Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 februari 2007 - Strasbourg

12. Frivillig modulering av direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Lutz Goepel, för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, om förslaget till rådets förordning om fastställande av bestämmelser för frivillig modulering av direktstöd enligt förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 (KOM(2006)0241 – C6-0235/2006 – 2006/0083(CNS)) (A6-0009/2007).

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman! Det här är andra gången som vi har fått tillfälle att diskutera förslaget om frivillig modulering, och jag vill åter tacka Lutz Goepel för hans betänkande.

Det kommer inte som någon överraskning att ni har bekräftat åsikterna som uttrycktes förra hösten och åter manade kommissionen att dra tillbaka sitt förslag. Jag är medveten om, och jag förstår, parlamentets invändningar kring frivillig modulering. Min ståndpunkt är ingen hemlighet för er, och det är inte nödvändigt att upprepa era och mina argument, men vi måste inse fakta. För att få fram andra lösningar än frivillig modulering skulle jag ha velat garantera en tillräcklig finansiering av jordbrukspolitiken, men man beslutade emot det vid EU-toppmötet.

En sak är väldigt klar för mig: det finns gehör för invändningarna i Europaparlamentet. Även om rådet har bekräftat sin önskan om att stå fast vid förslaget, så görs det försök att tillgodose era frågor. Det har funnits en oro för att frivillig modulering skulle riva upp den gemensamma jordbrukspolitiken, men som den är nu tyder allt på att frivillig modulering bara kommer att användas i ett väldigt begränsat antal medlemsstater för att stärka deras egna landsbygdsutvecklingsprogram.

Som ni minns har vi föreslagit att anslagen måste användas i linje med nästan alla regler som styr landsbygdsutvecklingen. Vidare anser jag att det är lämpligt för medlemsstater som ämnar ansöka om frivillig modulering att genomföra en konsekvensanalys före realiserandet, och vi bör också se till att noga övervaka realiserandet av den frivilliga moduleringen, särskilt när det gäller jordbrukarnas ekonomiska situation. Jag tycker också att det här verktyget bör vara av övergångskaraktär, snarare än permanent. Jag är faktiskt av åsikten att en eventuell framtida ökning i mängden obligatorisk modulering bör leda till en motsvarande minskning av mängden frivillig modulering. Kommissionen skulle ge sitt fulla stöd till eventuella ansträngningar för att genomföra sådana bestämmelser inom förslagets sammanhang.

Som ni vet ämnar jag se över den frivilliga och obligatoriska moduleringen när vi har en diskussion om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. I stort är kommissionen fortsatt öppen för att undersöka möjliga förslag som kan resultera i en kompromiss som parlamentet, rådet och kommissionen kan acceptera.

Vi vill vara konstruktiva, men ni måste också vara konstruktiva.

Jag vill avsluta med att ta upp en fråga som jag anser är väldigt viktig. Vi står inför en ny generation landsbygdsutvecklingsprogram. Medlemsstaterna har redan satsat genom att lägga upp nationella strategiplaner och program för att uppnå de mål som Europaparlamentet arbetar för, alltså konkurrenskraftigt jordbruk och konkurrenskraftig skogsvård, miljöprestanda, att det skapas arbetstillfällen och en vital samhällsstruktur i landsbygdsområden. Vi befinner oss vid en avgörande tidpunkt för att möjliggöra en smidig start av dessa program.

Den 20-procentiga förbehållsplikten och de betalningsbemyndiganden för landsbygdsutveckling som Europaparlamentet har antagit hotar att riskera detta. Jag är väldigt oroad över den här kopplingen och det grundläggande problem som den ger upphov till för starten av den nya landsbygdsutvecklingspolitiken. Dalia Grybauskaitė och jag har skissat upp våra frågor i detalj i ett gemensamt brev till ordförandena i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och budgetutskottet. Förbehållet hindrar att landsbygdsutvecklingspolitiken genomförs ordentligt. Eftersom parlamentet stöder den här politiken hoppas jag att ni inser problemet som förbehållet skapar. Förbehållet skapar extra osäkerhet och svårigheter för medlemsstaterna att skapa program, och detta mot en bakgrund av nedskärningarna i budgeten för landsbygdsutveckling som fastslogs vid toppmötet i december 2005. Ett godkännande av landsbygdsutvecklingsprogrammen kommer att försenas, och kommissionen kan bara börja godkänna program om de bemyndiganden som krävs för alla EU:s program finns med i budgeten. Om kommissionen inte kan åta sig de hundraprocentiga beloppen måste medlemsstaterna därför dra tillbaka sina program eller förslag och lämna in reviderade förslag där man tar hänsyn till den 20-procentiga minskningen. Om förbehållet lyfts senare måste alla landsbygdsutvecklingsprogram antas därefter, och ni kan ju förstå att detta riskerar hindra upptagandet av programmen i den känsliga inledningsfasen.

Vi vill hitta en acceptabel lösning för frivillig modulering, men samtidigt bör vi inte ta våra landsbygdsprogram som gisslan. Jag räknar med er för att lösa de här problemen.

  Lutz Goepel (PPE-DE), föredragande. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vet inte om det var någon bra idé att nämna den 20-procentiga reserven nu i det sista stora kapitlet när vi diskuterar frivillig modulering, och det är det verkliga syftet med denna debatt. Vi kan naturligtvis diskutera alla de andra aspekterna, men kanske inte just nu.

Kommissionsledamoten har helt rätt när hon säger att det inte är första gången vi har diskuterat skälen för och emot modulering här i Europaparlamentet.

Sedan vår senaste debatt har inte mycket ändrats i lagstiftningsförslaget. Det är sant att rådet och kommissionen har sänt tydliga signaler till oss om att de är villiga att tillmötesgå våra intressen, men tills det sker definitivt måste vi upprepa vår tydliga signal om att vi förkastar förslaget i sin nuvarande form.

Det faktum att parlamentets politiska och budgetmässiga befogenheter i fråga om medbeslutande totalt nonchalerades vid den slutliga överenskommelsen i rådet visar återigen att de övriga institutionerna inte bara struntar i att ta oss på allvar i viktiga principfrågor, utan också att de struntar i att lägga märke till oss överhuvudtaget. Det måste bli en ändring på detta, med eller utan konstitution.

Till dess att rådet och kommissionen lägger fram ett bestämt förslag för oss bör vi därför vara eniga om att detta förslag ska förkastas. Detta är det enda sättet att nå resultat, och jag tror att om vi gör så kommer denna fråga att bidra till att stärka Europaparlamentets roll, och i synnerhet till att stödja Europas jordbrukare.

Jag vill ta detta tillfälle i akt att återigen tacka alla ledamöter i mitt utskott för att de hittills har gått på samma väg som jag. Jag vill också varmt tacka ledamöterna i budgetutskottet och företrädarna för alla politiska grupper för att de har stött utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling på denna svåra väg. På mångas vägnar vill jag särskilt nämna Jan Mulder och Herbert Bösch som har bidragit väsentligt till att fastställa parlamentets ståndpunkt.

Jag vill vädja till ledamöterna att enhälligt rösta emot kommissionens förslag imorgon. Låt oss samlas med rådet och kommissionen och försöka hitta sätt att nå en bättre lösning. Jag vill dock påminna parlamentet om att förkastande av förslaget är en förutsättning för att särskilt driva på rådet, men också kommissionen, för att de ska vidta åtgärder. Jag hoppas därför på ert stöd utan reservationer.

Jag skulle vilja komma med följande anmärkningar till talmannen rörande förfarandet. Det andra betänkandet om frivillig modulering innebär ett bekräftande av det första betänkandet där kommissionens förslag också förkastades, och ärendet återhänvisades nyligen till utskottet i enlighet med artikel 52.3 i arbetsordningen. Om vi återigen förkastar kommissionens förslag imorgon och kommissionen inte drar tillbaka sitt förslag – vilket jag förmodar att den inte kommer att göra – måste vi också rösta om förslaget till lagstiftningsresolution.

  Agnes Schierhuber, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill varmt tacka föredraganden och skuggföredragandena. Tack vare dem tar nu alla institutioner Europaparlamentet och dess ledamöter mer på allvar. Jag är övertygad om att vi kommer att finna en lösning tillsammans. Kommissionen har faktiskt redan gjort ganska många antydningar om det. Rådet måste också ändra sig till sist, men jag tror att det faktiskt kommer att vara möjligt efter konstruktiva samtal.

Liksom vid första omröstningen gäller principen att den gemensamma jordbrukspolitiken inte ska urvattnas – denna politik är den enda EU-politik som verkligen har tagits in i gemenskapens sfär – och denna politik ska inte åternationaliseras.

EU:s existens grundas på solidaritet och respekt, vilket inbegriper respekt för alla människor. Under de senaste 15 åren har Europas jordbruk genomgått långtgående reformer som inte kan jämföras med något annat gemenskapspolitiskt område. Som kommissionsledamoten redan har nämnt ser vi nu över ”hälsokontrollen”, och diskussionerna om den inleds nästa år, så att vi ska vara förberedda för åren efter 2013. Det är särskilt viktigt att vi i Europaparlamentet fortsätter att inta en konsekvent hållning över alla skiljelinjer mellan utskotten och grupperna, eftersom det är det enda sättet att se till att parlamentet och dess företrädare inte ignoreras i fortsättningen.

Jag uppmanar därför ledamöterna att följa föredragandens och skuggföredragandenas rekommendation imorgon, precis som ni gjorde vid den första omröstningen.

  Bernadette Bourzai, för PSE-gruppen. – (FR) Fru talman! I november förra året förkastade vi förslaget till förordning om frivillig modulering med mycket stor majoritet.

Eftersom Europeiska kommissionen inte har ändrat sin text är läget för texten att den bör förkastas på nytt. Alla känner till skälen, så jag ska inte upprepa dem: de nedskärningar som gjorts i andra pelaren, uteslutandet av samfinansiering, det faktum att samfinansiering medför snedvridning av konkurrensen mellan stater och den obalans som skapas i den gemensamma jordbrukspolitikens struktur som, jag påpekar det, är den enda gemenskapspolitiken, och till följd av detta riskerar den att åternationaliseras.

Det finns dock ett verkligt behov av medel till landsbygdspolitiken, och jag fruktar verkligen en ökad avfolkning av landsbygdsområdena i Europa om inget görs för att modernisera jordbruksstrukturerna, se till att nya generationer av jordbrukare kommer, förbättra livskvaliteten och miljön och för att uppmuntra den ekonomiska mångfalden på landsbygden.

Av det skälet uppmanar jag er, fru kommissionsledamot, att istället för frivillig modulering föreslå en ökning av den obligatoriska moduleringen och göra den identisk i alla medlemsstater. Jag vill också betona att obligatorisk modulering för närvarande tillämpas när ett jordbruk får mer än 5 000 euro i stöd per år, vilket betyder att de allra flesta jordbruk omfattas.

Ett verkligt redskap för omfördelning av jordbruksstöden skulle också ta hänsyn till andra kriterier som t.ex. jordbrukets storlek, dess beroende av stöd, anställd arbetskraft, bruttomarginal etc. Förutom det skulle det också kunna införas ett tak för direktstöd för att förbättra fördelningen.

Även om Europaparlamentet förkastar förslaget med överväldigande majoritet för andra gången, ett förslag som normalt skulle vara en viktig rättsakt, så är det tyvärr bara ett yttrande, och jag håller helt med Lutz Goepel. Jag anser därför att vi bör fortsätta att utöva påtryckningar på kommissionen och rådet som för närvarande håller tillbaka 20 procent av budgetreserven för medlen till landsbygdsutveckling under 2007.

  Kyösti Virrankoski, för ALDE-gruppen. – (FI) Fru talman, fru kommissionsledamot! Framför oss ligger Lutz Goepels andra betänkande om frivillig modulering, vilken skulle tillämpas på direktstöd inom jordbruket. Jag vill tacka föredraganden för hans utmärkta arbete, både för hans försvar av jordbruket och hans roll som väktare för Europaparlamentets behörighet.

Kommissionens förslag grundas på Europeiska rådets beslut när det kompromissade om de fleråriga budgetramarna. Enligt kompromissen kan en medlemsstat minska direktstöden till jordbruket med upp till 20 procent och använda pengarna till landsbygdsutveckling på det sätt som landet önskar. Frivillig modulering skulle därför vara en tilläggsskatt som medlemsstaten kan ta ut av jordbrukarna. Förutom detta skulle naturligtvis jordbrukarna få bära bördan med de skatter som föreskrivs i den berörda medlemsstaten. Systemet skulle minska deras inkomster utan att de kompenserades på något sätt. En medlemsstat skulle kunna använda moduleringsbeloppet till den landsbygdsutveckling som redan finns i det egna bidraget, så moduleringen skulle inte ens öka de tillgängliga medlen för detta ändamål.

Frivillig modulering skulle rubba den sköra balans som har skapats mellan Europeiska unionens olika medlemsstater och regioner, och skulle medföra att jordbrukarna fick olika status. Det skulle snedvrida den gemensamma marknaden. Å andra sidan skulle frivillig modulering innebära att medel flyttades runt inom EU:s budget. Framför allt skulle beloppen för och förhållandena mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter förändras. Dessutom skulle inte Europaparlamentet ha något att säga till om i denna fråga.

Klassificeringen av utgifter och belopp som reserveras för detta definieras detaljerat i det interinstitutionella avtalet, så ändringen skulle strida mot avtalet och skulle innebära att avtalet måste ändras. Det är otänkbart att rådet skulle ha för avsikt att bryta mot det interinstitutionella avtalet en hel månad efter det att det trätt ikraft.

Syftet med den gemensamma jordbrukspolitiken är att garantera stabila, tydliga och jämlika villkor för jordbrukarna då de utövar sitt yrke. Frivillig modulering skulle stå i uppenbar strid med dessa principer. EU:s rätt att existera, EU:s grundläggande legitimitet, bygger på en rättvis och jämlik politik. Frivillig modulering uppfyller inte dessa standarder.

Gemenskapsmedlen bör användas till det avsedda syftet i budgeten. Om medlemsstaterna börjar föra över EU-pengar för att passa in i deras egen budget kommer EU:s budgetpolitik att undermineras. Svaret ligger nu i rådets händer, vilket innefattar den 20-procentiga reserven för medel till landsbygdsutveckling. Vi skulle ha haft svaret för länge sedan om kommissionen och rådet hade förhandlat med parlamentet.

  Andrzej Tomasz Zapałowski, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! För många ledamöter i jordbruksutskottet är dagens debatt om frivillig modulering, dvs. om begränsning av direktstöden, ett tillfälle att uttala ett rungande NEJ till Europeiska kommissionens planer.

Vi säger NEJ till försök att diskriminera jordbrukarna och låta dem bära kostnaderna för landsbygdsutvecklingsprogrammet, vilket borde erhålla tillräckliga medel från Europeiska unionens budget.

I denna debatt har det talats om möjligheten att diskriminera jordbrukarna, vilket strider mot fördragen, åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och snedvridning av konkurrensen. Jag skulle vilja påminna er om att jordbrukarna i många av de nya medlemsstaterna utsattes för diskriminering under anslutningsperioden, och den fria konkurrensen begränsades verkligen inom jordbrukssektorn. Under många år fick de nya medlemsstaterna lägre bidrag. Bidragen kommer sannolikt endast att bli jämlika med de bidrag som de gamla medlemsstaterna erhåller då de allmänna nedskärningarna i den gemensamma jordbrukspolitiken träder ikraft. Det är svårt att förstå varför man skulle utesluta stödmottagare som erhåller mindre än 5 000 euro från modulering. Dessa stöd går till små jordbruk. Om någon form av restriktioner skulle införas under dagen borde taket höjas till 50 000 euro. Större jordbruk kan lättare hantera förluster av bidrag.

  Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, fru kommissionsledamot! Parlamentet har lagt fram många bra förslag om programplanering på medellång sikt, men rådet har inte godkänt dem. Rådet har minskat medlen till landsbygdsutveckling och gått emot kommissionens och parlamentets rekommendationer – vi var eniga om detta – med 20 miljarder euro. Nu behöver vi inte känna oss ansvariga för rådets dumheter. Om sådana förslag hade kommit från parlamentet skulle vi ha blivit till åtlöje.

Vi sa att vi ville överväga samfinansiering som ett sätt att tilldela medel om de tog slut. Vi vill att första och andra pelaren ska behandlas på samma sätt när det gäller medlemsstaternas stöd. Inget av detta har godtagits. Den nuvarande situationen är exempelvis i Tyskland att medlen till andra pelaren minskas med 40 procent, och naturligtvis måste vi be den tyska regeringen att lägga till 20 procent i frivillig modulering för att kompensera detta. Vi kan dock inte acceptera sådana dumheter på EU-nivå, för det finns bättre förslag.

När kommissionen säger – liksom rådet också har gjort – att man genom att sätta detta i reserven skulle låta landsbygdsområden och utvecklingen tas som gisslan, är det fel. Vi är de som försvarar utveckling av landsbygdsekonomin och vill sätta stopp för rådets dumheter. Om inte rådet lägger fram bättre förslag eller godkänner bättre förslag från kommissionen måste vi tillgripa andra åtgärder för vilka parlamentet har befogenheten till medbeslutande, vilket vi annars inte skulle ha haft. Parlamentet står för sunt förnuft snarare än rådet i denna fråga. Jag vill uppmana kommissionsledamoten att ställa sig på vår sida, eftersom vi har ställt oss på hennes sida, och påminna rådet om dess skyldigheter att tänka och handla rationellt.

  Kartika Tamara Liotard, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Fru talman! Jag skulle vilja närma mig frågan från en lite annorlunda synvinkel. Sedan konstitutionen förkastades i Nederländerna har en diskussion uppstått i mitt land om att EU i onödan blandar sig i frågor som medlemsstaterna helt kan lösa på egen hand. Nästan alla nederländska partier har sagt att de anser att medlemsstaterna borde få mer frihet på områden som inte nödvändigtvis måste regleras av EU. Kommissionen har slutligen lagt fram ett förslag. Även om det inte är perfekt är det en bra början att det ger medlemsstaterna större frihet beträffande hur de använder sina jordbruksmedel utan att de små jordbrukarnas inkomster äventyras. Till min förvåning röstade nästan alla nederländska partier nej till förslaget förra gången. Jag uppmanar alla parlamentsledamöter att denna gång rösta ja, och genom att göra det lägger de sina pengar där säger att de ska läggas.

  Димитър Стоянов, от името на групата ITS. – Аз мисля, че Европейският съюз е съюз на суверенни държави, които са се събрали, за да си сътрудничат взаимно, а не да налагат една на друга какво да правят с плодовете на това сътрудничество.

Въпреки това, искам да кажа, че резервите на докладчика и на Парламента не са без основание, защото по наши данни 95% от земеделските производители в България нямат никаква представа как да кандидатстват за финансиране от Европейския съюз. Затова разрешаването на една доброволна модулация ще доведе до това, че тези 20% ще бъдат изцяло на разположение на Министерството на земеделието в България. А Министерството на земеделието от шест години вече е в лапите на турската етническа партия „Движение за права и свободи“, чийто лидер не се посрами да каже съвсем открито, че около неговата партия има обръч от фирми. И затова не храня абсолютно никакво съмнение, че именно този кръг ще се облагодетелства от доброволната модулация, която сега се предлага, а впоследствие той ще се отблагодари на своите благодетели чрез вноска в черната партийна каса.

Затова искам да кажа, че аз не мога да подкрепя този доклад, защото той орязва националните правомощия, но в същото време смятам, че трябва да има много по-големи контролни механизми относно общата политика на Съюза и, че вместо до развитие, липсата на такива механизми ще доведе до отчаяние, по-голяма корупция и социално разочарование.

  Jim Allister (NI). – (EN) Fru talman! Jag är fortsatt emot den här förordningen på grund av fem anledningar som är viktiga för min valkrets. För det första gör frivillig modulering genom sin natur att de nationella regeringarna berövar lantbrukarna deras resurser. Det finns inget frivilligt i det.

För det andra framhäver det ojämlikhet i hela EU och förvränger marknaden, då det bara verkar vara Storbritannien som skinnar landets jordbrukare genom frivillig modulering. Obligatorisk modulering är illa nog, men den är i alla fall jämnt utspridd.

För det tredje tvingas inte medlemsstaterna att producera en motsvarande finansiering av det här förslaget, till skillnad från det föregående, så i själva verket kommer den brittiska regeringen, som är emot jordbruk, inte att producera någon sådan finansiering. Resultatet är ett dubbelt underskott för brittiska jordbrukare, extra minskning av deras samlade gårdsstöd och ingen motsvarande finansiering från finansministern till landsbygdsekonomin.

För det fjärde kväver den nödvändig lokal variation genom att förbjuda regionala tillvägagångssätt, vilket den utgående planen tillåter. Både den första och den andra pelarens förordningar finns bland de mest överlåtna frågorna i Storbritannien, och därför är det logiskt att man tillåter lokal variation i moduleringsprocentsatserna.

För det femte och sista fortsätter kommissionens förslag att ha en privilegiebestämmelse som gör att vissa slipper betala, medan andra får betala mer. Så av de anledningarna kommer jag att rösta emot det här pråliga förslaget igen, precis som jag gjorde i november.

  Neil Parish (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag tror att kommissionsledamoten känner sig trängd just nu.

Fru kommissionsledamot! Ni vet mycket väl att ni inte gillar rådets förslag, och ni vet att ni enligt de institutionella överenskommelserna måste lägga fram det. Nu lyssnar vi på vad ni säger, men vi ogillar den frivilliga moduleringen väldigt mycket, så vi väntar på att ett nytt förslag ska läggas fram. Jag tror att det bästa sättet att hantera detta är att gå vidare och avslå det igen och att ni ganska snart lägger fram ett förslag, för vi är alla intresserade av landsbygdsutvecklingen, men vi är även intresserade av lika villkor.

När det gäller vad Jim Allister sa, så är detta inte frivillig modulering för alla de jordbrukare som mister sitt stöd. Vi borde kanske verkligen erbjuda dem det och säga att ”ni kommer frivilligt att mista 20 procent av ert stöd”? Jag misstänker att väldigt få av dem skulle säga ja till det. Så det här är i hög grad en obligatorisk modulering, men antagligen bara skapad för två medlemsstater, Storbritannien och Portugal.

Det kommer inte bara att inte vara frivilligt, utan det kommer inte ens att tillämpas enhetligt i Storbritannien, eftersom vår nuvarande regering vill ha olika nivåer på moduleringen i landet. Så i den del av landet som jag representerar, sydvästra England, som gränsar till Wales, finns en stor chans att det blir en helt annan modulering på ena sidan gränsen än på den andra. Engelska jordbrukare kommer att få det åtminstone 20 eller 25 procent sämre än sina walesiska kolleger. Som ni helt riktigt har sagt behöver vi en konsekvensanalys, och vi behöver se den på bordet. Den borde ha lagts fram av rådet, och kanske skulle vi ha sett på detta med mer blida ögon. Som jag sa är vi därför redo att förhandla.

Det är också bra att se Brian Simpson här i kväll, för när vi senast debatterade frågan fanns ingen från Labourpartiet här som kunde försvara rådets ståndpunkt. Kanske lyssnar de åtminstone på oss.

Jag ser fram emot kommissionens nya förslag.

  Herbert Bösch (PSE). – (DE) Fru talman! Jag stöder föredragandens ståndpunkt, och jag tror att också parlamentets budgetutskott gör det. Kommissionen säger alltid att den vill vara en effektiv institution med en effektiv förvaltning. Kommissionsledamoten har sovit de senaste tre månaderna. Vi röstade om detta betänkande av Lutz Goepel för tre månader sedan. Hon vet vilka rättigheter parlamentets har, men detta förnekar hon helt enkelt. Jag hade förväntat mig att hon skulle lägga fram ett godtagbart förslag idag. En av våra direktörer vid generaldirektoratet, Nikiforos Sivenas, meddelade rådet igår att ett kortsiktigt förslag skulle läggas fram om att ta bort de 20 procenten. Jag hade velat att hon berättade det för oss idag, men ingenting har hörts. Följaktligen ser jag inget skäl till att på något sätt ändra den inställning som vi har valt.

  Jan Mulder (ALDE). – (NL) Fru talman! Jag vill börja med att tacka Lutz Goepel och Herbert Bösch. De har gjort ett utmärkt arbete, som någon redan har sagt. I denna debatt handlar det inte bara om frivillig modulering, utan huvudsakligen om parlamentarisk demokrati, med andra ord vilka rättigheter Europaparlamentet har på området för landsbygdens utveckling och andra liknande områden. Jag vill också tacka kommissionsledamot Mariann Fischer Boel. Hon har alltid närmat sig parlamentet med ett öppet sinne, och även vid enskilda överläggningar har hon alltid varit uppriktig.

Många saker har sagts. Varför är jag motståndare till systemet med frivillig modulering? För det första eftersom det hotar grunden för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket är fel, och för det andra eftersom det innebär att man leker med parlamentets rättigheter rörande budgeten.

Kommissionen måste styra gången mellan rådet och parlamentet. I maj utarbetade vi budgetramar, i vilka parlamentet tydligt förklarade sin inställning till frivillig modulering. Kommissionens förslag är ingenting annat än en återspegling av rådets åsikter, något som jag anser är förkastligt. Parlamentets önskemål har knappast beaktats. Något som jag inte begriper är att kommissionen helt ignorerar parlamentets ståndpunkt i en tid då alla i EU talar om att göra EU-medborgaren mer delaktig!

Jag gläder mig åt kommissionsledamotens ord då hon i slutet antydde att en kompromiss var möjlig. Naturligtvis skulle parlamentet vara nöjt med en kompromiss. Vi är också för landsbygdsutveckling, men vi är också för de gemensamma marknaderna. Vi måste finna en lösning med utgångspunkt från två nyckelbegrepp. Är det möjligt, vilket tidigare var fallet, att göra undantag för vissa länder? Är det möjligt att i framtiden på ett mer logiskt sätt använda sig av obligatorisk modulering och rikta in den på vissa önskemål, såsom parlamentet tidigare har föreslagit? Detta skulle exempelvis kunna göras med hälsokontrollen. Om resultatet i morgondagens omröstning är att parlamentets ståndpunkt återigen bekräftas, då är det dags att kommissionen tar initiativ till en kompromiss som är realistisk och kan godtas av rådet och parlamentet. Parlamentets och rådets rättigheter på området för landsbygdens utveckling är faktiskt desamma, och kommissionen skulle göra rätt i att beakta parlamentets synpunkter.

  Zdzisław Zbigniew Podkański (UEN). – (PL) Fru talman, mina damer och herrar! Den frivilliga modulering som Europeiska kommissionen föreslår, och som med rätta förkastades av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling samt budgetutskottet, är ett resultat av Europeiska unionens extremt låga budget som har fastställts till endast 1 procent av BNP. Under utarbetandet av budgetramen för 2007–2013 visste både rådet och kommissionen mycket väl att en nedskärning av medlen till landsbygdsområdena från 88 miljarder till 69 miljarder euro skulle leda till en smärtsam brist på medel.

Att försöka korrigera utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken och särskilda delar i den har endast lett till förvirring och fördjupade regionala skillnader. Att försöka råda bot på detta genom att skära ned direktstöden – och under förfarandets gång göra jordbrukare fattiga – är den sämsta av alla tänkbara lösningar. Den föreslagna nationaliseringen av den gemensamma jordbrukspolitiken genom ytterligare frivillig modulering på 20 procent är ytterligare ett bevis på att utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken är inkonsekvent, och att det är ett försök att åternationalisera den. Vi har därför inget annat val än att förkasta kommissionens förslag.

  Alyn Smith (Verts/ALE). – (EN) Fru talman! I detta, mitt första anförande som Skottlands företrädare i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, gläder det mig att jag är överens med en klar majoritet i parlamentet.

Liksom andra har sagt är inte frivillig modulering av direktstöd för jordbruk inte frivilligt alls för de jordbrukare som inte får stödet, utan bara för de medlemsstater som skär ned sin budget. Den högre obligatoriska moduleringen för hela EU har en viss logik, men bara den brittiska regeringen skulle mena att Skottlands jordbrukare bör få 20 procent mindre än deras kolleger på kontinenten, och vi har med rätta avslagit detta bristfälliga förslag. Om vi inte avslår det antar vi ett dåligt förslag som presenterats här för oss idag.

Men samtidigt som vi gör det vill jag påpeka för kommissionsledamoten att vi måste få så mycket stöd som möjligt i ett eventuellt paket som läggs fram. Det skotska parlamentet är ännu inte ett fullvärdigt medlemsstatsparlament, men det ansvarar för jordbruks- och livsmedelsfrågor i Skottland, och det är rätt att det skotska parlamentet, vem som än styr det, bör fortsätta att vara den ansvariga myndigheten för dessa frågor, för vem som än styr det kommer att göra ett bättre jobb än regeringen i London.

  Gerard Batten (IND/DEM). – (EN) Fru talman! Så var det dags igen. Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling fortsätter att avslå det här förslaget, och kommissionen fortsätter att tvinga tillbaka det. Om inget annat, så visar den här bordtennisturneringen tydligt hur meningslöst parlamentet och dess utskott är.

Parlamentet ska representera demokratin i EU, så varför visar kommissionen det en sådan ringaktning? Möjligen för att kommissionen egentligen vet att parlamentet är en demokratibluff, en glorifierad syjunta som knappt eller inte alls har något inflytande i några frågor alls.

UK Independence Party befinner sig i en ovanlig situation genom att vara emot att ge den brittiska regeringen mer frihet, i detta fall att leda bort pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken från livsmedelsproduktion till oklara landsbygdsutvecklingsplaner som kan innebära allt från att behålla grönområden till att bygga nöjesfält eller att driva naturreservat. Det är trots allt meningen att vi ska diskutera den gemensamma jordbrukspolitiken, och inte den gemensamma landsbygdsutvecklingspolitiken.

De brittiska jordbrukarna behöver stöd. Det är inte det mest hälsosamma valet för mitt land att upphöra producera egna livsmedel. Ett land bör inte förlita sig enbart på import för att leva, men det är dit Storbritannien är på väg om vi tar pengar från genuina jordbruk och istället ger dem till miljöprojekt som stillar samvetet.

UK Independence Party stöder inte EU och EU:s bidragsregim. Men då Storbritannien fortsätter att vara medlem kan vi lika gärna se till att de bidrag som vi får används till rätt saker. Det är ändå helt enkelt våra egna pengar som EU tycker att det är lämpligt att skicka tillbaka till oss.

Att föda det brittiska folket måste ha högsta prioritet istället för vad som i vissa fall kan kallas ”kosmetiska miljöprojekt”.

  Monica Maria Iacob-Ridzi (PPE-DE). – Doresc să susţin raportul colegului nostru Lutz Goepel care ne recomandă respingerea propunerii Comisiei privind modularea facultativă a plăţilor directe din agricultură din cel puţin două motive: în primul rând propunerea pune în dificultate statele care sunt în procesul de phasing-in al subvenţiilor europene. Agricultorii români, de exemplu, beneficiază în prezent doar de un sfert din plăţile pe care le primesc fermierii din vechile state membre, urmând ca în zece ani să atingă nivelul comun al Uniunii.

Modularea obligatorie, cumulată cu cea facultativă, vor face ca acest nivel comun al Uniunii să fie destul de redus în momentul în care agricultorii români vor putea beneficia de el. Această ţintă mişcătoare poate destabiliza atât piaţa românească, cât şi pe cea europeană, deoarece agricultorii nu pot planifica nici măcar pe termen scurt, necunoscându-şi veniturile viitoare.

În plus, termenul de facultativ induce în eroare. O dată adoptată de către statele membre, modularea devine obligatorie pentru fermieri, putând duce la scăderea plăţilor directe la hectar cu până la 25%. Acest proces contribuie la renaţionalizarea politicii agricole comune, adică la o modificare a acestei politici, simbol al solidarităţii europene.

În al doilea rând, propunerea Comisiei este injustă, întrucât ignoră participarea noastră la dezbaterea viitorului financiar al Uniunii. Vocea Parlamentului trebuie să se facă auzită convingător, atât înainte, cât şi în timpul controlului de sănătate planificat pentru 2008-2009. Noi nu putem porni pe acest drum cu concluzii deja luate, iar introducerea modulării facultative duce tocmai la un rezultat cunoscut dinainte al controlului de sănătate. Mai mult, din câte ştiu, Comisia nu a efectuat studiul de impact necesar prevăzut în acordul interinstituţional cu Parlamentul European. Toate aceste elemente fac din propunerea de regulament a Comisiei un compromis nedorit de nimeni ale cărui victime vor fi însă fermierii europeni.

  Luis Manuel Capoulas Santos (PSE). – (PT) Jag vill upprepa att jag är starkt emot Luts Goepels andra betänkande, och jag har samma starka känslor emot det som jag hade emot det första betänkandet. Jag kan inte instämma i de skäl som anges i betänkandet, vilka leder till helt olika slutsatser.

Det är synd att jag inte har tid att visa detta så ingående som jag skulle önska, men jag undrar om det finns någon bättre undersökning än den där siffrorna avslöjar den orättvisa som nu råder beträffande omfördelningen av den första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP). När det gäller samfinansiering, är det inte så att metoden att tvinga medlemsstater med mindre resurser att bidra från sin egen budget till gemensam politik är samma sak som att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken?

Jag anser att detta betänkande karaktäriseras av en konservativ inställning som jag inte delar. Jag måste fördöma det faktum att betänkandet innebär att man trampar på subsidiaritetsprincipen och helt klart försöker skydda stora mottagare av stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken. Jag måste också protestera mot parlamentets förslag, vilket finns med i Lutz Goepels betänkande, om att frysa 20 procent av medlen till landsbygdsutveckling för 2007. Jordbrukare ska inte behöva köpa sig loss från konflikterna mellan institutionerna. Jag efterlyser därför sunt förnuft och kompromissvilja, så att detta förfärliga dödläge kan brytas så snart som möjligt.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Fru talman! Jag ger föredraganden mitt fulla stöd i avslaget av dessa förslag. De här förslagen skulle resultera i att man överför 20 procent av den gemensamma jordbrukspolitikens direktstöd och marknadsstöd till landsbygdsutveckling.

Jag är för investeringar i landsbygdsutveckling. Jag tycker till och med att det är nödvändigt om landsbygdsområden ska kunna bidra till Lissabonagendan. Men den här investeringen kan inte bekostas ur jordbrukarnas fickor.

Fru kommissionsledamot! Ni sa tidigare i kväll att ni var rädd för farorna som landsbygdsutvecklingen stod inför om vi avslår det här förslaget. Men hur är det med farorna som jordbruket utsätts för om förslaget går igenom? Och när vi talar om jordbrukarnas fickor skulle det här förslaget innebära en drastisk nedskärning för vissa jordbrukares inkomst. Om vi tar det ursprungliga beloppet av direktstödet till jordbruket på 100 procent, drar av 5 procent för obligatorisk modulering, ungefär 8 procent ytterligare för Rumäniens och Bulgariens inträde, som inte på något sätt är ansvariga för att vi inte tillgodosåg ordentliga finansieringsregler, och sedan skulle ta ytterligare 20 procent för frivillig modulering, skulle jordbrukarna ha förlorat ungefär 33 procent, en tredjedel, av den inkomst som utlovades i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Men det handlar inte bara om pengar. Frivillig modulering, som förslaget ligger, skulle förvränga konkurrensen mellan medlemsstaterna. Det skulle resultera i en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken, och skulle enligt min mening riskera säkerheten i livsmedelsproduktionen i EU.

Fru kommissionsledamot! Jag vet att vi båda är överens om att jordbruket behöver stabilitet. När ni kom till det irländska parlamentet i fjol sa ni ”Jag vill ge jordbrukarna på Irland och övriga EU så mycket stabilitet som möjligt”. Men det råder svåra och osäkra tider för jordbrukarna. Om de skulle lyssna på dagens debatter i parlamentet, då kommissionsledamoten Peter Mandelson talade tidigare om ytterligare flexibilitet i samband med Världshandelsorganisationen, och i kväll om möjligheten till åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken, skulle de känna sig ännu mer osäkra.

Parlamentet och jordbrukarna i EU räknar med kommissionens stöd i den här frågan. Ni sa att ni känner till och förstår våra invändningar. Dessa invändningar har presenterats tydligt här i kväll, och vi förväntar oss ett positivt svar.

  Jan Tadeusz Masiel (UEN). – (PL) Fru talman! Den sena timmen och de tekniska problemen hindrar oss att för andra gången starkt kritisera kommissionens förslag. Detta förslag kan leda till att europeiska jordbrukare förlorar 30 procent av det direktstöd som de får. För många jordbruk är detta en ansenlig summa pengar. Kommissionsledamoten har visserligen nämnt vissa eftergifter, men sådana stora förändringar måste meddelas mycket tidigare för att människor ska kunna planera för framtiden. Om inte, riskerar vi att jordbrukarna förlorar förtroendet för Europeiska unionen och den gemensamma jordbrukspolitiken, ett förtroende som redan nu ligger på lägsta nivå bland polska jordbrukare. Att den här förändringen inte kommer att påverka jordbruk som får mindre än 5 000 euro är en liten tröst. Istället borde summan ligga i storleksordningen 20 000 euro.

  James Nicholson (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag lyssnade på kommissionsledamoten med stort intresse, och med största respekt, fru kommissionsledamot, så var ni ännu mindre övertygande än förra gången då vi debatterade den här frågan.

Jag vet att det är väldigt svårt att försvara en dålig politik. Jag vet att det är nästan omöjligt att försvara en dålig politik. I den frågan har ni mina sympatier. Men dålig politik kan aldrig förvandlas till bra politik. Den här politiken sliter hjärtat ur all tillstymmelse till jämlikhet inom den gemensamma jordbrukspolitiken under ansenlig tid framöver.

Kan jag ärligt fråga er, fru kommissionsledamot, om ni har träffat några uppgörelser med rådet om vad framtiden kan ge när det gäller modulering?

Jag läser med intresse i mina lokala tidningar att den ansvarige personen vid jordbruksmyndigheten har sagt att han kommer att ha fått en uppgörelse från er och rådet i juni.

Den första frågan är om ni kan bekräfta om det har träffats någon sådan uppgörelse? Om så är fallet, hur lyder detaljerna? Kommer det att bli någon regionalisering inom den uppgörelsen? Och vilken procentsats kommer att tillämpas enligt den uppgörelsen? Detta är bara några av de frågor jag hinner ställa i kväll.

Men kan jag vädja till er om att säga sanningen till rådet? Detta är i stort sett en helt enkelt dålig uppgörelse, och jordbrukarna kommer aldrig att acceptera den. Som deras folkvalda företrädare kommer i alla fall jag aldrig att acceptera den.

Ni har vädjat till oss i kväll att inte låta er tala inför döva öron. Ni vill att vi ska vara konstruktiva. Det är väldigt stiliga ord. Men jag måste fråga er hur vi ska kunna vara konstruktiva? Hur kan vi lyssna när ni dikterar vad vi måste acceptera mot vår vilja?

Det är inte vårt problem. Det är ert problem, fru kommissionsledamot, och det är ert problem att lösa det.

  Marc Tarabella (PSE). – (FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle först och främst vilja påminna er om den överväldigande omröstningen i kammaren den 14 november förra året: 559 röster emot, 64 röster för och 16 nedlagda röster. Med en sådan majoritet avvisade Europaparlamentet klart och tydligt förslaget om frivilliga moduleringar av direktstöd. Jag beklagar att kommissionen av just den anledningen tar upp förslaget igen.

Samtidigt som jag förstår och håller med om att vi behöver bättre finansiering för den andra pelaren av landsbygdsutvecklingen kan jag inte acceptera att det ska göras så brutalt på den första pelarens bekostnad och inte heller frivilligt. Effekterna av en sådan åtgärd kommer utan tvekan att bli förödande. Att acceptera kommissionens förslag skulle vara att äventyra överlevnaden för många jordbruk och att införa snedvriden konkurrens. Dessutom kan förslaget resultera i att den gemensamma jordbrukspolitiken överges eller åternationaliseras. Slutligen innebär det att gemenskapens mål när det gäller landsbygden åsidosätts. Detta är anledningar till varför kommissionens förslag avvisades i november förra året, och de gäller än i dag.

Mot bakgrund av dessa överväganden som vi får mer detaljerad information om i Lutz Goepels betänkande stöder jag helhjärtat hans ståndpunkt.

  Wiesław Stefan Kuc (UEN). – (PL) Fru talman! Jag är medveten om den skarpa kritik som det diskuterade förslaget till förordning har fått, men det verkar otroligt att förslaget inte skulle ha åtminstone en positiv sida. Kammaren har aldrig tidigare varit så negativ över något att de inte har kunnat hitta en enda positiv sida i det.

För det första skulle införandet av modulering ge medlemsländerna större flexibilitet i sin jordbruks- och landsbygdspolitik, vilket är mycket viktigt. För det andra tar detta vinden ur seglen i kritiken mot EU. Vi hörde nyligen hur EU vill reglera allting, t.ex. formen på bananer, storleken på ärtor och så vidare. Här har vi åtminstone 20 procents bevis på att vi inte vill reglera allt in i minsta detalj. För det tredje skulle införandet av modulering möjliggöra gemensamma åtgärder för återuppbyggnad och modernisering av landsbygden. Men om dessa åtgärder ska stödjas av jordbrukare bör vi först se till att landsbygdskommuner kan bestämma om …

(Talmannen avbröt talaren.)

  Brian Simpson (PSE). – (EN) Fru talman! Med tanke på hur viktigt detta fall är för de brittiska jordbrukarna och vår landsbygd kan jag inte nu heller rösta för föredragandens rekommendationer att avslå dokumentet om frivillig modulering.

Jag tar också tillfället i akt att påminna alla brittiska parlamentsledamöter från alla politiska partier om att ett stöd för att avslå förslaget kommer att få allvarliga konsekvenser för Storbritanniens landsbygdsutvecklingsplaner, och som ett resultat därav kommer ni att rösta för en enorm nedskärning på över 1,2 miljarder euro för brittiska landsbygdsområden under de kommande sex åren.

Jag påminner också alla parlamentsledamöter i kammaren att systemet med frivillig modulering inte bara behövs, utan är nödvändigt för att ge drivande och effektiva landsbygdsutvecklingsprogram i mitt land, på grund av den låga tilldelning av landsbygdsutvecklingspengar som Storbritannien har fått jämfört med andra medlemsstater.

Jag tycker att vi måste ägna lite tid åt att bedöma vad allt det här innebär, bara för att belysa vikten av frågorna.

För det första kommer frivillig modulering att göra det möjligt för Storbritannien att få till stånd en mycket bredare mängd miljöresultat i linje med fastställda EU-bestämmelser.

För det andra måste vi väl ändå fokusera på möjligheten att nå verkliga och äkta utvecklingsförmåner för landsbygdsområden, samtidigt som vi tar hänsyn till den politiska känsligheten kring parlamentets rättigheter. Vi kan till exempel ge stöd till jordbrukare enligt jordbruksmiljöplaner som ska ge fördelar för miljön och för den biologiska mångfalden, vi kan ge stöd till jordbrukare på höglandet, vi kan jobba på program för att hjälpa till att mildra effekten av klimatförändringen genom stöd till energigrödor och andra förnybara energiprodukter och vi kan hjälpa till att skydda vår landsbygd när det gäller viktiga naturresurser.

Allt detta sätts på spel genom parlamentets attityd mot frivillig modulering, och det är därför som parlamentsledamöterna från Labourpartiet kommer att rösta emot utskottets kortsiktiga rekommendation. Utan frivillig modulering kommer Storbritannien bara att kunna fullfölja nuvarande kontrakt, och inte komma så långt som vi skulle kunna.

Slutligen skulle jag vilja ...

(Talmannen avbröt talaren.)

  Thijs Berman (PSE). – (NL) Fru talman! Imorgon kommer de nederländska socialdemokraterna att rösta emot Lutz Goepels betänkande och emot en fortsatt blockad av en ny jordbrukspolitik. Vi måste bryta dödläget mellan rådet och parlamentet. Nya projekt för europeiska landsbygdsregioner ska inte äventyras. Jag vill uppmana er att ge medlemsstaterna en möjlighet att avsätta mer finansiella medel för detta ändamål som handlar om en europeisk strategi för landsbygdsregioner, landskap och natur. Framtiden för europeisk jordbrukspolitik ligger i att avveckla inkomststöd, inledningsvis för de största jordbrukarna, och att samtidigt investera i landsbygdsregioner. Om parlamentet återigen väljer en barriär, med påtryckningsmedlet att blockera 20 procent av landsbygdsbudgeten, skulle det vara att välja ett upprepat scenario, när det framför allt är ny politik som invånarna på landsbygden behöver. Om man blockerar 2,48 miljarder euro kommer många bra projekt riskera att spåra ur. När det gäller Nederländerna kan det handla om 14 miljoner euro, visserligen ett litet belopp, men som betyder mycket för dem som berörs. Alla dessa planer för en levande landsbygd ska inte falla offer för en Brysselkonflikt. Vi måste försöka hitta andra medel, och rådet måste också agera. I kompromissen kan mycket väl fler frivilliga moduleringar för alla medlemsstater ingå. Detta skulle bidra till att få ut mer finansiella medel från bidragen till de största jordbrukarna till förmån för investeringar i landsbygdsområden. Inte 5 procent som nu är fallet, utan 15 procent, om rådet anser att 20 procent är för högt. Ju större jordbrukare, desto mer modulering. Även detta verkar rättvist, och är något som kommissionen bör fokusera på. Som det är nu går det inte att planera i Europas landsbygdsområden, och jordbrukarna vet inte var de står. Det är oansvarigt.

  Gábor Harangozó (PSE). – (HU) I november förra året avslog Europaparlamentet kommissionens förslag om frivilliga moduleringar för direktstöd. Nu står vi här igen och måste bemöta ett förslag som vi redan har avvisat en gång. Vi måste dock rösta emot det, inte bara för att det inte innehåller några betydelsefulla förändringar, utan framför allt för att flera punkter i förslaget ger upphov till allvarlig oro.

För det första leder det till att den gemensamma jordbrukspolitiken upphävs, förutsatt att man försöker reducera det sistnämnda till en nationell nivå. Medlemsstaterna kommer dessutom att använda den här möjligheten i olika omfattning, beroende på olikartade budgetsituationer, och det kommer att leda till allvarlig snedvridning av konkurrensen. Vi kan inte tillåta att jordbrukare, som redan nu har det svårt, missgynnas som ett resultat av vissa medlemsstaters åtstramade budgetar.

Vi är naturligtvis alla medvetna om att bestämmelserna måste harmoniseras med den överenskommelse som nåddes av rådet 2005, men vi måste undersöka varje alternativ noga för att kunna förändra bestämmelserna på ett konsekvent och lämpligt sätt. Detta gör betänkandet oacceptabelt i sitt nuvarande skick. Vi måste hitta en lösning som förbättrar jordbrukarnas liv och inte sätter dem i en ännu svårare situation.

  Mariann Fischer Boel, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman, ärade ledamöter! Merparten inlägg i den här debatten visar hur viktig frågan om frivillig modulering tycks vara för er alla. Jag instämmer i att förslaget om frivillig modulering måste ses i ett bredare sammanhang, vilket handlar om den fullständiga finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken i allmänhet och landsbygdsutvecklingspolitiken i synnerhet.

Frivillig modulering är verkligen inte det bästa verktyget för att stärka den andra pelaren. Det håller jag med om. Men som jag har betonat under debatten i dag görs det ansträngningar för att försöka tillgodose de invändningar som har tagits upp i Europaparlamentet. Dessa ansträngningar kommer att fortsätta under kommande dagar och veckor, som jag sa i mitt öppningsanförande. Kommissionen är villig att göra sitt för att se till att det uppnådda resultatet tar hänsyn till så många som möjligt av de invändningar som har gjorts.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Kathy Sinnott (IND/DEM), skriftlig. – (EN) Ibland får jag intrycket av att kommissionen verkar ogilla den gemensamma jordbrukspolitiken och skulle vilja se den avslutad så snart som möjligt. Jag vill påminna kommissionen om att överenskommelsen om den gemensamma jordbrukspolitiken gäller till 2013. Med rådande läge orsakar de obligatoriska nivåerna på modulering redan svårigheter i landsbygdsområdena i min valkrets. Det här förslaget innebär att jordbrukspolitiken åternationaliseras, men man tar ingen hänsyn till att direktstödet sedan ska skötas av medlemsstaterna, som saknar medel att övervaka användningen av pengarna. Förslaget tillgodoser inte heller något alternativ till jordbruket, och det innehåller inte heller en procedur som ser till att en jordbrukares konkurrenssituation inte minskar oproportionerligt. I vissa länder kan det fungera att ta pengar från jordbruket och ge dem till landsbygdsområden, men i många delar av Irland är jordbruket grunden i livet på landsbygden. Utan jordbruk utsätts männen och kvinnorna på den irländska landsbygden för avbefolkning eller tvingas tolerera förorenande industrier som ska ge jobb och hålla kvar folket i området. Ju mer pengar vi flyttar från jordbruk till landsbygd på Irland, desto mer skadar vi båda delarna. En konsekvensanalys skulle ha förutsett detta.

(Den skriftliga förklaringen kortades ned i enlighet med artikel 142.7 i arbetsordningen.)