Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 mars 2007 - Strasbourg

11.2. Kambodja

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Kambodja⁽¹⁾.

  Marc Tarabella (PSE), författare. – (FR) Mina damer och herrar! Redan för två år sedan talade jag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja.

Två punkter i denna gemensamma resolution från sex grupper i parlamentet får min särskilda uppmärksamhet, Den första, som jag har för avsikt att koncentrera mig på i dag, är lönnmordet den 24 februari i år på Hy Vuthy, ordförande för den oberoende kambodjanska fackorganisationen. Detta lönnmord skedde utöver morden 2004 på Chea Vichea och Ros Sovannareth, som hade varit ordförande i samma organisation, och utöver de hot och fysiska överfall som andra fackföreningsledare har fallit offer för på senare år.

Rätten att bilda en fackförening erkänns i Kambodja, men de händelser som har inträffat får en att tänka att denna rättighet nonchaleras. Det är naturligtvis otänkbart att människor inte ska kunna ha friheten att tillhöra en fackförening utan att behöva lida konsekvenserna. Mordet på Chea Vichea är fortfarande ouppklarat. Born Samnang och Sok Sam Oeun har gripits, befunnits skyldiga till mordet på fackföreningsledaren och dömts till 20 års fängelse, utan att något bevis på deras skuld har lagts fram. Vår önskan är att de verkliga gärningsmännen bakom dessa mord hittas och åtalas samt att Born Samnang och Sok Sam Oeun får en rättvis rättegång.

Den andra punkt som jag ville koncentrera mig på i dag är tribunalen för Röda khmererna. Under det uppdrag som jag genomförde i Kambodja i april 2006 fick jag insikt i de kambodjanska medborgarnas förväntningar på denna tribunal. Ett år efter vårt besök har tribunalen ännu inte inrättats. Det är av största vikt att den inrättas utan dröjsmål så att alla de ostraffade brotten av Röda khmererna äntligen förs till åtal.

Avslutningsvis välkomnar vi arbetet för stabilisering och ett lugnt genomförande av valprocessen. Det förefaller nödvändigt för Konungariket Kambodja att fortsätta sitt arbete och lägga särskild tonvikt vid domstolarna som vi, i slutet av vårt uppdrag förra året, bedömde som den svaga länken i systemet.

  Bernd Posselt (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Vi har diskuterat situationen i Kambodja regelbundet i åratal och vid upprepade tillfällen drabbats av allvarliga bakslag följt av små tecken på framsteg. I bästa fall har allt gått framåt i samma fart och på samma sätt som dansprocessionen i Echternach. Vi har just nu det stora problemet att det finns två motsatta trender. Å ena sidan är vi tacksamma över att Asean äntligen har börjat sätta frågan om de mänskliga rättigheterna på dagordningen, åtminstone på försök. Inom Asean finns försiktiga men ändå effektiva påtryckningar för att utveckla demokratin och de rättsstatliga principerna ytterligare i Kambodja.

Å andra sidan har dock den nödvändiga processen med inrättandet av tribunalen för att pröva de fasansfulla brotten av Röda khmererna långsamt börjat röra på sig. Det är inte nödvändigtvis bara kambodjanernas fel. Kambodjanerna har långsamt börjat vakna upp. Vissa delar av det internationella samfundet är dock inte längre lika entusiastiska. Det beror på att avsevärda mängder olja har hittats i Kambodja och vi upplever nu något som vi ofta måste diskutera i debatter om de mänskliga rättigheterna, nämligen att kineserna och japanerna – framför allt kineserna – är beredda att investera där och producera olja hur de politiska villkoren än ser ut, och ignorera frågor om de mänskliga rättigheterna, samt att grupper från väst – särskilt USA i detta fall – tyvärr också ansluter sig till denna negativa tävling.

USA, som hittills har varit en mäktig drivkraft bakom tribunalen, hotar att förlora sin entusiasm inom detta område. Vi européer har utan tvekan den avgörande uppgiften att skydda de ekonomiska och strategiska intressena hos vår del av världen här, men – som vi redan har sagt när det gäller Guatemala – det kommer inte att lyckas på lång sikt om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer åsidosätts.

Det är därför som det inte kan finnas något stabilt Kambodja om landet inte även fortsätter att utvecklas politiskt. Det betyder att få ett slut på det rådande tillståndet med laglöshet och straffrihet. Morden på fackföreningsledare visar tydligt att de inte ens försöker dölja vad som har hänt där och att inget allvarligt försök görs att faktiskt hitta och straffa gärningsmännen, utan att det råder ett klimat av fullständig laglöshet. Vi kan inte acceptera det.

Det kan inte finnas någon ekonomisk stabilitet utan politisk stabilitet och ingen politisk stabilitet utan de rättsstatliga principerna. Detta måste vara vårt tydliga och otvetydiga budskap till kambodjanerna.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Ända sedan amerikanerna invaderade Kambodja under Vietnamnkriget har landet inte lyckats komma på fötter. Sedan dess har relationerna i detta land blivit orubbliga och extremt intoleranta. Till en början sattes en högerregim vid makten med amerikanskt stöd, utan något annat mål än att sabotera för Kina och Vietnam. Detta följdes av år av dominans av Röda khmererna, som led av illusionen att människor skulle bli lyckligare om stadsmänniskor tvingades ut på landet och intellektuella blev jordbrukare. Denna regim fick stöd av Kina och kostade ett enormt stort antal människor livet.

Alla dessa intoleranta regimer har omvandlat ett traditionellt ganska fredligt och tolerant samhälle till ett land av mord och våld. Ännu i dag, när Kambodja är en parlamentarisk demokrati, för olika politiska partier denna gamla tradition vidare. Om de fick chansen skulle de förbjuda varandra och stoppa alla möjligheter för de andra att komma till makten redan från början. Människor attackeras medan de verkliga gärningsmännen kommer undan ostraffade.

Det är fortfarande svårt för detta land att förlika sig med brotten i det förflutna. Dessa brott förträngs så mycket som möjligt. I detta klimat får våldsamma former av hot fritt spelrum, något som till och med skulle kunna kulminera i mord på personer som står upp för andra åsikter och andra intressen. Attacker på senare tid har varit riktade mot fackföreningsledare, särskilt i klädindustrin, och förefaller riktade mot arbetstagarnas rätt att organisera sig och stå upp för sina intressen.

Det är viktigt att EU inte håller tyst om detta, utan står upp för de mänskliga rättigheterna på ett konsekvent sätt. Rådet och kommissionen bör i detta avseende sätta igång sina kontakter med Kambodja och under inga omständigheter göra dem sekundära i förhållande till några ekonomiska hänsyn, till exempel olja utanför kusten.

  Ryszard Czarnecki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Det finns ett antal länder där fackföreningar är något mer än bara fackföreningar. Så var det en gång i mitt land – i Solidaritets Polen – och det är så i dagens Kambodja. För ett kvartssekel sedan mördade kommunisterna fackföreningsledare i Polen – precis som denna kambodjanska fackföreningsledare mördades.

Hittills har ingen åtalats för brottet, trots att Kambodja för tio år sedan, i en särskild överenskommelse med Europeiska gemenskapen, åtog sig att respektera de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer.

Detta är naturligtvis en del av en större bild, som har beskrivits på ett utmärkt sätt av tidigare talare. Jag vill bara påminna parlamentet om att vi som union de senaste tre åren har krävt en lag mot korruption som består av åtta delar, som ska antas i Kambodja. Vi måste tala högt och tydligt om situationen i Kambodja nu, så att vi inte behöver göra det i framtiden.

  Marco Cappato (ALDE), författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det verkar som att den kambodjanska regimen har den otrevliga vanan att eliminera fackföreningsledare. Det har redan påpekats att det här inte är första gången. I dag får vi höra talas om lönnmordet på Hy Vuthy, ännu en gång under mystiska omständigheter.

Jag anser att det är nödvändigt att Europeiska unionen gör sin röst hörd utan att använda osäkra begrepp, särskilt med tanke på det kommande valet i april. Vi måste undvika att komma i sista minuten och tvingas iaktta de oegentligheter som utan tvekan kommer att ske.

En annan grundläggande fråga rör tribunalen för brott som har begåtts av Röda khmererna – i månader har det nu rått ett dödläge, och jag anser att såväl Europaparlamentet som kommissionen och rådet nu måste föreslå en offentlig utfrågning för tribunalens ordförande, för att få en korrekt uppfattning om vilka problem som hejdar tribunalens arbete och försöka lösa dem.

Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill uttrycka vår solidaritet med våra kamrater i samma politiska familj i Sam Rainsy-partiet – i vilket många av medlemmarna, däribland 24 parlamentsledamöter, även är medlemmar i det transnationella fredliga radikala partiet – och vi vill även uttrycka vår solidaritet med Montagnard-flyktingarna i Kambodja. Jag hoppas att detta parlament kommer att anta de två ändringsförslag som vi, ALDE-gruppen, har lagt fram.

Det är riktigt att Förenta staterna i allt högre grad – av orsaker som Bernd Posselt pekade på – antar en politik av eftergifter och goda förbindelser med den vietnamesiska regimen, och därför belyser den inte problemen kring flyktingarnas mänskliga rättigheter med samma kraft som tidigare. Europeiska unionen har möjligheten att skilja ut sig på ett positivt sätt och lyfta upp klausulen om de mänskliga rättigheterna inom ramen för överenskommelserna med den kambodjanska regimen. Detta är ett bra tillfälle att göra det.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Detta är ytterligare ett land som Europaparlamentet tidigare har tillägnat otaliga resolutioner, vilka tyvärr endast har haft begränsad framgång. Kambodja har plågats av extremt många och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna under flera årtionden. Mardrömsperioden under röda khmer-väldet och massmorden på civilpersoner har vi beklämmande nog fortfarande i färskt minne, men än idag utgör respekten för mänskliga rättigheter och en korrekt tillämpning av rättsstatsprincipen i Kambodja teoretiska målsättningar snarare än genomförd praktisk verklighet.

Den 24 februari i år mördades ordföranden i arbetarnas fria fackförening (Free Trade Union of Workers of the Kingdom of Cambodia, FTUWKC) vid klädfabriken Suntex. Denna händelse och den uppenbara immunitet som de psykopatiska mördarna i röda khmererna verkar bli beviljade är exempel på de kambodjanska myndigheternas ovilja att vidta drastiska åtgärder för att rätta till den hemska människorättssituation som fortfarande råder i landet. Man får hoppas att myndigheterna den här gången verkligen kommer att ta allvarligt på det som Europaparlamentet säger.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen har noggrant följt utvecklingen för Kambodjas fackföreningar. Mordet på Hy Vuthy, som sköts till döds under morgontimmarna den 24 februari när han var på väg hem från sitt nattskift på en textilfabrik, är det senaste i en rad mycket oroväckande överfall mot fackföreningsmedlemmar i landet. Hy Vuthy är den tredje tjänstemannen från arbetarnas fria fackförening i Konungariket Kambodja (FTUWKC) som dödats på tre år.

Denna skrämseltaktik mot fackföreningsmedlemmarna förvärras av en svag poliskår och domstol, lokala maktkamper, politisk inblandning i domstolarna, korruption och straffrihet. Dessutom har kombinationen hård konkurrens om medlemskap tillsammans med låg nivå av yrkesmässighet, politisk inblandning och liten kontroll över medlemmarna skapat en spänd atmosfär hos vissa klädtillverkningsföretag.

Kommissionen tog nyligen upp frågan med Kambodjas myndigheter för att be om en ingående undersökning av mordet och se till att lämpliga och effektiva åtgärder vidtas för att följa upp resultaten av undersökningen och ställa de ansvariga inför rätta. EU uppmanade också Kambodjas regering, som är part i alla viktiga konventioner från Internationella arbetsorganisationen, att uppfylla de åtaganden som regeringen har gjort.

Kommissionen har också tagit upp, och kommer även fortsättningsvis att ta upp, frågan om tribunalen mot röda khmererna och har uppmanat de berörda parterna att nå en överenskommelse om sina arbetsordningar så att rättegångarna kan komma igång så snart som möjligt. Kommissionen donerar 1 miljon euro till tribunalens kostnader. En framgångsrik tribunal mot röda khmererna skulle bidra betydligt till att eliminera Kambodjas straffrihetsklimat.

I likhet med vad Europaparlamentet rekommenderade i en tidigare resolution om Kambodja har kommissionen nyligen bildat en arbetsgrupp som ska ta itu med frågor som rör samarbete inom områdena institutionsuppbyggnad, administrativa reformer, rättsliga och juridiska reformer, förvaltning och mänskliga rättigheter för att konstruktivt engagera Kambodjas myndigheter i dessa frågor.

Jag skulle vilja försäkra parlamentet om att kommissionen, genom sin delegation i Phnom Penh och tillsammans med EU:s medlemsstaters beskickningar i Kambodja, kommer att fortsätta övervaka situationen mycket noggrant. Det internationella samfundet – särskilt EU – som spelade en sådan avgörande roll vid grundandet av det nya Kambodja, bör se till att mänskliga rättigheter upprätthålls i landet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av debatterna.

(1) Se protokollet.