Fullständigt förhandlingsreferat

Måndagen den 15 januari 2007 - Strasbourg

1. Högtidligt möte: Mottagande av de bulgariska och rumänska ledamöterna

ORDFÖRANDESKAP: BORRELL FONTELLES
Talman

  Talmannen. Mina damer och herrar! Det är med glädje och entusiasm som vi i dag välkomnar 153 nya ledamöter från Bulgarien och Rumänien. På hela Europaparlamentets vägnar hälsar jag er varmt välkomna och önskar er stor framgång under er första mandatperiod som ledamöter av Europaparlamentet.

Jag har också nöjet att välkomna talmännen för de nationella parlamenten i Rumänien och Bulgarien som är med oss på åhörarläktaren ...

(Parlamentets ledamöter reste sig upp och applåderade de nya ledamöterna.)

Herr Olteanu, talman för den rumänska deputeradekammaren, herr Vacaroiu, talman för den rumänska senaten och herr Pirinski, talman för den bulgariska nationalförsamlingen! Jag välkomnar även er till Europaparlamentet.

Vi är nu en storslagen församling med 785 ledamöter från 27 länder och – hur oroväckande det än kan förefalla – 177 politiska partier. Om några månader kommer rumänerna och bulgarerna att gå till val för att välja sina företrädare i Europaparlamentet. Från och med i dag kommer parlamentet att göra allt det kan för att människorna i Rumänien och Bulgarien ska bli medvetna om hur viktigt det är för dem att delta i de första val till Europaparlamentet som äger rum i dessa länder.

Jag kunde nyligen med egna ögon se med vilken fantastisk entusiasm som rumänerna och bulgarerna ser på Europa. Jag blev medveten om detta vid de officiella ceremonier som ägde rum i Bukarest den 31 december 2006 och i Sofia den 1 januari 2007. Både ur personlig och politisk synvinkel var dessa tillfällen utan tvivel bland de mest minnesvärda under min mandatperiod och även uppmuntrande med tanke på den euroskepsis som växer fram i andra huvudstäder.

Jag hade tillfälle att se hur stolta rumänerna och bulgarerna är över att vara EU-medborgare nu. Allt som är viktigt för dem är nu mycket viktigare för oss än det var förut. Fallet med de bulgariska sjuksköterskorna som har dömts till döden i Libyen är nu en fråga för EU. Det finns ingen anledning till nedtrappning av EU:s kamp för dessa EU-medborgare, och – utan att för den skull glömma den palestinske läkare som också är dömd till döden – vill jag än en gång använda detta tillfälle till att uppmana den libyska regeringen att agera för dem.

(Livliga applåder)

Kära kolleger från Rumänien och Bulgarien! Ni tar med er historia, er kultur och er tro på Europa. Ni tillför EU en ny dimension på det maritima området i form av Svarta havet, vars strategiska betydelse vi alla för närvarande är medvetna om med tanke på att en god del av våra energiresurser passerar genom Svarta havet. Vi är mitt i en debatt om energipolitiken och era två länders geografiska läge kommer otvivelaktigt att göra en hel del för att stärka EU:s inflytande på det internationella planet.

Ni gör det möjligt för oss att på närmare håll se på de människor som nu inte längre är så långt borta. Jag är säker på att ni som medborgare i två länder som delar gräns med västra Balkan kommer att lämna ett avgörande bidrag till det Europa som vi är i färd med att bygga.

I och med Rumäniens anslutning är det nu fyra EU-länder som delar gräns med Ukraina och ett som delar gräns med Moldavien, ett förhållande som bara kan stärka den europeiska grannskapspolitiken.

I och med Bulgariens anslutning är det nu två länder som delar gräns med Turkiet, och även i detta fall är jag säker på att Bulgariens erfarenhet kommer att vara synnerligen användbar för oss.

Era länder och ert folk har gjort en enorm insats för att kunna gå med i EU. Det är en insats som vi kanske inte är tillräckligt medvetna om, men som ni icke desto mindre har gjort. Vad mera är, ni har fortfarande mycket att göra. Som ni mycket väl vet krävde Europaparlamentet i november 2006 av era regeringar att de inte får dra ned på reformtakten. Vi anser att ni har bättre möjlighet att genomföra reformerna om ni finns inom EU i stället för utanför, och vi kommer med gemensamma ansträngningar att kontrollera dessa.

För oss alla börjar i dag den krävande uppgiften att lära känna varandra. Antikens Trakien och Dakien med flera områden, som var delar av Europa innan kontinenten hade ett namn, har återbördats till familjen och återvänt till det Europa som de alltid har tillhört. Deras återkomst kommer att vara lika berikande som andra europeiska områdens återkomst var den 1 maj 2004.

Vi har stora utmaningar framför oss, och jag är säker på att vi kommer att arbeta tillsammans för att möta dem. Ni är alltså välkomna.

(Applåder)

Vi kommer nu att få lyssna på Europeiska unionens hymn.

(Parlamentets ledamöter reste sig upp och lyssnade på Europahymnen.)

2. Återupptagande av sessionen

  Talmannen. Jag förklarar Europaparlamentets session återupptagen efter avbrottet måndagen den 18 december 2006.

(Sammanträdet öppnades kl. 18.20.)

3. Parlamentets sammansättning: se protokollet

4. Uttalande av talmannen

  Talmannen. Innan vi går in på föredragningslistan är det med tungt hjärta som jag måste påminna er om att terrorristorganisationen ETA har avbrutit den vapenvila som man proklamerade i mars förra året. Organisationens barbariska attack på Madrids flygplats orsakade två ecuadorianers död, Carlos Alonso Palate och Diego Armando Estacio, som i egenskap av invandrare hade funnit sin plats i det spanska samhället och på så sätt kunde hjälpa sina familjer i Ecuador.

Med denna attack har ETA gjort slut på den process som inleddes av den spanska regeringen och som debatterades i oktober 2006.

Jag vill på Europaparlamentets vägnar uttrycka vår uppriktiga sympati och vårt djupa deltagande med familjerna och vännerna till de två män som mördades liksom med alla spanjorer och ecuadorianer.

Jag vill även i parlamentet upprepa fördömandet av detta grymma terrordåd och göra absolut klart att våld är fullständigt oförenligt med dialog i en demokrati och att fred

(Applåder)

och samexistens i frihet med respekt för mänskliga rättigheter inte är förhandlingsbart.

Jag vill också upprepa vårt stöd för Spaniens alla demokratiska institutioner i landets kamp mot ETA:s terrorism och uttrycka det hopp som alla Europas demokratier hyser om att spanjorerna med det snaraste kommer att göra slut på våldet i hela Spanien.

Jag anbefaller en tyst minut för Carlos Alonso Palate och Diego Armando Estacio.

(Parlamentet höll stående en tyst minut.)

5. Justering av protokollet från föregående sammanträde: se protokollet

6. Parlamentets sammansättning: se protokollet

7. Valprövning: se protokollet

8. Bildande av en politisk grupp

  Talmannen. Jag kan informera er om bildandet av en ny politisk grupp i Europaparlamentet som går under beteckningen Identitet, Tradition, Suveränitet. Denna grupp består av tjugo ledamöter från mer än en femtedel av medlemsstaterna och uppfyller därför de krav som finns fastställda i arbetsordningen. Denna grupps sammansättning kommer att kungöras i protokollet till denna sammanträdesperiod.

  Martin Schulz (PSE). – (DE) Herr talman! Jag reser mig upp för att säga något mer om artikel 29 i parlamentets arbetsordning, enligt vilken det är ett grundläggande krav vid bildandet av en politisk parlamentsgrupp att de som kommer att tillhöra den har en gemensam politisk samhörighet.

Jag utgår från att den intervju som Alessandra Mussolini gav nyhetsbyrån APA den 8 januari – eller som i varje fall publicerades av nyhetsbyrån –inte kan uppfattas på annat sätt än att bildandet av gruppen strider mot artikel 29, för i intervjun beskrev hon gruppen – som vid den tidpunkten fortfarande inte hade bildats – som teknisk snarare än politisk och angav att det fanns mycket i denna grupps politiska program som inte låg i linje med hennes eget sätt att tänka. Härav följer alltså att kraven i artikel 29 i arbetsordningen inte har iakttagits, eftersom tekniska grupper – vilket vi känner till från parlamentets historia – inte är tillåtna, och därför begär jag att parlamentets kommitté för procedurfrågor ska få i uppdrag att undersöka legitimiteten i bildandet av denna grupp.

(Applåder)

  Bruno Gollnisch (ITS). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Herr Schulz! Jag förstår er vrede över att en grupp, låt vara av blygsam storlek, har bildats vid detta tillfälle. Er invändning skulle ha haft en viss trovärdighet om inte alla våra medlemmar hade undertecknat en uttalad förklaring som otvivelaktigt har politiskt innehåll och som talmannen och parlamentets förvaltning har till sitt förfogande. Det ska bli mig ett nöje att skicka er ett exemplar. I denna förklaring förespråkas ett bevarande av den europeiska identiteten och våra länders identitet för att säkerställa att det som är nytt och modernt är rotat i europeiska traditioner. I förklaringen förespråkas även ekonomisk öppenhet och den innehåller även icke-konfessionella hänvisningar till kristna värderingar och mänskliga rättigheter. Det är en mycket exakt text som har undertecknats av alla våra medlemmar.

Som Alessandra Mussolini sa planerar vi också att göra slut på den något diskriminerande situation som de grupplösa ledamöterna befinner sig i jämfört med dem som tillhör en grupp. Tyvärr kommer denna diskriminering att fortsätta för dem som förblir grupplösa, eftersom de inte har tillgång till samma politiska, administrativa och finansiella resurser som de andra grupperna.

Jag kan lugna er fullständigt, herr Schulz. Gruppen Identitet, Tradition, Suveränitet har absolut ett politiskt innehåll och överensstämmer helt och hållet med parlamentets arbetsordning och EG-domstolens rättspraxis. Undvik därför att framstå som en skurk och låt bli att trakassera en minoritetsgrupp, annars riskerar ni att drabbas av misstroende från EG-domstolen i Luxemburg.

  Talmannen. Herr Schulz, herr Gollnisch! I artikel 29 fastslås, tillsammans med den fotnot som klargör omfattningen av artikelns bestämmelser, att parlamentet inte värderar den politiska samhörigheten mellan medlemmarna i en grupp. Endast under förutsättning att någon av de berörda ledamöterna säger sig sakna den politiska samhörighet som gruppen har deklarerat är det nödvändigt för parlamentet att bedöma om gruppen har bildats i enlighet med gällande bestämmelser.

Jag anser inte att det är fallet. Gruppen har lämnat en principförklaring eller ett politiskt uttalande. Detta har meddelats mig och det kommer att kungöras i Europeiska unionens officiella tidning och undertecknas av alla medlemmar i gruppen. Jag anser att detta för tillfället är tillräckligt som tecken på politisk samhörighet mellan gruppens medlemmar och jag kan därför inte tillmötesgå er begäran, herr Schulz.

9. Anförande av parlamentets talman

  Talmannen. Mina damer och herrar! Efter att ha välkomnat våra kolleger från Bulgarien och Rumänien vill jag ägna några minuter åt att utvärdera det arbete som vi har utfört under den första hälften av denna mandatperiod.

Jag tror att det finns ett brett samförstånd kring Europaparlamentets ökande betydelse och den större roll som det spelar. De plikter som Europaparlamentet fullgör är nu bättre kända och mer erkända. Vi har klarat av utmaningen med utvidgningen och löst betydande inre problem.

Detta tack vare det arbete som ni alla har lagt ned, tillsammans med generalsekreteraren och parlamentets förvaltning. Jag vill tacka er alla.

Jag vill också påminna er om de tvivel som vi hyste för trettio månader sedan om vår förmåga att fungera med fler ledamöter, med nio språk till – vi har nu tolv språk till – och med ännu fler olikartade parlamentariska kulturer.

Jag anser att vi nu kan konstatera att vi har kommit över dessa svårigheter och att det utvidgade parlamentet fungerar som det ska. Det har inte förekommit någon uppdelning mellan det gamla och det nya EU.

Ledamöterna från de nya medlemsstaterna har integrerats på ett utmärkt sätt i de olika transnationella politiska grupperna och arbetat inom systemet ur ett europeiskt perspektiv.

Vi har spelat en viktig roll för att lätta på öst-västliga spänningar och detta har gjort det möjligt för oss att nå viktiga överenskommelser, vilket tjänstedirektivet är ett utmärkt exempel på.

Ledamöter från de tio nya medlemsstaterna har haft några av de högsta politiska posterna i parlamentet och många av dem har tjänstgjort som föredragande.

Jag hoppas att de kommer att fortsätta att medverka på detta integrerade sätt i framtiden.

Ni torde också erinra er att jag i början av mandatperioden sa till er att ledamotsstadgan skulle prioriteras. Några av de mest erfarna ledamöterna var ganska skeptiska, men vi har nu en stadga som när den tillämpas garanterar lika behandling av ledamöter och öppen insyn i deras utgifter. Det var en svår fråga som allvarligt skadade bilden av Europaparlamentet och jag tror att vi alla är mycket nöjda med att den har blivit löst.

För att vi skulle kunna fungera med fler ledamöter har vi tvingats genomföra viktiga inre reformer. Detta har resulterat i mer programplanering, noggrannare selektivitet, mer politisk inriktning på debatterna, snabbare åsiktsbildning som svar på internationella händelser och som svar på kommissionens beslut och förslag, större effektivitet hos våra delegationer i tredjeländer och mer dynamiskt arbete i våra parlamentsutskott.

Alla har på något sätt bidragit till att finna och genomföra självständiga och effektiva lösningar. Jag vill tacka alla, särskilt ordförandena för de politiska grupperna, vice ordförandena och de ledare som har arbetat med mig i presidiet samt ordförandena för utskotten. Dessutom, om ni tillåter, vill jag alldeles särskilt tacka generalsekreterare Julian Priestley, som inom kort kommer att lämna oss.

(Livliga applåder)

Tro mig – och jag vet detta eftersom jag innehar den här posten – att det är han, Julian, och hans medarbetare som är de verkliga arkitekterna bakom det mirakel som varje dag får denna komplicerade institution att fungera.

För att få den att fungera har vi även tvingats bedriva en omfattande fastighetspolitik, vilket alltid har varit kontroversiellt. Vi har gjort stora investeringar i arbetet med byggnader i Bryssel och Luxemburg, vilka min efterträdare kommer att få nöjet att inviga inom en nära framtid.

Vi har förvärvat byggnader i de tre städer som hyser högkvarteren för vårt arbete och i de tjugosju länder där vi har informationskontor. Vi är en stor aktör på fastighetsområdet i hela Europa och jag kan tala om för er att denna politik kommer att göra det möjligt för oss att spara 100 miljoner euro om året jämfört med en politik där vi hyr, och detta kommer att göra det möjligt för oss att tillämpa ledamotsstadgan utan att behöva be EU:s skattebetalare om extra resurser.

Jag vill tacka vice talman Gérard Onesta och generalsekreterarens stab för det arbete som de har lagt ned på detta område.

(Livliga applåder)

Ni torde också komma ihåg att vi sedan juli 2004 har konfronterats med frågan om vårt förhållande till de övriga institutionerna.

I dag erkänner alla att det var under den oroliga tiden för kommissionens installering som Europaparlamentet nådde sin politiska mognad.

Varför? Helt enkelt eftersom parlamentet använde sina befogenheter och skyldigheter och avvisade de förslag som det betraktade som olämpliga.

Europaparlamentet visade således att utfrågningar med kommissionsledamöter inte bara var formaliteter, att parlamentet inte är en papperstiger och att det kan utöva sin makt på ett sätt som är både krävande och ansvarsfullt utan att orsaka någon kris.

Jag är fast övertygad om att parlamentet, kommissionen och det europeiska projektet gick stärkta ur denna övning i parlamentarisk demokrati, något som vi kan betrakta som helt normalt i dag.

Sedan dess har våra förbindelser med kommissionen varit artiga, uppriktiga och präglade av samarbete. Jag vill säga till den vice ordförande som är här i dag att vi är tacksamma för dessa förbindelser.

Parlamentet och kommissionen är skyldiga att samarbeta, eftersom våra två institutioner företräder ett europeiskt allmänintresse. Det är vår plikt att samarbeta, eftersom vi två på ett eller annat sätt företräder Europas gemensamma intressen. Vi är emellertid även det organ som kontrollerar kommissionen, något som ibland leder till konfrontation.

Vid en del tillfällen har kommissionen underlåtit att lyssna på oss och vi har därför avvisat några av dess förslag (hamntjänster och järnvägstransporter). Vi måste därför bestämma oss för ett närmare samarbete kring kommissionens årliga program för lagstiftningsarbete.

Våra förbindelser med rådet har också förbättrats, även om de tidvis har varit svåra.

När det gäller budgetramen beklagar jag än en gång att medlemsstaterna inte har kommit närmare det ambitiösa och realistiska läge som planerats av Europaparlamentet genom det tillfälliga utskott som jag hade äran att vara ordförande för. För första gången lade Europaparlamentet fram sin ståndpunkt utan att dessförinnan ha tagit del av rådets ståndpunkt.

Parlamentet och rådet stiftar lagar gemensamt. Jag anser att vi kan vara nöjda med vår del av det gemensamma lagstiftningsarbetet. Vi har ofta nått samförstånd, utom i vissa viktiga fall såsom i fråga om direktivet om patenterbarhet för mjukvara, där vi avvisade rådets gemensamma ståndpunkt.

Alla inom EU erkänner emellertid också att parlamentet har spelat en nyckelroll åtminstone i tre av huvudfrågorna under den första hälften av denna mandatperiod.

När det gäller tjänstedirektivet erkänner alla att parlamentet har räddat EU från den svåra situation som skapats till följd av ett ursprungligt förslag som i grunden har ändrats. Parlamentet har effektivt utövat en befogenhet till lagstiftningsinitiativ som det rent formellt inte har. Men det rörde sig inte bara om ett ändringsförslag utan om en grundläggande och djupgående ändring av det ursprungliga förslaget.

När det gäller Reach underlättade vi den slutliga kompromissen.

I fråga om kampen mot terrorismen har vi nått en överenskommelse om lagring av uppgifter som det hade varit svårt att åstadkomma utan vår beslutsamma medverkan tillsammans med det brittiska ordförandeskapet.

Vi har nu behandlat dessa stora frågor på lagstiftningsområdet och jag måste varna parlamentet för att det finns en risk för torka på lagstiftningsområdet, att det finns en risk att vi inte kommer att ha några förslag att lagstifta om.

Vi måste förvisso lagstifta bättre – både de som lägger fram lagstiftningsförslag och de som ändrar och antar förslagen – men vi får inte förväxla bättre lagstiftning med mindre lagstiftning …

(Applåder)

... och inte heller behöver bättre lagstiftning vara till skada för de rättigheter – särskilt på det sociala och miljömässiga området – som har fastslagits i gemenskapens regelverk.

Dessutom måste jag när jag nu tar avsked uttrycka mina farhågor för er om att unionens förskjutning mot att fungera på regeringsnivå kan leda till minskat inflytande för Europaparlamentet. Vi måste vara på vår vakt för att förhindra detta.

Parlamentet är inte bara en samarbetspartner på lagstiftningsområdet. Vi antar inte bara lagar här. Vi tar även initiativ när omständigheterna kräver det. Det gör vi genom att skapa tillfälliga utskott eller undersökningskommittéer.

Vi har skapat två mycket viktiga sådana. Ett om CIA:s påstådda verksamhet, vilket har tjänat till att betona vikten av att garantera de demokratiska värderingar som ligger till grund för vår union och som måste tjäna som exempel. Vi kan inte kräva att andra följer ett handlingssätt som vi inte rättar oss efter på hemmaplan.

När det gäller undersökningskommittén om bolaget Equitable Life Assurance Society är det tydligt att vi har hjälpt till att fastställa vem som är ansvarig för en ekonomisk katastrof som allvarligt har skadat tusentals EU-medborgare.

Vi har även ägnat intensiv uppmärksamhet åt frågan om olaglig invandring, ett problem som berör den socioekonomiska balansen i Europa, som är kärnan i de värderingar som vi försvarar och som förorsakar dramer som berör oss alla.

Vi har skickat delegationer till Ceuta, Melilla, Lampedusa, Kanarieöarna, Paris och Malta och de har gjort det möjligt att förbättra behandlingen av olagliga invandrare och asylsökande och påmint regeringarna om deras ansvar på detta område. Det har varit en mycket viktig uppgift på fältet som har åtföljts av mycket aktiva bidrag till tankearbetet kring det framtida Europa.

Ni torde komma ihåg att parlamentets majoritet godkände det konstitutionella fördraget, att jag som dess talman försvarade denna ståndpunkt i debatter inför folkomröstningen i olika länder – inte bara mitt eget – och att vi, medan många andra var tysta efter de franska och nederländska nejen, i samarbete med kommissionen tog viktiga initiativ inom ramen för den tankeprocess som det tyska ordförandeskapet nu anser är över.

Talmanskonferensen har varit särskilt engagerad i denna uppgift och har besökt varje ordförandeland och hållit debatter med det civila samhället i varje land.

Nu är inte rätta tillfället att analysera allvaret i den kris som unionen står inför till följd av förkastandet av det konstitutionella fördraget. Vi är alla medvetna om hur allvarlig denna kris är. Men i mitt avslutande tal som talman kommer jag att kräva att parlamentet ska få en central roll i sökandet efter en lösning och jag är glad över att det tyska ordförandeskapet har informerat mig om att det kommer att be Europaparlamentet att utse en företrädare till denna uppgift, vilket man också kommer att be kommissionen och medlemsstaterna att göra.

Vi har lagt fram en hel rad initiativ om vår absorptionsförmåga, som vi har döpt om till ”integrationsförmåga”, och om de kostnader som beror på att vi inte har en konstitution, och vi har uppmanat kommissionen att utarbeta en rapport om detta. Vi har gjort det eftersom en stor majoritet av parlamentets ledamöter – inte alla, vilket visade sig när vi lyssnade på hymnen – tror på behovet av ett politiskt EU som kan spela en roll som global aktör på det internationella planet, och jag kan tala om för er att det finns en mycket stark längtan efter EU i världen, att EU är uppskattat och välkommet över hela världen, kanske mer än i själva EU.

Som svar på denna efterfrågan har vi utvecklat det som nu är känt som parlamentarisk diplomati.

Jag har personligen besökt olika stater som inte är med i EU för att förklara vad EU är, för att lyssna på deras problem i förhållande till den globala världen, och särskilt i förhållande till oss, och ibland för att förhandla. Jag har varit i Indien, i Kina, i många latinamerikanska länder, i Afrika, i alla kandidatländer och i nästan alla Medelhavsländer.

Men jag har inte arbetat ensam. Vår verksamhet som valobservatörer är mycket viktig i världen i dag.

Är ni medvetna om att vi har skickat 33 delegationer till 26 länder och att 242 ledamöter har deltagit i dem? Är ni medvetna om den roll som vi har spelat i Ukraina, i Palestina, i Afghanistan, i Kongo och i Venezuela, bara för att nämna de viktigaste länderna?

Ja, vi kan vara nöjda med vår roll i världen. Att gå ut i världen och att ta emot den här.

Våra medlemsstaters statschefer kommer hit, men på inbjudan av parlamentets talman har femton andra länders statschefer också talat här vid tidpunkter som varit viktiga för dem och för oss.

Några av deras namn visar detta tydligt: Viktor Jusjtjenko, Hamid Karzai, Mahmoud Abbas, Fuad Siniora, Evo Morales och Ellen Johnson Sirleaf för att bara nämna några.

Även i detta avseende har vår politiska betydelse ökat och detta är ännu ett skäl för oss att känna stolthet över vårt arbete i denna institution.

Vi kan också vara nöjda över den roll som Sacharovpriset spelar, ett pris som betyder så mycket för att uppmuntra människor som kämpar för frihet, som Alexander Milinkevitj sa till oss i december eller som Leyla Zana påminde mig om när hon i Istanbul berättade för mig hur viktigt det har varit för henne och för hennes sak att kunna komma till Strasbourg och se sin bild på tv-skärmar över hela världen och hur mycket vi har hjälpt henne i hennes kamp. Jag beklagar därför att vi inte har kunnat ta emot Kvinnor i vitt eller Aung San Suu Kyi, vinnaren av Sacharovpriset 1990, som fortfarande är underkastad husarrest i sitt land sjutton år senare.

(Applåder)

Under de senaste trettio månaderna har försvaret för demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter befästs som ett av våra utmärkande kännetecken.

Parlamentet har rykte om sig att försvara de mänskliga rättigheterna, ett centralt tema i våra förbindelser med andra länder. Våra delegationer arbetar intensivt på detta område och det har också spelat stor roll i alla mina officiella resor.

Jag har behandlat detta ämne – ibland med konkreta resultat – i Colombia, i Kina, i Tunisien, i Egypten, i Algeriet, i Turkiet … Och i Lahtis i Finland hade jag tillfälle att öppet vända mig till president Vladimir Putin och tala om för honom att EU inte kommer att byta mänskliga rättigheter mot energi.

Vi har även arbetat för att främja samarbetet mellan stora regionala grupper.

I parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet har vi lämnat ett viktigt bidrag till Barcelonaprocessen. Tyvärr har detta emellertid sammanfallit med den ökade spänningen mellan västvärlden och den islamiska världen. Parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet är fortfarande den enda plats där det är möjligt att anta gemensamma ståndpunkter som en reaktion på konfliktsituationer, vilket inträffade i fallet med krisen kring Muhammedkarikatyrerna och kriget i Libanon.

Vi måste se till att parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet förblir levande och aktiv, eftersom Europas största geopolitiska problem är dess förhållande till den islamiska världen, eftersom Medelhavet är världens mest ojämlika gräns och eftersom vår tids problem finns koncentrerade där.

Arbetet i den gemensamma AVS–EG-församlingen har varit avgörande för att förhindra att Afrika blir globaliseringens glömda kontinent.

Vi har också varit fast beslutna att bilda den parlamentariska församlingen för Europa–Latinamerika och efter intensivt arbete under sommaren har den bildats. Jag hoppas att parlamentet kommer att fästa all den vikt vid detta nya instrument för förbindelserna mellan Europa och Latinamerika som det förtjänar.

Vi har övervunnit misstro och fiendskap hos nationella parlament. Vi har hållit systematiska interparlamentariska konferenser med parlamentens ledamöter och senatorer i varje land, eftersom vi måste arbeta tillsammans, och jag hoppas att traditionen att hålla konferenser under varje ordförandeskap för att ge oss tillfälle att arbeta tillsammans kommer att fortsätta.

När jag lämnar denna höga post noterar jag, liksom ni, att EU söker ett ekonomiskt och socialt svar på globaliseringen, vår tids stora fråga, och många européer, många av de medborgare som vi företräder här, betraktar nu globaliseringen mer som en risk än som en möjlighet. Vi kan beklaga detta eller inte, men icke desto mindre är det så.

Enligt Eurostat var 56 procent för globaliseringen 2003. Enligt den senaste undersökningen från Eurostat ligger den siffran nu på bara 37 procent. En minskning med 20 procentenheter på tre år är onekligen oroande.

Det är stora skillnader mellan olika länder. Alla europeiska länder ser inte saken på samma sätt. Jag är emellertid säker på att om vart och ett av dem var tvungna att möta den globaliserade världen på egen hand skulle de känna sig mycket ensamma och de skulle känna sig överväldigade av de enorma utmaningar som vi tillsammans kan möta mycket effektivare. Tillsammans kan vi göra mer och vi måste därför stärka vår union i vårt sökande efter en gemensam energipolitik, särskilt när vi har fått ett sådant uppvaknande när det gäller den gas som kommer från öst.

Hittills har vi inte haft någon energipolitik i Europa. Vi har bara tillämpat vår konkurrenspolitik på energisektorn som om den var som vilken annan sektor som helst. Detta är emellertid inte tillräckligt, eftersom marknaderna, marknaden, den mest effektiva marknaden, varken skapar makt, säkerhet eller förmåga att förhandla med tredjeländer.

Jag är fullständigt övertygad om att två saker kommer att vara oupplösligt förenade med varandra i morgondagens värld, nämligen energin och miljön, och att detta oupplösliga samband kommer att ge EU ett nytt existensberättigande.

EU kan också finna ett nytt existensberättigande i förhållande till invandringens problem, en avgörande kontrapunkt till vår demografiska svaghet. På kort sikt kan EU:s demografiska underskott bara täckas genom fler invandrare. Men under tiden som vi söker en invandringspolitik riskerar förtvivlade människor från den underutvecklade världen sina liv i försöken att nå våra stränder. Det är en illusion att tro att var och en av oss kan kontrollera våra egna yttre gränser när vi har tagit bort de inre gränser som skiljer oss och bestämt oss för att inte ha några gränser mellan oss.

Vi måste tala om för EU-medborgarna att vi behöver invandrarna, men vi måste ha förmåga att integrera dem. Ingen politik för kontroll av invandringen kan vara framgångsrik om inte ursprungsländerna utvecklas. Den som reser i trakten av Nigerbågen kommer att förstå detta till fullo.

Europeiska unionen söker även egna tillgångar. Tillgångar som verkligen är dess egna. Vi har ägnat debatterna vid de två senaste interparlamentariska konferenserna åt detta. Vi behöver ett system som ger oss möjlighet att nå budgetöverenskommelser som inte domineras av kortsiktiga överväganden om varje lands nettobalans i rena bokföringstermer. Detta sätt att diskutera budgetramen kommer aldrig att förse unionen med någon ambitiös budget.

För oss parlamentariker är detta en synnerligen viktig fråga. Kom ihåg att det under parlamentarismens första tid hette ”ingen beskattning utan representation”. Nåväl, när det gäller det politiska Europas uppbyggnad i dag kan vi kanske uttrycka oss omvänt: ”ingen verklig representation utan beskattning”.

(Applåder)

EU:s medborgare förväntar sig att deras union ska bidra till att lösa många av de problem som påverkar deras liv. De anser ofta att EU inte är tillräckligt närvarande när det handlar om problem som inget land kan bestämma om på egen hand och att det lägger sig i för mycket när det rör sig om frågor av ringa betydelse.

Kommissionen påminner oss ofta med rätta om att Europeiska unionen behöver öka sin legitimitet genom att åstadkomma resultat med hjälp av bra politik. Men vi har det lilla problemet att bra politik inte växer på träd. Bra politik är resultatet av starka, effektiva och demokratiska institutioner.

Europaparlamentet, symbolen för den europeiska representativa demokratin, embryot till den överstatliga demokrati som vi håller på att bygga, måste därför fortsätta att förbättra sitt arbetssätt för att bidra till att integrationen i Europa åter kommer i gång.

Efter att ha uttryckt denna önskan vill jag avsluta med en tänkt dialog mellan Jean Monnet och den spanske poeten Antonio Machado, en av våra stora poeter, som dog i exil och som skrev en dikt som alla spanjorer känner till:

”Allt går vidare och allt blir kvar. Men människans öde är att gå vidare.”

Ja, kunde Jean Monnet ha svarat, människorna går vidare men institutionerna blir kvar. Ingen kan överlämna all sin erfarenhet till andra och därför kan ingenting göras utan institutioner.

Ja, allt går vidare. Men det viktiga är inte att var och en av oss går vidare utan snarare att vi har institutioner som består och som vittnar om den historia som vi skriver tillsammans.

Ja, allt blir kvar. Stämningar och känslor blir kvar, på det personliga och på det politiska planet, och detta är det viktigaste mänskliga kapital som vi har.

Stilla stunder blir kvar, som ingen kommer att veta något om, och formella händelser blir kvar, såsom Europeiska rådets möten, som det har varit en ära för mig att närvara vid för er räkning. För er räkning har jag talat till stats- och regeringschefer och jag kan tala om för er att man har lyssnat mer och mer uppmärksamt på oss och vi har inbjudits att delta mer och mer i deras arbete. Det är en tillfredsställelse som jag vill dela med er.

Det har varit en stor ära att vara talman för Europaparlamentet.

Jag vill tacka för det förtroende ni har visat mig och jag önskar min efterträdare all tänkbar framgång.

Tack så mycket!

(Parlamentets ledamöter reste sig upp och applåderade talaren.)

  Joseph Daul, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill, för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, framföra en varm hälsning till Rumänien och Bulgarien som nya medlemmar i den europeiska familjen och välkomna de nya Europaparlamentarikerna från de båda länderna. Detta är nu deras hem. Vi har arbetat tillsammans med bulgariska och rumänska observatörer sedan september 2005, och jag är säker på att vi kommer att fortsätta att arbeta tillsammans mycket bra under de kommande åren.

Vår grupp anser att dessa nya anslutningar utgör en högst betydelsefull händelse. EU-27 måste nu möta de stora utmaningarna framöver. Jag litar på att EU kommer att göra det på ett så enat och – vilket är viktigast – ansvarsfullt sätt som möjligt.

En sak är säker: de nuvarande fördragen räcker inte längre till för den nya verkligheten. Vad vi behöver, och ju förr dess bättre, är nya institutionella spelregler, för utan det kommer EU inte att kunna lösa de stora problem som vår kontinent står inför.

Herr talman! Sedan ni valdes för två och ett halvt år sedan har parlamentet gjort stora framsteg. Alla kan nu se vilken makt parlamentet har, hur det utför sina åligganden och att det har mognat politiskt.

För att bara ta två exempel: tjänstedirektivet och kemikalielagstiftningen Reach är två viktiga fall där parlamentet har spelat en nyckelroll. En annan positiv utveckling är att förbindelserna med kommissionen har definierats bättre inom det nya ramavtalet. Jag hyser inga tvivel, fru Wallström, om att kommissionen, liksom parlamentet, kommer att uppfylla alla sina åtaganden i detta avseende.

EU kommer att gå framåt bara om EU:s institutioner, särskilt kommissionen och parlamentet, arbetar i en anda av ömsesidig respekt och positivt samarbete.

Herr talman! Ni har arbetat hårt för att stärka dialogen mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Det är på det viset vi kommer att lyckas övertyga medborgarna om vikten av att EU-medlemsstaterna agerar gemensamt för att ta itu med vardagsfrågorna. Vi måste gradvis utöka detta partnerskap och förbättra dess struktur. PPE-DE-gruppen kommer att föreslå kraftfulla initiativ för att nå detta syfte.

Ni har under er ämbetstid visat att parlamentet kan fungera effektivt med företrädare för 25 medlemsstater, nu 27, inklusive de bulgariska och rumänska observatörerna. Ni har, för att det ska fungera ännu bättre i framtiden, varit klok nog att föreslå en reform av parlamentet som också kommer att bidra till att vi kan nå detta syfte så snart den antas.

Ni har dessutom, tillsammans med det luxemburgska ordförandeskapet, lyckats se till att en ledamotsstadga har antagits, och jag gratulerar er till det. Vi känner alla till att det var en synnerligen tuff uppgift som ni hade att utföra.

Herr talman, bäste herr Borrell Fontelles! Ni har varit allas vår talman. PPE-DE-gruppen har haft tilltro till er, och ni har inte svikit oss. Ni har alltid varit öppen för önskemål från parlamentets ledamöter. Ni har sett till att parlamentets röst har hörts tydligt och klart, inte minst på Europeiska rådets möten. Jag vill, på PPE-DE-gruppens vägnar, framföra vårt varma tack. Jag ska framföra ett lycka till genom att låna Federico García Lorcas ord – jag ber om ursäkt för min spanska – ”Caminante, no hay camino. Se hace camino al andar.” (Vandrare, det finns ingen väg, vägen skapas där du går.)

(Applåder)

  Martin Schulz, för PSE-gruppen. – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig inleda med att instämma i hyllningarna till Joseph Daul, som är den person här i kammaren i dag som har åtagit sig det svåraste jobbet. Jag önskar honom stor framgång i arbetet med att leda den inte helt okomplicerade grupp som han nu har blivit ordförande för. Må era beslut alltid bli de rätta, min bäste Joseph.

Jag välkomnar våra nya medlemmar från Bulgarien och Rumänien. Vi i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet kämpade som inga andra i parlamentet för att tidsfristen den 1 januari 2007 skulle hållas. Vi menade att det gällde att återupprätta vår kontinents enighet i frihet, fred och – snart – odelat välstånd, och ju förr desto bättre. Det är en bra dag i dag, för från och med nu hör våra bulgariska och rumänska vänner officiellt hemma bland oss, och det är också en framgång för vår grupp.

(Applåder)

Det finns, som jag ser det, två anledningar för mig att framföra ett tack till er, herr Borrell Fontelles. Jag ska börja med en ursäkt. Jag måste be om ursäkt för alla de gräsliga möten med talmanskonferensen som ni, som ordförande, tvingades genomlida, och stå ut med mig och mitt temperament som, självfallet, är mycket jämnt, som ni försökte hålla tillbaka medan ni vakade över förhandlingarna. Ni fick inte alltid er vilja fram, och det fick för den delen inte jag heller. Jag vill, för egen del, be om överseende med allt det jag utsatte er för.

Jag vill dock också, på den socialdemokratiska gruppens vägnar, säga att ni har varit en fantastiskt värdig talman för parlamentet. I och utanför Europa har ni med stor värdighet företrätt EU och åtnjutit stor respekt för det. En ledamot av Europeiska rådet har berättat för mig att det inte finns något stats- eller regeringsöverhuvud vid toppmötena som inte lyssnar uppmärksamt när Josep Borrell Fontelles tar till orda. Det finns två anledningar till det, nämligen er personliga värdighet och era intelligenta anföranden, vilka båda i samma utsträckning har gjort att ni har varit en enastående företrädare för denna EU-institution med ledamöter utsedda i fria val.

Vi i den socialdemokratiska gruppen röstade för er. Många av parlamentets ledamöter hyste tilltro till er när ni var ny och okänd. Jag tror att jag talar för alla när jag i dag säger att ni har motsvarat den tilltron på alla sätt.

Vi i den socialdemokratiska gruppen gläder oss åt att ni nu återvänder till våra led, för att återigen vara en vanlig Europaparlamentariker. Alla som känner er vet att det är vad ni kommer att bli – en vanlig och anspråkslös ledamot av parlamentet – eftersom ni har förmågan att utöva ett högt ämbete och sedan återvända till anonymitetens led. Det är just den sortens personlig blygsamhet som kanske är det mest särskiljande och enastående personlighetsdraget hos Josep Borrell.

Ett stort och varmt tack från mig, på min grupps vägnar, för allt som ni har gjort för Europaparlamentet.

(Applåder)

  Graham Watson, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag måste vara uppriktig. Ni var inte min grupps kandidat år 2004. Vi hade föreslagit Bronisław Geremek, en av grundarna och skaparen till dagens EU med 27 medlemsstater och en symbol för Europas återförening. Men ni har varit rättvis och gentlemannalik i ert ordförandeskap i denna kammare. Ni har behandlat parlamentets ledamöter med hövlighet och parlamentets göranden med tålamod och jämnmod. Som en nykomling i detta parlament är det inte lätt att bli ombedd att leda det, men ni växte ikapp med uppgiften. Med tanke på vad Martin Schulz sa undrar jag om han är rädd för att hans egen befattning skulle äventyras om ni återvände till hans arbete!

(Skratt)

Herr talman! Jag uppskattar i synnerhet ert engagemang för era medborgare. Ni har bjudit in många av oss att ta del av ert arbete som en aktiv europé i ert hemland. Ni har även visat berömvärt engagemang och nästintill outtröttlig energi när det gäller att marknadsföra EU över hela kontinenten och era insatser för i synnerhet Europas ungdomar har präglat ert arbete.

Detta har emellertid inte begränsats till att omfatta EU. Ni har varit en aktiv talman för denna kammare även utanför EU i att marknadsföra den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, i att underlätta inrättandet av en parlamentarisk församling för Europa–Latinamerika och mycket mer. Icke desto mindre misstänker jag att er största framgång under ert ordförandeskap har varit att övervaka den framgångsrika integreringen av bulgariska och rumänska observatörer i kammaren.

Att nya ledamöter är här i dag signalerar att EU:s femte utvidgning är slutförd. Åsynen av de två nya kommissionsledamöterna som är här i dag, Leonard Orban och Meglena Kuneva – som har varit i tjänst sedan 1 januari – värmer våra hjärtan, och att två nya länder tagit plats i ministerrådet stärker unionen när den förbereder sig för en stor bemärkelsedag.

Herr talman! Er företrädare, Pat Cox, la ner stor möda på att modernisera kammaren. Samtidigt som vi tackar för de reformer som ni har bidragit med skulle min grupp ha velat se fler reformer rörande kammarens verksamhet. Vi vet att ni försökte, men att ni fann att ni, i likhet med Gulliver, från alla håll var bunden av två politiska gruppers byråkrati. Deras närvaro – som envist har dröjt sig kvar under århundraden – tynger ert arbete. Varför skulle inte Europaparlamentet kunna träffas formellt varje vecka för att få en rapport från kommissionen? Varför skulle inte varje ledamot kunna få en skärm på sina skrivbord så att vi kommer ifatt 2000-talet? Varför ska vår demokrati styras av bestämmelser som fastställdes av en belgisk matematiker på 1800-talet vid namn D’Hondt? Dessa bestämmelser ger ett resultat som är uträknat efter en miniräknare snarare än för att passa en röstsedel, och som påverkas mer av länders storlek och inflytande än engagemanget för EU och kandidaternas kompetens. Detta är något som vi måste undersöka om vi ska kunna återkräva vår demokratiska trovärdighet under detta femtionde år som har gått sedan Romfördraget undertecknades, för om vi misslyckas med att hänga med i tiden kommer allmänhetens besvikelse att växa. Den förhatliga styrkan i den stereotypa extremhögerns nationalism och dess dragningskraft kan komma att öka.

Med anledning av detta litar jag på att era efterträdare kommer att engagera alla ledamöter i denna kammare i en debatt om hur parlamentet organiserar sin verksamhet, för att bevara och utveckla de värderingar som ni så modigt har upprätthållit under er tid som talman.

Innan jag slutar vill jag gratulera Joseph Daul till hans invigningstal som ledare för sin grupp. Vi kommer utan tvekan att få höra mer från honom under de närmaste åren.

(Applåder)

  Brian Crowley, thar ceann an Ghrúpa UEN. – (EN) A Uachtaráin, is mór an onóir dom labhairt i mo theanga dhúchais anseo tráthnóna inniu. Ba mhaith buíochas ó chroí a ghabháil le rialtaisí uilig an Aontais Eorpaigh agus le Feisirí an tí seo as ucht a gcuid tacaíochta chun stádas oifigiúil oibre a bhaint amach don Ghaeilge. Tá cur chun cinn teangacha rí-thábhachtach ó thaobh forbairt iomlán a dhéanamh ar an Aontas Eorpach. Tá ceangal láidir idir éagsúlacht chultúir agus comhoibriú eacnamaíochta san Eoraip agus creidim, a Uachtaráin Borrell, gur éirigh leat an dá aidhm seo a bhaint amach le linn do théarma in oifig an Uachtaráin.

Det är en stor ära och ynnest för mig att få tala iriska – mitt modersmål – för första gången i detta parlament. Jag tackar er, herr talman, och jag tackar för det ni har åstadkommit i synnerhet, och även för det tålamod och den anpassningsförmåga som Julian Priestley och hans personal har visat för att förverkliga detta nu. När vi firar denna historiska händelse ur ett irländskt perspektiv firar vi minnet av en ännu större historisk händelse i och med Rumäniens och Bulgariens anslutning. Jag välkomnar mina nya kolleger som parlamentsledamöter, som jämlika, medverkande, röstberättigade och styrande parlamentsledamöter i Europaparlamentet 2007. Jag gratulerar dem till sina ansträngningar i att se till att de lyckades uppnå de krav som ställdes av EU:s institutioner, så att de kan vara delaktiga i denna fantastiska process för fred, välstånd och stabilitet.

Herr talman! Vid talmanskonferensen uttryckte jag mina åsikter tydligt för er när det gäller mitt tack och min uppskattning för all den hjälp som ni har gett mig, Irland och folk från Irland som behövde hjälp på institutionell nivå. Flera av mina kolleger har citerat olika spanska poeter. Jag kan endast citera en gammal irländsk poet som sa: ”Han kom som en främling och vi upplevde rädsla. Men ändå blev han vår vän, genom sitt arbete, genom sin tid, genom sina ansträngningar, men mest av allt genom sin ärlighet. Nu saknar vi hans bortgång, men viktigast av allt – vi går i hans fotspår för de leder oss till storhet”.

(Applåder)

  Monica Frassoni, för Verts/ALE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! För gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen vill också jag välkomna våra nya kolleger från Rumänien och Bulgarien och våra nya kommissionsledamöter. Jag vill också tacka er, herr talman, för att vi har fått tillfälle att lyssna till Europahymnen igen – det är verkligen världens finaste nationalsång, och det är alltid mycket gripande att höra den.

Från och med i dag kommer våra problem, våra strävanden och våra mål, i goda och dåliga tider, att också i viss utsträckning vara era, och era problem, svagheter och mål kommer också, i viss utsträckning, att vara våra. Vi hoppas att den svåra vägen mot förändring kommer att fortsätta, efter anslutningen, även om jag tyvärr måste säga att det inte alltid räcker att vara medlem i EU för att garantera stabilitet och åtgärda obalanser och problem. Det åskådliggörs tydligt av exemplen från vissa gamla och nya länder – bland vilka jag tyvärr tvingas nämna mitt eget.

Herr talman! Jag vill också tacka er på min grupps vägnar. Ni har gjort en sammanfattning här i kammaren av det som har hänt de senaste två och ett halvt åren, som jag inte minns som så händelserika och, på vissa sätt, så dramatiska. Jag vill tacka er på min grupps vägnar, även om ni vet att vi inte stödde utnämningen av er, av skäl som uppenbarligen inte har någonting att göra med er person. Jag vill särskilt tacka er därför att ni alltid har gjort ert bästa för att göra parlamentet till ett trovärdigt debattforum och för att sprida dess värderingar om demokrati och harmoni runtom i världen.

Vi stödde er ofta just när två majoritetsgrupper som, till skillnad från oss röstade för er, svek er, till exempel när ni ville gå framåt med konstitutionen, budgetramen och interna reformer, som tyvärr inte har fullbordats.

I dag frånträder ni er roll som Europaparlamentets talman. Det råder inget tvivel om att ni kommer att anta andra roller, eller också sitta här bredvid oss, i kammaren. Jag tackar er återigen för er vänlighet och vänskap och också för ert tillmötesgående som person.

  Francis Wurtz, för GUE/NGL-gruppen. – (FR) Herr talman! Vid början av denna mandatperiod svarade jag på följande sätt på ert första anförande, där ni drog upp de breda linjerna för ert talmanskap: ”Era ord förstärker vår åsikt att vi kan utveckla mycket konstruktiva samarbetsformer med er.” Det har visat sig bli på just det viset, och jag vill tacka er av ett antal anledningar.

Först av allt vill jag berömma er för att ni verkligen har varit reformvänlig. Trots begränsningarna i ert ämbete och de speciella omständigheter under vilka ni har utövat ert mandat har ni lyckats förbli sann gentemot våra gemensamma ideal. För bara några dagar sedan, i ert tal på Humboldtuniversitetet, kritiserade ni häftigt trenden ”att låta social konkurrens och skattekonkurrens utvecklas mellan våra länder, vilket leder till att EU inte framstår som ett konstruktivt svar på globaliseringen utan snarare som en trojansk häst som urholkar de sociala sammanhangen.” Jag delar den uppfattningen. Den typen av konvergens skulle, i sig, kunna berättiga åsikten att vi har ett utmärkt förhållande.

Ni har dock visat prov på andra kvaliteter, som jag skulle vilja lyfta fram. Även om vi ligger nära på vissa områden sammanfaller inte era politiska åsikter i särskilt stor utsträckning med de åsikter som min grupp för fram. På vissa områden ligger vi långt ifrån varandra, särskilt när det gäller förslaget till konstitutionsfördrag. Men det som vi har uppskattat hos er är er förmåga att lyssna till olika åsikter, till och med i en fråga som är så svår som denna. Det är inte så att ni lyssnar artigt och ointresserat, utan ni lyssnar snarare uppmärksamt med respekt för talaren och dessutom med en önskan att förstå vad som motiverar talaren.

Jag är tacksam för att ni har förstått att man kan vara för Europatanken och samtidigt starkt motsätta sig det hejdlösa kommersiella och ekonomiska framstormandet och den omfattande konkurrens som följer därav – det som vi kallar det liberala Europa. Jag upprepar det i dag, denna dag när vi välkomnar våra kolleger från Rumänien och Bulgarien: om vi vill ta oss ur den förtroendekris – det sunda förnuftets kris, rentav – som har drabbat EU så måste vi kritiskt granska den nuvarande modellen. Om vi kräver långtgående förändringar så är det för att medborgarna i våra 27 länder ska kunna känna att det är deras union. Vår kritik är därmed konstruktiv, och jag är tacksam mot er för att ni förstår det.

När vi granskar en talmans ämbetsperiod i parlamentet finns det nästan alltid en händelse eller handling som utmärker sig, en milstolpe av något slag. Om jag blev tvungen att peka ut den centrala punkten i er ämbetsperiod skulle jag säga att det var förra sommaren, mitt under kriget mot Palestina och Libanon. Som alla politiker borde göra vid ett sådant tillfälle frågade ni uppenbarligen er själv: vad kan jag göra, i min ställning, om än blygsamt, för att göra motstånd mot en sådan orättvisa? Ert svar blev att kalla in alla gruppordförande från semestern för att göra någonting för parlamentets räkning som EU-25, på sin nivå, hade visat att man inte klarade. Det gällde att kräva, som ett minimum, ett omedelbart eldupphör och ett återvändande till internationell rätt. Ni krävde också att samtal skulle inledas med avsikt att utväxla fångar och att internationella förhandlingar skulle hållas så snart som möjligt på grundval av alla relevanta FN-resolutioner om Mellanöstern. Vi förändrade visserligen inte världen med vår enhälliga resolution, men vi räddade åtminstone EU:s ära, tack vare er.

Av dessa anledningar tackar jag er. Jag hoppas att vi kommer att kunna fortsätta vårt utmärkta, givande samarbete, med tanke på era framtida plikter.

(Applåder)

  Jens-Peter Bonde, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Bună seara, Rumänien! добър ден, Bulgarien! Välkomna! Låt mig, som den ledamot som suttit här längst, visa er kammaren från insidan. 84 procent av Tysklands lagstiftning kommer från Bryssel – det finns en oroande brist på demokrati och ett faktiskt upphävande av maktdelningen, enligt Roman Herzog, Tysklands förre president. Tyvärr har han rätt.

Om EU skulle ansöka om EU-medlemskap skulle man få avslag på grund av bristen på demokrati. Kärnan i en demokrati är normalt att utlysa val, få en ny majoritet och sedan införa nya lagar. Så går det knappast till i EU. Därför träder ni, mina rumänska och bulgariska vänner, in i ett parlament som saknar livliga debatter och som har en planerad kröning av vår näste talman.

Välkomna att slösa bort 22 arbetsdagar, 50 extra hotellräkningar och 250 miljoner euro på en resande cirkus mellan Strasbourg, Luxemburg och Bryssel, och välkomna till de 5 500 omröstningarna varje år där det är svårt att exakt veta vad man röstade på.

D’Hondt-systemet kommer att hindra er från att inneha de mest intressanta befattningarna och från att läsa de mest intressanta betänkandena. I era utskott kommer unga assistenter och praktikanter från rådet att sitta bredvid er med all den hemliga lagstiftningsdokumentationen som ni aldrig får läsa. I EU finns mer än 90 000 sidor med lagstiftning – byråkrati – som ni valda ledamöter i Europaparlamentet aldrig kan ändra. Av 480 miljoner medborgare får endast de 27 ej valda kommissionsledamöterna lägga fram förslag om en ny lag eller ett ändringsförslag till en befintlig lag.

År 2005 beslutade vi inom EU om mer än 3 000 olika bestämmelser, varav medbestämmandeförfarandet tillämpades i endast 57 av fallen. De flesta bestämmelser avgörs av statstjänstemän i 300 hemliga arbetsgrupper i rådet, och förbereds av ytterligare 3 000 hemliga arbetsgrupper inom kommissionen.

Kära nya kolleger! Välkomna till en kamp för öppenhet, närhet och demokrati. Min välkomstpresent är denna nya orange handbok med en lång lista över segrar för öppenhet och en ännu längre lista över nuvarande uppgifter. Ledamöter från samtliga grupper och de grupplösa har utarbetat ett ”fair chair”-program till vår nästa talman. Vi kunde helt enkelt ha ett stort säte, skippa den resande cirkusen, införa livliga debatter, rösta om viktiga frågor och förändra D’Hondt-systemet till ett rättvisare system för att undvika diskriminering av mindre delegationer i de stora grupperna och diskriminering av de grupplösa. En miljon medborgare har undertecknat en skrivelse om en enda arbetsplats, och Hans-Gert Poettering låter oss inte ens debattera detta. Det kommer att bli en hemlig omröstning i morgon. Utnyttja er första röst kl. 10.00 för att visa ert stöd för ett enda säte och ”fair chair”-programmet.

(ES) Herr Borrell Fontelles! I morgon har ni chansen att förändra detta system. Tack så mycket, herr talman!

  Bruno Gollnisch, för ITS-gruppen. – (FR) Herr talman! En talman lämnar och en ny grupp tillkommer – gruppen Identitet, Tradition, Suveränitet.

Jag vill börja med att tacka alla de rumänska, bulgariska, flamländska, italienska, österrikiska, brittiska och givetvis franska patrioter som har gjort det möjligt för oss att starta denna grupp. Vi förväntar oss att hälsa andra modiga, klarsynta parlamentsledamöter välkomna. Jag vill också personligen lyckönska Joseph Daul till hans utnämning.

Med denna grupp kommer vi att ha större insyn, resurser och befogenheter i denna institution, och vi kommer att vara språkrör för de tiotals miljoner européer, närmare bestämt 23 miljoner enligt mina uträkningar, som inte hade haft några företrädare här i parlamentet om det inte vore för vår grupp.

De nationella krafterna är EU:s framtid – det verkliga EU, folkets och de suveräna nationernas EU, identiteternas och traditionernas EU, som antyds i vårt gruppnamn. De senaste fem åren är det till exempel tre patrioter som har tagit sig till sista omgången i presidentvalen i sina respektive länder: Volven Siderov i Bulgarien, Vadim Tudor i Rumänien och Jean-Marie Le Pen i Frankrike, och det är bara början. Detta är ett tecken på vår politiska betydelse i både Öst- och Västeuropa.

Herr talman! Jag vill åtminstone i slutet av ert ordförandeskap berömma er, om jag får, för att ni, trots det förtal som riktats mot vissa av oss och som kan ha vilselett er ibland, gjorde en helt korrekt tolkning av både arbetsordningen och den förklaring som vår grupp lade fram och för att ni i ert arbete som talman stod emot krav som jag anser är fruktansvärt totalitära. Mina damer och herrar! I en demokrati, vad är det för ovanligt med att politiker slår sig samman för att föra fram de idéer och främja de åsikter som deras väljare röstade på dem för och som de vill höra?

Jag förfäras av den sortens utsuddande av gränser och hemligt samförstånd som försiggår mellan de två stora makthavarna i denna kammare. De säger emot varandra inför väljarna, har olika manifest och framstår som rivaler och konkurrenter men delar åsikter om både valet av talman och uteslutningen av de minoriteter som inte delar deras dominerande åsikter.

Herr talman! Några ord för att utvärdera läget. Det är sant att parlamentet stod på sig gentemot rådet och kommissionen genom att göra viktiga ändringar i tjänstedirektivet i och med Evelyne Gebhardts betänkande liksom i direktivet om registrering, utvärdering och godkännande av kemikalier (Reach). Jag var bestört över att man i den så kallade institutionstriangeln satte stopp för tillsättningen av den italienske kommissionsledamoten Rocco Buttiglione. Denna episod kan liknas vid en intellektuell och moralisk häxjakt och var enligt mig ovärdigt parlamentet. Å andra sidan drabbades de flesta i parlamentet av åtskilliga bakslag, särskilt när det gäller EU-konstitutionen som fick nej av både fransmännen och nederländarna. Jag hoppas att man tar hänsyn till detta avslag.

Vad kommer att hända andra halvåret 2008 under det franska ordförandeskapet, det vill säga under det som kan komma att bli Jean-Marie Le Pens ordförandeskap, som vi alla hoppas?

(Vänder sig till Martin Schulz och Daniel Cohn-Bendit som har häcklat honom.)

Ja, Martin Schulz, det har genom historien inträffat mer oväntade saker än så. Daniel Cohn-Bendit! Till och med ni har blivit parlamentsledamot.

Hur kommer EU:s energipolitik att se ut? Vad för slags invandringspolitik kommer vi att föra? Vad kommer Bryssel att ha för strategier när det gäller liberaliseringen av offentliga tjänster? Vi kommer självklart att göra vår röst hörd i dessa frågor och dessutom i många andra. Ni kan vara säkra på att vi kommer att vara parlamentets dåliga samvete, dess skarpögda kritiker, och vi kommer oförbehållsamt att försvara de europeiska folk och nationer som gör vår kontinent och vår civilisation så storslagen.

(Applåder från ITS-gruppen)

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Halva vår mandatperiod har gått, och för många av oss har detta varit den första erfarenheten av EU-politik på hög nivå. Det är på sin plats att stanna upp och titta tillbaka och kanske utvärdera vad vi ville uppnå och vad vi faktiskt har lyckats uppnå.

Om jag tittar på Europaparlamentets verksamhet och de förordningar, direktiv och rekommendationer som vi har antagit för medlemsstaterna och deras medborgare kan jag säga att vi har gjort ett bra jobb och varit effektiva till fördel för våra väljare. För att nå gynnsamma resultat måste vi dock ta itu med den verkliga situationen och se vad det är som vi har misslyckats med att uppnå eller var vi inte har kunnat leva upp till våra väljares förväntningar. Jag anser att det största misslyckandet är den bristande acceptansen av de tio nya medlemsstaterna. Det framgår särskilt tydligt i vår mycket undermåliga representation på nyckelposter, att vi har få medborgare som arbetar inom Europeiska kommissionen och vår nästan obefintliga representation i EU:s byråer, för att inte nämna att våra medborgare har tilldelats de lägsta posterna. Jag försöker rättfärdiga denna situation med vår brist på erfarenhet på EU-nivå. Så är dock inte längre fallet, och jag hoppas att situationen kommer att ställas till rätta under den andra hälften av mandatperioden. Det handlar inte om att lyfta individuella profiler utan framför allt om att acceptera de tio nya medlemsstaterna som jämlika partner, inte bara när det gäller deras skyldigheter utan även deras rättigheter.

Vi har satt upp det stora målet att bli globala ledare och överlägsna konkurrenter till stora världsaktörer som Förenta staterna och Kina. Den verkliga situationen ser dock ganska annorlunda ut. EU klarar inte av att uppnå de mål som det har satt upp. Vi står overksamma och vi ligger efter med konstitutionsfördraget, trots att vi vet att ett antagande skulle gynna oss. Vår konkurrenskraft beror på vilka framsteg vi gör inom modern teknik, men trots det lämnar unga forskare, doktorer och ingenjörer Europa varje dag eftersom de inte får tillräckligt med stöd här.

Herr talman! Dessa är era sista dagar som talman i Europaparlamentet. Jag vill uttrycka min tacksamhet och respekt för ert arbete under denna krävande tid med bland annat anslutningen av de tio nya medlemsstaterna. Ni har hanterat många utmanande situationer med förståelse och sans, och ni har visat er villig att tålmodigt lyssna på andra. Jag önskar er stor framgång i ert framtida yrkes- och privatliv. Detta är en viktig dag för EU, inte bara på grund av vaktombytet på Europaparlamentets nyckelposter, utan även för att det är den dag då vi uppnådde Nicefördragets mål om Bulgariens och Rumäniens anslutning till EU. Det innebär slutet på en mycket viktig period av politisk förändring i EU. Jag vet av egen erfarenhet vilken lång och utmattande väntan det har varit på att denna dag skulle komma. För att uppfylla anslutningskriterierna har man också behövt vidta tuffa och ofta impopulära åtgärder. Vi har därmed lämnat en viktig period bakom oss. Er delaktighet i Europaparlamentet kommer dock att vara avhängig av att ni intar en aktiv roll, och där kan de tio nya medlemsstaternas erfarenhet under förra perioden komma väl till pass.

Jag hälsar alla med rättvisa och ärliga handlingar och avsikter varmt välkomna. Jag önskar er kraft, mod och framgång.

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE). – (ES) Herr talman! Ge mig 30 sekunder för att påpeka att det nu när ni avgår bara var de spanska parlamentsledamöterna i PPE-DE-gruppen som vägrade att applådera er när alla parlamentsledamöter hyllade er.

Som spansk parlamentsledamot som inte heller röstade för er vill jag beklaga detta sätt eftersom det skapar en motsättning i parlamentet, som inte hör hemma här och som i allra högsta grad påverkar allvarligare frågor.

Jag vill offentligt beklaga och fördöma denna situation och liksom mina kolleger i de andra politiska grupperna lyckönska er trots oenigheten mellan oss och säga hur mycket jag beklagar sättet hos de spanska parlamentsledamöterna i PPE-DE-gruppen som har suttit kvar medan resten av parlamentet har ställt sig upp för att applådera er.

  Jean-Claude Martinez (ITS). – (Talaren talade en blandning av katalanska och valensiska.)

  Talmannen. Tack så mycket. Tyvärr kommer era ord inte att föras in i protokollet eftersom ni talade ett annat språk än EU-språken, även om jag för min del förstod utomordentligt bra. Jag tror dock inte att er avsikt var att få med era kommentarer i protokollet utan att förmedla era vänliga tankar genom att använda mitt modersmål, vilket jag är mycket tacksam för.

  Margot Wallström, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Temperaturen i parlamentet steg definitivt när våra nya kolleger från Rumänien och Bulgarien trädde in i kammaren, och det föranledde en stolt och varm känsla. Vi har emellertid känt en ganska kylig vind från nationalistiska extremister och främlingsfientliga krafter som tyvärr finns i Europa.

(Applåder)

Det påminner oss om den grundläggande gemensamma uppgiften som vi alla har, trots partiindelningar, nämligen att försvara och fördjupa den europeiska demokratin.

På Europeiska kommissionens vägnar är jag hedrad och glad över att i synnerhet få rikta ett hjärtligt och varmt välkomnande till de 53 nya parlamentsledamöterna från Bulgarien och Rumänien som ansluter sig till denna församling i dag.

Bine aţi venit, Rumänien!

Добре дошли, Bulgarien!

Många av er har redan deltagit i parlamentets förhandlingar som observatörer i mer än ett år nu, och jag är säker på att ni snabbt kommer att integreras i denna kammares fascinerande rytm. Ni bidrar till arbetet och berikar diskussionerna och betraktelserna i de politiska grupperna, i utskotten och även här i plenum. Kommissionen och dess förgreningar ser i högsta grad fram emot att arbeta tillsammans med er.

Vi, företrädarna för EU:s institutioner, har ett enormt ansvar gentemot Rumäniens och Bulgariens befolkning och deras förhoppningar inför framtiden. Vi måste göra vårt yttersta för att leva upp till deras förväntningar och för att bevisa att deras tro på europeisk integrering kommer att bära frukt och göra Europa starkare som helhet.

Er roll som parlamentariker är avgörande för att göra era länders medlemskap till en framgångssaga, och kommunikation är nyckeln till allt. Tala därför med era väljare på plats, lyssna på era medborgare och visa dem att ni kan ta hänsyn till deras åsikter och angelägenheter. Ta er tid att förklara för dem hur EU fungerar och hur vår politik påverkar deras vardagliga liv, och försök ge folk en realistisk bild av vad EU innebär och varför det är viktigt att vara med i EU.

Den första januari i år var sannerligen ett historiskt ögonblick för oss alla, inte bara för er 53 nya parlamentsledamöter som äntligen kunde få se era länder ansluta sig till EU:s familj, utan för oss alla, eftersom Bulgariens och Rumäniens anslutning fullbordade EU:s femte utvidgning, vilket har bidragit till fred, välstånd, stabilitet och demokrati i hela Europa.

Låt mig nu vända mig till er, talman Borrell Fontelles. Ni har i den här lagstiftande församlingen spelat en betydande roll i att se till att de 162 ledamöterna från de 10 nya medlemsstaterna smidigt integrerades i Europaparlamentets arbetssätt. Ni har även hjälpt de bulgariska och rumänska observatörerna att lära sig hitta och att känna sig hemmastadda både i Bryssel och i Strasbourg. Jag skulle, på ordförande José Manuel Barrosos och hela kommissionens vägnar, vilja tacka er för det utmärkta samarbete som våra två institutioner har haft under ert ordförandeskap, från att omförhandla och uppdatera ramavtalen till ert mycket stora personliga engagemang, ert stora politiska engagemang och outtröttliga försök att utöka kammarens befogenheter för att föra vårt gemensamma EU-projekt framåt och försvara våra gemensamma värderingar. Ni har lämnat ett avgörande avtryck i kammaren, oavsett om det har handlat om er viktiga roll i att nå en överenskommelse ur ekonomiskt perspektiv, som ordförande för det tillfälliga utskottet, ert personliga initiativ för att reformera Europaparlamentets arbetsmetoder eller era besök i tredjeländer där ni obevekligen talade för mångfald och demokrati. Ni kommer att efterlämna till er efterträdare en församling som under de senaste två och ett halvt åren framgångsrikt har visat sig vara en pålitlig och kompetent partner, som tagit på sig rollen som andre lagstiftare med ansvar och pondus, oavsett om det gällde att nå en kompromiss i fråga om tjänstedirektivet eller då institutionerna skulle förhandla fram det viktiga avtalet om den nya kemikalielagstiftningen.

I ert invigningstal 2004 sa ni att som talman för Europaparlamentet skulle er passion för demokrati nu förenas med er passion för EU.

Personligen hoppas jag att detta äktenskap av passioner kommer att hålla i många år till. Låt mig också berätta en annan högst personlig sak, nämligen hur stolt jag kände mig när jag var med dig vid ett flertal tillfällen och vi mötte unga människor och hur imponerad jag var av det sätt som ni hanterade dessa situationer på. I likhet med alla andra har jag gått en kurs i spanska med varierande resultat, så jag skulle vilja säga:

(ES) Tack så mycket för allt, och jag önskar er lycka till med era nya uppgifter.

10. Inkomna dokument: se protokollet

11. Skriftliga förklaringar och frågor för muntligt besvarande (inkomna dokument): se protokollet

12. Framställningar: se protokollet

13. Avtalstexter översända av rådet: se protokollet

14. Kommissionens åtgärder till följd av parlamentets resolutioner: se protokollet

15. Föredragningslista för nästa sammanträde: se protokollet

16. Avslutande av sammanträdet

(Sammanträdet avslutades kl. 19.45.)