Fullständigt förhandlingsreferat

Onsdagen den 14 mars 2007 - Strasbourg

15. Reform av EU:s handelspolitiska instrument (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt är en muntlig fråga till kommissionen från Enrique Barón Crespo för utskottet för internationell handel om kommissionens grönbok och offentligt samråd om en eventuell reform av EU:s handelspolitiska instrument (O-0002/2007 B6-0009/2007).

  Ignasi Guardans Cambó (ALDE), suppleant för frågeställaren. – (EN) Herr talman! Vi har bett om den här debatten för att undersöka bakgrunden och syftet med grönboken som antogs av kommissionen den 6 december 2006.

Med grönboken ämnar kommissionen stimulera debatten om användningen av handelsskyddsåtgärder i EU: utjämningstull, antidumpningstull och skyddsåtgärder. Jag menar att det är ett berömvärt initiativ och jag är övertygad om värdet av den här debatten. Vi behöver tala mycket mer om handelspolitiken och om de val som Europeiska kommissionen och rådet gör, och vi behöver se till att besluten diskuteras ordentligt här i parlamentet. Vi måste ge parlamentet mer makt och se till att handelspolitiken synas mer demokratiskt.

Vi genomlever alla ett ögonblick som många anser vara en sorts krisperiod. Vi genomlever en tid då EU-medborgarna frågar sig själva vad EU står för och varför de behöver något så komplicerat som EU överhuvudtaget? Och när dessa rimliga frågor tas upp, är vikten av rollen för ett enat EU i den globaliserade världen och vikten av att ha en gemensam röst som företräder och försvarar 500 miljoner medborgares intressen vid förhandlingar med andra handelspartners på världsmarknaden centrala faktorer att ta hänsyn till.

Den globala handeln och dess inverkan på medborgarnas liv och på framtiden för våra stora, mellanstora och små företag har en avgörande roll i den oro som många känner över det som vi vanligtvis kallar globalisering. Och även om många av oss menar att en del av kritiken inte är mer än simpel demagogi, måste vi förstå den oron och vi måste motsätta oss en rent deterministisk syn på det sätt som den här nya världen utvecklas, på det sätt som handeln genomförs och på det sätt som välstånd och fattigdom sprids.

EU-medborgare som mister sina jobb när ett företag plötsligt beslutar sig för att flytta österut i jakt på större förtjänster kan inte bara få höra att tiderna har förändrats och att de inte kan stå i vägen för utvecklingen. De vill veta vad som pågår, och de som slutligen fattar besluten måste lyssna på deras åsikter.

Vi bör inte glömma att det finns mer än ett recept för ekonomisk tillväxt och handelsutveckling. Det handlar om huruvida politiska alternativ när det gäller om EU:s framtid enbart tillhör enorma detaljhandelsbolag och importörer, eller om vi kan bevara en modell som är anpassad till våra mest grundläggande sociala och miljömässiga hänsynstaganden.

Vår starka tro på frihandel är perfekt anpassad till behovet av att kräva lika villkor. Till och med de mest fredliga länderna i världen, däribland EU, vet att ett fullständigt engagemang för fred inte nödvändigtvis innebär att arméer avskaffas och att alla försvarsmekanismer ska förstöras.

Vi säger alltså ja till de enorma fördelar som den fria handeln ger vår öppna värld, och vi säger ja till det rättvisa införandet av de regler som denna globala handel grundas på.

Vi välkomnar grönboken, vars förtjänst det är att debatten i det här ämnet inleds. Texten och de frågor som den ger upphov till ger redan en antydan om att någonting måste göras för att modifiera det nuvarande gemensamma handelsskyddssystemet.

Detta kan vara sant. Det aktuella fallet med skodon har visat att risken för dödlägen är reell. En sådan situation gagnar absolut inte någon. Ingen här försvarar blint en ineffektiv europeisk produktion eller stöder en protektionistisk inställning i denna högst känsliga fråga. Reformer av handelsskyddet kan tas i åtanke om systemet görs mer effektivt och ökar insynen.

Grönboken kan vara en bra utgångspunkt om man verkligen tar hänsyn till alla intressenters åsikter och om kommissionen och rådet inte gräver ner sig bakom förutfattade ideologiska ståndpunkter. Beslutsprocessen kan också förbättras och vi måste se till att besluten fattas av medlemsstaterna utifrån den välgrundade forskning som har genomförts av oberoende gemenskapsorgan, snarare än utifrån nationella intressen, eller nationell själviskhet om ni föredrar att kalla det så.

Därför är det viktigt att förbättra och förstärka handelsskyddsåtgärderna istället för att vattna ur dem. Å andra sidan kan man på nytt ta itu med de mindre traditionella hoten mot en balanserad och fri världshandel. Metoder som så kallad social eller miljömässig dumpning måste även diskuteras, och vid behov bör nya metoder för att hantera dessa problem verkligen övervägas som en fråga som ligger i gemenskapens intresse.

Jag skulle vilja att Peter Mandelson svarade på följande frågor i kväll: För det första har Dohaförhandlingarna återupptagits, och jag hoppas verkligen att de ska leda till klara framsteg. Med hänsyn till detta, skulle det inte ha varit bättre att vänta på ett framgångsrikt slutförande av de multilaterala förhandlingarna innan man startade den här processen, som kan försvaga vår ställning i Genève?

För det andra, kan Peter Mandelson förklara varför hans tjänstemän redan tillämpar flera diskutabla innovationer som nämns i grönboken, redan innan det offentliga samrådet har avslutats och utan att några diskussioner ägt rum i rådet eller parlamentet?

För det tredje, eftersom det nya handelsskyddssystem som kommissionen har föreslagit ger alla eventuella intresserade parter en roll, inklusive de intressenter som saknar koppling till produktionen av varor som omfattas av undersökningen, tror ni inte att det är dags att låta fackföreningarna lägga fram ett klagomål, vilket förutsågs genom Världshandelsorganisationens (WTO) antidumpningsavtal?

Jag avslutar genom att formellt be Peter Mandelson lämna garantier för att Europaparlamentet kommer att hållas underrättat under alla steg av processen och att man till fullo tar hänsyn till ledamöternas åsikter då man diskuterar denna högst känsliga fråga.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag tror inte att jag i något parlament där jag har varit rådsordförande någonsin har blivit ombedd att svara på en inledande fråga eller ett anförande som jag instämmer mer med än det anförande som jag just har hört. När det gäller beskrivningen av andan, syftet och sammanhanget i den här processen måste jag säga att jag tycker att ledamoten på alla sätt lyckades fånga vad vi gör mest rätt och bra.

Det enda tillfälle då jag måste säga att vi delvis har olika uppfattning är när han frågar mig varför de som sköter våra tjänster, generaldirektoratet för handel, tillämpar nya regler innan översynen har avslutats. Jag har ingen aning överhuvudtaget vilka instanser eller vilka frågor han menar, men jag skulle gärna höra det eftersom jag inte känner till några.

Den 29 maj förra året informerade jag Europaparlamentet om behovet av att se över våra handelsskyddsåtgärder. Det gläder mig att kunna vara tillbaka här och informera er om den här processen. Vi närmar oss nu slutet av samrådsförfarandet som vi inledde i december. Under samrådsförfarandet bad man medlemsstater, frivilligorganisationer, privatpersoner och självklart även Europaparlamentet att bidra med sina åsikter. Vad man inte på något sätt gjorde var att ifrågasätta vikten av handelsskyddsåtgärder. Handelsskyddsåtgärderna är nödvändiga för att bekämpa orättvis handel i en internationell ekonomi som saknar internationell motsvarighet till de konkurrensregler som vi tar för givet i våra egna inhemska ekonomier. Som jag ser det, är handelsskyddsåtgärder den andra sidan av en öppen ekonomi. De garanterar att andra inte missbrukar den öppenheten genom att bedriva orättvis handel. I grönboken ställs frågan om vi skulle kunna använda handelsskyddsåtgärderna bättre, om våra åtgärder har anpassats till en föränderlig global ekonomi och om våra regler skulle kunna vara tydligare och fungera med mer insyn.

Jag tycker att berättigandet för ett sådant tillvägagångssätt är ganska uppenbart. Den senaste översynen av våra handelsskyddsåtgärder gjordes 1996, och mycket har förändrats i sättet på vilket företag i EU verkar och när det gäller rollen för globala leveranskedjor i vår ekonomi. Många fler företag i EU producerar nu varor helt eller delvis utanför EU för import till EU. Dessa förändringar utmanar den traditionella uppfattningen av vad som utgör EU-produktion och EU:s ekonomiska intressen. De gör det svårare att skriva en definition av EU-arbetstagarnas intressen, eftersom fallen är mer invecklade. Eftersom dessa intressen på det stora hela finns där handelsskyddet tillämpas sedan länge är det en bra anledning att bedöma vårt arbetssätt och sättet på vilket de reglerna fungerar.

Men grönboken gav upphov till ett samråd. Den innehåller inga rekommendationer för reformer och det är inte heller meningen. Den förmedlar många frågor. Jag har flera gånger betonat att detta är en öppen process och jag har inga förutfattade idéer. Det ställdes en fråga till mig om avsikterna bakom de sex kategorierna i samrådsdokumentet. De är enbart tänkta att sätta de olika frågorna i sitt sammanhang. Vissa är kopplade till globaliseringens inverkan på vårt handelsskyddssystem. Andra, särskilt de som har med öppenhet att göra, togs upp av intressenter och experter som jag höll informella samtal med i juli förra året.

Det finns alltså inga avsikter mer än en önskan om en intelligent debatt och om att återskapa det samförstånd och den solidaritet som har legat till grund för handelsskyddsåtgärderna och som har satts under press i vissa fall nyligen. Jag instämmer till fullo med ledamotens första iakttagelse: vi måste ersätta nationell själviskhet med europeisk solidaritet, och det är vad jag hoppas kunna återskapa under arbetet med den här översynen.

Jag kommer inte hit till er i dag med konkreta förslag, eftersom det inte är min roll att göra det vid detta stadium. Just nu lyssnar vi. Omfattningen av eventuella föreslagna ändringar kommer att vara beroende av vad vi får höra. Någon frågade hur den här översynen passar in i våra försök att reformera antidumpningsreglerna i WTO. Ledamoten tog upp den frågan. Det är faktiskt en ganska bra fråga. Det är viktigt att vi trycker på WTO för att se till att andra motsvarar den sorts standard som vi tillämpar på oss själva. Vi gör det och vi kommer att fortsätta att göra det under Dohaförhandlingarna.

Men EU:s lagstiftning om handelsskyddsåtgärder går redan längre än vad WTO kräver på många sätt. De mest tydliga exemplen är de obligatoriska reglerna om lägsta tull och gemenskapens intressetest som vi tillämpar vid alla utredningar. Det är regler som vi införde för att de får systemet att fungera bättre i ett vidare EU-sammanhang. Självklart kommer vi att trycka på andra om att anta liknande regler, men reformer på internationell nivå är svåra och vissa av våra viktigaste partners är ärligt talat envisa. Varför skulle vi inte sträva efter ytterligare reformer så länge våra förbättringar inte ställer oss i en sämre konkurrensmässig ställning och så länge de avspeglar EU:s ekonomiska intressen?

Den punkten har koppling till frågan om EU:s generella inställning till antidumpning. Är vi protektionister eller följer vi en ”svars- och försvarstaktik”? Som jag ser det är protektionism att skydda en inhemsk industri från utländsk konkurrens – från rättvis konkurrens. Det må vara hård konkurrens, men den är likväl rättvis. Det är inte tanken med EU:s handelsskyddsåtgärdspolitik och jag kommer självklart att fortsätta att vara vaksam på detta. Vi kommer inte att se våra handelsskyddsåtgärder förvandlas till åtgärder för att skydda industrin i EU:s från en rättvis och berättigad konkurrens. En protektionist ser ingen skillnad på hård konkurrens och orättvis konkurrens. Det gör vi. Det gör vårt system. Det är skillnaden mellan skydd och protektionism.

EU-processen drivs framåt av klagomål. Vi agerar först när industrin i EU kan tillhandahålla tillräckliga bevis på att de hotas av orättvis handel, men vi försvarar europeisk produktion enbart mot orättvis handel och måste enligt lag se till att alla eventuella handelsskyddsåtgärder verkligen verkar för EU:s större ekonomiska intressen. Vi är försiktiga och vi är behärskade, men framför allt är vi objektiva och opartiska. Ett flertal frågor har precis om den här frågan handlat om att se till att handelsskyddsåtgärderna är effektiva och gagnar EU:s tillväxt- och konkurrensplan.

Som ni vet är den här översynen en del av EU:s globala rampolitik som jag startade förra året och som har som uttalat syfte att göra EU:s handelspolitik till ett redskap för den här tillväxt- och jobbstrategin. Förutom det tycker jag att handelsskyddsåtgärderna kan och bör vara en del av vår bredare strategi för att se till att företag i EU konkurrerar på lika villkor internationellt. Jag tycker att det är intressenternas sak att tala om hur väl systemet fungerar för det syftet, och det är målet med översynen.

Frågan om våra åtgärders effektivitet är bra. Möjligheten till översyn av handelsskyddsåtgärder finns alltid, och åtgärderna kan inte förlängas utan klara bevis på att de fungerar som tänkt. Kommissionen genomför även en intern analys för att garantera effektiviteten i dess arbete. Generaldirektoratet för handel har nyligen börjat analysera vilken inverkan handelsskyddsåtgärderna har på vissa företag och områden. Ett trovärdigt handelsskyddsåtgärdssystem måste grundas på den här sortens analys.

Det ställdes en fråga om information till allmänheten och om resultaten från samrådsprocessen. Som ni vet har kommissionen mycket tydliga regler om insynen i beslutsfattandet. Vissa av er kanske har deltagit vid seminariet om grönboken som ägde rum så sent som i går i Bryssel. Denna tillställning var öppen för allmänheten och sändes på webbplatsen. Om inte en bidragsgivare begär anonymitet publicerar vi alla svar om grönboken på generaldirektoratet för handels webbplats. Hela processen har varit fullständigt öppen.

Slutligen, när det gäller samarbete och dialog med parlamentet vet ni att jag alltid har talat med er om alla viktiga handelspolitiska frågor, och det kommer jag att fortsätta göra. Parlamentet har en mycket viktig roll i diskussionerna om handelsskyddsåtgärderna. Ert betänkande kommer att ha en central plats i den fortgående översynsprocessen, och jag kommer att studera rekommendationerna i det mycket noga.

Tack för att ni har lyssnat på mig igen i dag. Jag ser fram emot att komma tillbaka hit igen snart för att diskutera varenda handelspolitisk fråga. Jag gläder mig åt att även i fortsättningen stå till tjänst och svara på parlamentets frågor på detta område.

  Christofer Fjellner, för PPE-DE-gruppen. – Herr talman! Kommissionär Mandelson! Handelspolitiska skyddsinstrument –, namnet är ganska avslöjande, ett instrument för att skydda sig mot handel. Men att skydda sig mot handel är både dyrt och dumt och därför finns det få ekonomer som brukar stöda användandet av detta instrument. Jag har själv också flera gånger här i kammaren berättat om t.ex. hur konsumenter tvingas betala ett skyhögt pris för ett begränsat producentintresse. Faktum är dock att vi även i fortsättningen kommer att ha någon form av handelspolitiska skyddsinstrument. Till dess att vi har en gemensam konkurrenslagstiftning internationellt kommer nog alla länder att känna ett behov av att kunna skydda sig mot vad de uppfattar som illojal handel. Därför tror jag att vi måste utforma instrumentet nu, så att det blir legitimt och uppfattas så av alla –producenter, importörer, konsumenter och alla medlemsstater.

Vi måste bort från de förutsägbara konflikter där nord står mot syd och producenter mot importörer och konsumenter, för konflikterna i sig undergräver förtroendet för instrumentet och i förlängningen för EU:s handelspolitik. Skall vi ha någon konsensus kring dessa handelspolitiska skyddsinstrument måste vi efterlikna konkurrenslagstiftningen mer. Alla jag möter kräver t.ex. mer transparens, mer förutsägbarhet och framför allt mindre politiskt kohandlande i frågan. Jag förstår dem, för det är ärligt talat inte seriöst att medlemsstaterna bara ges några dagar på sig att utvärdera tusentals sidor inför beslut om antidumpingtullar. Att vi i Bryssel har en armé av konsulter som springer runt och jagar på rykten om förslag från kommissionen om nya skyddsåtgärder är inte heller seriöst, och inte heller det politiska kohandlandet, där skotullar kan bytas mot undantag mot arbetstidsdirektiv, som i sin tur kan bytas mot tullar på norsk lax. Allt detta visar att vi behöver en grundläggande översyn.

Världen har dessutom förändrats. I takt med att de globala tullarna blir bundna och lägre använder fler av våra handelsparter instrument för att stoppa import av varor på traditionellt sätt och Europa är den största aktören på världsmarknaden, därför måste vi visa ledarskap. Jag skulle därför vilja avsluta med att fråga dig hur vi skall kunna se till att denna reform faktiskt på allvar inte längre blir en reform som Frédéric Bastiat t.ex. skulle säga ”kastar sten i våra hamnar bara för att andra råkar ha steniga kuster”.

  David Martin, för PSE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar grönboken eftersom det är tydligt att våra handelsskyddsåtgärder behöver reformeras.

Den stora majoriteten intressenter är missnöjda med den rådande situationen. Som det ser ut nu saknar antidumpnings- och antisubventionsundersökningarna insyn, kontinuitet och objektivitet, och de är överpolitiserade och otidsenliga i en modern ekonomi som anpassar sig till globaliseringens krafter.

Även om det antagligen är omöjligt att skapa en fullständigt objektiv process, kan och måste det finnas förbättringar av nuvarande undersökningsförfarande för att kunna avpolitisera den och se till att alla EU-medborgares intressen tas tillvara på bästa sätt.

För att kunna göra det måste vi, som kommissionsledamoten nämnde, omdefiniera och fästa större vikt vid gemenskapens intresse. Om EU ska bli mer relevant för människors liv måste EU vidta ordentliga åtgärder för att se efter medborgarnas intressen. Detta betyder självklart att man måste skydda jobben mot orättvisa och konkurrensbegränsande beteenden. Men alltför ofta har en frispråkig grupp producenters intressen gagnats mer än alla de miljoner konsumenter som ännu inte har tjänat på globaliseringsprocessen och vars röst ofta inte har hörts.

Dessutom måste man ta mer hänsyn till den eventuella skada som kan drabba företag i EU som har globala leveranskedjor för att kunna fortsätta vara konkurrenskraftiga i en globaliserad ekonomi när man diskuterar de gemensamma intressena. När det gäller antidumpningsundersökningarna finns det ett utbrett missnöje hos intressenterna om deras nuvarande möjligheter att få tillgång till dokument, även icke-konfidentiella sådana, och till information.

Användandet av jämförbara länder måste också ifrågasättas. Jag tänker särskilt på förra årets skofall där den brasilianska ekonomin användes för jämföranden med Kina, då de båda ekonomierna egentligen är lika jämförbara som deras fotbollslag.

Jag skulle också vara angelägen om att kommissionen undersöker möjligheten att utvidga handelsskyddsåtgärderna för att avskräcka från miljömässig och social dumpning. Syftet med detta skulle vara att förhindra att vissa får ett orättvist övertag genom att missbruka miljön eller genom att underlåta att säkerställa rimliga arbetsförhållanden.

  Gianluca Susta, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Den fråga som vi debatterar och vars innebörd jag stöder, är en stark vädjan till EU:s verkställande organ att garantera att unionen inte, utan att svika sitt åtagande att återuppliva den multilaterala dialogen, att öppna marknader och fastställa regler som stimulerar utveckling snarare än att hindra den med icke-tariffära handelshinder, vidtar ensidiga åtgärder som straffar oss mer än vi skulle önska i förhållande inte bara till tillväxtländer utan även till de stora industriländerna, framförallt Förenta staterna.

Återupplivande av konkurrenskraft och överensstämmelse med Lissabonstrategin, öppnande av marknader, skydd av konsumenter, däribland genom att införa obligatorisk ursprungsmärkning på importerade varor, framgång för åtgärder som antagits för att försvara den fria konkurrensens effektivitet, alla dessa element hänger oupplösligt samman. Vi betonar att vi är mot en snedvriden användning av antidumpingsåtgärder och former av förtäckt och osanktionerad protektionism som ges sken av att bekämpa orättvis konkurrens, vilket våra globala konkurrenter anklagar oss för. Men vi begär att EU:s reform av antidumpingsregler inte får fungera som ett indirekt stöd till de länder i världen som inte har visat sig stödja liberalisering.

I det här skedet och ett bra tag till anser jag att liberalisering och reglering mer än någonsin måste hänga fast samman i marknadens eget intresse. Men reglerna måste vara objektiva, såsom fallet var när de regler formulerades som gäller konkurrensen, vilka är klart avgränsade, tillgängliga, effektiva och enkla att tillämpa. Av den anledningen måste vi minimera det inslag av godtycklighet som förekommer när det gäller att tillämpa skyddsåtgärder, och små och medelstora företag måste faktiskt kunna upprätthålla reglerna när priserna är föremål för onormala förändringar.

Herr kommissionsledamot! Vi hoppas att EU:s verkställande organ kommer att ta hänsyn till dessa överväganden i medvetenhet om att Europas realekonomi måste upplevas som del av en stark gemenskap som stimulerar och sporrar den att anta utmaningarna i en allt mer globaliserad värld, men ändå skyddar den mot dem som bryter mot reglerna för att på ett orättvist sätt gynna sin egen utveckling på andras bekostnad.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk, för UEN-gruppen. - (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det gläder mig att diskussionen om reformen av de handelspolitiska instrumenten har inletts.

Det nuvarande systemet för handelspolitiska instrument, som har varit oförändrat i flera decennier, är inte längre tillräckligt effektivt för att motverka de negativa effekterna av den växande globaliseringen. Eftersom detta ämne är alltför omfattande för att diskutera ingående här, vill jag rikta uppmärksamheten mot de områden där det krävs reformer.

För det första brukar kommissionen införa antidumpningsavgifter på produkter baserat på bevis för att priset på EU-marknaden inte är högre än produktionskostnaderna. För att avgöra detta tar kommissionen främst hänsyn till produktionsfaktorer som löner, material- och energikostnader. Kommissionen kontrollerar dock inte om företaget bär kostnaderna för de anställdas socialförsäkring, eller för miljöskyddsåtgärder. Detta gör det svårt att avgöra om de anmälda kostnaderna är ofullständiga, och ett pris som har fastställts för en produkt utan hänsyn till dessa faktorer har alltså sänkts på ett konstgjort sätt.

För det andra beror de förhållandevis höga priserna på vissa produkter med ursprung i EU – och därmed den bristande konkurrensförmågan på världsmarknaden – på den mycket höga standard som krävs, till exempel i fråga om djurskydd. EU måste kräva att produkter från tredjeländer som säljs på EU-marknaden också uppfyller dessa krav.

För det tredje är Europeiska kommissionen mycket försiktig när det gäller att tillämpa så kallade skyddsklausuler som ska förhindra att EU-marknaden plötsligt översvämmas av en viss produkttyp. Dessa instrument är dock mycket snabbare och lättare att använda än antidumpningsavgifter.

Slutligen bör kommissionen också se till att det tar så kort tid som möjligt från det att ett visst förfarande inleds tills det relevanta skyddsinstrumentet tillämpas. För närvarande tar detta flera månader, och för antidumpningsavgifter kan det ta så mycket som nio månader, vilket utsätter EU-producenterna för enorma förluster.

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! Frihandel duger inte om den är orättvis, och handelspolitiska skyddsåtgärder är ett försök att göra den mera rättvis. Jag tycker att kommissionen lägger lite för mycket fokus på multinationella bolag och jag är orolig för en omdefiniering av gemenskapsintresse. Jag vill förtydliga att om ett EU baserat transnationellt företag är inblandat i social dumpning eller miljödumpning, själv eller via dotterbolag och underleverantörer, så kan de inte räknas som ett gemenskapsintresse enbart för att de är EU registrerade. De måste straffas för en sådan praxis.

I övrigt innehåller grönboken många intressanta frågor som vi skall diskutera, t.ex. ökad öppenhet och mer inflytande för småföretag och frivilligorganisationer: En viktig dimension saknas dock: Grönboken är inte tillräckligt grön. Jag saknar hela dimensionen om miljödumpning, låt mig påminna om punkt 11 i Muscardini-betänkandet från oktober: ”Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om det skulle vara lämpligt med en genomgripande översyn av bestämmelserna för användning av handelspolitiska skyddsåtgärder inom ramen för WTO”. Detta med syftet att inkludera icke efterlevnad av globala överenskommelser och avtal om miljö och sociala frågor som en form av dumpning eller subvention.

Länder som har en svag miljölagstiftning eller saknar miljöskatter som konkurrenter har måste nämligen anses subventionera eller dumpa produktionskostnader precis som er traditionell dumpning. Detta kommer att bli ett växande problem när den globala ambitionsnivån ökar. Då skall det inte finnas några frizoner för miljöförstörelse som underminerar det globala miljöarbetet. Vi måste t.ex. införa en Kyototariff för länder som inte lever upp till Kyotoavtalet. Sedan får andra dras inför WTO och kanske vinner vi, kanske förlorar vi. Många anser WTO vara mäktigt, men en sak är säker: Klimatet struntar fullständigt i WTO och kommer att förändras oavsett vad WTO tycker, om vi inte inför klimatåtgärder i handelspolitiken.

En slutkommentar: Om vi nu skall ha solidaritet och vi har en 1 procentgräns, när skall då Malta kunna tillämpa dessa skyddsåtgärder, när uppnår de mer än en procent av den interna handeln?

  Béla Glattfelder (PPE-DE). – (HU) Frihandeln fungerar bra om reglerna följs. Men så är inte alltid fallet. Orättvisa handelsförfaranden och dumpning används i allt högre utsträckning mot EU och våra producenter. I flera dumpningsfall har det gått att visa att det är försäljarna, inte konsumenterna, som gynnas. Det finns ingen anledning för EU att urvattna de nuvarande handelsreglerna. Det är inte acceptabelt att vi ska straffa de företag som har stannat kvar i EU och som har bevarat arbetstillfällen i EU, och belöna dem som har flyttat sin produktion utomlands.

Vi behöver skydd mot orättvis konkurrens. Vi bör inte släppa på reglerna mot orättvis handel, utan tillämpa dem. Detta gäller särskilt de länder som inte är marknadsekonomier, där staten till exempel använder komplexa och slutna förfaranden för att ge stöd till företag som producerar för export. Dessutom använder Kina sina växande handelsintäkter inte till att utöka demokratin, minska fattigdomen, skydda miljön eller minska koldioxidutsläppen, utan till att köpa vapen. I år ökar Kina sina försvarsutgifter med 18 procent. Enligt officiell statistik kommer dessa utgifter att uppgå till 45 miljarder US-dollar. Enligt vissa säkerhetspolitiska experter kommer det belopp som de i verkligheten kommer att satsa på upprustning dessutom att vara tre gånger så högt som denna summa.

Herr kommissionsledamot! Det finns ingen anledning för oss att stödja Kinas militära upprustning genom att skära ned på arbetstillfällen i EU.

  Kader Arif (PSE). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka Enrique Barón Crespo och Ignasi Guardans Cambó för deras initiativ att ställa denna muntliga fråga till kommissionen.

Hela frågan med våra handelspolitiska skyddsinstrument är ytterst viktig, inte bara för att dessa instrument ger producenterna i EU ett effektivt skydd mot olika former av orättvis konkurrens, utan också inom ramen för den bredare diskussionen om EU:s ställning i en globaliserad ekonomi och om de regler EU vill ska gälla för den ekonomin.

Även om EU alltid har försvarat WTO:s multilaterala system tycker jag det är minst sagt förvånande att kommissionen inleder ett offentligt samråd av det här slaget och överväger en eventuellt genomgripande reform av våra försvarsinstrument samtidigt som WTO-förhandlingarna om antidumpnings-, antisubventions- och skyddsåtgärder ännu inte är avslutade och när resultatet av dessa förhandlingar kommer att påverka hur dessa instrument används.

Låt mig påminna kommissionen om att den själv beställde en undersökning med en utvärdering av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument, och att slutsatserna från den undersökningen var att status quo var den förnuftigaste lösningen och även den lösning som var bäst lämpad att lösa alla parters problem. Undersökningen stödde också tanken på att det i dagsläget inte finns något synbart eller trängande behov av att se över eller ändra kommissionens befintliga handelspolitiska skyddsinstrument.

Därför undrar jag vilka konkreta ändringar kommissionen har planer på och hur parlamentet ska involveras i alla led i processen, och jag uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de här olika faktorerna i sina diskussioner på rådsnivå, och även ta hänsyn till parlamentsledamöternas åsikter och resultatet av det offentliga samråd som kommissionen själv har inlett för att utarbeta sina förslag.

  Leopold Józef Rutowicz (UEN). – (PL) Grönboken och diskussionen om de handelspolitiska instrumenten är mycket viktiga för vår ekonomi och skulle kunna ge oss stora mervärden.

EU:s utrikeshandelspolitik måste göra det möjligt att hantera alla förändringar som sker i tillverkningen och försäljningen av varor på de inre och yttre marknaderna på ett bra sätt. När det till exempel gäller avtal kan vår marknad främja inköp av råvaror till biobränslen, en försäljning som har goda utvecklingsmöjligheter, och begränsa importen för att till exempel minska sockerindustrins produktion. Genom våra ömsesidiga relationer bör vi hjälpa de av våra leverantörer som skulle kunna starta en produktion som är förenlig med våra behov inom ramen för säljfrämjande avtal eller associeringsavtal.

När det gäller dumpningen drar våra svar ut på tiden, de är obeslutsamma och gör större skada än nytta. När det till exempel gäller frysta jordgubbar från Kina tog det flera år att införa antidumpningsåtgärder och då hade flera jordbruk hunnit lägga ned och gå i konkurs. En analys av den operativa effektiviteten och en radikal minskning av de nuvarande byråkratiska förfarandena skulle kunna leda till tydliga, fungerande förordningar och ansvarsområden, vilket skulle göra det möjligt att behandla ansökningar snabbt.

Ett annat problem för EU är hur principerna för vår gemensamma handelspolitik ska definieras för att undvika orättvis konkurrens på den yttre marknaden. De frågor jag har tagit upp kräver ständig bevakning. Jag tackar de andra ledamöterna för deras engagemang i denna diskussion.

  Daniel Caspary (PPE-DE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! EU måste noga tänka över hur vi ska kunna försvara våra intressen bättre. Strategin med att göra tidiga medgivanden i förhoppningen om senare fördelar kommer säkerligen inte att fungera. I stället måste reglerna följas i den fria, rättvisa konkurrensens intresse. Orättvisa handelsförfaranden får inte accepteras och därför är effektiva handelspolitiska skyddsinstrument utan tvekan en viktig del i EU:s strategi för konkurrenskraft. I detta avseende är jag helt enig med Béla Glattfelder: skyddsinstrumenten får inte urvattnas ytterligare.

Som jag ser det är tidpunkten för grönboken mycket olycklig eftersom resultaten av de pågående multilaterala förhandlingarna om de handelspolitiska skyddsinstrumenten inte får föregripas. Det bör inte göras några reformer inom EU innan dessa förhandlingar har avslutats, oavsett om de avslutas framgångsrikt – vilket jag hoppas – eller ej.

Det andra jag vill säga är att de nuvarande instrumenten i grunden har bevisat sitt värde. Om det ska göras några reformer över huvud taget, bör dessa inriktas på att förbättra det befintliga systemet.

Vi måste göra tydlig åtskillnad – vilket kommissionsledamoten mycket riktigt påpekade – mellan verklig dumpning å ena sidan och prissättning i enlighet med konkurrenslagstiftningen å andra sidan. Antidumpningsåtgärderna får inte missbrukas för protektionistiska ändamål. Men å andra sidan får det långsiktiga bibehållandet av produktionen i EU inte offras för uppenbart kortsiktiga konsumentintressen. När det gäller förfaranden måste det finnas en garant för att ärendebedömningen är så objektiv som möjligt och inte påverkas av särskilda nationella intressen i rådet. Det är min fasta övertygelse att så länge tredjeländer intensivt utnyttjar – ofta missbrukar – handelspolitiska skyddsinstrument mot oss, får vi inte släppa på våra egna instrument.

Allt detta är möjligt inom ramen för de befintliga reglerna, om de bara tillämpas korrekt, och därför uppmanar jag kommissionsledamoten att vara mycket försiktig i detta avseende, och jag rekommenderar honom en stimulerande läsning i form av mitt senaste förslag till betänkande om den externa handelsstrategin, där jag också tar upp frågan om de handelspolitiska skyddsinstrumenten.

  Panagiotis Beglitis (PSE). – (EL) Herr talman! Jag vill särskilt tacka Peter Mandelson.

Jag anser att kvällens diskussion lyfter fram en intern strategisk klyfta inom EU. Jag anser, i likhet med Christofer Fjellner, att vi å ena sidan har ett EU med stora kommersiella nätverk för konsumentskydd, och å andra sidan ett EU med produktionskrafter, skydd för produktionen och industrin, samt skydd för sysselsättningen och arbetstagarna. Vi måste förena dessa båda strategier för EU:s bästa. Ingen vill förstås göra EU till en protektionistisk fästning. Men å andra sidan är det en illusion att tro att EU kan klara sig obeväpnat mot utmaningarna och de negativa konsekvenserna av globaliseringen, och att EU kan klara sig obeväpnat inför de orättvisa internationella handelsförfarandena och mot den sociala och miljömässiga dumpningen i vissa framväxande ekonomier i utvecklingsländerna.

Jag anser att Peter Mandelsons grönbok kan vara en god utgångspunkt för vidare diskussioner. Vi behöver handelspolitiska skyddsåtgärder under den grundläggande förutsättningen att de är effektiva, hjälper oss att försvara EU:s kommersiella intressen och bidrar till att försvara principen om öppenhet och snabbare beslutsfattande. Herr Mandelson! Under förutsättning att ert förslag leder till förbättrade handelspolitiska skyddsmekanismer i EU kan vi verkligen föra en diskussion och bidra positivt till den diskussionen.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) I dag diskuterar vi kommissionens grönbok, som är inriktad på EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en föränderlig världsekonomi. I meddelandet uttrycktes farhågor i fråga om handelspolitiska skyddsinstrument som inte skulle påverka hög produktivitet. Frågan om samordning av gemenskapens intressen togs också upp, liksom hög produktivitet, importörer, konsumenter och till och med utvecklingsländernas intressen.

De redovisade siffrorna visar att USA och Indien för att skydda sina marknader har inlett fler studier av hur de ska tillämpa skyddsinstrumenten än vad EU har. EU har svårt att genomföra Lissabonstrategin och skapa nya arbetstillfällen och det råder katastrofal brist på kvalificerad arbetskraft inom ingenjörsyrkena och på vetenskapsmän som skulle kunna skapa ny konkurrenskraftig teknik.

I dagsläget bör vi inte lätta på skyddsinstrumenten på något sätt, eftersom detta skulle hämma den nuvarande produktiviteten inom EU, särskilt för små och medelstora företag och framför allt i de nya medlemsstaterna.

Dessutom uppmanar jag kommissionen att snabbt genomföra antidumpningsutredningar eftersom förseningarna i detta redan har lett till att den litauiska teleskoptillverkaren Ekranas har gått i konkurs.

  Francisco Assis (PSE). – (PT) Herr Mandelson! Detta initiativ från kommissionen har redan fört det goda med sig att det har främjat diskussionen om en fråga som det helt enkelt inte finns några enkla svar på. Det finns sektorer inom EU som är mer mottagliga för demagogiska och populistiska svar från dem som anser att de har enkla svar på denna fråga. Det kanske finns enkla svar, men de är felaktiga.

Nyckelfrågan är hur EU bör använda de handelspolitiska skyddsinstrument som står till vårt förfogande för att garantera att reglerna för rättvis handel efterlevs och för att spela en aktiv roll i processen för att reglera den internationella handeln.

EU:s ekonomiska och sociala modell måste försvaras, men vi får aldrig gå över gränsen till protektionism. Detta är den viktigaste fråga som EU står inför idag.

Vi har redan sett att det finns naturliga meningsskiljaktigheter och motstridiga intressen inom EU. Tillverkarnas intressen sammanfaller inte nödvändigtvis med de stora importörernas, och konsumenternas direkta intressen sammanfaller inte heller nödvändigtvis med varandra. Det som behövs är en riktlinje som alltid betonar en nyckelprincip – principen om att EU ska delta aktivt, seriöst och intelligent i processen med att reglera den internationella handeln. I detta sammanhang måste EU inom ramen för Världshandelsorganisationen försöka överföra några av de grundläggande värderingar som EU står för till den internationella scenen, nämligen konkurrenskraft i kombination med ett samhälle som visar större solidaritet och ökad sammanhållning och som är mycket angeläget om att bevara vissa grundläggande miljövärden.

Det är den utmaningen EU står inför och därför anser jag att kommissionen gjorde rätt som tog upp den här diskussionen.

  Benoît Hamon (PSE). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! Även jag tackar kommissionen för att den har inlett den här diskussionen om EU:s handelspolitiska skyddsinstrument och jag vill också tacka Ignasi Guardans Cambó för att han har gett oss möjlighet att diskutera detta idag.

Det som slår mig i kommissionens enkät, eller mer allmänt, i kommissionens tankegångar kring handelspolitiken, är den totala bristen på hänvisningar till frågan om eurons växelkurs gentemot våra största handelspartners valutor. Jag undrar hur Peter Mandelson tror att EU:s handelsintressen kan försvaras effektivt när euron står som den gör i förhållande till valutor som US-dollar, yuan och yen?

Om jag får ta exemplet med rymd- och luftfartsindustrin, som står i centrum av uppmärksamheten idag, med sina planer på friställningar och nedskärningar och sina hot om att lägga ut arbete på entreprenad och flytta verksamheten till andra anläggningar, skulle en förändring på tio cent i växelkursen euro/US-dollar motsvara en förlust eller en vinst på en miljard euro i årsbokslutet för Airbus. Är det inte våra konkurrenters valutadevalveringar för att stärka konkurrensförmågan som är de mest skriande exemplen på dumpning, som leder till att Airbus – flaggskeppet i EU:s industri – nu tycker att det är bättre att producera vissa av sina flygplan utanför euroområdet för att kunna konkurrera med Boeing. Precis vad vi alltid har velat!

Jag uppmanar Peter Mandelson att vända sig till Europeiska centralbanken och att göra något, idag, för att göra banken ansvarig, inte bara när eurons värde sjunker utan också när det stiger, för nu är det dags att rådet och kommissionen med hjälp av de befogenheter som de tilldelas genom artikel 111 i fördraget äntligen tar sitt ansvar och ger oss möjlighet att skaffa något som vi inte klarar oss utan, nämligen allmänna riktlinjer för en växelkurspolitik.

  Peter Mandelson, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Enligt min uppfattning har ungefär 85 procent av dem som har talat välkomnat den här översynen, och därför känner jag mig tillfreds med att ha tagit initiativet till att föreslå den för kommissionen. Jag hoppas att detta och de mycket intelligenta och i stort sett välavvägda inlägg som har gjorts i debatten kommer att uppfattas av rådet och av ordförandeskapet. Jag vet inte om de är representerade här i kväll. Det verkar inte så. Men jag är i alla fall säker på att dessa fakta kommer att nå fram av egen kraft.

Efter att ha välkomnat översynen har folk nu skilda åsikter om huruvida de vill använda den för att försvaga de nuvarande handelsskyddsåtgärderna eller inte. Jag tänker göra båda sidorna besvikna, både de som vill ha ett urvattnat handelsskydd och de som inte vill det, genom att säga att målet med översynen varken är att stärka eller försvaga våra nuvarande handelsskyddsåtgärder. Istället är syftet att se till att vi har regler som är tydliga och konsekventa och som alla i EU kan enas om. Jag är inte säker på att vi har den rätta balansen för tillfället. Därav denna polemik, denna brist på samförstånd och denna brist på solidaritet bland och mellan medlemsstaterna som vi har bevittnat på senare tid. Det är mitt ansvar att göra vad som krävs, om något kan göras, för att återställa solidariteten och se till att vi återskapar samförståndet.

Självklart står vi inför ständiga dilemman med att utöva och tillämpa de här reglerna. En persons berättigade skydd är en annan persons protektionism, och det är där omdömet måste användas utifrån den objektiva analys som kommissionen har genomfört.

Men jag har hört kraven från många här i parlamentet om att vi måste se till att vårt antidumpningssystem är tydligt, öppet och objektivt. Jag har hört oron uttryckas om längden och bristen på effektivitet i processen, och jag har hört de som har sagt att de vill att miljöaspekterna ska synas bättre.

Jag är inte säker på om jag någonsin kommer att kunna skapa en uppsättning åtgärder som låter oss använda handelsskyddet för att hantera klimatförändringen eller tillgodose klimatskyddet till världen. Om detta är en utmaning som ledamöterna i parlamentet vill ge oss ska vi självklart ta oss an den, men jag är inte säker på att vi kommer att lyckas, precis som jag inte är helt säker på att vi kommer att kunna använda handelsskyddsåtgärder för att ta itu med valutapolitiken heller.

Jag är mycket tacksam till dem som har talat och tagit upp verkligt väsentliga frågor. Min egen åsikt, för att gå tillbaka till öppningsanförandet i den här debatten, är att om ni vill skapa och stödja ekonomisk öppenhet i EU, vilket jag vill, då måste medborgarna i EU känna sig säkra på att de har någon på sin sida när de behandlas orättvist eller skadas av andras konkurrensbegränsande beteenden, och denna någon är vi. Det är den viktigaste och växande rollen för EU och Europeiska kommissionen i vår globala tid. Det gör inte uppgiften enklare, men det gör den desto mer nödvändig och viktig, och det är en uppgift som jag för egen del tänker genomföra på ett rättvist, objektivt och opartiskt sätt.

  Talmannen. Debatten är härmed avslutad.

Skriftlig förklaring (artikel 142)

  Tokia Saïfi (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Kommissionen har antagit en grönbok och inlett ett offentligt samråd om användningen av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en föränderlig global ekonomi. Detta offentliga samråd bör bereda vägen för förslag från kommissionen i syfte att reformera dess handelspolitiska skyddsinstrument (antidumpning, antisubventioner och skyddsklausuler).

Men detta reformprojekt bör utformas med försiktighet. EU får inte agera ensidigt eller i förtid, eftersom alla översyner av EU:s instrument måste genomföras inom den rättsliga ramen för de pågående förhandlingarna om de multilaterala ordningar som ska tillämpas för de handelspolitiska skyddsinstrumenten, inom ramen för Doharundan. Bortsett från behovet av att följa WTO:s dagordning är det också mycket viktigt att kommissionen tar hänsyn till att liberaliseringen av handeln gör det nödvändigt att använda handelspolitiska skyddsinstrument.

Handelspolitiska skyddsinstrument ska i huvudsak användas med måtta och ska inte på något sätt fungera som de tvångströjor som frihandelsförespråkarna kallar dem, eller som vapen för protektionisterna. Som reglerande instrument är de effektiva för att återupprätta rättvis konkurrens på de internationella handelsmarknaderna och för att begränsa de olagliga förfarandenas negativa effekter på industrin, tillväxten och sysselsättningen i EU.