Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 mars 2007 - Strasbourg

7. Avtal om lufttrafik mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är kommissionens uttalande om avtalet om lufttrafik mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Herr talman, ärade ledamöter! Tack vare det arbete som er föredragande Saïd El Khadraoui och ledamöterna i utskottet för transport och turism har gjort har Europaparlamentet i dag möjlighet att göra sin röst hörd när det gäller det som jag anser vara ett stort förslag till avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.

Jag talar om det luftfartsavtal som nåddes för tio dagar sedan mellan de amerikanska och de europeiska förhandlarna i Bryssel. Inom mindre än tio dagar kommer jag att lägga fram detta förslag till avtal inför EU:s transportministrar för ett politiskt beslut.

Ert engagemang har nått ett avgörande ögonblick, och ni kan alltså uttrycka européernas vilja, inte bara i rådet, utan också i de amerikanska institutionerna.

Dessa förhandlingar har varit långa och komplexa. Det har varit fyra år av förhandlingar sedan domstolens utslag i det så kallade målet om det gemensamma luftrummet. Det har hållits 11 förhandlingssammanträden, som har orsakat splittring och turbulens. Denna långa förhandling kan emellertid skapa förutsättningar för att stärka den transatlantiska förbindelsen och utgöra ett positivt bidrag till Lissabonstrategin.

Inom räckhåll för oss ligger möjligheten för ett europeiskt flygbolag att flyga från en europeisk ort till vilken amerikansk destination som helst, utan några begränsningar, och det spelar ingen roll vilken nationalitet som det europeiska flygbolaget har.

Om man i dag vill flyga mellan Bryssel och Washington kan man bara flyga med ett amerikanskt eller belgiskt flygbolag. Sedan Sabena gick i konkurs har frånvaron av ett belgiskt lufttrafikföretag på denna sträcka inneburit att man bara kan flyga till Washington med ett amerikanskt flygbolag.

Det är därför som EG-domstolen fastställde att dessa bilaterala avtal var illegala. Dessa avtal diskriminerade våra europeiska flygbolag på grundval av nationalitet. Med detta avtal förändrar vi hur saker utförs. Förenta staterna erkänner våra flygbolags europeiska natur.

Alltför ofta glömmer vi bort att inte vem som helst får flyga till Förenta staterna. Sexton länder har avtal om gemensamma luftrum, men elva har det inte. Man kan inte flyga direkt från de baltiska staterna till Förenta staterna, och antalet rutter till Förenta staterna från Spanien, Irland och Grekland är mycket begränsade. Vi tänker därför öppna nya möjligheter för dessa länder.

Från första början har dock problemet varit balansen i avtalet mellan EU och USA. I november 2005 berömde rådet de framsteg som gjorts, framsteg när det gällde tillnärmningen av de europeiska och amerikanska reglerna om statligt stöd, konkurrenskraft och säkerhet, och framgång i bemärkelsen marknadstillträde, men rådet begärde också större tillträde till den amerikanska marknaden.

Jag skulle vilja förklara för er varför, i slutet av den sista förhandlingsrundan, detta avtal är mer gynnsamt för EU. Jag ska inte gå in på detaljer när det gäller friheter inom luftfart – den femte friheten, den sjunde friheten – som härrör från Chicagokonventionen från 1944. De är viktiga, men de är tekniska. Vilken tekniker som helst kommer att märka att Europeiska unionen har vunnit mer än den har gett upp i fråga om dessa berömda friheter.

Mitt tal kommer att inriktas på flygbolagens problem som gäller ägarskap, investering och kapital. För det första, investeringar i Förenta staterna. I den amerikanska lagstiftningen, som kongressen inte kommer att granska på kort sikt på grund av intensiv politisk kontrovers, föreskrivs det att utländska ägare inte kan inneha mer än 25 procent av aktieandelarna i ett amerikanskt flygbolag och att de inte får kontrollera det.

Mot bakgrund av dessa två restriktioner har vi säkerställt rätten för europeiska investerare att äga mer än 50 procent av det totala kapitalet, men man ska inte utgå ifrån att detta innebär att de har kontroll över flygbolaget. Vi har lyckats med att få de amerikanska myndigheterna att behandla investeringar på ett rättvist och snabbt sätt. Vi har också säkerställt de europeiska investerarnas rätt att ingå franchisingavtal. Lufthansa kommer att kunna lägga till sitt namn, sin logotyp, sina färger och sälja sin expertis till ett amerikanskt flygbolag för amerikansk inrikestransport. Detta är inte ett teoretiskt arrangemang. Virgingruppen, som fritt säljer sina böcker och cd-skivor i New York, försöker för närvarande att sälja sin logotyp för att skapa Virgin America i San Francisco. Operationen har stött på vissa allvarliga hinder. I de åtaganden som Förenta staterna har ingått anges det noggrant vilken exakt åtgärd som är möjlig för denna typ av investering.

Med tanke på bestämmelserna i den amerikanska reformen, som misslyckades 2006 efter mycket starkt motstånd, och som vissa av er noga följde, kommer det inte att vara möjligt att underminera de rättigheter som vi har förhandlat fram. Dessa nya rättigheter är orubbliga i avtalet och kommer inte att bli föremål för unilaterala förändringar i Förenta staterna. Detta är allt som jag har att säga om investeringar i Förenta staterna.

För det andra, amerikanska investeringar inom EU. Eftersom Förenta staterna inte kan ändra sin regel om 25 procent måste vi behålla alternativet att begränsa amerikanska investeringar i europeiska flygbolag till samma nivå. Detta handlar om att återställa balansen.

För det tredje, europeiska investeringar i tredjeländer. Enligt de gällande reglerna kan vi inte investera och kontrollera ett tredjelands flygbolag utan att löpa risken att underminera dess trafikrättigheter för flyg till Förenta staterna. Virgin har till exempel investerat i Nigeria. Förenta staterna ogillar Virgin Nigerias verksamhet gentemot Förenta staterna, eftersom flygbolaget inte längre har rätt nationalitet. Med vårt avtal kommer Förenta staterna inte längre kunna motsätta sig gemenskapens investeringar i europeiska länder utanför Europeiska unionen – som Schweiz – och i 18 afrikanska länder. Det kommer inte att bli några invändningar från amerikanerna på denna punkt. De kommer att godta att dessa tredjeländers flygbolag kan motta betydande investeringar från europeiska flygbolag.

För det fjärde, tredjelands investeringar i europeiska flygbolag. I linje med det som jag just sa kommer Förenta staterna inte att bestrida flyg som verkar i EU och flyger till Förenta staterna om europeiska länder som Island investerar i deras kapital. Detta kommer att göra det möjligt för oss att dra till oss europeiska investeringar i våra flygbolag och standardisera flygtransportindustrin.

Det är därför som detta avtal är mer balanserat, och det är mer balanserat till EU:s fördel. Vi får inte förbise detta första skede, eftersom vi måste fullfölja ett första skede innan vi inlåter oss i ett andra, som ska leda oss till det slutliga målet med ett öppet luftfartsområde.

Vissa av avtalets belackare fruktar onekligen att det aldrig kommer att bli ett andra skede eftersom Förenta staterna kommer att ha vunnit på alla områden under det första skedet, något som inte stämmer. Ni gör rätt i att begära en mekanism som garanterar ett byte till det andra skedet: men, jag har uppnått det! Förhandlingarna kommer senast att inledas i januari 2008. Om vi inte har slutit ett avtal i det andra skedet före mitten av 2010 kommer vi att kunna upphäva elementen i avtalet.

Förutom repressalier är jag personligen övertygad om att den drivkraft som vi har skapat kommer att bryta ned det slutliga motståndet när det gäller ägarskap och kontroll.

Vi byggde inte den inre marknaden på ett försök. Vi byggde den i tre skeden, men på mindre än tio år. Därför har dessa 11 förhandlingssammanträden verkligen skapat förutsättningar för framsteg. Vad står på spel bakom detta avtal? På fem års tid, mellan 6 och 12 miljarder euro i vinst. Man skulle också kunna säga, under de fem närmaste åren 80 000 arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten, och slutligen, 26 miljoner passagerare som kommer att få möjlighet att resa mellan EU och USA, utöver de 50 miljoner passagerare som redan utnyttjar fördelen med transatlantiska flyg. På fem år kommer alltså antalet passagerare förmodligen att öka från 50 till 75 miljoner. Dessa uppskattningar är resultatet av seriösa studier.

Jag ska härmed avsluta med att säga att detta avtal uppenbarligen är viktigt och att det kan bli mycket värdefullt för EU. Jag skulle vilja tillägga att förmiddagens sammanträde också kommer att hjälpa mig att förstå era förväntningar bättre, kanske besvara era frågor, och jag skulle ännu en gång vilja säga att jag är säker på att vi kommer att lyckas gå igenom detta första skede och kan vara säkra på att det andra skedet nu också finns inom synhåll.

Mina damer och herrar! Varsågoda, det var den information som jag ville framföra till er.

ORDFÖRANDESKAP: MORGANTINI
Vice talman

  Georg Jarzembowski, för PPE-DE-gruppen. – (DE) Fru talman! Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater vill uppriktigt gratulera vice ordförande Jacques Barrot, hans förhandlingsgrupp och Daniel Calleja Crespo till det framgångsrika slutet på detta, den första delen av det viktiga luftfartsavtalet mellan EU och USA. Men låt oss också förenas i ett tack till den amerikanska förhandlingsgruppen och John Byerly, eftersom det inte heller för honom var någon enkel uppgift att slutföra dessa förhandlingar på ett framgångsrikt sätt.

Det råder inga tvivel om att detta avtal skapar en stor transatlantisk lufttransportmarknad på lång sikt som gynnar lufttrafikföretag och passagerare. Från och med nu kommer europeiska lufttrafikföretag att kunna få tillträde till den amerikanska marknaden från alla delar av EU utan nationella restriktioner. Samtidigt genomför vi EG-domstolens domslut från 2002. Restriktionerna på Londons flygplats Heathrow som strider mot gemenskapsrätten kommer också att upphävas. Jag är säker på att öppnandet av luftrummet över Atlanten också kommer att ge upphov till attraktiva erbjudanden för flygpassagerare.

Anledningen till att detta avtal är balanserat är att kommissionen för första gången har lyckats ge europeiska lufttrafikföretag tillträde till de amerikanska marknaderna i någon mån. Vi skulle ha kunnat få uppleva mer än en marknadsöppning, men i alla fall. Nya bestämmelser för ägarskap och kontrollrättigheter, tillstånd och märkning har genomförts. Jag anser att dessa fördelar motiverar att vi kallar detta ett balanserat avtal.

Det är ännu viktigare, enligt min åsikt, att vi har inrättat en gemensam kommitté där näringslivet är engagerat, eftersom detta bland annat kommer att kunna förebygga att USA eller EU vidtar ensidiga säkerhetsåtgärder som skapar nackdelar för lufttrafikföretag och passagerare i framtiden.

PPE-DE-gruppen uppmanar det tyska ordförandeskapet att inte förlora tid på att säkerställa stöd för denna kompromiss i rådet – något som också skulle få ett stort symboliskt värde.

Jag känner stor tacksamhet mot min vän Saïd El Khadraoui för hans utmärkta resolution, som – enligt min mening – kommer att antas i morgon av en stor majoritet i den anda som rådde under våra diskussioner.

  Saïd El Khadraoui, för PSE-gruppen. – (NL) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Denna debatt kommer verkligen lägligt, för förhandlingarna har just avslutats, och rådet (transport) kommer att avge sin dom nästa vecka. I själva verket är det först efter detta som kammaren formellt kan uttala sig om avtalet, med hjälp av ett betänkande som jag då kommer att utarbeta så fort som möjligt.

Med resolutionen, som har sammanställts på mitt initiativ med stöd från olika grupper, vi vill ändå sända ett tydligt budskap till rådet och kommissionen. Herr kommissionsledamot! Ni kan kort sagt räkna med vårt stöd, och vi uppmanar rådet att godkänna det avtal som har förhandlats fram. Detta avtal utgör ett stort genombrott på vägen mot en fullständigt integrerad transatlantisk luftfartsmarknad och erbjuder ett sätt för att undkomma det rättsliga damoklessvärd som har svävat över luftfartssektorn under en tid.

Motståndare till avtalet har rätt när de påstår att det fortfarande råder en obalans mellan de rättigheter som de amerikanska företagen kan utöva inom EU och de rättigheter som vi kan utöva i USA. Det finns historiska skäl för detta, eftersom USA, tack vare en kombination av bilaterala avtal, kan göra mycket mer än vi. Vi borde dock inte förbise att den europeiska luftfartsmarknaden inte avreglerades i ett steg eller över en natt. Vi var helt klart för ett stort avtal, men vi anser att detta inte är genomförbart i politisk mening. För europeiska konsumenter är detta avtal goda nyheter. Som ni tidigare hävdat kommer europeiska företag att kunna flyga från var som helst i EU till vilken destination som helst i Förenta staterna, något som kommer att leda till en större tillgång och förmodligen en prissänkning. Dessutom har USA gjort ett antal eftergifter för att ge europeiska företag lite mer tillträde till den amerikanska inrikesmarknaden. Ni gav ett par exempel för en stund sedan. Det som är viktigt för oss är att detta borde åtföljas av ett andra steg.

Vi anser också att om vi inrättar en gemensam kommitté kommer detta att skapa förutsättningar för en permanent dialog, i vilken en mängd aspekter på den sociala dimensionen, miljön, säkerhet och trygghet kan tas upp. Vi betonar denna aspekt ganska kraftigt i resolution, eftersom vi anser att avregleringen av luftfartssektorn, med alla dess följder, både positiva och negativa, måste sammanfalla med fastställandet av höga standarder på de områden som jag just räknat upp. Vi har till exempel märkt att man möjliggör tekniskt samarbete på det miljömässiga området, så att de mest effektiva flygsträckorna kan utnyttjas i framtiden. Detta är bra.

Till skeptikerna, särskilt våra brittiska kolleger, som befinner sig under press, skulle jag vilja säga att enligt min mening finns det även möjligheter för dem att dra fördel av avtalet. Flygplatsen Heathrow kommer, mer än någonsin, att kunna utvecklas till porten till USA, med fler direkta förbindelser nära de brittiska konsumenterna.

Slutligen, herr kommissionsledamot, kommer vi för vår del att göra vårt bästa för att slutföra de följande skedena, genom att bland annat knyta kontakter med våra kolleger från kongressen. Vi hoppas att vi kan räkna med ert fortsatta deltagande under de framtida förhandlingarna.

  Jeanine Hennis-Plasschaert, för ALDE-gruppen. – (NL) Fru talman! För tillfället regleras luftfartstrafiken mellan USA och EU, världens två största marknader som tillsammans står för 60 procent av all global flygtrafik, i bilaterala överenskommelser om ett gemensamt luftrum. De flesta medlemsstater har slutit ett enskilt avtal av detta slag med USA. Med det avtal som slöts den 2 mars kommer dessa bilaterala överenskommelser att upphöra att existera på obestämd tid. Detta är ett enormt framsteg, som jag välkomnar i mycket hög grad. När allt kommer omkring utgör dessa bilaterala överenskommelser ett hinder för fri konkurrens om rättigheterna till in- och utflygning är förbehållna nationella flygbolag, något som inte gynnar industrin, för att inte tala om konsumenten.

Det var också på detta sätt som domstolen dömde 2002. Och nu, efter år av förhandlingar, finns det äntligen ett skäligt balanserat avtal – inte perfekt, men åtminstone skäligt. Jag skulle därför hoppas att rådet kommer att godkänna detta avtal så snart som möjligt, det vill säga under mötet nu den 22 mars.

Jag anser inte att de protester, som i första hand har framförts av Storbritannien, är speciellt konstruktiva. Att skydda sin egen marknad år 2007 är olämpligt och fjärran från den europeiska idén. Det som står klart är att den nya rättsliga ramen för transatlantisk luftfart kommer att gynna luftfartsindustrin, konsumenten och även sysselsättningen. Dessutom erbjuder den våra europeiska luftfartsföretag den ytterst viktiga rättsliga säkerhet, som de är i sådant desperat behov av.

Som jag nyss sa är förslaget inte perfekt. Än i dag utnyttjar USA argument som säkerhet och trygghet för att motarbeta förhandlingarna om cabotage, och det har därför inte gjorts några framsteg på detta område. Dessutom är möjligheterna för europeiska flygbolag att kontrollera amerikanska flygbolag i själva verket begränsat, trots långtgående bestämmelser om ägarskap. Det finns ingen mening med att skydda vår egen marknad under sken av säkerhet och trygghet, och det är, som jag ser det, ett tecken på svaghet.

Samtidigt är jag optimistisk inför framtiden, för den nya ramen utgör trots allt en bindande tidsplan för ett andra avtal där dessa begränsningar åter kommer att läggas fram. Om USA fortsätter att vägra göra ytterligare eftergifter måste EU inta en fast ståndpunkt. Det är framför allt av denna anledning som vi måste vara tydliga mot amerikanerna.

Jag är tacksam mot kommissionsledamoten och hans grupp för deras föresats, och jag hoppas att vi kommer att se mer av detta i framtiden. Jag skulle också vilja tacka vår föredragande, Saïd El Khadraoui, för hans drivkraft och det aktuella bidrag som den resolution, som vi ska rösta om i morgon, utgör.

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. – (PL) Fru talman! Om tio dagar kommer kommissionsledamoten officiellt att lägga fram förslaget till avtal om ett gemensamt luftrum mellan EU och USA inför unionens transportministrar. Förhandlingarna har lett till ett lyckat resultat, även om den sista förhandlingen i själva verket kommer att fortsätta, eftersom vissa frågor återstår att lösa. Avtalet kommer att skapa ett öppet transatlantiskt luftfartsområde, vilket innebär att det inte kommer att bli några ytterligare svåra bilaterala förhandlingar mellan Förenta staterna och individuella medlemsstater.

När det gäller praktiska konsekvenser för konsumenter kommer naturligtvis ökad konkurrens att innebära ett större val av förbindelser och lägre biljettpriser för passagerare. Unionen har inte låtit Förenta staterna få någon särbehandling, eftersom 16 liknande tidigare avtal existerar mellan Europeiska unionen och länder i Europa, Asien, Afrika och Australien. De länder som berörs omfattar Kroatien, Ukraina, Marocko, Libanon, Singapore och Australien. Europeiska unionen slöt även nyligen ett avtal av detta slag med Chile. Den föregående talaren hade naturligtvis rätt när hon sa att detta i viss mening är ett exceptionellt avtal, på grund av dess omfattning och betydelse för den berörda flygtrafiken.

Man har ännu inte gjort allt för att ta bort hindren och avreglera tjänster. Nästa skede, som i mycket hög grad måste beaktas, har fått amerikanernas potentiella samtycke när det gäller att förenkla för europeiska företag att investera på den amerikanska marknaden för lufttrafikföretag.

Det är en sällsynt företeelse att ett avtal som sluts av Europeiska kommission innehåller så okontroversiella och så tydliga fördelar för europeiska konsumenter. Kommissionsledamoten förtjänar därför gratulationer. Politiken för ett gemensamt luftrum utgör en möjlighet till bättre, mer förekommande och billigare förbindelser mellan européer och amerikaner. Det kommer att bli möjligt att korsa Atlanten på ett billigare och mer bekvämt sätt än tidigare.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Även jag skulle vilja börja med att tacka Saïd El Khadraoui. Samtidigt som det avtal som för närvarande diskuteras faktiskt – på lång sikt – minskar vissa av de ekonomiska orättvisor som EU tidigare har drabbats av, ignorerar man i viss bemärkelse de framtida utmaningarna.

Tyvärr har frågan om flygtransportutsläpp till största delen hoppats över, även om vi mot bakgrund av klimatförändringarna måste vara medvetna om att också flygtransporten måste bidra till att minska de atmosfäriska föroreningarna.

Jag upplever fortfarande det beklagliga faktum att total ömsesidighet ännu inte har uppnåtts som ett stort problem. Vi måste förlita oss på en åtgärdsplan för detta. Om Förenta staterna skulle misslyckas med att hålla sig till denna plan, måste parlamentet se till att EU står rakryggat. Detta gäller för investeringar, och det borde också gälla för frågan om säkerheten för dataöverföring och i synnerhet frågan om gränsvärden för utsläpp. Vi måste se till att europeiska intressen inte offras för att vissa sentimentala eller enskilda ekonomiska intressen sätts framför det gemensamma intresset.

Slutligen skulle jag också vilja tacka kommissionsledamoten för hans tillkännagivande att han stöder öppnandet av luftrummet för alla – något som kommer att glädja teologerna: en mycket demokratisk strategi som innefattar syndarna.

  Jaromír Kohlíček, för GUE/NGL-gruppen. – (CS) Mina damer och herrar! Lufttransporten mellan EU och USA står för omkring 60 procent av världens lufttransport. Dessa två partner måste därför nå ett avtal om vi vill utveckla den internationella lufttransporten. Ett sådant avtal måste i första hand vara balanserat, godtagbart för båda sidor och tydligt specificerat teknisk sett. En ytterligare förutsättning är att det måste tolkas på samma sätt av båda parter. Pågående förhandlingar har visat att Förenta staternas strategi kommer att vara diskriminerande, precis som på andra områden, och sakna genomblickbarhet, och dessutom att tolkningen av avtalet med tiden kommer att förändras märkbart. Det är därför nödvändigt att främja ytterligare samtal som syftar till att nå de avtal som är mest balanserade i sin helhet till EU:s fördel. Trots de framsteg som har gjorts är det fortfarande alltför tidigt att tala om en integrerad transatlantisk marknad för lufttransport. Dessa överväganden kommer också att ligga till grund för vår strategi för de föreslagna ändringsförslagen.

Låt oss se närmare på några särskilda frågor när det gäller förbindelserna mellan Förenta staterna och EU. Som läget ser ut för tillfället finns det en rad bilaterala avtal mellan enskilda EU-medlemmar och Förenta staterna. Situationen är förvirrande, och om vi tror att vi kan nå fullständig efterlevnad av EU-lagstiftningen bedrar vi oss själva. Det centrala problemet i detta skede är de två parternas förhandlingskraft. Amerikanernas position i detta avseende är naturligtvis mycket starkare, vilket leder till ett orättvist övertag för våra transatlantiska partner.

Den första av dessa förutsättningar är naturligtvis det som man kallar cabotage. I USA klassificeras flygtransport mellan stater som cabotage, medan transport inom unionen fortfarande måste införlivas som sådan i fördragen. Detta område borde harmoniseras. Det är likaså nödvändigt att diskutera de typiska skyddsåtgärder som i USA syftar till att förbjuda organisationer från andra länder att kontrollera amerikanska lufttrafikföretag. Jacques Barrot tog upp några bra punkter när det gäller denna fråga.

En liknande problematik gäller för kravet på infrastrukturkontroll, det vill säga flygplatser. Avvikelsen mellan de angivna målen när det gäller avreglering och verkligheten är ännu större på detta område. När det gäller lufttransport inom unionen är diskussionen om transportens miljöpåverkan mycket aktuell. Bland de frågor som avses finns beskattning av bränsle, utsläpp, i synnerhet koldioxid, buller och andra omtvistade områden. Om bolagen inom unionen ska efterleva Kyotoprotokollet när det gäller utsläppsrätter är det nödvändigt att detsamma borde gälla för konkurrensen, särskilt från Förenta staterna, som är vår största konkurrent. Vi borde vara medvetna om att vi skapar ett prejudikat genom att instifta nya internationella regler som kommer att inrätta en standard för hela sektorn.

När det gäller sociala villkor anser jag att problemen huvudsakligen tar sig uttryck i tre former. Den första är förpliktelsen att ha kvalificerad besättning, den andra är harmoniseringen av arbetstiden, i betydelsen arbetsskift för flygbesättningen, och den tredje är kraven på kvalifikationer för markpersonal som utför förberedelserna av flygplanet inför flygningen och de kontroller som hör samman med mellanlandningar.

Vi har under senare tid tvingats ta itu med säkerhetsrisker, skyldighet att behandla biometriska uppgifter, vidarebefordrade passagerarlistor och olika typer av instruktioner och förbud. I enlighet därmed borde vi också förbli ständigt medvetna om det nyligen antagna direktivet om att förbättra situationen för människor med minskad rörlighet inom lufttransporten. Vissa åtgärder som vidtagits på flygplatserna strider nästan mot passagerarnas mänskliga rättigheter. Ett typexempel är behandlingen av passagerarnas personuppgifter. Herr kommissionsledamot! Jag skulle vilja veta hur detta hör samman med dataskydd enligt Schengensystemet, som ska förlängas i år. Andra åtgärder är på gränsen till trakasserier, inbegripet de upprepade bagagekontroller som görs vid överföring inom flygplatser. Jag tror att dessa problem kommer att lösas, och jag ser fram emot att samarbeta med kommissionen när det gäller detta.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Fru talman! Förra veckan firade man på sina håll det stora genombrottet i det länge efterlängtade avtalet om ett gemensamt luftrum.

Jag har mycket blandade känslor inför det hela. Å ena sidan anser jag att det är bra att det går att flyga till mer rimliga priser och att det kommer att finns fler flyg tillgängliga. Vi kommer naturligtvis att tvingas att passa ihop denna intensifiering med större bränsleeffektivitet för att undvika stora utsläppsökningar. Men om de billigare flygningarna gör att resandet slutligen kommer att koncentreras till de tre viktigaste europeiska storflygplatserna kommer det att bli ännu värre att resa än det är i dag.

Vi har många regionala flygplatser med potential att öppna EU:s områden för besökare och näringsliv, men jag är rädd för att de kommer att åsidosättas i den avreglerade, konkurrenskraftiga miljö som det gemensamma luftrummet utgör, om vi inte upprättar det med omsorg.

Effekten på regionala flygplatser och de omkringliggande områdena måste bedömas. I min valkrets har vi under en lång tid efterfrågat en konsekvensbedömning, särskilt av Shannonområdet. Till och med i detta sena skede är det viktigt att vi genomför denna typ av bedömningar.

  Reinhard Rack (PPE-DE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Under senare år har vi hört det sägas ännu oftare, av EU:s folk och också av många europeiska regeringar, att EU lägger sig i allting. Denna kritik är inte helt ogrundad, och den är rättfärdigad i vissa fall. Det exempel som vi i dag har framför oss visar dock att det finns en hel rad frågor där vi behöver mer EU och också mer gemenskapsstrategi i unionen. Om man ser på det ur den synvinkeln kan vi inte göra annat än att välkomna slutsatsen i detta eventuella avtal om ett gemensamt luftrum mellan EU och USA, som kommer att ersätta ett mycket stort antal enskilda avtal och samtidigt tjäna som ett exempel för många andra avtal mellan Europeiska unionen och andra delar av världen.

Det är inte helt enkelt att få ett gott resultat från amerikanerna, som ni herr vice ordförande sa, och ni gav ett antal exempel. Vi är medvetna om att det under vissa omständigheter kan bli ännu svårare att nå avtal med den sittande kongressen, men detta får inte leda till att USA ensidigt säkerställer särskilda fördelar för sig från sin förhandlingsposition. Jag skulle gärna kunna vända på det och säga att det skulle vara bra om kommissionen och rådet tog mer hänsyn till Europaparlamentets önskan än vad de hittills har gjort, parlamentet som företrädare för folket, för att lägga till dess röst här.

Ett mycket praktiskt argument mot denna bakgrund – något som inte direkt är ämnet för avtalet, men som hör samman med det i hög grad – är att säkerhetsbestämmelser om flygpassagerartrafik hittills i stor utsträckning, och ensidigt, har dikterats på grundval av amerikanernas intressen och åtgärder, och detta måste ses över, och om så är nödvändigt ändras.

  Brian Simpson (PSE). – (EN) Fru talman! Med över 40 procent av marknaden EU–USA är detta särskilda avtal naturligtvis av största intresse för Storbritannien. Samtidigt som jag godtar att avtalet skulle kunna medföra vissa fördelar för konsumenterna har jag fortfarande inte lyckats lösa vissa grundläggande frågor, och det kvarstår ett antal frågetecken. I synnerhet lyckas man inte på långa vägar att genom avtalet ge den typ av tillträde till den amerikanska marknaden som ett antal av EU:s transportföretag skulle vilja. Avtalet utgör inget större bidrag när det gäller ägarskap av amerikanska flygbolag och förefaller inte skilja sig särskilt från tidigare avtal som Europeiska unionen har förkastat.

Så enligt min mening kanske de som välkomnar detta med entusiasm behöver ta en liten paus och undersöka avtalet lite mer noggrant för att se hur det gynnar EU. Jag vet att slutmålet är att skapa ett gemensamt luftfartsområde med USA, och jag stöder verkligen alla avtal som leder till att den transatlantiska luftfartsmarknaden öppnas. Men frågan är: hjälper detta avtal oss att nå detta? För mig är det ett avtal som lovar runt men håller tunt när det gäller EU, men som gynnar USA direkt. Om man således går vidare med detta avtal måste vi se till att en tydlig tidsplan snabbt genomförs med verkliga och seriösa stimulansåtgärder på båda sidor för att fortsätta till ett andra skede som ger oss en fullständigt öppen luftfartsmarknad.

Kort sagt anser jag inte att detta avtal är en katastrof, men det är inte så bra som kommissionen vill få er att tro. Det är bara ett första steg, och ett steg som tycks gynna USA. Jag ser fram emot att Förenta staterna i framtida avtal ger något mer konkret tillbaka och att landet slutar överbeskydda sin luftfartsindustri.

  Paolo Costa (ALDE). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Jag kan varken uttrycka entusiasm eller besvikelse, men jag anser att det är lämpligt att erkänna den pragmatism med vilken kommissionsledamoten och kommissionen avslutade denna förhandlingsfas. Vi skulle säkert ha föredragit ett allmänt avtal som också inbegrep ägarskap, kontroll och ett öppnande av den amerikanska inrikesmarknaden. Det står dock klart att denna preferens strider mot det högst viktiga faktum att vi närmar oss förhandlingarna i fråga med två mål i åtanke: ett internt och ett externt mål.

Dessa mål återspeglar ett behov och ett intresse: ett behov att få ett slut på diskrimineringen inom Europeiska unionen som beror på att vi måste godta existensen av så olika marknader och möjligheten till bilaterala avtal, vilka skapar orättvisa situationer inom gemenskapen – något som EG-domstolen har förbjudit. Uppenbarligen har detta behov att få ett slut på diskrimineringen, som bara rör EU, försvagat vår förmåga att förhandla med Förenta staterna.

Utifrån detta kan vi realistiskt dra slutsatsen att detta första skede utan tvivel är ”internt”, och mot denna bakgrund är det enkelt att förutsäga resultatet av alla konsekvensbedömningar: det kommer att vara några länder, bolag och flygplatser som kommer att påverkas negativt av detta avtal, och andra som kommer att gynnas av det. Faktum kvarstår dock, vi minskar monopolistiska krafter till förmån för ett rättvist öppnande för alla, i alla länder och i hela EU. Jag anser att detta måste ses som ett positivt mål.

För det andra skulle jag vilja rikta uppmärksamheten på frågan om säkerhet och trygghet, med hänvisning till både ägarskap och öppnandet av den inre marknaden. Det står klart att detta kan vara en giltig orsak eller en ursäkt för Förenta staterna. Vi måste ta bort alla inslag av ursäkter. Avtal om säkerhet och säkerhetsregler måste prioriteras för att se till att denna fråga blir löst, eftersom en lösning på detta problem skulle ogiltigförklara alla andra argument när det gäller osäkerhet som kan tillskrivas utländskt ägarskap av bolag inom Förenta staterna, eller osäkerhet som kan anses bero på öppnandet av den inre marknaden.

Jag skulle också vilja påpeka att i Förenta staterna faller säkerhet helt och hållet under den federala budgeten, och ur denna synvinkel skulle det vara användbart för EU att fundera på hur vi ska närma oss ämnet.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE). – (EN) Fru talman! För det första skulle jag vilja tacka kommissionsledamoten för hans uttalande och verkligen ge honom lite beröm, som han förtjänar för att han har drivit saker framåt. Jag är dock rädd för att jag inte är av samma mening som några av mina vänner här, eftersom, även om jag välkomnar ansträngningar för att öppna marknader, anser att marknaderna måste öppnas på ett rättvist sätt, och jag är rädd att man i detta avtal inte går långt nog.

De aktuella förslagen skulle inte bara skada brittiska företag, utan de skulle också kunna få en skadlig effekt på vissa av våra europeiska företag i allmänhet. Det som nu ligger på bordet kommer utan tvivel att ge amerikanska företag en betydande del av vår oreglerade marknad, medan EU:s företag får slåss om smulorna från den amerikanska reglerade marknaden. Jag anser att vi borde kämpa hårdare för ömsesidiga avtal om äganderätt.

Om jag har förstår det hela rätt kan amerikanska aktörer i det aktuella avtalet äga upp till 49 procent av de röstberättigande aktierna i ett europeiskt flygbolag, medan europeiska aktörer bara kan äga upp till 25 procent av de röstberättigande aktierna i ett amerikanskt flygbolag, och jag är inte säker på om detta är rättvist och öppet. Enligt EG-domstolen ska alla transatlantiska förhandlingar till fullo ske med respekt för bilaterala avtal med medlemsstater, som Bermuda II, och jag anser att man i detta avtal inte beaktar detta på ett korrekt sätt.

Kommissionen försöker att harmonisera sin politik och har inte tagit hänsyn till de stora skillnaderna mellan stater. Det som vi uppmanar till i detta ärende är fortsatta åtgärder snarare än bara dialog. Jag anser att kommissionen verkligen har fört saker framåt, men det är också viktigt att Förenta staterna förpliktar sig att vidta fler åtgärder för att bemöta våra behov på detta område när vi återgår till förhandlingsbordet om tre månader – något som jag, återigen, välkomnar.

  Inés Ayala Sender (PSE). – (ES) Fru talman, herr vice kommissionsordförande! Det gläder mig mycket att få möjlighet att gratulera er till kommissionens framgångar, med stöd av det tyska ordförandeskapet och med hjälp av dess effektiva avdelningar, med något av en spansk prägel, anser jag att man kan säga.

Denna framgång är vidare ett resultat av påtryckningar som bland annat parlamentet har utövat, som har stött kommissionens strategi i fråga om ett gemensamt luftrum från första början och som har uppmuntrat till den trots allt större svårigheter, som i fallet med dessa komplicerade transatlantiska förbindelser.

Detta avtal har den stora förtjänsten att det stärker dessa transatlantiska förbindelser vid en tidpunkt som är avgörande för alla: strax före valet i Förenta staterna och vid en tidpunkt då vi måste göra framsteg när det gäller miljökraven på Europas flygfart.

Det bidrar också till att stärka den europeiska identiteten och Europeiska unionens identitet som en global partner. I detta avseende anser jag att detta avtal sänder ett bra budskap till medborgarna.

Det är också ett avtal som bidrar på ett avgörande sätt till Lissabonstrategin och särskilt, i fråga om befrielse från kartellförbud, till att underlätta affärsavtal och utvecklingen av allianser mellan flygbolag, vilket utan tvekan främjar tillväxten och demokratiseringen av flygtrafiken för medborgarna.

Det innehåller också bestämmelser om tekniskt samarbete i fråga om klimatförändringar, vilket jag hoppas kommer att vara användbart när det gäller att hantera påverkan av luftfartssektorn.

Jag är också nöjd med bestämmelserna om kontroll av flygbolag, och när det gäller den säkerhetsfråga som Paolo Costa nämnde är sanningen den att jag skulle föredra att vi först analyserade resultaten av Förenta staternas system djupgående, eftersom dess tillförlitlighet har ifrågasatts i hög grad vid flera tillfällen.

Nu måste vi till sist övervinna det återstående motståndet i rådet, och jag hoppas att Saïd El Khadraouis arbete kommer att vara användbart för er i detta avseende.

  Jim Higgins (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Det färska avtalet mellan Förenta staterna och EU om ett gemensamt luftrum är oerhört välkommet, eftersom vi nu står inför en öppen luftfartmarknad, efter att ha befunnit oss i en situation som verkade helt låst för några månader sedan. Detta kommer att gynna resenärerna.

Konkurrens inom luftfarten har revolutionerat flygresorna. Flygpassagerare har nu valmöjlighet, och flygresor till lågt pris utan krusiduller har blivit vardagsmat. Passagerarna kommer att gynnas ännu mer av de nya åtgärderna. Ägarfrågan, som var ett problem för Förenta staterna, har förhoppningsvis lösts tack vare en hedervärd kompromiss. Men jag skulle vilja instämma med mina kolleger, Brian Simpson och Timothy Kirkhope, och jag skulle vilja uppmuntra kommissionen att vara mycket hård i framtida förhandlingar med Förenta staterna.

Jag lovordar kommissionen för dess bestämda ståndpunkt när det gäller att inte tillåta individuella bilaterala avtal mellan medlemsstater inom EU och Förenta staterna. Sådana bilaterala avtal skulle underminera och försena det avtal som man nyss slutit. De nya åtgärderna kommer förhoppningsvis att erbjuda visst skydd för Shannonflygplatsen på Irlands västkust. I över 70 år har Shannonflygplatsen varit den viktigaste flygplatsen mellan Förenta staterna och Irland. Alla plan som flög till och från USA mellanlandade på Shannon. Under senare år har denna obligatoriska mellanlandning blivit mindre viktig. Men ytterst skulle det nya avtalet innebära en övergångsperiod för flygplatser som Shannon som skulle hjälpa dem att anpassa sig till den nya situationen.

Det är lika viktigt att avtalet om det gemensamma luftrummet granskas då och då för att övervaka avtalets inverkan på Shannon och andra liknande flygplatser. Det är ett mycket historiskt avtal. Det är faktiskt det mest historiska sedan Chicagokonventionen 1944. Jag skulle vilja berömma båda sidor, och kommissionen i synnerhet, för att ha räddat ett avtal som för några månader sedan verkade dömt att misslyckas.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Fru talman, herr kommissionsledamot! EU:s och USA:s flygfartsmarknader står tillsammans för 60 procent av flygverksamheten i världen. EU:s och USA:s avtal om lufttrafik kommer därför att gynna konsumenter på båda sidor om Atlanten. Det kommer att bidra till att fördjupa de transatlantiska förbindelserna och tjäna som modell för vidare avreglering och tillnärmning av lagbestämmelser över hela världen.

Enligt EG-domstolens dom strider flera bilaterala avtal om lufttrafik mellan medlemsstater och Förenta staterna mot Europeiska unionens rättsliga principer, och EU:s och USA:s avtal om lufttrafik är det bästa sättet att säkerställa en fullständig efterlevnad av unionens lagstiftning på. Harmoniseringen av rättsliga bestämmelser, i synnerhet på områdena för säkerhet, miljöskydd och arbetstagares sociala rättigheter, är särskilt viktig i den här typen av avtal om lufttrafik.

Den grundläggande frågan är ett nära samarbete mellan de lämpliga myndigheterna i EU och USA som ansvarar för flygsäkerhet, både på federal nivå i EU och USA och på medlemsstatsnivå. Syftet bör vara att skapa ett gemensamt flygskyddsområde, vilket innebär en gemensam passagerar- och bagagekontroll i början av resan, och inte vid varje byte därutöver.

Jag vill också betona att utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och USA måste ske med respekt för de europeiska och amerikanska medborgarnas privatliv. Detta har redan klargjorts i Europaparlamentets resolutioner. Det transatlantiska avtalet om lufttrafik måste grundas på konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och på andra internationella rättsakter som garanterar medborgarnas fri- och rättigheter.

Jag vill tacka Saïd El Khadraoui för hans samvetsgranna arbete med utvecklingen av Europaparlamentets ståndpunkt i denna fråga.

  Christine De Veyrac (PPE-DE). – (FR) Fru talman, herr Barrot! Bra gjort! Debatterna och förhandlingarna har hållit på i flera år. Ni hade en svår uppgift, men ni lyckades vara både övertygande och effektiva. Jag vill ge mitt erkännande till det avtal som har nåtts, för det är ett bra avtal om man ser till europeiska intressen.

Avregleringen av den transatlantiska luftfarten kommer att stimulera tillväxten inom våra flygbolag vid en tidpunkt då de står inför en prisökning på flygfotogen, allt strängare säkerhetsrestriktioner och en kommande skatt som införs som en del av kampen mot global uppvärmning. Genom att tillåta att de från och med nu gör flygningar till Förenta staterna från vilken europeisk stad som helst och inte bara från deras ursprungsland skapar ni utökad verksamhet för våra flygbolag och följaktligen fler arbeten för våra medborgare. Fler rutter och dessutom större frihet i fråga om flygningarnas frekvens och tider kommer också att innebära fler valmöjligheter för konsumenterna: europeiska och amerikanska passagerare kommer därför att bli de näst största vinnarna på detta avtal.

En tredje källa till tillfredsställelse är den möjlighet som de europeiska flygbolagen nu får att förvärva mer än 50 procent av de amerikanska flygbolagens kapital. Man skulle mycket väl kunna beklaga det faktum att våra amerikanska vänner förhindrar ett fritt agerande på marknaden genom att vägra att bevilja europeiska flygbolag mer än 25 procent av rösträtten, men låt oss inte rynka på näsan, för ibland är det bättre att låta saker och ting vara som de är. Vidare sa ni att unionen enligt avtalet i gengäld har valet att begränsa USA:s andelar i våra flygbolag.

Jag vill liksom Georg Jarzembowski avsluta med att uppmana EU:s transportministrar att ge sitt fulla stöd till kommissionen om några dagar, för det är en av våra största ekonomiska sektorers intressen som står på spel, och vi måste skydda dessa intressen. Då det är Förenta staterna det gäller skulle inte resultat av det här slaget ha varit möjligt om vi inte hade samlat alla våra resurser. Ensamma kan vi inte uppnå mycket, men tillsammans är allt möjligt.

  Antonio López-Istúriz White (PPE-DE). – (ES) Fru talman! Goda förbindelser mellan Förenta staterna och Europeiska unionen är nödvändiga för båda sidor av Atlanten, även om vissa personer skulle föredra att så inte var fallet.

Det är lyckligtvis länge sedan som Columbus nådde den nya världen på ett ekologiskt godtagbart sätt. Och det är länge sedan den monopolistiska extremismen rådde, som innebar en sådan underutveckling för Europa.

Europeiska kommissionen har precis nått ett avtal om luftfartstrafik med Förenta staterna som innebär nya möjligheter för europeiska flygbolag.

Jag vill gratulera er, herr vice kommissionsordförande, varmt till allt arbete som ni har lagt ned. Jag vill också gratulera er chef, Daniel Calleja, och om jag får tillåtelse att nämna den anda som jag är övertygad om att detta avtal innehåller vill jag också tacka er föregångare, Loyola de Palacio.

Jag tror verkligen att detta är en viktig insats från kommissionens sida. Jag hoppas att rådet kommer att godkänna detta avtal otvetydigt så snart som möjligt. Bilaterala avtal mellan Förenta staterna och medlemsstaterna måste ersättas med bredare avtal. Och om avtalet kan tillämpas från och med oktober, vilket kommissionen har för avsikt, så desto bättre.

Om så är fallet kommer europeiska medborgare och företag att få många fördelar när det gemensamma luftrummet blir verklighet: gemensamma bestämmelser på båda sidor av Atlanten, möjligheten att öppna nya passagerar- och varutransportrutter liksom lägre kostnader, vilket kommer att göra våra företag och våra flygtransporter mer konkurrenskraftiga. Allt detta bör gynna konsumenterna i fråga om det slutgiltiga priset på biljetterna.

Det ultimata målet med dessa avtal är skapandet av ett framtida område för fritt tillhandahållande av flygtjänster mellan Förenta staterna och Europeiska unionen, vilket kommer att anpassas till Lissabonstrategin och främja transatlantiska förbindelser, som är så nödvändiga.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Fru talman! Jag skulle vilja be om ursäkt för att jag kom lite sent, och jag uppskattar ert tålamod. Jag hade problem med hissarna.

Den transatlantiska turismen är av avgörande betydelse för Irland, och det finns mycket utrymme för utvidgning. Av de närmare sju miljoner som besökte Irland 2005 kom mer än en halv miljon från andra sidan Atlanten, och bidrog med över 500 miljoner euro till Irlands ekonomi. Det har beräknats att dessa siffror skulle kunna tredubblas om avtalet om det gemensamma luftrummet ratificerades, och ge ytterligare 1 miljard euro till Irlands ekonomi. Genom att skapa ett gemensamt luftrum kan vi fortsätta att dra fördel av det goda rykte som vi har uppnått genom att stå värdar för evenemang som Tour de France, Special Olympics och Ryder Cup. Om ett litet land som Irland kan gynnas på detta sätt, vilka möjligheter finns det då inte för den europeiska kontinenten?

Vi måste naturligtvis befatta oss med klimatförändringen, men lösningen är att finna nya bränslen för lufttransport och utnyttja befintliga bränslen mer effektivt. Protektionism gynnar varken konsumenten eller våra ekonomier. En tydlig politik om ett gemensamt luftrum skulle inte bara uppmuntra personer att resa till Europa, utan det skulle också hjälpa till att marknadsföra europeiska varor i Nordamerika. Ett gemensamt luftrum öppnar mer av den amerikanska marknaden för europeiska konsumenter och affärsfolk. Vår kapacitet att resa och göra affärer med fler städer kan inte medföra någonting annat än ett uppsving för vår ekonomi, och ge oss ytterligare tillgång till den starka amerikanska ekonomin, särskilt nu med tanke på eurons styrka gentemot US-dollarn. Detta bådar gott för EU:s företag.

Sammanfattningsvis kommer de ekonomiska och kulturella utbyten, som möjliggörs i och med detta avtal, att se till att Förenta staterna och EU upprätthåller en sund förbindelse under de kommande åren, och jag uppmuntrar kommissionen och rådet att motarbeta protektionism och egenintresse i detta ärende.

  Jacques Barrot, kommissionens vice ordförande. (FR) Fru talman! Jag vill tacka parlamentsledamöterna och alla talare uppriktigt för deras stöd och deras mycket värdefulla bidrag till denna viktiga debatt. Det råder ingen tvekan om att vi står i begrepp att sluta ett historiskt avtal i fråga om transatlantiska förbindelser. Det är historiskt också i fråga om att utveckla luftfarten i världen och – vilket har påpekats – att demokratisera flygtransporten och föra den inom räckhåll för så många människor som möjligt.

Jag ska inte upprepa fördelarna med detta avtal, som har betonats av bland andra Georg Jarzembowski och av Saïd El Khadraoui, som jag är särskilt tacksam mot för hans initiativ. Tillträde för flygbolag från vilket europeiskt land som helst till vilken ort i Förenta staterna som helst, utan diskriminering av nationalitetsskäl, är en av de mycket viktiga fördelarna. Det är framför allt detta, herr Costa, som kommer att göra det möjligt att lösa vissa rättsliga problem som uppstått i kölvattnet efter domarna i samband med det gemensamma luftrummet. En annan enorm fördel för konsumenterna är att de har fler valmöjligheter till bättre priser. Vidare öppnar vi för 60 procent av världens trafik.

Vi får inte glömma att det finns en gemensam kommitté som kommer att spela en nyckelroll i fråga om att tillämpa avtalet, att debattera sociala frågor, att ta upp frågorna rörande ägarskap och kontroll och i fråga om konkurrens, stöd och miljöfrågor.

Vissa av er har tagit upp problemet med säkerhet, inte minst Jeanine Hennis-Plasschaert. Detta avtal innehåller bestämmelser som är av avgörande betydelse när det gäller att underlätta kontrollerna på båda sidor om Atlanten, och att i slutändan ha jämförliga system som kommer att göra det möjligt för oss att röra oss i riktning mot en gemensam form av säkerhetskontroll, eller ”one stop-säkerhet”.

Vad gäller miljöaspekterna vill jag särskilt vända mig till Eva Lichtenberger och säga att hon har rätt. Vi har för avsikt just att samarbeta mycket mer effektivt med USA:s luftfartsmyndighet Federal Aviation Administration. I detta avseende kommer vi att granska på vilket sätt vi gör flygningar över Atlanten, med som syfte att korta flygrutterna. Vi kommer också att undersöka lösningar som gör det möjligt att använda bränslet effektivt och att minska utsläpp. Därför innehåller avtalet ett helt miljöavsnitt.

Flera av er tog upp problemet med cabotage, inte minst Jaromír Kohlíček. Alternativet att sköta cabotagetjänster i Förenta staterna är mycket debatterat. Till att börja med kommer vi inte att ha det alternativet. Cabotage kommer inte heller att tillåtas för amerikanska flygbolag: ett amerikanskt flygbolag tillåts alltså inte att transportera passagerare eller gods mellan Frankfurt och Berlin.

Fru Sinnott! Avtalet kommer också att gynna regionala flygplatser genom nya möjligheter i och med avskaffandet av de befintliga restriktionerna. Reinhard Rack och flera av er har betonat säkerhetsproblemen. Förenta staterna har erkänt vikten av att arbeta på gemensamma metoder och normer för att i så hög grad som möjligt minska olikheterna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna när det gäller dessa frågor, och man kommer att ta hänsyn till de åtgärder som redan har vidtagits inom Europeiska unionen.

Herr Simpson! Det transatlantiska området kommer naturligtvis inte att byggas i ett enda slag. Vi talar faktiskt om ett första stadium, men ett första stadium som redan har etablerat en mycket stark länk till ett andra stadium: Europa kommer att kunna upphäva amerikanernas tillträdesrätt om de drar på det och om man inte gör några framsteg. Vi har därför möjlighet att agera för att garantera att det verkligen kommer att bli ett andra stadium i riktning mot vårt slutgiltiga mål.

Jag vill säga till Timothy Kirkhope att vi, eftersom Förenta staterna ännu inte har gått med på att ändra sin regel om 25 procent, har behållit alternativet att begränsa deras andelar i europeiska flygbolag till samma nivå. Detta är ett sätt att återställa balansen på.

Fru talman! Ni bad mig att fatta mig kort. Jag vill därför be de talare om ursäkt som jag inte har haft tid att svara tydligt. Jag vill tacka alla talare och säga till de parlamentsledamöter som hör till medlemsstater som inte täcks av avtalen om ”ett gemensamt luftrum”, och i synnerhet till de irländska ledamöter som har talat, att viljan finns hos oss att utvidga fördelarna med denna avreglering av transatlantisk flygtransport till alla medlemsstater.

Christine De Veyrac och andra talare har betonat att allt detta är frukterna av stora ansträngningar. Jag vill ta tillfället i akt att ägna en tanke åt Loyola de Palacio, som också har uträttat ett stort arbete på detta första stadium, som jag anser är betydelsefullt för Europas framtid och för de transatlantiska förbindelserna, för ekonomin och för sysselsättningen.

(Applåder)

  Talmannen. Jag har mottagit ett resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag kl. 12.30.

ORDFÖRANDESKAP: MOSCOVICI
Vice talman

(1) Se protokollet.