Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 14 februari 2007 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

Betänkande: Fava (A6-0020/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Det gladde mig att få veta att det i betänkandet klargörs bortom allt tvivel att varken den österrikiska regeringen eller någon annan institution eller myndighet i Österrike har varit delaktig i några oegentligheter här.

Jag har ändå röstat mot betänkandet på grund av att påståendena som görs där inte backas upp med några bevis, och ändå får kvarstå, och framför allt på grund av att inte heller faktafelet om Europol har tagits bort. Det innebär att betänkandet fortfarande ger en missvisande bild av vad som faktiskt har skett när man insinuerar att Europol använde sig av amerikanska underrättelseagenter, något som helt saknar substans och är raka motsatsen till sanningen.

Ett betänkande som innehåller sådana fel skadar förvisso parlamentets trovärdighet och är en bidragande faktor till att så många av dess ledamöter har röstat mot betänkandet i dess helhet.

  Mario Borghezio (UEN). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Favabetänkandet har knappast mer värde än en samling pressklipp. Syftet sägs vara att värna de mänskliga rättigheterna, men betänkandet utgör i själva verket ett försök att sabotera styrkan och effektiviteten i terroristbekämpningen.

Kravet på att de fullständiga namnen på människor som arbetar inom den italienska underrättelsetjänsten ska publiceras på Europaparlamentets webbplats visar på graden av ansvarskänsla hos någon som hycklande säger sig vilja stödja kampen mot terrorismen och sedan i realiteten tar varje tillfälle i akt att förhindra den från att omsättas i praktisk handling.

Parlamentet kan inte och får inte ge sig självt befogenheter att beröva EU:s nationella regeringar och medlemsstaterna deras oinskränkta suveränitet i frågor som berör medborgarnas säkerhet, något som är och måste förbli nationernas och medlemsstaternas okränkbara område.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Den brittiska konservativa delegationen röstade emot Giovanni Claudio Favas betänkande. Vi betraktade betänkandet som en dyr övning som upprepar senator Dick Martys arbete i Europarådet. Det är fullt av obevisade påståenden och innehåller oskäliga krav på rådet genom kritiken mot Gijs de Vries, Javier Solana och Nato-uppgörelser som medger samarbete med USA som vår allierade i kampen mot internationell terrorism.

I betänkandet krävs oacceptabla sanktioner enligt artiklarna 6 och 7 mot EU:s medlemsstater liksom konsulatskydd för invånare i Storbritannien, vilket undergräver betydelsen av brittiskt medborgarskap. I betänkandet accepteras heller inte diplomatiska försäkringar mot tortyr när misstänkta terrorister utlämnas till tredje land. Vi står fast vid vårt avslag.

  Jim Allister (NI), skriftlig. (EN) Jag röstade emot betänkandet, inte därför att jag inte oroar mig för anklagelser om internationell brottslighet, utan därför att betänkandet till stor del bygger på obekräftade spekulationer. Redan innan betänkandet skrevs fanns en kraftig anti-amerikansk opinion som fått leda fram till dagens slutsatser. Därför har man föredragit pressklipp framför tillförlitliga bevis. Följaktligen är betänkandet så partiskt att det kommer att gynna terrorister och antidemokratiska krafter.

  Charlotte Cederschiöld, Christofer Fjellner, Gunnar Hökmark och Anna Ibrisagic (PPE-DE), skriftlig. Vi har avstått i omröstningen om betänkandet om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

Det är otvetydigt att det i kampen mot terrorismen begåtts brott mot mänskliga, rättigheter vilket också beläggs i betänkandet, övergrepp vi moderater fördömer. Genom att blanda fakta med antaganden och obekräftade rykten riskerar betänkandet emellertid att snarare förringa än förstärka den berättigade kritiken.

Vi motsatte oss tillkomsten av det särskilda utskottet, eftersom vi anser att brottsmisstankar skall utredas av rättsväsendet. I första hand har ansvaret för utredningar varit nationellt. Exempelvis har det svenska konstitutionsutskottet granskat – och fällt – den svenska regeringens agerande. De frågor som betänkandet framför allt berör är frågor som faller under medlemsstaternas och inte EU:s kompetens. Medlemsstaternas regeringar är i dessa frågor inte ansvariga inför Europaparlamentet utan inför sina nationella parlament och endast dessa, såvida det inte har brutits mot europeiska rättsliga regler. Om det har handlat om att medlemsstater brutit mot åtaganden på europeisk nivå, är det kommissionens ansvar att undersöka och föra sådana brott till domstol.

  Simon Coveney (PPE-DE), skriftlig. (EN) De irländska ledamöterna i Fine Gael-delegationen röstade för betänkandet i dess helhet eftersom vi stöder den allmänna huvudinriktningen i betänkandet och dess starka ställningstagande mot extraordinära överlämnanden och inblandningen av EU-länder och EU-flygplatser i dessa.

Jag vill emellertid framhålla att vi inte helhjärtat ställer oss bakom formuleringen i punkt 125 i betänkandet. Jag försökte få punkt 125 struken, men lyckades inte (omröstningen förlorades med knapp marginal).

Med den reservationen kan vi stöda huvuddragen i betänkandet som ett kraftfullt ställningstagande mot extraordinära överlämnanden, som ett brott mot folkrätten. Därför röstade vi för betänkandet i dess helhet.

  Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. (PT) Jag lade ner min röst i slutomröstningen av följande skäl:

1. Betänkandet läggs fram vid en illa vald och olämplig tidpunkt.

2. Ett beslut som förenar behovet av åtaganden för att skydda de mänskliga rättigheterna med stödet för kampen mot terrorismen och dess orsaker kan bara godkännas om det bygger på ett brett samförstånd.

3. Detta betänkande bygger inte på ett sådant samförstånd och innehåller inte den politiska analys av frågan som krävs.

4. Dokumentet är alltför inriktat på att utreda vad som hände i medlemsstaterna och drar inte den uppenbara slutsatsen att medborgarnas omistliga rätt till skydd och medlemsstaternas integritet måste upprätthållas inom en ram som garanterar respekten för individens mänskliga rättigheter.

5. Slutligen bör ett betänkande om denna känsliga fråga samordnas med Europeiska rådets insatser och beakta de många beslut som har fattats av Europarådet.

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstar för min kollega Giovanni Claudio Favas betänkande om transport och illegal internering av fångar. Jag vill emellertid framhålla att jag inte ställer mig bakom allt i betänkandet. Där finns några högst omtvistade punkter, bland annat omotiverade anspelningar på Storbritanniens förre försvarsminister, som vi tagit avstånd från här tidigare i dag. Man har hävdat att mycket i argumenteringen inte är baserat på fakta. Detsamma kan sägas om skälen för interventionen i Irak och Afghanistan. För att travestera Donald Rumsfield: det finns saker vi vet, saker vi inte vet och saker vi inte vet att vi inte vet. Hur som helst vet jag i detta fall att vårt tillfälliga utskott och dess föredragande Giovanni Claudio Fava har pekat på ett allvarligt brott mot mänskliga rättigheter som strider mot folkrätten inom EU. Jag lägger min röst för att stödja den klara, övergripande slutsatsen i betänkandet och inte enskilda detaljer som på grund av bristande medverkan från myndigheternas sida ofrånkomligen blir spekulationer, som emellanåt är felaktiga men ofta helt riktiga.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det tyska ordförandeskapets argument för att avfärda problemen och undandra sig sitt politiska ansvar beträffande ”CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar” kommer som en överraskning. Tro det eller ej, men rådet hävdar att ärendet faller utanför dess kompetensområde, trots att man antar den ena politiska ståndpunkten efter den andra så snart det anses vara av intresse, och trots att det står helt klart att dessa frågor har tagits upp inom ramen för förbindelserna mellan EU och Nato och EU och USA.

Det har återigen visat sig att en sådan hållning i allra bästa fall kan sägas tyda på att man försöker lägga ut rökridåer för att dölja denna oacceptabla kränkning av internationell rätt och de mest grundläggande mänskliga rättigheter, eller på att man står i maskopi med eller helt underkastar sig USA.

Det betänkande som har utarbetats av det tillfälliga utskottet – som gav många av offren en identitet och en röst – är ett steg på vägen mot att uppdaga hela sanningen och kommer att vara till hjälp för de nationella parlamenten, de organ som faktiskt har till uppgift att kontrollera hur regeringarna uppför sig och uppfyller sina skyldigheter. Det här är något som det portugisiska kommunistpartiet länge har efterlyst och föreslagit i det portugisiska parlamentet.

  Jean Lambert (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade för Giovanni Claudio Favas betänkande trots de ändringar som gjorts av ängsliga kolleger. Det så kallade ”kriget” mot terrorismen har missbrukats av somliga för att omarbeta folkrätten och trotsa internationella konventioner om mänskliga rättigheter och behandlingen av dem som sitter internerade (på blotta misstankar, inga bevis) utan rättegång och utan rättssäkerhet.

Mänskliga rättigheter gäller överallt och går inte att schackra med. EU har förbundit sig att försvara dessa rättigheter. Betänkandet ställer oss inför en obehaglig verklighet och vi uppmanar medlemsstaternas parlament och regeringar att noggrant utreda vad som kan ha hänt på deras mark.

Utskottet hade inte obegränsad fullmakt att utreda men det står i vår makt att utfärda politiska rekommendationer. Dessa bör följas om vi verkligen vill upprätthålla våra värderingar.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder betänkandet som undersöker CIA:s påstådda hemliga transporter för ”överlämnanden”. Eftersom mänskliga rättigheter utgör en hörnpelare i EU och därmed också i Europaparlamentets verksamhet, är det bara rätt och rimligt att Europaparlamentet som institution diskuterar och utreder eventuella brott mot mänskliga rättigheter inom EU:s gränser.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Dagens betänkande av Giovanni Claudio Fava tar upp några kritiska punkter som berör centrala grundläggande rättigheter för alla i Europa och över hela världen.

Betänkandet ger en upprörande beskrivning av brott mot mänskliga rättigheter och illegal verksamhet, som i samtliga fall har godkänts av medlemsstater, inklusive Irland. Den irländska regeringens sätt att behandla illegala överlämnanden som om man varken hört talas om dem eller sett något spår av dem är föga övertygande och helt oacceptabelt. Betänkandet understryker att åtminstone 147 CIA-flygplan mellanlandade på irländska flygplatser, även flygplan som var involverade i ”extraordinära överlämnanden” eller kidnappningar, som vi brukar kalla dem.

Nu måste alla vi som vill veta sanningen om dessa kidnappningar föra den här frågan vidare till våra nationella parlament och kräva direkta besked av de nationella regeringarna i våra hemländer. De personer som tillät och godkände dessa åtgärder måste ställas till svars i hemlandet, där de känner av pressen.

Därför uppmanar jag regeringen att omedelbart inleda en full parlamentarisk utredning i det irländska representanthuset, Dáil, om användningen av irländskt territorium som en del av CIA:s transportkedja för överlämnanden. Sinn Féin stödde betänkandet för att ge eftertryck åt vår uppmaning i Europaparlamentet.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourparti (EPLP) röstade för Giovanni Claudio Favas betänkande eftersom vi tycker att det är viktigt att Europaparlamentet har utrett CIA:s påstådda bruk av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

Ledamöter av Europaparlamentet är direktvalda och ansvariga inför våra valkretsar. Vi utreder alla slags frågor på deras vägnar och vi kan inte strunta i signaler om att medlemsstater kan ha brutit mot sina skyldigheter enligt artikel 6 i EU-fördraget, där grundprinciperna för demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för lagen fastställs.

EPLP röstade för ändringsförslag som flyttade tyngdpunkten i betänkandet från person- och partipolitik till de mer väsentliga anklagelserna om överlämnanden. EPLP röstade för ett mer balanserat och rättvist betänkande i kammaren än det betänkande som var resultatet av utskottsbehandlingen.

  Claude Moraes (PSE), skriftlig. (EN) Europaparlamentets labourparti (EPLP) röstade för Giovanni Claudio Favas betänkande eftersom vi tycker att det är viktigt att Europaparlamentet har utrett CIA:s påstådda bruk av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar.

Ledamöter av Europaparlamentet är direktvalda och ansvariga inför våra valkretsar. Vi utreder alla slags frågor å deras vägnar och vi kan inte strunta i signaler om att medlemsstater kan ha brutit mot sina skyldigheter enligt artikel 6 i EU-fördraget, där grundprinciperna för demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för lagen fastställs.

EPLP röstade för ändringsförslag som flyttade tyngdpunkten i betänkandet från person- och partipolitik till de mer väsentliga anklagelserna om överlämnanden. Därför röstade EPLP emot ändringsförslag 29. EPLP röstade för ett mer balanserat och rättvist betänkande i kammaren än det betänkande som var resultatet av utskottsbehandlingen.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandet beskriver och bekräftar till viss del de avslöjanden och fakta som har kommit fram om bortrövanden, hemliga flygningar, olagliga fängslanden i hemliga fängelser, tortyr med mera som CIA har utfört på europeiskt territorium.

Det grekiska kommunistpartiets ledamöter lade ner sina röster eftersom de anser att gräsrötterna och socialistpartiet, som tidigare var i regeringsställning och som har stöttat och fortsätter att stödja USA:s så kallade terroristbekämpningsstrategi och ställer sig bakom alla dessa åtgärder, företräder en skenhelig ståndpunkt.

I dag när de med anledning av dessa avslöjanden pressas av gräsrötternas protester, försöker de framstå som terroristpolitikens mästare och beskyddare av de mänskliga rättigheterna för att kunna rädda EU:s förlorade heder.

Vi är av en helt annan åsikt och har ingen avsikt att vilseleda folk om den så kallade terroristbekämpningspolitikens sanna natur. Det är imperialisternas förevändning för att bygga upp ett jättelikt och världsomfattande förtryckarsystem med den huvudsakliga målsättningen att fastställa sin dominans och slå ner gräsrotsrörelserna och oppositionen.

Vid en tidpunkt då Europaparlamentet gör sitt yttersta för att motarbeta kränkningar av de mänskliga rättigheterna förespråkas över hela EU autokratiska lagar för att slå ner rörelsen och begränsa demonstrationerna. Man förespråkar personakter om alla och envar och vill underteckna nya avtal med USA.

  Dimitrios Papadimoulis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Jag röstade för Favabetänkandet eftersom det är ett historiskt steg i kampen mot en kriminell internationell halvstat. Bortsett från Europeiska rådets mycket stora ansvar har även regeringarna i flera av medlemsstaterna ett stort ansvar. När Europaparlamentet har slutfört sin komplicerade granskning är det viktigt att undersökningskommittéer inrättas i de nationella parlamenten i de medlemsstater som varit inblandade i CIA:s olagliga verksamhet – däribland olyckligtvis även Grekland. Den fortsatta kampen mot den internationella halvstaten ligger nu i deras händer.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), skriftlig. (DE) Den tyska förbundsregeringen bär en stor del av ansvaret för CIA:s tortyrflygningar. Sådan är den dom som fälls i detta betänkande, som har utarbetats av det tillfälliga utskott som undersöker CIA:s verksamhet och som i dag antogs av Europaparlamentet. Den tyska förbundsregeringen – en koalition bestående av konservativa och socialdemokrater – kan inte längre undvika att ta konsekvenserna, även om det är uppenbart att den har utövat påtryckningar på socialdemokraterna i Europaparlamentet, som har mildrat formuleringarna i betänkandet. Europaparlamentet har dragit slutsatsen att den tyska regeringen enligt uppgifter från Murat Kurnaz advokat och från de tyska myndigheterna ska ha avvisat ett amerikanskt erbjudande 2002 om att frisläppa Murat Kurnaz från Guantanamo och att Kurnaz advokat trots detta vid ett flertal tillfällen efter 2002 fick besked av den tyska regeringen att det var omöjligt att inleda förhandlingar med den amerikanska regeringen om hans frisläppande eftersom han var turkisk medborgare, trots att ”man i samtliga utredningar redan i slutet av oktober 2002 kommit fram till att Murat Kurnaz inte utgjorde något terroristhot”. Mina kolleger och jag har kommit överens om att detta stora felsteg av företrädarna för den tidigare socialdemokratiska och gröna förbundsregeringen måste utredas. Utrikesminister Frank-Walter Steinmeier, som tidigare arbetade som samordnare för den tyska underrättelsetjänsten, måste sluta göra allmänheten besviken och sent omsider ta sitt ansvar för vad som hände vid det här tillfället.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade mot Favabetänkandet, också känt som CIA-betänkandet, och detta av fyra skäl.

Ett starkt stöd för de mänskliga rättigheterna, rättssamhället och demokratin, något som jag förordar, kan inte åstadkommas genom politiska åtgärder som mer motiveras av naiv antiamerikanism på vänsterkanten än av ett faktiskt försvar av dessa värden.

Det är inte parlamentets sak att övervaka medlemsstaterna. Detta är i första hand och framför allt de nationella parlamentens roll och alla avsteg från den principen är med nödvändighet ett politiskt misstag och en rättslig anomali.

Betänkandet begår det oförlåtliga misstaget att dra definitiva slutsatser utifrån obevisade och kontroversiella påståenden som förvandlar opinionsyttringar till sanningar och insinuationer till fakta.

För Portugals vidkommande kvarstår – även efter de godkända ändringsförslagen – en viss obalans mellan vad som har bevisats (eller till och med hävdats av de påstådda offren) och vad som har bedömts, eller än värre antagits, vara sanningen.

Till sist vill jag berömma Carlos Coelho för hans oförtröttliga arbete för att värna balans, förnuft och försvar av våra centrala principer och värden. Jag anser att betänkandet skulle ha varit avsevärt mer balanserat om han hade varit föredragande, istället för utskottets ordförande.

  Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har just fällt sin dom över det arbete som uträttats av det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Domen var inte förvånande ett fördömande av de många medlemsstater som i praktiken har givit CIA sitt stöd.

Giovanni Claudio Favas betänkande har en stor förtjänst, nämligen att slå fast ett antal gemensamma och grundläggande värderingar: respekt för mänskliga rättigheter, fördömande av tortyr och respekt för det rättsliga regelverket i kampen mot terrorismen.

Det har också en stor svaghet, som består i att man totalt förbiser att förnuftet är det enda som begränsar våra regeringars insatser, samma förnuft som gör att de kan avfärda orimligheter. Säkerhetstjänsten kan nämligen aldrig vara välkomnande och öppen för insyn!

Låt oss inte blanda ihop humanism och naiv optimism. Eller för att citera filosofen Alain: ”Det kan inte finnas någon frihet utan säkerhet, och säkerheten är ingenting värd utan frihet”.

Mitt värnande om säkerheten i ett frihetligt sammanhang är orsaken till att jag lägger ner min röst. Jag är övertygad om att min vän Antoine Duquesne, tidigare inrikesminister i Belgien, skulle ha gått ut med samma budskap om han hade kunnat rösta här idag.

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade ja till betänkandet om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Sedan januari 2006 har ett omfattande arbete utförts av parlamentets tillfälliga utskott, som ansvarar för att undersöka de påståenden som förts fram i pressen i denna känsliga fråga. Jag vill påpeka att det är viktigt att utskottet stöder sig på konkreta och verifierbara bevis så att man förhåller sig något så när neutral, om detta arbete ska kunna rättfärdigas. Parlamentets ledamöter har en skyldighet att vara öppna mot medborgarna och informera dem. Den informationen måste därför vägledas av en strävan att ge så korrekta svar som möjligt. Även om slutbetänkandet inte uppfyller det kravet så bra som det borde beslutade jag att rösta för, övertygad om att parlamentet via dessa utskott åläggs att spela en avgörande roll för att se till att de mänskliga rättigheter och grundläggande värden som unionen fullt ut stöder i sina fördrag verkligen respekteras. Kampen mot terrorismen måste därför vägas mot gällande internationell rätt, och brott mot de mänskliga rättigheterna får aldrig försvaras.

  Marek Siwiec (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstade mot antagandet av ovannämnda slutbetänkande eftersom det innehöll hänvisningar till Polen som inte överensstämde med vad man kommit fram till under arbetet i det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar. Utskottet hittade inga bevis, annat än pressuppgifter, för att det funnits hemliga CIA-fängelser i mitt land. Enbart misstankar utan belägg i form av bevis kan inte användas som underlag för ett slutbetänkande i en så allvarlig fråga.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Vi bör ge Giovanni Claudio Fava erkännande för att ha lotsat detta svåra och känsliga betänkande om påstådda överlämnanden genom parlamentet. Brott mot mänskliga rättigheter, tortyr och illegal deportation måste fördömas i dagens Europa.

  Thomas Ulmer (PPE-DE), skriftlig. (DE) Jag röstar emot CIA-betänkandet eftersom det inte uppfyller ens de mest grundläggande kraven på vad jag förväntar mig av ett betänkande från ett undersökningsutskott, vare sig det gäller metod eller analys.

Slutsatserna skiljer sig inte på något sätt från de som Europarådets utredare Dick Marty kommit fram till. En del av hans tidigare vittnen har sedan dess ändrat uppfattning.

Även om detta inte ska tas till intäkt för att jag godtar USA:s agerande har sanning, fakta och ärlighet i det här betänkandet ersatts av lösa antaganden och anklagelser.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Många beklagliga incidenter har noterats i kampen mot terrorism. Dessa frågor har dock redan behandlats av FN:s råd för mänskliga rättigheter och Europarådet. Den svenska regeringen har tagit till sig denna kritik. Det finns därför ingen anledning till att behandla denna fråga även i Europaparlamentet. Jag har därför röstat ja till många av förslagen men lagt ner min röst vid omröstningen om betänkandet som sådant.

Betänkande: Glattfelder (A6-0013/2007)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag röstade för betänkandet om att Europeiska unionen ska ge Moldavien ekonomiskt stöd, i syfte att stödja betalningsbalansen och bygga upp valutareserven. Jag gjorde det för att jag är övertygad om att dessa resurser kommer att ge ett av Europas fattigaste länder möjlighet att övervinna sina nuvarande ekonomiska problem. Ytterligare extraordinärt stöd skulle vara av stor nytta för att underlätta för Moldaviens regering att genomföra de ekonomiska reformerna.

Med tanke på den positiva sociala och ekonomiska utvecklingen i Moldavien, där man bland annat nyligen har avskaffat dödsstraffet, anser jag att det är lämpligt att stärka de bilaterala banden till Moldavien och fördjupa förbindelserna till EU. Ett stöd på upp till 45 miljoner euro kommer att sända en kraftfull signal från EU, särskilt mot bakgrund av det ryska importstoppet mot vin från Moldavien och de stigande energipriserna.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder den finansiella hjälpen till ett av de fattigaste länderna i Europa som i ekonomiskt avseende drabbats hårt av händelser i sin region. Jag välkomnar speciellt de ändringsförslag som syftar till att öka parlamentets roll.

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om förslaget till rådets beslut om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien. Trots att landet har gjort stora ekonomiska framsteg är Moldavien förvisso fortfarande ett av Europas fattigaste länder. Sedan den 1 januari har Moldavien, som gränsar till Rumänien, blivit granne med EU och rådet vill hjälpa landet att hantera sina handelsmässiga och ekonomiska svårigheter. Jag vill emellertid betona att denna solidaritet, till ett beräknat värde av 45 miljoner euro, till sin art är extraordinär och begränsad och att den är förenad med vissa villkor. En förutsättning för att stöd ska beviljas är att mål som förbättrad insyn i de offentliga finanserna och respekt för de mänskliga rättigheterna uppfylls.

Till sist anser jag att det är överordnat att EU:s solidariska anda efter 2004 och 2007 års utvidgningar nu utsträcks till länderna i södra Medelhavsområdet. Med hjälp av sin grannskapspolitik och EU–Medelhavspartnerskapet måste EU säkerställa att unionens finansiella instrument är fortsatt effektiva och att handeln med länderna i södra Medelhavsområdet ökar.

Betänkande: Miguélez Ramos (A6-0476/2007)

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Medlemsstaterna måste prioritera ett totalförbud mot drivgarn och ett effektivt genomförande av det. Alltför många delfiner, tumlare och sälar dör i onödan på grund av användningen av dessa garn. Man borde försöka få fram en standarddefinition så att det inte kan finnas några kryphål i bruket av dessa fördärvliga garn.

Betänkande: Miguélez Ramos (A6-0014/2007)

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Eftersom Junilistan anser att EU inte borde ha en gemensam fiskeripolitik, har vi röstat emot detta betänkande. Vi ber även att få hänvisa till tidigare röstförklaringar angående fiskeripolitiken.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Syftet med förordningen är att klargöra vilka fiskeredskap som kan klassificeras som drivgarn genom att utarbeta en gemensam definition för alla förordningar inom detta område.

Drivgarn har avgörande betydelse för fiskeresurserna och de marina ekosystemen, och de får ekonomiska konsekvenser – i form av minskad konkurrenskraft och inkomstbortfall – för fiskare som använder mer traditionella verktyg.

Mot den bakgrunden har EU antagit FN:s resolution 44/225 om införande av ett moratorium mot användning av drivgarn och införlivat den i gemenskapens regelverk (förordning nr 354/1992), trots en del regionala undantag på gemenskapsnivå.

Därför stöder vi innehållet i betänkandet, som kommer att bidra till att förbättra kontrollen och minska drivgarnens påverkan i portugisiska vatten, i synnerhet i de exklusiva ekonomiska zonerna Azorerna och Madeira, eftersom dessa zoner besöks av flottor från andra medlemsstater som använder drivgarn för att fiska efter tonfisk och andra marina arter, på grund av kryphål i lagstiftningen eller för att de bedriver olagligt fiske.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. I förslaget finns flera bra förslag om att förhindra överfiskning.

Därför har jag av pragmatiska skäl röstat för detta förslag. EU:s fiskeripolitik har generellt motverkat ett långsiktigt hållbart utnyttjande av havets resurser genom att subventionera fiskares köp av effektiva båtar.

Fiskeripolitiken är även skadlig för befolkningen i fattiga länder genom att EU köper rättigheter att fiska i dessa länders vatten från svaga regeringar. Därför bör EU återbörda fiskeripolitiken till medlemsstaterna och enbart övervaka att medlemsstaterna inte överfiskar arter som rör sig i flera länders territorialvatten.

Betänkande: Goepel (A6-0009/2007)

  Manuel António dos Santos (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade av misstag för den föreslagna resolutionen, när det var meningen att jag skulle rösta emot, precis som jag gjorde med lagstiftningsförslaget.

Jag begär därför att min röst om lagstiftningsresolutionen ska ändras (till en nejröst).

  Jill Evans (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Skälet till att jag inte röstade för jordbruksutskottets förslag att förkasta kommissionens förslag om frivillig modulering är att det ytterligare skulle försena de nya programmen för landsbygdsutveckling och finansieringen av dessa. Detta skulle i min valkrets få en negativ effekt på bönder och landsbygdskommuner som är i stort behov av dessa pengar.

Bristen på finansiering av landsbygdsutvecklingen är ett problem för Wales. Det har orsakats av en kombination av att Storbritannien inte fått en rättvis del av EU:s bidrag, den brittiska regeringens försvar för sin budgetrabatt och det brittiska ordförandeskapets överenskommelse om budgetramen. Till följd av detta misslyckande från regeringens sida kommer ministrarna att hoppas på modulering för att kunna fylla på med pengar.

Subsidiaritet måste garanteras så att beslutet om huruvida frivillig modulering ska tillämpas, och på vilken nivå, fattas i rätt instans. I min valkrets skulle det innebära nationalförsamlingen för Wales snarare än på medlemsstatsnivå. Det finns stora skillnader i tillvägagångssätt och särpräglade landsbygdskommuner över hela Storbritannien, därför vore det fullständigt oacceptabelt att ha en enda nivå. Det måste också finnas fullständig, matchande tilläggsfinansiering med statliga medel.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Som vi har sagt förut är kärnfrågan att kommissionens förslag inte är ett förslag till en verklig modulering. Ett sådant förslag skulle innebära att man ökar stödet till dem som får minst eller ingenting och minskar stödet till dem som får stora belopp, för att se till att stödet fördelas mer rättvist mellan producenter, länder och grödor och stödja små och medelstora jordbruk och familjejordbruk.

Vi anser att kommissionen bör lägga fram ett nytt förslag för att skapa en verklig och obligatorisk modulering, som garanterar ökad rättvisa och frigör ekonomiska resurser genom att införa en högsta stödgräns per jordbruksföretag och en procentuell ökning av stödet till de jordbrukare som får minst stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken (modulering), exempelvis genom att föreslå en 15–20-procentig ökning för små och medelstora jordbrukare som får mindre än 5 000 euro i stöd, och som beaktar olika omständigheter även när de får mer än så.

I annat fall finns det risk för att de befintliga orättvisorna förstärks. Vi uppmanar därför enträget kommissionen att omarbeta förslaget för att säkerställa att ett beslut i denna fråga inte i slutänden leder till att kostnaderna för den gemensamma jordbrukspolitiken åternationaliseras. Kommissionen har emellertid än så länge inte gjort det. Därför har vi beslutat att lägga ner vår röst.

  Duarte Freitas (PPE-DE), skriftlig. (PT) Parlamentet har redan förkastat kommissionens förslag om en frivillig modulering av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken på upp till 20 procent. Enligt förslaget ska öronmärkta stöd till jordbrukare ges under den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare, som är landsbygdsutveckling, vilket innebär att de överförs till den nationella budgeten i de medlemsstater som väljer att använda denna modulering.

Att slopa stödet till jordbrukare leder till olika konkurrensvillkor mellan jordbrukare från länder som inte tillämpar modulering och jordbrukare från länder som gör det samt mellan jordbrukare i den senare kategorin, beroende på nivå där man beslutar att lägga moduleringen.

Av det skälet delar jag föredragande Lutz Goepels åsikt att vi återigen bör förkasta kommissionens förslag.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i EU skall avvecklas. Vi är också motståndare till de nya stöden under beteckningen landsbygdsutveckling. Vi frågar oss varför EU anser att medlemsländerna inte klarar att utveckla sin landsbygd själva.

Vid denna omröstning står vi inför två alternativ – kommissionens förslag eller förslaget från Europaparlamentets jordbruksutskott. I denna situation har vi valt att rösta för kommissionens förslag, då det är bättre än jordbruksutskottets förslag, vilket är helt orimligt.

Betänkandets motivering innehåller en mängd åsikter, till exempel kritik mot att den gemensamma jordbrukspolitiken överges eller åternationaliseras, vilket Junilistan tycker är bra, och att den strider mot Europaparlamentets deltaganderätt, en åsikt Junilistan inte delar.

Dessutom hävdas det i motiveringen att hälsokontrollen av långtidsbudgeten endast skall utgöra grunden för förslag för finansieringsperioden efter 2013. Den åsikten delar absolut inte Junilistan. Vi anser att halvtidsöversynen skall leda till nedskärningar i jordbruks-/landsbygdutvecklingsbudgeten redan under innevarande budgetperiod 2007-2013.

Junilistan konstaterar att det i detta läge är tur att inte Europaparlamentet har medbeslutande i EU:s jordbrukspolitik, ty då skulle unionen hamna i en fälla av protektionism och tunga subventioner till samtliga olika grupper inom jordbruksnäringen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för förslaget att införa frivillig modulering av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) eftersom den har använts mer effektivt i Storbritannien än i någon annan medlemsstat. Den har använts som en viktig källa för att finansiera program för landsbygdsutveckling över hela landet.

  Jean-Claude Martinez (ITS), skriftlig. – (FR) Förutom att frikoppla stödet från produktionen har reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken gett oss ett nytt verktyg: moduleringen. I praktiken innebär detta en möjlighet att välja att överföra en del av anslagen – direktstödet till jordbrukare – till budgeten för landsbygdsutveckling. Detta kallas en överföring från den första pelaren till den andra.

Så mycket som tjugo procent av anslagen kan komma att överföras genom frivillig modulering. Medlemsstaterna kan välja modulering från en nedkortad meny, istället för den påtvingade standardmenyn. Direktstödet är då en sorts huvudrätt och landsbygdsutvecklingen en efterrätt.

I själva verket handlar moduleringen om att stjäla från jordbrukaren Paul för att ge till trädgårdsdesignern Peter. Detta är en budgetteknik som är avsedd att dölja bristen på anslag genom att ge intryck av att man kan välja hur de knappa resurserna ska användas.

  Andreas Mölzer (ITS), skriftlig. (DE) Att EU låtsas ta i tu med jordbruksfrågan förändrar inte på något sätt det faktum att antalet jordbrukare stadigt blir allt färre och att fler och fler jordbruk nu bara bedrivs på hobbybasis. I ett läge där vi ger stöd till storföretag och kungahus och inte lyckas göra våra ekologiska jordbrukares röst hörd inom WTO är det knappast förvånande att utvecklingen ser ut som den gör.

Det vore önskvärt med begripliga indikatorer för kvalitet och hälsoeffekter, som ett sätt att garantera en rättvis prissättning för hälsosamma produkter, men viktigast av allt är att förenkla EU:s bidragsdjungel, om så krävs genom att återförpassa jordbruket till den nationella behörighetsnivån. Av det skälet har jag röstat emot Goepelbetänkandet.

  Neil Parish (PPE-DE), skriftlig. (EN) Den brittiska konservativa delegationen inser den stora betydelsen av jordbruksutskottets miljöprogram. Av tre viktiga skäl röstade emellertid de konservativa för att avslå kommissionens förslag om frivillig modulering. För det första skulle frivillig modulering för brittiska bönder bli allt annat än frivillig – de skulle tvingas acceptera en nedskärning med upp till 20 procent av värdet på deras samlade gårdsstöd medan Europas övriga bönder inte skulle drabbas. Om Tony Blair hade förhandlat fram en bättre budgetöverenskommelse i EU för Storbritannien när det gäller beloppet för landsbygdsutveckling, skulle våra bönder inte stå inför sådana dystra framtidsutsikter. För det andra är det förslag som vi uppmanas rösta på i vilket fall som helst oacceptabelt för den brittiska regeringen själv eftersom det inte tillåter regionalisering, det inskränker regeringens frihet att besluta om betalningsprioriteringar och det upprätthåller ett system som inte passar Storbritanniens jordbruksstruktur. Labours parlamentsledamöter har inte lagt fram ett enda ändringsförslag för att anpassa förslaget efter regeringens önskemål! För det tredje tyder kommissionsledamot Mariann Fischer Boels senaste yttranden på att man inte helt kan bortse från parlamentets förkrossande motstånd mot förslaget och att någon form av kompromiss kan komma att läggas fram. Vi hoppas innerligt att det kommer att gynna brittiska bönder.

  Christel Schaldemose (PSE), skriftlig. (DA) Vi röstar emot parlamentets förslag att kommissionen bör dra tillbaka sitt eget förslag och vi röstar för kommissionens förslag.

Vi anser att parlamentet försöker utöva utpressning mot kommissionen med sitt hot om att hålla inne 20 procent av anslagen till landsbygdsutveckling. Istället för att påverka kommissionen drabbar det bara jordbrukarna, som inte får sina pengar utbetalade, och framför allt påverkar det EU i stort, då unionens rykte knappast förbättras om skamlös utpressning mellan institutionerna ska bli regel i framtiden.

Jag talar här för den danska delegationen i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Vi bör stödja de föreslagna GJP-reformerna. Det är en besvikelse att parlamentet för andra gången har förkastat dessa reformer som ger oss en hållbar metod att handskas med landsbygdsutvecklingen. Omröstningen idag kommer återigen att försena stödet till bönder i Skottland och Storbritannien. Parlamentsledamöter kan inte å ena sidan begära reformer av GJP och sedan inte stödja reformerna i praktiken. Våra valkretsar kräver gång på gång reformer av GJP. Det är bekymmersamt att några få medlemsstaters nationella och hävdvunna intressen ska få lägga hinder i vägen för en angelägen reform av GJP.

Betänkande: Starkevičiūtė (A6-0022/2007)

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) är en investering för att garantera tillgängligheten inom EU:s område och utgör en viktig del av Lissabonstrategin, både som en satsning på innovation och jobbskapande åtgärder och genom att man skapar strukturer som bidrar till att skynda på sammanhållningen och den socioekonomiska utvecklingen.

Följaktligen är den magra ökningen av budgetanslagen till TEN-T och det långsamma genomförandet av prioriterade TEN-T-projekt mycket oroande. Det är därför mycket viktigt att medlemsstaterna ger högsta prioritet åt att genomföra dessa projekt och inte tvekar att anta alla åtgärder som krävs för att slutföra dem.

Utöver det prioriterade målet med gränsöverskridande projektdelar krävs bättre samordning och ökad insyn i förfarandena om vi till sist ska få se resultatet av över tio års arbete.

Dessa projekt är av avgörande betydelse för sammanhållningen på den europeiska kontinenten, för intermodalitet, driftskompatibilitet och för att minska trafikstörningarna. Beslut måste nu fattas för att öka gemenskapsstödets hävstångseffekt. Vi får i dag inte tveka att rätta till tidigare misstag, genomföra nödvändiga förändringar och se till att projekten går framåt så snabbt som möjligt.

Resolution om klimatförändringar (B6-0045/2007)

  Richard Seeber (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag vill poängtera att delegationen från det österrikiska folkpartiet alltid öppet har förordat beslutsamma åtgärder för att ta itu med klimatförändringarna, men vi har ändå röstat emot den här resolutionen på grund av att den försöker smuggla in kärnkraften bakvägen. Vi har på samma sätt alltid varit öppna om att vi förkastar denna energiform, som enligt vår åsikt inte har någon framtid. Det har gjort mig mycket förvånad att så få av de självutnämnda kärnkraftskritikerna – i synnerhet de inom den socialdemokratiska gruppen och den gröna gruppen – likafullt har röstat för detta betänkande.

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). – (PL) Herr talman! Jag röstade ja till resolutionen om klimatförändringar, eftersom jag är övertygad om att det är bråttom för EU att utforma en strategi i denna för mänskligheten så avgörande fråga.

Det framstår som mycket viktigt att Europaparlamentet gör sin röst hörd i denna fråga. Unionens medlemsstater och Europeiska kommissionen står inför en oerhörd utmaning. Hur ska vi kunna trygga den ekonomiska utvecklingen samtidigt som vi skyddar den naturliga miljön? Experterna kräver minskade koldioxidutsläpp och ökat stöd till forskning och innovation om förnybar energi och energisparande teknik. Det är också viktigt att samarbeta med länder utanför EU och i synnerhet att göra medborgarna medvetna om farorna med klimatförändringen.

Vi har alla ett ansvar för att skydda vår jord. Vi måste emellertid förstå att minskningen av utsläpp och föroreningar på kort sikt kommer att medföra extra kostnader för europeiska företag och medborgare.

Om vi betänker att länder som Kina, Brasilien och Indien producerar mer och mer koldioxid och andra giftiga ämnen varje år, måste unionen hjälpa dem att gå över till renare och mer energieffektiva produktionsmetoder. Handel med så kallad grön teknik och utveckling av förnybara energikällor måste lyftas fram. Vi måste vidta dessa åtgärder, för vår egen skull och för framtida generationers skull.

  Eija-Riitta Korhola (PPE-DE). – (FI) Herr talman! I punkt 34 i resolutionen om klimatförändringar, som vi just har röstat om, krävs att kommissionen ska utvärdera vilka risker klimatrelaterade översvämningar och tsunamier medför för kärnkraftsanläggningar.

Bakom den här tanken ligger en finsk kampanj som har inspirerats av en roman och som inte bygger på några vetenskapliga bevis. I den här berättelsen orsakar klimatförändringarna en tsunami som i sin tur orsakar en olycka som leder till omfattande skador på ett kärnkraftverk. Jag tycker att man ska iaktta stor försiktighet och utvärdera risker, men det här initiativet var besvärande och rent ut sagt pinsamt för miljöutskottets anseende. För det första orsakar inte klimatförändringarna några tsunamier. Tanken ses som absurd av seriösa forskare. Mina kolleger som står bakom initiativet har rätt i att det alltid krävs en bedömning av riskerna med ett kärnkraftverk, men fel i att antyda att så inte redan har skett. Inga kraftverk byggs utan att man ser till att de är översvämningssäkra. Därför måste jag också be kommissionen att utvärdera riskerna med parlamentariska initiativ som bygger på ren och skär fiktion. Jag är glad att vi den här gången har undvikit problemet.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi röstade för ändringsförslagen 3 och 8, eftersom vi tycker att det vore positivt om EU:s medlemsländer med enhällighet kunde komma överens om skatter som bidrar till att minska utsläppen av växthusgaser.

Däremot stödjer vi inte några beslut om skatter med majoritetsbeslut på EU-nivå, eftersom vi svenska socialdemokrater anser att beslut om skatter skall fattas på nationell nivå.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi välkomnar i stora dag detta dokument, som är ännu ett om klimatförändringar. I detta dokument fastslås, eller bekräftas, våra åtaganden när det gäller att minska utsläpp och främja alternativa energikällor. Däremot tar man inte upp andra lika viktiga punkter, som att främja energieffektivitet och användning av offentliga transporter av hög kvalitet. Dessa alternativ nämns bara i all hast eller presenteras i urvattnad form.

Man betonar också förslaget om att sälja utsläppsrätter, eller för att uttrycka sig mer korrekt, rätten att förorena. Som vi har sagt motverkar förslaget de uppställda målen på grund av sin kommersiella karaktär, eftersom de som kan betala kan fortsätta att förorena. Det kommer framför allt att drabba länder med svagare ekonomi, som inte har de pengar som krävs för att kunna köpa utsläppsrätter.

Även om det finns vissa välkomna förslag inom området för utsläppsminskningar och förnybar energi, är andra förslag svåra att genomföra med tanke på de hårda krav som ställs på olika länder, särskilt med tanke på motståndet mot förslagen.

I alla händelser kommer vi att noga övervaka genomförandet av vissa av tankarna i betänkandet, och samtidigt kämpa för att det inte används för att ytterligare koncentrera energiresurserna i händerna på de rikaste länderna eller på ett sådant sätt att det blir konsumenterna som måste bära kostnaderna för de förorenande företagens föroreningar.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Resultatet av Paris-sammanträdet är ett slag i ansiktet på alla som trodde att motståndet och egennyttan skulle övervinnas mot bakgrund av den allvarliga faran för en överhettning av planeten och katastrofala konsekvenser för människorna på den här jorden på medellång och lång sikt.

Resolutionen om klimatförändringar är en stridbar text, men innehåller inga konkreta eller specifika förslag till lösningar. Till stor del ger den uttryck åt önsketänkande och man fortsätter att sätta sin lit till just de metoder som bär skulden för dagens akuta problem, genom att främja marknadslösningar, beskatta och avgiftsbelägga arbetstagarna och undanta de multinationella företagen.

I resolutionen sägs klart och tydligt att en minskning av utsläppen kommer att öka konkurrenskraften och bidra till att uppfylla målen från Lissabon och Kyoto. Det är just denna kapitalets politik som bär ansvaret för nedsmutsningen av miljön och utsläppen och det kan inte vara ett kriterium för att skydda miljön.

På det hela taget uppvisar dessutom alla som ratificerade Kyotoprotokollet tydliga avvikelser, medan USA fortsätter att öka sina utsläpp av växthusgaser tillsammans med Kina och Indien. Därför har Kyoto i praktiken liten betydelse för att minska utsläppen.

Slutsatsen är att kapitalets EU och dess politiska talesmän förstör planeten under förevändning av miljöförändringar och det enda de bryr sig om är hur de ska kunna slå mynt av Kyotoprotokollets ”marknadsmekanismer”.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag instämmer med de allmänna målen i rådets resolution. Men medan jag är positiv till innehållet i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansens ändringsförslag och utfästelsen att reducera utsläppen av växthusgas med 30 procent till år 2020, tycker jag att ändringsförslaget var alltför begränsat och därför avstod jag från att rösta på ändringsförslaget i fråga.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Klimatförändringen är kanske vår tids viktigaste politiska utmaning. De åtgärder som krävs i resolutionen och samarbete på internationell nivå är väsentliga om klimatförändringen ska kunna bekämpas.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag stödde resolutionen, men EU måste vidta ytterligare åtgärder för att hantera klimatförändringen.

Butikshyllorna är fulla av billiga varor som har transporterats tusentals mil för att tillfredsställa konsumenternas förväntningar om låga priser. Koldioxidspåren som denna form av global handel lämnar bakom sig förskräcker.

Jag efterlyser därför införandet av ett system med koldioxidmärkning som skulle ge konsumenterna den information som behövs för att kunna göra ansvarsfulla och kloka val.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Det är ytterst angeläget att vi vidtar åtgärder för att göra Europaparlamentet till en koldioxidneutral institution. Att bekämpa klimatförändringen är vår tids utmaning. Vi måste alla medverka. Kanske kommer den ökande koldioxidhalten att vara det argument, snarare än något annat, som till sist kommer att göra slut på våra sejourer i Strasbourg varje månad. När allt kommer omkring bör vi som parlamentsledamöter leva som vi lär.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. Växthuseffekten är en av vår tids svåra problem. Därför är det viktigt att stora insatser görs för att minska utsläpp av koldioxid. En av de viktigaste och bästa metoderna att eliminera koldioxidutsläpp är att ersätta energiproduktion genom förbränning av kol och olja med kärnkraft. IAEA har konstaterat att kärnkraft är en nödvändig komponent för att minska koldioxidutsläppen. Det är beklagligt att denna resolution väljer att bortse från detta genom att vidhålla att utsläpp inte får minskas genom kärnenergi. Det är av detta skäl som jag röstar nej till denna resolution.

Resolution om det nya PNR-avtalet och SWIFT (B6-0042/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Vi vet alla att kampen mot terrorismen måste bygga på samarbete, och det råder ingen tvekan om att Europeiska unionen här behöver USA som samarbetspart och inte heller om att det för ändamålet krävs utbyte av data och information, men detta måste ske i enlighet med regler som båda parter har godkänt. Nu har vi fastställt dessa regler, som omfattar allt ifrån specifika användningar då data ska kunna konverteras i ett push-system till icke-lagring av känsliga data. Reglerna har fått stöd av en bred majoritet och vi har framför allt fått ett löfte från de amerikanska myndigheterna om att de ska informera sina motsvarigheter i EU om misstänkta terrorister. Jag är därför glad över att kunna ge denna resolution mitt stöd. Jag är övertygad om att det ska gå att nå ett bra resultat som gagnar EU-medborgarnas säkerhet, om kommissionsledamot Franco Frattini får i uppdrag att leda förhandlingarna.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa stöder helhjärtat åtgärder som sätter strålkastarljuset på olagliga penningtransaktioner för att finansiera terrorism. Men i detta resolutionsförslag nämns inte resultaten av de undersökningar som utförts av belgiska myndigheter. I förslaget erkänns inte heller hur viktigt det är att se till att tillgång till sådana data begränsas till lämpliga rättsvårdande myndigheter med befogenhet att bekämpa terrorism.

När det gäller passageraruppgiftsavtalet (PNR-avtalet) anser de konservativa att det är en stats suveräna rätt att begära upplysningar om folk som vill komma in i landet. Varje avtal om överföring av uppgifter bör erkänna denna rätt. Det lämpligaste sättet att hantera sådana avtal och garantera uppgiftsskydd av hög standard är genom mellanstatligt samarbete. Det var skälen till att de brittiska konservativa röstade emot resolutionen.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) EU stöder helhjärtat kampen mot den internationella terrorismen, på grundval av sina humanistiska värderingar och respekten för grundläggande fri- och rättigheter.

Inga motiv, hur lovvärda de än är, kan rättfärdiga bristen på demokratisk legitimitet. Delgivning av data måste därför omfattas av fortlöpande parlamentarisk och rättslig kontroll.

Det finns allvarliga tvivel när det gäller de amerikanska myndigheternas hantering av personuppgifter, som lagras utan åtskillnad i strid mot den europeiska dataskyddslagstiftningen. Dessutom är arrangemangen inte ömsesidiga: amerikanska medborgare ges ett mycket bättre skydd i Europa än vad europeiska medborgare åtnjuter i Förenta staterna.

Jag anser därför att det är nödvändigt att utarbeta en gemensam ram tillsammans med Förenta staterna i syfte att säkra garantier för lagring av känslig information i anslutning till kampen mot terrorismen. Parlamentet måste noga bevaka det PNR-avtal som ska förhandlas fram av kommissionen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi har alltid uttryckt vårt motstånd mot tanken på att ingå ett avtal med Förenta staterna om delgivning av personuppgifter, när det gäller både passageraruppgifter och SWIFT.

Detta beror framför allt på att avtalet ingår i ett större säkerhetssammanhang – ta till exempel programmet med olaglig telefonavlyssning i Förenta staterna – som utgår från den så kallade ”kamp mot terrorismen” som har tjänat som förevändning för inblandning i och angrepp på länder och folk när USA:s imperialistiska intressen har stått på spel.

Vi motsätter oss också avtalet eftersom det inte ges några hållbara garantier för att medborgarnas legitima rättigheter kommer att skyddas genom att man tillämpar de överenskomna reglerna om skydd för personuppgifter, inbegripet de som EU själv har utformat. Dessutom ges inga garantier för att de nationella parlamenten faktiskt kommer att övervaka dessa avtal.

Det råder ingen tvekan om att sakernas nuvarande tillstånd, som är allvarligt, skulle förbättras om man införde mer specifika åtgärder och mer effektiva metoder för att kontrollera de personuppgifter som ska överföras, begränsade användningen av data och gav medborgarna information och tillgång till sina egna personuppgifter. Vad som verkligen krävs är dock ett slut på den rådande säkerhetshysterin, som under förevändning av den så kallade ”kampen mot terrorismen” undergräver medborgarnas rättigheter, friheter och garantier.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Sinn Féin anser att PNR-avtalet inte bör ingås utan vägande skäl eller bakom stängda dörrar. PNR-avtalet är en del av det så kallade ”kriget mot terrorismen” och kommer att inkräkta på irländska medborgares fri- och rättigheter.

EU:s medlemsstater bör inte låta sig skrämmas till att tillämpa ett avtal som underlåter att garantera deras medborgare rätten till uppgiftsskydd.

Irland borde gå i spetsen inom rådet för att kräva ett mer acceptabelt avtal. Jag uppmanar regeringen att ändra det föreslagna avtalet innan det antas för att åtminstone garantera att den årliga gemensamma översynen inbegriper ett krav på en utvärdering av avtalet som täcker både en närmare granskning av dess verksamhet och dess effektivitet när det gäller det fastslagna målet att ”bekämpa terrorism”, och att varje förändring av bestämmelserna om uppgiftsskydd i USA, EU eller Irland som har beröring med den verksamhet som avses i avtalet ska leda till en omedelbar och öppen omförhandling av avtalet med krav på förnyat godkännande av båda kamrarna i det irländska parlamentet.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Europaparlamentets resolution om de europeiska flygbolagens överföring av passageraruppgifter (PNR) och skandalen med uppgifter om SWIFT-kunders ekonomiska transaktioner som överlämnats till den amerikanska underrättelsetjänsten avslöjar den verkliga innebörden i de uttalanden som görs av de politiska krafter som står bakom den enkelriktade EU-vägen och den europeiska dominansen.

Deras protester mot kränkningar av personuppgifter och privatlivet i resolutionen förvandlas till en övertygelse om att ”EU och Förenta staterna är grundläggande och lojala bundsförvanter i kampen mot terrorismen”. Därför föreslår man också att ett nytt avtal om delgivning av passageraruppgifter ska undertecknas, med samma innehåll som det tidigare, och att information om ekonomiska transaktioner vid ”rättsliga undersökningar” ska lämnas ut, förutsatt att USA garanterar att uppgifterna ska skyddas. Det föreslagna nya avtalet kan läggas till avslöjandena om CIA:s brottsliga verksamhet i EU:s medlemsstater, med kidnappningar, fängslanden i hemliga interneringsanläggningar och tortyr av ”misstänkta terrorister”, vilket bevisar att samarbetet mellan EU och USA fördjupas, trots deras hycklande uttalanden, i ett försök att begränsa de grundläggande friheterna och gräsrötternas frihet med terroristbekämpningen som förevändning.

Resolution om Lissabonstrategin (B6-0040/2007)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Jag har röstat för Europaparlamentets resolution om bidraget till Europeiska rådets möte den 8–9 mars. Jag har uttryckt mitt stöd för de ändrade formuleringarna i resolutionen, eftersom jag anser att bevarandet av den inre marknadens konkurrenskraft och genomförandet av den strategiska innovationspolitiken med fokus på energieffektivitet utgör ett tydligt och dagsaktuellt svar på frågan om hur vi ska kunna uppnå Lissabonmålen. För att kunna öka strategins genomblickbarhet och göra den tydligare stöder jag tanken på att förbättra utkastet om konsumentskyddslagarna.

En viktig punkt i resolutionen är uppmaningen till de nationella parlamenten att anta nationella reformprogram, eftersom det i huvudsak är initiativ i de enskilda medlemsstaterna som avgör om vi ska lyckas uppfylla de ambitiösa Lissabonmålen. I detta sammanhang vill jag nämna exemplet Slovakien, där vi redan kan se tydliga resultat tack vare de strukturreformer som genomförts av Mikuláš Dzurindas regering, exempelvis en ekonomisk tillväxt på nästan 10 procent och hundratals nya jobb. Minervastrategin omfattar satsningar på innovation för att stödja den nationella ekonomin och utveckla forskning och utbildning. Strategin innebär ett genomförande av Lissabonstrategin i syfte att göra Slovakien till ett av de mest framgångsrika, moderna och blomstrande samhällena i världen och därigenom kanske också till en inspirationskälla för andra av EU:s medlemsstater.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi gav vårt stöd till resolutionen om Lissabonstrategin. Vi anser att Lissabonstrategin även fortsättningsvis skall utgå från att socialpolitiken, den ekonomiska politiken och miljöpolitiken ömsesidigt måste stödja varandra. Det är viktigt att i det fortsatta arbetet med strategin betona en helhetssyn som innebär att det är välfungerande och öppna marknader, utbildning, en aktiv jämställd välfärdspolitik och en progressiv miljöpolitik som tillsammans bidrar till tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

Vi gav dock inte vårt stöd till kravet att hinder som ligger i vägen för att skapa arbetstillfällen, däribland hindren för anställningar med förhållandevis blygsamma löner, måste avlägsnas. Detta kan tolkas som ett öppnande av en låglönemarknad. Det är vi absolut emot. Tvärtom vill vi att en sådan utveckling förhindras. Det kan göras genom att kollektivavtal och samarbetet mellan arbetsmarknadens parter får spela en mer betydelsefull roll.

Vi är också mot skrivningar som uppmuntrar utnyttjandet av ”ren energi” och ”energiteknik som är neutral med avseende på koldioxid”, eftersom det kan tolkas som om att vi är för utbyggnaden av kärnkraft. Vi ser då hellre ökade ansträngningar att bygga ut förnybar energi, för att främja en hållbar utveckling.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det resolutionsförslag vi har förelagts avslöjar ”Lissabonstrategins” sanna ansikte för oss – arbetsgivarnas och de stora finansiella och ekonomiska intressenternas EU-nivå-agenda – som förstärktes genom strategins nylansering 2005 och lanseringen av nationella reformprogram i alla medlemsstater för att driva igenom så kallade strukturreformer, i syfte att göra relationerna på arbetsmarknaden mer flexibla, avreglera marknaderna, liberalisera tjänstesektorn, kommersialisera utbildning och forskning och privatisera de sociala trygghetssystemen. Nu när liberaliseringen av tjänstesektorn har slutförts har strategin sitt sikte inställt på arbetsmarknadsrelationerna genom så kallad ”flexicurity”, fullständig avreglering och liberalisering av orättvisa uppsägningar.

Jag vill påpeka att de sociala åtgärder och mål som tidigare användes för att dölja Lissabonagendans verkliga natur nu har försvunnit.

Faktum är att ekonomins tillväxt har varit låg sedan 2000 i Lissabonstrategins EU och i euroområdets tidevarv och på sysselsättningens område har otryggheten på arbetsmarknaden ökat, liksom fattigdom, social utslagning och inkomstklyftor, och arbetslösheten är fortsatt hög.

Det krävs därför en fullständig kursomläggning av EU:s nuvarande politik.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Kammarens tre största partigrupper har en så likartad uppfattning när det gäller vilken politik som ska föras inom ekonomi, handel, sociala frågor och sysselsättning att de helt sonika har lagt fram en gemensam resolution inför det kommande mötet i Europeiska rådet. Det i sig är skäl nog för att jag ska förkasta resolutionen.

Med sina typiska resonemang och patetiska, utpräglat EU-förhärligande tankegångar innehåller den här texten allt som ligger till grund för de europeiska medborgarnas växande fientlighet mot ert system: det korta avsnitt som bakom sina omskrivningar betyder att de arbetslösa själva bär ansvaret för sin arbetslöshet (usla fattiglappar, som Jean Gabin sa i en film), avsnittet om invandringens fördelar, som sker till priset av att utvecklingsvärlden berövas sitt toppskikt och lönepressen ökar i Europa, avsnittet om den nödvändiga reformen av våra sociala trygghetssystem ”mot bakgrund av den globala dynamikens utveckling” vilket uppenbarligen betyder att de är dömda att försvinna, det korta avsnittet om slumpvisa fall av diskriminering, när den mest upprörande diskrimineringen riktar sig mot européerna själva på deras fädernesjord, avsnittet om tillväxt, utan att man någonstans nämner köpkraft och konsumtion eller hur antalet fattiga arbetstagare har exploderat och eurons skuld i detta, och slutligen avsnittet om den välsignade globaliseringen, vilket är en självmotsägelse.

Er evinnerliga lösning är ännu mera EU. Ni förtjänar verkligen att misslyckas!

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Jag och mina brittiska konservativa kolleger stödde resolutionsförslaget eftersom vi alltid ställt oss bakom Lissabonstrategins mål att öka EU:s konkurrenskraft och utvecklingen av en dynamisk och nyskapande ekonomi, att förbättra flexibiliteten på arbetsmarknaden och att verka för en avreglering inom EU. Vi sympatiserar också med uppmaningen att medlemsstaterna bör avhålla sig från protektionism. Vi anser att resolutionen i stora drag verkar för dessa mål.

Det betyder inte att vi skriver under på hela listan av detaljerade strategiska åtgärder som räknas upp i resolutionen. Snarare att vi stöder den allmänna inriktningen hos den liberaliserande effekt som vi anser att texten har, något som verkligen länge har behövts.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder speciellt det ändringsförslag som kräver tillämpning av ILO:s grundläggande arbetsnormer och agenda för anständigt arbete. Vidare är jag för att man undviker miljödumpning som ett mycket viktigt led i en sund konkurrens. Sociala och miljömässiga aspekter måste tas med i handelsutvecklingen.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Tidsfristen till 2010 för att nå Lissabonmålet att bli världens mest dynamiska och kunskapsbaserade ekonomi håller på att löpa ut. En del av detta mål handlar om att få fler kvinnor tillbaka till arbetsplatserna. Under toppmötet i Barcelona 2002 enades medlemsstaterna om att senast 2010 skulle en tredjedel av barnen under tre år och 90 procent av barnen mellan tre och sex år ha tillgång till plats på daghem. Som vi ser har bara fem medlemsstater nått detta mål. Om vi vill att fler kvinnor ska ha möjlighet att arbeta måste tillgången till barnomsorg av god kvalitet och till ett bra pris ha högsta prioritet i vår politik.

  Marc Tarabella (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade mot den resolution som har lagts fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa, där man lägger fram sina tankar kring Lissabonstrategin inför Europeiska rådets vårmöte 2007.

Två punkter som jag anser vara avgörande har nämligen antagits av mina kolleger, trots att jag menar att de strider mot min europeiska övertygelse.

För det första har Europaparlamentet enats om att stödja en politik som möjliggör privat finansiering av universitet samt om att uppmuntra den privata sektorn att uttala sig om marknadens behov inom området för utbildning och fortbildning. Denna åtgärd kan leda till en sorts konkurrens mellan universiteten, något som kan skada universitetsutbildningens lika villkor.

Dessutom har Europaparlamentet beslutat att uppmana medlemsstaterna att se över ineffektiva sociala system mot bakgrund av deras långsiktigt hållbara statsfinanser, den ökade globala dynamiken och befolkningsutvecklingen, i syfte att göra dessa sociala system mer hållbara. Enligt min åsikt är detta inget annat än ett flagrant hot mot våra sociala trygghetssystem.

Uteslutande på grund av dessa båda punkter har jag beslutat att rösta mot resolutionsförslaget, trots att det strider mot min övertygelse i övrigt.

  Georgios Toussas (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Den gemensamma resolution om Lissabonstrategin som har utarbetats av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater, socialdemokrater och liberaler och antagits av Europaparlamentet bevisar än en gång hur eniga kapitalets politiska talesmän är när de för fram sina strategiska val.

Vad EU-kapitalet prioriterar är att man snabbt och effektivt lyfter fram Lissabonstrategins riktlinjer, som uttrycker kapitalets ambition att öka sina vinster, så att det kan tvinga fram en monopolkonkurrens via ett barbariskt angrepp på alla rättigheter som de arbetande klasserna har erövrat.

I resolutionen anges målen för kapitalets strategi som lojalt tillämpas av Ny demokrati i ledningen för den grekiska regeringen och får stöd av PASOK. Det handlar med andra ord om att via privata partnerskap få in kapitalet i hälsovård, socialtjänst och utbildning, att forskningen ska tjäna monopolen, avreglering och kommersialisering av energisektorn, omstrukturering av arbetsmarknadsrelationerna och nedmontering av socialförsäkringssystemet. Särskild vikt läggs vid att anpassa utbildningssystemet till vad kapitalets konkurrenskraft behöver.

Det grekiska kommunistpartiets grupp i Europaparlamentet röstade emot resolutionen och uppmanar de arbetande klasserna att trappa upp sin kamp mot all antigräsrotspolitik inom EU och unionens center-höger-regeringar och center-vänster-regeringar och kräva stadigvarande och stabila jobb med rättigheter, ett nationellt socialförsäkringssystem och gratis statlig utbildning.

  Lars Wohlin (PPE-DE), skriftlig. I förslaget finns flera bra förslag om vikten av ökad konkurrens och förbättrade förutsättningar för företagande och innovationer. Lissabonprocessen måste dock betraktas som främst en nationell angelägenhet, varför det är olyckligt att parlamentet går in på en rad områden som ankommer på de enskilda medlemsländernas att besluta om.

Till exempel går betänkandet in på hur medlemsländerna skall ordna sin socialförsäkring och hur de skall garantera att alla som går ut skolan erbjuds arbete eller åtgärder som syftar till anställningsbarhet. Därför röstar jag nej till denna resolution.

Betänkande: Hall (A6-0467/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Den text som idag har antagits, som är en följd av kommissionens meddelande om radiospektrumpolitiken inom gemenskapen, är på vissa punkter ganska motsägelsefull och ger ett intryck av ett försök att förena ideologiskt motsatta ståndpunkter.

Betänkandet innehåller förslag som bland annat syftar till att slå vakt om de allmännyttiga tjänsterna, upprätthålla en viss och möjligen hög nivå av nationell suveränitet i fråga om förvaltningen av spektrum, överföra den nya teknikens fördelar till de minst utvecklade regionerna, återkalla allmänna radiofrekvenser när de inte används enligt ingångna åtaganden, skydda allmänhetens intressen och frekvenser av strategisk betydelse och upprätthålla en hög kvalitet på ”tjänster av allmänt intresse”. Samtidigt välkomnas kommissionens förslag om att införa en marknadsbaserad strategi och inrätta en tydlig rättslig ram för att tillhandahålla lösningar som bygger på konkurrens.

Trots de goda avsikterna ger betänkandet i slutänden grönt ljus till den nuvarande nyliberala politiken och tillbedjandet av marknadskrafterna, vilket kommer att äventyra tillhandahållandet av allmännyttiga tjänster.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom där argumenteras för rättvis och icke-diskriminerande tillgång till spektrum och hävdar att alla tekniker bör behandlas på samma sätt. Ett gemensamt sätt att hantera spektrum för att nå en större flexibilitet och lyhördhet för marknadens behov kommer att medföra sociala och ekonomiska fördelar.

  Catherine Stihler (PSE), skriftlig. (EN) Jag stöder föredraganden i hennes försök att ta itu med den allvarliga oro som finns över försöken att utesluta sändningsfrekvenser från förslagen, i synnerhet när det gäller den digitala andel som kommer att bli tillgänglig efter övergångarna till digitala sändningar. Man behöver mer eller mindre tvinga sändningsbolagen att använda spektrum mer effektivt.