi faktiskt kan genomföra vad vi i dag diskuterar.

  Alejo Vidal-Quadras (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag ska börja med Esko Seppänens betänkande. Föredraganden har än en gång visat att han besitter en gedigen erfarenhet inom detta område och en förmåga att nå konsensus, genom att få stöd av en bred majoritet i utskottet för industri, forskning och energi. Jag tycker att resultatet är utmärkt, och vi måste undvika att avvika från det genom att anta ändringsförslag som går stick i stäv med förslagets anda.

När det gäller Eluned Morgans betänkande vill jag betona en märklig sak, nämligen att kärnkraftens bidrag helt har förbisetts. Jag antar att vissa ledamöter helst inte tar upp frågan, i hopp om att undvika en kontroversiell debatt, men vi måste vara modiga och en gång för alla, objektivt och förbehållslöst erkänna att denna energikälla ger ett viktigt bidrag till försörjningssäkerheten och till att bekämpa klimatförändringarna.

Jag vill att ni lyssnar noga nu, fru Harms, till vad Patrick Moore, en av Greenpeaces grundare, har sagt. Jag citerar: ”Vindkraft och solenergi har sin plats, men eftersom de är oregelbundna och oförutsägbara kan de helt enkelt inte ersätta stora baslastanläggningar som drivs med kol, kärnkraft och vattenkraft. Naturgas är ett fossilt bränsle som redan nu är för dyrt och prisvolatiliteten är för stor för att man ska ta risken att bygga stora baslastanläggningar. Med tanke på att vattenkraftens kapacitet till stor del är utnyttjad är kärnkraften enligt uteslutningsmetoden det enda hållbara alternativet till kol”. Jag tycker att detta är ett ovedersägligt argument.

Jag håller med er om att Iran med sitt nukleära program för upparbetning av kärnbränsle utgör ett mycket allvarligt hot mot säkerheten och stabiliteten i världen, men den korrekta slutsats man bör dra av detta är motsatsen till vad Rebecca Harms föreslår. Slutsatsen är att vi måste öka vårt energioberoende. Med andra ord raka motsatsen till vad ni förespråkar. Vi måste sluta se på kilowatt i politiska termer. Vi talar inte om högerkilowatt eller vänsterkilowatt. Vi talar om energikällor som släpper ut växthusgaser och energikällor som inte gör det. Förnybara energikällor och kärnkraft måste ses som komplementära istället för oförenliga.

  Mechtild Rothe (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka de tre föredragandena för deras utmärkta arbete. Jag hoppas dock att övriga föredragande förlåter mig om jag koncentrerar mig på Eluned Morgans betänkande. Hon har skrivit ett utmärkt betänkande som vittnar om ett produktivt samarbete mellan föredragandena och skuggföredragandena. Jag utgår från att vi här i parlamentet i dag kommer att sända en mycket tydlig signal till kommissionen, en signal som kommissionen inte bör bortse från när den lägger fram sitt energipaket i januari, om man vill fortsätta det hittillsvarande sunda samarbetet på det energipolitiska området. I betänkandet krävs exempelvis att ett bindande 25-procentsmål för förnybara energikällor ska vara uppnått 2020.

Kommissionen är uppenbarligen mycket mottaglig för idén om ett bindande, övergripande mål. Det är bra, men det räcker inte. I sitt betänkande kräver Eluned Morgan även bindande sektorsmål. Vi har mål för elektricitet och biobränslen. Målen måste dock sträcka sig längre än till 2010.

Hittills har vi inte gjort några negativa erfarenheter. År 2001 såg vi hur vi genom eldirektivet, som innehöll tydliga mål, fick ett nytt genombrott i medlemsstaterna. Å ena sidan bör detta inte äventyras. Å andra sidan förklarade ni emellertid, kommissionsledamot Piebalgs, här i kammaren i februari att ni under året skulle lägga fram ett direktiv om uppvärmning och kylning. Vi vill gärna låta er få januari på er. Det är dock inte alls detta saken gäller. Både här i parlamentet och inom den berörda industrin och handeln, där man ställt sig bakom ert uttalande, förväntar man sig att ett direktiv ska läggas fram. Detta sägs både i Werner Langens och Eluned Morgans betänkanden. Jag uppmanar kommissionen att fullgöra sina åtaganden och vidta lämpliga åtgärder.

  Anne Laperrouze (ALDE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag hoppas att ni vill låta mig lämna några synpunkter på de frågor vi diskuterar denna morgon.

I betänkandet om kärnsäkerhetsstöd tilldelar EU sig självt uppgiften att förbättra kärnsäkerheten världen över och föreslår ett instrument för samarbete med tredjeländer. Det är inte EU:s ansvar att förhindra att det byggs nya kärnkraftverk eller att kräva att befintliga kärnkraftverk stängs, eftersom dessa beslut faller under de suveräna staternas behörighet, utan det är att främja en kärnsäkerhetskultur. Jag beklagar därför två ändringsförslag från gruppen de gröna/Europeiska fria alliansen, som rekommenderar mer än miniminivån. Det är genom tidiga insatser, innan kraftverken tas i drift, som man kommer att kunna fastställa vilka säkerhetsåtgärder som krävs.

Nu på morgonen lägger parlamentet även fram ett ambitiöst betänkande om biomassa och biobränslen, som är viktiga beståndsdelar för att göra EU energioberoende och bekämpa klimatförändringarna. Det kommer dock att bli nödvändigt att noga följa biomassans totala energiavkastning.

Till sist skulle jag ha velat att parlamentet skickat en starkare signal om Europeiska kommissionens grönbok, i synnerhet vad gäller behovet av satsningar för att minska energiförbrukningen i byggnader och inom transportsektorn. För att nämna ett annat exempel har vi återigen slätat över debatten om kärnkraften. Vi måste erkänna att kärnkraften ingår som en del av energimixen, att den bidrar till att bekämpa klimatförändringarna och att vårt expertkunnande inom detta område dessutom erkänns världen över.

Jag vill också påminna er om att vi måste uppmuntra nätförvaltarna att gemensamt utarbeta en EU-kodex för att kontrollera säkerheten för energinäten.

Slutligen är det hög tid att se över tillsynsorganens roll, nu när privata konsumenter kommer att ställas inför en avreglering av energimarknaden, och anpassa direktiven om den inre marknaden så att priserna hålls nere. Energi är en absolut nödvändighet och det är av avgörande vikt för Europas medborgare, i synnerhet de fattigaste, att ha tillgång till denna samhällsomfattande tjänst.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL). – (EL) Herr talman! Grönboken förs fram inom ramen för den medborgarfientliga Lissabonstrategin och skänker än en gång EU-kapitalet ökade vinster.

Europeiska unionen och medlemsstaternas regeringar, även de som visar prov på nationell protektionism, privatiserar denna strategiska sektor och offrar den lilla människans behov på den privata vinstens altare, till förmån för stora företagskoncerner och multinationella bolag.

Liberaliseringen skänker företagen nya vinster och höjer priserna på konsumenternas bekostnad. Ett exempel är privatiseringen av CDF i Frankrike. Under första kvartalet efter privatiseringen steg konsumentpriserna med 15 procent. Samma sak har hänt i Grekland och andra länder. Det miljöskydd ni nämner är hyckleri. I själva verket försöker ni dölja att liberaliseringen trappas upp.

Energiförsörjningen måste inriktas på en kombinerad strategi som baseras på medborgarnas behov, minskat energiberoende, lokal försörjningssäkerhet, miljöskydd och, viktigast av allt, att man värnar om energin som en social nyttighet snarare än som en handelsvara, och det är här vår strategi skiljer sig från er. I grönboken lyfts sådana behov inte fram. Tvärtom vänder man sig där bort från konsumenternas, det vill säga arbetstagarnas, intressen.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag talar på det nya italienska socialistpartiets vägnar. Jag välkomnar kommissionens grönbok och Eluned Morgans betänkande om en hållbar europeisk energipolitik, men jag hoppas också att strategin redan under 2007 kommer att vara ett av unionens prioriterade mål.

Som jag tidigare har nämnt, både under gårdagen i kammaren och vid andra tillfällen, är EU:s förmåga att genomföra en energipolitik – som är både hållbar och oberoende och därmed står fri från ekonomiska intressen och det maktspel som ofta pågår i skymundan inom denna sektor – en avgörande faktor om vi ska kunna anta många av de globala utmaningar vi står inför inom en nära framtid, inte bara i termer av konkurrenskraft, utan även med avseende på den politiska och strategiska betydelse som EU vill ha och kan få.

Viktigare än att slutföra de strategiska överenskommelserna med nuvarande och möjliga samarbetspartners är därför behovet av att öka satsningarna på forskning och ge medlemsstaterna möjlighet att så långt som möjligt utveckla de hållbara energiresurser de förfogar över, i enlighet med respektive lands särskilda förhållanden och möjligheter.

  Jerzy Buzek (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag vill börja med att säga att jag anser att vi bör stödja alla tre betänkandena och jag vill tacka samtliga tre föredragande för deras ansträngningar. Framför allt vill jag gratulera Andris Piebalgs till hans arbete. Två och ett halvt år in på mandatperioden talar vi nu om energi på ett helt annat sätt än tidigare.

För det första är det nu uppenbart att våra problem i Europa grundar sig på hoten mot våra olje- och gasleveranser, vilket är skälet till att kommissionsledamotens, Europeiska kommissionens och Europarådets initiativ för att få till stånd en intensiv dialog med de partnerländer som levererar olja och gas är värda att stödja. Vi behöver en gemensam utrikespolitik för energiförsörjningen. Energitransportvägarna är också viktiga, inte bara leverantörerna. De är i själva verket helt avgörande.

För det andra måste vi förlita oss på våra egna, europeiska energikällor om vi ska kunna motverka krisen i olje- och gasförsörjningen. Under två och ett halvt års tid har Europeiska unionen tydligt slagit fast att energibesparingar och förnybara energikällor är prioriterade. Detta läggs fast i alla dokument, inklusive de som handlar om forskning och utveckling av ny teknik. Biobränslen är i detta sammanhang mycket viktiga, även om det fortfarande krävs viss lagstiftning.

För det tredje fortsätter EU med Euratom-programmet, som är det äldsta gemenskapsprogrammet och som har skänkt Europa en relativt säker och tillförlitlig energikälla i form av kärnkraft. Programmet måste fortsätta. Enbart förnybara energikällor kommer inte att räcka, även om jag stöder de av mina kolleger som talar om behovet av förnybar energi.

För det fjärde har Europa efter år av försummelse till sist kommit ihåg att nästan alla länder har sina egna energitillgångar i form av kol. Vi kan emellertid inte återgå till 1800- och 1900-talets koleldningsmetoder. Här krävs det helt ny teknik.

Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla mina kolleger för att de har beslutat sig för att vidta sådana åtgärder på EU-nivå.

  Joan Calabuig Rull (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att lyckönska föredragandena och påpeka att energiproblemet, som vi idag uppmärksammar, kommer att fortsätta att vara ett problem under kommande år, troligen i än högre grad än nu.

Som föredragandena har sagt anser jag att förslagen i kommissionens grönbok kommer i rätt tid och är nödvändiga och att kommissionsledamot Andris Piebalgs arbete förtjänar att lyftas fram.

Med detta vill jag helt enkelt säga att konsumenterna självklart måste sättas i energipolitikens centrum, eftersom vi talar om allmännyttiga tjänster som måste vara tillgängliga för alla, inte bara för dem som marknaden har intresse av. På senare år har vi prioriterat inrättandet av en europeisk marknad, men vi har också sett att det inte räcker. I många länder finns en stor tveksamhet mot att tillämpa lagstiftningen. Nu i veckan har kommissionen skickat motiverade yttranden till sexton medlemsstater.

Jag tror att vi måste fråga oss själva varför marknaden inte gör framsteg och varför det inte finns tillräckligt förtroende för den, och att svaret ligger i behovet av en gemensam energipolitik, inte bara i förhållande till omvärlden. Vi behöver samarbete och solidaritet mellan medlemsstaterna, eftersom det annars blir mycket svårt för oss att uppnå våra mål och möta de utmaningar vi står inför.

  Romana Jordan Cizelj (PPE-DE). – (SL) Vi har bara en debatt, men ett antal mycket viktiga frågor. Jag vill framför allt tala om förslaget till en gemensam europeisk energipolitik.

Energidebatterna har till sist fått hög prioritet. Självklart förtjänar de den framskjutna platsen, eftersom mänsklighetens välfärd är direkt avhängig energins kvalitet, hållbarhet och kostnader liksom energins miljöeffekter. Europa står inför problem på detta område, och vi kommer bara att kunna lösa dem om vi arbetar utifrån ett gemensamt mål. Därför stöder jag tanken om en gemensam europeisk energipolitik. Frågan om hur ska vi kunna få en sådan till stånd kvarstår dock.

I förslaget om en gemensam energimarknad slås jag främst av att det saknas en idé om gradvis harmonisering och standardisering av administrativa organ och en sammanslagning av deras befogenheter. En europeisk gemensam marknad kräver kraftfulla nationella tillsynsorgan, men vi behöver också ett europeiskt tillsynsorgan som kan hantera problem över gränserna. En annan viktig fråga är att fastställa en lämplig tidtabell.

I energidebatterna skulle jag också vilja se ett ökat fokus på transportsektorn. Att främja offentliga transporter är en åtgärd som kan vidtas omedelbart och med goda resultat. Dessutom är en samordning av förfarandena för import av biobränslen och en enhetlig utformning av dessa förfaranden i medlemsstaterna en åtgärd som vi kan införa med relativt kort varsel.

Den svåra energisituationen och miljöproblemen tvingar oss att bedöma de komparativa för- och nackdelar som enskilda energikällor för med sig, liksom hur de påverkar andra sektorer, som skogsindustri och jordbruk. Samtidigt måste vi också göra en realistisk bedömning av kärnkraften, som utgör en viktig energikälla i samhället, förutsatt att den används i kombination med säker teknik och inom ramen för en bra säkerhetskultur.

Låt oss inte blanda ihop fredlig användning av kärnkraft med missbruk av kärnteknik. Låt oss inrikta oss på en institutionell användning som kan förebygga missbruk. Det vore exempelvis oklokt att avstå från att använda kärnkraft, kemisk industri och medicinsk forskning av det enda skälet att de kan missbrukas. Just därför öronmärker EU vissa ekonomiska anslag till att öka säkerheten för kärnkraftverk i tredjeländer.

På energiområdet har vi slutligen ett stort antal väl valda mål. Det är dags att institutionalisera vissa av dem. Det är också dags att vi själva påbörjar arbetet med att utforma strategiska mål och genomföra de lagstadgade krav som redan har antagits.

  Matthias Groote (PSE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Som skuggföredragande för yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet vill jag när det gäller strategin för biomassa och biobränslen kommentera två frågor i anslutning till betänkandet. För det första är det mycket viktigt att principen om hållbarhet prioriteras i alla skeden av biobränsleproduktionen. Vi måste emellertid också definiera standarder för odling och bearbetning, där huvudkriteriet måste vara kopplingen till balanserade utsläpp av växthusgaser under hela produktionscykeln.

Den andra fråga jag vill nämna är biomassans energieffektivitet. Här måste det främsta kriteriet vara hur många kilowattimmar man kan få ut per hektar och år utan att tumma på hållbarheten. Till följd av ökad efterfrågan på fossila energikällor och den snabba prisstegringen på dessa är det viktigt att den procentuella andelen förnybara energikällor snabbt ökar för att dämpa kommande prishöjningar på fossila energikällor.

  Nicole Fontaine (PPE-DE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det allvarliga strömavbrott som inträffade den 4 november, först i Tyskland, bevisade (som om det nu behövde bevisas) att energisäkerheten definitivt är en fråga för EU och att det är på EU-nivå vi måste hitta lösningar. Det är till EU människor i allt högre grad vänder sig för att trygga balansen mellan energitillgång och energibehov, när denna allt mer hotas av volatilitet i leverantörsledet och spänningar som har sitt ursprung i att energitillgångarna är så ojämnt fördelade.

Därför gör kommissionen rätt i att lägga fram denna grönbok för oss, som vi idag behandlar tack vare vår kollega Eluned Morgan. Jag gratulerar henne till ett utmärkt arbete och jag är mycket glad över att det varit möjligt att nå en så bred överenskommelse i utskottet för industri, forskning och energi om en så viktig och känslig fråga, och framför allt över att man har betonat den bärande idén om att de tre målen försörjningstrygghet, konkurrenskraft och miljömässig hållbarhet är absolut överordnade. Detsamma gäller behovet av att diversifiera energikällorna med hjälp av de tre pelarna fossila bränslen, kärnkraft och förnybara energikällor. Slutligen erkänner många att det i rådande forskningsläge skulle vålla problem att överge någon av pelarna, och att det skulle äventyra uppfyllandet av tidigare nämnda mål.

Jag vill betona hur viktig denna debatt är. Den manar oss att vara djärva. Vi har för första gången givits tillfälle att samtidigt bemöta de utmaningar tillväxten och miljöskyddet ställer oss inför, detta mot bakgrund av den allt mer oroande situationen med skador som orsakas av utsläppen av växthusgaser. Som Claude Turmes just sa har vi bara en planet. Jag stöder därför särskilt det ändringsförslag där man med utgångspunkt i de allvarliga varningstecknen i miljön föreslår ett globalt procentmål för icke koldioxidalstrande energikällor.

Avslutningsvis vill jag bara tillägga att EU nu måste visa medborgarna att den europeiska integrationen fungerar, efter krisen med de förlorade folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna. Energipolitiken ger oss den chansen. Låt oss hoppas att den politiska viljan är i paritet med uppgiften.

  Dorette Corbey (PSE). – (NL) Herr talman! Först av allt vill jag gratulera Eluned Morgan till hennes mod och beslutsamhet. Enligt min mening vore det bra att slå fast tre saker och inte gå som katten runt en het gröt. För det första förtjänar klimatfrågan högsta prioritet.

För det andra måste vi idag komma till slutsatsen att liberaliseringen inte enbart varit av godo för konsumenterna, att efterlevnaden av EU:s regelverk lämnar en del att önska och att direktivet om överlåtbara utsläppsrätter behöver ändras inom ett eller flera områden. Innan vi ens kan tala om en gemensam energipolitik måste avsevärda förbättringar ske i fråga om efterlevnad och genomförande. Detta är en uppgift inte bara för kommissionen, utan även för oss. Vi kommer fortlöpande att behöva fråga ut kommissionen om genomförandet av EU:s bestämmelser.

För det tredje måste vi inom de kommande åren göra stora satsningar på effektiv, hållbar energi och innovativ forskning. Vi måste stödja en snabb avveckling av förorenande energikällor och styra så mycket som möjligt av våra medel till hållbara energikällor. Fortfarande investeras miljarder i förorenande energikällor, särskilt kol- och kärnkraft, och vi måste verkligen få ett slut på detta.

Jag vill också berömma Werner Langen för hans betänkande om biobränsle. EU måste besluta om obligatorisk blandning av bensin och dieselbränslen. Särskilda insatser krävs för att garantera att biobränslen inte leder till kalhuggning av regnskog och minskad biologisk mångfald, eller inkräktar på livsmedelsproduktionen.

  Andres Tarand (PSE). – (ET) Eluned Morgans betänkande om kommissionens grönbok om energipolitiken har under parlamentets diskussion om frågan genomgått åtskilliga ändringar och svällt från ett tunt betänkande till ett tungt sådant. De flesta av EU:s energifrågor behandlas i det. Jag vill uppriktigt tacka föredraganden för det omfattande arbete hon har uträttat.

Jag har emellertid också en kritisk synpunkt. Artikel 66, som innehåller en förhoppning om att Ryssland ska skriva under energistadgefördraget, är troligen nu överspelad, med tanke på Sergej Jastrzjembskijs uttalande i tisdags. På kontinentens bortersta kust, i Sakhalin, drar sig Shell tillbaka och på den motsatta kusten, vid Östersjön, har förhandlingarna om gasledningen nått ett avgörande skede.

Jag vill här lyfta fram de ståndpunkter som diskuteras i Sverige och de som betonar den nationella suveräniteten. Jag säger detta för att understryka att det behövs en gemensam europeisk energipolitik, något som saknas i betänkandet och som i jämförelse med allt annat är den avgörande frågan. Det är visserligen den första punkten i yttrandet från utskottet för utrikesfrågor, men har inte betonats tillräckligt i betänkandet.

  Teresa Riera Madurell (PSE). – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Eluned Morgan och övriga föredragande.

Jag vill också betona att vi måste stödja forskning och utveckling om renare energitekniker som kan möta våra behov och stödja vad detta kräver i form av investeringar i forskning och utveckling.

Det är sant att det sjunde ramprogrammet innehåller investeringar till ett värde av 2 350 miljoner euro, att Europeiska atomenergigemenskapens sjunde ramprogram ger stöd till forskning om fusionsenergi, kärnklyvning och strålskydd samt att det även i programmet för konkurrenskraft och innovation anslås pengar till innovation på energiområdet.

Trots allt detta är våra investeringar inom området för forskning och utveckling ändå avsevärt lägre än motsvarande siffror i Japan och USA, och det mesta av pengarna går till forskning om konventionella energikällor. Det visar på den tydliga obalansen mellan investeringarna i forskning och utveckling och våra skyldigheter i enlighet med en hållbar och ambitiös energipolitik likt den vi idag diskuterar.

Denna brist måste rättas till snarast så att vi kan garantera en verklig strategi för forskning och utveckling på energiområdet.

  Andris Piebalgs, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Efter en så omfattande och rik debatt är det en mycket svår utmaning att svara på de frågor som har ställts, för vart och ett av de tre betänkandena hade förtjänat en egen debatt. Jag ska försöka lägga fokus på de allmänna frågorna i stället för de specifika.

Först av allt är det mycket viktigt att parlamentet tydligt uttrycker att det är dags att agera nu. Åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna måste vidtas nu – vi har inte tid att vänta. Försörjningstryggheten och den europeiska ekonomins konkurrenskraft är också mycket viktiga frågor. Vi skulle alla vilja se att priserna hålls på en rimlig nivå för våra industrier och medborgare. Vi vill också se till att energin produceras och används på ett hållbart sätt.

Jag tror att vi är överens om vad vi ska göra för att uppnå detta. Vi bör ha långsiktiga investeringsperspektiv, vi bör se till att marknadskrafterna används till fullo, vi bör eftersträva mångfald i fråga om energislag och leverantörer. Vi vet att vi bör fokusera starkt på energieffektivitet. Vi vet att det finns ett samförstånd om fokus på förnybara energikällor, även för uppvärmning och kylning. Vi vet att vi bör fokusera på forskning och utveckling. Det är också viktigt att inse att det inte räcker om vi agerar ensamma, även om det vore bra för oss. För att göra detta behöver vi EU:s stordriftsfördelar. Det är dock också tydligt att vi för att uppnå detta måste ha en gemensam vision och skapa en lagstiftning baserad på diskussion som inte bara återspeglar denna vision utan också principen om bättre lagstiftning. Vi behöver ett allmänt samförstånd inom Europa. Vi behöver en enad röst och vi måste agera gemensamt.

Därför tror jag verkligen på samma sätt som Werner Langen att kommissionens antagande av detta paket den 10 januari 2007 kommer att öppna dörren till verkliga åtgärder och lagstiftningsförslag – bra förslag inte bara på det rättsliga området utan också på andra områden.

Jag vill tacka Eluned Morgan, Werner Langen och Esko Seppänen för deras utmärkta betänkanden och hela parlamentet för denna debatt.

Tyvärr måste jag avsluta med en tråkig nyhet eftersom jag i går kväll fick veta att min företrädare, Loyola de Palacio, har avlidit. Jag vill hedra hennes minne. Vi kommer verkligen att sakna henne, för hon var inte bara hängiven de miljöfrågor hon ansvarade för utan också Europa. Hon hade mycket starka och tydliga åsikter, som inte alltid delades av alla. Vi behöver själar som hon. Jag anser att det bästa sättet att hedra hennes minne vore att vidta mycket ambitiösa åtgärder för att skapa en europeisk energipolitik och inte bli avskräckta av rättsliga hinder. Därigenom kommer vi att hedra hennes minne på bästa sätt.

(Applåder)

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.00.

(Sammanträdet avbröts kl. 10.50 och återupptogs kl. 11.00.)

  Bogdan Golik (PSE). – (PL) Jag vill uttrycka mitt stöd för Werner Langens betänkande om biomassa och biobränslen.

I en tid då beroendet av olje- och energileveranser från tredje land ökar och reglerna för miljöutsläpp blir allt hårdare hör förnybara energikällor till de viktigaste komponenterna för att säkerställa energiförsörjningen. Genom att utveckla användningen av förnybara energikällor kommer EU att kunna minska sitt beroende av mineraliska bränslen och oljeimport och minska utsläppen av växthusgaser, samt stimulera ett ekonomiskt uppsving för landsbygdsområdena genom att skapa nya jobb och ta outnyttjad jordbruksmark i bruk.

Tyvärr finns det i många medlemsstater rättsliga hinder. Exempelvis saknas informationskampanjer och en långsiktig skattepolitik med skattelättnader för biobränslekomponenter, och det saknas möjlighet att använda sig av extra finansiering för investeringar i produktion av biodiesel och bioetanol, vilket hämmar biobränslemarknadens utveckling.

Vi bör därför överväga att införa förenklande förfaranden som främjar odling av grödor som kan användas som biobränslekomponenter. Fortsatt utveckling av stödmekanismer, som bland annat omfattar ett system med punktskatter och skattelättnader som beaktar de verkliga kostnaderna för att skapa biobränslekomponenter och biobränslen, är en viktig aspekt för att skapa gynnsamma förutsättningar för en utveckling av biobränslemarknaden.

  András Gyürk (PPE-DE). – (HU) Vi närmar oss snabbt årsdagen av det första gaspriskriget mellan Ryssland och Ukraina, som i kombination med smärre distributionsproblem orsakade av bristen på ryska naturgasreserver gjorde att EU fick upp ögonen för sitt energiberoende och sin sårbara energiförsörjningssäkerhet. Under de elva månader som gått sedan dessa händelser har EU:s institutioner svarat med den snabbhet man kan förvänta sig. Jag ska i tre punkter sammanfatta de faktorer som enligt parlamentsdebatterna om kommissionens grönbok från i mars har en avgörande betydelse för att undvika en liknande situation i framtiden.

1. Vi behöver en gemensam europeisk energipolitik så att vi kan uppträda enigt på internationell nivå i förhållande till våra leverantörer, däribland Ryssland, som öppet använder sin ställning på energiområdet som ett politiskt verktyg.

2. För att en gemensam europeisk energipolitik ska kunna vila på stabil grund måste vi också skapa den nödvändiga gemenskapsrättsliga ramen. Att fördraget om upprättande av en energigemenskap utvidgats till att omfatta sydöstra Europa måste tjäna som en modell som bör följas i EU:s grannskapspolitik.

3. Slutligen vill jag betona att EU måste skapa ny infrastruktur på samma sätt som en ny rättslig ram. Om vi ska kunna få till stånd en diversifiering som garanterar oss en trygg energiförsörjning så måste vi anlägga nya gasledningar, anläggningar för lagring av gas och LNG-teminaler och -länkar. Byggandet av gasledningen i Nabucco kan säkra en diversifiering av både försörjningskällor och transitvägar. Alternativa energikällor måste i framtiden spela en viktigare roll i energimixen, och kärnkraftens roll måste också bli föremål för en ny bedömning.

De europeiska konsumenternas energiberoende ökar stadigt. Det är vårt gemensamma ansvar att trygga försörjningssäkerheten och därmed våra medborgares säkerhet.

  Ján Hudacký (PPE-DE). – (SK) Jag vill ta upp behovet av ökad avreglering av energimarknaden. Vi måste tillstå att medlemsstaterna formellt har rättat sig efter de relevanta direktiven om åtskillnad mellan produktion, överföring och distribution av energi, och att de i vederbörlig ordning genomför dessa direktiv. Likväl har inga avgörande förändringar skett på deras energimarknader. Fortfarande saknas en konkurrensmiljö och de etablerade operatörerna behåller till stor del sin monopolställning när det gäller de uppdelade verksamheterna i energikedjan. Nya bolags försök att ta sig in i energisektorn har i många fall förhindrats av protektionistiska åtgärder och överdriven statlig reglering, med negativa konsekvenser för energipriserna och satsningarna på forskning och utveckling. Jag uppmanar enträget kommissionen att fortsätta sina påtryckningar på medlemsstaterna, så att dessa vidtar beslutsamma åtgärder för att förbättra konkurrensmiljön, undanröja administrativa hinder och därigenom underlätta tillträdet till energimarknaderna.

Jag vill också peka på en annan viktig aspekt, nämligen den överdrivna statliga inblandningen i tillsynsmyndigheternas verksamhet, i synnerhet när det gäller prisregleringar, något som försvårar en liberalisering av energisektorn. Flera regeringar i medlemsstaterna äventyrar sina tillsynsorgans oberoende genom att ändra i gällande lagar för att få möjlighet att utse regeringstjänstemän i det uppenbara syftet att sätta press på prisregleringarna. Det är därför nödvändigt att kommissionen påskyndar harmoniseringen av den rättsliga ramen, vilket inbegriper möjligheten att inrätta ett europeiskt tillsynsorgan, som effektivt kan undanröja de orimliga ingreppen i de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende ställning.

  David Martin (PSE). – (EN) Jag vill gratulera min kollega Eluned Morgan till ett utmärkt betänkande som pekar ut vägen mot en grön energipolitik för Europa. Jag stöder särskilt hennes krav på en radikal reformering av systemet för handel med utsläppsrätter för att skapa en ekonomi med låga koldioxidutsläpp som styrs av ett fast mål som innebär en minskning av EU:s utsläpp av koldioxid med 30 procent till 2020 och 60–80 procent till 2050. Hon gör rätt i att kräva mer forskning och utveckling om ren energiteknik och avgörande åtgärder när det gäller energieffektivitet. När EU-ledarna träffas i mars för att diskutera energipolitik hoppas jag att alla har var sitt exemplar av detta betänkande framför sig och att de tar dess rekommendationer på allvar.

ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES
Talman