Fullständigt förhandlingsreferat

Tisdagen den 13 mars 2007 - Strasbourg

13. Barnomsorg (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är rådets och kommissionens uttalande om barnomsorgen.

  Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, ärade parlamentsledamöter! Den riktgivande och dominerande principen för vårt ordförandeskaps socialpolitiska program är ”att se den demografiska förändringen som en möjlighet och främja lika möjligheter för alla i arbetet och i samhället”, för den demografiska förändringen är ett faktum som är av grundläggande relevans för EU:s alla medlemsstater.

Vi kan emellertid vända den demografiska utvecklingen genom att skapa förhållanden som gör det möjligt för människor att faktiskt skaffa sig så många barn som de vill, men en förutsättning för att människor ska kunna försörja sig är att det går att förena familj och arbete.

Det måste bli lättare att återvända till arbetet efter en paus för att bilda familj, precis som det måste bli lättare för båda föräldrarna att arbeta och ändå delta i barnens uppfostran. En europeisk jämförande undersökning har nämligen visat att länder med välutvecklad barnomsorg totalt sett har en högre andel kvinnor i arbetslivet, särskilt när det gäller kvinnor som har mer än ett barn som behöver barnomsorg.

Födelsetalet är också väldigt lågt i de länder där relativt få kvinnor arbetar, och de högkvalificerade kvinnorna väntar länge med att skaffa sig familj eller avstår från barn helt och hållet. Medan en mans genomsnittliga arbetstid ökar med antalet barn går kvinnor som har barn ner i arbetstid, och det är därför som vi på medlemsstatsnivå måste försöka vidta åtgärder för att förbättra jämställdheten mellan kvinnor och män i arbetslivet och för att förbättra förhållandena för kvinnor.

Behovet av åtgärder inom det här området är väldigt stort, och det tyska ordförandeskapet är det första sedan 2002 som prioriterar barnomsorgen. Ett viktigt steg mot att öka antalet barnomsorgsplatser togs för så länge sedan som 2002, när stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådet i Barcelona beslutade att medlemsstaterna måste uppnå en miniminivå för barnomsorgen senast 2010, då barnomsorg ska kunna erbjudas för minst 90 procent av barnen mellan tre år och den obligatoriska skolåldern, och för minst en tredjedel av barnen under tre år. Detta mål införlivades 2003 i den europeiska sysselsättningsstrategin och återupprepades i de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005–2008).

I en del länder har dessa mål för barnomsorgen redan uppnåtts, och i en del länder med betydande råge. Till exempel har omkring sju medlemsstater uppnått eller nått längre än det mål på 33 procent som fastställts för barn under tre år, och det märks redan tydligt inte endast att de övriga staterna släpar efter, utan också en del av dem satsar påfallande lite på barnomsorgen. Detsamma kan sägas om andelen medlemsstater som har nått längre än, eller inte har uppnått Barcelonamålet på 90 procent för barn mellan tre år och skolåldern.

Vad detta innebär är att många medlemsstater måste göra en betydligt större ansträngning för att uppnå de mål som fastställdes i Barcelona. I den gemensamma rapporten om sysselsättningen 2006–2007 som rådet antog den 22 februari – för några få veckor sedan – behandlas denna fråga mer ingående, och entydig kritik riktas mot de långsamma framstegen när det gäller barnomsorgen. Avsaknaden av framsteg inom barnomsorgen kan mycket väl få en negativ inverkan på försöken att öka andelen arbetande kvinnor i EU till minst 60 procent, vilket är ett annat gemensamt mål i den europeiska sysselsättningsstrategin.

Av denna anledning var det ytterst betydelsefullt när Europeiska rådet den 8–9 mars bekräftade inrättandet av den europeiska alliansen för familjefrågor, som kommer att ge ny fart mot de överenskomna målen för barnomsorgen och andelen arbetande kvinnor, och som den 30 maj i år också kommer att diskuteras av rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor).

Den europeiska alliansen för familjefrågor kommer att bidra till att förbättra levnadsförhållandena för familjer i EU och kommer att tjäna som plattform för medlemsstaternas utbyte av åsikter och information. Den kan bidra till att faktiskt öka jämställdheten, för en bättre balans mellan arbete och familjeliv bidrar till att öka jämlikheten i arbetslivet.

Det har också visats att om vi är beslutna att faktiskt förbättra förhållandena för unga föräldrar, att utveckla barnomsorg och förskola, och att tillsammans med företagsvärlden systematiskt utveckla familjevänliga arbetsstrukturer, kommer detta att ha en positiv effekt på perioden 2020–2030, som är den period som kommer att vara särskilt problematisk ur ekonomisk och demografisk synvinkel.

Frågan om förenlighet mellan arbete och familj innebär emellertid utmaningar inte endast för staten utan också för företagen. Barnen är vår framtid: de är morgondagens arbetare, konsumenter och föräldrar. Att ta hänsyn till familjefrågor måste ingå som en del i företagsstrategin och företagskulturen. Flexibla arbetstider och flexibla former för deltidsarbete – för både mödrar och fäder – måste bli normen överallt, och det vore därför till hjälp om företagen insåg att hänsyn till familjefrågor lönar sig för företaget, eftersom mödrar och fäder inte kan ägna sig helhjärtat åt arbetet om de inte vet att deras barn blir ordentligt omhändertagna under dagen.

En familjevänlig inställning på arbetsplatsen gynnar också staten och socialförsäkringsorganen, för ju mer mödrar och fäder har möjlighet att ge sig ut och förtjäna pengar, desto mer skatter och socialförsäkringsavgifter betalas in.

Det är, trots allt detta prat om staten och ekonomin, ytterst viktigt att vi inte glömmer bort barnen: det är deras välmående vi måste fokusera på. Barn behöver en lämplig miljö för att lära sig kognitiva och sociala färdigheter. Bra och stimulerande dagvård för barnen är ett viktigt, nödvändigt och värdefullt komplement till uppfostran inom familjen, och det är också vad föräldrarna vill ha. Vi får inte nöja oss med en ”lättversion” när det gäller barnomsorgen.

Ett annat skäl till att detta är så viktigt är att verkligheten i många stater är att inte alla barns intressen tillvaratas bäst inom familjen, och att många barn växer upp utan syskon. För sådana barn erbjuder daghemmet och barnomsorgen en trygg plats, stabila relationer och stimulans från olika håll att lära sig språk och andra färdigheter. Studier över hela världen har visat att barn mår bra av att få stöd och få lära sig nya saker på ett daghem eller hos en dagmamma.

Jag är säker på att vi med ert stöd kommer att få fart på utvecklingen inom de områden jag har nämnt, och att vi har fått i gång en viktig debatt i Europeiska unionen.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Herr talman, ärade parlamentsledamöter! Det har gått fem år sedan Europeiska rådet inom ramen för den europeiska sysselsättningsstrategin fastställde mål för tillgången på barnomsorg för barn som inte uppnått skolåldern. I mars 2002 enades Europeiska rådet i Barcelona om att medlemsstaterna bör eftersträva att senast 2010 tillhandahålla barnomsorg för minst 90 procent av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolåldern, och för minst 33 procent av barnen under tre år, i ett försök att undanröja hindren för kvinnor att börja förvärvsarbeta.

I den europeiska jämställdhetspakten som antogs i mars 2006 upprepade Europeiska rådet behovet att uppnå dessa mål. Målen är emellertid långt ifrån uppnådda. Det är nödvändigt att tillhandahålla barnomsorg som människor har råd med, som är tillgänglig och av bra kvalitet, om Europa ska kunna uppfylla de mål man har fastställt för tillväxten, sysselsättningen och jämställdheten. Barnomsorg behövs för att frigöra den europeiska arbetskraftens produktiva potential. Barnomsorg gör det möjligt för kvinnor och män med småbarn att skaffa sig en anställning och behålla den, och förbättrar också deras livskvalitet. Barnomsorg undanröjer ett viktigt hinder för individens fria val att förena yrkesliv med privatliv. Barnomsorg ger också barnen en utmärkt start i livet.

Tillgänglig barnomsorg av hög kvalitet är en absolut förutsättning för att uppnå verklig jämställdhet. Kvinnorna fortsätter att ha det största ansvaret för att ta hand om barnen. Samtidigt drabbas kvinnorna av de könsskillnader som fortfarande finns kvar när det gäller sysselsättning, arbetslöshet och lön. En lämplig och lättillgänglig barnomsorg bidrar till kvinnornas ekonomiska oberoende. Det ger också ensamstående föräldrar, varav de flesta är kvinnor, möjlighet att förbättra sina levnadsvillkor. Barnomsorg bidrar också till att påverka den demografiska förändring som orsakas av sjunkande födelsetal, genom att ge kvinnor och män möjlighet att göra individuella val när det gäller t.ex. att besluta hur många barn de vill ha. Om det finns barnomsorg som människor har råd med och som är lättillgänglig och av god kvalitet hindras man inte från att delta på arbetsmarknaden när man skaffar fler barn.

Kommissionen har förbundit sig att stödja uppnåendet av Barcelonamålen. I förra årets färdplan för jämställdhet 2006–2010 förband sig kommissionen att arbeta för att uppnå Barcelonamålen om barnomsorg, utveckla annan vård och omsorg med hjälp av strukturfonderna samt utbyta goda lösningar. De nuvarande reglerna för strukturfonderna gör det redan möjligt att använda dem på det sättet. I detta sammanhang har kommissionen påpekat att tjänster och strukturer anpassas för långsamt för att tillgodose behoven i ett samhälle där både kvinnor och män arbetar och där kvinnor fortfarande anses ha huvudansvaret för vård av barn och andra familjemedlemmar.

Genomförandet av Barcelonamålen följs upp inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. I den årliga framstegsrapporten i december påpekades att även om medlemsstaterna har gjort en del framsteg för att utveckla barnomsorgen är framstegen mot att uppfylla Barcelonamålen fortfarande långsamma. Kommissionen har därför uppmanat medlemsstaterna att under 2007 fokusera på att ”förbättra tillgången till barnomsorg av hög kvalitet till rimliga priser i linje med de egna nationella målen”.

I årsrapporten om jämställdhet 2006 som offentliggjordes förra månaden påpekade kommissionen att medlemsstaterna bör öka sina ansträngningar för att uppfylla Barcelonamålen och stödja utvecklingen av vård för äldre och funktionshindrade. Kommissionen betonade också de kvalitativa aspekterna av barnomsorgen och det faktum att familjer och föräldrar som arbetar heltid behöver lämpliga och flexibla öppettider.

Kommissionen välkomnar inrättandet av den europeiska alliansen för familjefrågor som meddelades i Europeiska rådets slutsatser. Den europeiska alliansen för familjefrågor kommer att fungera som en plattform för utbyte av åsikter och kunskaper mellan medlemsstaterna om familjevänlig politik och bästa praxis. Kommissionen har också uppmanat medlemsstaterna att fullt ut utnyttja den potential som sammanhållningspolitiken erbjuder för att stödja jämställdhet mellan kvinnor och män genom att bland annat öka tillgången till barnomsorg till rimligt pris genom program som samfinansieras av strukturfonderna.

Kommissionen anser att barnomsorgen bör ses som en viktig del av en övergripande strategi för att förena arbete och privatliv. Männen bör uppmuntras att ta lika stort ansvar när det gäller att ta hand om familjen, särskilt genom åtgärder som stimulerar dem att använda sin rätt till ledighet och genom utveckling av innovativa och anpassningsbara arbetsmönster. Behovet av omsorgstjänster för barn i skolåldern och för andra familjemedlemmar bör också beaktas. Jag är tillfreds med att i dag kunna säga att kommissionen under 2008 kommer att lägga fram ett meddelande om barnomsorg som innehåller konkreta förslag för att göra barnomsorgen mer tillgänglig, öka dess kvalitet och sänka prisnivån. Vi tror att meddelandet kommer att vara ett viktigt incitament för medlemsstaterna att uppfylla Barcelonamålen.

  Marie Panayotopoulos-Cassiotou, för PPE-DE-gruppen. – (FR) Herr talman! Jag välkomnar kommissionens och rådets engagemang för att göra mera för att göra människors familjeliv och yrkesliv förenliga och för att öka tillgången på barnomsorg till överkomligt pris.

Jag kan dock inte dölja min besvikelse över de mycket blandade resultat som uppnåtts efter Europeiska rådets möte i Barcelona 2002. I den undersökning som genomförts av generaldirektoratet för sysselsättning kom man i september 2005 fram till slutsatsen att det otillräckliga antalet barnomsorgsplatser till överkomligt pris inte bara är ett hinder för den ekonomiska och sociala integreringen av ekonomiskt missgynnade familjer utan också, och framför allt, att det är ett stort hinder för att kvinnor och män ska komma in på arbetsmarknaden i samma omfattning och för att det ska finnas en välavvägd arbetsfördelning mellan kvinnor och män i familjelivet.

Det framgår av ett mycket stort antal undersökningar att EU-medborgarna inte kan ha barn så som de skulle önska eller ha så många barn som de skulle önska. Med tanke på hur behoven och kraven på arbetsmarknaden har utvecklats bör medlemsstaterna dessutom arbeta på att skapa ett mer flexibelt och varierat utbud av barnomsorgsplatser för att öka valmöjligheterna och svara mot olika föräldrars och familjers specifika preferenser, behov och livssituationer. Det finns människor som vill ta hand om sina barn själva. Vi kan inte svika eller bestraffa dessa människor eftersom de bidrar till att vidmakthålla den sociala sammanhållningen i familjeenheten.

När det gäller de män och kvinnor som stadigvarande eller tillfälligt vårdar anhöriga bör de få en erkänd ställning som innebär att de garanteras bland annat social trygghet och pensionsrättigheter, och i likhet med dem som förvärvsarbetar bör de kunna dra nytta av det livslånga lärandet så att de kan leva upp till arbetsmarknadens krav.

  Jan Andersson, för PSE-gruppen. – Herr talman! Herr rådsordförande! Herr kommissionär! Som nu har sagts har vi ambitiösa mål från Barcelonamötet när det gäller barnomsorgsutbyggnaden. Vissa länder har uppnått målen redan, andra ligger en bra bit ifrån, vilket inte är tillfredsställande. Varför är det då viktigt med barnomsorg? Det är viktigt för familjerna, för att de ska kunna förena familjeliv och arbetsliv. Det är viktigt för jämställdheten då det av tradition har varit kvinnorna som har fått stå för barnomsorgen och då inte kommit ut på arbetsmarknaden. Det är viktigt för barnen att ha tillgång till en god kvalitativ barnomsorg som ett viktigt led i deras utveckling mot skolan och vuxenvärlden osv.

Det är också bra för sysselsättning och tillväxt, för om vi tittar på de länder som har kommit långt när det gäller barnomsorgsutbyggnaden, så har de också hög sysselsättningsnivå, hög sysselsättningsnivå för kvinnorna och därmed också en högre tillväxt. Vi ser den demografiska utvecklingen. Vi behöver kvinnorna på arbetsmarknaden – vi behöver alla på arbetsmarknaden.

Metoden vi har det är best practice. Många av besluten tas i medlemsländerna, på lokal och regional nivå, men jag måste säga att en tillfredsställande sak är att debatten nu har spridit sig. Jag följer t.ex. debatten i Tyskland. I Tyskland är denna debatt i högsta grad levande på ett sätt som den inte har varit tidigare. Det är viktigt att denna debatt pågår i våra medlemsländer och att vi ser behovet av barnomsorg så att denna utveckling drar igång.

Jag vill tacka det tyska ordförandeskapet för att man inbjudit mig i egenskap av ordförande i sysselsättningsutskottet till det informella möte som äger rum i maj, då dessa frågor ska diskuteras. Jag tackar med glädje ja till detta möte. Vi hoppas att vi får fart på barnomsorgsutbyggnaden, för barnens skull, för familjernas skull men också för sysselsättningens skull.

  Hannu Takkula, för ALDE-gruppen. – (FI) Herr talman! Jag välkomnar varmt detta initiativ om familjer och barnomsorg. Barn och ungdomar är den mest värdefulla tillgång vi har för vår framtid. Vi måste fatta sådana beslut som gör det möjligt för dem att leva ett fullödigt och tryggt liv, och dessa beslut måste fattas nu.

Jag har själv varit privilegierad genom att jag var hemmaman i Finland i fem år när mina barn var små. I vårt samhälle fanns möjligheten att stanna hemma, och detta gäller även i dag. När jag ser tillbaka på de år jag tillbringade som hemmaman och tog hand om två pojkar kan jag därför säga att detta utan tvekan var bland de bästa åren i mitt liv.

När vi talar om föräldraskap i dag verkar det som om vi fortfarande av gammal vana försöker lägga hela ansvarsbördan uteslutande på mödrarnas och kvinnornas axlar. Föräldraskap innebär att även fäderna måste ta det fulla ansvaret för sina barn. Vi måste också se till att arbetsliv och familjeliv går att förena så att familjerna kan välja vem av föräldrarna som ska förvärvsarbeta om det är omöjligt för båda att göra det. Å andra sidan bör vi utveckla olika former av barnomsorg så att barnen får en god omsorg av högsta kvalitet om båda föräldrarna förvärvsarbetar.

Barndomen är en viktig tid, vilket framgår av forskningsresultaten. De första fyra till fem åren i ett barns liv påverkar resten av detta barns liv. De beslut som fattas då, den omsorg och kärlek ett barn får och den trygghet det har känt kommer att märkas tydligt under resten av en människas liv.

Jag stöder därför dessa mål att försöka främja familjernas och barnens ställning. Jag hoppas att de kommer att leda till någonting konkret och att de inte bara förblir mål.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill påpeka för er, för kommissionens och rådets företrädare och för alla som är närvarande i kammaren att EU:s demografiska situation inte kommer att förbättras såvida inte politikerna tar barnens intressen på allvar.

Detta kan faktiskt bara ske om barnen får politiska rättigheter. Jag syftar på rösträtt för barn, en rättighet som ges till barnen och som deras vårdnadshavare, dvs. föräldrarna, ansvarar för.

Ett försök att genomföra just detta har redan gjorts i det tyska parlamentet, förbundsdagen. Förbundsdagen har diskuterat ett lagförslag om att tillerkänna barn rösträtt redan från födelsen. Rättigheten skulle tillvaratas av barnens föräldrar och lagliga vårdnadshavare. Naturligtvis skulle det krävas betydande förändringar av lagstiftningen för att genomföra detta, men det verkar faktiskt troligt att detta skulle ha större effekt för att rätta till EU:s demografiska situation än nuvarande lagstiftning.

Tyvärr var det på grund av förändringarna som lagförslaget förkastades under debatten i förbundsdagen, även om det stöddes av många ledande politiker och av det utskott där det hade diskuterats. Jag ville bara påpeka detta.

  Eva-Britt Svensson, för GUE/NGL-gruppen. – Herr talman! Den viktigaste grunden för jämställdhet mellan kvinnor och män är rätten och möjligheten till egen försörjning för kvinnorna, alltså rätten till arbete men också möjligheten genom god och kvalitativ barnomsorg. Utan samhällets stöd och ansvar för att alla barn ska ha tillgång till god barnomsorg med rimliga ekonomiska kostnader för föräldrarna så tvingas kvinnor att lita på andra för sin försörjning. Men jag vill liksom ordförandeskapet gjorde, lyfta barnens rättigheter och barnperspektivet i detta sammanhang.

Det är oerhört viktigt för barnen att få umgås med andra barn, träffa och möta andra vuxna än föräldrarna, få tillgång till den pedagogik som är nödvändig för barnets utveckling. Barn som har förmånen att få vara inom barnomsorgen med andra barn och vuxna med pedagogisk utbildning får en bättre start på sin utveckling och ökar sin sociala kompetens. God barnomsorg är alltså inte bara viktigt för jämställdheten och för den ekonomiska tillväxten, utan minst lika viktig för barnen. Jag tycker att det är dags att EU:s institutioner och framför allt medlemsstaterna lägger ned minst stort engagemang i barnens rättigheter som man hittills lagt i varorna på den inre marknaden. Annars uppnår vi inte ens Barcelonamålen.

  Kathy Sinnott, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr kommissionsledamot! Jag har stort förtroende för barnomsorg och specialvård för vuxna och är därför här i dag för att bidra till debatten.

Det är viktigt för en kvinna att ha rätt att fortsätta sin karriär om det är hennes val, och det är grundläggande med bra barmomsorg som man har råd med för att möjliggöra det. Men eftersom jag har arbetat hemma och uppfostrat en stor familj vet jag vilken viktig roll jag spelade i mina barns utveckling. Jag anser mig vara lyckligt lottad som har haft möjlighet att stanna hemma med mina barn, och jag menar att mina barn har tur som har haft mig.

Vad handlar debatten om? Det är viktigt att vi är ärliga. Handlar denna debatt om våra barn? Mitt första barnbarn föddes i morse. Om jag kunde fråga honom skulle han säga att han skulle välja att bli omhändertagen av sin mor. Handlar denna debatt om kvinnors valmöjligheter? Om den gör det borde vi å ena sidan ekonomiskt stödja barnomsorg och flexibla arbetsvillkor för mödrar som väljer att arbeta, och å andra sidan ekonomiskt stödja mödrar som väljer att arbeta hemma och ta hand om barnen.

Om denna debatt handlar om EU:s ekonomi, så är det vettigt att på kort sikt tillhandahålla ett omfattande barnomsorgssystem och ett nätverk av lagstiftning som faktiskt får ut kvinnor på arbetsmarknaden, oavsett om de vill vara där eller inte. Men på lång sikt, med tanke på EU:s demografi och vanskligheter i barns utveckling, är kanalisering av den stora majoriteten mödrar på arbetsmarknaden när deras barns är små en politik som jag är övertygad om att vi en dag kommer att ångra.

  Talmannen. Jag är säker på att Europaparlamentet instämmer när jag gratulerar er till ert barnbarns födelse i dag.

  Irena Belohorská (NI). – (SK) Problemet med att placera barn på daghem och i förskola har också ett nära samband med den fråga vi diskuterade här i parlamentet i går kväll, det vill säga jämställdhet mellan könen och lika möjligheter.

Förutom sin önskan att vara en jämställd partner i arbetslivet längtar en kvinna också efter att bli mor. Den otillräckliga barnomsorg som staten tillhandahåller för barn i förskoleåldern är en av orsakerna till att det är mindre sannolikt att kvinnor får arbete på beslutsfattande nivåer. Av detta skäl uppställdes specifika mål vid EU:s toppmöte i Barcelona 2002. Man räknade med att unionens medlemsstater senast 2010 skulle garantera barnomsorg för minst 90 procent av barnen mellan 3 och 6 års ålder och även för 33 procent av barnen under 3 år. Det är allmänt bekant att barn i denna ålder växer och utvecklas särskilt snabbt, och därför är det viktigt att utnyttja denna tid på bästa sätt och att förbereda dem inte bara för skolan utan också för livet.

Om dessa mål nås kommer det att underlätta den sociala integreringen av barn från problematiska befolkningsgrupper. Staten bör se till att barn från alla samhällsklasser får lika möjligheter till en grundläggande fostran för livet och sörja för att denna möjlighet inte är beroende av deras föräldrars välstånd. Inför de sjunkande födelsetalen i EU och den illavarslande demografiska statistiken bör vi för ett ögonblick reflektera över varför unga familjer inte är motiverade att skaffa barn. Vi håller nog alla med om att en kombination av korta mammaledigheter som tas ut omedelbart efter ett barns födelse och som följs av deltidsarbete och barnomsorg av hög kvalitet är den mest effektiva mix som kan tänkas. Detta kommer att skapa förutsättningar för att den unga generationen ska få en sund uppväxt och för att deras föräldrar ska kunna förverkliga sina ambitioner.

  Edit Bauer (PPE-DE). – (SK) Jag välkomnar uppriktigt Europeiska kommissionens och rådets uttalande som uppmärksammar medlemsstaterna på de åtaganden de gjorde i Barcelona 2002, för vi har inte längre särskilt lång tid kvar för uppfyllandet av dessa åtaganden.

Som vi hörde är det inte ens en fjärdedel av medlemsstaterna som har nått målen. Samtidigt som situationen uppenbarligen är olika i olika medlemsstater försämras den i många av de nya medlemsstaterna i stället för att förbättras. Det vore verkligen skamligt om vi skulle fortsätta att förspilla tiden och 2010 säga att målen var illusoriska och omöjliga att uppnå. Det finns nämligen ingen ursäkt för att inte vara förberedd, och i just detta fall kämpar vi mot tiden.

Det råder inget tvivel om att tillhandahållandet av lämplig barnomsorg är en av de grundläggande förutsättningarna för en bättre balans mellan yrkesliv och familjeliv. Jag är övertygad om att vi inte kan öka sysselsättningen bland kvinnor och minska arbetslösheten bland unga människor som verkligen är mycket hög utan att skapa förutsättningar för lämplig barnomsorg och för vård av anhöriga.

Det är också förnuftigt att kräva att dessa tjänster anpassas till mer flexibla arbetsmönster och bättre anpassas till nya krav och föränderliga villkor. Det kanske är värt att överväga om inte detta område borde ingå i begreppet flexicurity [kombination av flexibilitet och trygghet], för utan flexicurity och tillräcklig social trygghet och rättssäkerhet i samband med dessa tjänster är det inte möjligt att förverkliga flexicurity.

När dessa tjänster utvidgas uppstår frågan om vem som bör stå för kostnaderna, inte bara för igångsättandet utan också för driften. Det bör inte råda något tvivel om att ansvaret i detta avseende vilar på medlemsstaterna.

  Zita Gurmai (PSE). – (EN) Herr talman! För fem år sedan satte EU upp mål för barnomsorg. Medlemsstaterna bör sträva efter att ge barnomsorg till åtminstone 90 procent av barnen mellan 3 år och obligatorisk skolålder samt till 33 procent av barnen under 3 år fram till 2010.

På femårsdagen av Barcelonamålen är vi här för att utvärdera de framsteg som har gjorts på området. Tyvärr har man ännu inte uppnått dessa mål. Endast fem länder når målet om 33 procent: Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna och Sverige. Vi måste titta på hur de andra medlemsstaterna presterar. Jag undrar om kommissionen har övervakat situationen när det gäller dessa mål. Förbereder kommissionen en analys? Finns det gemensamma normer för övervakning av barnomsorg? Vilka blir följderna för de medlemsstater som inte genomför dessa mål?

Varför ska EU investera i barnomsorg? Det var ingen slump att Europeiska Socialdemokraters Parti lanserade en barnomsorgskampanj och vädjade om barnsorg som är tillgänglig, prisvänlig och av god kvalitet. Vi gjorde det för att vi är av den starka uppfattningen att investering i barnomsorg innebär att investera i framtiden. Genom att sätta våra barn i första hand ger vi dem en god start i livet och försäkrar dem lika möjligheter när de senare träder in på arbetsmarknaden. Det ger EU möjlighet att hantera demografiska utmaningar för att göra EU:s marknad mer konkurrenskraftig samt göra EU mer socialt. Det ger möjlighet till ett större deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden, och det gör det möjligt för både kvinnor och män att få ihop familje- och arbetslivet, såsom kommissionsledamoten nämnde i sitt tal. Vi kan helt klart göra lika möjligheter till en verklighet och maximera livets möjligheter för alla barn genom att investera i barnomsorg. Detta kan bidra till att eliminera fattigdom, oberoende av den socioekonomiska bakgrunden.

Därför ber jag medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans och att åta sig att nå dessa mål. Ungern är ett bra exempel. Ministern för sociala och rättsliga frågor erkände vikten av barnomsorg och har åtagit sig att öka barnomsorgen i synnerhet för barn mellan 0 och 3 år från 8 procent till 33 procent inom fem år.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Våra barn är utan jämförelse vår mest värdefulla tillgång. Den är emellertid samtidigt den mest sårbara, inte endast på grund av barnens somatiska och psykologiska behov under uppväxten utan även på grund av den moderna livsstilens många faror. Av dessa anledningar, bland många andra, behöver och förtjänar våra barn vår yttersta omsorg och uppmärksamhet. Emellertid kan föräldrarnas omsorg om sina barn bli kraftigt lidande i en värld där båda föräldrarna kanske kämpar frenetiskt i en hetsig karriärjakt, där den dagliga kampen att tjäna mer tär på dem båda, där krafterna av de sociala påfrestningarna kanske har förstört familjesammanhållningen och där den geografiska separationen kanske har minskat den ovärderliga hjälpen från far- och morföräldrar och andra närstående släktingar.

Det är till denna värld som medlemsstaterna måste assistera genast och ur ett helhetsperspektiv. Initiativ för att skapa ett ökat antal och bättre anpassade barnomsorgstjänster, åtgärder för särskilt flexibel ledighet för föräldrar och upprättande av en arbetsmiljö som är anpassad till föräldrarnas behov är alla saker som bör uppmuntras. Dessa är endast några av de viktigaste behoven. Man bör dessutom uppmuntra och förbättra innovativa åtgärder, som rådgivningstjänster till föräldrarna eller till och med även utbildning för föräldrar där de kan ges större kunskap och stöd om hur man blir en bättre förälder och hur man bäst hanterar problem när det gäller föräldraskap.

Låt oss avslutningsvis aldrig glömma att ingen barnomsorg, hur bra den är må vara, kan ersätta föräldrarnas kärlek och tillgivenhet. Tillsammans med alla andra åtgärder, kanske vi även ska uppmuntra människor att omvärdera sina prioriteringar. Är det bättre för en familj att ha högre inkomst men mindre kontakt mellan barn och föräldrar? Ligger det i familjens intresse att ha två heltidskarriärister som knappt dyker upp till familjemiddagen? Varje förälder kanske bör överväga dessa frågor och för sina barns skull försöka att besvara dem ärligt.

  Marek Aleksander Czarnecki (UEN). – (PL) Herr talman! Vi både ser och hör att EU håller på att åldras. Allt färre barn föds i EU:s medlemsstater.

Varför är det så? Älskar vi inte barn längre? Så är det naturligtvis inte. Vad som har skett är att vi har blivit mer medvetna om svårigheten att uppfostra barn. Dessutom skjuter kvinnorna i EU upp familjebildningen längre och längre om de nu över huvud taget beslutar sig för att skaffa barn.

En av orsakerna till denna situation är tillhandahållandet av barnomsorg under arbetstid. Kvinnor kan inrikta sig på sina yrkesuppgifter endast om det finns tillgång till lämplig barnomsorg. Arbetslösheten bland kvinnor är lägst i de stater som tillhandahåller lämplig vård för kvinnor under graviditeten, vid förlossningen, medan de ammar och när de senare uppfostrar sina barn.

Att se till att medborgarna får en lämplig behandling oavsett kön eller härkomst och att sörja för att de utvecklas och skyddas på lämpligt sätt ända från födelsen tills de blir mycket gamla är en princip som helt enkelt måste respekteras i dagens värld.

  Pier Antonio Panzeri (PSE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den fråga vi diskuterar är ytterst viktig och riktar ännu en gång strålkastarljuset mot det sociala Europa. Vi har arbetat för detta mål ganska länge, och därför är det värt att fastslå att investeringar i och utökning av barnomsorg av hög kvalitet, tillhandahållande av bättre yrkesutbildning, bra daglig barntillsyn och nya fördelar för barnen skulle ge en otvetydig signal om den politiska viljan att driva på utvecklingen i rätt riktning.

Det är helt klart att lämpliga sociala och ekonomiska insatser för att stödja barnen inte bara innebär att man tar deras framtid på allvar utan också att man bidrar till att skapa nya ekonomiska och sociala villkor för familjerna. Det skulle göra det möjligt för många föräldrar och framför allt för många kvinnor att komma in på arbetsmarknaden.

Som redan har framhållits skulle detta faktiskt kunna vara ett svar på en av de utmaningar EU måste ta itu med – den demografiska förändringen – genom att understödja arbetsmarknaden på ett positivt sätt, genom att förbättra EU:s konkurrenskraft och genom att göra våra samhällen rikare.

Vad som krävs är därför större mod och framsynthet för att komma i fatt de förseningar som förekommer i de enskilda medlemsstaterna, och parlamentet och kommissionen måste därför visa engagemang, kraft och beslutsamhet att nå de uppställda målen.

  Edite Estrela (PSE). – (PT) Först av allt välkomnar jag rådets och kommissionens meddelanden. Vi är alla överens om att det aldrig kommer att finnas någon verklig jämställdhet mellan könen förrän det finns ett sätt att förena yrkesliv och familjeliv, både för kvinnor och för män.

Det är viktigt att män delar ansvaret för familjen och att kvinnor har möjlighet till en yrkeskarriär. För att detta ska kunna förverkligas måste medlemsstaterna omedelbart skapa system för barnomsorg av hög kvalitet och till ett rimligt pris som är tillgänglig vid lämpliga tider.

Det är beklagligt att vi under 2007, Europeiska året för lika möjligheter för alla, fortfarande har långt kvar innan vi når Barcelonamålen, men med vår åldrande befolkning och våra sjunkande födelsetal måste EU ha så många vuxna som möjligt på arbetsmarknaden, och det betyder fler kvinnor.

Vi ser ivrigt fram emot det dokument om detta ämne för 2008 som kommissionsledamot Vladimír Špidla har tillkännagivit här.

  Günter Gloser, rådets ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Jag uppskattar i högsta grad era inlägg. Om jag inte har missförstått något av dem råder det ganska bred enighet här i parlamentet om det mål vi har uppställt, vilket vi faktiskt gjorde för ett antal år sedan då vi också påtog oss vissa skyldigheter. Vi har också sett att vi ännu inte har lyckats nå dessa mål i samtliga medlemsstater och att vi har ganska lite tid kvar för att klara av dessa åtaganden före 2010.

Det är också viktigt att debatten om Alliansen för familjer tas upp på nytt, och fullt medvetet måste jag säga att detta inte bara måste göras i Tyskland som Jan Andersson sa i början av sitt anförande. Olika uppfattningar har kommit till uttryck i den särskilda frågan om man kanske ska göra det obligatoriskt att placera barn i barnomsorg. Vad vi talar om är alltså valfrihet.

Valfrihet är ett mycket viktigt mål att inrikta sig mot. Det finns ingen som bestämmer i vems vård barn ska placeras eller hur många barn människor måste ha. Det är inte detta vi är här för att debattera. Men det måste sägas att det finns specialfall där det inte finns någon sådan valfrihet eftersom det inte finns några specialiserade barnomsorgsinrättningar, och därför är det viktigt att hålla fast vid detta mål när det finns så många olika aspekter att ta hänsyn till, vilket har påpekats av kommissionen, av er i era anföranden och även av ordförandeskapet.

Några av er har talat om jämställdhet och andra om balansen mellan yrkesliv och familjeliv, den demografiska förändringen eller barnuppfostran. En annan sak som är viktig är att vi har åtagit oss att öka andelen kvinnor i förvärvsarbete genom att använda flexicurity [kombination av flexibilitet och trygghet] som ett av medlen att nå detta mål. Följaktligen är det flera olika faktorer som har beaktats i debatten.

Jag vill upprepa hur mycket det gladde mig att höra kommissionsledamot Vladimír Špidla tillkännage sin avsikt att lägga fram ett dokument nästa år för att ta reda på vilka resultat debatterna i rådet och parlamentet har lett till och vad som har åstadkommits för att nå dessa mål.

Jag tackar er för uppriktigheten i debatten, och jag vill också säga att det är en uppgift för var och en av oss, i de medlemsstater där målen ännu inte har nåtts eller där det finns en risk för att de inte nås senast 2010, att vidta lämpliga politiska åtgärder för att de mål vi har uppställt ska nås före detta datum – vilket vi verkligen hoppas.

  Vladimír Špidla, ledamot av kommissionen. (CS) Ärade ledamöter! Jag anser att det är oerhört tydligt att Barcelonamålen är lämpliga och att debatten har bekräftat att det råder bred enighet i denna fråga. Det råder inte heller något tvivel om att ett antal länder ännu har långt kvar innan de uppfyller målen och att vi måste göra allt vi kan för att uppmuntra medlemsstaterna att rätta till detta förhållande.

Fördelarna med Barcelonastrategin är uppenbara, men om ni tillåter vill jag gärna gå igenom dem igen. Utan väl fungerande system för barnomsorg är det för det första inte möjligt att nå grundläggande mål för jämställdheten mellan könen. För det andra kan man inte på ett ansvarsfullt sätt ta itu med problemet med den åldrande befolkningen utan sådana system.

Två frågor framgick tydligt ur debatten. Den första var frågan om kommissionen har följt upp Barcelonastrategin. Som jag framhöll i min rapport inom ramen för Lissabonstrategin är svaret ja. Den andra frågan gällde åtgärder för att kunna jämföra enskilda länder. Enskilda länder jämförs för närvarande med utgångspunkt från uppgifter som de lämnar om det enskilda landet, och från metodsynpunkt är det svårt att jämföra dessa uppgifter. Det är lätt att övervaka utvecklingen i ens eget land, men att jämföra ett land med ett annat är ytterst svårt. Denna situation är otillfredsställande, och vi arbetar därför på att få fram metoder som gör det möjligt att bedöma uppgifterna från olika länder, ett arbete som bör bli klart i slutet av året.

Det framkom också en tredje fråga, frågan om vi inom ramen för Barcelonastrategin är inriktade på valfrihet för föräldrarna. Ja, så är helt klart fallet i enlighet med målen så som de är formulerade. Medlemsstaterna bör eftersträva att senast 2010 tillhandahålla barnomsorg för minst 90 procent av barnen mellan 3 år och skolålder, dvs. tillhandahålla barnomsorg eller låta föräldrarna välja om de vill utnyttja denna möjlighet eller inte. I detta avseende är målsättningen utomordentligt tydlig.

Tack för denna debatt. Jag anser att det är tydligt att det fortfarande återstår en hel del att göra men att vi också har förmåga att åstadkomma en hel del.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.