Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 14 mars 2007 - Strasbourg

10. Bosnien och Hercegovina (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är ett betänkande av Doris Pack, för utskottet för utrikesfrågor, med förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om Bosnien och Hercegovina (2006/2290 (INI)) (A6-0030/2007).

  Doris Pack (PPE-DE), föredragande. – (DE) Herr talman, herr rådsordförande, kommissionsledamot Rehn! Ingen av oss har glömt misslyckandet med konstitutionsreformen förra året, de gälla och ofta nationalistiska valparollerna, det resultat som dessa val utmynnade i, eller planen på att stänga den höge representantens kansli, vilket allt fick oss att i december förra året sammanställa ett betänkande om Bosnien och Hercegovina.

Sedan början på detta år har emellertid ett antal förhållanden ändrats snabbare än vi vågat hoppats, för man har en fungerande regering för hela landet, parlamentet har börjat arbeta, EU har beslutat att minska antalet Eufor-trupper, frågan om vad det ska bli av den höge representanten och ”Bonn-makten” diskuteras igen, och man kan hoppas att det snart går att finna ett sätt för att genomföra en polisreform, som Republika Srpska fram till helt nyligen motsatte sig. Vi bortser därför från alla ömsesidiga beskyllningar och förenar oss med landets rationella element och ser fram emot förbättringar och politiska genombrott.

Den högröstade valkampanjen och hoten om en folkomröstning har bleknat, och det är uppenbart att de betydde något annat än vi trodde.

I vårt betänkande försöker vi tydligt ange vilka problemen faktiskt är, och ett av dem är att en konstitutionell reform – som är oumbärlig som ett medel för att förstärka statens makt – skulle ha genomförs för länge sedan. Den rådande nollsummementaliteten, alltså att ”det som är bra för andra är dåligt för mig”, kan inte tolereras, och kan aldrig leda till att man uppnår en gemensam politik.

Att Daytonavtalet är ett ogenomförbart monster är inte politikernas fel, utan beror på dem som efter kriget delade Bosnien och Hercegovina i två enheter, och menade att det var den enda möjligheten att skapa fred. Men i dag är denna delning bara motiverad om båda parterna verkligen kan stödja staten som helhet och inte hindrar dess funktion, och därför är en konstitutionell reform oundgänglig om Bosnien och Hercegovina ska kunna komma in i EU.

Men det är också tydligt att denna konstitutionella reform inte är ett jobb för oss eller för några andra så kallade ”internationella parter”, utan ett ansvar som de valda politikerna av alla tre nationaliteter måste ta på sig. Även om Venedigkommissionen, eller amerikanska eller kanadensiska experter, kan hjälpa till, är det parlamentet – och det håller Bosnien och Hercegovinas nyvalde premiärminister med om – som måste vara den plattform där detta sker. I agendan för den konstitutionella reformprocessen måste uttryckliga åtgärder och mål definieras. Det finns också en påfallande motsägelse mellan hur den ena enheten, Republika Srpska, fungerar jämfört med den andra enheten, federationen, och detta måste avhjälpas till gagn för staten som helhet.

Europaparlamentet är mycket intresserat av utvecklingen i Bosnien och Hercegovina. Vi vill att landet ska bli en väl fungerande fullständig stat, som kan sörja för sina egna medborgare och skapa de rättsliga och ekonomiska ramvillkor som särskilt dess ungdomar litar på som den enda grund som de – och de fördrivna personer som är villiga att återvända – kan bygga sig en framtid på.

Jag vädjar i allvarliga ordalag till Republika Srpska att tillsammans med den kroatiska regeringen söka efter möjligheter att göra det lättare för dess tidigare invånare att återvända till Posavina, i norra Bosnien, som fortfarande är obebott och ödelagt av kriget.

I betänkandet tas de nuvarande spänningarna i Srebrenica inte upp, men jag vill göra det nu. Förhoppningsvis kommer resultatet av dem inte att bli att man försöker bryta sig ut. Jag vädjar till alla att söka efter möjligheter till försoning för att garantera en samexistens utan hat, inte minst för den unga generationen, ty separation och isolering gagnar inte någon. Men en framgångsrik försoning beror också på om krigsförbrytaren Radovan Karadzic utlämnas till krigsförbrytartribunalen i Haag, och detta har ännu inte skett. Det är hög tid att detta kapitel avslutas, och jag måste säga att jag hade hoppats att Esfor, och senare Eufor, skulle ha spelat en verkligt stor del i detta – mer än vad de faktiskt har gjort.

Jag vill erinra parlamentet om att Bosnien och Hercegovina är omslutet av EU, och att dess öde är nära sammanlänkat med vårt eget och med dess grannländers. Det är därför som vår politik i fråga om detta land och dess grannländer måste vara en central del av våra ansträngningar. Utsikten till medlemskap i EU är en sporre för människorna där att inte längre vänta med att fatta många svåra beslut.

Jag vill avsluta mitt inlägg med några ord som riktar sig till alla som har ansvarsfulla positioner i Bosnien och Hercegovina, och påminna dem om att våra utbildningsprogram nu står öppna för unga bosnier, och att deras regering därför nu måste göra allt den kan för att organisera den nödvändiga administrationen, med en nationell byrå för att förvalta programmen. Ju snabbare detta sker, desto tidigare kan deras ungdomar delta i Erasmus, Leonardo och Comenius.

Vi är alla mycket angelägna om att Bosnien och Hercegovina under de närmaste månaderna ska ta initiativet och börja arbeta på de reformer landet behöver. Jag vill tacka mina kolleger för deras stöd.

  Gernot Erler, rådets ordförande. (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Vi välkomnar parlamentets initiativ för ett förslag till rekommendation från Europaparlamentet till rådet. Vi har läst detta omfattande betänkande och rekommendationen med stort intresse, och instämmer i stort sett i analysen av situationen i Bosnien och Hercegovina och de åtgärder som nu måste vidtas av Sarajevo och det internationella samfundet.

Vid sitt senaste möte den 5 mars välkomnade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) bildandet av den nya regeringen i Bosnien och Hercegovina, som efter svåra förhandlingar installerades den 9 februari som en bred koalition av de större partierna från de tre etniska grupperna, under en ny premiärminister, Nikola Spiric, en bosnienserb. Rådet uppmanade också Nikola Spiric att se till att alla kvarstående reformer genomförs snabbt och effektivt, inte minst därför att detta är en förutsättning för att stabiliserings- och associeringsavtalet ska kunna slutas.

Förhandlingar om tekniska frågor i avtalet avslutades framgångsrikt i slutet av 2006. De tre villkor som återstår för att avtalet ska slutas är reformer i fråga om polisväsendet, allmänna radio- och tv-sändningar och offentlig administration. Det fjärde villkoret är samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. Om landet gör framsteg på dessa områden kan Nikola Spirics nya regering öppna dörren ännu en bit mot EU.

EU:s uppmärksamhet fokuseras för närvarande i synnerhet på reformeringen av polisväsendet. Ett avtal om detta slöts i oktober 2005, där det bekräftades att de underliggande principerna för de önskade förändringarna var att hela staten skulle ha domsrätt i polisfrågor, att politiskt inflytande skulle uteslutas och att fungerande polisdistrikt var ett krav. Direktoratet för polisreformen lade fram sin slutliga rapport den 27 december 2006, och den måste nu godkännas på politisk nivå av statens och enheternas regeringar och parlament.

Huvudpunkterna i tvisten är Republika Srpskas begäran att få behålla sin egen polis och sitt inrikesministerium samt polisdistrikt som sträcker sig utanför enhetens gränser. Rådet har uppmanat den nya regeringen att utnyttja den nuvarande drivkraften för att göra framsteg när det gäller polisreformer, vilket är och förblir ett villkor för att stabiliserings- och associeringsavtalet ska undertecknas.

EU välkomnar samtalen om rapporten från direktoratet för polisreformen, men noterar fortfarande med oro att man inte kommer att lyckas hålla tidsfristen den 2 mars, då avtalet om en reform av polisväsendet skulle ha slutits. EU förväntar sig att alla parter annullerar de åtaganden de åtog sig inom ramen för det politiska avtalet från oktober 2005.

Vi uppmanar parterna att sluta ett avtal som omfattar de tre grundläggande principer som specificerats av kommissionen. För det första att staten ska inneha all makt när det gäller polisen och vara ansvarig för finansieringen av den. För det andra att fungerande polisdistrikt måste upprättas på grundval av tekniska polisarbetskriterier. För det tredje att det inte får förekomma någon politisk inblandning i polisarbetet.

Som Doris Pack just klargjort är det också viktigt med framsteg i den konstitutionella reformen, om statens förmåga att fungera ska kunna stärkas och den aktuella konstitutionen anpassas till EU:s normer. Det framgångsrika bildandet av en regering har banat väg för nya framsteg.

Det skulle betraktas som ett positivt första steg om det paket med ändringsförslag till konstitutionen som överenskommits av sex politiska partier i mars 2006 snart kunde antas. Det skulle lägga grunden för inledandet av en mer ambitiös process i mitten av 2007, som skulle bidra till att göra Bosnien och Hercegovina till en ännu mer effektivt fungerande stat.

Av den anledningen har rådet beslutat att utsträcka mandatet för EU:s särskilde representant i Bosnien och Hercegovina, vilket får till följd att doktor Schwarz-Schilling från och med den 1 mars på den grundvalen kommer att delta i den konstitutionella reformen som rådgivare och medlare.

I juni förra året beslutade Daytons fredsgenomförande råd i princip att stänga den höge representantens kansli den 30 juni och avskaffa hans tjänst, men man omprövade sitt beslut i slutet av februari, eftersom utvecklingen efter sommaren 2006 tyvärr inte hade motsvarat förväntningarna.

Den nationella retorikens återuppståndelse och det märkbara avstannandet av reformprocessen gör ingenting för att underlätta påbörjandet av en hållbar process, medan oförutsägbara regionala faktorer efter förseningarna när det gäller att besluta om Kosovos status också spelar in. Det var i själva verket dessa som fick det fredsgenomförande rådet att skjuta upp tidsfristen. Det fredsgenomförande rådet har exakt samma åsikter om situationen i Bosnien och Hercegovina som de som uttrycks i parlamentets förslag till rekommendation, särskilt i punkt 32 i förslaget. Avsikten är att ståndpunkten ska granskas på nytt i oktober 2007 och februari 2008 i syfte att underlätta överföringen av den höge representantens kansli till EU:s särskilde representant den 30 juni 2008.

Ryssland har hittills inte ansett sig kunna stödja detta tillvägagångssätt därför att tidsfristen sträcker sig längre än november 2007, och man har meddelat att man vill dra sina egna slutsatser.

Låt mig gå tillbaka till frågan om Internationella domstolens utslag rörande Srebrenica. Med tanke på att Bosnien och Hercegovinas krav gentemot Serbien inte godkändes var det bara väntat att detta skulle hälsas med skiftande reaktioner, där vissa serber nonchalerar domstolens varningar och uttrycker lättnad, medan bosniernas reaktion snarare var besvikelse och frustration.

Vårt önskemål – och vår förhoppning – är att domstolens utslag slutligen, trots de olika reaktioner som det framkallade, kommer att resultera i att detta smärtsamma kapitel avslutas på ett rättvist sätt, för detta är också ett mycket viktigt villkor för att Bosnien och Hercegovina ska kunna utvecklas och blomstra i framtiden.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill börja med att gratulera Doris Pack till hennes utmärkta betänkande, som är ett viktigt bidrag till vårt gemensamma arbete om Bosnien och Hercegovina.

År 2006 var inte ett framgångsrikt år för Bosnien och Hercegovina. Till följd av en utdragen valkampanj stagnerade reformagendan och det politiska klimatet surnade, vilket avspeglade en nollsummetolerans som Doris Pack påpekade, som ledde till nationalistisk retorik och spänningar. Ärligt talat har vi fått nog av det!

Låt mig informera er om läget för samtalen om stabiliserings- och associeringsavtalet. Bosnien och Hercegovina har fortsatt att göra framsteg, även om det har gått långsamt. I december kunde vi slutföra de tekniska samtalen om stabiliserings- och associeringsavtalet.

Men vi kommer inte att avsluta förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet förrän det har skett påtagliga framsteg i nyckelfrågorna, särskilt när det gäller polisreformer och samarbetet med krigsförbrytartribunalen. Detta blir mitt huvudsakliga budskap när jag besöker Sarajevo i morgon och på fredag.

För det första behöver Bosnien och Hercegovina och dess medborgare en kompetent och effektiv polis. Det är viktigt att de statliga och lokala myndigheterna tillsammans med de politiska partierna till slut enas om en reform i linje med förslaget från direktoratet för omstrukturering av polisväsendet liksom de tre EU-principerna som Christian Ehler hänvisade till.

För det andra behöver Bosnien och Hercegovina också visa att de menar allvar med sitt åtagande att samarbeta med den internationella krigsförbrytartribunalen. Nyligen genomförda insatser från Republika Srpskas sida för att vidta kraftåtgärder mot vissa av de förrymda krigsförbrytarnas stödnätverk är uppmuntrande i detta avseende. Myndigheterna måste nu vara fortsatt aktiva och gå vidare i sina ansträngningar för att nå påtagliga resultat genom att gripa och överlämna dessa personer.

Det är viktigt att den nya domen i Internationella domstolen i fallet Bosnien och Hercegovina mot Serbien godtas och respekteras av alla parter. Domen understryker enskildas individers ansvar för folkmordet och därmed det totala behovet av fullständigt samarbete med Internationella domstolen, bland annat för att gripa och överlämna de personer som flytt undan rättvisan.

Det har gjorts vissa försök att politisera Internationella domstolens utslag, vilket är beklagligt eftersom det förhindrar försoning och för uppmärksamheten bort från viktigare politik och politiska sakfrågor, som att lösa frågan med polisreformer, vilken borde ha högsta prioritet. Detta gynnar varken landet eller dess invånare.

Vi behöver även en se påtagliga framsteg i reformerna för public service-radio/tv och offentlig förvaltning innan vi kan skriva på stabilitets- och associeringsavtalet, vilket rådets ordförande nämnt.

För Bosniens och Hercegovinas framtid är det nödvändigt med konstitutionella reformer. Detta är nödvändigt för att landet ska bli funktionellt och effektivt och erbjuda medborgarna rimliga levnadsvillkor. Denna process bör skötas av Bosnien och Hercegovina själva, på grundval av samförstånd och stöd från myndigheterna och folken. Antagandet av aprilpaketet från förra året är ett viktigt steg mot mer ambitiösa mål. Kommissionen är redo att stödja arbetet för konstitutionell utveckling genom att tillhandahålla både expertis och ekonomiskt stöd.

Kommissionen fortsätter att stödja och främja personliga kontakter mellan Bosnien och Hercegovina och EU. Förhandlingarna kring förenklade viseringsförfaranden har gått bra, och vi bör kunna avsluta dem mycket snart. Vårt mål är att de förenklade viseringsförfarandena och återtagandeavtalen ska gälla för alla länder på västra Balkan innan året är slut.

Andra åtgärder innefattar stipendier genom Erasmus Mundus-programmet, liksom ökat stöd för forskning, utbildning, kultur och dialogen i det civila samhället.

Den internationella närvaron i Bosnien och Hercegovina är och bör vara föränderlig. Som övergångsåtgärd kan kommissionen stödja det fredsgenomförande rådets beslut att skjuta upp stängningen av den höge representantens kansli i ytterligare tolv månader.

Vi har kritiska månader framför oss med Bosnien och Hercegovina, och även med tanke på Kosovos ställning. Landets ledare måste för sin del ställa sig över provinsiella partiintressen och visa verkliga statsmannaegenskaper för landets och medborgarnas skull.

År 2007, detta år, är och bör ses som ett möjligheternas år för Bosnien och Hercegovina. Så länge alla drar sitt strå till stacken kan vi lyckas med att föra Bosnien och Hercegovina mot landets europeiska framtid. Det gläder mig att kunna räkna med Europaparlamentets starka stöd i denna viktiga fråga.

  Alojz Peterle , för PPE-DE-gruppen. – (SL) Detta betänkande, som jag vill gratulera min kollega Doris Pack hjärtligt till, erbjuder ett partnerskap till Bosnien och Hercegovina och representerar, i kölvattnet av president- och parlamentsvalen, vår fasta önskan och förväntning om framsteg i detta land, som för närvarande gör dåligt ifrån sig på många områden.

Jag anser att det är viktigt att Bosnien och Hercegovina släpper loss sin politiska potential efter valen och accepterar sitt ansvar för den utveckling som måste ske på vägen mot stabiliserings- och associeringsavtalet.

Att acceptera ansvaret betyder emellertid att öppna dörren för reformer. Det är bara möjligt om landet ser mera till det som enar landet, än till det som delar det. Utan en konstitutionell reform kan man inte göra några framsteg på denna väg.

Jag stöder också betänkandet därför att det har en övergripande syn på de befintliga problemen och är realistiskt, konstruktivt och skrivet i en mycket försonlig anda. Jag anser att förslagen till ett utbildningssystem är särskilt bra. Avsikten med dem är naturligtvis att hjälpa den nya generationen att ta ett politiskt ansvar.

Jag är särskilt positiv till att man betonar brådskan med att anta och genomföra en polisreform. Det kan också tjäna som en modell för att överbrygga skillnaderna mellan enheterna på andra områden.

Avslutningsvis vill jag upprepa det man betonar i betänkandets sammanfattning: några framsteg är inte möjliga utan enighet inom det internationella samfundet och bland dess representanter. Jag anser att det är mycket viktigt att den höge representantens mandat har utökats, eftersom han naturligtvis måste få ett enhälligt stöd för sin övervakning av Bosnien och Hercegovina.

  Libor Rouček, för PSE-gruppen. – (CS) Som medföredragande vill jag gratulera Doris Pack till hennes utmärkta betänkande. Det är ett objektivt och välbalanserat betänkande, som syftar till fortsatta framsteg med de politiska och sociala reformerna i Bosnien och Hercegovina, och till att föra landet närmare EU.

I betänkandet tar man också hänsyn till de framsteg som gjorts på flera områden, samtidigt som man varnar för de många problem som måste lösas innan stabiliserings- och associeringsavtalen kan slutas. Ett av dessa problem, vilket tidigare talare har nämnt, är den konstitutionella reformen. I det avseendet är jag fast övertygad om att EU, huvudsakligen genom sin särskilde representant, bör erbjuda Bosnien och Hercegovina en hjälpande hand genom att stärka den politiska dialogen mellan individuella deltagare och erbjuda tekniskt stöd och expertis.

Ett avtal om genomförande av polisreformer är ytterligare ett villkor för att kunna sluta stabiliserings- och associeringsavtalet, som tidigare talare har nämnt. Jag menar också att det är viktigt att man i betänkandet beaktar och betonar en mängd frågor som hänger samman med utbildning. Europas erfarenheter efter kriget har lärt oss att ett utbildningssystem som grundar sig på värderingar som rör mänskliga rättigheter, medborgarskap, jämställdhet, tolerans och demokrati gradvis kan bidra till att övervinna religiös och etnisk fientlighet och successivt leda till försoning.

Jag är övertygad om Bosnien och Hercegovinas framtid ligger i europeisk integration, trots de många besvärliga problem som landet fortfarande har. Sammanfattningsvis, och jag talar som parlamentsledamot från ett land som endast varit anslutet till EU under en kortare tid, vill jag ge våra vänner i Bosnien och Hercegovina några råd. Samarbete mellan alla politiska krafter, oavsett etnisk, politisk och religiös tillhörighet, är ett viktigt villkor för att framgångsrikt kunna uppnå detta mål. Jag vill önska inte bara bosnierna utan också serberna och kroaterna all framgång på denna svåra väg.

  Philippe Morillon, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman! Det är nästan på dagen 15 år sedan jag kom till Sarajevo strax före den tragedi som skulle göra staden till den drabbade stad som vi ett ögonblick befarade inte skulle överleva. Jag kom till ett Sarajevo som var en modell för samexistens mellan tre kulturer. Kroater, serber och muslimer. Den stad där klockorna i den katolska katedralen ringde i kör med klockorna i de ortodoxa kyrkorna och tillsammans med böneutroparen, och den extremt skiftande stad, utan några ghetton, där serbiska, kroatiska och muslimska invånare levde tillsammans i samma grannskap och samma byggnader, utan att ens veta vem som var serb, vem som var kroat eller vem som var muslim.

Den 4 april 1992 blev jag i den staden vittne till det desperata försöket från en hel befolknings sida, män och kvinnor, unga och gamla, serber, kroater och muslimer, som marscherade genom staden för att riva de barrikader som de som stödde den etniska rensningen hade börjat uppföra. Jag såg hur dessa barrikader gav vika, den ena efter den andra, innan folkmassan i slutet av demonstrationen, som ni minns, konfronterades av Karadzics galna milismän. Jag uppskattar den staden, den provinsen, den republiken för att de erkände sina fördelar och framför allt för att de delade sitt lidande som kom sig av en fruktan för andra, en fruktan för att utplånas och en fruktan för att förlora sin identitet, ja all den fruktan som oansvariga brottslingar hade utlöst här.

När jag tänker tillbaka på detta kan jag inte nog säga hur mycket jag värdesätter betänkandet av vår kollega Doris Pack, vars engagemang parlamentet erkänner och hyllar därför att hon alltid hängivet har arbetat för att åstadkomma försoning i detta land som, vilket hon påpekar i betänkandet, en gång var fredligt och mångetniskt. Det här landet bör vi uppmuntra på dess väg till europeisk integration genom att driva på så att det antar konstitutionella ändringar vilka, som ni sa, herr rådsordförande, är mycket viktiga, trots att en del av dess politiska klass framhärdar i radikala resonemang som fortfarande är alltför genomsyrade av ultranationalism.

  Ryszard Czarnecki, för UEN-gruppen. - (PL) Herr talman! Jag vill tacka Doris Pack för det välgrundade betänkande som vi diskuterar i dag. Det visar tydligt de framsteg som Bosnien och Hercegovina har gjort för att uppfylla demokratiska normer.

För att dessa framsteg ska fortsätta måste medborgarna och eliten av de tre nationaliteter som landet består av få en klar möjlighet till EU-medlemskap. Inte i dag, inte i morgon eller i övermorgon, men i en realistiskt definierad framtid. Naturligtvis måste Bosnien och Hercegovina innan dess uppfylla alla grundläggande normer för mänskliga rättigheter, bekämpa korruptionen och genomföra en rättslig och administrativ reform. Men framför allt måste landet genomföra en äkta interreligiös dialog, och en dialog mellan nationaliteterna i detta land, som har varit scenen för den största väpnade konflikten i Europa sedan andra världskriget.

Bosnien och Hercegovina får inte hållas som gisslan för vår interna debatt om institutionella reformer. Låt oss tillåta Doris Packs betänkande att tjäna som ett grönt ljus för detta lands anslutning till Europeiska gemenskapen.

  Gisela Kallenbach, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Herr talman! Doris Pack förtjänar vårt tack för detta utmärkta betänkande. Ärligt talat kunde vi knappast ha förväntat oss något annat från henne. Min grupp välkomnar att det pågår en förändringsprocess i Bosnien och Hercegovina, även om det måste sägas att det tolv år efter Dayton är hög tid för det, och också hög tid för de lokala politikerna att axla ett större ansvar och – oavsett sitt etniska ursprung – stödja ett gemensamt Bosnien och Hercegovina, och upphöra att försöka att genom verbala attacker åstadkomma det som de inte kunde uppnå genom krig.

Med utsikter till en gemensam, demokratisk och fredlig framtid i enlighet med rättsstatsprincipen bör alla ansträngningar göras för att ta itu med det gemensamma förgångna i en process som utan tvekan blir smärtsam men som också blir läkande, och därför välkomnar vi att det inrättas en nationell sannings- och försoningskommission, som det meddelas i betänkandet. Ett viktigt steg i denna riktning var erkännandet av Republika Srpskas parlament av folkmordet på bosniska muslimer. Som vi har hört många gånger i dag förväntar vi oss samarbete med Haag och inte bara ord, och jag vill också se det civila samhället involverat i denna diskussion. Jag talar som tysk, och vet mycket väl vad jag talar om.

Det jag slutligen förväntar mig av det internationella samfundet är att det ska fortsätta att vara en betydande pålitlig partner, och det måste sägas att ständig växling av personalen på den höge representantens kansli inte bidrar till detta i någon högre utsträckning. Jag önskar kommissionsledamot Olli Rehn verklig framgång i behandlingen av visumproblemet, där vi behöver en snabb lösning.

  Erik Meijer, för GUE/NGL/gruppen. – (NL) Herr talman! Alla som vill tvinga på Bosnien och Hercegovina en regeringsmodell mot folkmajoritetens vilja kommer att behöva använda sig av hårdföra medel. Enda möjligheten vore att göra landet till ett permanent protektorat med en stark hög representant från EU och en permanent militär närvaro.

Min grupp skulle vilja att utvecklingen går åt ett annat håll, mot en fredlig och demokratisk lösning där man respekterar att Bosnien är ett Jugoslavien i miniatyr och att majoriteten av folket känner sig som serber och kroater snarare än som bosnier. Den turkiska perioden var gynnsam för bosnierna, den österrikiska perioden för kroaterna och den jugoslaviska perioden för serberna. Människorna vill nu slippa ifrån den gamla bristen på jämställdhet och ifrån att en nationell grupp ska bestämma till skada för de andra.

En federal lösning enligt belgiskt eller schweiziskt mönster är bästa sättet att hålla samman de tre folken i landet, samtidigt som man erkänner olikheterna och bibehåller varma relationer mellan dem. Det överensstämmer med principen att makten över den regionala polisen ska ligga hos enheterna och absolut inte hos centralstaten. Tyvärr löser förslaget inte de verkliga problemen, och det finns fortfarande inga utsikter till något som är bättre än Daytonavtalet.

  Bastiaan Belder, för IND/DEM-gruppen. – (NL) Herr talman! Föredraganden har rätt när hon säger att inlemmandet av Bosnien och Hercegovina i EU är avhängigt av grundläggande konstitutionella förändringar. Föredraganden har också rätt när hon betonar att interna problem, till exempel etnisk segregation, utgör ett hot mot nationell stabilitet.

I betänkandet nämns inte ett ord om externa hot, men man får inte bortse från tidigare händelser och oroligheterna nyligen i den centrala bosniska staden Kalesija, som ett litet antal radikala wahabiter låg bakom. Det var inte för intet som den högste polistjänstemannen i den muslimska kroatiska federationen, Zlatco Miletic, utfärdade en varning den 10 mars om det inflytande som denna radikala, förhållandevis nya, strömning hade bland muslimerna i Bosnien och Hercegovina.

Följaktligen vill jag fråga rådet och kommissionen om de satt sig in i denna utveckling med pågående islamisering. Jag hoppas att ni, både med avseende på de interna och externa problemen, kommer att göra allt för att åstadkomma nationell stabilitet i Bosnien och Hercegovina, eftersom utsikterna att ansluta länderna på västra Balkan till EU, som det uttrycktes i Thessalonikiagendan 2003, är klara. Men hur kan associerings- och stabiliseringsprocessen lyckas om inte alla problem, både interna och externa, uppmärksammas på allvar? Här finns en uppgift för den nya, och som jag hoppas beslutsamma, höga representanten.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! Jag var också i Sarajevo och i Mostar då skott avlossades varje sekund, och det gör mig tacksam för att det tack vare Dayton inte pågår något krig där nu, men frånvaron av krig är inte samma sak som fred. Eftersom mycket viktiga villkor återstår att uppfylla innan det blir fred är det med oro som jag noterar det nära förestående utbytet av Christian Schwarz-Schilling, en beprövad internationell representant som utövade rätt politik.

Jag noterar med oro den alltför snabba reduceringen av vår militära närvaro, något som sänder ut fel signaler för närvarande, och jag är särskilt oroad över att märka att intresset för hur Bosnien och Hercegovina utvecklas håller på att falna.

Detta sker vid en tidpunkt när ett mödosamt återuppbyggande just har påbörjats, och det som framför allt behövs är att själva landet reformerar sin konstitution, något som vi bara kan övervaka och stödja, men någon långsiktig stabilitet kommer inte att åstadkommas där om landet inte omvandlas till en federation med tre folkslag med lika rättigheter. Det finns ingen annan väg till målet än en lång och stenig väg som leder fram genom tålmodig dialog, kultur och utbildning.

Jag är tacksam mot Libor Rouček för att han liksom Doris Pack och Christian Schwarz-Schilling har betonat vikten av mångreligiösa, mång-konfessionella skolor, vilket är enda sättet att åstadkomma framsteg. En dag kanske Sarajevo kommer att bli sätet för det stora, mångreligiösa europeiska universitet som också kommer att förebåda gryningen för en europeisk islam, som kanske faktiskt kan bli resultatet av EU:s större möte i maj med de religiösa samfunden. I så fall skulle det få betydelse inte bara i sydöstra Europa utan också långt bortom detta område som har utstått ett sådant lidande.

Vi behöver ett europeiskt universitet, europeiska skolor. Vi behöver ett djupgående samarbete mellan folken, och framför allt behöver vi pengar. Det är därför som den höge representantens funktioner och EU:s särskilde representants funktioner måste fortsätta att utövas på samma sätt som nu, med andra ord inte diktatoriskt, dvs. enligt Ashdown-metoden, utan med sunda bedömningar och försök till verklig opartiskhet på ett sätt som läker såren, får människor och etniska grupper att växa tillsammans, och möjliggör landets styrka till förnyelse och självläkning, utan vilka Bosnien och Hercegovina inte har någon framtid. Om Bosnien och Hercegovina störtas in i en kris riskerar deras grannar också att dras med.

Kommissionsledamoten har rätt. Det är 2007 nu, ett ödesmättat år för regionen. Vi måste åtfölja Kosovo på vägen mot oberoende, leda ett stärkt Kroatien – under noggrann uppsikt från Världssamfundet – i riktning mot anslutning till EU, och stabilisera Bosnien och Hercegovina, samtidigt som vi gör Serbien demokratiskt och stärker landet på den grundvalen. Det är vår tids stora utmaning.

(Talmannen avbröt talaren.)

  Hannes Swoboda (PSE). – (DE) Herr talman! Jag vill naturligtvis varmt gratulera Doris Pack till hennes mycket engagerade och ytterst opartiska betänkande, som fullständigt återspeglar parlamentets åsikter.

Låt oss vara uppriktiga: det finns i Bosnien och Hercegovina i dag två starka män, nämligen Milorad Dodik och Haris Silajdžić. Den förstnämnde har – med delvis riktiga argument – försvårat reformen av polisväsendet, medan den senare har gjort saker och ting problematiska för dem som ville reformera konstitutionen, med i viss mån lika träffande argument. Båda dessa starka män måste nu arbeta tillsammans med alla andra för att se till att reformen av polisväsendet och konstitutionen sätter i gång. Jag är säker på att kommissionsledamoten under de närmaste dagarna kommer att upplysa dem och alla andra, bland dem den nye premiärministern, om att dessa är de uppgifter som de måste genomföra om de vill att historiens dom över dem ska bli mild.

För det andra – även om jag vänder mig särskilt till Gernot Erler när jag säger att vi i Bosnien och Hercegovina måste tala klarspråk när det handlar om att utse EU:s höge representant – är dessa ord naturligtvis också avsedda för kommissionsledamoten, eftersom det inte står klart för människorna där exakt vem det är som talar för EU:s räkning. Varje representant från EU måste föra med sig ett tydligt budskap.

Slutligen vill jag säga något om visum. Om vi inte genom ett enklare visumsystem gör det möjligt för människorna i regionen att lära känna EU:s värderingar, EU:s sätt att agera och EU:s sätt att kommunicera med varandra, kan vi kanske besluta en hel del, men vi kommer inte att kunna genomföra det. Därför bör vi utan dröjsmål förenkla visumarrangemangen för att föra människorna i området, till själ och hjärta, närmare EU.

  Jelko Kacin (ALDE). – (SL) Jag vill gratulera Doris Pack så hjärtligt till hennes utmärkta betänkande, och samtidigt tacka henne för hennes samarbetsvilja.

Domen från Internationella domstolen i Haag förra månaden blottade gamla sår och återuppväckte krigets och konflikternas spöke på den bosniska politiska arenan. Domstolen har rätt. Det kan inte finnas något kollektivt ansvar, utan endast individuellt, konkret ansvar, som ligger hos politiker och befälhavare. Av den anledningen vill jag som Europaparlamentets föredragande för Serbien uppmana ledamöterna i Serbiens parlament att lyssna till sin president Boris Tadićs uppmaning att möta det förflutna och fördöma folkmordet i Srebrenica. Genom att officiellt fördöma folkmordet skulle Belgrad lämna ett viktigt bidrag till att mildra spänningarna i Bosnien och ta ett steg in i framtiden. Det är oacceptabelt och chockerande att de två missdådarna till de värsta brotten i Europa efter andra världskriget fortfarande är på fri fot.

Myndigheterna i Republika Srpska måste inta en mycket mer konstruktiv ståndpunkt när det gäller polisreformen, inklusive att godkänna polisens nya ansvarsområden. Som sagts många gånger tidigare här i kammaren kan stabiliserings- och associeringsavtalet inte undertecknas utan ett sådant deltagande.

Slutligen vill jag informera er alla om att Neil Parish, min kollega i Europeiska folkpartiet, och jag har tagit initiativ till ett uppdrag för parlamentsledamöter, oavsett grupptillhörighet, till Sarajevo och Srebrenica, som vi ska besöka nästa vecka. Vårt besök kommer att ägnas åt problemet med de flyktingar som återvänder till denna känsliga region på vår kontinent.

  Bernd Posselt (PPE-DE). – (DE) Herr talman! När jag talade använde ni inte er ordförandeklubba, och det hände också med andra, och därför överskred vi vår talartid. Jag vill be er att knacka i bordet strax innan talartiden går, på samma sätt som de andra vice talmännen gör.

  Talmannen. Herr Posselt! För det första är detta ingen ordningsfråga, och för det andra har jag suttit ordförande för institutioner i många år, och jag har alltid litat på att mina kolleger klarar av att se när signalen lyser, eftersom de vanligen tittar på sina klockor.

Från och med nu kommer jag alltid att använda klubban när ni talar, eftersom ni talar dubbelt så lång tid som föreskrivet, men jag ska sluta nu eftersom jag inte vill uppehålla mikrofonen. Men jag ska beakta det som ni sagt när ni har ordet.

  Bogusław Rogalski (UEN). – (PL) Herr talman! Efter att ha genomlevt den blodigaste konflikten i Europa efter andra världskriget är Bosnien och Hercegovina nu på väg mot integration med EU, vilket kommer att kräva att detta mångetniska land genomför förändringar på många områden inom det politiska och sociala livet, och däri ingår att reformera konstitutionen. Endast när dessa förändringar gjorts kommer landet att vara berett att uppfylla de kriterier som krävs för att genomföra ett stabiliserings- och associeringsavtal, och i framtiden slutligen ansöka om medlemskap i EU.

För att komma så långt måste de politiska ledarna i Bosnien och Hercegovina genomföra snabba och påtagliga administrativa och ekonomiska reformer.

Rådet måste för sin del uppmana Bosnien och Hercegovina att genast lösa alla gränstvister med grannländerna, och särskilt ratificera ett avtal om respekt för land- och flodgränser. Bosnien och Hercegovina måste också stoppa segregationen av de etniska grupperna i skolorna. Dessa ändringar kan bara genomföras om rådet utövar en beslutsam press om detta.

Låt oss minnas att det internationella samfundet måste ge ett enhetligt budskap om Bosnien och Hercegovina om det ska kunna åstadkomma en varaktig fred på Balkan.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – În primul rând, daţi-mi voie să mă alătur tuturor celorlalţi colegi pentru a o felicita pe dna Doris Pack pentru munca depusă la realizarea acestui raport şi, de ce nu, pentru oportunitatea de a avea o discuţie despre Bosnia-Herţegovina în plenul Parlamentului European.

Iată că, la 4 luni de la alegeri, Bosnia-Herţegovina a reuşit să instaleze un nou guvern. Cabinetul condus de prim-ministrul Nikola Špirić şi-a propus să semneze, în prima jumătate a anului 2007, acordul de asociere şi stabilizare şi să finalizeze reforma constituţională. Astfel, Consiliul de miniştrii şi-a asumat o agendă care conţine reforme importante şi sperăm ca, în cel mai scurt timp, să înregistreze rezultate concrete.

Bosnia-Herţegovina trebuie să-şi asume treptat întreaga responsabilitate asupra politicii interne. Din nefericire, naţionalismul etnic încă se manifestă puternic şi, de aceea, prelungirea mandatului Biroului Înaltului Reprezentant cu încă un an reprezintă o opţiune corectă care oglindeşte realitatea.

Uniunea Europeană trebuie să acorde o atenţie specială modului în care autorităţile din Bosnia-Herţegovina implementează reformele asumate. Finalizarea reformei constituţionale, încetarea segregării educaţionale, crearea unui spaţiu economic comun, restructurarea poliţiei şi întreaga cooperare cu Tribunalul Internaţional sunt obiective care astăzi nu pot fi atinse fără o prezenţă europeană puternică.

Trebuie să subliniem una din provocările căreia trebuie să-i facă faţă Bosnia-Herţegovina în următoarea perioadă: decizia finală asupra statutului provinciei Kosovo va reprezenta un test pentru soliditatea construcţiei politice a acesteia. Situaţia din Bosnia-Herţegovina, ca şi aceea din Kosovo, nu pot fi privite separat, ci doar în contextul regional. De aceea, eforturile noastre trebuie continuate în direcţia consolidării stabilităţii regiunii.

În concluzie, Bosnia-Herţegovina se află pe drumul european, susţinerea noastră fiind absolut necesară pentru dezvoltarea economică şi socială si pentru stabilitatea politică a ţării.

  Justas Vincas Paleckis (PSE). – (LT) Till stöd för föredraganden Doris Pack vill jag tillägga att Bosnien och Hercegovina fortfarande slits sönder av etniska och andra konflikter, och partiretorik tvingar landet in i en nationalistisk återvändsgränd.

Det som räddar landet ut ur konfliktspiralen är EU:s dragningskraft. Det är just denna kraft som kan påskynda reformprocessen och stärka demokratin och de mänskliga rättigheterna, samtidigt som den förbättrar medborgarnas liv. Det bör med kraft betonas att möjligheten till medlemskap i EU skulle stoppa landet från att glida in i splittring och nationalism.

I Sarajevo och Mostar såg jag vilken viktig roll som EU:s fredsbevarande styrkor spelade i landet. Det är medborgarna själva, inte de fredsbevarande styrkorna, som måste skapa en administration och polisstyrka för hela nationen, och även en bra lagstiftning.

Det är bara ungdomarna som kommer att kunna bygga upp ett starkt, enat land. Skolorna och universiteten där bosnier, serber och kroater skulle studera tillsammans skulle bli smedjor för försoning mellan etniska folkgrupper. Man måste vara mycket försiktig när man behandlar landets blodiga historia, som inte ligger så långt tillbaka i tiden. Men sanningen måste ändå sägas utan snedvridning eller emotioner.

Genom att öka det regionala samarbetet kan Bosnien och Hercegovina visa hur europeisk dess utrikespolitik är. Det är viktigt att reglera konflikten och ratificera fördragen om gränsdragning.

Jag vill uppmana till att man så snabbt som möjligt finner en lösning för att underlätta visumbestämmelserna. Bättre möjligheter att besöka EU-länderna skulle ge exempel som man kan söka efterlikna, och skulle stimulera den inre enigheten.

Att landet förhandlar om ett stabiliserings- och associeringsavtal, och tar del av de nya EU-ländernas erfarenheter, bör hjälpa Bosnien och Hercegovina att få europeisk vind i seglen. Det skulle bekräfta EU:s magnetism, som kan kväva nationalismen och hatet och främja nationernas samexistens och välfärd.

  Alexander Lambsdorff (ALDE). – (DE) Herr talman! Jag gratulerar Doris Pack mycket varmt till ett utsökt betänkande. Kanske arbetet nu kan påbörjas med en sockel till ett monument åt henne. I en så svår situation som denna är det riktigt att bygga in så många konstruktiva beståndsdelar i betänkandet, för det finns en paradox – EU tar varje tänkbart tillfälle i akt att bekräfta sitt åtagande enligt Thessalonikiförklaringen, medan tåget i Bosnien går åt exakt motsatt håll, mot mer nationalism, om man ska döma av det som landets ledande politiker säger. Denna debatt är också – det tror i alla fall jag – en väckarklocka. När till och med kommissionsledamot Rehn, som är en sådan försiktig och ansvarsfull person, sätter ned foten, så kan debatten inte vara något annat.

Det som finns i betänkandet är exakt rätt: ja till sannings- och försoningskommissionen och ja till enighet i det internationella samfundet. Vi bör tillåta den höge representanten att stanna kvar på sin tjänst. Fokus på lättare tillgång till visum och särskilt på utbildning och ungdomar är exakt det som önskas. Ungdomarna måste lära känna EU, det är viktigt. Betänkandet är verkligen ett konstruktivt bidrag, och jag hoppas att människorna i detta land kommer att betrakta det på så sätt, och också notera denna debatt. Det anser jag är viktigt.

Jag vill tillägga att jag anser att detta är ytterligare en debatt som vi bör hålla i Bryssel snarare än i Strasbourg.

  Brian Crowley (UEN). – (EN) Herr talman! Liksom mina kolleger vill jag tacka Doris Pack för hennes betänkande, rådets ordförande för hans kommentarer och kommissionsledamot Olli Rehn för hans pågående arbete på ett väldigt komplicerat område.

Jag vill ta upp tre nyckelfrågor. För det första gäller det den höge representanten. Liksom vissa kolleger har jag också varit i Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska, och har sett vad både den nuvarande höge representanten och den föregående höge representanten, Lord Ashdown, har uträttat. På många sätt lät de politiker i Bosnien och Hercegovina komma undan genom att säga till dem att om de inte genomförde vissa förändringar skulle de genomföras åt dem. Så om politikerna var politiskt oförmögna att genomföra förändringarna steg den höge representanten in och gjorde jobbet åt dem.

Jag vill betona att om vi verkligen vill arbeta mot ett införande av ett fredligt och stabilt Bosnien och Hercegovina som visar respekt och tolerans mot alla olika befolkningsgrupper inom det enade landet måste vi se till att de tar ansvar för sig själva och för de lagar och beslut som måste komma till stånd.

För det andra är en maktdelning nödvändig för alla stater, särskilt när det gäller polisväsende och domstolar. Det kan bara finnas ett polisväsende i Bosnien och Hercegovina. Detta måste vara en nyckelfråga.

Slutligen, när det gäller förenklingen av viseringsförfaranden: låt oss först föra över ungdomarna – studenter och utexaminerade från skolor och universitet i Bosnien och Hercegovina. Låt dem komma först för att sedan öppna upp den mer omfattande viseringsprocessen, eftersom ungdomarna är framtiden för utvecklingen av ett fredligt Bosnien och Hercegovina och ett fredligt Balkan.

  Csaba Sándor Tabajdi (PSE). – (HU) Det är tio år sedan Dayton, men Bosnien och Hercegovina är fortfarande inte en stabil stat. Den håller inte på att explodera, men det lugn som förefaller råda bör inte lura någon. Dödläge i fråga om polisreformen, stagnationen i fråga om reformer, en krånglande beslutsprocess och dagliga verbala aggressioner mellan bosnienserber och bosnier är alla varningstecken. Det är viktigt att mandatet för det internationella samfundets höge representant har utsträckts till 2008. Det skulle ha varit alltför tidigt att avsluta det. Jag håller med om den grundläggande principen att medborgarna i Bosnien och Hercegovina måste besluta om sitt eget öde. Under vissa omständigheter måste det internationella samfundet ingripa. Jag hoppas att det inte var för tidigt att inskränka operation Althea, eftersom det fortfarande har en viktig roll att spela i denna spända situation. Att uppnå normalisering i Kosovo, som är på gång i år, är ett annat test, en annan utmaning. EU måste hålla mycket noggrann uppsikt över Bosnien och Hercegovina.

  Димитър Стоянов, от името на групата ITS. – През 1878 г. Берлинският договор определи 30-годишен протекторат над Босна и Херцеговина като част от Австро-Унгария. След като този срок изтече, Австро-Унгария анексира Босна и Херцеговина. Според Парижкия мир, сложил край на Първата световна война, тези територии бяха прехвърлени в рамките на Югославия.

С тази кратка ретроспекция исках да ви кажа, че всички проблеми на Балканите се дължат на слепотата на Великите сили, които защитават собствените си интереси. Ние не можем да налагаме на суверенната босненска нация как да си изменя конституцията. Не можем пряко волята на народа да им налагаме чужд генерал-губернатор, който да насочва пътя на тази държава. Освен това, искам да ви напомня, че този доклад е за Босна и Херцеговина и насилието, което беше там преди десет години, беше и от двете страни. Не са само сърбите виновни. Имаше насилие и атентати от страна на босненците. Ние трябва да бъдем обективни и да виждаме всички страни на един конфликт, ако наистина искаме да направим разликата.

  Olli Rehn, ledamot av kommissionen. (FI) Herr talman, mina damer och herrar! Låt mig första tacka er för en mycket relevant och ansvarsfull debatt, och för ert tydliga stöd för Doris Packs utmärkta betänkande. Jag vill också tacka er för ert stöd för kommissionens politik i fråga om västra Balkan, som grundar sig på ett långsiktigt åtagande att stödja den europeiska omvandlingsprocessen i länderna i regionen. Det gläder mig att denna politik fick ett klart stöd hos Europeiska rådet i december. Rådet beslutade att hålla EU:s dörrar öppna för länderna i sydöstra Europa, och vart och ett av dem kan anslutas när de uppfyller alla villkor för medlemskap.

Vid mitt besök i Sarajevo i morgon och på fredag kommer jag särskilt att nämna de frågor som ni har tagit upp i denna debatt, och som Europaparlament självt fäster stor vikt vid. Enigheten inom Bosnien och Hercegovina är mycket viktig för att landet ska lyckas på sin väg mot EU, vilket betonades i er diskussion. Vi behöver samarbete tvärs över det politiska spektrumet. Det är en vattentät slutledning som vi kan dra rent allmänt om framgången för små länder inom EU, och det måste helt säkert också gälla för Bosnien och Hercegovina.

Det viktigaste nu är att Bosnien och Hercegovinas politiska ledare förstår sitt ansvar och genomför dessa viktiga reformer, så att landet kan göra framsteg på väg mot EU och ge sina medborgare bättre levnadsvillkor.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

ORDFÖRANDESKAP: DOS SANTOS
Vice talman