Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 mars 2007 - Strasbourg

6. Röstförklaringar

– Resolutionsförslag: (B6-0098/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för den här resolutionen och välkomnar kommissionens initiativ att inleda ett samrådsförfarande om vilken gemenskapsåtgärd som är bäst för att tillhandahålla ett ramverk för gränsöverskridande aspekter av hälso- och sjukvård.

– Resolutionsförslag: (B6-0119/2007)

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Jag skulle vilja förklara varför jag röstade som jag gjorde om resolutionen om jakt på och fångst av flyttfåglar på Malta under våren. Jag röstade mot resolutionen eftersom jag kände att den var både onödig och oproportionerlig. Den behövdes inte, med tanke på att det pågår diskussioner i frågan mellan Europeiska kommissionen och de maltesiska myndigheterna. Resolutionen är meningslös med tanke på att Malta har gjort stora framsteg när det gäller att ta itu med dem som trotsar jaktreglerna. Dessutom bör man ha i åtanke att Europeiska kommissionen under anslutningsförhandlingarna mellan Malta och EU erkände – skriftligt, inte muntligt – en överenskommelse som innebar att Malta kunde utnyttja ett undantag för att tillåta jakt på våren.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Till skillnad från föregående talare anser jag att resolutionen om fågeljakt på Malta är en väldigt viktig resolution. Europaparlamentet har redan vid flera tillfällen visat att det är väldigt viktigt för oss att man bevarar djur och rättar sig efter de lagar om bevarande av djur som vi har i Europeiska unionen. Därför är detta en väldigt viktig resolution, även om vi har mött en ganska kraftig motvind från andra sidan här i kammaren.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag röstade för resolutionen om Malta därför att man nästan inte har gjort några framsteg från den maltesiska regeringens sida. Vi ser fortfarande hur man tar död på ett stort antal fåglar på Malta. Flera miljoner fåglar dör där, trots alla de grundläggande bestämmelser som Europeiska unionen har antagit.

Jag skulle även vilja meddela att jag i den första omröstningen med namnupprop av misstag röstade för punkt 2 i Voggenhuberbetänkandet. Jag ville egentligen rösta mot den, så var snäll och anteckna detta.

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna har röstat emot den här resolutionen enbart på grund av förfarandemässiga skäl. Vi anser att denna resolution representerar ett felaktigt förfarande. Vår röst ska inte ses som en indikation på de brittiska konservativa europaparlamentsledamöternas åsikter om detta specifika falls eventuella fördelar.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution och önskar se ett omedelbart förbud mot all olaglig fågeljakt på Malta.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Det hade lätt gått att undvika att den här resolutionen lades fram i parlamentets plenarsammanträde om Malta bara hade lagt ner vårjakten och på så sätt rättat sig efter bestämmelserna i fågeldirektivet, men landet fortsätter att ignorera de otaliga initiativ som parlamentet lagt fram och de rättsliga åtgärder som kommissionen har vidtagit och ser än en gång ut att tillåta de maltesiska jägarna att skjuta ett stort antal skyddade flyttfåglar. Att skjuta dem tjänar inget bättre syfte än som hobby för de lokala jägarna, och det har gått överstyr så att det nu hotar mångfalden och bevarandet av fågelarter i hela Europeiska unionen. Företrädare för jägarna hyser inga betänkligheter när det gäller att kalla dem som motsätter sig vårjakten för fascister. De hotar sin egen regering, sina egna folkvalda och sitt polisväsende på ett aggressivt sätt och det kan inte vi i vår union tolerera. Den maltesiska regeringen kanske känner sig kränkt av den här resolutionen, men den kan även känna sig stärkt av stödet från hela Europa när den vidtar åtgärder för att avskaffa vårjakten, och det är av detta senare skäl som jag ger den här resolutionen mitt fulla stöd.

– Resolutionsförslag: (B6-0041/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att stödja detta betänkande, trots att man inte lyckats få med punkt 21 i dess ursprungliga ordalydelse: ”Europaparlamentet påminner om att det enligt rättspraxis i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna aldrig är tillåtet för medlemsländerna att utvisa en person till en stat där han eller hon riskerar att bli utsatt för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller dödsstraff”.

Jag är besviken över att det fanns en liten majoritet i Europaparlamentet som var för att exkludera denna viktiga människorättsprincip.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det finns mycket som jag skulle kunna säga om den här resolutionen. Men jag får bara använda 200 ord och de kommer jag att använda för att fördöma att man i resolutionen inte tar upp den oacceptabla bojkotten av den palestinska myndigheten som utropades av Israels och USA:s regeringar efter det palestinska valet i januari 2006. EU anslöt sig till bojkotten och drog även in det ekonomiska stödet till Palestina och förvärrade därmed den redan allvarliga humanitära situation som drabbar det palestinska folket på grund av ockupationen och våldet från Israels sida.

Man nämner inte EU:s oacceptabla inställning att ”vänta och se” och ”jag gör som min ledare gör” som fortfarande gör att återupprättandet av förbindelserna med den palestinska myndigheten, inbegripet återupptagandet av ekonomiskt stöd, är beroende av att de uppfyller vissa villkor, som ”åtagandet om icke-våld”, när det egentligen är Israel som ockuperar palestinska territorier militärt, eller ”Israels erkännande”, när det egentligen är Israel som inte erkänner det palestinska folkets rätt till en suverän och oberoende stat, och ”respekt för tidigare avtal och förbindelser, inbegripet färdplanen, när det egentligen är Israel som inte rättar sig efter FN-resolutionerna, Osloavtalen och själva färdplanen utan fortsätter bygga den olagliga muren och driva sin bosättningspolitik.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution. I synnerhet är jag för ändringsförslagen som är i linje med Europadomstolens domslut i vilka fastställs att ingen bör sändas till en plats där han eller hon riskerar att utsättas för misshandel, tortyr eller dödsstraff.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) En av Europeiska unionens största framgångar är effekten av de successiva utvidgningarna – en effekt som delvis beror på att möjligheten till anslutning har varit en av de viktigaste faktorerna för demokratiseringen och moderniseringen av våra länder och samhällen.

Eftersom en obegränsad utvidgning av EU är omöjlig och inget jag skulle stödja är jag för en lösning som skulle bidra till att liknande resultat kunde uppnås i Medelhavsområdet. Jag tänker på ett nytt europeiskt projekt som planeras i partnerskap med våra grannländer i Medelhavsområdet och som syftar till att, på medellång sikt, skapa ett område med fri rörlighet i Medelhavsområdet och ett område vars logiska grund skulle vara så lik grunden för EU-modellen som möjligt. Det här området skulle vara öppet för anslutning för de länder i området som uppfyller de grundläggande Köpenhamnskriterierna om demokrati, marknadsekonomi och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det skulle bli ett förstärkt partnerskap i stället för reformer. Det skulle även ha den underordnade fördelen av att vara en lösning som, eftersom den kanske är intressant för Marocko, Israel och Tunisien, även skulle kunna vara intressant för Turkiet, om det landet skulle nå slutsatsen att man har nått en återvändsgränd i anslutningsprocessen.

Att ha framgångsrika och demokratiska grannländer skulle, tillsammans med de potentiella fördelarna och det faktum att människor inte behöver utvandra till varje pris, vara ett konstruktivt europeiskt projekt. Dessutom skulle det inte ens vara ett helt nytt projekt.

- Betänkande: Arif (A6-0468/2006)

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Det är uppenbart att en riktig samarbetspolitik med de södra och östra Medelhavsländerna är nödvändig för att hejda flyktingströmmarna som Europa inte längre har möjlighet att ta emot, vilket vi inte haft sedan en lång tid tillbaka. Det är likaså uppenbart att en förnuftig handelspolitik kan vara ömsesidigt fördelaktig för båda sidorna av Medelhavet.

Detta är emellertid inte vad Kader Arifs betänkande föreslår. Det vill varken mer eller mindre än att utsträcka EU till Nordafrika och en del av Mellanöstern, med sina funktioner och sin politik: en integrerad jordbrukspolitik, fri rörlighet för personer, varor och tjänster för att bara nämna några områden.

Till vilket ändamål? Det vet vi egentligen inte eftersom man i en undersökning som Kader Arif själv hänvisar till förutser negativa sociala och miljöbetingade återverkningar på kort och inte alltför lång sikt.

Det är därför helt och hållet på grund av sin frihandelsideologi som parlamentet stöder detta projekt och inte för att se till EU-ländernas bästa eller ens till Medelhavsländernas.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att betänkandet innehåller ett visst mått av reformretorik är dess syfte huvudsakligen att främja skapandet av ett frihandelsområde (FTA) mellan EU och Medelhavsregionen och att dessutom göra det inom ramen för EU:s ansträngningar att åstadkomma en effektiv liberalisering av världshandeln genom att teckna bilaterala/regionala avtal i ett försök att sätta sig över de svårigheter som förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) medför.

Till exempel förespråkar man genom betänkandet en, låt vara, reglerad “öppning av jordbruksmarknaderna” med särskild hänvisning till vin-, frukt- och grönsakssektorerna; liberalisering av tjänster om än med uteslutning av (endast…) de offentliga tjänster som anses elementära (hälsovård, utbildning, dricksvattenförsörjning, humaniora och audiovisuella tjänster); liberalisering av energitillgångar genom skapandet av en Europa–Medelhavsmarknad; och liberalisering av industrisektorn, speciellt genom “etableringen av ett gemensamt produktionsområde för EU och Medelhavsländerna” för textil- och beklädnadsindustrin och på det sättet i grund och botten uppmuntra till en omlokalisering av en stor del av produktionskapaciteten.

Med andra ord är avsikten att främja liberaliseringen av handeln till multinationella och större europeiska importörers förtjusning. De längtar efter att styra över nya marknader och naturtillgångar och att skapa nya möjligheter att utnyttja billig arbetskraft.

Det som hotas är staternas egna utvecklingsmodeller grundade på särskilda nationella behov och förhållanden jämte ett samarbetsprojekt mellan dessa olika länder som verkligen grundar sig på ömsesidigt stöd.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Under de tolv år som gått sedan Barcelonaförklaringen har Medelhavsfolken blivit fattigare och mer desperata. medan några områden har varit i krig Samtidigt har kapitalägarna, både de lokala och de utländska, blivit rikare.

Betänkandet om skapandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet uttrycker EU:s oro för bristen på framsteg i Barcelonaprocessen. Det kräver att man intensifierar sitt agerande, med andra ord att det imperialistiska EU på ett uppseendeväckande sätt ska blanda sig i de södra och sydöstra Medelhavsländernas inre angelägenheter med alla aspekter av dessa länders sociala, ekonomiska och politiska liv som måltavla. I dessa länder satsar EU oerhörda summor underkastade vissa villkor och bestämmelser så att ekonomisk utveckling och politisk struktur tjänar EU-kapitalet och dess vinster och kringgår varje nationell suveränitet för staterna i området.

Den oro som uttrycks för politisk instabilitet i södra och sydöstra Medelhavet och för de materiella skador som orsakats av krig är bara hycklande. Det imperialistiska EU är lika skyldigt och lika ansvarigt som tusentals soldater i området vittnar om.

Välstånd för folken kan bara uppnås om de har full nationell suveränitet och frihet att utveckla sina strukturer och sin produktion som de vill. Därför måste de befrias från varje form av utländsk inblandning och deras anti-imperialistiska kamp måste intensifieras så att folket är de som verkligen styr.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet som innehåller flera förslag rörande inrättandet av ett ömsesidigt fördelaktigt frihandelsområde för EU och Medelhavsländerna. Jag anser att genomförandet av ekonomiska och politiska reformer kan vara en möjlighet för tillväxt. I synnerhet är jag nöjd med att det i betänkandet fastställs att frihandelsområdet måste se till ländernas speciella ekonomiska och sociala egenskaper, som gör det möjligt för dem att skydda sina mest sårbara ekonomiska sektorer, som till exempel jordbruk och allmänna tjänster.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. (IT) De tre huvudsakliga mål som fastställdes av Barcelonakonferensen 1995, nämligen skapandet av ett frihandelsområde till 2010 mellan EU och dess afrikanska och asiatiska partner; ett område med fred och stabilitet; utveckling av fria, demokratiska samhällen, har ännu inte uppnåtts.

Konflikten mellan Palestina och Israel är tyvärr inte i närheten av en fredlig upplösning. Dessutom har ett dramatiskt inbördeskrig brutit ut mellan Hamas- och Fatahsupportrar efter Israels tillbakadragande från Gazaremsan.

I några icke-europeiska länder i partnerskapet har några av de grundläggande mänskliga rättigheterna visserligen erkänts men de har inte tillämpats fullt ut.

Det ekonomiska och sociala partnerskapet som stöds av fonder från Medaprogrammet har inte heller visat de resultat man hoppats på och utvecklingen släpar fortfarande oerhört mycket efter, både därför att EU inte har varit tillräckligt noga med att det första och andra Medaprogrammet genomförs fullt ut och därför att förmånsländerna inte alltid har kunnat skapa den ekonomiska och sociala infrastruktur som är nödvändig för att de ska bli konkurrenskraftiga.

Slutligen finns det i många EU- och Medelhavsregioner inget effektivt transportsystem, informationstekniken är fortfarande otillräckligt utvecklad och moderniseringen av telekommunikationerna dröjer fortfarande. Av dessa skäl bedömer jag det som nödvändigt att skjuta upp upprättandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Mina synpunkter angående förbindelserna mellan EU och Medelhavsregionens länder ansluter sig i tillämpliga delar helt till denna debatt.

Som jag har sagt vid tidigare tillfällen stöder jag målet att skapa ett djupgående partnerskap mellan EU och dess grannar kring Medelhavet. Inget mindre än det – och ett frihandelsområde är mindre – är tillräckligt enligt min åsikt. Men det är också klart att allt som rör sig i den riktningen är positivt och förtjänar mitt stöd. Det är i grund och botten det förhållandet vi funderar på idag.

Jag röstade därför för betänkandet men jag skulle vilja att vår debatt om dessa frågor rörde sig mot en bredare syn på vilken form våra förbindelser med våra sydliga grannar ska ha. Till glädje för båda sidor av Medelhavet.

  Luca Romagnoli (ITS), skriftlig. (IT) För gruppen Identitet, tradition och suveränitet och partiet Movimento Sociale Fiamma tricolore som jag representerar, säger jag “Nej” till denna oacceptabla resolution. Det är inte skapandet av ett frihandelsområde som sådant utan på grund av förslagets röriga innehåll och framtidsutsikterna.

I den nuvarande atmosfären av politisk instabilitet och institutionell förvirring är det helt enkelt inte sannolikt att ett frihandelsområde skulle innebära en chans för de sydöstra Medelhavsländerna. De förseningar som drabbat dessa länder i genomförandet av reformer som är nödvändiga för att skapa en marknad för EU och länderna kring Medelhavet får inte automatiskt ge dem rätt att skydda de mest sårbara sektorerna i sina ekonomier till förfång för EU-länderna, vars enda roll enligt betänkandet är att ge bistånd och vars medlemmar måste stå för kostnaderna.

Den enda hänsyn som tas till behovet att justera den hastighet och intensitet med vilken marknaderna öppnas är genom det lägliga anslaget om stöd för en integration av de sydöstra Medelhavsländerna. De planer som gjorts för skapandet av en slags integrerad jordbrukspolitik för Medelhavet och motsvarande ekonomiskt stöd till de sydöstra länderna kring Medelhavet är av sådan omfattning att de skulle kunna förebåda transformeringen av FEMIP (facilitet för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet) till en ren utvecklingsbank. För att fullborda farsen strävar man i betänkandet efter att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare genom att med hjälp av rättsliga och administrativa förfaranden göra det lättare att få visum. Det ligger ingen fördel i detta, bara mer bördor för EU:s skattebetalare.

- Betänkande: Doris Pack (A6-0030/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet och jag är nöjd med att man i betänkandet betonar polisreformer och utbildning.

  James Nicholson (PPE-DE) skriftlig. (EN) Jag stödjer detta betänkande eftersom det ger lämpliga rekommendationer för hur man ska kunna arbeta för rättvisa och för att upprätthålla fred i regionen. Jag berömmer i synnerhet föredraganden för att han uppmuntrar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att jaga efterlysta krigsbrottslingar och ställa dem inför rätta. Jag välkomnar också det utkast till plan för polisstrukturreform som nyligen lagts fram. Däri fastställs en vällavvägd ansvarsfördelning på alla nivåer, samtidigt som man säkerställer öppenhet och insyn i urvalet av polischefer och polismän. Här vill jag också berömma det arbete som de hängivna männen och kvinnorna i Royal Ulster Constabulary (polismyndigheten i Ulster, Nordirland) utfört när de hjälpt till att utbilda den lokala polisstyrkan.

- Betänkande: Johannes Voggenhuber (A6-0034/2007)

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Voggenhuberbetänkandet eftersom parlamentet ännu en gång sopar golvet med de nederländska och franska folkomröstningarna om EU:s konstitution. Hur ska man annars beskriva det? Trots att stadgan om de grundläggande rättigheterna aldrig har varit ett rättsligt bindande dokument och efter förkastandet av konstitutionen i de två länderna aldrig kommer att bli det, håller denna politiskt korrekta förteckning på att smugglas in via alla slags bakdörrar. Det är både rättsligt och politiskt oacceptabelt.

Det officiella EU:s tydliga samstämmiga förakt för nationella demokratier är förklaringen till att det nederländska folket nyligen i sitt eget land uppmanades av kommissionsordförande José Manuel Barroso att slutligen acceptera konstitutionen. Medborgarna välkomnas att fortsätta rösta men det är i sista hand EU:s byråkrater som fattar besluten. Den som tror att den sortens arrogans kommer att göra allmänheten mindre skeptisk till EU kan fundera ett tag till.

  Gerard Batten, Nigel Farage, Michael Henry Nattrass och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP har ställt sig bakom det här ändringsförslaget eftersom det tydligt fastställs där att konstitutionsfördraget avslagits och därför bör överges. Dock innebär vår röst på detta ändringsförslag inte på något sätt ett stöd för den politiska grupp som lade fram det.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa stöder principen om att ha en stadga om de grundläggande rättigheterna som ett rådgivande dokument för medlemsstaterna. Dock röstade de konservativa emot detta betänkande eftersom det handlade om att göra stadgan juridiskt bindande i hela EU. Detta är något vi är helt och hållet emot.

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. (EN) Jag har ställt mig bakom det här ändringsförslaget eftersom det tydligt fastställs där att konstitutionsfördraget avslagits och därför bör överges. Dock innebär min röst på detta ändringsförslag inte på något sätt ett stöd för den politiska grupp som lade fram det.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Stadgan om de grundläggande rättigheterna är en sammanfattning av allmänna europeiska värderingar som alla medborgare kan identifiera sig med. Genom att känna till och förstå sina rättigheter får medborgarna ett instrument som de kan föra sin egen talan med och som gör det lättare för dem att övervaka arbetet i nationella och europeiska myndigheter som har till uppgift att godkänna och genomföra EU:s lagstiftning.

Jag beklagar att den ännu inte har gjorts rättsligt bindande, trots att den fungerar som referenstext för arbetet i EU:s institutioner och i de europeiska domstolarna, t.ex. EG-domstolen.

Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att utveckla en genuin ”grundläggande rättighetskultur” i EU genom att skapa ett allmänt system för kontroll av de grundläggande rättigheterna, genom att aktivt främja dessa rättigheter och genom att ingripa om medlemsstater kränker rättigheterna eller inte upprätthåller dem på rätt sätt.

Det måste därför finnas en systematisk och strikt kontroll i avsikt att ta fram de bästa lösningarna och för att se till att det finns en rimlig balans mellan säkerhetsmålen och begränsningarna av de grundläggande rättigheterna.

Dessutom måste respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna utökas så att den omfattar hela lagstiftningsförfarandet och kommittéförfarandet.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) I Johannes Voggenhubers betänkande framställs krav om att all europeisk lagstiftning ska lyda under stadgan om de grundläggande rättigheterna – det där ideologiska virrvarret råder – och att stadgan därför borde göras bindande. Med andra ord förespråkas det att man ska bortse från att folket har förkastat den europeiska konstitutionen, i vilken stadgan utgör den andra delen, och att man ska införa ett rättsligt tvång som varken har godkänts av folket eller av deras parlament!

Och inte nog med det. Det skulle dessutom få tre följder. Det skulle paradoxalt nog legitimera ingripanden från domstolen i Luxemburg på områden där denna är utestängd genom fördragen, såsom polissamarbetet och det rättsliga samarbetet. Det skulle lägga illegitima tvingande band på medlemsstaterna. Bryssel skulle till exempel kunna införa ”lockout”, en rättighet som är godkänd i stadgan, men som är förbjuden i många medlemsstater. Det skulle lägga tvingande band på omröstningarna i Europaparlamentet. Hur skulle vi kunna göra annat än marginella ändringar i en lagstiftning som genomför en ”grundläggande rättighet”?

Texten är mycket oroande. På de mänskliga rättigheternas vägnar lyckas den med den häpnadsväckande bedriften att kränka demokratin, fördragen och Europaparlamentets rättigheter!

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet pekar i rätt riktning men innehåller ett par dåliga förslag, bland annat i punkt 2, vilket strider mot vårt mandat från våra väljare. Det är viktigt att EU:s samtliga beslut fattas med respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. I betänkandet kritiseras de tidigare avtal som kommissionen har ingått med amerikanska myndigheter om överföring av passageraruppgifter. Föredraganden påpekar det rättsvidriga med de hemliga fångtransporter som CIA har utfört på EU:s territorium och understryker vikten av att liknande brott mot de mänskliga rättigheterna inte får upprepas.

Betänkandet visar tydligt på att en europeisk konstitution inte är nödvändig för att skyddet av mänskliga rättigheter ska tillgodoses i medlemsländerna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Upprepade försök har gjorts för att försöka återställa den så kallade ”konstitutionella processen”, samtidigt som de enväldiga beslut som fattades av det franska och det nederländska folket i folkomröstningarna 2005 uppenbarligen ignoreras.

Användningen av ”stadgan om de grundläggande rättigheterna”, som ingår i den europeiska konstitutionen, har länge varit ett skämt i denna oacceptabla lek.

Föredraganden har för avsikt att släppa in konstitutionens innehåll bakvägen, det vill säga att göra texten bindande när den i själv verket inte är det och därigenom ”bevara” konstitutionens (ö)kända centrala prestationer.

Om syftet är att värna rättigheterna, så borde vi följa de rättigheter som föreskrivs i Portugals konstitution, i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och i den Europeiska sociala stadgan. Dessa internationellt bindande texter är utförligare och har en erkänd legitimitet till skillnad från ”stadgan om de grundläggande rättigheterna”, vars innehåll är tunt när det gäller exempelvis ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Ännu en gång är tanken i själva verket att ta de mänskliga rättigheterna (som nu kallas ”grundläggande” rättigheter) i anspråk för att (åter)införa den så kallade ”konstitutionella processen”. Det gör man genom att dölja dess oacceptabla nyliberala, federalistiska och militära dagordning bakom uttalanden som manipulerar EU-befolkningarnas rättmätiga förväntningar och rimliga bekymmer.

Vi röstade därför mot betänkandet.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har en mycket speciell och ensidig föreställning om definitionen av grundläggande rättigheter.

Dessa rättigheter fungerar som ett stöd i bekämpandet av personer som parlamentet inte anser vara önskvärda, av politiska motståndare samt när man angriper besvärande regeringar som inte är politiskt korrekta. Egendomligt nog åberopas de aldrig i försvaret av exempelvis rättigheterna för politiska minoriteter i parlamentet. Minoriteter som har begått felet att inte tillhöra den stora gruppen rättänkande EU-federalister. På det här området struntar man fullständigt i de viktiga principerna om yttrandefrihet och jämlikhet. Europaparlametet tillämpar det välkända uttrycket ”gör som jag säger, inte som jag gör”.

Den här sortens europeiska politiker är beredda att göra vad som helst för att tvinga igenom sin vision av Europa och om nödvändigt att göra det mot folkets vilja. Så fastän den europeiska konstitutionen avvisades i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna fortsätter dessa politiker att göra sitt yttersta för att få igenom konstitutionen undan för undan. På samma sätt försöker man i den text som har lagts fram för oss att göra stadgan om de grundläggande rättigheterna oumbärlig – eller ännu värre till en nödvändig referenstext – för europeiska domstolar, trots att den inte är rättsligt bindande.

Detta betänkande är långt från harmlöst, det är ett hot mot människornas frihet och rättigheter.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet där man ser över hur man ska kunna förbättra mekanismerna för att kontrollera att all EU-lagstiftning överensstämmer med internationell standard för mänskliga rättigheter och att de grundläggande rättigheterna tas i beaktande genom konsekvensbedömningar i ett så tidigt skede som redan i kommissionens första utkast till förslag. I synnerhet är jag nöjd med att man i betänkandet ser över hur Europaparlamentets roll kan utökas när det gäller att skydda de grundläggande rättigheterna och för att se till att EU-lagstiftningen överensstämmer med internationell standard för mänskliga rättigheter.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) EU genomgår för närvarande en institutionell kris. I omröstningen uttryckte det franska folket sin önskan om en europeisk union, men ett Europa som inte är begränsat till en inre marknad. Medborgarna vill ha ett Europa som även ger sociala rättigheter.

Detta förslag om en metodik för att effektivt genomföra stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag och i synnerhet en systematisk och strikt kontroll för att se till att alla berörda grundläggande rättigheter har uppfyllts när alla lagstiftningsförslag upprättas, måste medföra att Europas önskningar uppfylls. Jag anser därför att det är viktigt att finna ett sätt att inte undergräva den rättsligt bindande statusen för den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att den kan få den betydelse som de europeiska medborgarna vill att den ska ha.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Betänkandet innehåller en massa dravel om att EU ständigt ska utvecklas mer och mer och en del positiva skrivningar om konstitutionen och mer makt till den nya byrån. Detta gynnar inte demokrati och utveckling. Men detta är standardtexter som ständigt återkommer från det konstitutionella utskottets betänkanden. Det spännande här är kravet att utskottet för mänskliga rättigheter ska kunna stoppa EU-lagstiftning som hotar dessa. Detta är extremt viktigt när ständigt nya terrorlagar alltmer hotar det samhälle de är tänkta att skydda. Jag röstar därför för, trots bristerna.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstade för betänkandet om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna ska upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll.

Johannes Voggenhuber har utarbetat ett mycket bra betänkande som rör den avgörande frågan om grundläggande rättigheter. Den framhäver behovet av att respektera och följa dessa rättigheter och även behovet att skapa frihetsinstrument. Det är viktigt att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande.

Det verkar vara på sin plats att genomföra en systematisk kontroll och granskning av kommissionen för att se till att alla kommissionens lagstiftningsförslag överensstämmer med de grundläggande rättigheterna. Kommissionen bör, som huvudsakligt lagstiftande organ, få i uppdrag att kontrollera att lagstiftningsförslag överensstämmer med andra internationella instrument som rör medborgarnas garanterade rättigheter och friheter. Jag stöder kommissionens ståndpunkt. Kommissionen har för avsikt att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna i sina lagstiftningsförslag tills denna stadga träder i kraft.

Det bör vara en av unionens prioriteter att skydda de grundläggande rättigheterna och att se till att de uppfylls. Att kontrollera kommissionens handlingar på ett tidigt stadium för att se till att de överensstämmer med grundläggande rättigheter är ett gott tecken och visar på i vilken riktning unionens institutioner arbetar Förhoppningsvis kommer detta att leda till att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Att göra den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande är politiskt oärligt och i själva verket oansvarigt. Stadgan har alltid uppfattats som ett dokument som symboliserar en politisk kompromiss influerad av mäktiga representanter för individuella intressen som inte främjar den gemensamma nyttan.

I stadgan skapas 18 nya ”grundläggande rättigheter” som är oberättigade men bindande för nationella konstitutioner, utan att någon regering eller nationellt vald representant kan motsätta sig dem. Stadgan är obrukbar och meningslös så länge vi inte formellt har bestämt vilket rättsligt instrument som ska tillämpas i EG-domstolen i Luxemburg och i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Ställd inför misstanken om dubbelmoral kommer jag inte att stödja stadgan, utan tillkännager att jag är för konventionen.

Den enda institution som är berättigad att behandla mänskliga rättigheter på den här kontinenten är Europarådet. Det enda rättsliga instrumentet för mänskliga rättigheter i Europa är Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Vårt europeiska superorgan för mänskliga rättigheter är Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

- Betänkande: Meyer Pleite (A6-0026/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet av Willy Meyer Pleite (A6-0026/2007) om förhandling av ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika, eftersom jag anser att Europeiska unionen måste fortsätta att spela en grundläggande roll i skyddet för miljön och de mänskliga rättigheterna världen över.

Detta avtal måste ha till syfte att nå en balans mellan de tre pelarna – politisk dialog, samarbete och handel – så att de demokratiska processerna kan konsolideras, effektiviteten hos demokratiska institutioner och förvaltningar i Centralamerika kan förbättras, våld, korruption och straffrihet, samt brott mot de mänskliga rättigheterna, kan bekämpas och slutligen så att den sociala sammanhållningen och levnadsvillkoren för alla invånare i regionen kan förbättras.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag är för ett välavvägt associeringsavtal i vilket en progressiv handelsliberalisering bör vara ett verktyg (och inte ett mål) för att tjäna de största målen, för att främja socioekonomisk utveckling, hållbar utveckling och social sammanhållning. Det politiska, ekonomiska och sociala underskott som de centralamerikanska länderna lider av, förtjänar ett avtal som tar hänsyn till skillnaderna mellan de två regionerna.

  Jean-Claude Martinez (ITS), skriftlig. – (FR) Mot bakgrund av globaliseringen av ekonomi, jordbruk, migration och marknad måste Europas länder bilda en civilisationsallians med de centralamerikanska länderna. Våra jordbrukare möter till exempel i princip problem som liknar problemen för campesinos i Mexiko eller de latinamerikanska små och medelstora företagen, som drabbas av att deras immateriella egendom och expertis konfiskeras och framför allt av att de gradvis utplånas av ett globalt handelssystem som ställer våra bananproducenter i franska Västindien och Kanarieöarna mot producenter från Honduras eller Nicaragua, vilket enbart gynnar multinationella företag som Chiquita.

Behovet av denna civilisationsallians mellan Europa och Latinamerika blir ännu tydligare mot bakgrund av den globala migrationen. Om de franska tillverkarna i bil-, stål- och byggbranscherna hade vänt sig till den latinamerikanska arbetsstyrkan på 1970-talet i stället för att söka i Aures, Anatolien och Kabylien skulle det franska samhället därför ha kunnat undvika dagen spänningar och den offentliga budgeten skulle ha undvikit tunga utgifter.

Genom att ingå en allians med Europa skulle Latinamerika hitta de allierade som det behöver, inom internationella forum och handelsforum, för att försvara en syn på hanteringen av människans samhällen och ekonomier som skiljer sig från den anglosaxiska ideologin om att marknaderna är allt.

  Willy Meyer Pleite, (GUE/NGL) skriftlig. (ES) Efter att ha utsetts till föredragande av detta betänkande utarbetade jag en text, i samarbete med det civila samhället och politiska organisationer i Centralamerika, med en rekommendation om ett associeringsavtal grundat på tre grundpelare – politisk enighet och god ledning, utvecklingssamarbete och handel mellan två regioner på rättvisa villkor och till förmån för båda sidorna grundat på ömsesidighet och solidaritet. Efter debatten i utrikesutskottet införlivades en rad ändringsförslag grundat på yttrandet av utskottet för internationell handel, vilket helt förvanskade infallsvinkeln i mitt betänkande, genom att ange att upprättandet av ett frihandelsområde var en prioriterad strategisk målsättning. Min åsikt, som delas av en majoritet i Centralamerika, är att ett associeringsavtal som domineras av nyliberala formler skulle vara ett misstag och bara leda till bristande jämlikhet och fattigdom i Centralamerika, vilket skulle gynna de multinationella företagen. I detta samanhang har de olika politiska grupperna nått en rad kompromisser som urvattnar betänkandets nyliberala karaktär, men inte i tillräckligt hög grad, enligt min uppfattning. Betänkandet skiljer sig fortfarande mycket från det som var mitt ursprungliga syfte och jag har därför lagt ned min röst.

- Betänkande: Yañez-Barnuevo García (A6-0025/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det råder ingen tvekan om att den nuvarande situationen i många latinamerikanska länder gör en tydlig förklaring till de verkliga avsikterna bakom de associeringsavtal som har främjats av EU ganska omtvistad. Det är därför som Europaparlamentet på vissa punkter i resolutionen i sista minuten har ersatt ett tydligt angivande av sitt mål, skapandet av ett ”frihandelsområde” med frasen ”område av mellanregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika”, samtidigt som man har behållig innehållet i det förstnämnda som målsättningar för det sistnämnda.

Detta knep döljer inte den omständigheten att målet är att ”i tid inrätta ett frihandelsområde” och ge ”förhandlingsdirektiv för gradvis ömsesidig liberalisering av handeln”, vilket har mildrats i sista minuten genom tillägget ”under rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga villkor som bygger på komplementaritet och solidaritet” i syfte att ”förhandla fram ett enda sammanhängande handelsavtal som sträcker sig utöver förhandlingsparternas nuvarande och framtida WTO-skyldigheter, och under en övergångsperiod i enlighet med WTO:s krav upprätta ett globalt mellanregionalt associeringsområde mellan EU och Latinamerika … utan att exkludera någon sektor …”, utveckla en ”tullunion” och en ”gemensam inre marknad”, för att garantera ”marknadstillträde på jordbruksområdet” och inom tjänster (utom vård och utbildning).

Vad mer behöver tilläggas?

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag kommer att rösta för betänkandet om ett förhandlingsmandat för ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen om asymmetrin mellan de olika medlemsländerna i Andinska pakten beaktas vid förhandlingen av ett frihandelsområde (hänsyn måste tas till de olika ekonomiska nivåerna, demografiska kännetecknen, olika politiska riktningar, den stora bristen på modern kommunikation och transportinfrastrukturerna mellan de enskilda medlemsstaterna). En annan viktig punkt är införandet av grundläggande arbetsmarknadsnormer och kampen mot den olagliga handeln med narkotika och vapen.

  David Martin (PSE) skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom det stöder ett välavvägt associeringsavtal i vilket en progressiv handelsliberalisering bör vara ett verktyg (och inte ett mål) för att tjäna de största målen, för att främja en socioekonomisk utveckling, hållbar utveckling och social sammanhållning.

- Betänkanden: Meyer Pleite (A6-0026/2007) och Yañez-Barnuevo García (A6-0025/2007)

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill koncentrera mig på en aspekt av Meyer Pleite- och Yañez-Barnuevo García-betänkandena, nämligen deras stöd för regional integrering i Latinamerika. I debatten i går kväll sa kommissionsledamot Peter Mandelson att en sådan integrering är nyckeln till tillväxt och stabilitet. Han har rätt till sin åsikt, men ingen i Latinamerika har valt Peter Mandelson till någonting – inte i Europa heller, för den delen.

Som kollegerna vet, så är det speciellt vissa länder i Centralamerika som klagar på att Bryssel som villkor för sin handel och sina biståndsavtal kräver att de deltar i regionala strukturer. Jag ifrågasätter inte allvaret hos dem i EU som insisterar på att överstatlighet ligger i allas intresse, men är det vår sak att säga åt andra länder att ta efter det som EU gör? Varför är det så att så fort vi debatterar Irak eller Iran så är ledamöterna alltid snabba med att fördöma Washington, för att de försöker tvinga på sina värderingar på resten av världen, men när det gäller att läxa upp andra länder om behovet att ge upp sin suveränitet, så är Bryssel plötsligt ivrigt att påtvinga sina värderingar på resten av världen. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att en friare handel gynnar välståndet i världen. Frihandelstanken bygger på att ju fler som är med, desto bättre blir resultatet för de inblandade parterna.

Detta initiativbetänkande innehåller många förtjänstfulla delar, som skulle kunna leda till ökat välstånd. Dessvärre, som så ofta sker i denna församling, lägger man till ovidkommande och negativa skrivningar.

Det talas bland annat om de utrikespolitiska strategiska aspekterna av ett avtal och att ge parlamentet mer makt, såväl i handels- som utrikespolitiska frågor.

De nyss nämnda aspekterna överskuggar tyvärr det önskvärda som skulle kunna uppnås. Jag har således röstat emot betänkandet vid dagens omröstning.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Frihandel är det viktigaste medlet för välstånd i världen och ju fler länder som deltar i sådan frihandel, desto mer stiger välståndet i de länder som deltar. Att få med stora delar av Sydamerika och Centralamerika i ett frihandelsområde med EU är därför ett stort steg mot välstånd och utrotande av fattigdom.

Detta initiativbetänkande innehåller därför många förtjänstfulla förslag, som kan leda till ökat välstånd om de förverkligas. Som så ofta i denna församling innehåller det dessvärre också en mängd skrivningar, vars syfte är att främja utvecklingen av EU till en federal stormakt och att öka parlamentets makt på medlemsländernas bekostnad.

Det talas bland annat om de utrikespolitiska strategiska aspekterna av ett avtal och om att ge Europaparlamentet mer makt över såväl handelspolitiken som utrikespolitiken.

Trots dessa starka invändningar gör jag bedömningen att det är bättre att dessa regionala associeringsavtal ingås än att de stoppas.

- Förslag till resolution: (B6-0118/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag anser att den omständighet att personer försvinner, vilket har en dramatisk effekt på alla, såväl personerna som deras familjer och vänner, är oacceptabel under alla omständigheter, och särskilt på europeiskt territorium.

EU kan inte smita ifrån sitt ansvar och måste spela en viktig roll för att lösa dessa problem. Effektiva åtgärder måste vidtas, med stöd av ett effektivt samarbete mellan de inblandade parterna, i syfte att få ett slut på de grymheter som har pågått i årtionden och som kränker den mänskliga värdigheten och förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Jag är också mycket glad över att den mur som i årtionden har separerat ”den sista delade huvudstaden i Europa” togs bort den 9 mars.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Utöver de inneboende fördelarna med de förslag som vi röstar om är denna resolution viktig, oavsett eventuella särskilda åsikter om Cypernfrågan, eftersom den påminner oss om att det i vårt ”Europa” fortfarande finns en mur som är lika skamlig som den som vi har kallat ”skammens mur”, även om muren i Nicosia har ersatts med en brädvägg.

Problemet ligger emellertid i den gräns som separerar en ö, delar Europa och orsakar lidande på båda sidor. Vi måste alltid komma ihåg det, och denna deklaration är en påminnelse om det.

- Betänkande: Musotto (A6-0044/2007)

  Den Dover (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna kan välkomna vissa delar av det här betänkandet, till exempel behovet att övervaka effekten av olaglig invandring till ösamhällen.

Dock kan vi inte ställa oss bakom inrättandet av grupper för snabba ingripanden vid gränserna. Inte heller kan vi ställa oss bakom några åtgärder för att inrätta en europeisk kustbevakningstjänst.

Av dessa skäl har vi valt att lägga ned våra röster i den slutgiltiga omröstningen.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Att detta betänkande om integrering av kännetecknen och handikappen hos Europeiska unionens öregioner existerar visar i sig att dessa särskilda kännetecken inte beaktas i tillräcklig grad, trots att de inte har dolts helt under åren. Det beror tveklöst på Europeiska unionens själva natur, som är inriktad på standardisering och avvägning.

Jag beklagar även att tonvikt inte lades vid de outhärdliga begränsningar som tillämpningen, eller hotet om tillämpning, av den vanliga gemenskapsrätten utgör för dessa områden, särskilt inom skatter och konkurrens. I Frankrike ifrågasätts regelbundet hamnavgifter, momssatser eller sänkta accisavgifter, som gäller för Korsika och de franska utomeuropeiska departementen, och de måste även omförhandlas regelbundet i Bryssel av regeringen.

Avslutningsvis beklagar jag djupt att den omständigheten att vissa europeiska öar har översvämmats av olagliga invandrare i detta betänkande nästan kliniskt betraktas som en rent lokal fråga, när det är ett extremt allvarligt problem. Det måste betonas att avlägsnandet av inre gränser och EU:s invandringsförespråkande proselytvärvande är en av de främsta orsakerna till detta problem.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag har bara två punkter att tillägga när det gäller den aktuella resolutionen:

- Jag vill betona att vi är överens om att frågan om att vara en ö inte bör blandas samman med frågan om att vara ett yttre randområde, och att vi därför måste komma ihåg att de yttre randområdena lider en dubbel nackdel. Det beror för det första på deras avstånd till den europeiska kontinenten och för det andra på att de lider strukturella nackdelar, särskilt på grund av sina kännetecken som öar, samt på grund av andra naturliga och geografiska hinder.

- Jag vill betona att vi helt motsätter oss de punkter i resolutionen som ger stöd för den nuvarande invandringspolitiken, särskilt när det gäller invandring från Nordafrika, eftersom de stöder skapandet av ”gränsteam för snabbinsatser” och en ”europeisk kustbevakning”, inom ramen för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), i syfte att underlätta ”den omedelbara pressen att lösa detta problem”. Vi anser att detta är en hämmande politik, som kriminaliserar invandrare, som bara söker bättre levnadsvillkor för sig själva och sina familjer, på samma sätt som tusentals portugiser som utvandrar varje år. Det är en politik som kringgår och misslyckas med att lösa de bakomliggande orsakerna till invandringen, vilka har varit identifierade länge, särskilt av Förenta nationerna.

Vi har därför beslutat att lägga ned våra röster.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Öarnas betydelse i de gemenskapens större politikområden ökar i och med unionens utvidgning. Jag är nöjd att denna fråga kvarstår på dagordningen, eftersom den fortfarande utgör en utmaning för EU. Det här betänkandet har identifierat öarnas största problem, däribland högre priser, lägre löner och svårigheter att få tillgång till den inre marknaden.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Även fast jag till fullo ställer mig bakom kravet på större hänsyn till öarnas svåra situation inom ramen för regional utveckling, såg jag inte att jag hade något annat val än att rösta emot dagens betänkande av Francesco Musotto, på grund av att det stöder tanken om ett ”Fästning Europa”.

Öarnas ekonomiska och sociala utveckling är mycket viktig och kräver specifika åtgärder, till exempel den flexibilitet som efterfrågas inom konkurrensreglerna. Öarna utanför Irlands kust har spelat och fortsätter att spela en viktig roll i att bibehålla irländsk kultur och ekonomi. Sinn Fein kommer att stödja alla åtgärder som bidrar till stöd för sådana öar.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. (IT) Nästan alla Europeiska unionens öar måste, oavsett om de ligger mycket långt bort eller ej, hantera samma svårigheter. Bland dem finns en brist på infrastruktur, högre priser till följd av extra transportkostnader, högre energikostnader samt ut- och invandring.

Av dessa orsaker har jag flera gånger uppmanat Europeiska kommissionen att avge ett yttrande i vissa frågor som är avgörande för öarnas utveckling, och särskilt för Sicilien, den region som jag kommer ifrån.

Jag anser först och främst att det är mycket viktigt att ge alla öar särskilda lägre skattesatser, såsom har skett för andra regioner i Europeiska unionen. Det skulle göra det möjligt att locka mer kapital och generera utveckling och sysselsättning.

När det gäller incitament för investeringar har jag bett kommissionen se på utvecklingen av en politik som särskilt uppmuntrar till utländska investeringar, särskilt från investerare utanför Europeiska unionen, med en skattesats på noll.

När det gäller bristen på infrastruktur, som utgör ett av de största hindren mot den socioekonomiska tillväxten på öarna håller jag avslutningsvis helt med uppmaningen till kommissionen att se över sin politik när det gäller underlåtenheten att ge statligt stöd till infrastrukturprojekt som förbättrar transportanslutningar. På denna punkt vill jag betona behovet av att bygga en bro över Messinasundet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Öregionerna står inför stora svårigheter till följd av naturliga och ekonomiska begränsningar. Högre transport- och energikostnader, brist på naturresurser, avfolkning, dåliga infrastrukturer och olaglig invandring gör det nödvändigt att anta specifika gemenskapsåtgärder för att ge ett effektivt svar på de karakteristiska problemen i dessa regioner.

Strukturfonderna är därför det främsta instrumentet för gemenskapens åtgärder inom detta område. De kan möta unionens politiska vilja att inte överge sina öar.

Vi måste specifikt bekräfta just vilka deras kännetecken och behov är. Kommissionen måste sedan se till att de specifika problem som drabbar Europas öar alltid tas i beaktande, och den måste därför vidta gränskontrollåtgärder för att hantera den olagliga invandring som hotar dem. Den måste även upprätta en integrerad utvecklingspolitik, som kan garantera hållbarheten i den ekonomiska verksamheten, till exempel turismen, på öarna.

Avslutningsvis är hela detta åtgärdspaket nödvändigt för att äntligen skapa de villkor som behövs för att dessa regioner ska kunna få samma tillgång till den inre marknaden som de kontinentala regionerna. Jag röstade därför för detta betänkande.

- Betänkande: Schapira (A6-0039/2007)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). (PL) Herr talman! Jag välkomnar att Europeiska unionen väljer rätt inriktning genom att öka rollen för de lokala myndigheterna i vårt samarbete med enskilda länder, särskilt med tredjeländer. Jag är glad att man koncentrerar sig på decentralisering av både samarbete och stöd.

Lokala myndigheter spelar en viktig roll i den lokala och regionala utvecklingen, eftersom de förstår de lokala samhällenas behov och vanligen är demokratiskt valda. De spelar en särskilt viktig roll i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Deras roll som institutioner avser främst frågor som hör samman med utbildning, hälsa, miljön och företagande. Det bör betonas att de vanligen inte har tillräckliga ekonomiska resurser till sitt förfogande. Det gäller särskilt för fattigdomsdrabbade regioner med hög arbetslöshet.

Dessa lokala myndigheter får inte lämpligt stöd ur medlemsstaternas budgetar. Att ge de lokala myndigheterna makten att agera på eget initiativ inom ramen för vår utvecklingspolitik förtjänar därför vårt fulla stöd både nu och i framtiden. Det bekräftas av vår erfarenhet av samarbete med lokala myndigheter i unionens länder, däribland mitt eget land – Polen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom jag tror att det är mycket viktigt att samhällen kan få bistånd genom de strukturer som är närmast dem, för att på så sätt nå sina millennieutvecklingsmål. I synnerhet är jag nöjd med att betänkandet innehåller konkreta handlingsförslag för kommissionen, speciellt genom att utöka dialogen med lokala myndigheter om utvecklingsbistånd, förbättra decentraliseringen av biståndsleveranser och stöd för strukturerad dialog mellan lokala myndigheter i utvecklingsvärlden och EU.

  Talmannen. Röstförklaringarna är avslutade.