Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 31 januari 2007 - Bryssel

23. Diskriminering av unga kvinnor och flickor när det gäller utbildning (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Věra Flasarová, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om diskriminering av kvinnor och flickor inom utbildning (2006/2135(INI)) (A6-0416/2006).

  Věra Flasarová (GUE/NGL), föredragande. – (CS) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag är glad att jag har haft tillfälle att utarbeta ett betänkande om diskriminering av kvinnor och flickor inom utbildning, och jag vill tacka alla i utskottet för deras beredvilliga samarbete.

Utbildning har alltid haft ett oerhört stort värde för samhället. I det förgångna betraktade man tillträde till utbildning på samma sätt som man betraktade tillgång på rikedomar – det handlade om att vara utvald. De som saknade rikedom eller privilegier hade svårt att försäkra sig om en utbildning. Läget var ännu sämre för främlingar, invandrare, oliktänkande och människor som tillhörde andra raser. Även kvinnors tillträde till utbildning och särskilt högre utbildning hindrades av fördomar och den skarpt avgränsade sociala miljö som de flesta var hänvisade till.

Ålderdomliga stereotyper som har levt kvar i tusentals år kapitulerar inte i första taget inför samhällets behov. De lever vidare i människornas tankar och uppträdande även om ingen öppet erkänner det. Jag vill inte snoka i någons samvete, men spridda brottstycken från medeltiden lever kvar hos oss, om jag får uttrycka mig så förenklat. Om det inte hade varit så, om principerna om jämställdhet hade varit djupt rotade i vår kultur, hade vi inte varit tvungna att gripa oss an detta problem.

Mitt betänkande bygger på idén om att utbildning är en livslång process. Icke desto mindre är ungdomstiden den bästa tiden för att skaffa sig meriter och för att utvecklas på det personliga och yrkesmässiga planet, vilket ni säkert håller med om. Detta är en process som borde vara fri från all slags diskriminering, varav det värsta är de ekonomiska begränsningar som särskilt drabbar de svagaste sektorerna i samhället. Om vi inte klarar av att avskaffa följderna av de ekonomiska handikapp som drabbar pojkar och flickor lika bör vi åtminstone minska inflytandet av detta så mycket vi kan samtidigt som vi bekämpar de former av diskriminering som tas upp i detta betänkande.

Med stöd av uppgifter från olika EU-länder kan man visa att det knappast finns några märkbara könsfaktorer som leder till nackdelar i början av utbildningsprocessen. Närvaron i skolan är obligatorisk, och de faktorer som hämmar barnens utveckling drabbar båda könen lika. Jag syftar särskilt på handikapp såsom diagnostiserade störningar, vanvård från föräldrarnas sida och feldiagnoser, som leder till att barnen utesluts från de ordinarie utbildningssystemen. Detta är mycket viktiga faktorer. Diskrimineringen av unga kvinnor och flickor när det gäller utbildning talar man ändå bara om i förbigående. Vi vet att flickor och unga kvinnor är precis lika begåvade och motiverade för att få del av den högre utbildningen som sina manliga motsvarigheter. Andelen manliga studenter i förhållande till kvinnliga är på det stora hela taget likvärdig. Inom några typer av högre utbildning är flickor till och med i majoritet, vilket speglar de sociala stereotyper enligt vilka vissa yrken betraktas som typiskt manliga och andra som kvinnliga. Vi hör ofta talas om system som främjar andra former av diskriminering, såsom låga löner i så kallade kvinnliga yrken. Man kan hävda att könsspecifika handikapp som flickor och unga kvinnor ställs inför har sina rötter i det dilemma som handlar om huruvida man ska bilda familj och uppfostra barn eller fortsätta att studera och utveckla ett yrkesliv. Medan unga män kan fortsätta och skaffa sig ytterligare meriter sedan de har avslutat sina studier – man väntar sig t.o.m. det av dem – har unga kvinnor detta dilemma att brottas med.

Den moderna trenden bland båda könen är att vänta med att slå sig ned och bilda familj. Detta beror inte bara på förändringar i fråga om livsstil utan även på svårigheten att förena familj och karriär, särskilt när det finns små barn att ta hand om. Arbetslivet är oerhört konkurrensbetonat och kräver obegränsat engagemang. I detta hänseende ligger kvinnorna efter männen i statistiska termer. Jämfört med männen minskar antalet kvinnor som når de högre nivåerna inom högre utbildning och vetenskapliga inrättningar. Ännu mycket mindre är det antal kvinnor som besätter poster i ledande ställning. På dessa sätt visar sig könsdiskrimineringen när det gäller tillträde till utbildning. I viss utsträckning drabbar emellertid diskriminering även kvinnor som redan har nått en hög utbildningsnivå och en hög social ställning. De kan inte vinna, även om de har kommit förbi alla hinder, eftersom samhället fortfarande associerar yrkesframgång med män och betraktar kvinnor som rör sig inom detta lilla förbjudna område som inkräktare.

Trots alla de problem som framgångsrika kvinnor möter på arbetsplatsen och i hemmet med familjen ser jag optimistiskt på situationen. Jag tror att problemet med tiden kommer att försvinna av sig självt. Det är emellertid fortfarande sant att om vi inte kan finna ett effektivt sätt att särskilt hjälpa unga kvinnor med att förena utbildning och karriär å ena sidan med moderskap och familj å andra sidan kommer diskrimineringen av unga kvinnor när det gäller utbildning och alla problem som följer med detta att bestå.

  Ján Figeľ, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Låt mig först gratulera Věra Flasarová och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män till detta utmärkta betänkande. Det utgör en omfattande och väl avvägd sammanställning av de problem som kvinnor och flickor ställs inför under utbildningen och senare i yrkeslivet.

Att bekämpa alla former av diskriminering är visserligen en av EU:s grundläggande principer, men kampen mot könsdiskriminering har kommit ett steg längre. Samtliga kommissionens avdelningar måste ta hänsyn till könsskillnader när man utarbetar nya förslag.

Utvecklingen inom utbildningsområdet har varit positiv, vilket också påpekas i betänkandet. Inom EU förekommer ingen diskriminering när det gäller flickors tillgång till utbildning, och flickor har ofta bättre betyg än pojkar. Ändå råder stora problem inom vissa befolkningsgrupper. I betänkandet hänvisas till utsatta grupper där könsskillnaderna tillsammans med andra faktorer bidrar till att kvinnor och flickor inte kan dra full nytta av sin utbildning.

Vår viktigaste uppgift är att möta dessa gruppers behov och finna effektiva lösningar. Vårt arbete kommer att koncentreras på kompetens och jämställdhet inom utbildningssystemen, för könsdiskriminering är en del av ett större socialt och kulturellt problem och måste bekämpas med hjälp av genomgripande åtgärder.

Under 2007 kommer vi att utarbeta två omfattande meddelanden. Det första handlar om förskolan. Program som genomförs tidigt ger resultat på kort sikt, men de leder också till att skapa kapacitet för livslångt lärande och utveckla de värderingar som förhindrar diskriminering.

Det andra meddelandet i år kommer att handla om utbildning och invandring. Invandringen bidrar till EU:s tillväxt och konkurrenskraft. Resultaten från programmet för internationell utvärdering av elevprestationer (PISA) visar dock att invandrarelever generellt presterar sämre i skolan. Inom vissa kulturer ställs unga flickor inför särskilda svårigheter.

I det nya programmet för livslångt lärande är lika möjligheter en prioritet för alla. Den första förslagsinfordran har nyligen offentliggjorts. I 2010 års lägesrapport om utbildning för hela årtiondet kommer man återigen att utvärdera områdena vetenskap, matematik och teknik och könsbalansen inom dessa yrken. Det gläder mig att kunna meddela att det första målet har uppnåtts – detta är i själva verket det enda av fem riktmärken där vi har gjort stora framsteg inom de 27 EU-medlemsstaterna.

De tjänsteenheter som tillhör mig och min kollega Janez Potočnik, som ansvarar för forskning, har under en tid arbetat tillsammans för att bekämpa könsdiskriminering inom vetenskapliga och tekniska yrken. Detta arbete kan gynna andra sektorer, och vi kommer att utveckla det vidare.

När det gäller informationssamhället växer den digitala klyftan. Kvinnor gynnas av ny teknik, vilket betonas i betänkandet. Min kollega Viviane Reding leder ett initiativ för e-integration där könsfrågor beaktas, och Europeiska socialfonden arbetar sedan länge mot könsdiskriminering. Förordningarna för perioden 2007–2013 kan användas för att finansiera åtgärder inom alla de områden som preciseras i betänkandet. Det finns stora möjligheter inom utbildningsområdet genom strukturfonderna.

Jag vill än en gång tacka er för detta betänkande.

  Edit Bauer, för PPE-DE-gruppen. – (HU) En av de avgörande frågorna när de gäller mänskliga resurser är frågan om utbildning. Diskriminering på alla områden är kontraproduktivt i förhållande till samhällets utveckling, särskilt på utbildningsområdet. Jag vill framhålla två aspekter av detta ämne.

I betänkandet, som jag särskilt värdesätter för dess balanserade innehåll, talas det om de vanligaste formerna av diskriminering. Det står emellertid ingenting om att fattigdom bland barn och därmed sammanhängande tidiga skolavbrott skapar en situation som omöjliggör ett livslångt lärande, eftersom grunderna saknas och det därför inte finns något att bygga vidare på i senare skeden. Enligt statistiken är det ett faktum att tidiga skolavbrott är vanligare bland pojkar i EU:s medlemsstater, men vi måste inse att orsaken till detta främst är fattigdom, som slår hårdare mot kvinnor än mot män, och att detta gäller i än högre grad för ensamstående föräldrar, som är i tilltagande klar majoritet. I splittrade familjer är risken för fattigdom också större.

Det andra problem som belyses i betänkandet är situationen för dem som diskrimineras av flera orsaker, nämligen kvinnor från olika minoritetsgrupper. Det är otvetydigt att diskriminering mot nationella och etniska minoriteter såsom romer och människor som lever med funktionshinder liksom de som kämpar med inlärningsstörningar såsom dyslexi, dyspraxi eller dyskalkuli hela tiden är ett problem i de flesta medlemsstaterna. I EU:s olika direktiv mot diskriminering krävs det att regeringarna ska vidta åtgärder i syfte att uppnå jämställdhet, men ändå stannar sådana initiativ i flera medlemsstater vid ett snävt uppfattat konstitutionellt förbud mot diskriminering. Således har vi bevittnat ett fall där författningsdomstolen i en medlemsstat fastslår att den artikel i lagen mot diskriminering, som skulle ha tillåtit positiva interimistiska åtgärder för att främja lika möjligheter, strider mot konstitutionen.

Jag är övertygad om att det är omöjligt att skapa lika möjligheter utan sådana interimistiska åtgärder.

  Teresa Riera Madurell, för PSE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Věra Flasarová till det goda arbete som hon har ägnat ett så viktigt ämne som lika tillgång till utbildning, som utgör grunden för att kvinnor och män ska få lika möjligheter på arbetsplatsen och på de flesta av livets offentliga och privata områden.

Av alla de hinder som fortfarande finns kvar och som nämns i betänkandet vill jag särskilt ta upp tre.

För det första den könsbaserade digitala klyftan. Tillsammans med medlemsstaterna och inom ramen för Lissabonstrategin måste kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att kvinnor har tillgång till informations- och kommunikationstekniken och utnyttjar den på lika villkor, för om EU ska vara en kunskapsbaserad ekonomi måste informations- och kommunikationstekniken spela en grundläggande roll i vår strategi för sysselsättning och konkurrens, och kvinnor måste delta på samma villkor som män. I detta sammanhang är det viktigt att betona att det finns färre kvinnor inom utbildnings-, vetenskaps- och teknikområdena.

För det andra vill jag i likhet med föregående talare nämna elever som slutar skolan i förtid, vilket är vanligare bland flickor, och medlemsstaterna rekommenderas därför att vidta åtgärder för att uppmuntra flickorna att stanna kvar i skolan lika länge som pojkarna och fullfölja sin utbildning. Det är också nödvändigt att vidta de åtgärder som behövs för att avlägsna de hinder som möter kvinnor inför högre studier och ett livslångt lärande.

För det tredje vill jag i enlighet med den deklaration om idrottens särart som antogs vid rådets sammanträde i Nice i december 2000 framhålla att mer hänsyn måste tas till idrottens sociala, fostrande och kulturella funktion och i konsekvens med detta peka på nödvändigheten av att avlägsna den diskriminering som drabbar kvinnor inom idrotten. Liksom vi har gjort vid andra tillfällen måste vi även fördöma sådant som priserna i Wimbledonturneringen, där det är uppenbart att de kvinnliga deltagarna utsätts för diskriminering.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Stort tack till föredraganden Věra Flasarová för ett mycket viktigt betänkande om diskrimineringen av kvinnor och flickor inom utbildningsområdet. Det finns idag inga rättsliga restriktioner i EU-medlemsstater som diskriminerar flickors och kvinnors tillgång till utbildning. Men som i så många andra sammanhang när det gäller jämställdhet, är det andra strukturer än de rent formella reglerna som gäller i verkligheten. Det är därför som andelen flickor och kvinnor, trots de formella rättigheterna, ändå är underrepresenterade när det gäller fortsatta studier eller fortsatt akademisk karriär. Det är alltså strukturer, invanda och gamla könsstereotypa mönster, som sätter ramarna för kvinnors och flickors utbildning. Föredraganden fokuserar därför med rätta på behovet av en strategi som måste starta tidigt och innebär att lärare och skolpersonal måste utbildas på området. Ökad medvetenhet, kunskap och utbildning är vägen för att bygga ett rättvist samhälle för alla, oavsett kön, klass och etnicitet.

  Urszula Krupa, för IND/DEM-gruppen. – (PL) Herr talman! Eftersom jag bara har en minut på mig att tala i frågan om diskriminering mot kvinnor och flickor i utbildning kommer jag att göra det ur ett polskt perspektiv. Jag vill påpeka att efter de ekonomiska förändringar som ägde rum i Polen i samband med landets anslutning till Europeiska unionen har ekonomiska skäl blivit den viktigaste bidragande faktorn till diskriminering i utbildning.

Samhället är nu mycket mindre sammanhängande, lönerna är låga, industrin har försvunnit, arbetslösheten är utbredd och det finns inga arbetstillfällen för nyutbildade. Allt detta har lett till att ett exempellöst antal ungdomar har tvingats lämna sitt hemland och söka arbete utomlands, vilket är en förödmjukande erfarenhet. Situationen förvärras av att antalet tillgängliga platser på högre statliga utbildningsinstitutioner har minskats, även om detta kompenserades av tillgängliga platser på privata inrättningar. Alla har dock inte råd att gå på de sistnämnda. I detta sammanhang blir varje försök att utreda möjliga mindre fall av diskriminering som innefattar flickors tillgång till högre utbildning en ytlig infallsvinkel. Det blir detsamma som att skapa problem där de inte finns. Situationen för flickor i Polen kan faktiskt vara mer gynnsam än på andra håll eftersom polacker behandlar kvinnor med särskild respekt, till följd av deras hängivenhet till Jungfru Maria, vilken härrör från deras katolska tro.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Utbildning är en grundläggande rättighet som inte bör undermineras av någon anledning, vare sig kulturell, social, materiell eller någon annan. Den är en nödvändig förutsättning för det framtida blomstrandet för individer och, framför allt, för deras ekonomiska och sociala integration. Det åligger medlemsstaterna att avskaffa all ojämlikhet och skapa de nödvändiga villkoren för att göra det möjligt för alla – såväl män som kvinnor – att få tillgång till utbildning och välja yrke och den inriktning som deras yrke ska ha utan att behöva drabbas av någon form av diskriminering.

Hur beklagligt det än är att betänkandet är strukturerat på ett ganska förvirrande sätt är Věra Flasarovás betänkande ändå fullt av förslag för att göra mer för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män på utbildningsområdet. Jag gratulerar föredraganden och hoppas att antagandet av betänkandet under Europeiska året för lika möjligheter för alla kommer att skänka ännu mer tyngd åt Europaparlamentets förslag i syfte att avskaffa de stereotyper som finns kvar.

Trots att jämställdheten mellan män och kvinnor nu utgör en grundprincip i våra samhällen finns sexistiska stereotyper och fördomar mot kvinnor fortfarande kvar, och de är orsaken till olika former av segregering och diskriminering som har snabba effekter på kvinnors val av studier, samt på hur lång tid de ägnar åt sin utbildning. Om sexistiska stereotyper fortfarande obestridligen utgör ett hinder för kvinnors tillgång till utbildning och begränsar deras valfrihet när det gäller studier leder även fortsättandet av vissa modeller, och särskilt övervikten av kvinnor i vissa former av utbildning, exempelvis sjuksköterskor och lågstadielärare, till en bristande balans som hämmar kvinnors framsteg.

Skolan spelar faktiskt en mycket viktig roll för att etablera och främja lika rättigheter för flickor och pojkar, oavsett deras ursprung. Inte bara elever utan även lärare måste göras mer medvetna om betydelsen av jämställdhet inom alla områden. Föredraganden noterar mycket riktigt den viktiga roll som medierna spelar för att forma allmänhetens uppfattning om och inställning till yrkesutbildning och utveckling av unga kvinnor.

Jag vill avsluta med att notera att kvinnors tillgång till livslång utbildning också är en nyckelfaktor i deras bidrag till det kunskapsbaserade samhället, liksom möjligheten att erkänna mindre konventionella kvalifikationer som förvärvas i olika skeden i livet.

  Silvia-Adriana Ţicău (PSE). – (RO) Doresc să o felicit pe dna Vlasarova pentru raportul realizat. Pentru a deveni cea mai dinamică şi competitivă economie bazată pe cunoaştere, este imperativ ca în Uniunea Europeană educaţia şi accesul la cunoaştere să fie prioritare. În Uniunea Europeană familiile cu venituri mici locuiesc în zone mai sărace, adesea situate departe de locul de muncă sau de instituţii educative, fapt ce adânceşte polarizarea socială şi inegalităţile dintre persoane. Statele membre trebuie să se mobilizeze pentru combaterea abandonului şcolar şi ridicarea nivelului de formare al tinerilor.

Pentru ca tot mai multe femei să aibă o activitate profesională, este necesar accesul la învăţarea continuă şi existenţa serviciilor şi infrastructurilor care să permită concilierea vieţii profesionale cu viaţa de familie, în special pentru familiile mono-parentale.

În România, noul stat membru al Uniunii Europene, 55% din absolvenţii de învăţământ superior sunt femei şi 48% din salariaţi, iar 38% din companii sunt conduse de femei. În privinţa rromilor, în România există clase de copii de origine rromă, care învaţă în limba rromani de la grădiniţă şi până la învăţământul profesional. De asemenea, există condiţii create pentru educaţia copiilor cu nevoi speciale încă de la ciclul preşcolar.

Anul 2007 este anul egalităţii de şanse, iar educaţia reprezintă elementul esenţial pentru viitorul Uniunii Europene. Fondurile structurale ar trebui să sprijine învăţarea continuă şi utilizarea noilor tehnologii pentru a combate excluderea socială. Încă odată felicitări raportorului. Mulţumesc.

  Anna Záborská (PPE-DE). – (SK) Vi stöter ofta på åsikten att moderskapet och familjen är naturliga och till och med oöverstigliga hinder för många kvinnor att få högre utbildning och akademiska examina, eller en livslång utbildning. Är de verkligen hinder? Ja, det är de. De är dock hinder till följd av vår livsstil, och det går att komma förbi dem.

Jag är läkare och mor. Jag vet att läkarstudier är en livslång utmaning. Jag är dessutom medveten om hur mycket tid och energi kvinnor lägger på sina familjer och barn. Jag vet dock även att kvinnor kan bli enastående läkare. Jag skulle önska att varje ung kvinna fritt kunde välja att studera medicin om hon känner att det är hennes kall att bota andra. Jag skulle önska att hon kunde fatta sitt beslut i full vetskap om att hon i framtiden kan bli en bra läkare och en bra hustru och mor samtidigt. Betänkandet om diskriminering mot unga kvinnor och barn inom utbildningsområdet hanterar även dessa frågor. Det påpekas att värdena familj och moderskap inte får strida mot utbildningsvärdet. Moderskap är varje kvinnas naturliga uppdrag och önskan. Om vi inte lyckas harmoniera rollerna för kvinnor som mödrar och yrkeskvinnor i vardagen kommer det europeiska löftet om lika möjligheter att förbli ihåligt.

Jag vill uttrycka min uppskattning och tacksamhet till min parlamentskollega Věra Flasarová. Tillsammans med mina kolleger från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppskattar vi hennes arbete med detta betänkande. Vi stödde henne enhälligt i utskottet för kvinnors rättigheter, och jag vill även uppmana kammaren att godkänna detta betänkande.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Tillgången till utbildning är en grundläggande mänsklig rättighet, men tyvärr är den oftast inte mycket mer än tomma ord. Båda könen har liknande möjligheter att skaffa högre utbildning, och de kvinnliga akademikerna är faktiskt fler än sina manliga motsvarigheter. Det finns dock väsentligt färre kvinnor än män på de högre nivåerna av akademiska karriärer. Kvinnor representerar endast 43 procent av de utexaminerande doktorerna och bara 15 procent av universitetsprofessorerna.

Det är svårare för kvinnor att fortsätta sin utbildning på grund av deras begränsade möjligheter att komma åt ett livslångt lärande och även på grund av deras åtaganden i hemmet. Medlemsstaterna bör inrätta en flexibel vuxenutbildningspolitik, särskilt när det gäller att anpassa kursprogram så att de passar för kvinnor som är föräldralediga. Det är också viktigt att utnyttja ny teknik inom utbildningsområdet för att uppfylla kvinnors behov. Ett exempel skulle vara att använda Internet för att underlätta utbildning på distans.

Utöver detta är det viktigt att göra politiska bedömningar av lika tillgång till utbildning, på grundval av statistik inklusive en uppdelning mellan könen. Det skulle bidra till att lösa problemet med fortsatt ojämlikhet när det gäller att skaffa kvalifikationer, särskilt i högre utbildning och vuxenutbildning. Dessutom bör Europeiska kommissionen och medlemsstaterna försöka bekämpa vanliga stereotyper som gör att kvinnor diskrimineras på arbetsplatsen. Det bör särskilt göras enklare för kvinnor att få tillgång till beslutsfattande roller på det ekonomiska, politiska och vetenskapliga området. Avslutningsvis vill jag tacka Věra Flasarová, föredraganden, för ett välformulerat dokument.

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Vi kan tillskriva massmedierna det, men könsstereotyper avgör rollerna för män och kvinnor i samhället på förhand. Det är högst sällan som journalister i sina intervjuer frågar framgångsrika män: ”Hur lyckas du balansera din karriär med behovet att ta hand om familjen?” – och det sker definitivt inte lika ofta som de ställer denna fråga till framgångsrika kvinnor. Det betraktas som helt normalt att det i de flesta fall än kvinnan som offrar sin karriär och ger företräde till familjen. I vissa fall är barnomsorg en faktor som minskar kvinnors intresse att fortsätta sin utbildning. Många kvinnor avbryter sina studier på grund av moderskap, och ger därefter upp tanken på ytterligare utbildning.

Det är överraskande att trots att kvinnor i början av den högre utbildningen är i majoritet över männen med 59 mot 41 procent är det bara 43 procent av dem som skaffar sig en magisterexamen, och andelen kvinnliga professorer är bara 15 procent. I detta sammanhang välkomnar jag Věra Flasarovás betänkande, som innehåller en detaljerad analys av de utbildningsnivåer som uppnås av kvinnor och deras möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt är betänkandet inriktat på specifika element av diskriminering mot unga kvinnor och flickor inom utbildningsområdet. Utbildning är en grundläggande rättighet och ett nyckelinstrument för social integration. Det är ett recept för att hantera fattigdom, särskilt för kvinnor som kommer från sårbara socialgrupper.

Jag anser därför att det är viktigt att de utbildningsprogram som finansieras av Europeiska unionen införs och används, eftersom de kan öka medvetenheten om genusfrågor och om lika tillgång till utbildning på alla nivåer. Avslutningsvis uppmanar jag medlemsstaterna att underlätta kvinnors tillgång till utbildning genom flexibla utbildningsprogram, exempelvis med hjälp av datorstödda korrespondenskurser, och därmed se till att kvinnor integreras bättre i samhället.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Lívia Járóka (PPE-DE). – (EN) Romska barns tillgång till lika utbildning inom hela EU är mycket begränsad, och många av dem går inte i skolan alls. De barn som går i skolan placeras systematiskt i segregerade skolor eller ”specialklasser” för barn med funktionshinder, där kvaliteten på undervisningen är sämre och de yttre omständigheterna är bristfälliga. I vissa länder går över 60 procent av de romska barnen i särskolor eller får specialundervisning på grund av bristfälliga undervisnings- och testmetoder.

Kommissionsledamot Ján Figeľ har upprepade gånger betonat att utbildning är den bästa strategin för integrering. Jag anser att EU inte bara borde skapa underlag för diskussion om ämnet, utan också utarbeta en europeisk strategi för romernas rättigheter. Målet måste vara att förhindra att romerna marginaliseras, och verktyget, nämligen utbildning, finns redan tillgängligt, men det används inte tillräckligt effektivt.

Segregering leder till splittring, och det står de europeiska skattebetalarna dyrt. Romerna skulle kunna utgöra en ekonomisk resurs, särskilt med tanke på de demografiska förändringarna, om regeringarna vidtog de åtgärder som krävs för att romerna ska kunna förverkliga sin potential genom utbildning och tillgång till arbetsmarknaden.

  Zita Gurmai (PSE). – (HU) Grunden för det europeiska samhället, som grundar sig på solidaritet, är tillgång till rättigheter, resurser och tjänster, däribland olika former av utbildning, utan någon diskriminering. Tillgång för alla samhällsskikt till utbildning och undervisning, samt avskaffande av könsbaserade stereotyper, är förutsättningar för ekonomisk tillväxt och ökad konkurrenskraft. De är även nödvändiga för att främja en social integrering, för att bidra till att uppnå EU:s befolknings- och konkurrensmål.

Utbildning bidrar till att uppfylla människors potential och gör att de kan anpassa sig till ständigt nya utmaningar på en kunskapsbaserad arbetsmarknad, fortsätta att vara attraktiva på arbetsmarknaden, undvika risken att marginaliseras och förvärva nyttiga kunskaper för att uppfylla de föränderliga kraven på marknaden. Kvinnor har samma ambitioner, men envisa könsstereotyper gör deras karriärer svårare på nästan alla områden, till och med på utbildningsområdet.

Den låga nivån på grundutbildning, arbetslösheten, eller i övrigt begränsade val i livet på grund av olika faktorer kan leda till marginalisering av stora grupper av människor, särskilt kvinnor. Av denna anledning spelar tillgången till många olika utbildningsformer och möjligheter en nyckelroll i kampen mot social marginalisering, i kampen för kvinnors integrering i arbetskraften och i bekämpandet av risken för utanförskap.

Eftersom det tar lång tid innan man får avkastning på en investering i utbildning måste såväl regeringar som lokala myndigheter skapa långsiktiga planer när de fattar beslut om sina utgiftsprioriteringar. Det är värt mödan, för det sker till förmån för ett EU som bygger på solidaritet och välstånd.