Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 31 januari 2007 - Bryssel

21. Främja goda kostvanor och motion: En europeisk dimension i arbetet för att förebygga övervikt, fetma och kroniska sjukdomar (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Frédérique Ries, för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, om att främja goda kostvanor och motion: en europeisk dimension för att förebygga övervikt, fetma och kroniska sjukdomar (2006/2231(INI)) (A6-0450/2006).

  Frédérique Ries (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman! Jag vill genast börja med att tacka mina skuggföredragande som är närvarande: Philip Bushill-Matthews, Linda McAvan, Jilian Evans, Kathy Sinnott och Irena Belohorská. Jag måste säga att mina kontakter med dem har varit mycket intensiva och givande sedan jag blev utnämnd till föredragande för nio månader sedan.

Jag citerar några synnerligen uppseendeväckande siffror i detta betänkande: 38 procent av kvinnorna, 27 procent av männen och nästan fem miljoner barn i EU är feta, samtidigt som mellan 300 000 och 400 000 nya fall av fetma varje år rapporteras bland våra yngsta barn. Detta är både en enkel och en hemsk situation. År 2000 definierade WHO fetma som det största hälsoproblemet i västvärldens länder. Hur skulle det kunna vara annorlunda när i medeltal 6 procent av de nationella sjukvårdsbudgetarna anslås till alla de sjukdomar som orsakas av att människor är överviktiga: typ 2-diabetes, andningsproblem, hjärtproblem och andra problem? Utöver dessa siffror är det viktigt att tillägga och betona att det som oroar mest är att denna sjukdom nu är på frammarsch.

Först och främst gäller det en synpunkt som vi alla är överens om: Vi har inte reagerat i tid, och när jag säger ”vi” syftar jag förvisso på regeringarna, på hälsovårds- och utbildningsnämnderna och i hög grad på oss som föräldrar.

Min andra synpunkt, som är lika självklar, är att det inte är lätt att på ett effektivt sätt bekämpa fetma och alla dess följder för folkhälsan. Det krävs en global, holistisk strategi då man tar hänsyn till sådana olika faktorer som ärftlighet, livsstil och utbildning när det gäller att äta en balanserad och varierad kost, och detta från så tidig ålder som möjligt. En persons familje- och yrkesbakgrund är en avgörande faktor. Vi kan inte bortse från att bristande anställningstrygghet och fattigdom är faktorer som ibland framkallar eller i varje fall orsakar ytterligare ökning av fetma.

Min tredje synpunkt är att vi inte startar från noll. För närvarande finns det omkring sextio initiativ till förebyggande av fetma och främjande av motion som åtnjuter eller garanterar övervakning på EU-nivå, till exempel Fleurbaix-Laventieprogrammet och Food Dudes, för att bara nämna två.

Som flera gånger har påpekats har EU, när det gäller denna kamp, inte bara något att säga. Vi kan göra en enorm insats. Om Europeiska unionens mål är att tillhandahålla ett verkligt mervärde måste den integrera livsmedel och motion med den övriga gemenskapspolitiken och göra det generellt, på områden där EU:s största budgetar lyckligtvis är koncentrerade: den gemensamma jordbrukspolitiken, sjunde ramprogrammet för forskning och strukturfonderna. Det gläder mig också att den ena av de sju prioriteringarna, de sju huvudmålen, som ingår i den reform av den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker som inleddes förra veckan av kommissionsledamot Mariann Fischer Boel, skulle syfta till att främja konsumtionen av livsmedel som är bra för hälsan.

För min del vill jag här i kammaren, liksom i betänkandet, upprepa att jag föredrar en uppmuntrande politik, prissänkningar, skatteavdrag eller andra typer av subventioner framför ett system som grundar sig på högre skatter på kaloririka produkter av typen ”fettskatt”, ett system som i slutändan skulle bestraffa de europeiska hushåll som har det sämst ställt.

Jag är belåten med alla de kompromisser vi har uppnått i vårt arbete med viktiga punkter i detta betänkande. Jag kommer inte att nämna alla, men jag ska nämna några av dem. Kompromissen om punkt 4 där alla medlemsstater, liksom WHO, rekommenderas att officiellt erkänna fetma som en kronisk sjukdom. Detta är ett starkt krav som stöds av patientföreningarna och som det är vår plikt att vidarebefordra. Detta är också otvivelaktigt det säkraste sättet att förhindra att vissa människogrupper i vårt samhälle blir stigmatiserade och att se till att en rimlig nivå av vård erbjuds genom hälsovårdssystemen. Därefter kompromissen om punkterna 16 och 17, där man framhäver skolornas betydelse när det gäller att lära barnen hur de ska leva ett hälsosamt liv – vare sig de befinner sig i skolmatsalen eller på idrottsplanen. Till sist kompromissen om punkt 30 som gäller det brådskande behovet att följa vårt förslag och genomföra en förenklad och harmoniserad form av märkning av livsmedel som innehåller mycket salt, socker och vissa fetter.

Jag vill också klargöra att jag instämmer med socialdemokratiska gruppen och gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen när de angriper livsmedel och drycker som är alltför kaloririka. Ja, vi måste upphöra med denna ganska tröttsamma politiska korrekthet som leder till brist på handling. Vem kan i dag fortfarande tro och påstå att det från näringsmässig synpunkt inte finns bra och dåliga livsmedel? Det faktum att det finns dåliga livsmedel visar varför det också är viktigt för EU att ge sig i kast med att minska människors konsumtion av mättade fetter, vilket är ämnet för vår punkt 28, eftersom dessa fetter är ansvariga för det skadliga kolesterolet och, i förlängningen, för en mängd hjärt-kärlsjukdomar.

Dessutom beklagar jag att våra debatter enligt min åsikt är alltför inriktade på frågan om att förbjuda att tv-reklam för livsmedel och drycker som innehåller mycket socker, salt och fett sänds under barnprogrammen. Det förefaller mig som om denna debatt i stor utsträckning har bestämts genom vår omröstning om översynen av direktivet ”Television utan gränser” i december 2006 – alltså helt nyligen. Det är den punkt som mycket exakt kommer till uttryck genom vårt kompromissändringsförslag 5. För min del skulle även jag ha svårt att för en mor förklara logiken i en politik som innebär att tv-reklam förbjuds för till exempel chokladkakor, men att reklam däremot tillåts på Internet eller på bioduken, och det är resonemanget bakom vår punkt 24.

Till sist är jag övertygad om att vi alla här i parlamentet delar samma önskan. Först och främst att stoppa denna epidemi genom att inom fyra eller fem år göra märkbara framsteg, framför allt när det gäller barn. För det andra måste vi försöka vända denna trend senast 2015 genom en ambitiös politik på varje maktnivå inklusive EU-nivån. Därför väntar vi oss mycket av er, kommissionsledamot Kyprianou, och även av den kommande vitboken, som ni kommer att lägga fram för oss i vår.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag välkomnar verkligen parlamentets betänkande som svar på vår grönbok, och jag vill naturligtvis gratulera Frédérique Ries till hennes utmärka arbete. Jag kan lätt säga att jag håller med om det angreppssätt som hon har antagit i betänkandet och, naturligtvis, särskilt betoningen på behovet att ge den allmänna hälsan en central betydelse i EU.

Utmaningen för oss alla är se till att det sker. Vi talar om en stor utmaning, för detta avser förändringar i livsstilen, och det är inte alltid en lätt uppgift. Det är en långsiktig och konstant satsning, och vi måste insistera och vara envisa. Det är ett invecklat problem som kräver invecklade lösningar. Kommissionen anslöt sig inte till dem som vill klandra och kritisera, för i själva verket är vi alla skyldiga till detta. Vi såg problemet komma, men vi hade en tendens att strunta i det. Vi ansåg att det snarare var ett problem för Nordamerika, och vi struntade i att det höll på att bli ett problem för EU. Därför har vi alla ett ansvar, och därför måste vi alla bidra till problemets lösning.

Frågan står högt upp på vår agenda, och jag upprepar återigen att fetma lätt kan bli det allvarligaste hotet mot hälsan i EU under 2000-talet. Det finns inget behov av att analysera problemen och de hälsoproblem och hälsoskador som uppstår på grund av fetma. Än mer bekymmersamt är den ökade förekomsten av fetma bland barn. Det är verkligen oroande siffror. Det är fyrtio miljoner barn i dag med en ökning av fyrahundra tusen per år. Detta är verkligen något bekymmersamt.

Kommissionen kommer att anta en vitbok nästa månad. När vi utarbetar och skriver utkast till denna vitbok, strategi kan jag kalla den, kommer vi att ta stor hänsyn till de idéer och åsikter som tagits upp i betänkandet.

För oss kommer detta angreppssätt att följa en kombination av självreglerande, frivilliga och, varför inte, även en del reglerande åtgärder. När det gäller reglering skulle jag med lätthet kunna hänvisa till hälsopåståenden eller den översyn av märkning av livsmedel som ska komma snart, förmodligen i år. Men naturligtvis har vi, som ni känner till, en plattform där vi har konkreta åtaganden från de berörda aktörerna. Detta är åtaganden som måste vara självständiga samt kunna kontrolleras och övervakas på ett objektivt sätt. Vi kommer snart att ge ut den andra övervakningsrapporten från plattformen.

I betänkandet berörs många frågor och många ämnen där vi är överens, exempelvis omläggning av livsmedel, incitamentsprogram för självreglering och den högst känsliga frågan om livsmedelsreklam riktad till barn. Sanningen är att hittills har vi inriktat oss mycket på intaget av livsmedel, på näringsläran. Nu siktar vi på att kraftigare betona den fysiska aktiviteten som också är ett allvarligt problem för EU:s medborgare. Medlemsstater har också ett stort ansvar här, och jag vill betona hänvisningen som görs i betänkandet till idrott i skolorna. Det är en mycket viktig faktor. Det är genant för mig att tala om att det inte är tillräckligt med fysisk aktivitet bland barnen och tonåringarna i skolorna i EU. Den stora utmaningen är inte bara att återinföra det, utan att göra det roligt igen. Detta är en viktig faktor. Jag kan bara kortfattat hänvisa till en förälder som beklagade sig inför mig att när hans son kommer hem från skolan spelar han basket på datorn, men han spelar det inte på riktigt på basketplanen på skolgården. Sådan är verkligheten. Så er hänvisning till videospel är mycket viktig, men vi måste också använda oss av ett vetenskapligt, ett mer avancerat och modernt angreppssätt för att återfå glädjen med fysisk aktivitet så att skolbarn och tonåringar idrottar för att det är roligt. Sport ska inte bara vara något för idrottsmän och tävlingsmänniskor, utan för alla.

Vi har redan hänvisat till reformen av den gemensamma organisationen av marknaderna för frukt och grönsaker. Vi avser att främja konsumtionen av frukt och grönsaker. Detta är en mycket viktig aspekt, men vi kommer också att fortsätta att arbeta med frågan om prisvänlighet eftersom hälsosamma livsmedel tyvärr är mycket dyrare än det som vi kallar för skräpmat.

Jag vill avsluta här och återigen tacka föredraganden för hennes utmärkta arbete. Jag försäkrar er att vi kommer att ta stor hänsyn till parlamentets åsikter när vi gör upp vår strategi under de kommande månaderna.

  Anna Hedh (PSE), föredragande av yttrande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män. – Herr talman! Jag är väldigt glad över att vi nu uppmärksammar detta stora problem som drabbar så många, inte bara i Europa utan också i stora delar av övriga världen. Jag var föredragande i denna fråga för jämställdhetsutskottet och hade önskat att man arbetat mer med betänkandet ur ett mer jämställt perspektiv. Jag tycker att det är viktigt att parlamentet ger kommissionen i uppgift att vidareutveckla sin könsbaserade strategi när det gäller fetma och övervikt, diet och motion – särskilt när det gäller insamlande av uppgifter och spridning av de bästa metoderna. Vi behöver också utarbeta en kommunikationsstrategi för hela gemenskapen. Vi får inte glömma att kvinnor och män är olika. Kvinnors övervikt bör undersökas mer noggrant, i synnerhet när vi vet att det råder diskriminering inom vårdsystemet.

  Philip Bushill-Matthews, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Världshälsoorganisationen har beskrivit fetma som det största hälsohotet mot västvärlden efter en kraftig ökning under de senaste trettio åren. I många EU-länder är över hälften av den vuxna befolkningen överviktig, och nästan en tredjedel av alla vuxna räknas som feta. Det finns också tre miljoner barn i EU som redan räknas som feta och ytterligare fjorton miljoner som anses vara överviktiga. Barn har till och med setts utveckla sjukdomar som normalt förenas med hög ålder, exempelvis typ 2-diabetes.

Det finns ett stort problem, det förvärras och det påverkar oss alla. I mitt eget land har det brittiska riksrevisionsverket kvantifierat de ekonomiska konsekvenserna av fetma till runt en halv miljard pund årligen i direkta kostnader för hälso- och sjukvården samt en indirekt samhällskostnad på ytterligare två miljarder pund. Som skattebetalare betalar vi alla för problemet, så vi är alla berörda parter när det gäller att finna en lösning. Något måste helt klart göras, men frågan är: vem bestämmer?

Detta tankeväckande betänkande som Frédérique Ries har utarbetat tydliggör att det inte är EU som ska besluta. Man kan hjälpa till på EU-nivå med att utbyta bästa metoder, främja nya idéer etcetera, för man har kommit överens om att hälsofrämjandet är en behörighet för EU. Hälsovård är för medlemsstaterna. Ansvaret vilar emellertid inte bara på medlemsstaternas regeringar eller på dryckes- och livsmedelsproducenter, utan även på föräldrar och på den egna individen. Vi vill inte ha en förmyndarstat eller ett förmyndar-Europa som bara tillåter vad dessa anser vara bra för oss. Vi vill hjälpa människor att fatta egna beslut, och därför har vi hänvisat till direktivet ”Television utan gränser” för att uppmana medlemsstaterna och kommissionen att utveckla ordningsregler när det gäller reklam riktad till barn i stället för obligatoriska kontroller. För att undanröja tvivel, så hänvisar jag till ändringarna i direktivet som parlamentet godkände i december.

Slutligen bör vi komma ihåg att kaloriintaget endast utgör halva problemet. Det gläder mig att kommissionsledamoten i sina inledande anmärkningar hänvisade till den andra delen av problemet som är energiförbrukning, det vill säga att människor i alla åldrar ska motionera mera. Jag gläds också åt att han hänvisade till behovet av att regeringar och andra främjar tävlingsidrotter och upphör med att sälja ut skolornas lekplatser.

Alla människor har ett ansvar för att ta upp problemet. Det är tid för att ingen viker undan för det. Jag gratulerar kommissionen till dess grönbok och i synnerhet föredraganden för den omsorg och omtanke som hon har lagt ned på detta betänkande.

  Linda McAvan, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Först och främst vill jag tacka Frédérique Ries som har utarbetat ett bra betänkande och varit mycket samarbetsvillig. Jag vill också tacka alla skuggföredragande. Vi har alla arbetat tillsammans, och jag tror att ni, herr kommissionsledamot, kommer att se att det råder allmän enighet om att något måste göras. Vi är tacksamma för att kommissionen har satt denna fråga överst på sin dagordning.

EU kan inte göra allt. Philip Bushill-Matthews sa det. Ansvaret ligger på nationell nivå, men det finns tre områden där EU skulle kunna åstadkomma förändring. Det första har redan nämnts: märkning av livsmedel. Vi i PSE-gruppen vill ha obligatorisk märkning på baksidan av förpackningar med de åtta huvudnäringsämnena. Vi vill inte ha märkning där industrin själv bestämmer vilka näringsämnen som konsumenterna ska uppmärksammas på. Många detaljhandlare och livsmedelsföretag gör detta redan, och de vill även ha lika villkor. Många av dem vill ha obligatorisk märkning på baksidan av förpackningar, och jag anser att det är något som ni bör undersöka när ni ser över era bestämmelser, herr kommissionsledamot.

Vi vill ha vägledande information på framsidan av förpackningarna och tydliga system, och vi vill att det sker snart. När det gäller reklam måste vi på allvar ta itu med reklam till barn. Vi måste göra något verkligt åt det. I Storbritannien håller något verkligt på att hända. Vår tillsynsmyndighet stoppar nu reklam för livsmedel som innehåller rikligt med fett, socker eller salt och riktar sig till barn, och jag anser att vi bör eftersträva detta över hela Europa.

Ett nyckelområde som kommissionsledamoten slutligen skulle kunna arbeta inom är produktomläggning. I Storbritannien för man denna vecka en nationell kampanj för att öka medvetenheten om salt. Många livsmedelsproducenter har med framgång minskat mängden salt i livsmedel i Storbritannien. Vi vill se fler åtgärder på den nivån, och vi vill se fler åtgärder mot transfettsyror. Frédérique Ries nämnde detta. Transfettsyror är farliga. De har inget näringsvärde. De har förbjudits i New York. Danmark har försökt vidta åtgärder. Vi vill att ni får slut på åtgärderna mot Danmark och vidtar åtgärder på EU-nivå för att göra något åt transfettsyror. Vad är det för mening med att lägga till saker som inte har något värde till livsmedel?

Jag välkomnar den skriftliga förklaring som jag, Jim Higgins, Dan Jørgensen och John Bowis har lagt fram denna vecka och som uppmanar EU till åtgärder mot transfettsyror. Jag hoppas att ni, herr kommissionsledamot, kommer att undersöka det.

  Mojca Drčar Murko, för ALDE-gruppen. – (SL) Mina damer och herrar! Om vi vill att människor ska ändra sina ohälsosamma matvanor och livsstilar är vi alla i grunden överens om att vi måste övertyga dem om att det är förnuftigt att göra det. De behöver så att säga omskolas. Det som är avgörande i detta avseende är sättet på vilket sådan information förmedlas.

När vi överväger lämpliga sätt att förmedla detta budskap kan vi beakta de erfarenheter vi har vunnit på andra medvetenhetshöjande områden. Under lång tid ignorerade allmänheten uppmaningar till enskilda personer att delta i ansträngningarna att bekämpa klimatförändringarna. Men saker och ting har förändrats. Informationssändningar på tv till allmänheten har redan fallit i fruktbar jord, men innan budskapet går hem kommer vi uppenbarligen att behöva ge tålmodig information under en lång period.

När det gäller behovet att övertyga ungdomar att överge ohälsosamma kostvanor bör vi inte undervärdera den roll föräldrarna spelar, eftersom även de behöver omskolas. Så snart de är övertygade om att goda kostvanor är bra för deras barn kommer de själva att kunna bidra mer.

Jag har rapporter från min valkrets om att vissa föräldrar, uppmuntrade av vår verksamhet i Europaparlamentet, har fått tillstånd från en skola att inleda processen att ändra de yttre omständigheterna som rör elevernas kostvanor. De har till exempel avlägsnat försäljningsautomater för ohälsosam mat från skolans omedelbara närhet, de har börjat uppmuntra barnen att äta färsk frukt vid skolluncherna och, tro det eller ej, barnen promenerar till skolan varje dag.

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Frédérique Ries betänkande handlar om övervikt och fetma. Detta är ett stort problem, särskilt bland ungdomar. Det är därför en mycket viktig fråga för det europeiska samhällets framtid. Framför allt bör man uppmärksamma barns och ungdomars hälsa och den miljö i vilken barn tillbringar det mesta av sin tid, nämligen skolan och hemmet.

I många europeiska länder är inte skolmaten vad den borde vara. Lättheten att komma åt sötsaker och alltför söta drycker gör det svårt att upprätthålla hälsosamma matvanor. Dessutom får barn ofta färdigmat hemma. Ett av skälen till detta är att hälsosam mat, exempelvis ekologisk mat, är dyr. Detsamma gäller frukt. Därför bör man vidta åtgärder för att öka medfinansiering av ekologiskt jordbruk i EU:s medlemsstater, framför allt när det gäller bär. Då skulle frukt- och grönsakspriserna sjunka. Kommissionsledamoten hänvisade till detta tidigare.

Vi kan endast nå resultat med hjälp av en tydlig hälsofrämjande politik som åtföljs av specifika åtgärder. Att bara närma sig problemet genom att anta deklarationer skapar en felaktig tro på att vi på något sätt kommer att ta oss förbi problemet. Om man inte snabbt inför de mekanismer som behövs för att stödja ekologisk jordbruksproduktion så att denna mat blir allmänt tillgänglig kommer EU:s medlemsstater snart att bli tvungna att öka sina hälsovårdsutgifter. Lämpliga åtgärder måste vidtas i de relevanta utskotten, däribland utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, för bärproduktionen får inte tillräckligt med stöd och pengar ur EU:s budget.

  Hiltrud Breyer, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar, fru Ries! Kommissionsledamoten har stora ambitioner när det kommer till att skydda människor från passiv rökning, men det är synd att övervikt inte hanteras som ett lika akut problem.

Jag skulle ha velat se fler bindande förslag i denna grönbok, förslag som skulle ha klargjort att vi har påbörjat en lagstiftningsprocess i stället för att bara vädja till industrin om självreglering. Från så många andra områden har vi lärt oss att detta bara är en taktik som har till syfte att fördröja åtgärder.

Enligt siffror från Världshälsoorganisationen (WHO) är 1,5 miljarder människor världen över för feta, medan 800 miljoner lider av svält. Detta visar inte bara att det rör sig om ett globalt problem utan även att det finns ett särskilt problem inom EU. Här är ett av fyra barn är överviktigt, och 300 000 nya fall tillkommer varje år. Därför är det verkligen på tiden att vi gör något åt saken.

Även om de förslag och idéer som betänkandet innehåller är bra, vilket vi givetvis välkomnar, skulle vi ha önskat att de innehöll mer skyldigheter. Vi hade också önskat att kommissionen hade haft modet att förbjuda användningen av transfetter i industriellt tillverkad mat. Vi vet att transfetter är skadliga, och jag är glad att vissa medlemsstater har tagit mod till sig och förbjudit dem. Jag önskar emellertid att kommissionen hade visat samma mod och föreslagit ett liknande förbud i hela EU, och jag hoppas att vi kan avhjälpa denna brist. En annan värdefull åtgärd skulle vara ett förbud mot användningen av leksaker för att locka barn att äta dålig mat i snabbmatsrestauranger osv. Jag anser att vi än en gång klart och tydligt bör upprepa – och jag tänker sluta här – att vi verkligen måste göra mer på reklamområdet så att vi inte förlorar kontrollen över fetma och risken för barn- och ungdomsdiabetes.

  Bairbre de Brún, thar ceann Ghrúpa GUE/NGL. – (GA) A Uachtaráin, mar iar-Aire Sláinte cuirim fáilte roimh an Tuarascáil seo. Aontaím léi go bhfuil gá daoine agus comhlachtaí a spreagadh chun an rud ceart a dhéanamh, ach creidim go láidir go bhfuil gá le cosc a úsáid fosta. Tá ilthosca ann ar cúis le mortabháil iad agus baineann freagairt ar bith le roghanna i réimsí éagsúla beartais. Cé go bhfuil oideachas agus rogha tomhaltóirí tábhachtach, caithfidh muid cinntiú go nglacann údaráis phoiblí, déantúsóirí bia, fógróirí agus na meáin lena gcuid freagrachtaí. Cuirim fáilte go háirithe roimh an leasú a iarrann ar dhéantúsóirí bia agus ar an tionscal margaíochta stop a chur le daoine cáiliúla, scannáin agus carachtair chartúin a bhfuil tóir ag páistí orthu a úsáid le bianna a bhfuil ardleibhéal saille, siúcra agus salainn iontu a chothú i measc páistí. Ba chóir do dhéantúsóirí lipéadú soiléir agus buan a thabhairt isteach ar bhealach nach mbeidh gá do thomhaltóirí a bheith ina saineolaithe cothaithe chun na roghanna cearta acu a dhéanamh.

  Hélène Goudin, för IND/DEM-gruppen. – Herr talman! Vi debatterar nu ett betänkande om en fråga som berör både EU:s medlemsstater och den rika världen i stort, men på olika sätt. Det råder inga tvivel om att övervikt och fetma är allvarliga problem som inte bara får konsekvenser för de direkt drabbade, utan även för samhället i stort.

Frågan vi bör ställa oss är dock om detta verkligen är ett problem som ska behandlas på EU-nivå. Det tycker inte jag. Varför ska EU uttala sig om var i medlemsstaterna skolor ska förläggas? Tror inte denna kammare att folket är medvetet om att frukt och grönsaker är nyttig kost, eller att det är viktigt för hälsan att motionera? I punkt 46 i betänkandet uttrycks oro över den minskande konsumtionen av frukt och grönsaker i EU, detta till följd av höga priser på dessa produkter. Detta i sig är en tankeställare om man ser på de enorma subsidier som EU:s lantbrukare får genom den gemensamma jordbrukspolitiken. Blir nästa steg att kräva en ökning av jordbruksstödet? Övervikt och därmed relaterade sjukdomar är en fråga för varje medlemsstat att ta itu med utifrån varje lands särskilda förutsättningar. Låt oss i stället ägna oss åt de frågor som är lämpade för detta forum.

  Jean-Claude Martinez, för ITS-gruppen. – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Europa har nästan 100 miljoner feta människor, till skillnad från Darfur som bara har smala människor. Det finns 800 miljoner barn i världen som riskerar att dö av svält medan vi har 14 miljoner överviktiga barn, och antalet ökar.

Vad kan vi göra, inte för att stoppa dem från att se ut som figurer i en målning av Fernando Botero, utan för att spara 7 procent av våra hälsovårdskostnader varje år?

För det första har vi dietalternativet. Bortsett från Biafra-dieten, som är för farlig, finns Kreta-dieten. Den kräver emellertid olivolja, frukt, grönsaker och vitt kött, och tyvärr förstör den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken våra olivträd och gör våra frukt- och grönsaksodlare, träodlare och fjäderfäproducenter arbetslösa.

Det finns även mycket effektiva finansiella arrangemang. Fetman minskar ju högre inkomsten är. De rika i toppen är alla smala. De fattiga måste därför bli rikare för att de ska bli smalare. För att uppnå detta bör vi se över stabilitetspakten i Maastrichtfördraget, som skapar utslagna, och därför feta, människor.

För egen del är det enda hoppet att den globala uppvärmningen fortsätter. På så sätt skulle Europas barn få mycket fysisk träning när de rider på sina små kameler till skolor omgivna av sanddyner. Jag hoppas också att inga av dessa barn med insjunkna ögon och uppsvällda magar läser Frédérique Ries betänkande, för det finns två orsaker till att man kräks: att man har ätit för mycket eller att man har läst ett skandalöst betänkande som detta.

  Renate Sommer (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag skulle vilja inleda med att tacka föredraganden Frédérique Ries. Redan från början fann jag hennes betänkande väl avvägt, och i princip kan jag ställa mig bakom betänkandet.

Jag anser mig kunna bedöma denna fråga eftersom jag under tre år undersökte problemet med ökad fetma bland européer, särskilt barn, i samband med den berömda – eller ökända – frågan om närings- och hälsodeklarationer på livsmedel. Kommissionen har säkert inte glömt detta.

Jag anser att det är särskilt viktigt att ha ett holistiskt synsätt på problemet eftersom problemet rör hela samhället. Det är inte ett enskilt livsmedel eller den lockande reklamen för det som gör att folk blir fetare och fetare och därigenom löper allt större risk att drabbas av sjukdomar. Vi vet att det är vår moderna livsstil som är det verkliga problemet. Vi rör oss inte tillräckligt!

Är detta verkligen ett problem som kan lösas med hjälp av lagstiftning? Rent generellt är jag fortfarande tveksam till förbud mot reklam efter som sådana förbud antyder att det är produkten som är dålig och skuld till att människor drabbas. Vanligt folk ser detta som att staten lägger sig i detaljer, den typ av verksamhet som gör människor fientligt inställda till EU och får dem att förkasta hela EU-projektet.

Vad hände med det personliga ansvaret? Har människor plötsligt blivit mindre än vuxna? Vad hände med föräldrars ansvar för sina barn? Detta är något vi bör framhålla! För att själva kunna utöva detta ansvar behöver EU-medborgarna emellertid bättre utbildning, heltäckande livsmedelsmärkning och information om en hälsosam livsstil. När allt kommer omkring vill alla föräldrar att deras barn ska få en bra och hälsosam framtid.

När vi talar om detta ämne, låt oss inte glömma EU:s subsidiaritetsprincip. Vi kan inte och får inte vara mer än förmedlare av idéer mellan medlemsstaterna. Det är inte vår uppgift att blanda oss i sådana saker som skolor, som organiseras på nationell – eller som i Tyskland, på regional – nivå. Det är en grundläggande princip att tvång genom lag är missriktat, att tryck producerar motstånd. Genom vår politik måste vi övertyga människor och få dem med oss. Det är enda sättet för oss att komma någonvart.

  Anne Ferreira (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka vår kollega. Jag ställer mig framför allt bakom hennes förslag om förebyggande åtgärder och utbildning, samt givetvis förslagen om mer gymnastikundervisning. Dessa förslag understryker dessutom den viktiga roll som skolbespisningen spelar. Denna måste erbjuda barn och ungdomar en balanserad kost som innehåller hälsosamma produkter.

När sådana åtgärder har införts i medlemsstaterna har de gett ett bra resultat. Flera studier visar att sådana program, avsedda att förhindra fetma och främja hälsosam kost, har gjort det möjligt att stabilisera viktökningstakten bland överviktiga ungdomar – en takt som annars ökar hela tiden. Vi har precis hört siffrorna. Därför anser jag att vi verkligen måste uppmana kommissionen att i betydligt större utsträckning använda sig av sådana program.

Dessutom anser jag att det är viktigt att understryka att vi också måste ta itu med de bakomliggande orsakerna till detta hälsoproblem. Att det finns en koppling mellan fetma och den sociala miljön har bevisats många gånger. Den främsta orsaken till denna koppling är matkostnaderna. En fransk dagstidning har i dag publicerat en artikel med rubriken ”De rika är smala”.

Om fetma främst kopplas till ett för stort intag av socker och fett, och ett motsvarande för lågt intag av frukt och grönsaker, beror detta säkert på kostnaderna för de sistnämnda produkterna. Dessutom är det svårt att se någon ljusning på området i framtiden. Det är allmänt känt att den reformerade jordbrukspolitiken kommer att medföra att socker, och även fett, kommer att släppas ut på marknaden 25 procent under det tidigare priset. Detta är en utveckling som skulle leda till att socker och fett i ännu högre grad används i de produkter som tillverkas av livsmedelsförädlingsindustrin – medan priset på frukt och grönsaker kommer att fortsätta att öka och göra det ännu svårare för de fattigaste människorna att köpa dessa varor.

Därför skulle det underlätta om EU:s livsmedelspolitik kunde bli ett komplement till hälsovårdspolitiken, där livsmedel görs tillgängliga för alla och priserna hålls nere. Effekterna av den socioekonomiska politiken bör heller inte förringas eftersom valet av livsmedel tenderar att bestämmas av hushållens köpkraft. Medan vi väntar på att vår politik ska revideras får vi inte slösa bort någon tid utan måste använda vårt program för livsmedelsstöd så att de som behöver frukt och grönsaker verkligen kan få dessa varor.

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Herr talman! Ända tills helt nyligen har övervikt och fetma setts som ett problem som främst Förenta staterna har lidit av. Nu verkar det som om denna nya välfärdssjukdom även finns i EU. Precis som föredraganden har påpekat är det barnen som är de värst drabbade.

Jag håller med om alla analyser och uttalanden som görs i betänkandet. Jag skulle emellertid vilja uppmärksamma er på att man måste ha tillgång till hälsosam mat om man ska kunna äta hälsosamt. Beklagligt nog blir det allt svårare att hitta hälsosam mat i EU. Tyvärr har vi nu i många år hållits som gisslan av de stora jordbruksföretagen och har tvingats äta det som de tillhandahåller. Dessa stora företag tvingar jordbrukarna att ägna sig åt en viss typ av livsmedelsproduktion. Detta leder till att allt mer mat produceras, och denna blir allt billigare och av allt sämre kvalitet. Jordbrukarna uppmuntras, och är indirekt tvingade, att ägna sig åt intensivt jordbruk. Detta skadar både miljön och vår hälsa.

I dag debatterar vi bland annat fetma och övervikt. Samtidigt varnar forskarna för att situationen kan bli ännu värre. Forskarna tror att den förväntade medellivslängden i Europa inte kommer att stiga utan i stället snabbt sjunka. Det värsta är att vi alla i slutändan subventionerar jordbrukarna och att varken vi eller de gynnas tillräckligt av den mat som produceras. En del av lösningen av de problem som för närvarande debatteras ligger i att återgå till traditionellt ekologiskt jordbruk som, av en händelse, är GMO-fritt.

  Urszula Krupa (IND/DEM). – (PL) Herr talman! När man försöker att förhindra övervikt och kroniska sjukdomar kopplade till fetma bör man prioritera att förbättra den psykiska hälsan i samhället. Psykiska problem leder till att man äter för mycket och gör dessutom att man blir mer mottaglig för andra missbruk som utlöses av dålig självkänsla och frustration, vilket skapas av en stressig livsstil och frenetiska försök att lyckas ekonomiskt och öka sina materiella tillgångar.

En annan viktig faktor som orsakar den utbredda fetman är all den onaturliga och ohälsosamma mat – som är framställd på konstgjord väg och fullproppad med konserveringsmedel – som nu går att få tag på överallt, dygnet runt. Detta rubbar de normala psykologiska hunger- och mättnadskänslorna. Brist på fysisk aktivitet på grund av att det dagliga livet har blivit allt mer mekaniserat bidrar också till ovannämnda tillstånd. Medvetenhet om dessa och andra faktorer bör ökas genom lagstiftning. Detta faller inom parlamentsledamöternas och andra beslutsfattares behörighetsområde. Jag måste dock säga att märkning som visar ett livsmedels sammansättning och kalorivärde inte är till särskilt stor hjälp för en sjuk person som vänder sig till mat i ett försök att hantera sin rädsla eller depression.

  Pilar Ayuso (PPE-DE). – (ES) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera föredraganden Frédérique Ries och skuggföredragandena till det arbete de utfört.

Kommissionens initiativ om en grönbok för att främja goda kostvanor och motion och förebygga fetma har tagits emot mycket väl av processens samtliga berörda parter. Detta återspeglar de många sidorna av problemet och behovet av att vidta åtgärder som omfattar hela samhället. Allt detta presenteras på ett väldigt effektivt sätt i Frédérique Ries betänkande.

I detta avseende vill jag påpeka att EU:s livsmedelsindustri deltar i flera initiativ och har gjort särskilda åtaganden inom olika områden för att främja goda kostvanor och en hälsosam livsstil inom ramen för den europeiska handlingsplattformen för kost, fysisk aktivitet och hälsa som lanserades av Europeiska kommissionen 2005.

Allt fler sådana ansträngningar görs för att erbjuda konsumenterna ett bredare och mer varierat produktutbud som uppfyller deras behov. Vi måste därför fortsätta att främja industrins vilja till förnyelse, vilket i slutändan kommer att gynna konsumenten. Denna del i åtagandet från den ansvariga europeiska industrin är direkt kopplad till främjandet av goda kostvanor och en hälsosam livsstil, och det demonstreras med vissa exempel på självreglering och marknadsföring. Ett mer konkret exempel är industrin i Spanien som tillsammans med den spanska regeringens ministerium för hälso- och sjukvård och konsumentfrågor fattat ett beslut i detta syfte, en överenskommelse som verkar fungera mycket bra. Den omfattar främjandet av konsumentutbildning i näringslära, goda kostvanor och framför allt motion, vilket är väldigt viktiga verktyg när det gäller att kontrollera fetma.

Jag vill dock påpeka att det finns varken bra eller dåliga livsmedel i sig. Allt kan ätas och måste ätas. Det finns goda kostvanor och mindre goda kostvanor. Allt beror på variation. Vi måste insistera på behovet av att använda oss mindre av bilar, fjärrkontroller, videospel och så vidare och glömma idén om att hela problemet kan lösas med hjälp av förbud och regler.

Det finns ytterligare en sak jag vill påpeka. Vi får inte demonisera överviktiga personer eftersom det kan leda till att vi ställs inför ett annat problem, anorexi, vilket om möjligt är ännu värre, särskilt för unga människor.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Herr talman! Alla vet att goda kostvanor och motion är de bästa botemedlen mot fetma, övervikt och kroniska sjukdomar. Alla vet också att över hälften av Europeiska unionens medborgare kämpar mot fetma och övervikt. Samtliga ledamöter i denna kammare känner till detta.

Under dessa omständigheter framträder en grundläggande fråga. Varför stöder så många upplysta individer, valda till offentligt ämbete av sina medborgare, utvecklingen av genetiskt modifierade livsmedel? Vad har de för skäl att ge vika för trycket från lobbyister och andra berörda parter som marknadsför och placerar produkter på marknaden som är farliga för människan och miljön? Hur kan det komma sig att dessa upplysta individer tolererar och ännu värre faktiskt skapar villkor för en globalisering av jordbruket och tvingar familjegårdar som producerar hälsosamma livsmedel i konkurs, alltmedan jorden och miljön förstörs på grund av att storskaligt jordbruk uppmuntras? Varför agerar dessa individer på ett sätt som skadar så många?

  Françoise Grossetête (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Tillåt mig först att gratulera Frédérique Ries till ett fantastiskt jobb kring en synnerligen viktig fråga, eftersom, vilket har påpekats, mer än 27 procent av männen och 38 procent av kvinnorna i Europeiska unionen idag lider av övervikt eller fetma. Dessa personer lider psykiskt på grund av andra människors uppfattning om dem och befinner sig ibland i riskzonen för allvarliga hälsokomplikationer.

Fetma påverkar mer än tre miljoner barn, det vill säga ett av fyra barn i EU. Denna statistik borde få oss att agera, särskilt med tanke på den alarmerande takt med vilken problemet växer, nästan 400 000 nya fall per år. Barndomen är det stadiet i livet då individen grundlägger en stor del av sina ätvanor. Därför måste Europeiska unionen uppmuntra sina medlemsstater – eftersom de har behörigheten – att vidta nödvändiga åtgärder för att främja goda kostvanor och regelbunden motion från barndomen och framåt.

Som rekommenderas i betänkandet är det absolut nödvändigt att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar kompletteras med bestämmelsen om information till konsumenterna, särskilt unga konsumenter. Med detta menar jag genomförandet – inte bara i medierna utan även på skolor och framförallt i skolköken – av kampanjer för att informera konsumenterna om problemen med fetma och öka deras medvetenhet om problemet.

Betänkandet betonar även den viktiga roll som yrkesfolk inom hälsovården har när det gäller att peka på riskerna för kroniska sjukdomar i samband med fetma, som exempelvis diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, vars konsekvenser är särskilt allvarliga för överviktiga personer. Tack vare deras privilegierade förhållande till patienterna kan yrkesfolk inom hälsovården dessutom hjälpa till att utbilda och informera människor om riskerna och därmed spela en avgörande roll.

Slutligen är ett av de stora problemen som tas upp, något som föregående talare uppmärksammat, det faktum att folk inte äter tillräckligt mycket frukt och grönsaker. Alla vet hur viktigt det är att äta frukt och grönsaker, men människor har helt enkelt inte råd att äta dem, vilket betänkandet antyder. Låt oss därför föreslå några praktiska lösningar för att förhindra denna oacceptabla diskriminering inom hälsoområdet. Det är viktigt att Europeiska unionen så ingående som möjligt stöder de praktiska åtgärder som tas av medlemsstaterna när det handlar om hälsa och näring, och detta för att avsevärt minska det växande fenomenet fetma i Europa, särskilt bland barn.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Herr talman! Det problem som tas upp i Frédérique Ries’ betänkande påverkar inte bara Europeiska unionen. Under många år har nu ett antal olika länder försökt svara på utmaningen om goda kostvanor och motion och förebygga fetma, övervikt och kroniska sjukdomar. En del bolag tjänar bra på att marknadsföra mirakelprodukter mot fetma, produkter som i själva verket gör mer skada än nytta. Böcker om olika slags dieter fastslår att livsmedel är bästa botemedlet, samtidigt som det finns ett ökande antal överviktiga personer i vårt samhälle.

Jag tycker att det verkar som om konsumenterna inte är särskilt välinformerade när det gäller livsmedel och vilka konsekvenser det finns. Utbildning, marknadsföring av goda kostvanor genom massmedierna och information på förpackningen, dvs. näringsvärdet i enskilda ingredienser, bör hjälpa medborgarna. Jag anser att alla dessa åtgärder bör kompletteras genom att undersöka individer som riskerar att utveckla fetma, för att visa vilka ämnen i livsmedel som har en tendens att lagras i kroppen och vilka livsmedel man bör äta.

  Markos Kyprianou, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla ledamöter för den mycket intressanta diskussionen. Det gläder mig att se att vi tänker i samma banor.

Först och främst vill jag säga att vi alla självklart är överens om att det i slutändan är upp till var och en. Vi kommer inte att sätta fram maten på konsumenternas bord, och vi kan inte få dem att äta eller avstå från att äta någonting. Men samtidigt har vi ett ansvar att se till att konsumenterna kan göra ett välgrundat val, vilket innebär utbildning, det är sant, men det innebär också att se till att den information de får är riktig, sanningsenlig, korrekt och vetenskapligt grundad med hänsyn till hälsokrav. Jag noterar uppmaningen till näringsmärkning. Det är något vi arbetar med.

Vi måste se till att konsumenterna får tillräcklig, begriplig information så att de kan göra sina val. Det gäller de medborgare och föräldrar som måste välja för sina barn, och de har ett ansvar att då och då säga ”nej”. Det är också en viktig faktor eftersom vi inte vill förbjuda några livsmedel. Jag vill klargöra detta. Vi vill inte utesluta några livsmedel från konsumenternas kost. Jag kan inte föreställa mig ett barn som växer upp och som aldrig får äta en glass eller en chokladkaka, men de behöver inte få tio om dagen, och det här är en fråga om måttlighet. Det är en utmaning för oss alla. Jag förstår också att reklam till barn är en viktig fråga. Jag anser att den kompromiss som vi nådde när vi diskuterade direktivet ”Television utan gränser” är förståndig, men som ni vet arbetar vi även med självreglering inom industrin för att se till att den är ansvarig i det avseendet.

Vi har alltid sagt att det är mer praktiskt och mycket snabbare att använda sig av självreglering i stor utsträckning, men vi har alltid sagt i kommissionen att om det inte fungerar så kommer vi inte att tveka att komma tillbaka och vidta mer bindande åtgärder.

Jag är ledsen att Hiltrud Breyer inte är här, men jag måste säga att den nuvarande kommissionen har varit mycket ambitiös och modig i många frågor – jag syftar på tobak och alkohol och även på att ta upp dessa frågor. Ni minns säkert reaktionen från olika sidor när jag för två år sedan på kommissionens vägnar började lägga fram dessa frågor. Men nu har vi denna debatt. Vi diskuterar nu en grönbok. Det är en strategi där man kommer att formulera vilka åtgärder som ska vidtas härnäst.

Produktomläggning är en mycket viktig faktor för oss. Vi arbetar med och undersöker frågan om transfettsyror. Jag kan försäkra er att jag är medveten om hur det ligger till med det. Det är en utmaning. Om de tas bort måste vi se till att de inte ersätts med någonting värre. Det är något som vi kommer att ha ett nära samarbete om med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

Den faktor som vi alltid måste komma ihåg är den sociala dimensionen och frågan om olikheter när det gäller hälsorisker som uppstår genom fetma, eftersom det tyvärr till största delen drabbar låginkomstfamiljer. Det är ett faktum. Så vi har ett ökat ansvar att agera med hänsyn till detta.

Slutligen vill jag än en gång tacka er alla för en mycket intressant debatt. Jag ser fram emot att diskutera vår strategi med er, när den väl har lagts fram, och hur vi kan uppnå praktiska resultat och få den att fungera till förmån för de europeiska konsumenterna.

Till sist vill jag återigen tacka föredraganden för det utmärkta arbete som hon har gjort.

  Frédérique Ries (ALDE), föredragande. – (FR) Herr talman! Jag har som vana att inte besvara det som sägs av extremhögern. Jag vill dock bara säga som svar på Jean-Claude Martinez’ anförande att, som Molière en gång skrev – jag vill minnas att det var i Tartuffe – om man låter bli att svara vid ett bestämt ögonblick innebär det att man ger sitt stöd. Jag känner mig därför tvingad att svara, inför denna kammare och för kommissionsledamotens räkning, eftersom Jean-Claude Martinez trots allt använde begreppen ”kasta upp” och ”skandalös” om ämnena i grönboken och betänkandet.

Jag har varit verksam i denna kammare i sju år, och det är första gången jag hör sådana ord användas här. Jag anser inte att detta betänkande är särskilt kontroversiellt eller polemiskt. Istället anser jag att vi är ganska överens om man rättar sig efter de anföranden som gjorts. Därför tillbakavisar jag helt anklagelserna som gjorts eller snarare de förolämpningar som strömmat ut. Det är tydligt att Jean-Claude Martinez ser detta gissel enbart ur ett nord-syd-perspektiv. Det är hans eget perspektiv. Vi underströk faktiskt redan från början – och Hiltrud Breyer, som inte längre är närvarande i kammaren, påpekade detta – att även om det finns 1 500 miljoner människor i världen som lider av fetma så finns det också 800 miljoner som håller på att dö av svält. För att ge ett exempel som är lika anekdotiskt som det Jean-Claude Martinez använde vill jag påpeka att även i Mikronesien, på Samoaöarna, finns det människor som är överviktiga.

Avslutningsvis vill jag tillägga att när det handlar om humanitärt bistånd och att visa solidaritet behöver varken jag eller någon annan för den delen ta några lektioner från någon som Jean-Claude Martinez med tanke på vilket hörn av det politiska schackbrädet som han befinner sig i.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum imorgon kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Ian Hudghton (Verts/ALE). – (EN) Föredraganden har försökt hitta en balans mellan de vitt skilda ståndpunkterna i utskottet, vilket jag förstår inte är någon enkel process, men jag anser ändå att betänkandet skulle kunna, och bör, stärkas.

Jag kommer att stödja de ändringsförslag från min grupp som syftar till att förbättra utformningen av industriella livsmedelsprodukter, att uppmana till restriktioner på marknadsföringen av snabbmat som innehåller rikligt med fett eller salt till barn, särskilt tv-reklam, att förbättra standarden i skolorna för att öka kunskapen om livsmedel och tillagning samt till att minska marknadsföringen av skräpmat i skolorna.

Jag stöder även uppmaningen till ett förbud mot transfettsyror i industriell livsmedelsproduktion, vilket man nyligen har enats om i New York. I EU skulle man kunna ta till fler uppmuntrande åtgärder för att förbättra näringsvärdet hos livsmedelsprodukter genom att främja produktionen av kvalitetslivsmedel inom den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingspolitiken.

  Magda Kósáné Kovács (PSE). – (HU) Betänkandet om att främja en hälsosam livsstil pekar på ett problem som berör cirka en tredjedel av EU:s befolkning.

Politiska beslut om att förebygga och kontrollera övervikt, fetma och kroniska sjukdomar bör innefatta människors hela livslängd från livmodern till ålderdomen.

Äldre personer och funktionshindrade påverkas mer av övervikt på grund av bristen på motion, vilket i sin tur leder till dålig hälsa. Resultatet blir att äldre personer då och då får ökande skador.

Ett bra exempel på detta är spridningen av diabetes över världen, vars behandling innebär ytterligare komplikationer. Äldre patienter faller ofta offer för påtvingad nedsatt rörlighet på grund av olika behandlingar och tvingas därför inte bara bekämpa sjukdomen, utan också ytterligare ett hinder i tillvaron.

Vi vet att med en åldrande befolkning måste Europeiska unionen prioritera förebyggandet. När det gäller äldre personer måste vi kunna garantera deras rätt till ett värdigt liv, och en nödvändig del av det är rätten till ett hälsosamt liv.

Jag måste påpeka att olika medlemsstater har olika möjligheter till förebyggande. Priset för en hälsosam livsstil varierar bland medlemsstaterna. Då man ska vidta förebyggande åtgärder och identifiera missgynnade grupper måste man se till äldre och funktionshindrade personer och anpassa de förebyggande/rehabiliterande programmen så mycket det går i enlighet med lokala behov. Detta kan endast uppnås om samtliga EU-medlemsstater går samman och utbyter sina bästa erfarenheter.

  Gábor Harangozó (PSE). – (EN) Mot bakgrund av att antalet feta och överviktiga människor i EU nyligen har ökat markant vill jag varmt välkomna kommissionens grönbok och Frédérique Ries’ betänkande. Ökningen av fetma har redan nått en oroväckande nivå i unionen. Vi bör därför ta itu med frågan på allvar genom att upprätta en EU-handlingsplan för att främja en hälsosam livsstil. Det är inte bara dåliga konsumentvanor och bristen på fysisk aktivitet som vi måste komma till rätta med, utan vi måste även ta itu med alla ekonomiska konsekvenser på ett lämpligt sätt.

Det är faktiskt bevisligen så att många dödsfall och sjukdomar skulle kunna undvikas med hjälp av lämpliga dieter och daglig motion. Det skulle inte bara rädda liv, utan även hjälpa till att minska den ekonomiska bördan på nationella budgetar, eftersom de socioekonomiska följderna av sjukdomar som beror på problem i samband med övervikt sägs stå för mellan fyra och sju procent av medlemsstaternas totala hälsoutgifter. Det har ännu inte gjorts någon fullständig bedömning av de ekonomiska konsekvenserna av fetma. Fetma är en riktig sjukdom, en verklig utmaning för unionen, för medborgarnas hälsa och för konsumentvanorna.

  Jules Maaten (ALDE). – (NL) Det gläder mig att se denna grönbok på vårt parlaments föredragningslista. Fetma är ett växande problem. Det finns allt fler överviktiga personer som löper en ökad risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar. Jag är övertygad om att i de områden där Europeiska unionen kan tillföra ett mervärde, till exempel i konsumentinformationen (näringsvärdesdeklarationer), ska vi vidta konkreta åtgärder. I slutändan faller dock lejonparten av ansvaret på medlemsstaterna själva som måste anstränga sig till det yttersta för att få sina medborgare att äta nyttigare och framförallt motionera mera. Se där pudelns kärna!

  Kathy Sinnott (IND/DEM). – (EN) Jag vill tacka Frédérique Ries för hennes arbete med betänkandet. Många viktiga saker har sagts om att välja rätt kost och föra en aktivare livsstil, så jag kommer bara att nämna några få av de mindre uppenbara, men inte mindre viktiga, faktorerna när det gäller fetma.

Mononatriumglutamat, som nu ofta används i kryddade snacks och bearbetade livsmedel, kopplas i allt större utsträckning samman med fetma, särskilt när det äts av barn i tidig utvecklingsålder. På liknande sätt förknippas aspartam, ett konstgjort sötningsmedel som förekommer i många söta, bearbetade livsmedel, med aptitstörningar. Aspartam, som finns i många livsmedel märkta med ”diet” eller ”light”, kan ironiskt nog få dem som förtär det att vilja ha mer. Båda är syntetiska kemikalier som verkar genom att reta smaklökarna. Dessa smakförstärkare kan också få smaklökarna att trubbas av och göra naturliga livsmedel utan tillsatser oattraktiva.

Brist på sömn hos barn och tonåringar är, enligt en stor undersökning i Storbritannien nyligen, en annan grundläggande orsak till fetma eftersom det inverkar på hormoner och ämnesomsättningen. Det är även en biorsak eftersom tröttheten får barnen att vilja äta godis och hindrar dem från att vara fysiskt aktiva.

  Péter Olajos (PPE-DE). – (HU) Vi har redan talat en hel del i samband med diskussionen om Riesbetänkandet om att fetma är den fjärde största dödsorsaken i Europeiska unionen, och den största indirekta. Som kronisk sjukdom representerar den en tung moralisk och ekonomisk börda, inte bara för personen i fråga utan också för hans eller hennes familj och hela samhället, och olyckligtvis ökar antalet drabbade hela tiden.

Av riskgrupperna måste vi särskilt uppmärksamma barnen, eftersom antalet feta barn i EU ökar med mer än 400 000 varje år. Naturligtvis kan det vidtas förebyggande åtgärder. Men vad innebär förebyggande?

• Tillhandahållande av information om och lämplig utbildning i hälsosamma matvanor till samhället, och i synnerhet barnen,

• regelbunden fysisk aktivitet,

• kontroll av riktad reklam, och

• konsumentskydd.

Vi tänker sällan på konsumentskydd i detta sammanhang, och ändå är det ett grundläggande verktyg för förebyggande. Vi måste se till att den procentenhet av det dagliga näringsbehovet som förbrukas när man äter en livsmedelsprodukt anges tydligt på produktens förpackning.

När det gäller livsmedel med lågt näringsvärde men med hög andel kolhydrater – som t.ex. choklad, sötade drycker osv. – bör det tydliggöras (på samma sätt som på tobaksprodukter) att ett omåttligt intag av detta livsmedel kan leda till diabetes och till hjärt- och kärlsjukdomar.