Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 februari 2007 - Strasbourg

5. Röstförklaringar

- Betänkande: McCarthy (A6-0017/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vårt syfte är inte att avge ett yttrande om giltigheten eller något annat när det gäller detta beslut att upphäva direktiv 68/89/EEG, även om vi som regel hyser betänkligheter när det gäller kommissionens harmoniseringstendenser. Denna åsikt delas av de flesta företagen och medlemsstaterna i det att de framhåller att de inte tillämpar detta direktiv. Det är å andra sidan viktigt att framhålla en åsikt om det förfarande som detta utgör en del av, nämligen initiativet ”bättre lagstiftning”, som under sken av förenkling i själva verket är en politik för avreglering av marknaden på nationell nivå och på EU-nivå.

Kommissionens motivering lämnar inget utrymme för tvekan: ”bättre lagstiftning är nödvändig för att de europeiska företagens konkurrenskraft ska förbättras och för att målen i Lissabonagendan ska uppnås”. Kommissionens mål är att minska onödiga kostnader och hinder som står i vägen för anpassning och nyskapande och att tillämpa rätt incitament och grundläggande marknadsvillkor i praktiken så att företagen kan utvecklas. Syftet med ”bättre lagstiftning” är med andra ord att gynna företagen snarare än att skydda konsumentens sociala och miljömässiga rättigheter och arbetstagarens rättigheter. Det är det vi motsätter oss. Vi vill inte att detta förfarande ska leda till ett upphävande av någon lagstiftning som undergräver föreställningen om att konkurrens och företagsvinster är av huvudsaklig betydelse, framför alla andra faktorer.

- Betänkande: Bösch (A6-0002/2007)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstar för betänkandet om Europaparlamentets och rådets beslut nr 804/2004/EG av den 21 april 2004 om ett gemenskapsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (Herkules II-programmet).

Herbert Bösch har lagt fram ett bra betänkande. Förändringarna i ingressen speglar kriterierna i och syftet med denna reglering på ett bättre sätt. Den föreslagna förändringen innebär bättre verktyg för införlivande av åtgärdsprogrammet och en förstärkt övervakning av införlivandet. Ett anslag på ytterligare 67 miljoner euro per år till Herkules II-programmet kommer att få en betydande effekt på kampen mot smuggling och bedrägerier.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder Herkules II-programmet och det arbete som utförs i syfte att förebygga, upptäcka och bekämpa verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen. Man måste ta itu med den typ av bedrägeri som bekämpades inom ramen för programmet för att behålla medlemsstaternas skattebas.

- Betänkande: Gräßle (A6-0007/2007)

  Bogusław Liberadzki (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstar för betänkandet om utkastet till kommissionens förordning (EG, Euratom) om ändring av förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

Ingeborg Gräßle och Borut Pahor, föredragandena, har sammanställt ett utmärkt betänkande som omfattar en rad ändringsförslag. Ett genomförande av förordningen skulle innebära större flexibilitet och öppenhet inom budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Det skulle innebära större garanti för gemenskapens ekonomiska intressen, samtidigt som budgetkontrollutskottet skulle få fler klara tillfällen att bedöma genomförandet av gemenskapsbudgeten i den relevanta sektorn.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag stöder de ändringsförslag som har lagts fram genom detta betänkande, eftersom Europaparlamentets budgetmässiga funktion är livsviktig för att upprätthålla demokratisk kontroll på EU-nivå. Jag stöder i synnerhet de ändringsförslag som syftar till att förbättra jämförelsen mellan den politiska vilja som uttrycks i parlamentets anmärkningar om budgeten och det faktiska genomförandet.

- Betänkande: Brepoels (A6-0021/2007)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Datasystemet INSPIRE [infrastruktur för rumslig information i Europa] utgör en betydande vinning för oss i EU, eftersom vi behöver ömsesidigt jämförbara uppgifter om utrymme för varje politik, i synnerhet på miljöområdet. Därför vill jag tacka Frieda Brepoels, föredraganden, för att hon har förhandlat fram en mycket bra kompromiss, vilket är det enda sättet för oss att få allmänheten att informera sig om de miljörisker som väntar, och att bli delaktiga i de system som vi upprättar i EU. INSPIRE är ett betydelsefullt bidrag till detta.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande eftersom det kommer att skapa en politik för avfallshantering som kommer att hjälpa oss att uppfylla våra mål, minska avfallet och skydda vår miljö. Vi måste skydda miljön på EU-nivå, och detta betänkande utgör ett försök till detta. Betänkandet uppfyller de prioriteringar som jag anser att vi borde fastställa för vår miljö när det gäller att minska produktionen av icke återanvändbart eller icke återvinningsbart avfall, göra tillverkare och importörer ansvariga för avfall, undvika att klassificera om avfallsförbränningsugnar för energiåtervinning samt införa ett krav på att utveckla nationella program för avfallsförebyggande.

- Betänkande: Jackson (A6-0466/2006)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det var två saker som var särskilt viktiga för oss österrikare när det gällde revideringen av ramdirektivet om avfall. En var den särskilda bestämmelsen om organiskt avfall, eftersom både vi och Tyskland har system för detta som fungerar väldigt bra och som måste upprätthållas. Samtidigt uppmanar vi dock kommissionen att fortsätta att arbeta med detta för att upprätta ett EU-omfattande system. Den andra saken som vi tyckte var viktig var matavfall och avfall från pensionat, som efter tillfredsställande behandling kan återanvändas inom grishållning. Detta är nödvändigt för att dessa och liknande livsmedelsflöden ska kunna omarbetas på rätt sätt.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Samhället omprövar sakta men säkert sin strategi i fråga om avfall, men eftersom allt fler länder vill upparbeta gammalt avfall och ägarna till anläggningarna vill bespara dem överbelastning blir följden att avfallet transporteras från den ena änden av Europa till den andra. Även om vi uppmärksammar miljön nu lägger vi då och då märke till svarta får som i smyg eller öppet bortskaffar avfall på olagligt sätt, eller kräver pengar till kostsam omarbetning som de senare faktiskt inte har utfört.

Detta skadar inte bara det livsrum som vi alla delar, utan det kostar också staten och kommunerna mycket pengar, och vi måste hantera detta på ett mer kraftfullt sätt. Vi måste också lägga ned mer arbete på att informera folket, eftersom det finns människor som av okunnighet gör sig av med saker som medicin på ett felaktigt sätt. Det är också självklart att vi måste göra mer på området för återvinning, och att EU och dess medlemsstater måste föregå med gott exempel i detta sammanhang. Utöver detta får vi inte heller glömma att frågan om förvaring av kärnavfall fortfarande inte har lösts, och detta är ytterligare en anledning till att avstå från att bygga fler kärnkraftverk.

  Liam Aylward, Brian Crowley, Seán Ó Neachtain och Eoin Ryan (UEN), skriftlig. – (EN) Vi och Fianna Fail-delegationen i Europarlamentet har röstat för ett starkare kommissionsförslag om avfall som gynnar femstegshierarkin med den nödvändiga betoningen på förebyggande och minskning av avfall, följt av återanvändning, återvinning, återbruk och därefter säker och miljövänlig sund avfallshantering, i denna ordning.

Vi har röstat för att uppmana till bindande mål för medlemsstaterna för att stabilisera avfallsproduktionen på 2008 års förväntade nivåer före 2012 och stödja Europaparlamentets uppmaning till mer återanvändning och återvinning för att minska trycket på avfallsdeponier, för att säkerställa att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder som syftar till att allt avfall ska genomgå återvinningsprocesser, där det är genomförbart, för att vidta åtgärder som syftar till att främja återvinning och för att fastställa insamlingssystem för olika flöden i syfte att ta ett steg i riktning mot ett återvinningssamhälle före 2020 där 50 procent av vårt kommunala fasta avfall borde återvinnas utöver bioavfall och industriavfall.

Frågan om skillnaden mellan återvinning och bortskaffande är mycket viktig. Vi röstade för ändringsförslag där man gjorde en tydlig skillnad mellan återvinning och bortskaffande, och vi har röstat mot ändringsförslag som skulle klassificera om enheter från bortskaffat till återställt.

  Bernadette Bourzai (PSE), skriftlig. – (FR) Jag vill gratulera föredraganden och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i Europaparlamentet till deras utmärkta arbete.

Vi måste verkligen vidta åtgärder, eftersom det inte alltid görs framsteg på området för återvinning och kompostering i politiken om avfallshantering. Avstjälpning och förbränning är olyckligtvis fortfarande de vanligaste sätten att hantera avfall på.

Jag är för den avfallshierarki i fem steg som är tillämplig på avfallshantering (förebyggande åtgärder, återanvändning, materialåtervinning, återvinning och dumpning) eftersom målet att minska avfallet enligt min uppfattning måste prioriteras och en politik för förebyggande av avfall därför måste ges företräde. Jag är till exempel för att införa produktmärkning som är utformad för att utveckla ekokonsumtionen.

Det gläder mig att utgrävd jordmassa har uteslutits från listan över avfallsformer av förenklingsskäl. Jag anser dock att det är nödvändigt att göra en klar åtskillnad mellan återanvändning och återvinning, och att ta itu med förbränningsrutinerna för att skapa en äkta energiåtervinning, som inte får utgöra någon risk för människors hälsa eller miljön.

Jag stöder förslaget som innebär att de som producerar avfall i allmänhet ska betraktas som ansvariga för det, i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I detta betänkande tas ett antal punkter upp som i vissa fall är inkonsekventa. Det innehåller förslag beträffande avfallshantering, med tonvikt på förebyggande, återanvändning och annan återvinningsverksamhet å ena sidan och beträffande avfallshantering å andra sidan. Detta är något som vi välkomnar, och vi hoppas att den slutliga texten i slutändan kommer att spegla detta förslag.

Men några av de positiva ändringsförslag som lades fram – som syftade till att utesluta förbränning ur kategorin återvinningsprocess och till att se till att användningen av denna metod automatiskt skulle vara ogiltig – antogs olyckligtvis inte, medan andra, med en mycket mer begränsad räckvidd, antogs. Detta bidrar till inkonsekvensen.

Under det kommande förhandlingsstadiet måste all vår uppmärksamhet följaktligen läggas på processen, så att utvecklingen av och innehållet i definitionerna övervakas.

Därför har vi vid första behandlingen prioriterat de aspekter som innebär en förbättring av kommissionens ursprungliga förslag. Den slutliga omröstningen vid andra behandlingen kommer dock att vara beroende av ett klargörande av de befintliga inkonsekvenserna.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. – (EN) Jag kommer att rösta för Jacksonbetänkandet om avfall. Det är viktigt att vi undviker att gömma oss själva undan den spridning av förpackningar som konsumtionssamhället påtvingar oss. Jag är för återvinning på högsta praktiska nivå, men det räcker inte. Vi måste begränsa mängden avfall som uppstår före återvinning. Hur mycket vi än försöker kommer det att finns material som kräver bortskaffande. Förutsatt att det hålls på minsta praktiska nivå har jag inga problem med att en del av detta material bränns. Jag har besökt kraftvärmesystem i Tyskland baserade på förbränning som förtjänar en eloge. Vi vill hjälpa vår planet och bidra till vår framtid genom att dra nytta av en mängd åtgärder och inte genom att skapa ett system som ska passa alla.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. – (EN) Jag gav mitt stöd till Jacksonbetänkandet i dag, eftersom det omfattade drivkraften i miljöutskottets framstegsvänliga hållning när det gäller förebyggande och hantering av avfall. Jag är särskilt nöjd med att Europaparlamentet har förkastat kommissionens förslag att omklassificera kommunala förbränningsugnar för avfall grundat på vissa kriterier. Sinn Féin stöder dessa samhällen i Irland som kämpar mot införandet av farliga förbränningsugnar i deras samhällen.

Jacksonbetänkandet sänder ut en tydlig signal om att Europaparlamentet stöder principerna för ett återvinningssamhälle – medlemsstaterna borde göra samma sak. Integreringen av den hierarkiska planen för avfall i fem steg och kravet på att tvinga medlemsstaterna att tillhandahålla avfallsförebyggande planer är också välkommet. Jag beklagar dock att man inte införde tydligare och mer ambitiösa mål.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. – (PT) Frågan om avfallshantering är mycket viktig. Debatten bör fokuseras på tanken att miljökämparnas överdrifter kommer att leda till en orealistisk och ogenomförbar lagstiftning. En sådan bristfällig lagstiftning kommer i sin tur att leda till miljömässig försumlighet och till ett arv till kommande generationer som skulle kunna gå att undvika.

Man måste å andra sidan komma ihåg att sanningen, trots alla våra goda avsikter i fråga om att minska utsläppen, är att den fortsatt ökande levnadsstandarden i EU och i resten av världen leder till ökad konsumtion och därmed oundvikligen till mer avfall. Därför måste vi vara realistiska och, framför allt, försöka uppnå ett positivt resultat, vilket föreslås här, i fråga om avfallshantering när det gäller energi.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det är bättre att förebygga än att bota. Detta talesätt, som så klangfullt stöder viljan att hantera roten till problemen, passar precis in på den europeiska avfallspolitiken.

Hur ser då omständigheterna ut? Mellan 1995 och 2003 ökade den globala avfallsproduktionen med 19 procent – ett genomsnitt på 3,5 ton per person och år.

Om vi därutöver lägger till att mindre än 20 procent av avfallet återvinns, att uttjänt material som inte går att återanvända inte återvinns – i 50 procent av fallen – utan slutar utspritt på landsbygden, och att godkännandet av en ökad mängd förbränningsanläggningar och avfall som är skadliga för miljön och folkhälsan inte heller är en hållbar politik, så är resultatet en hel avfallshanteringsfilosofi som måste omprövas, och som måste omprövas enligt följande tre huvudsakliga axlar: ekodesign som en prioritering i fråga om en politik för att förebygga avfall, med tanke på att 80 procent av miljöpåverkan sker när en produkt tillverkas och behandlas, ett införlivande av miljöskatter som är tänkta att ha en avskräckande effekt och som ska motverka förpackningar som anses överskrida normen och energislukande produkter, och nedstängning av Europas 10 000 olagliga soptippar eller en förändring av dessa tippar för att anpassa dem till EU:s direktiv om deponering av avfall från 2001.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande när det gäller att ta itu med EU:s avfallsproblem. Det gläder mig att ett lagligt bindande stabiliseringsmål har införts för avfallsförebyggande. Det gläder mig också att det inte skedde någon försvagning av principen om ”avfallshierarkin” i fem steg: förebyggande och minskning av avfall, återanvändning av avfall, återvinning av avfall (mindre än en tredjedel av avfallet återvinns i dagsläget), annan återvinningsverksamhet och slutligen säkert och miljövänligt sunt bortskaffande av avfall.

- Betänkande: Blokland (A6-0438/2006)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Som vi vet är ett av problemen i det moderna samhället avfallsproduktionen. Därför stöder vi antagandet av detta dokument, i vilket betoningen ligger på avfallshanteringens huvudsakliga mål, nämligen skydd av miljön och människors hälsa.

Vi vill också belysa antagandet av vad som kallas ”avfallshierarkin”, dvs. upprättandet av följande åtgärdsprioriteringar i tur och ordning: förebyggande åtgärder, återanvändning, materialåtervinning, andra återvinningsåtgärder som exempelvis energiåtervinning, och slutligen bortskaffande. Förebyggande åtgärder tillmäts stor betydelse, och avsikten är följaktligen att i så hög grad som möjligt minska avfallsproduktionen.

Men vi får inte glömma att de åtgärder som syftar till återanvändning, materialåtervinning och bortskaffande som skulle kunna vidtas fortfarande är otillräckliga med tanke på den enorma mängd avfall som produceras för närvarande.

En minskning av avfallsproduktionen är därför en fråga av avgörande betydelse. För att vi ska uppnå detta krävs en förändring av produktions- och konsumtionsnormerna. Detta omfattar att klargöra problemet och att öka medvetenheten hos hela befolkningen. Vi måste följaktligen klargöra hur avfallshanteringen ska betalas, och vi måste skapa garantier för att säkerställa att det inte blir ”den svagaste länken i kedjan”, nämligen konsumenterna, som får rädda situationen. Vi anser därför att en hänvisning till tillämpningen av principen ”förorenaren betalar” är riskfylld.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) I Grekland finns det för närvarande 3 500 obevakade soptippar. Omkring hälften har förbränningsanläggningar, med allvarliga återverkningar på miljön och folkhälsan. Avfallsvolymen ökar, och det mesta av den deponeras. Å andra sidan befinner sig återanvändningen och materialåtervinningen av avfall fortfarande på en mycket låg nivå, och den olagliga gränsöverskridande transporten av avfall ökar. Allt detta gäller för de flesta medlemsstaterna, och det framhålls med rätta i betänkandet med titeln ”En temainriktad strategi för materialåtervinning av avfall”.

Olyckligtvis använder kommissionen sig av förvirrande mål och skumma definitioner och bristfälliga kvalitativa och kvantitativa mål i stället för att finna lösningar på dessa sociala problem för att främja intressena för tillverkare och aktörer vid förbränningsanläggningar, som är stora ekonomiska intressen, vid en tidpunkt då vi vet att förbränningen producerar gasformiga föroreningar, farliga, fasta ämnen och giftigt vätskeavfall som bidrar till växthuseffekten. Samtidigt motverkar förbränningen motivationen till materialåtervinning.

Detta bekräftar att det kapitalistiska EU:s själva natur hindrar en tillämpning av en politik för avfallshantering som baseras på kriterierna miljöskydd och folkhälsa, för detta är oförenligt med fri verksamhet med kapital för att generera vinst.

Vi motsätter oss också principen ”förorenaren betalar” och principen om ”avfallsalstrarens ansvar”, eftersom de är verktyg för att flytta över skulden från förorenaren, som i grund och botten kan förorena utan att bestraffas och som bara behöver betala ett ekonomiskt pris.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att vi borde skapa en politik för avfallshantering som minskar avfall och skyddar vår miljö. Jag anser att grundvalen för EU:s avfallspolitik borde utgöras av skyddet av miljön och inte av att förenkla avfallshandeln. Principen om att förorenaren betalar, principen om tillverkaransvar inom EU:s avfallslagstiftning och genomförandet av konkreta mål för förebyggande är viktiga aspekter i detta betänkande, som jag stöder.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) Förslaget om ett särdirektiv om avloppsslam, en översyn av avfallsförbränningsdirektivet och förslag på avfallsförebyggande åtgärder bör välkomnas.

- Betänkande: Bozkurt (A6-0003/2007)

  Philip Claeys (ITS). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Bozkurtbetänkandet. Även om det har dragits en rad nödvändiga slutsatser låter vi i parlamentet ett tillfälle gå oss förbi att sätta verklig press på den turkiska regeringen. Anslutningsförhandlingarna med Turkiet skulle kunna användas som ett påtryckningsmedel för att främja framsteg på området för mänskliga rättigheter, i detta fall kvinnors rättigheter, men det verkar som om vi har tagit ett medvetet beslut att inte göra det. En majoritet i denna kammare förutsätter att Turkiet ska kunna ansluta sig till Europeiska unionen till vilket pris som helst. Den officiella hållningen är naturligtvis att förhandlingarna med Turkiet kan skjutas upp när som helst om det framgår att landet tydligt nonchalerar villkoren för mänskliga rättigheter. Det har dock visat sig otaliga gånger att förhandlingarna inte kommer att skjutas upp. Det är ett villkor som bara tjänar ett enda syfte: att lugna ned majoriteten av allmänheten som röstar i Europa som motsätter sig en anslutning av Turkiet.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Emine Bozkurts initiativbetänkande om kvinnors roll i det sociala, ekonomiska och politiska livet i Turkiet.

Fastän den rättsliga ramen för kvinnors rättigheter verkar vara allmänt tillfredsställande är dess faktiska genomförande enligt min uppfattning fortfarande bristfälligt: våld mot kvinnor – och i synnerhet hedersbrott och påtvingade äktenskap – måste fördömas systematiskt.

Jag välkomnar det förslag i vilket turkiska institutioner uppmanas att skapa allianser med alla grupper i samhället – civila och sociala – för att inleda kampanjer för spridning av kunskap om våld mot kvinnor och barn.

Jag är också mycket glad över antagandet av den rekommendation som riktar sig till Turkiets politiska partier och som uppmanar dem att ta med fler kvinnliga kandidater på vallistorna fr.o.m. det kommande valet 2007.

Avslutningsvis gläder jag mig mycket åt kravet att den turkiska regeringen ska göra tillgång till kunskap obligatorisk för flickor som hindras av sin familj från att gå i skolan.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för Emine Bozkurts betänkande eftersom det förstärker idén att den turkiska regeringen måste vidta åtgärder för att ge kvinnor möjligheten att spela en mer framträdande roll i Turkiets sociala, ekonomiska och politiska liv, trots de framsteg som redan har gjorts.

Detta betänkande belyser den långa väg som återstår när det gäller skyddet av turkiska kvinnor mot våld i hemmet och hedersbrott. Den turkiska regeringen uppmanas också att bygga fler härbärgen för kvinnor som utsatts för våld.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Genom att rösta för detta betänkande ville vi bara stödja skyddet av alla turkiska kvinnors rättigheter, däribland i anslutningsförhandlingarna mellan Turkiet och EU, där den oerhört viktiga frågan om respekt för mänskliga rättigheter, och däribland kvinnors rättigheter, står högt på dagordningen. Vi anser emellertid inte att detta är den enda fråga som bör beaktas i förhandlingarna med Turkiet. Vårt motstånd mot anslutningsförhandlingar med Turkiet medan landet fortsätter sin oacceptabla ockupation av norra Cypern är välkänt. Vi motsätter oss följaktligen ett flertal punkter i betänkandet framför oss.

Liksom det står i det antagna betänkandet så har EU:s direktiv om jämställdhet ännu inte införlivats till fullo, även om den nya strafflagen, som trädde i kraft i juni 2005, har förbättrat de turkiska kvinnornas grundläggande rättigheter avsevärt. Vi beklagar också att flickor inte registreras i vissa delar av sydöstra Turkiet när de föds, vilket försvårar kampen mot påtvingade äktenskap och hedersbrott, eftersom offren inte har någon officiell identitet. Vi instämmer också i kravet på den turkiska regeringen att garantera kvinnor från den kurdiska minoriteten lika delaktighet i program för kvinnors rättigheter.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. – Vi delar fullt ut uppfattningen att Turkiet, likt övriga kandidatländer, måste etablera en demokratisk rättsstat med fullständiga mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan könen.

Vi är dock kritiska till flera enskilda punkter i betänkandet. Det är t.ex. orimligt att Europaparlamentet föreslår att ett obligatoriskt kvotsystem skall antas som garanterar rättvis representation av kvinnor på vallistor (punkt 41), att de turkiska politiska partierna skall anta interna regler som garanterar kvinnors deltagande i deras förvaltningsorgan på samtliga nivåer (punkt 43) och att de politiska partierna i Turkiet skall ta med fler kvinnliga kandidater på vallistorna (punkt 44). EU ställer inte denna typ av krav på övriga kandidatländer eller på befintliga medlemsländer. Det är självfallet orimligt att ett kandidatland särbehandlas genom att särskilda krav formuleras. Det ligger dessutom slutligen hos respektive land att avgöra vilken typ av åtgärder som skall vidtas för att stärka kvinnornas roll i samhället.

Vi har utifrån ovanstående resonemang valt att lägga ned våra respektive röster i samband med slutomröstningen.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. – (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stöder Turkiets anslutning till Europeiska unionen. Vi anser också att det är viktigt att Turkiet, liksom andra kandidatstater, uppfyller Köpenhamnskriterierna.

Men i detta betänkande verkar man lägga ribban för Turkiets medlemskap på en högre nivå än den som gäller för andra stater. Vi kan inte finna oss i att Turkiet ska behandlas annorlunda och vara mindre gynnat än andra kandidatstater. Turkiet måste naturligtvis också se till att landet kommer att efterleva Köpenhamnskriterierna när det gäller rättigheterna för kvinnor och flickor.

Vi har beslutat att lägga ned våra röster om detta betänkande, eftersom vi anser att den långa listan över krav i betänkandet kommer att utnyttjas politiskt av dem som motsätter sig Turkiets medlemskap i EU. Av samma skäl vill vi klargöra att vi stöder riktiga försök att förbättra kvinnors ställning i Turkiet.

  Rodi Κratsa-Τsagaropoulou (PPE-DE), skriftlig. – (EL) Vi parlamentsledamöter från partiet Ny demokrati röstade för Bozkurtbetänkandet, i vilket det inte bara hänvisas till den problematiska situationen för turkiska kvinnor inom alla sektorer, utan också till de åtgärder som måste vidtas för att gemenskapens regelverk ska antas och tillämpas i kandidatlandet.

Ständiga, multilaterala ansträngningar krävs fortfarande från Turkiets sida för att mänskliga rättigheter för kvinnor ska kunna försvaras genom ett slut på våld, hedersbrott och polygami, och för att diskriminering inom familjen, inom det ekonomiska och sociala livet och i allmänhet ska elimineras.

Vi lade ned våra röster om ändringsförslag 15. Vi anser inte att detta ändringsförslag ger resolutionen något mervärde.

Det är ett faktum att jämställdhetsaspekten utgör en del av gemenskapens regelverk, som måste antas och tillämpas av kandidatlandet. Ett avbrytande av förhandlingarna, vilket krävs i det aktuella ändringsförslaget, skulle följaktligen innebära en försening av tillämpningen av jämställdhet mellan könen. Vi får inte glömma att det redan finns ett inflytande i den här riktningen på det nuvarande stadiet i förhandlingarna. Vi vill påminna parlamentet om att de inledande förhandlingarna om kapitel 19 om socialpolitik och sysselsättning, som relaterar direkt till diskriminering av kvinnor, kräver en obligatorisk utveckling i och efterlevnad av Turkiet, med särskilda målsättningar för att främja jämställdhet.

  David Martin (PSE), skriftlig. – (EN) Jag har röstat för detta betänkande, eftersom man här försöker att utvärdera och föreslå åtgärder för att utveckla kvinnors rättigheter i Turkiet. Det krävs samarbete med turkiska myndigheter och med civilsamhället för att förbättra kvinnors rättigheter, och detta föreslås i betänkandet. I synnerhet måste respekt för de mänskliga rättigheterna, som inbegriper kvinnors rättigheter, göras till en prioriteringsfråga, mot bakgrund av landets kandidatur till medlemskap i EU. Det finns varaktiga problem när det gäller kvinnors rättigheter, som till exempel: våld mot kvinnor, inbegripet hedersbrott, utbildningsbrist för kvinnor och flickor, minskningen av kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Det gläder mig att stödja ett betänkande där man erkänner behovet av att ta itu med dessa frågor och där vi får konkreta förslag på hur vi kan uppnå detta.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Påtvingade äktenskap, våld i hemmet, hedersbrott, analfabetism etc.: kvinnornas situation i Turkiet är ingen dans på rosor. Enligt Unicef hindras 700 000 flickor varje år av sina familjer från att gå i skolan. Sysselsättningsgraden bland kvinnor är lägre än 25 procent, långt under Europeiska unionens 55 procent.

Dessa siffror är oroande i och med meningsskiljaktigheterna rörande Turkiets anslutning till EU. Det är anledningen till att parlamentet föreslår konstruktiva åtgärder: en bedömning av Turkiets framsteg när det gäller normer, upprättandet av härbärgen för kvinnor som utsatts för våld, kravet på registrering av alla flickor vid födseln för att förebygga påtvingade äktenskap, utbildning av polis och dömande makt för att förhindra hedersbrott och uppmuntrande av ett systematiskt inledande av undersökningar och nödvändiga domar samt ett obligatoriskt kvotsystem för kvinnors delaktighet i det politiska livet.

Jag är inte någon fundamentalist i fråga om positiv särbehandling, men jag är övertygad om att tillfälliga åtgärder skulle vara användbara i Turkiet. Landet ropar efter kvinnor i maktpositioner, som skulle tjäna som förebilder och få till stånd en förändring i de traditionella tänkesätten.

  Olle Schmidt (ALDE), skriftlig. – I omröstningen om Emine Bozkurts betänkande om de turkiska kvinnornas roll i det sociala, ekonomiska och politiska livet valde jag att rösta ja till det ändringsförslag som stryker punkt 41 som handlar om kvotering. Jag tycker att det är ett stort problem att det inte finns fler kvinnor i den turkiska politiken, men för mig är inte kvotering den rätta lösningen på detta problem.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. – (EN) De inledande samtalen med Turkiet om EU-anslutning bör välkomnas. Men kvinnors rättigheter måste övervakas noggrant. Fallet med flickor i sydöstra Turkiet som inte registreras vid födseln måste vi protestera emot. Alla födslar ska registreras officiellt, oavsett kön. När det gäller kvinnor i politiken skulle det kunna göras mer för att uppmuntra, främja och hjälpa kvinnor att få förtroendeuppdrag. Men vi bör komma ihåg att det fortfarande finns länder inom EU vars kvinnliga representation i den nationella politiken ligger långt under riktmärket. I Storbritannien kommer det att ta 200 år innan kvinnor är jämlikt representerade i underhuset. Vi måste göra allt i vår makt för att ta itu med den bristande jämställdheten där den uppstår.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. – Rådande omständigheter visar att medlemskapsförhandlingarna med Turkiet påbörjats för tidigt. Betänkandet tydliggör en rad allvarliga problem, inte minst förekomsten av hedersmord och våld mot kvinnor.

Alldeles oavsett om Turkiet blir medlem eller inte, ligger Turkiet i EU:s närområde och kommer att utgöra en viktig handelspartner för EU. Det är därför viktigt att EU fortsätter sätta politisk press på Turkiet för att landet skall utvecklas på ett konstruktivt sätt. Det är däremot väldigt olyckligt när Europaparlamentet går så långt att man föreslår obligatorisk kvotering av kvinnor till olika valsedlar. Det ligger inte inom ramen för EU:s befogenheter att ingripa i nomineringsförfaranden som uppfyller demokratiska spelregler.