Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 14 mars 2007 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

- Betänkande: Klamt (A6-0004/2007)

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Mot bakgrund av hur EU:s politik och lagstiftning om migration och asyl har utvecklats, är det nödvändigt att få tillgång till statistisk information som är av mycket högre kvalitet än i dag.

Jag stöder därför detta initiativ, som följer av Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003, där man enades om behovet av mer effektiva verktyg för att samla in och analysera information om migration och asyl inom EU.

Jag välkomnar Ewa Klamts betänkande, som syftar till att skapa en gemensam ram för att samla in och sammanställa gemenskapsstatistik på detta område. Detta gör att medlemsstaterna bättre kan utnyttja tillgängliga uppgifter för att upprätta statistik som i så stor utsträckning som möjligt överensstämmer med harmoniserade definitioner.

Detta bör leda till ett förbättrat utbyte av statistik och gemensamma analyser, vilket i sin tur underlättar för oss att skapa en rättvis och effektiv EU-politik för migration och fri rörlighet för personer.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet är att se som ett ytterligare steg mot en total harmonisering av gemenskapslagstiftningen. Att upprätta en myndighet som skall övervaka och föra data över migrationsströmningar till och från EU är enligt vår mening helt onödigt och belastar ytterligare EU:s budget. Föredraganden har utan respekt för befintlig nationell lagstiftning, definierat juridiska begrepp såsom ”medborgarskap” och ”illegal invandrare”. Faktum är att det redan idag finns noggrann och pålitlig expertanalys och data om migration, inte bara inom EU utan i hela i världen som FN står för. Medborgarskap, flyktingsstatus och invandrare är andra begrepp som är väl definierade i FN-stadgan för mänskliga rättigheter.

Junilistan vill inte bidra till uppbyggandet av ett övervakningssamhälle där människors fria rörlighet kan påverkas av beslut fattade på överstatlig nivå och röstar därför nej till betänkandet i dess helhet.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) Genomförandet av en asyl- och immigrationspolitik inom EU kräver global och jämförbar europeisk statistik om en rad migrationsrelaterade frågor. Genom förslaget om gemensamma regler för insamling och utarbetande av statistik på detta område bör vi kunna få fram jämförbara uppgifter, så att vi kan få en bild av migrationsströmmarna i Europa.

Det gladde mig särskilt att uppgifterna kopplas till förslagets så kallade påskyndade förfaranden. Vi måste se till att dessa inte tillämpas systematiskt och att behovet av internationellt skydd, rätten till asyl och principen om non-refoulement, dvs. principen om icke-avvisning, respekteras.

Slutligen efterfrågade vi separat statistik om överförda personer, i enlighet med Dublin II-förordningen om avgörande av vilken medlemsstat som ansvarar för en ansökan om asyl. Det tycks som om medlemsstaterna vid unionens yttre gränser tvingas ta ett oproportionerligt stort ansvar genom denna förordning. I avsaknad av kommissionens bedömning, som ursprungligen var beräknad till slutet av 2006, kommer vi genom denna statistik att kunna bekräfta den utvecklingen.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Ett direktiv är inte det bästa sättet att reglera komplicerad statistikinhämtning, utan detta sköts bättre genom överenskommelser mellan ansvariga myndigheter som har den kompetens som krävs. Därför lägger jag ned min röst i omröstningen om detta betänkande.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd.

Ewa Klamt har utarbetat ett utmärkt betänkande om viktiga frågor när det gäller effektiva verktyg för att samla in och analysera information om migration och asyl inom EU. Utvidgningen av unionen har lett till ett ökat behov av harmoniserad och jämförbar statistik. Korrekt information är avgörande för utvecklingen och övervakningen av EU-lagstiftningen och EU-politiken när det gäller invandring och asyl.

- Betänkande: Leichtfried (A6-0023/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag röstade visserligen för betänkandet, men vill ta tillfället i akt att ta upp EU-byråernas situation, som nu är 33 till antalet. Dessutom har kommissionen nyligen offentliggjort att en 34:e ska inrättas. Kostnaderna för byråerna är nu uppe i över en miljard euro per år. De har 2 700 anställda och mellan 60 och 70 procent av kostnaderna går till administration. Något är fel här, och det vill jag uppmärksamma.

Jag kräver att byråernas arbete, kompetens och nytta ska granskas, och att vi sedan överväger att avveckla de byråer som inte innebär något mervärde för EU:s tjänster. Först då kan vi se över möjligheten att öppna en ny byrå om behovet skulle uppstå.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Leichtfriedbetänkandet om gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet.

Jag anser att förslaget om att utvidga den roll som Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (EASA) har, med syfte att fastställa gemensamma bestämmelser om den civila luftfarten som ska tillämpas av samtliga flygbolag som är verksamma i Europa, oavsett om de är baserade i EU eller inte, är ett steg i rätt riktning. EU-medborgarna är i dag mycket angelägna om att de regler som garanterar maximal säkerhet efterlevs.

I detta avseende har EASA tilldelats befogenhet att ålägga böter och löpande viten då säkerhetsbestämmelserna inte följs på ett korrekt sätt.

Vidare stödde jag förslagen om att utvidga EASA:s behörighet när det gäller pilotcertifiering, för att se till att piloterna uppfyller kraven om utbildning, yrkeskompetens och språkkunskaper.

Jag gav också mitt stöd till ett liknande ändringsförslag om att kabinbesättningen ska inneha samma kvalifikationer.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Gemensamma regler för lufttransporter är nödvändiga och önskvärda, inte minst ur ett säkerhetsperspektiv. Det finns därmed goda skäl att diskutera hur det nuvarande samarbetet inom luftfartsfrågor skall fortlöpa och utvecklas. Som vanligt försöker dock Europaparlamentet att lyfta in andra förslag som syftar till att utöka EU:s makt på områden som bör förbehållas nationalstaterna. Vi anser dock att det aktuella betänkandet föreslår att den Europeiska byrån för luftsäkerhet (EASA) skall få ett alltför omfattande mandat. Vi har förtroende för att behöriga nationella myndigheter är förmögna att se till att piloterna har en tillfredsställande yrkeskompetens och fullgoda språkkunskaper. Vi delar inte heller uppfattningen att EU-länderna skall ha en gemensam företrädare inom FN:s organ för globala luftfartsfrågor (ICAO). Vi har således röstat nej till detta betänkande.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Medlemsstaternas befogenheter på det civila luftfartsområdet har successivt förts över till ”gemenskapen”, och den föreslagna ändringen av förordning (EG) nr 1592/2002 är ytterligare ett steg i den riktningen. Överföringen och omläggningen av dessa befogenheter gör ännu mer skada när det sker inom en ram vars gränser inte har fastställts tydligt.

I detta fall skulle EASA ansvara för att utfärda certifikat för flygplan och piloter, vilket för närvarande är de nationella myndigheternas ansvar.

De nationella myndigheterna uppfyller och garanterar efterlevnaden av de krav som gäller för den civila luftfarten i enlighet med internationella avtal. Det pågår redan samarbete mellan medlemsstater och tredjeländer. Detta samarbete skulle kunna främjas och utvecklas ytterligare, samtidigt som man respekterar varje lands suveränitet, arbetstagarna och deras rättigheter – en social harmonisering uppnås genom mer gynnsamma arbetsvillkor – och användarnas rättigheter.

Initiativet innebär i grund och botten ännu ett ”steg framåt” i arbetet med att skapa vad som kallas det gemensamma europeiska luftrummet, vilket vi motsätter oss. I och med att förhandlingarna om att ändra förordningen nu pågår kommer vi att fortsätta att följa denna fråga för att se till att den nationella suveräniteten skyddas.

  Fernand Le Rachinel (ITS), skriftlig. – (FR) Fortfarande inträffar alltför ofta flygkatastrofer som inte bara beror på att vissa flygplan är i dåligt skick, utan också på att säkerhetskraven inte följs.

Fördelen med parlamentets och rådets förslag är att det ökar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller inspektioner, inte bara av flygplan från tredjeländer utan även av EU:s flygplan.

Dessutom får EASA befogenhet att påföra straff och förbjuda flygbolaget i fråga att transportera passagerare inom EU om en inspektion av ett flygbolag eller av civila luftfartsmyndigheter visar på avvikelser eller brott mot gängse säkerhetsbestämmelser. Jag anser att detta är ett betydande steg framåt för att minska risken för flygolyckor.

Slutligen kommer byråns arbete och behörighetsområde att göra det möjligt att färdigställa EU:s svarta lista över flygbolag, så att den blir användbar.

Även om inte alla frågor på området flygsäkerhet har lösts tycks det ändå som om förebyggande och förhindrande åtgärder äntligen har sammanförts på ett användbart sätt genom denna text. Vi kommer att rösta för betänkandet.

  Luca Romagnoli (ITS), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Leichtfriedbetänkandet syftar till att utöka EASA:s befogenheter genom att ge byrån kontroll inte bara över luftfarten, utan även över lufttrafikföretagens verksamhet. Byrån kommer att ansvara för att förnya och utfärda certifikat och licenser och för att övervaka genomförandet av enhetliga säkerhetskrav. Den kommer dessutom att kunna ålägga böter om dessa krav inte efterlevs ordentligt.

I betänkandet uppmärksammas också de rekryteringsproblem som EASA har erfarit sedan 2002. Av olika anledningar har det varit svårt att rekrytera kunnig och erfaren personal, bland annat på grund av bristande språkkunskaper. Föredraganden uppmanar därför EASA och kommissionen att tackla detta problem genom nyskapande lösningar, till exempel genom att utnyttja de möjligheter som erbjuds via EU:s tjänsteföreskrifter.

Det förvånade mig mycket att det bara finns fyra italienare anställda inom EASA, men att det finns 45 fransmän och 37 tyskar. Jag uppmanar EASA och kommissionen att också uppmärksamma och lösa detta representationsproblem, eftersom denna obefogade obalans missgynnar Italien.

- Betänkande: Bourzai (A6-0006/2007)

  Jim Allister (NI), skriftlig. (EN) Jag har i dag röstat för ändringsförslag 12 beträffande ovan nämnda betänkande, för att undanta kött som är 8–12 månader gammalt och säljs som nötkött från reglerna i denna lagstiftning. Ett sådant undantag borde beviljas för att gynna brittiska köttproducenter genom kostnadsminskningar och lättnader i fråga om betungande förfaranden genom att man inte behöver separera olika satser vid varje etapp i produktionen. Jag kan inte se något motiv för detta extra krav och hoppas därför att ett undantag beviljas.

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag röstade mot Bernadette Bourzais betänkande om saluföring av nötkött från djur på högst tolv månader. Genom märkningen måste slutkonsumenten inte bara kunna få reda på vid vilken ålder djuret slaktades och sedvanliga uppgifter om produkt, vikt, pris och sista förbrukningsdag, utan måste också få information om hur många kilometer djuren har transporterats levande på väg till slakt. De europeiska konsumenterna måste snabbt och enkelt kunna se hur länge köttet har transporterats före slakt, så att de sedan kan besluta om de ska köpa produkten eller inte.

- Betänkande: McDonald (A6-0019/2007)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Antagandet av detta betänkande utgör ett viktigt steg för att säkerställa respekten för arbetstagarnas rättigheter inom sjöfartssektorn.

ILO-konventionen från 2006 om arbete till sjöss syftar till att säkerställa goda arbets- och levnadsvillkor ombord på fartyg. Konventionen innebär att alla de konventioner och rekommendationer om arbete till sjöss som ILO antagit sedan 1919 samlas i en enda text, som ska utgöra grunden för de första allmänt gällande reglerna för arbete till sjöss.

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna ratificerar konventionen så att alla ansträngningar görs för att se till att den efterlevs på ett effektivt sätt.

Med tanke på den strategiska betydelsen av denna sektor, som står för 90 procent av världshandelns leveranser och 40 procent av handeln inom EU, och det antal personer som är sysselsatta inom den, borde denna åtgärd ha genomförts för länge sedan. Därför röstade vi för betänkandet och hoppas att konventionen ratificeras och efterlevs av medlemsstaterna.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet som innebär en förenkling av alla befintliga ILO-konventioner och ILO-rekommendationer sedan 1919 i en enda text. Jag är glad att en eventuell tidsfrist för medlemsstaternas ratificering har fastställts till 2010, eftersom EG inte är anslutet till ILO eller till denna konvention och det är viktigt att alla medlemsstater ratificerar ILO:s rekommendationer.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Genom ILO-konventionen om arbete till sjöss läggs arbetsrättigheterna för sjöfolk på lägsta möjliga nivå, långt under nivån för deras faktiska rättigheter och krav. Vi vänder oss mot vissa av bestämmelserna, till exempel de som erkänner rätten för de slavdrivare som påstår sig finna arbete för sjöfolk att verka och idka handel.

Betänkandet om Europaparlamentets och rådets förslag om att låta medlemsstaterna ratificera konventionen vittnar om motstridigheter och hård konkurrens mellan de olika fraktionerna av fartygsägande kapital.

Konventionen motarbetas kraftigt av grekiska fartygsägare, som vill ha kvar dessa bristfälliga arbets- och levnadsvillkor, så att de kan bevara den nykoloniala rättsliga ram för sjöfart som har skapats av Ny demokrati- och Pasokregeringarna ”intakt” och obehindrade fortsätta sin förfärliga exploatering av sjöfolk från Grekland och andra länder och därigenom öka vinsten.

Det grekiska kommunistpartiet uppmanar sjöfolket att stärka klasskampen inom sjöfarten, att intensifiera kampen och att gå till motanfall för att skydda och skaffa sig rättigheter och för att uppfylla sina behov oberoende av EU:s, Ny demokratis och Pasoks gräsrotsfientliga politik, som gynnar kapitalet och krafterna bakom EU:s enkelriktade väg.

  José Albino Silva Peneda (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag instämmer i behovet av dessa första allmänt gällande regler för arbete till sjöss.

I och med antagandet av ILO-konventionen från 2006 kommer det att finnas minimivillkor för arbete till sjöss när det gäller hälsa, utbildning, arbetsförhållanden och social trygghet, som säkerställer goda arbets- och levnadsvillkor ombord på internationella fartyg.

Nu är det upp till medlemsstaterna att ratificera konventionen. Därför uppmanar jag de portugisiska myndigheterna att ratificera ILO-konventionen för att trygga mer likvärdiga minimivillkor för arbete till sjöss.

Jag välkomnar de nyskapande mekanismerna i konventionen, till exempel intyget för arbete till sjöss som en stat utfärdar till fartyg som för dess flagg, efter att ha kontrollerat att arbetsförhållandena ombord uppfyller kraven i nationell lagstiftning och i konventionen.

Jag hoppas att konventionen kan bidra till att stabilisera sjöfartssektorn, som hotas av internationell konkurrens från de aktörer som ställer lägst arbetsrättsliga krav och av rekryteringen av sjöfolk från andra länder på bekostnad av europeiska arbetstillfällen, även vid transporter inom EU.

- Betänkande: Hasse Ferreira (A6-0057/2007)

  Zita Pleštinská (PPE-DE). – (SK) Vår åldrande befolkning, med andra ord den ökande andelen äldre människor, och den sociala utslagningen är några av EU:s viktigaste utmaningar under de närmsta åren.

Jag välkomnar Hasse Ferreiras proaktiva betänkande, som syftar till att fastställa tydliga regler för sociala tjänster inom hela EU, särskilt eftersom att de på grund av sin speciella karaktär uteslöts ur det nyligen antagna tjänstedirektivet. Jag stöder till fullo tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Eftersom det finns 27 olika modeller och begrepp för att tillhandahålla och finansiera sociala tjänster, måste medlemsstaterna ha rätt att definiera vilka uppgifter de sociala tjänsterna har i enlighet med normala rutiner i varje medlemsstat, och att anpassa dem till varje enskild medborgare.

Medborgarna väntar på en tydlig signal från oss som bekräftelse på att EU kommer att ge alla medborgare, framför allt dem som är utsatta och svaga, möjlighet till rimlig bekvämlighet och ekonomisk trygghet. Jag anser att parlamentet genom detta betänkande också kommer att bidra till att skapa en hållbar europeisk social modell.

  Andreas Mölzer (ITS). – (DE) Herr talman! Jag röstade mot Hasse Ferreiras betänkande av den anledningen att vi är på väg mot en social kraschlandning, för samtidigt som en allt mindre summa pengar anslås till försäkringskassorna, ökar antalet personer som är beroende av staten trots att de har arbete.

När vi förnedrar mödrar genom att göra dem till permanenta socialbidragstagare, när det inte är möjligt att klara sig på hederligt arbete och när barnafödande utan undantag leder till fattigdom, kan vi inte förvånas över den bristande entusiasmen för EU eller över de dystra framtidsutsikterna om minskande födelsetal. Jag anser att det är mycket hög tid för oss att ta reda på och offentliggöra de faktiska kostnaderna inom EU till följd av ekonomisk migration och de ekonomiska migranter som utger sig för att vara asylsökande och dem som vistas här olagligt, framför allt med tanke på att de utgör en belastning för våra sociala trygghetssystem.

Mångkulturalistiska drömmare måste en gång för alla överge den orealistiska förhoppningen att utländska invandrare skulle kompensera för vår oförmåga att sätta barn till världen och skulle ta hand om våra gamla. Annars kommer de sociala utgifterna att öka explosionsartat och sätta igång en flodvåg där den inhemska europeiska befolkningen sakta men säkert kommer att gå under.

  Jan Andersson, Göran Färm, Anna Hedh, Inger Segelström och Åsa Westlund (PSE), skriftlig. Vi gav vårt stöd till betänkandet. Sociala tjänster har en speciell karaktär och skiljer sig från kommersiella tjänster. Det är upp till medlemsländerna själva hur tjänsterna ska finansieras och tillhandahållas, men det är viktigt att tjänsterna har hög kvalitet och att de är tillgängliga för alla medborgare.

För att skydda de sociala tjänsterna från bestämmelserna på den inre marknaden är det önskvärt med ett sektorspecifikt direktiv, där de sociala och kommersiella tjänsterna särskiljs med en klar definition.

Vi ställer oss dock frågande inför begreppet ”kvinnoarbeten”, som är ett okänt ord för oss. Vi förmodar att föredraganden avser att många kvinnor arbetar inom den sociala tjänstesektorn och att det är viktigt att deras deltagande på arbetsmarknaden främjas, samtidigt som osäkra anställningsförhållanden bekämpas. Vad gäller ”deltidsarbete” anser vi att heltid är en rättighet och deltid en möjlighet. Vi vill även förtydliga att ”oavlönat frivilligt arbete” inte finns inom den offentliga sektorn, men kan finnas i en kompletterande social ekonomi. Oavlönat hemarbete tillhör emellertid inte de sociala tjänsterna.

Vi tolkar begreppet ”offentlig-privata partnerskap” som att det inom den sociala tjänstesektorn finns olika tjänster som är offentligt finansierade och utförs av olika aktörer, såsom allmänna bolag, ideella organisationer, kooperativ och privata företag.

  Roselyne Bachelot-Narquin (PPE-DE), föredragande. – (FR) Det var på tiden! Det var på tiden att det utarbetades ett betänkande där de särskilda särdragen hos sociala tjänster av allmänt intresse beaktas. Definitionen av uppgifter och organisationsprinciper när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse, som bör särskiljas från andra tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, behövde förtydligas. Å andra sidan utgör dessa tjänster en grundsten i den europeiska sociala modell som vi inte bara vill skydda, utan också främja. Därför är det bra att parlamentet tar upp denna mycket viktiga fråga.

Vi har kommit fram till en tillfredsställande kompromiss här i kammaren, och därför röstade jag för Ferreirabetänkandet.

Detta beslut verkar överensstämma med hur parlamentet har röstat sedan Gebhardt/Harbour-kompromissen om tjänstedirektivet och nyligen Rapkay/Hökmark-kompromissen om Rapkaybetänkandet. Jag vill återigen klargöra att detta beslut inte på något sätt förpliktigar oss att utarbeta ett ramdirektiv om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

Detta betänkande är dock inte tillräckligt. Jag talar om det nödvändiga sektorsspecifika direktivet om hälso- och sjukvårdstjänster.

  Françoise Castex (PSE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för betänkandet om sociala tjänster av allmänt intresse.

Jag välkomnar kontinuiteten och konsekvensen i parlamentets omröstning, i den meningen att man kräver rättslig klarhet och ett förtydligande av gemenskapsramen när det gäller sociala tjänster av allmänt intresse.

Jag anser att betänkandet möjliggör en balans mellan tillämpningen av gemenskapslagstiftningen i strikt mening och utförandet av uppgifter på området sociala tjänster av allmänt intresse.

Detta är ett första steg för att utarbeta ett sektorsspecifikt direktiv om sociala tjänster av allmänt intresse, vilket parlamentet tydligt efterfrågade i Rapkaybetänkandet om vitboken om sociala tjänster av allmänt intresse.

Dessutom välkomnar jag förslaget om att parlamentet ska sammankalla ett forum om sociala tjänster av allmänt intresse och uppmanar till att detta forum upprättas under det portugisiska ordförandeskapet.

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom det handlar om en fråga som är viktig för EU-medborgarna och eftersom jag delar föredragandens uppfattning. Sociala tjänster av allmänt intresse utgör en av grundpelarna för den europeiska sociala modellen och är ett särskilt sätt att stärka Lissabonstrategins sociala dimension och möta utmaningar såsom globaliseringen, förändringar i näringslivet, tekniska framsteg, demografiska förändringar, migration eller nya sociala och arbetsmässiga modeller.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Direktivet om den inre marknaden för tjänster (det beryktade Bolkesteindirektivet), som banade väg för angrepp på de offentliga tjänsterna, utlöste en häftig debatt som nu fortsätter i och med detta betänkande om sociala tjänster av allmänt intresse.

Ett tydligt bevis på detta är uppdelningen av tjänsterna av allmänt intresse i tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och sociala tjänster av allmänt intresse.

I betänkandet underlåter man att tydligt värna om medlemsstaternas rätt att utforma, organisera och finansiera offentliga tjänster på det sätt som de finner lämpligt.

Privata företag får också möjlighet att tillhandahålla sociala tjänster av allmänt intresse, vilket leder till privatisering av viktiga offentliga tjänster. Detta får till följd att man undergräver principerna om jämlikhet, universalitet och social sammanhållning och framför allt möjligheten att i praktiken upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna.

Låt mig slutligen påpeka att alla våra förslag förkastades. Ett förslag var att medlemsstaterna för det första bör upphäva de så kallade reformer som har institutionaliserat deras sociala trygghetsmodeller som är marknadsbaserade, konkurrensutsatta och tvingade att konkurrera, och för det andra bör upphöra med att främja offentlig-privata partnerskap och lägga ut sociala tjänster till den privata sektorn, eftersom deras strategier är missvisande.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) I punkt 6 i betänkandet om sociala tjänster av allmänt intresse står det att ”medlemsstaternas myndigheter är fria att utforma, organisera och finansiera de sociala tjänsterna av allmänt intresse efter eget tycke” enligt subsidiaritetsprincipen.

Trots gemenskapens så kallade medansvar gör denna enda mening resten av texten meningslös. De offentliga tjänsterna är medlemsstaternas privilegium, och måste så förbli. Varje medlemsstat måste besluta huruvida dessa tjänster ska vara beroende av marknaden eller av nationell solidaritet för att sörja för allmänhetens bästa, eller kanske av en kombination av de båda.

Ansvaret för att utforma, än mindre besluta om, offentliga tjänster ligger alltså inte hos kommissionen eller EG-domstolen i Luxemburg. Vi vet alltför väl vad som skulle hända i så fall. Det skulle leda till privatisering av vinster i ultraliberalismens och konkurrensens namn, till förmån för internationellt kapital, och ”nationalisering” av förluster utan hänsyn till det allmänna intresset eller till medborgarnas intresse, i synnerhet de fattigaste.

Man kan aldrig nog betona att dessa strategier är orsaken till den sociala misär som nu råder i våra länder.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Hasse Ferreira har rätt i att sociala tjänster av allmänt intresse utgör en grundpelare för den europeiska sociala modellen, eftersom den bygger på att de mest utsatta i samhället ska skyddas: barn, äldre, sjuka, funktionshindrade, arbetslösa och så vidare.

Denna sociala modell skadas i dag av tre olika händelseförlopp. Den första är den okontrollerade invandring som håller på att förstöra våra sociala trygghetssystem. I Frankrike kostar den statliga utdelningen av gratis medicin till illegala invandrare 600 miljoner euro per år. Den andra är upphävandet av gränser som förstör substrukturen i den sociala modellen genom att utsätta våra företag för internationell konkurrens och social dumpning, framför allt i Kina. Den tredje är den successiva avvecklingen av offentliga tjänster, som man beslutade om vid EU-toppmötet i Lissabon 2000.

Betänkandet från vår kollega Hasse Ferreira innehåller inga förslag på lösningar, eftersom dessa händelseförlopp är en följd av den ultraliberala ideologi som tillämpas av Bryssels Europa.

Endast genom ett annat Europa, nationernas Europa, där den nationella suveräniteten respekteras, genom gemenskapspreferensen och genom gränser för att förhindra en okontrollerad invandring och orättvis internationell konkurrens, kan våra länder bygga upp en ny europeisk social modell.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för betänkandet där kommissionen uppmanas att överväga förslaget om ett sektorspecifikt direktiv på området sociala tjänster av allmänt intresse, med tanke på att dessa inte kan sättas i samband med de regler som styr de kommersiella tjänsterna inom EU. De sociala tjänsterna måste även i fortsättningen hålla en hög kvalitet och vara tillgängliga för alla, och reglerna för tillhandahållande måste fastställas genom lagstiftning.

  Bairbre de Brún and Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Trots våra förbehåll i fråga om vissa delar av betänkandet beslutade vi att på det hela taget rösta för det. Vi är inte övertygade om att det behövs ett rättsligt regelverk och vi är inte heller nöjda med det sätt på vilket vissa sociala tjänster har betecknats som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, men vi är nöjda med att det i betänkandet framförs ett kraftfullt stöd för värdena jämlikhet och solidaritet och principerna om tillgänglighet och tjänster riktade till alla.

Vår röst för betänkandet bör inte på något sätt uppfattas som ett godkännande av partnerskap mellan myndigheter och privata företag.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Bortsett från betänkandets ogrundade utläggningar om tjänsternas ”särskilda karaktär”, banar det väg för tjänsternas privatisering och integrering med direktivet om avreglering av tjänstesektorn (Bolkesteindirektivet).

I och med kapitalistiska omstruktureringar överlämnas viktiga delar av sociala trygghetstjänster till den ”fria marknaden” och den ”fria konkurrensen”, dvs. till företagsvärldens ansvarslöshet, så att de nu knappt fungerar inom ramen för nuvarande begränsade sociala kriterier, utan i stället genererar vinst åt plutokratin.

Både Europeiska kommissionens meddelande och Europaparlamentets betänkande om sociala tjänster syftar till att genomdriva gräsrotsfientliga förändringar.

De begränsar på ett dramatiskt sätt begreppet tjänster av allmänt intresse. De främjar överföringen av tjänster från den offentliga till den privata sektorn (så att de statliga myndigheterna förpassas till att ”passa upp på” den ”fria konkurrensen”) och upprättandet av offentlig-privata partnerskap som utgör ”murbräckan” för företagsgrupper med monopol som vill ta sig in i sektorn för tjänster av allmänt intresse.

Arbetarna måste bekämpa denna mardrömslika framtid genom att stärka klassklampen och gräsrotsrörelsen och intensifiera kampen, så att de kan bidra till att förändra detta politiska samspel mellan olika krafter i vårt hemland och i Europa för att på så sätt stoppa denna reaktionära och mycket gräsrotsfientliga politik.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) EU har inget att vinna på en strikt modell för att utforma den ekonomiska verksamheten och för att fastställa om den ska vara offentlig eller privat. Dagens ekonomi, framför allt EU:s, behöver flexibilitet. Med det sagt behöver den europeiska integrationen en modell som ger utrymme för varje medlemsstat att välja vilka vägar medborgarna vill ta och som ger medlemsstaterna själva utrymme att begå misstag. Möjligheten att få begå misstag är en väsentlig del av valfriheten.

Därför accepterar jag att det måste finnas en tydlig rättslig definition av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och tjänster av allmänt intresse. Det är viktigt att kunna identifiera dem korrekt så att EU inte antar normer som ålägger eller förbjuder något som inte ligger inom unionens befogenheter. Jag stöder således stora delar av innehållet i betänkandet och instämmer med föredraganden om att sociala tjänster av allmänt intresse bör tilldelas tillräckliga medel. Detta är ett obestridligt faktum, även om vi kan ha olika åsikter om hur finansieringen ska gå till och även om varje medlemsstat har en egen uppfattning om sina förpliktelser gentemot medborgarna.

  Bernadette Vergnaud (PSE), skriftlig. – (FR) Sociala tjänster av allmänt intresse utgör en grundpelare för den europeiska sociala modellen.

Kommissionens meddelande om dessa tjänster omfattar möjligheten att tydliggöra den funktion som sociala tjänster av allmänt intresse har inom EU i fråga om sociala aspekter, begrepp som tillämpas i samband med dessa tjänster och den rättsliga säkerhet som de bör ha. Modellerna för att organisera och administrera tjänsterna ser annorlunda ut i olika medlemsstater.

En av de frågor som kommissionen måste överväga är upprättandet av ett rättsligt instrument och ett sektorsspecifikt direktiv, för att tillförsäkra en politisk tydlighet i förfarandena och rättslig säkerhet för berörda sociala organisationer. Detta mål kan uppnås genom att parlamentet under det portugisiska ordförandeskapet leder ett forum, i samarbete med våra sociala partner.

Sociala tjänster av allmänt intresse är mycket viktiga för att konkretisera Lissabonstrategins sociala dimension, genom att på olika sätt skapa arbetstillfällen och social sammanhållning inom EU. Av dessa anledningar valde jag att rösta för Hasse Ferreiras betänkande.

Förslag till resolution (B6-0077/2007)

  Robert Evans (PSE). – (EN) Herr talman! Mina kolleger i det brittiska Labourpartiet och jag stödde inte ett antal punkter i resolutionen, och vi röstade emot den i slutomröstningen eftersom vi anser att utkastet till avtal kännetecknas av bristande balans genom att gynna USA i alltför hög grad.

Om utkastet godtas av rådet i sin nuvarande form kommer USA:s lufttrafikföretag att ha praktiskt taget fullständig tillgång till EU:s inre marknad, samtidigt som EU:s lufttrafikföretag fortfarande inte kommer att kunna flyga inom USA. USA-intressenterna kommer dessutom att kunna äga upp till 49 procent av de röstberättigade aktierna i EU:s lufttrafikföretag samtidigt som det ömsesidiga avtalet bara tillåter EU-intressenterna att äga 25 procent av de röstberättigade aktierna i USA:s lufttrafikföretag. Därför är utkastet till avtal enligt min uppfattning föga bättre än det från november 2005, som både rådet och kommissionen sa kännetecknades av bristande balans.

Eftersom amerikanerna uppnådde sina primära förhandlingsmål i detta utkast till avtal antar jag att de inte kommer att vara särskilt motiverade att genomföra ytterligare liberaliseringar i framtiden. Jag är rädd att det är Storbritannien som betalar priset för denna uppgörelse. Den garanterar USA:s lufttrafikföretag omfattande rättigheter med fullt tillträde till Heathrow, som redan svarar för 40 procent av den transatlantiska marknaden, trots att fyra lufttrafikföretag – inte bara amerikanska – redan flyger över Atlanten från Heathrow. Jag anser därför att detta är en mycket dålig överenskommelse både för Storbritannien och för EU som helhet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Junilistan accepterar att EU företräder medlemsländerna inom handelspolitiska frågor. Till detta område hör det aktuella luftfartsavtalet med USA, vilket syftar till att göra det möjligt för flygbolag i EU att flyga fritt till vilken plats som helst i USA.

Vi är kritiska till att Europaparlamentet har synpunkter på amerikanska flygbolags ägarstrukturer. Detta är en fråga för behöriga amerikanska myndigheter. Vi delar dock de allmänna ståndpunkter som framförs i resolutionen. Luftfartsavtalet är dessutom positivt för den inre marknaden, ett område som vi värnar och vill utveckla. Vi har således röstat ja vid slutvoteringen.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Ett av målen med detta preliminära avtal om luftfart mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna är att avhjälpa den bristande jämlikhet som nu råder på olika nivåer mellan företag i EU och Förenta staterna.

Vi ser med oro på ingåendet av detta preliminära avtal. Att förutsätta att det är gemenskapen och inte medlemsstaterna som har befogenhet att ingå sådana avtal undergräver medlemsstaternas suveränitet i denna strategiskt viktiga fråga, särskilt med tanke på att den ledande principen i avtalet är att ”vara en förebild för ytterligare liberalisering och konvergens på lagstiftningsområdet runt om i världen”, vilket vi anser vara oacceptabelt.

Det finns väldokumenterade fördelar med att ingå multilaterala avtal. De är fördelaktiga förutsatt att de bidrar till att förbättra villkoren när det gäller tillhandahållandet av tjänsten, framför allt för passagerarna, tillgängliga rutter och priset, att de förenklar förfarandena och minimerar miljöeffekterna, att de värnar om och främjar arbetstagarnas rättigheter inom sektorn och att de säkerställer respekten för ländernas lagstiftning och suveränitet.

  Stanisław Jałowiecki (PPE-DE), skriftlig. – (PL) EG-domstolens domar med beslut om översyn av luftfartsavtalen mellan Europeiska unionen och tredjeländer har inneburit helt nya utmaningar för oss, särskilt när det gäller länder som Ryssland och i synnerhet Förenta staterna. Vi bör också komma ihåg att EG-domstolens domar är bindande för en part, nämligen EU. EU måste därför förhandla fram ett nytt avtal. Vi är skyldiga att göra det, vilket försätter EU:s förhandlare i en svårare situation redan från början.

Därför är det särskilt lyckosamt att Europeiska kommissionen för två veckor sedan, efter ännu en svår förhandlingsomgång, lyckades uppnå en delöverenskommelse, om än inte en helt tillfredsställande sådan. Det bör betraktas som ett viktigt framsteg. Men när vi går framåt är det viktigt att vi inte sätter upp orealistiska mål. Jag anser att bestämmelserna om harmonisering av socialpolitiken inom luftfartssektorn på båda sidor av Atlanten, som faktiskt skulle vara ett försök att tvinga på den europeiska sociala modellen på Förenta staterna, är ett exempel på ett sådant orealistiskt tillvägagångssätt. Skulle inte detta vara ett utslag av fåfänga?

Å andra sidan stöder jag bestämt påtryckningar för att utbyta bästa praxis inom miljöskydd. Även om den globala uppvärmningen visade sig vara en global myt är själva miljön trots allt en ovärderlig tillgång.

  Timothy Kirkhope (PPE-DE), skriftlig. (EN) Storbritanniens konservativa förespråkar att flygmarknaden ska öppnas för ytterligare konkurrens och att man ska komma överens med USA om en öppen luftfartspolicy. Men de förslag som har diskuterats under den senaste tidens förhandlingar innebär att man permanentar en obalans till USA:s favör. Avtal av detta slag bör vara fullständigt ömsesidiga och ge EU:s lufttrafikföretag samma rättigheter på andra sidan Atlanten som USA:s lufttrafikföretag har i EU. Kommissionen har gjort framsteg men vi behöver mer – och det snart. Av denna anledning har den brittiska konservativa gruppen lagt ned sina röster.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution där säkerhet och hållbarhet framhålls som två viktiga mål för avtalet mellan EU och USA. Jag anser att det är viktigt att återställa en lämplig balans mellan EU:s och USA:s intressen efter transportdepartementets beslut att dra tillbaka sina regler om faktisk kontroll av USA:s lufttrafikföretag.

Resolutionsförslag (RC-B6-0078/2007)

  Hubert Pirker (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag har stött resolutionen eftersom det förberedande arbetet med översynskonferensen är mycket viktigt och det nu är rätt tid att genomföra den. Men eftersom kvaliteten på fördraget om icke-spridning av kärnvapen och tilläggsprotokollen kommer att bedömas utifrån vilka framsteg som har gjorts bör vi ta vara på den möjlighet som nu har dykt upp i och med återupptagandet av sexpartssamtalen för att arbeta för en kärnvapennedrustning i Nordkorea. Europeiska unionen – och framför allt vi här i parlamentet – har starkt bidragit till att få igång dessa samtal igen och till att upprätta den så kallade Pekingöverenskommelsen med konkreta åtgärder.

Nu måste vi dock ge praktiskt stöd till genomförandet av de beslutade åtgärderna för att avveckla Nordkoreas kärnvapen. Jag förväntar mig att EU ger sitt fulla stöd till åtgärder med inriktning på livsmedelssäkerhet, det vill säga jordbruksutvecklingsstöd, till regional säkerhet, som medför en förbättring av de diplomatiska förbindelserna i regionen, och till åtgärder för att förverkliga mänskliga rättigheter.

Vårt mål måste vara att ett kärnvapenfritt Nordkorea ska ha tillräckligt att leva på och att det rent allmänt ska ske ett maktskifte i Nordkorea för att uppnå fred och stabilitet i regionen som helhet.

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Kärnvapen utgör ett globalt hot mot världens befolkning. Den utveckling vi nu ser, med fler länder som skaffar kärnvapenteknologi, är mycket oroväckande. Varje suverän stat har självfallet rätt att försvara sig och sina medborgare, men rent principiellt anser vi att kärnvapen inte är berättigade. Historien har visat vilken förödelse dessa vapen kan leda till.

Föreliggande resolution innehåller såväl bra som dåliga formuleringar. Exempelvis anser vi att alla hänvisningar till den europeiska säkerhetsstrategin bör strykas. Faktum är att den här frågan är ett ypperligt exempel på varför vi inte bör ha en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) i EU. Flera medlemsstater har betydande kärnvapenarsenaler, medan andra upplåter sitt territorium till icke-europeiska kärnvapenmakter. I ett framtida EU där en gemensam säkerhetspolitik har trätt i kraft skulle medlemsstater som inte har kärnvapen oavsiktligt kunna dras in i konflikter med den typen av vapen.

Vidare är världen större än EU och ett globalt problem måste lösas på global nivå. FN har kunskap och erfarenhet och är den behöriga institution som kan stoppa spridningen av kärnvapen i världen.

Vi anser att resolutionens underliggande mening innebär en förstärkning av GUSP och parlamentets inflytande i dessa frågor. Därför röstar vi nej.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Icke-spridning och nedrustning av kärnvapen är bland de viktigaste frågorna i vår tid, i en internationell miljö som utmärks av instabilitet och osäkerhet som uppstår på grund av den ökande aggressiviteten och interventionsinriktade imperialismen, som leds av Förenta staterna med stöd av de stora kapitalistmakterna.

Det är Förenta staterna som främjar kapprustningen, detta land som utvecklar egna kärnvapen och strävar efter att införa nya system i Europa som är aggressiva till sin natur och bland annat består av de nya robotsystemen i Polen och Tjeckien.

När Förenta staterna sätter allt större fokus på det militära hotar man andra suveräna länder med sina ingripanden och sin militära aggressivitet.

Mot bakgrund av detta är det mycket avslöjande att en majoritet i parlamentet röstade nej till de förslag som lagts fram av vår grupp. Det var följande förslag:

– ”insisterar på att man måste finna en fredlig politisk lösning på konflikten kring Irans kärnprogram” och ”upprepar även sitt motstånd till alla eventuella militära ingripanden eller hot om brukande av våld”,

– ”motsätter sig användningen av nya ballistiska och anti-ballistiska missilsystem på EU-medlemsstaternas territorier”,

– och ”uppmanar stater med kärnvapen att dra tillbaka sina arsenaler från ett läge av hög beredskap och att försäkra att de inte går till angrepp med kärnvapen mot länder utan kärnvapen”.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för resolutionen eftersom det råder allvarlig oro över risken för spridning, och det är viktigt att återuppliva och stärka icke-spridningsavtalet (NPT). EU har antagit en gemensam ståndpunkt om icke-spridning som utgör en positiv plattform för kraftfullare insatser på detta område, särskilt genom att verka för en effektiv multilateralism.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Sinn Féin motsätter sig förbehållslöst kärnvapenspridning och välkomnar det motstånd som Europaparlamentet i dag har gett uttryck för.

Irland är ett kärnvapenfritt land och måste förbli det. Men kärnkraftsindustrin påverkar fortfarande vår miljö och hälsa eftersom utländska kärnkraftverk har påverkat våra hav och vår landsbygd och skapat hälsoproblem för vår befolkning.

Alla länder bör, oavsett storlek, inflytande eller statsskick, börja en process för att avveckla sina kärnvapenarsenaler så snart som möjligt. Vi motsätter oss att andra länder ansluter sig till kärnvapenklubben, eller att de länder som redan är utrustade med kärnvapen utökar sin kärnvapenkapacitet.

  Athanasios Pafilis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) När Europaparlamentet röstar om sin fastställda årliga önskelista med icke-spridning av kärnvapen och nedrustning vägrar det att fördöma införandet av nya ballistiska och anti-ballistiska system i EU.

I själva verket är detta beslut detsamma som att acceptera och delta i Förenta staternas nationella missilförsvarssystem vars mål är att upprätta ett globalt nätverk för angrepp med kärnraketer. Man har redan förberett för införandet av nya amerikanska baser i Tjeckien och Polen, och Europaparlamentet ger sitt samtycke i resolutionsförslagen från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och genom en övervägande majoritet av socialdemokraterna och liberalerna.

Vi parlamentsledamöter i det grekiska kommunistpartiet har lagt ned våra röster eftersom vi vägrar att delta i detta självbedrägeri när det gäller EU:s karaktär som var och fortfarande är aggressiv även i denna sektor. De politiska krafter som stöder detta försöker framställa det som ”anti-kärnkraft”. Det finns medlemsstater (Storbritannien och Frankrike) som har kärnvapen. Det finns andra amerikanska kärnvapen även på europeiskt territorium. Nu förbereder man sig för att delta i Förenta staternas nationella missilförsvarssystem som leder till ny kapprustning och nya motsättningar.

Trots de vackra förklaringarna bevisar det återigen att EU står på Förenta staternas sida och går emot medborgarna i strategiska frågor. Syftet med Förenta staternas nationella missilförsvarssystem är att nå imperialistisk suveränitet genom kärnvapenterrorism.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Jag stöder helhjärtat innehållet i detta gemensamma resolutionsförslag. Fördraget om icke-spridning är vårt bästa vapen mot kärnvapenspridningen, detta allvarliga hot mot världssäkerheten. Det måste sägas att det inte bara är viktigt vilka kärnvapen som finns utan också vem som har dem. Som vi har sett agerar inte alla länder på samma sätt i denna fråga.

Följaktligen vill jag visa mitt samtycke genom att rösta ja, men jag vill också lyfta fram idén om att vi har ansvar utöver rent formella handlingar. När det gäller världspolitiken är vi framför allt intresserade av att garantera en utbredd, varaktig säkerhet. På detta område är jag inte längre säker på vad vi egentligen har gjort. Vi får hoppas att för tillfället oklara tecken som orsakar rädsla visar sig vara ogrundade.

  Geoffrey Van Orden (PPE-DE), skriftlig. (EN) Innehav av kärnvapen har varit en hörnsten i Storbritanniens försvarspolitik under de senaste 54 åren. Med tanke på att dagens värld är farlig och att det är omöjligt att förutsäga framtida hot skulle det vara dåraktigt att fatta några beslut som skulle försvaga vår förmåga att vidmakthålla en oberoende brittisk kärnvapenstyrka med syfte att avskräcka eller som skulle innebära att trovärdigheten i vår avskräckningspolitik kan ifrågasättas. För den relativt lilla investeringen av mindre än tre procent av Storbritanniens försvarsbudget under en 20-årsperiod kan Storbritannien behålla en livsviktig försvarskapacitet. Storbritannien erkänns som legitim kärnvapenstat enligt icke-spridningsavtalet (NPT), och de konservativa stöder målet slutgiltig global kärnvapennedrustning, så som det formuleras i artikel VI i NPT.

Vi motsätter oss emellertid kraftfullt varje form av ensidig kärnvapennedrustning som skulle utsätta vår nation och vårt folk för risker och överlåta vårt strategiska försvar helt och hållet till andra. Beslut som gäller säkerheten för Storbritannien, dess territorium och medborgare hör till den brittiska regeringens och inte EU:s ansvarsområde. Det mesta i dagens resolution är förvånansvärt okontroversiellt, och de extrema ändringsförslag som lades fram av vänstern avvisades.

Vi skulle dock inte kunna stödja någon text som välkomnar de insatser som görs av internationella medlöpare i den så kallade kampanjen för kärnvapennedrustning, till exempel det globala parlamentariska nätverket för kärnvapennedrustning (skäl E). I omröstningen om resolutionen som helhet lade vi därför ned våra röster.