Fullständigt förhandlingsreferat

Torsdagen den 15 mars 2007 - Strasbourg

1. Öppnande av sammanträdet

ORDFÖRANDESKAP: MOSCOVICI
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 10.05.)

⁂

  Carl Schlyter (Verts/ALE). – Herr talman! Det gäller en protokollfråga. Igår när jag skulle tala om betänkandet om ”trade defence instruments” så ville jag citera Muscardini-betänkandet från oktober och då upptäckte jag att en viktig bit saknades, och jag vet inte hur vi ska göra nu. Det är från oktober 2006, men det är ett allvarligt fel i den svenska versionen för hela följande text saknas i punkt 11 och jag undrar hur vi kan rätta till det. Följande text saknas i den svenska versionen: ”with a view to including non-compliance with global social and environmental agreements or international covenants as forms of dumping or subsidy”. Om hela dimensionen av miljö och social dumpning saknas i den svenska versionen så kommer svenska folket att få en felaktig bild av vad parlamentet vill.

  Talmannen. – Herr Schlyter, denna kommentar är mycket viktig och kommer att beaktas. Saken kommer att kontrolleras och åtgärdas på lämpligt sätt.

2. Inkomna dokument: se protokollet

3. Insulära, naturliga och ekonomiska begränsningar i samband med regionalpolitiken (debatt)

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Francesco Musotto, för utskottet för regional utveckling, om insulära, naturliga och ekonomiska begränsningar i samband med regionalpolitiken (2006/2106(INI)) (A6-0044/2007).

  Francesco Musotto (PPE-DE), föredragande. (IT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka alla mina kolleger i parlamentet som har bidragit till utarbetandet av detta betänkande. Vi tror att detta är första gången en heltäckande studie har gjorts om öarna, och med hänsyn till deras särskilda egenskaper i förhållande till gemenskapens alla behörighetsområden: Även om man i sammanhållningspolitiken för 2007–2013 ägnar särskild uppmärksamhet åt strukturellt missgynnade regioner finns inga särskilda åtgärder för öregioner.

Parlamentet har flera gånger tidigare påpekat denna brist, och även om situationen på de europeiska öarna varierar – det finns totalt 121 öar med en befolkning på ungefär 15 miljoner – har de många gemensamma svårigheter som är till konkurrensmässig nackdel för dem: högre priser på grund av extra transportkostnader och brist på konkurrens, svårigheter att nå den inre marknaden, ett behov av att importera råvaror, högre energikostnader, bristfällig infrastruktur, invandring, begränsad diversifiering av ekonomiska verksamheter och utsatthet för miljörisker. Det är ingen tillfällighet att den genomsnittliga bruttonationalprodukten per capita på öarna är 72 procent av genomsnittet inom Europeiska unionen. Därför är det nödvändigt att ta hänsyn till de särskilda förhållanden som beror på att de är öar när gemenskapens politik ska tillämpas, först och främst när det gäller statligt stöd. Vi tror att det behövs större flexibilitet för att ge kompensation för extrakostnaderna och, när det gäller energi, för att ge kompensation för variationer i bränslepriset.

Inom ramen för strukturfondernas operativa program måste man särskilt prioritera infrastrukturprojekt, särskilt inom den europeiska sjöfartspolitiken, för att integrera öarna helt i den inre marknaden och Lissabonstrategin. Å andra sidan har öarna en fördel när det gäller användning av energi från vind, sol och hav. Här finns mycket stora möjliga värden och därför måste kommissionen ge stöd till projekt för förnybara energikällor och energisäkerhet.

Turismen är ytterligare en resurs som kan utnyttjas. Vi behöver en gemenskapspolitik för att främja öturismen, en kvalitets- och ursprungsmärkning och en fördjupad undersökning om hållbar turism. Bland annat föreslår vi att 2010 ska bli det europeiska året för öarna.

I betänkandet behandlas också frågan om olaglig invandring, som vi ser både som en mänsklig tragedi och en ohållbar börda för öarna i Medelhavet, och en fråga som Europeiska unionen måste ta ansvar för. Vi välkomnar skapandet av enheter för snabba ingripanden vid gränserna och uppmanar till inrättandet av en europeisk kustbevakningsmyndighet. Europeiska unionen måste snabbt tilldela nödvändiga resurser för att garantera snabba åtgärder på detta område.

Det finns andra förslag som garanterar framtida utveckling, till exempel de finansiella instrumenten Jaspers (gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna) och Jeremie (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag) som ska förenkla möjligheterna till krediter för små och medelstora företag och främja diversifieringen av öarnas ekonomier, eller tillgången till bredband för att överbrygga teknikklyftan.

Slutligen är det viktigt att vi ser över det juridiska ramverket för att till fullo ta hänsyn till de särskilda omständigheterna på öarna och förnya de statistiska indikatorerna i enlighet med detta, genom att ta hänsyn till öarna inom ramen för det europeiska observationsnätverket för fysisk planering och inrätta en administrativ enhet för öarna inom kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik.

Vi hoppas att detta betänkande kommer att innebära en verklig och definitiv vändpunkt, genom att det leder till att vi skapar verklig utveckling och ger konkreta svar till människor i nya generationer som tänker fortsätta att leva och arbeta på den plats där de föddes, och vara integrerade i det europeiska sammanhanget.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Öar och andra landområden med naturliga eller specifika hinder är väldigt viktiga för kommissionen i arbetet med att säkra den territoriella sammanhållningen, utvecklingen av gränsöverskridande samarbeten, vanligtvis med tredje länder, liksom turism, kultur och andra frågor.

Samtidigt som erkännandet av en gränsöverskridande inställning kan vara nyttig är målet med den territoriella sammanhållningspolitiken att underlätta hanteringen av områdenas specifika problem. I utkastet till den allmänna förordningen för EU:s sammanhållningspolitik 2007–2013 som lades fram i juli 2004 föreslog kommissionen specifikt att bevilja en gemensamt finansierad ekonomisk komplettering för de berörda regionerna. Tyvärr antog inte rådet detta förslag i den slutgiltiga versionen av förordningen som antogs i juni 2006 och som nu, som ni är medvetna om, gäller. Kommissionen kommer likväl att under de pågående förhandlingarna om EU:s sammanhållningspolitik 2007–2013 se till att territoriernas specifika hinder beaktas i motsvarande program och att lämpliga åtgärder vidtas för att ta itu med dem.

Utöver detta förbereds nu Europeiska kommissionens fjärde sammanhållningsrapport som ska publiceras i maj och som kommer att innehålla en genomgående analys av den nuvarande situationen och trenderna inom EU:s territoriella sammanhållning, inklusive öar och regioner med naturliga nackdelar. Kommissionen har också för avsikt att öka insatserna inom ESPON-programmet för att få lämpligare indikatorer och mer uppdaterad information om territorierna. Samtidigt vill kommissionen påpeka att det redan finns tillgängliga statistiska uppgifter för öar eller territorier som är NUTS II- eller NUTS III-regioner. Att samla in statistisk information om mindre territorier är svårare, men faktum är att 95 procent av EU:s medborgare som bor på öar, förutom de yttersta randområdena, lever i NUTS II- eller NUTS III-regioner.

Om vi fokuserar på den praktiska tillämpningen av begreppet territoriell sammanhållning bestämde rådet redan 2004 i Rotterdam, trots bristen på en tydlig rättslig grund i konstitutionsfördraget, att införa en territoriell dimension i Lissabonprocessen. Rådet påbörjade också arbetet med den territoriella agendan, och detta dokument, som syftar till att förtydliga utmaningarna, målsättningarna och de politiska rekommendationerna för den territoriella sammanhållningen, kommer att antas i maj 2007 i Leipzig.

Dessutom innefattar gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning som antogs av rådet i oktober förra året ett specifikt kapitel om sammanhållningspolitikens territoriella dimension. Kommissionen arbetar nu för att se till att de förs in i de programdokument som nu förhandlas fram.

Kommissionen är positiv till att stödja arbetet med Euroregioner eller liknande strukturer för att hantera gränsöverskridande, transnationella och interregionala samarbeten. Dessa organ kan framförallt vara positiva för öar och andra regioner med naturliga nackdelar, och kommissionen uppmuntrar också territorierna att använda sig av den nya europeiska grupperingen för territoriellt samarbete för att underlätta hanteringen av motsvarande program.

När det gäller statligt stöd kan det vara så att regionalt investeringsstöd inte är den bästa åtgärden för att ta itu med öarnas lokala problem. Jag tror att öarnas största problem kan lösas bättre till exempel med övergripande åtgärder. Våra regler för statligt stöd tillåter redan flera former av stöd. Till exempel tillåter våra regler för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kompensation för tillhandahållandet av lokala samhällstjänster, inklusive transportmedel.

Dessutom erbjuder våra nya riktlinjer för riskkapital och vårt ramverk för forskning, utveckling och innovation stöd för nya, innovativa företag med extra bonusar för små- och medelstora företag.

I vissa fall kommer de stödnivåer som små öar behöver inte att räknas som stöd överhuvudtaget. Enligt den nya ”de minimis”-bestämmelsen räknas stöd upp till 200 000 euro över en period på tre år inte som stöd. Alla typer av infrastrukturinvesteringar kan finansieras eftersom de inte räknas som stöd. Dessutom beaktas öarnas specifika situation i de nya riktlinjerna för regionalt stöd. Det nya stödet för att hjälpa nybildade företag innefattar en bonus på 5 procent till små öar.

Jag tycker att dessa exempel verkligen visar hur vi genom reformen av det statliga stödet gör reglerna mer förutsägbara och minskar den administrativa bördan vid ansökan om statligt stöd. Det var det ni efterfrågade på öregionernas och alla andra intressenters vägnar.

  Simon Busuttil, för PPE-DE-gruppen. – (MT) Jag vill börja med att gratulera min kollega Francesco Musotto till detta betänkande. Det är ett mycket viktigt betänkande, särskilt för dem som liksom jag själv kommer från en ö. Det är särskilt viktigt eftersom det ger öarna en röst. Öarnas röst förtjänar uppmärksamhet, för hittills har den inte uppmärksammats tillräckligt av Europeiska unionen. I detta betänkande ägnar man den därför lämplig uppmärksamhet. Det gladde mig också att höra kommissionsledamot Neelie Kroes säga att öar är viktiga för Europeiska kommissionen. Men, fru kommissionsledamot, vi vill att öarna beaktas inom alla Europeiska unionens politiska områden, och inte bara betraktas ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Ni är exempelvis kommissionsledamot med ansvar för konkurrens, och som ni så riktigt påpekade finns det regler för statligt stöd som för närvarande inte är tillräckligt flexibla när det gäller öar. De regler som är avsedda för hela det europeiska territoriet är inte nödvändigtvis så flexibla att de kan tillämpas på öar, och vi skulle vilja att ni granskar dessa regler noga, så att öarna kan uppmärksammas mer och för att se till så att reglerna kan tillämpas på ett så flexibelt sätt som möjligt.

Jag skulle särskilt vilja nämna punkt 10 i betänkandet. Där behandlas behovet av att kommissionen regelbundet utarbetar rapporter om behoven på öarna och om hur dessa kan tillgodoses. Jag förväntar mig att kommissionen kommer att utarbeta en sådan rapport, och vi kommer att fortsätta att insistera på att detta görs. Jag vill ännu en gång säga att detta är ett bra betänkande och utan tvekan ett som kommer att uppskattas på alla de berörda öarna.

  Stavros Arnaoutakis, för PSE-gruppen. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Europaparlamentet har ännu en gång tagit upp frågan om öar. I detta betänkande har man ännu en gång tydligt påpekat – och jag vill gratulera Francesco Musotto till ett mycket väl utfört arbete – att öregionerna behöver specialbehandling. De behöver mer hjälp, inte bara för att övervinna de utvecklingsproblem de står inför, utan också för att kunna utnyttja möjligheterna på den gemensamma marknaden och inom den globaliserade ekonomin.

Jag skulle vilja påstå att för alla oss som bor i öregioner är olika grader av problem, till exempel geografisk isolering, frånvaro av infrastruktur, ekonomisk och demografisk stagnation och begränsade resurser och valmöjligheter, en del av vardagen. Men samtidigt är vi alla – både den fasta befolkningen och de miljoner medborgare som väljer att besöka de europeiska öarna på semestern – väl medvetna om fördelarna med öregioner: den kulturella rikedomen, de blomstrande men känsliga ekosystemen, naturen, den särpräglade livsstilen, kvalitetsprodukterna och de traditionella tillverkningsmetoderna. Vi måste stödja dessa tillgångar, vi måste uppmärksamma dem och vi måste arbeta för dem via Europeiska unionens politiska åtgärder, särskilt genom sammanhållningspolitiken, om vi verkligen vill ha en grundläggande ekonomisk och territoriell sammanhållning mellan Europas regioner. I detta sammanhang vill jag peka på den särskilda vikten av att ge statligt stöd till öregioner, där kostnaderna för bränsle och energi har en negativ inverkan på konkurrenskraften och på den flexibla användningen av både befintligt och framtida statligt stöd i förhållande till kostnaderna för transporter. Det bör finnas en integrerad politik för turism och en effektiv näringslivspolitik och man bör omedelbart skapa en administrativ enhet för öar vid Generaldirektoratet för regionalpolitik på grundval av erfarenheter gjorda av den administrativa enheten för avlägsna regioner, där man kommer att värna om öarnas, deras fasta befolknings och säsongsboendes särskilda behov som omfattas av utvecklingen och tillämpningen av Europapolitiken, särskilt på områdena transport, energi och hantering av vattenresurser.

I en tid då den fjärde sammanhållningsrapporten håller på att utarbetas och då debatten om regionalpolitikens framtid håller på att inledas i upptakten till översynen av budgetplanen för 2008–2009 bör Europaparlamentet komma ihåg att Europeiska unionen inte kan handskas på olika sätt med liknande situationer eller på samma sätt med olika situationer.

  Elspeth Attwooll, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman, fru kommissionsledamot! ALDE-gruppen vill tacka Francesco Musotto för hans värdefulla betänkande om öarnas naturliga och ekonomiska hinder.

Alla de frågor som behandlas förtjänar odelad uppmärksamhet, men jag vill koncentrera mig på de frågor som rör det statliga stödet och punkterna 8, 9 och 19. Anledningen har att göra med det verkliga vardagslivet på öar, speciellt de som ligger långt ifrån befolkade områden. Exemplen är hämtade från min egen valkrets men berör hela EU.

Ett exempel för att belysa problemet med avstånd är att det tar en vän från Shetlandsöarna 14 timmar med bil och färja för att komma till närmaste biograf. Priset på bensin är ungefär 11 procent högre på de västra öarna än i Skottlands inland. På Shetlandsöarna är priset runt 16 procent högre. En höbal kostar fem gånger så mycket på de västra öarna som i området utanför den närmaste staden Inverness. Dessa och liknande faktorer är bara en försmak av hur problemen med geografisk placering kan minska öarnas konkurrenskraft.

Jag tackar kommissionsledamoten för vad hon sa angående det statliga stödet, men det behövs fortfarande ett mer flexibelt system för att skapa lika förutsättningar. Som hon vet är jag framförallt bekymrad över investeringskriterierna. Återigen innebär det verkliga livet på en ö och andra avlägsna platser att kriterierna är svåra att uppfylla eftersom det saknas en lämplig måttstock och marknadens storlek skapar problem sett till genomsnittsavkastningen för en given sektor.

Det enda vi begär är att våra öar får tillgång till den inre marknaden på samma villkor som regionerna på fastlandet.

  Mieczysław Edmund Janowski, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden till utfört arbete. Om vi ska vara ärliga måste vi medge att alla medborgare i EU:s medlemsstater i dag inte har samma förmåner. Inom vår gemenskap finns det områden där det finns särskilda hinder på grund av avstånd eller begränsad tillgänglighet. Bland dessa områden finns öar, och de är också ofta bergiga områden långt ut i periferin.

Vi talar om solidaritet och om inre sammanhållning. Enligt dessa grundläggande principer måste vi särskilt tänka på och om så behövs ge lämpligt stöd till de människor som bor i dessa områden. Transportsvårigheter, råvarubrist, ökade energikostnader, svårigheter att få tillgång till Internet och telenät, besvärlig terräng, särskilt i bergen och de nordligaste områdena, avfolkning och olaglig invandring – dessa är de största problem som behandlas i betänkandet.

Till stöd för föredragandens slutsatser vill jag uppmana alla att inte lämna dessa människor åt sitt öde.

  Alyn Smith, för Verts/ALE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden och tacka honom för hans konstruktiva inställning till våra ändringsförslag under arbetet med denna fråga i vårt utskott. Det är med glädje jag stöder hans betänkande idag.

Jag har tack vare mitt skotska ursprung ett speciellt intresse och ett speciellt perspektiv, precis som mina skotska kollegor, och jag vill först och främst påminna dem om att avsides läge är någonting relativt. Bryssel ligger faktiskt relativt avsides om jag försöker få reda på skotska fotbollsresultat på en lördag. Öar har en tydlig kultur, en tydlig identitet och en tydlig geografi, något som ska hyllas, inte beklagas. Om förutsättningarna är lika har Europas öar inga problem som inte kan lösas med hjälp av deras positiva sidor som till exempel deras dynamiska kraft, innovation och potentiella bidrag till EU:s målsättningar. Om Malta låg i centrala Europa och hade goda och lättillgängliga transportförbindelser med resten av Europa skulle det inte längre vara Malta, det skulle vara München. Vi måste hylla Europas öar samtidigt som vi erkänner deras särskiljande drag.

Alla öar delar specifika problem som måste beaktas och i det här betänkandet ges ett antal gedigna förslag. Jag hoppas att vi idag kan få en försäkran från vår kommissionsledamot om att betänkandet kommer att följas av åtgärder eftersom det innehåller en hel del goda idéer, och jag hoppas att det inte blir ytterligare en önskelista som kommissionen omnämner med tomma ord men inte tar på allvar.

Jag vill framförallt belysa ett par punkter. Alla öar upplever samma nackdelar i sitt samspel med EU:s inre marknad och vi måste ha uppdaterad och noggrann statistik för att det politiska arbetet ska kunna vara välgrundat. Kan kommissionsledamoten försäkra oss om att vi tillsammans med Eurostat kommer att åstadkomma detta?

I punkterna 12 och 16 i vårt betänkande efterfrågar vi bildandet av en specifik övergripande administrativ enhet inom generaldirektoratet för regionalpolitik specifikt för öregionerna, något som redan existerar för de yttersta randområdena. Behovet av en specifik enhet för öregionerna är tydligt. Kan kommissionsledamoten försäkra oss om att detta verkligen kommer att ske?

Något som även tidigare nämnts av andra kollegor är att vi måste se en mer realistisk inställning från kommissionens sida vid bedömningen av kriterierna för statligt stöd till öregioner. Öar har specifika ekonomiska faktorer som för närvarande inte beaktas tillräckligt, och jag välkomnar en försäkran från kommissionsledamoten om att vi kommer att se över vår politik i den här frågan.

När det gäller nedskärningar i det statliga stödet, framförallt inom området för transport till, från och inom öar, har vår egen regering i Skottland just slösat bort 25 miljoner euro på ett anbud på färjebolagens tjänster. Misstagets ursprung var till stora delar inhemskt, men de komplexa, hindrande EU-reglerna gjorde sitt till och vi måste se över det här igen. Vi måste i synnerhet se över den allmänna trafikplikten och det sociala stödet, framförallt i förhållande till artikel 87.2 i fördraget. Frågan om vägekvivalenstariffen måste också förtydligas.

När det gäller energifrågan har öregioner en klar naturlig fördel och vi ser gärna att kommissionen gör allt den kan för att uppmuntra hållbara energisamarbeten, framförallt det europeiska nätet, och avskaffandet av inhemska begränsningar. I regionerna Shetland, Orkney, de västra öarna samt Argyle och Bute i Skottland har vi de bästa vind-, våg- och tidvattenförutsättningarna i EU. Potentiellt sett kan dessa bidra stort till EU:s målsättningar för energi och klimatförändringar, men vi utvecklar inte de här resurserna eftersom investeringarna i nätet inte varit tillräckliga. Om EU verkligen vill klara klimatförändringens utmaningar bör det investera i sammanlänkningar till de skotska öarna, som då på ett betydande sätt skulle bidra till våra målsättningar.

På liknande sätt hindrar regeringen i Storbritannien oss från att få tillgång till det nationella nätet i Storbritannien, genom ett diskriminerande prissystem. Det är helt enkelt dyrare att mata in el till nätet ju längre bort man befinner sig från Storbritanniens nationella nät. Jag är övertygad om att detta är diskriminerande enligt artikel 7.6 i direktivet om förnybar energi från 2001 och jag anser att kommissionen måste inleda ett formellt förfarande mot Storbritannien för att det hindrar oss. Öregionerna har många positiva egenskaper att bidra med. Det finns inget negativt med Europas öar som inte övervägs av det som är positivt med dem, men vi måste se till att förutsättningarna blir rättvisa.

  Talmannen. – Ert anförande påminner oss om ett viktigt faktum: Alla befinner vi oss i någons periferi. Det är inte enkelt att definiera vad som ligger i centrum.

  Kyriacos Triantaphyllides, för GUE/NGL-gruppen. – (EL) Herr talman! Jag tycker att vi måste gratulera utskottet för regional utveckling till att ha tagit initiativet till att utarbeta ett sådant här betänkande.

Öarna inom Europeiska unionen är verkligen en grundläggande del inom sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013, eftersom de flesta av dem står inför svårigheter som de måste övervinna för att inte vara missgynnade i förhållande till resten av Europeiska unionen. Till exempel står Cypern inför följande svårigheter: höga priser på grund av en kombination av företagsinterna marknader och extra transportkostnader, låga löner på grund av nivåerna av efterfrågan och möjligheter, råvarubrist, ökade energikostnader, bristfällig infrastruktur, ett begränsat utbud av verksamheter och större sårbarhet för miljörisker som kan inverka på turismen. I betänkandet behandlas på ett tillfredsställande sätt dessa problem i ett större perspektiv. Men det finns ett problem med betänkandet, en punkt där jag inte håller med, och det är invandringsproblemet. När vi föreslår en hårdare övervakning av de yttre gränserna, inrättandet av en gränsstyrka och utrotandet av den så kallade olagliga invandringen gömmer vi huvudet i sanden och föreslår inte hållbara lösningar på ett mycket stort socialt problem, för vi kan inte tala om Europeiska unionen som en ekonomisk världsmakt och samtidigt stänga våra gränser. När det gäller detta har öarna en positiv roll att spela, men det är tyvärr inte en roll som beskrivs i betänkandet.

  Derek Roland Clark, för IND/DEM-gruppen. – (EN) Herr talman! Så vi behöver ett nytt initiativ? Den här gången för befolkningen på öarna. De här människorna är faktiskt kreativa av naturen. De är fortfarande där, men behöver hjälp med det som EU blandat sig i.

Förra året godkände parlamentet att återigen ge EU:s fiskeflotta licens att plundra vattnen vid västra Sahara. Utan möjlighet att konkurrera med EU:s moderna fartyg blev människorna där tvungna att söka arbete någon annanstans och Kanarieöarna fick uppleva en chockartad, massiv illegal invandring. I talande bilder på TV såg vi hur båtlaster med västafrikaner försökte ta sig över Atlanten och misären blev total när flera dussin dog eftersom deras kustfartyg inte klarade av att färdas på öppet hav. Den här EU-inspirerade utvandringen ledde till att människor från grannländerna följde efter, något som förvärrade situationen ytterligare.

Malta står inför samma problem med massinvandring, något som egentligen är självklart. EU:s höga tullar påverkar handeln negativt och skadar de fattiga länderna i norra och östra Afrika allvarligt vilket leder till att befolkningen söker lyckan i Europa med Malta som första hållplats. Att drastiskt öka stödet till Malta är inte lösningen. Det är tullarna som måste sänkas så att handeln ökar och de flesta människorna i Afrika kommer att kunna förtjäna sitt levebröd utan att behöva flytta. Om ni fortsätter att hålla dörren stängd till förmån för EU:s 27 länder när en hel värld bara väntar på att få inleda sin handel med Europa så kommer problemen som ni skapat att fortsätta.

Stämmer det jag läser i betänkandet att EU:s öar, speciellt i de yttersta randområdena, kan användas som källor för förnybar energi? Jag antar att det innebär att vi ska bygga löjliga vindkraftverk på dem. Det är ett sätt att jaga iväg ursprungsbefolkningen på, och allt för ett antal värdelösa turbiner som producerar omärkbara mängder energi vid oregelbundna tidpunkter, placerade på avlägsna öar för att ombesörja att större delen av deras meningslösa energiproduktion går förlorad vid kraftöverföringen.

Jag lägger märke till att öar sägs vara i farozonen för den stigande havsnivån, vilket utgör ytterligare en dimension av de hysteriska, domedagstyngda varningarna från de ”globala uppvärmarna”. Havsnivån stiger inte i den omfattning som man hävdar, och dessutom är det som sker naturligt. Det har hänt tidigare. Världen går igenom cykler av uppvärmning och avkylning. Under medeltidens värmeperiod var det varmare än det är nu i flera decennier. Det finns flera bevis på värmeperioderna, till exempel att vissa grödor växte där de aldrig växt förut, men det finns inga bevis för att öar har försvunnit under havsnivån.

Det är hög tid att vi alla lugnar ner oss och inser att den minimala globala uppvärmningen är en naturlig del av en cykel som inte påverkas av människan. Vi bör helt enkelt anpassa oss efter naturen.

Avslutningsvis vill jag att vi slutar lägga oss i. Lämna framgångsrika öregioner ifred. Den hjälp som det finns behov för, till exempel på öar i tredje världen eller andra platser, bör ske i form av handel. EU:s protektionistiska attityd är ingen långsiktig hjälp, den är bara häftmassa, och den släpper alltid med tiden.

  Luca Romagnoli, för ITS-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Hur kan vi undgå att ta hänsyn till de strukturella nackdelarna för öarna i Europa? Det var viktigt att denna fråga skulle finnas med i EU:s förordningar om statligt stöd. Initiativbetänkandet om öarna i Europeiska unionen och deras uppenbara begränsningar, som lagts fram av min högt respekterade kollega Francesco Musotto, är en milstolpe i arbetet med att erkänna öarnas betydelse för Europas regionala utveckling.

Det här är första gången under denna mandatperiod som jag har kunnat analysera och kommentera ett betänkande som är så värdefullt och förtjänar att få stöd. Det förtjänar att få stöd eftersom alla nödvändiga aspekter behandlas på ett mycket balanserat sätt och det förtjänar definitivt att få stöd på grundval av sina förtjänster och sitt syfte. Jag kommer med glädje att rösta för det och jag hoppas att det kommer att få fullt stöd från alla ledamöter.

Är det möjligt för EU att inte ta hänsyn till det statistiskt uppenbara faktum att ungefär 15 miljoner invånare bor på öar och att över 90 procent av dem har inkomster under det europeiska genomsnittet? De största orsakerna bakom denna situation är de obestridliga strukturella nackdelar som uppkommer för en ö, och Europeiska unionen har alltför länge i stort sett ignorerat detta faktum.

Nu formuleras äntligen i det värdefulla Musotto-betänkandet, där samtidigt skälen till denna lägre utvecklingsnivå och öarnas särskilda resurser beskrivs, vilka åtgärder unionen kan vidta och hur man kan hantera öarnas strukturella nackdelar med särskilda verktyg, analyser och statistikuppgifter inom ramen för tilldelningen ur strukturfonderna och stöd till missgynnade områden. Vi är skyldiga ösamhällena dessa åtgärder, som ett erkännande av både deras roll i den europeiska civilisationen och deras nuvarande roll som en mycket viktig miljömässig och ekonomisk resurs för Europeiska unionen.

Om öarna även i fortsättningen blir begränsade av de uppenbara hinder för utveckling som de fortfarande står inför i form av de hinder som hänger samman med att ha östatus och om lämplig hänsyn tas till detta i riktlinjerna för strukturfonderna, kommer Europeiska unionen att lämna ett betydande bidrag till arbetet med att eliminera ojämlikheter, eller vad som i själva verket är diskriminering, vilket inte bara är oförsvarligt enligt gemenskapens regelverk utan står i motsättning till det fastslagna målet om en rättvis och konsekvent utveckling av Europas regioner.

  Nikolaos Vakalis (PPE-DE). – (EL) Herr talman, mina damer och herrar! Trots Europeiska unionens uttalade mål att skapa konvergens mellan regionerna leder öarnas särskilda omständigheter till divergens. Strukturfondernas resurser fick inte det väntade resultatet för dessa regioner. Därför måste nya åtgärder planeras och särskilda åtgärder vidtas för öarna. En systematisk övervakning och dokumentation av deras utveckling i jämförelse med andra regioner i Europa kommer att vara ett användbart verktyg.

Jag välkomnar det faktum att ett antal frågor behandlas i det betänkande vi röstar om i dag, exempelvis en förnyad granskning av kontraktsvillkor för att främja transporter och allmänna kommunikationer på rutter av föga kommersiellt intresse, ett skydd för energisäkerheten med betoning på förnybara energikällor, en undersökning av och åtgärder för att bekämpa effekterna av de klimatförändringar som förvärrar redan befintliga problem av typen torka, bredbandstäckning som förenklar vardagen för öborna och löser viktiga problem, en korrekt och kontrollerad utveckling till skydd för öarna samt åtgärder för att hantera problemet med olaglig invandring och gränskontroll genom inrättandet av en europeisk kustbevakning.

Herr talman, mina damer och herrar! Dagens betänkande är en bra början. Men för att vi ska kunna uppnå de önskade resultaten uppmanar jag kommissionen att föreslå omedelbara åtgärder för att omsätta det som sägs i initiativbetänkandet i praktisk handling.

Avslutningsvis vill jag tacka och gratulera föredraganden Francesco Musotto till ett viktigt och väl sammanhållet bidrag.

  Catherine Stihler (PSE). – (EN) Herr talman! En semester på en ö kan vara en dröm när man har behov av att komma ifrån allting, men att leva och arbeta på en ö kan innebära många svårigheter och vi bör erkänna detta när vi utformar vår politik.

Jag gratulerar framställaren Francesco Musotto till hans betänkande som belyser de naturliga och ekonomiska begränsningar som öar lever under tack vare den nuvarande regionala politiken. I betänkandet tas de enskilda svårigheter upp som många öar står inför när de konkurrerar med regioner på fastlandet.

Betänkandet innehåller en bra uppdelning av öarna i kategorier: vissa är stora – 5 öregioner har en befolkning som överstiger 500 000 och står för 75 procent av Europas öbefolkning. Återstoden består av mycket mindre öar.

Jag känner bättre till de problem som små öar står inför, till exempel öarna utanför mitt hemland Skottlands kust. Till exempel meddelades det så sent som den här veckan att dubbelt så många unga kvinnor som män lämnar Hebriderna. Om detta fortsätter kommer befolkningen att börja sjunka år 2019.

Enligt Francesco Musottos betänkande finns det också gemensamma svårigheter för alla öar, till exempel högre priser, svårframkomlig terräng, avskildhet och bristfällig infrastruktur. Jag stöder kravet på att dessa problem ska erkännas i den regionala politiken.

  Alfonso Andria (ALDE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera Francesco Musotto till hans utmärkta arbete. Jag påtalade att jag är medveten om öarnas speciella situation när jag deltog i förhandlingarna om de nya förordningarna för sammanhållningspolitiken som föredragande för förordningen om sammanhållningsfonden och som skuggföredragande för den allmänna förordningen och förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden.

Jag är därför väl medveten om att parlamentet har uppmärksammat öarnas ofördelaktiga status och har bekräftat att de är ett natur- och kulturarv för oss alla som européer. Europeiska unionen måste kunna stödja och främja dessa områden och tillhandahålla de resurser de behöver för en harmonisk utveckling, samtidigt följa principen om territoriell sammanhållning, möjliggöra en mer flexibel tillämpning av politiken om statligt stöd och skapa ett effektivt skydd för särskilda naturresurser.

Man bör ge särskild uppmärksamhet åt öar som ligger långt från stora befolkningscentrum, och där det är mycket svårt att få tillgång till tjänster, till och med grundläggande sådana, genom att utveckla en europeisk sjöfartspolitik som gör det möjligt att skapa stabila ekonomiska och kommersiella förbindelser med angränsande länder.

Jag håller helt och hållet med Francesco Musotto när det gäller behovet av att förbättra transporter och infrastruktur – jag tänker på hamnar och flygplatser – och av att kompensera de högre kostnader, särskilt energikostnader, som är en konsekvens av deras geografiska läge. Jag tycker att föredragandens förslag om att inrätta en europeisk kustbevakningsmyndighet för övervakning av Europeiska unionens yttre gränser är intressant, eftersom ett av de största problemen för öarna är olaglig invandring över havet.

Till sist vill jag säga att jag stödjer Francesco Musottos utmärkta förslag att förklara 2010 som det europeiska året för öarna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL). – (PT) För att genomföra den ekonomiska och sociala sammanhållning som har aviserats är det nödvändigt att inte bara främja äkta konvergens bland de mindre ekonomiskt utvecklade medlemsländerna – sammanhållningsländerna – utan också hjälpa till att minska regionala skillnader för att på detta sätt uppmuntra en harmonisk utveckling av alla medlemsstaters territorium.

Mot bakgrund av detta är det nu mycket viktigt – delvis genom att öka de ekonomiska resurser som har tilldelats sammanhållningspolitiken – att stödja mindre gynnade regioner och de regioner som har strukturella problem, för att på detta sätt hjälpa till att undanröja de hinder för den regionala utvecklingen som finns på grund av de permanenta naturliga och geografiska nackdelar som till exempel öregionerna har.

Trots att vi har erkänt de strukturella nackdelar som drabbar öarna har den strategi som har antagits varit inkonsekvent. Därför godkänner vi vissa av de förslag som har lyfts fram i detta betänkande, till exempel en ökning av nivån för gemenskapens medfinansiering på grundval av de befintliga kriterierna för stödberättigande, eller flexibilitet när det gäller att berättiga statligt stöd för de berörda regionerna för att sänka kostnaderna för bränsle, transport och energi på ett sätt som innebär en positiv diskriminering som gynnar dessa regioner.

Den viktigaste frågan här handlar inte om att erkänna hindren, som redan har lyfts fram mer än tillräckligt. Den handlar inte heller om de mindre gynnade regionernas konkurrens om prioriteringar. Snarare handlar den om att tillräckliga resurser inte har tilldelats sammanhållningspolitiken, vilket visas i den nuvarande budgetramen för 2007–2013, där strukturfonderna har minskats från 0,41 procent till 0,37 procent av BNI och där Lissabonstrategins avreglerings- och privatiseringsmål har prioriterats, vilket undergräver dessa regioners särskilda konkurrensfördelar.

  Margie Sudre (PPE-DE). – (FR) Fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! På grundval av artikel 158 i EG-fördraget och av den bifogade förklaringen om öregioner ska Europeiska unionen beakta de nackdelar och restriktioner som dessa regioner är behäftade med när det gäller att vidta specifika åtgärder för att främja införlivandet av de europeiska öarna med den inre marknaden. Francesco Musotto, som jag vill tacka för att han stöder mina ändringsförslag i utskottet för regional utveckling, har dock goda grunder för att i dag ifrågasätta Europeiska kommissionen när det gäller det faktiska genomförandet av dessa bestämmelser.

Först vill jag påminna er om att ”yttersta randområde” och ”ökaraktär” är två helt olika begrepp, oavsett vilka band av närhet eller solidaritet som förenar dem, eftersom de yttersta randområdenas viktigaste särdrag är att de ligger så långt bort från den europeiska kontinenten och att de tillhör ett geografiskt område som till största delen består av AVS-länder.

Ökaraktären innebär både en geografisk och en kulturell fördel som utgör en potential som kan utvecklas inom ramen för en lämplig utvecklingsstrategi och en permanent nackdel som försämrar konkurrenskraften för dessa regioner.

Principen om territoriell sammanhållning, som stärktes i förordningarna om strukturfonderna för 2007–2013, måste syfta till polycentrisk integration av Europeiska unionens territorium så att alla regioner och deras invånare får lika möjligheter. Förutom de åtgärder som du har nämnt, fru kommissionsledamot, vill jag be kommissionen att ytterligare införliva den möjlighet som inryms i fördraget att anpassa sådan gemenskapspolitik som kan ha negativa återverkningar på den ekonomiska och sociala utvecklingen av dessa regioner, för att praktiskt lösa de problem som särskilt berör varje öregion eller grupp av öregioner.

Avslutningsvis anser jag att vi bör gratulera oss själva för att vi har lyckats hålla denna debatt på en rimlig tid och inte klockan elva på kvällen, vilket alltför är ofta är fallet, herr talman.

  Talmannen. – Jag tycker också att det är glädjande, för jag har alltid tyckt att detta problem är viktigt och förtjänar att bekämpas av Europeiska unionen, även i fördragen. Jag har tidigare fäst stor vikt vid denna fråga.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE). – (PL) Herr talman! Varje utvidgning av EU innebär en systematisk utökning av öarnas roll i all gemenskapspolitik, från territoriell sammanhållning till turism och kultur. Dessvärre har unionens politik än så länge inte beaktat öarnas särskilda begränsningar och de problem de ställs inför när de försöker konkurrera med fastlansdregionerna.

Därför finns det ett brådskande behov att fastställa statistiska indikatorer för att hjälpa till att identifiera de särskilda egenskaperna för alla områden med svåra geografiska förhållanden. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till öarnas behov av att få tillgång till den inre marknaden på samma villkor som fastlandsregionerna och att man prioriterar förbättringen av öarnas trafikförbindelser. Varje kommission bör undersöka möjligheten att bevilja bistånd även till öregioner där bränsle- och energikostnaderna tydligt påverkar deras konkurrenskraft negativt.

En annan prioritet är öarnas energisäkerhet och utvecklingen och genomförandet av relevanta projekt som använder förnybara energikällor och ny teknik. Dessutom bör kommissionen undersöka klimatförändringarnas påverkan på öregionerna.

Även om jag är medveten om de ansträngningar som har gjorts av Frontex är det på sin plats att understryka behovet av att kontinuerligt övervaka den olagliga invandringens påverkan på ösamhällen. Medlemsstaterna får inte bortse från behovet att utforma effektiva åtgärder för att bevara öregionernas specifika egenskaper när det gäller skydd av miljön och det kulturella arvet samt att främja den hållbara utvecklingen av turism, vilket också påverkar tillväxten inom andra viktiga sektorer som till exempel handel, fiske och jordbruk.

Slutligen vill jag gratulera föredraganden till ett mycket väl utarbetat dokument.

  Giusto Catania (GUE/NGL). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi behöver diskutera ett särskilt ekonomiskt instrument för att stödja öar samt deras särskilda kännetecken och egenskaper, och jag tror att det är till gagn för sammanhållningspolitiken att särskilt uppmärksamma de yttersta randområdena.

Jag anser att vi måste agera för att få till stånd en verklig förbättring av transportsystemet och infrastrukturen, yttre och inre förbindelser och även förbindelser inom öarna, till exempel mellan kusten och inlandet, men att vi bör undvika att slösa bort europeiska resurser på monumentala och värdelösa projekt som ofta syftar till att förbinda öarna med fastlandet med hjälp av enorma broar, vilket verkligen skulle fördärva själva tanken med östatus.

Även om jag välkomnar utarbetandet av Francesco Musottos betänkande anser jag att föredraganden fäster överdriven vikt vid att beskriva förhållandet mellan öar och olaglig invandring. Det finns inget sådant förhållande. Den stora majoriteten av invandrare till Kanarieöarna anländer med flyg och inte med båt, på samma sätt som de flesta olagliga invandrare till Italien inte stiger av i Lampedusa utan också anländer med flyg.

Därför anser jag att detta argument är missriktat och jag tycker således inte att denna aspekt är väsentlig för Francesco Musottos betänkande. Vi måste också ställa oss frågan om mobiliseringen av snabbinsatsstyrkor vid gränserna kanske skulle kunna användas bättre för att förhindra att flyktingar dör på Medelhavet än för att stoppa dem från att komma hit.

  Rolf Berend (PPE-DE). – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag skulle bara vilja ta upp ett viktigt område i min kollega Francesco Musottos utmärkta betänkande, ett område vars betydelse inte bara för de berörda öarna utan också för hela EU inte bör underskattas, nämligen problemet med olaglig invandring.

Jag anser att detta problem med olaglig invandring måste hanteras mer effektivt eftersom det har en mycket oproportionerlig effekt på EU:s öar i Medelhavet. Även om de åtgärder som EU har vidtagit redan har inneburit framsteg – till exempel utvecklingen av ett integrerat system för gränsförvaltning och fastställandet av en gemenskapskod om gränspassage för personer – visar invandringssiffrorna att dessa åtgärder inte är tillräckliga.

Även om det tydligt ligger inom medlemsstaternas behörighetsområde att vidta åtgärder kan inte öarna tvingas att själva bära den alltför tunga bördan bara på grund av deras geografiska läge, för det som vid första anblick är ett spanskt, italienskt eller grekiskt problem blir senare ett problem för hela EU och kräver därför också en reaktion på gemenskapsnivå. Det som krävs här är solidaritet i handling.

I detta sammanhang skulle inrättandet av en europeisk kustbevakning för att övervaka EU:s yttre gränser inte vara någon patentlösning på detta öproblem, men detta förslag från Francesco Musotto förtjänar att granskas för att vi ska kunna se om det skulle kunna vara en av många åtgärder för att bekämpa den olagliga invandringen och skydda öarna och EU i sin helhet.

  Paulo Casaca (PSE). – (PT) Herr talman, herr Musotto! Som vald ledamot för den autonoma regionen Azorerna – som, vilket vår kollega Margie Sudre mycket riktigt påpekade, är ett yttre randområde vars status inte bör förväxlas med öregionernas status – vill jag innerligt gratulera föredraganden Francesco Musotto, liksom även hela utskottet för regionalpolitik, transport och turism, till det utmärkta arbete de har utfört. Jag vill särskilt rikta uppmärksamheten mot förslaget om en europeisk kustbevakningstjänst – ett förslag som är avgörande för att försvara den marina miljön, övervaka fisket, stödja sjöfartshandeln och särskilt kontrollera att internationella arbets- och säkerhetsnormer efterlevs, och naturligtvis även för att ta itu med de problem som omger invandringen. I detta fall är det ingen fråga om man är för eller emot invandring. Det är ett faktum att det finns människor som ger sig ut på havet i fartyg som inte är sjödugliga, och de behöver stöd när de är ute på öppna havet. I detta sammanhang vill jag påpeka att – tvärtemot vad några av mina kolleger hävdar – dessa planer på en europeisk kustbevakningstjänst inte döljer en agenda som är alltför inriktad på säkerhet. Det vi har är en vision om en europeisk havspolitik som är väsentlig för alla öregioner och allra mest för de yttersta randområdena.

  Sérgio Marques (PPE-DE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill först tacka Francesco Musotto för den höga kvaliteten på hans betänkande om de problem som är förknippade med öregioner.

Östatusen är, vilket tydligt visas i rapporten, en oundviklig och permanent verklighet som allvarligt påverkar dessa regioners förmåga att konkurrera. Därför är det helt logiskt att kräva särskilda EU-resurser inom ramen för de olika gemensamma politikområdena, med tanke på att öregionerna befinner sig i en ogynnsam konkurrenssituation jämfört med kontinentala regioner.

Detta behov erkändes i fördragen men gav tyvärr inte upphov till några konsekventa övergripande arrangemang. Dessutom finns det ett större behov av en europeisk reaktion för att kompensera för öregionernas ogynnsamma konkurrenssituation eftersom det i dag efterfrågas en ökad europeisk konkurrenskraft på den internationella arenan.

Därför är det viktigt för Europeiska unionen att vara innovativ när det gäller att bemöta de problem som är specifika för öregionerna och som påverkar deras konkurrenskraft. Vad som krävs är en reaktion från Europeiska unionen som hjälper öregionerna att dra större nytta av den dynamiska, mycket konkurrenskraftiga utveckling som till exempel utgörs av EU:s stora inre marknad, EMU och Lissabonstrategin.

Därför vill jag särskilt stödja rekommendationen i betänkandet om att en administrativ enhet med uppdraget att definiera och främja en europeisk strategi för öregionerna upprättas inom Generaldirektoratet för regionalpolitik enligt den modell som redan finns för de yttersta randområdena. Bara på detta sätt kan vi ta vederbörlig hänsyn till öregionernas mycket speciella omständigheter när det gäller politiken för till exempel transport, energi, miljö, turism, beskattning och statliga stöd.

ORDFÖRANDESKAP: COCILOVO
Vice talman

  Andrzej Jan Szejna (PSE). – (PL) Herr talman! Först vill jag tacka föredraganden och gratulera honom till hans grundliga genomgång av öregionernas naturliga och ekonomiska begränsningar i samband med regionalpolitiken. De specifika förhållandena i dessa regioner är allmänt erkända av de flesta medlemsstaterna.

Trots de ansträngningar som har gjorts genom regionalpolitiken har öregionernas relativa ställning i den rankninglista som grundas på regional BNP i stort sett inte förändrats under de senaste 20 åren. Det gläder mig att kommissionen har erkänt att BNP per capita och arbetslöshetsgraden inte anses vara tillräckliga indikatorer för att bedöma den socioekonomiska situationen för regioner med naturbetingade nackdelar.

I dessa områden är möjligheten att reagera positivt på ekonomisk förändring begränsad, och öekonomier brukar vara de som drabbas hårdast av ekonomiska kriser. Ekonomierna i öregioner är ofta beroende av ett begränsat antal ekonomiska sektorer. Öarna är också starkt beroende av den offentliga sektorn.

En annan viktig fråga som har tagits upp av andra talare är den olagliga invandringen. Jag håller med föredraganden om att kommissionen bör genomföra en analys av öregionernas särskilda behov och föreslå lösningar samt att denna fråga bör få lämplig uppmärksamhet i den fjärde sammanhållningsrapporten.

  Den Dover (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag kommer från Storbritannien, som bland annat består av ett antal stora öar. Även Skottlands västra öar, som nämndes helt kort av mina skotska kollegor, utgör dock en del av Storbritannien.

Ni, herr talman, vet från er tid som ordförande för delegationen för förbindelserna med Malta, lika bra som Simon Busuttil, att Malta för närvarande lider av stor illegal invandring. Detta är ett problem som kräver omedelbar uppmärksamhet, något som påpekades av Rolf Berend. Varje år reser jag till Kanarieöarna, som också har lidit av en enorm invandring. Illegal invandring från Afrika har redan nämnts den här morgonen.

Men jag vill i mitt tal idag belysa två punkter. En har fullt stöd från de brittiska konservativa ledamöterna och det är punkt 26, som tar upp vikten av att verkligen fokusera på detta stora problem med illegal invandring. Det finns också en annan punkt, punkt 25, som Rolf Berend nämnde, där jag ifrågasätter och inte instämmer med några av slutsatserna eller rekommendationerna som läggs fram av föredraganden i vad som annars är ett utmärkt betänkande.

I betänkandet nämns för det första grupper för snabba ingripanden vid gränserna i syfte att erbjuda snabb, teknisk hjälp till alla medlemsstater som begär det. Jag håller med om att detta är mycket viktigt, men när man sedan uppmanar kommissionen att utreda behovet av en europeisk kustbevakningstjänst för att parallellt stödja dessa regioner och medlemsstaterna i övervakningen av EU:s yttre gränser, tycker jag att eftergiften är för stor. Om de isolerade öarna vill ha en centraliserad kustbevakningsstyrka som hjälper dem är det ok, men inte för Storbritannien eller för de större öarna. Vi vill inte ha ett alltför stort organ.

  Emanuel Jardim Fernandes (PSE). – (PT) Herr talman, fru kommissionsledamot! Jag vill börja med att gratulera föredraganden till hans utmärkta betänkande. Då jag kommer från en öregion som också tillhör de yttersta randområdena och därför erkänns och särskilt behandlas i fördraget om Europeiska unionen, kan jag säga att parlamentet med hjälp av detta initiativ inte bara ger ett användbart perspektiv på de permanenta strukturella svårigheter som är utmärkande för alla öregioner och påverkar invånarnas liv, utan det ger också en bra bild av vilken potential öarna – och i förlängningen även EU – har.

Utan sina öar och särskilt sina yttersta randområden, som med rätta gynnas av särbehandling, skulle EU ha en lägre profil i världen. Dessutom skulle det inte ha sitt nuvarande havsområde, som naturligtvis är förknippat med fördelarna i den nya europeiska havspolitiken, som för närvarande diskuteras i ett offentligt samråd. Sammanhållningen – som är ett av Europeiska unionens grundläggande mål – kommer endast att uppnås om de berörda regionerna kan räkna med ett generellt stöd när det gäller att hjälpa till med att minska och undanröja hindren för deras utveckling.

Därför är det nödvändigt att hjälpa till att få till stånd en anpassning av EU:s politik, särskilt när det gäller transport, energi, offentlig upphandling och statligt stöd, med inriktning på att garantera exempelvis full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, införlivande med den inre marknaden, den europeiska modellen och målen med den nya Lissabonstrategin. Därför vill jag be kommissionsledamoten och även kommissionen att fundera på hur man på bästa sätt ska införliva den politik som kommer att antas i framtiden inom området utveckling och regionalpolitik.

  Antonio López-Istúriz White (PPE-DE). – (ES) Herr talman! Jag vill uttrycka min tacksamhet för detta initiativbetänkande av Francesco Musotto, eftersom det innebär ett steg framåt när det gäller synen på öarna, inom ramen för Europeiska unionens regionalpolitik, som missgynnade på grund av geografiska, naturliga, strukturella och permanenta begränsningar som håller tillbaka deras socioekonomiska utveckling.

Jag delar föredragandens åsikt att euroområdena spelar en viktig roll, både när det gäller lokala projekt för utbyte av bästa metoder och när det gäller gränsöverskridande samarbete.

Av denna anledning utgör Balearerna en del av euroområdet Pyrenéerna-Medelhavsområdet. Dessutom välkomnar jag att föredraganden särskilt tar upp frågan om olaglig invandring. Jag vill passa på att be honom att han när han utarbetar sina kompromissförslag beaktar de ändringsförslag som Fernando Fernández och jag lade fram till den aktuella punkten i det betänkande vi diskuterar i dag.

Vi insisterar på dessa ändringsförslag, och jag måste än en gång peka på öarnas stora sårbarhet när det gäller olaglig invandring med tanke på deras särskilda geografiska situation. Därför är det nödvändigt att införliva migrations- och utvecklingsfrågor inom ramen för unionens biståndspolitik och programplanering, både genom de fonder som utgör det nya ramprogrammet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar och genom de regionalpolitiska instrumenten, i synnerhet Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

I bilaga 30 till Amsterdamfördraget erkänns öarnas särskilda egenskaper, men tyvärr har inte detta erkännande i fördraget förverkligats i form av effektiva handlingar och specifika åtgärder som är nödvändiga för att kompensera för och korrigera de extra kostnader som öarnas särdrag leder till.

Jag kommer från Balearerna, föredraganden är från Sicilien och många av våra ledamöter kommer från öar, och vi är därför väl medvetna om våra regioners kamp för att övervinna de svårigheter som härrör från öarnas särdrag.

Därför vill vi uppmana kommissionen, medlemsstaterna och rådet att förutom att vidta specifika åtgärder för att kompensera för dessa nackdelar även ge hjälp och visa förståelse för denna speciella situation.

  Giuseppe Castiglione (PPE-DE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka Francesco Musotto för hans utmärkta arbete när det gäller att lyfta fram öregionernas problem. Jag har själv upplevt dessa problem och jag vet hur komplexa de är.

Den ekonomiska och sociala sammanhållningspolitiken är avgörande för att minska klyftan mellan olika utvecklingsnivåer i olika regioner, och på denna punkt anser jag att särskild uppmärksamhet borde riktas mot öarnas situation, och jag vill tacka kommissionsledamoten för att hon påpekade detta.

En bättre utveckling av våra öar innebär att vi måste stärka infrastrukturen, förbättra förbindelserna, integrera transportsystemet och ta itu med problem och svaga punkter när det gäller försörjning av vatten och energi. Vi måste göra våra öindustrier, som till exempel jordbruk, fiske, hantverk och turism, mer konkurrenskraftiga och mer attraktiva. Det är nödvändigt att fokusera på att skapa förhållanden för att främja full sysselsättning, locka till sig privata investerare och på samma gång säkra en hållbar levnadsstandard och en betydligt högre utvecklingsnivå, även genom att främja och utveckla alternativa energikällor och ny teknik.

Slutligen får vi inte underskatta den olagliga invandringens ständigt ökande inverkan på ösamhällena, särskilt i Medelhavsområdet. Detta är en oproportionerlig börda som öarna varken kan eller bör bära själva. Vi bör prioritera att hitta en allmän, ansvarsfull lösning, som innefattar sätt att ta itu med de krissituationer som är sammankopplade med den stora mängden invandrare – som tyvärr inte bara anländer med flyg – samtidigt som vi respekterar grundläggande rättigheter.

Vi måste därför snarast se till att öarna kommer i kapp i sin utveckling genom en politik som syftar till verklig solidaritet och som uppmuntrar öborna att stödja den nya Europeiska unionen. Jag vill gratulera Francesco Musotto än en gång till hans utmärkta arbete och för att ha placerat fokus på de många frågor som är viktiga för våra öar.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Det har varit en mycket intressant debatt.

Låt mig först gratulera föredraganden, Francesco Musotto, till hans betänkande – vilket jag underlät i mitt öppningsanförande – och till att han lagt fram det här ärendet för oss i dag i det första betänkande som någonsin tillägnats öar. Han har skrivit historia!

Mycket har sagts i dag på förmiddagen om statligt stöd och först vill jag svara på det. Jag upprepar än en gång, operativt stöd – stöd för att reducera ett företags löpande utgifter – är normalt förbjudet. Det är förbjudet enligt fördraget och det är förbjudet enligt riktlinjerna för regionalt stöd, eftersom det högst avsevärt snedvrider konkurrensen. När det sagts, kan man i undantagsfall bevilja stöd i de allra fattigaste regionerna som släpar efter när det gäller regional utveckling.

De regioner som kan dra nytta av operativt stöd är som ni vet de 87.3 a-regioner som tillhör de yttersta randområdena och är glest befolkade, och endast under vissa villkor. I de fattigaste regionerna och återigen 87.3 a-regionerna kan man godkänna operativt stöd enbart från fall till fall och om det är begränsat till en viss tid, gradvis trappas ned, är proportionellt och syftar till att åtgärda särskilda strukturella nackdelar.

Jag vänder mig nu till Margie Sudre. Som ni vet beviljar kommissionen de yttersta randområdena en särskild status på grund av deras läge och särskilda svårigheter att integreras i den gemensamma marknaden.

För de öar som inte tillhör de yttersta randområdena verkar en generell strategi baserad på dessa regioners särdrag vara ganska svår att tillämpa. Det finns oerhört stora skillnader mellan öregioner i Europa, vilket ni själva är exempel på. De kännetecknas av stora olikheter, och när det gäller regional utveckling och BNP per capita är ett betydande antal stora öar ganska välmående som några ledamöter med rätta påpekade. Att ge operativt stöd till en ö med en BNP per capita som är bland de högsta inom EU skulle fullständigt snedvrida konkurrensen på berörda marknader utan något som helst berättigande ur regional utvecklingssynpunkt. Därför kan kommissionen inte ge alla europeiska öar status av stödområde eftersom de är så extremt olika.

Som svar till Stavros Arnaotakis vill jag påpeka att subventioner av bränsle- och energikostnader utgör operativt stöd. Sådant stöd kan endast utgå om de allmänna villkor, som jag tidigare nämnde, uppfylls. Det får inte stötta verksamheter som strukturellt sett går med förlust, framför allt inte dem som är mycket skadliga för till exempel våra miljö- eller klimatförändringsmål. Dessutom är regionalt operativt stöd förvisso inte det bästa medlet för att ta itu med öarnas lokala problem.

Som jag nämnde i mitt öppningsanförande kan man åtgärda öarnas största problem mer effektivt med horisontella styrmedel. Till exempel kan lokal verksamhet som inte är ekonomiskt livskraftig stödjas genom verksamhet av allmänt ekonomiskt intresse. Arbeten och investeringar för all slags infrastruktur kan finansieras. De har inget inslag av stöd och särskilt när det gäller mycket små öar kan de minimis-stödet och tröskelvärdet 200 000 euro vara tillräckligt, som jag påpekade.

När det gäller Elspeth Atwools kommentar om marknadsinvesteringsprincipen anser jag att vi kan tillämpa en mer förfinad ekonomisk strategi för att analysera de lägen när marknaden misslyckats på öarna och föreslagna investeringar slagit fel. Men som jag tidigare nämnt är målen för reformen av statligt stöd att göra riktlinjerna mer förutsebara och tydliga och att minska den administrativa bördan kring anmälan om statligt stöd. Jag förstår de speciella problemen för de mindre företagen som måste försöka ta sig fram försiktigt genom labyrinten av statligt stöd och vi är överens om detta.

Jag har därför utvecklat förslaget från några av er att kommissionen borde ge ut en lättförståelig handledning som tydligt och klart förklarar våra riktlinjer. Mina tjänstemän har nu nästan avslutat en fullständig uppdatering av en liten handbok som ger en kortfattad översikt över de grundläggande riktlinjerna för statligt stöd. Handboken syftar inte till att ge en uttömmande beskrivning av riktlinjerna. Den fokuserar i stället på de frågor som är mest relevanta för dem som sysslar med regional utveckling. Jag hoppas kunna lägga ut handboken på nätet, på webbplatsen för generaldirektoratet för konkurrens, inom några veckor och ger gärna intresserade ledamöter ett exemplar.

Jag vill nu ta upp fyra större frågor som väckts av några ledamöter. Alyn Smith nämnde behovet av statistik. Kommissionen har ett väl fungerande och regelbundet samarbete med Eurostat. I maj i år ska vi offentliggöra den fjärde sammanhållningsrapporten som kommer att omfatta mer statistik. Alyn Smith nämnde också tillgång till nätverket för överföring av förnyelsebar energi. Detta är mycket viktigt och därför anser kommissionen att en fullständig strukturell bolagisering av energimarknaden är den bästa lösningen på de problem med koncentrering och utestängning av nya aktörer som vi märkt på dessa marknader.

Åtskilliga ledamöter har framhållit behovet av en speciell enhet för öar inom generaldirektoratet för regionalpolitik. Jag kommer självfallet att ta till mig detta, men som ni vet är det min kollega Danuta Hübner som fattar beslut om det och inte jag. Jag är säker på att hon kommer att granska ert förslag omsorgsfullt.

Till sist kommer vi att grundligt studera ert förslag att utse år 2010 till Europeiska året för öarna, men jag försäkrar er att kommissionen kommer att fortsätta att arbeta för öarnas bästa under åren 2007, 2008 och 2009, så tro inte att vi försummar denna viktiga fråga. Tvärtom.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  John Attard-Montalto (PSE), skriftlig. – (EN) Ett av de sammanhang som rör Malta har att göra med illegal invandring: ”öar står i frontlinjen i försvaret mot detta problem; alla lider under trycket av illegal invandring”. Kommissionens beslut att inrätta fyra fonder ger faktiskt begreppet ”solidaritet i handling” ett konkret innehåll.

I fallet Gozo, Maltas systerö, har vi ett exempel på ”dubbla öegenskaper”. Kommissionen har särskilt uppmärksammat öarnas speciella situation i riktlinjerna för i) nationellt regionalt stöd för 2007–2013 och ii) statligt stöd och riskkapital för små och medelstora företag. Men det löser inte problemet med bränsle- och energikostnadernas negativa inverkan på ösamhällenas konkurrenskraft.

De ekonomiska verksamhetsområden som är vanliga på öar, särskilt turism, jordbruk, fiske och hantverk, kräver särskild uppmärksamhet. Turism representerar en av de främsta inkomstkällorna på öar och har spin-off-effekter på andra sektorer som fiske, jordbruk och hantverk. Men vilken betydelse tillmäter vi turism i Europaparlamentet? Kanske den förhärskande tanken är att det är en fråga om natur, som en äldre kommissionsledamot uttryckte det. Det är tvärtom på tiden att Europaparlamentet inrättar ett särskilt utskott för turism, eftersom turism för närvarande är en del av transportutskottet och knappast förekommer på någon föredragningslista.

  Louis Grech (PSE), skriftlig. – (EN) Betänkandet innehåller en hel del rekommendationer som räcker långt när det gäller att ta itu med den stora mängd nackdelar som är mycket utmärkande för små öar. Vi förväntar oss att kommissionen ska ta sig an och genomföra den rekommendation som finns i Francesco Musottos betänkande. Alla öar, vare sig de ligger i de yttersta randområdena eller ej, påverkas negativt av naturliga geografiska begränsningar som har en kännbar effekt på invånarnas dagliga liv både ekonomiskt och socialt.

Små öar som ön Gozo i Malta är de som först känner av effekterna av höga transportkostnader, brist på investeringar, kommunikationsproblem, hög arbetslöshet, social segregation och ett mer begränsat verksamhetsurval. Inom EU har man i teorin mycket väl insett och accepterat att speciellt små öar måste få hjälp att klara av dessa naturliga hinder. Det är på tiden att övergå från välmenande tankar till konkret handling.

4. Lokala myndigheters roll i utvecklingssamarbetet (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt på är ett betänkande av Pierre Schapira, för utskottet för utveckling, om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete (2006/2235(INI)) (A6-0039/2007).

  Pierre Schapira (PSE), föredragande. – (FR) Herr talman! Jag tog initiativet till detta betänkande eftersom jag är övertygad om att, i en tid då EU-stödet reformeras, det är mycket viktigt att ge lokala myndigheter en central politisk roll i utvecklingssamarbetet.

Det här är ett viktigt år: 2007 bor 50 procent av världens befolkning i städer och den siffran kommer uppenbarligen att öka mycket snabbt. Lokala myndigheter är experter inom alla områden av lokal utveckling och Förenta nationerna har redan erkänt sin centrala roll i förverkligandet av millennieutvecklingsmålen. I EU samråder vi dock endast med organisationer från det civila samhället. Jag anser att det är otillfredsställande. Även om inblandningen från det civila samhället är nödvändig, särskilt från icke-statliga organisationer som arbetar närmast medborgarna, har de lokala myndigheterna ett särskilt mervärde.

Först av allt är de i de flesta fall lagligt valda på hela territoriet. Denna demokratiska legitimitet är en fördel när det gäller att göra det möjligt för oss att förbättra lokal demokrati och god förvaltning i praktiken. För det andra är de experter på att förvalta offentliga tjänster som till exempel vatten, sjukvård, utbildning, stadsplanering, avfallshantering, miljö, osv. Slutligen har de ett regionalt synsätt. De känner till de lokala utvecklingsproblem som är specifika för varje region och varje samhälle.

Deras aktiva deltagande i den europeiska utvecklingspolitiken skulle göra det möjligt att fördela stödet bättre över hela territoriet och göra det mer anpassat till varje områdes särskilda behov, oavsett om det handlar om ett landsbygdsområde, ett havsområde, ett bergsområde, ett ökenområde eller något annat område.

Mot bakgrund av dessa iakttaganden nämner jag i mitt betänkande två stora utmaningar för det europeiska samarbetets framtid. Jag har inte utarbetat denna strategi på egen hand. I över fyra månader rådfrågade jag de största internationella och europeiska lokala myndigheternas organisationer för att få deras analys. Mitt betänkande innehåller resultatet av dessa analyser.

Den första utmaningen: Vi anser att de lokala myndigheterna måste bli fullvärdiga politiska partner till Europeiska unionen vid sidan om centrala regeringar och organisationer från det civila samhället. Med partnerskap menar jag utvecklandet av en strukturerad politisk dialog mellan Europeiska kommissionen och de lokala myndigheternas organisationer.

Denna dialog måste vara aktiv, lika mycket här i Bryssel som på plats i utvecklingsländerna. I Bryssel vill vi att kommissionen skapar en plattform för dialog enligt samma modell som de europeiska icke-statliga organisationernas förbund Concord. I utvecklingsländerna handlar det enligt det nya instrumentet för utvecklingssamarbete och det reviderade Cotonouavtalet om att göra de lokala förvaltningarna delaktiga i varje fas av utvecklingsstrategin, ända från den fas då strategidokumenten utarbetas för varje land.

Den andra utmaningen: Detta betänkande innehåller flera ekonomiska förslag till Europeiska kommissionen. För det första anser vi att decentraliseringen måste prioriteras av Europeiska unionen och följaktligen hamna i fokus när det gäller EU:s ekonomiska bistånd. I många länder ökar decentraliseringen allt mer. De lokala myndigheterna får allt mer makt utan att ha den ekonomiska möjligheten att uppfylla denna nya roll.

För det andra föreslår vi att en del av biståndsbudgeten bör gå direkt till dessa lokala myndigheter. Vår senaste debatt visade vilket stort problem biståndet kan innebära för dessa länder, där det finns en högre risk för korruption. En decentralisering av EU:s budget för bistånd skulle göra det möjligt att dels fördela den mer effektivt över hela territoriet och att dels undvika att den samlas i samma händer, vilket skulle innebära en bättre förvaltning av europeiska medel.

Slutligen anser vi att deltagandet från dessa lokala myndigheter och icke-statliga aktörer är nödvändigt för att vi ska kunna garantera att det europeiska biståndet motsvarar de verkliga behoven hos missgynnade befolkningar. Därför ber vi om en ökning i budgeten för det tematiska programmet för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter.

Avslutningsvis vill jag understryka det som enligt mig är den viktigaste frågan i denna debatt. Vår samarbetspolitik tar inte tillräcklig hänsyn till utvecklingens territoriella aspekt och, som Kofi Annan sa vid millennietoppmötet, även om millennieutvecklingsmålen är globala så är det på den lokala nivån som vi kan tillhandahålla lösningar. Lösningarna är lokala och specifika för varje territorium. Om vi inte tar hänsyn till detta finns det risk att vårt bistånd samlas i händerna på en central regering och inte delas ut till hela landet.

Benins förre president Nicéphore Soglo sa nyligen till mig att han under sin tid som president trodde att biståndet delades ut rättvist i landet, men att han nu när han är borgmästare i Cotonou har fått klart för sig att så inte var fallet.

Det gläder mig att man i samband med det nya utvecklingsinstrumentet erkänner behovet av att göra lokala förvaltningar delaktiga i den politiska dialogen. Nu återstår bara att detta åtagande omsätts i praktiken och att de lokala förvaltningarna får möjlighet att uppfylla sina nya skyldigheter.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Jag tackar föredraganden, Pierre Schapira, för betänkandet som har fäst berättigad uppmärksamhet på lokala myndigheters roll i utvecklingssamarbetet.

Kommissionen delar föredragandens syn på de flesta av iakttagelserna och håller med om den stora betydelse som lokala myndigheter har både för bättre styre och för förbättringar i befolkningens välbefinnande, till exempel genom bättre service i de sociala bassektorerna. Kommissionen ägnar stor uppmärksamhet åt den synpunkten genom att å ena sidan stödja decentraliseringsprocesser och lokalt styre genom geografiska och tematiska program och å andra genom att inlemma lokala myndigheter i själva programplaneringen.

Decentralisering anses visserligen som ett av de viktiga samarbetsområdena under de geografiska programmen men kommissionen tvingar inte partnerländerna att prioritera vissa sektorer. I stället avgörs vilka sektorer som varje land ska prioritera enligt principen om egenansvar och i nära samråd med alla intressenter. Kommissionens delegationer har fått riktlinjer för hur man ska underlätta för representanter för lokala myndigheter att delta i hela den rådgivande processen. I de fall där regeringen inte har valt särskilt stöd till lokala myndigheter som ett samarbetsområde, har myndigheterna ofta fått stöd genom sektorsprogram, i hälsovård och utbildning, eller genom andra slags insatser, särskilt genom att fastställa decentraliseringspolitiken, utarbeta en ramlagstiftning och/eller stödja kapacitet inom planeringsförvaltning eller finansiell förvaltning på lokal nivå.

Ytterligare styrmedel till vårt förfogande är det tematiska programmet ”Icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen”. Det är tänkt att stödja och komplettera interventionsprogram i landstrategidokumenten. För perioden 2007–2010 har 903 miljoner euro öronmärkts för det programmet och av det kan upp till 15 procent tilldelas lokala myndigheter. Som ni vet är det ett aktörsanpassat program inriktat på kapacitetsuppbyggnad genom stöd till egna initiativ från lokala myndigheter och icke-statliga aktörer från EU och partnerländerna. Det syftar huvudsakligen till att underlätta för lokala myndigheter och icke-statliga aktörer att medverka till en minskning av fattigdom och till att få fram strategier för en hållbar utveckling samt att stärka sin nätverksverksamhet.

När det gäller lokala myndigheters medverkan till att skapa utvecklingsstrategier görs det satsningar både på global och på nationell nivå. På den globala nivån har kommissionen upprättat en fortlöpande dialog med befintliga europeiska och internationella plattformar som till exempel Internationella kommunförbundet UCLG, Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter, CEMR och Regionkommittén. På nationell nivå infördes deltagande av lokala myndigheter i programprocessen under den nionde Europeiska utvecklingsfonden, EDF. Det blev sedan en viktig princip i programprocessen under den pågående tionde EDF, och som jag tidigare nämnt verkar kommissionens delegationer aktivt för processen.

Sedan de slutliga landstrategidokumenten antagits kommer kommissionen att ta fram en rapport för att bedöma de framsteg som gjorts i att främja deltagarstrategier under den tionde EDF. Analysen ska omfatta ett antal frågor som rör rådgivningsprocessen, inberäknat frågor som den som nämndes av föredraganden, huruvida den rådgivning som hölls med intressenter baserades på utkast till landstrategidokument. Vi är alla övertygade om att nära samarbete med lokala myndigheter kan vara mycket positivt för våra bemödanden att bekämpa fattigdomen i världen och jag är säker på att den processen kan förbättras ytterligare genom våra förenade ansträngningar. Det betänkande vi nu diskuterar är ett viktigt bidrag till denna strävan.

  Manolis Mavrommatis, för PPE-DE-gruppen. – (EL) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att gratulera föredraganden Pierre Schapira till hans utmärkta arbete och tacka honom för hans konstruktiva samarbete.

Lokala myndigheter har specialiserat sig på alla aspekter av stadsplanering i utvecklingsländerna under många decennier. Deras budgetar blir större och större och de utökar ständigt sina aktiviteter. De utgör därför ett enormt solidaritetsnätverk som sträcker sig till alla fem kontinenter. De lokala myndigheternas verkliga värde ligger dock i att de kan ge det stöd som bäst motsvarar befolkningens förväntningar och att de befinner sig närmare medborgarna än centralmakten eller internationella givare. Ett annat bidrag av lokala myndigheter skulle därför vara att uppfylla mål 2 om utbildning.

Med ett effektivt samarbete kan lokala myndigheter hjälpa till med att bygga och upprätthålla skolor med utbildade lärare och gratis transporter och måltider för eleverna, så att alla barn kan gå i skolan. Dessutom skulle de också kunna hjälpa till att bekämpa barnarbete med tanke på att det i princip är enklare och effektivare att kontrollera industri och jordbruk, där utnyttjande av barn är vanligast, på lokal nivå, även om det är lika allvarligt på global nivå, och detta är någonting som vi måste bekämpa.

  Атанас Папаризов, от името на групата PSE. – Докладът на г-н Schapira, който заслужава нашите адмирации за обективността и задълбочеността, засяга изключително важен аспект на превръщането на политиката за развитие на Европейския съюз във фактор на растежа и социалния прогрес в развиващите се страни. С основание може да се очаква, че Европейският съюз като най-голям глобален донор, ще определя и стандартите за оказване на международна помощ, в това число и чрез пряко финансиране на бюджета на развиващите се страни.

Двустранните споразумения за партньорство с подпомаганите страни, където подкрепата е вплетена в система от социално-икономически и политически мерки, съдейства за устойчивото демократично развитие на тези страни и води до намаляване на бедността и спазване на човешките права и правата на малцинствата. Предимствата на тази помощ са свързани с прилагането на принципа на субсидиарността, т.е. решенията се вземат колкото се може по-близко до бенефициентите.

Но разбира се, бюджетната помощ крие и някои рискове, които са свързани с корупцията и липсата на капацитет за финансово усвояване на средствата. Тези рискове в голяма степен се преодоляват, когато се разчита на по-голяма връзка с местните власти, когато се отчита децентрализацията в управлението на съответната развиваща се страна.

България съвсем отскоро е член на Европейския съюз и не би могла да дава съвети как да се организира европейската помощ за развитие, но направеното в нашата страна може да се има предвид при търсенето на аналогии при използване най-ефективно на средствата на Общността. По мое мнение, особено би бил полезен нашият опит при създаването на регионални асоциации на общините, които подпомагат регионалните власти при разработването и прилагането на регионални програми за развитие. Това особено може да се използва при прилагането на общата бюджетна подкрепа.

Що се отнася до секторната бюджетна подкрепа, ние също имаме определен опит, предимно при използването на средствата по програма САПАРД, където се разчита на подкрепата на браншови асоциации и неправителствени организации. Важно е при секторната подкрепа да се отчитат и мненията на потребителите и техните обединения.

Още веднъж, докладът заслужава нашата адмирация и предполагам, че Комисията, на основа на препоръките в т. 18, ще направи необходимото, за да подкрепи асоциации на местните власти при използването на бюджетна помощ.

  Jean Marie Beaupuy, för ALDE-gruppen. – (FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först vill jag tacka Pierre Schapira för att han har utarbetat detta betänkande, som borde bereda väg för en positiv utveckling av vår utvecklingspolitik. Med andra ord, med hjälp av denna text är jag övertygad om att vi verkligen kan bli mer effektiva. När allt kommer omkring, vad är det för mening med generösa – ofta allmänna – mål, och vad är det för mening med att ha betydande ekonomiska resurser om man inte uppnår effektiva resultat?

Lokala myndigheter – och detta förklaras mycket väl i Pierre Schapiras betänkande – är den operativa länk som i praktiken kan tillhandahålla verkliga lösningar på de problem som medborgarna i dessa länder ställs inför: problem med dricksvatten, hälsa, utbildning, kollektivtrafik samt sociala problem. Bland dessa problem, som tyvärr är ganska många, är det framför allt hälsoproblemen som bör uppmärksamma mest. Ute på fältet är de lokala myndigheterna som är bäst lämpade för att hitta lösningar. Har de möjlighet att tillhandahålla de rätta lösningarna på dessa olika problem? Sällan, eftersom de inte har de ekonomiska resurserna, eller erfarenheten, eller det som krävs för att förverkliga dessa lösningar.

Tack vare denna text är jag säker på att vi kommer att kunna tillhandahålla de ekonomiska resurser och den intellektuella kapacitet som krävs. I detta sammanhang hoppas jag också att de processer med goda rutiner som vi har skapat på EU-nivå med Urban (gemenskapsinitiativ för stadsområden) verkligen kommer att göras tillgängliga för alla dessa lokala aktörer.

När det gäller denna viktiga fråga anser jag också att den växande erfarenhet som vi har fått genom strukturfonderna, och särskilt i städerna, kommer att vara till stor fördel. Dessutom kan jag som samordnare för min grupp i utskottet för regional utveckling och som ordförande i Urban säga att medan 80 procent av EU:s befolkning bor i städer är den urbana demografiska tillväxten enorm i alla dessa utvecklingsländer, och endast lokala aktörer kommer verkligen att kunna tillhandahålla de rätta lösningar som krävs på lokal nivå.

Dessa rätta lösningar kommer att bli resultatet av en ny styrelseform: i synnerhet borgmästarna i dessa lokala myndigheter kommer att behöva vara operativa både när det gäller befogenheter – utövandet av deras rättsliga befogenheter – och när det gäller att agera som motivatörer för alla dessa frågor som rör avfallshantering, vatten, hälsa och så vidare. I detta avseende kommer det stöd som vi kommer att kunna ge dem göra det möjligt för dem att både vara operativa med hjälp av sina rättsliga befogenheter och att till fullo axla sin roll som motivatörer.

Fru kommissionsledamot! Tillsammans med våra kolleger och ledamöterna i Europeiska kommissionen vill jag att de olika generaldirektoraten helt och fullt deltar i arbetet med att få denna insats att lyckas. Våra länder förväntar sig att vi agerar i denna fråga. Vi har resurserna för att uppfylla deras önskemål. De konkreta resultaten måste motsvara deras förväntningar.

(Applåder)

  Wiesław Stefan Kuc, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! De lokala myndigheternas roll när det gäller att lösa de problem som finns både i staden och på landsbygden kan inte överskattas. Därför bör vi glädjas åt att dessa myndigheter framställs som fullvärdiga aktörer i utvecklingsprocessen i alla de dokument som föredraganden har gått igenom, samt att deras kapacitet erkänns och deras betydelse och viktiga roll när det gäller att uppfylla olika mål understryks. Det är synd att denna positiva bild bara har varit förklarande.

Knappt någon av de berörda aktörerna, även stater och organisationer, har tagit hjälp av de lokala myndigheternas erfarenheter för att hitta verkliga lösningar på lokala problem. Deras erfarenhet har inte använts i samband med planering eller social ekonomi. Det är välkänt att de lokala myndigheterna är utspridda över hela territoriet och att detta ger dem möjlighet att säkra närhet i politiken och att förmedla de förväntningar invånarna har i sin vardag. Det är också välkänt att de har möjlighet att ta itu med lokala problem, och att deras medverkan kan bidra till att stärka demokratin. Trots allt detta förlitar vi oss gång på gång på statliga förvaltningar.

Vi måste dra nytta av vår erfarenhet och övertygelse så snart som möjligt genom att stödja de lokala myndigheternas verksamhet och göra det möjligt för dem att spela sin rätta roll. Jag tror att Pierre Schapiros utmärkta betänkande kommer att utgöra ett viktigt bidrag till detta.

  Luisa Morgantini, för GUE/NGL-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag stöder till fullo Schapirabetänkandet – liksom hela utskottet för utveckling gör – och jag gör det för att föredraganden erkänner de lokala myndigheternas grundläggande roll i en utvecklingspolitik som är effektiv, öppen för alla och verkligen arbetar för att bekämpa fattigdom och kämpa för alla mäns och kvinnors rätt till mänsklig utveckling – det finns redan en mängd exempel på detta.

Under de senaste åren har Europeiska unionen i sina strategier erkänt det avgörande bidrag som lokala och civila myndigheter i hela världen med engagemang och kreativitet har kunnat ge för att hjälpa demokratin att bli vad den borde vara: en verksamhet där medborgarna är huvudpersoner både inom och utanför sina regioner.

Nu måste vi ge dem som är delaktiga i det decentraliserade samarbetet, vilket huvudsakligen innebär de lokala myndigheterna, inte bara de som har ansvar för pengar och projekt, som hur som helst kommer att öka i ekonomiskt hänseende, utan också andra aktörer, möjlighet att utöva politiskt inflytande när det gäller att definiera och genomföra EU:s utvecklingspolitik och utvecklingssamarbete. Vi bör göra detta genom att ge både dem och icke-statliga organisationer och organ ständig representation i och samråd med EU:s organ för utvecklingspolitik, för att åstadkomma en strukturerad dialog i EU och dess partnerländer. Detta betänkande visar att parlamentet agerar helt i linje med sina funktioner och EU:s grundläggande värderingar.

  Alessandro Battilocchio (NI). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har varit fackföreningsföreträdare i över sex år nu för en stad som ligger norr om Rom, och jag är väl medveten om att alla orter har sina egna problem som sällan kan hanteras på ett bra sätt med hjälp av program på nationell eller regional nivå. Att främja partnersamverkan med länder utanför EU kan vara ett effektivt sätt för att till exempel sprida goda rutiner även på lokal nivå.

Som föredragande för utskottet för utveckling om finansieringsinstrumentet för mänskliga rättigheter underströk jag tydligt det mervärde som de lokala myndigheterna utgör för utvecklingen av länder utanför EU. Bara de direkt berörda, de medborgare som har mest kontakt med varje samhälles behov och krav kan vara fullt medvetna om sina egna problem och kan framför allt vid behov vidta specifika åtgärder tillsammans med europeiska och internationella experter.

Särskilt i länder som styrs av korrupta och instabila regeringar skulle enligt mig en strategi som sätter de lokala myndigheterna i centrum för de utvecklingsåtgärder som finansieras av det internationella samfundet göra det möjligt att genomföra snabbare och mer konkreta åtgärder, vilket skulle resultera i mindre slöseri med ekonomiska resurser och kvalifikationer.

Det är viktigt att kommissionen, vilket faktiskt sker med det nya instrumentet för utveckling, och i allmänhet de internationella givarna, erkänner det civila samhället och de lokala myndigheterna som politiska partner i kampen mot fattigdomen och för att åstadkomma ekonomisk och social utveckling. Deras erkännande på papperet måste dock motsvaras av handling, genom direkt finansiering med ökande belopp.

Under de senaste dagarna har jag stött en kampanj för medansvar vid godkännande av lån till regeringar, så att flödet av de medel som avsätts till de mottagande regeringarna för utveckling förvaltas med fullt godkännande av de företrädare som har valts av de berörda medborgarna. Om 30 år av utvecklingssamarbete ännu inte har lett till de förväntade resultaten är det kanske nödvändigt att i detta läge erkänna de fel som har gjorts och ändra riktning medan det ännu finns tid.

  Talmannen. Jag önskar dig all lycka med din fackföreningsverksamhet.

  Gay Mitchell (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag tackar Pierre Schapira för hans arbete med betänkandet och Manolis Mavrommatis för hans insats som skuggföredragande. Jag anser att detta är en mycket viktig del av arbetet i utvecklingsutskottet.

Jag hade förmånen att vara föredragande för instrumentet för utvecklingssamarbete, DCI, ett ganska så kontroversiellt instrument som det tog oss två år att komma överens om. Som en del i det yrkade vi på att den roll som lokala myndigheter spelar måste erkännas – och det skedde också – och genom den nya genomförandeprocessen som vi nu har enats om i utvecklingsutskottets fyra arbetsgrupper måste vi nu se till att lokala myndigheter deltar fullt ut i rådgivningsprocessen och i genomförandet av utvecklingsbiståndet, och att parlamentets önskningar inte bara tas för just önskningar utan att DCI betraktas som parlamentets lagstiftande vilja.

För det andra borde vi inte begränsa de lokala myndigheternas deltagande till att bara gälla i utvecklingsländer. Som tidigare borgmästare i Dublin vill jag gärna låta er få del av min egen erfarenhet som ordförande för Irlands största lokala myndighet. Inom kommunfullmäktige i Dublin har vi till exempel en stor resurs, nämligen ingenjörer som vet hur man skaffar rent vatten, hur man handskas med avloppsvatten, hur man bygger vägar och vågbrytare och alla möjliga saker, och jag anser att den resursen skulle kunna användas i utvecklingsländerna, och inte bara hämtas från Dublin utan från alla grevskap i Irland och från alla kommuner och lokala myndigheter inom EU. Vi borde fundera på att koppla samman våra lokala myndigheter med lokala myndigheter i utvecklingsländerna. Jag vet att många människor som arbetar för lokala myndigheter inom EU och har kunskaper gärna skulle vilja använda dessa kunskaper till att förse utvecklingsländerna med rent vatten och andra förnödenheter. Jag ber kommissionen att fullfölja denna tanke, att inte bara engagera lokala myndigheter inom utvecklingsländerna utan att engagera våra lokala myndigheter som har kunskaper och vill använda dem till att bistå utvecklingsvärlden. Jag anbefaller denna tanke till kommissionen och hoppas att man inte glömmer bort den.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! De lokala myndigheterna spelar stor roll för utvecklingen och bidrar till att stimulera och samordna de ekonomiska och sociala aktörerna på lokal nivå.

Det är nödvändigt att de lokala myndigheterna deltar i utvecklingspolitiken för att vi ska kunna uppnå millennieutvecklingsmålen och garantera gott styre. De lokala myndigheterna har 30 års sakkunskap inom utvecklingens alla områden. Vi bör påminna oss om att de lokala myndigheternas budgetar ständigt har ökat. Lokala myndigheter utgör ett globalt solidaritetsnätverk som sträcker sig över hela världen. De befinner sig närmare medborgarna än centralmakten eller de internationella givarna, och detta gör det möjligt för dem att urskilja effekterna på lokal nivå av nationella och internationella utvecklingsstrategier.

Jag vill uttrycka min uppskattning till föredraganden Pierre Schapira för hans betänkande där han beaktar många aspekter av förhållandet mellan lokala myndigheter och samarbete för att främja utveckling. Europaparlamentets betänkande kombinerar 60 års erfarenhet av europeiskt samarbete mellan städer med en utvecklingspolitik i dagens globala civilisation.

Jag vill betona att vi i vårt betänkande uppmanar kommissionen att tillsammans med de lokala myndigheternas organisationer inrätta ett globalt observationsorgan för lokal demokrati och decentralisering. Detta möjliggör en global kartläggning av det lokala styret med en översikt över projekt, aktörer och de budgetar som de lokala myndigheterna i världen förfogar över. Det skulle underlätta samordning, sammanhållning och synergieffekter mellan det lokala styrets olika aktörer.

  Thierry Cornillet (ALDE). – (FR) Herr talman! Jag skulle vilja sälla mig till de övriga och gratulera Pierre Schapira till hans utmärkta betänkande. I betänkandet sätter han framförallt fingret på den viktiga roll som de lokala myndigheterna måste spela för utvecklingen med tanke på deras närhet och deras förmåga att föra en dialog med den lokala befolkningen, och även med tanke på deras kunskaper om området.

Var man än befinner sig i världen finns det en sak som är säker: regionen, vad man än kallar den – provins, governorat, län, ja helt enkelt den lägsta understatliga nivån – håller på att bli en betydelsefull enhet när det gäller samhällsplanering och utveckling. I vissa länder är dessutom själva tätorterna indelade i regioner.

Därför är regionerna redan viktiga partner. Det bör till exempel nämnas att franska regioner varje år ger 35 miljoner euro till fransktalande regioner i världen.

Därför upprättades förra veckan – och detta är uppgifter som jag ville offentliggöra och vidarebefordra till er – en internationell organisation för regioner i Marseille. Med andra ord håller tolv internationella nätverk med regioner från fem kontinenter och med olika utmärkande egenskaper – fransktalande regioner, randområden, kustregioner eller andra – på att organisera sig i ett nätverk, ett forum för världens regioner. De väntar på Europeiska unionen, fru kommissionsledamot, så att de kan få tillgång till direkta internationella medel, så att de kan delta i arbetet med att upprätta nationella integrerade program och i Europeiska utvecklingsfonden, och så att de får rätt till de program som de ska ha rätt till.

  Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga att jag stöder det centrala budskapet i Pierre Schapiras betänkande, nämligen att Europeiska unionen bör samarbeta med lokala myndigheter för att försöka stödja utvecklingen av länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet.

Följaktligen måste man först förbättra möjligheterna för de lokala myndigheterna i AVS-länderna, eftersom det krävs starka lokala myndigheter för att tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster. För det andra är det viktigt att de lokala myndigheterna kan tillhandahålla de viktigaste tjänsterna för mänsklig utveckling, som utbildning, sjukvård eller kultur, och för de grundläggande vardagsbehoven, som vattenförsörjning, avfallshantering och kollektivtrafik.

För det tredje måste en betydande del av EU:s budgetmedel till utvecklingsländer betalas ut direkt till de lokala myndigheterna, i samråd med de centrala regeringarna, eftersom detta är enda sättet att göra stödet mer effektivt och även att minska den eventuella korruption och byråkrati som förekommer.

För det fjärde måste man även stödja återuppbyggnaden av de lokala myndigheternas ekonomiska system så att deras budgetar kan generera egna ekonomiska resurser till utveckling, och för att främja deras ekonomiska oberoende.

  Sylwester Chruszcz (NI). – (PL) I dag talar vi om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete på olika myndighetsnivåer.

Det är utan tvekan på den lokala myndighetsnivån som man varje dag behandlar frågor som är viktiga för medborgarna och de lokala samhällena, både i Europa och i världen. Jag syftar på många olika frågor, som ofta hänger samman med särskilda omständigheter. Institutioner inom de lokala myndigheterna är nyckelfaktorer inom utveckling och de hjälper till att motivera och samordna ekonomiska aktörer och samhällsaktörer på lokal nivå.

Mitt hemland – Polen – är ett exempel på där de lokala myndigheterna utvecklas alltmer dynamisk. Jag såg bevis på detta nyligen när jag besökte kommunerna Choszczno och Łobez i vojvodskapet Västpommern. Man får hoppas att Europeiska unionen och dess stödprogram och lagstiftning kommer att stimulera den ekonomiska tillväxten i de lokala samhällena i såväl Europa som utvecklingsländer snarare än hämma den genom överdriven byråkrati och otillbörlig lagstiftning.

  Roberta Alma Anastase (PPE-DE). – În intervenţia mea doresc să subliniez, încă o dată, importanţa Parlamentului European în ceea ce priveşte sprijinirea comunităţilor locale şi asigurarea afirmării rolului acestora în contextul realizării Obiectivelor de Dezvoltare ale Mileniului. Parlamentul European, care îşi găseşte legitimitatea în votul direct, secret şi liber exprimat al cetăţenilor europeni, trebuie să fie forul care exprimă cel mai fidel mod aşteptările şi necesităţile acestora. Este, într-adevăr, rolul Comisiei de a gestiona problemele referitoare la dezvoltarea la nivel macro-european. Această dezvoltare, însă, nu poate fi realizată ignorându-se problematicile, experienţele şi tradiţiile existente la nivel micro, la nivel de comunitate locală. Este rolul nostru de Parlament să punem în vedere Comisiei să-şi ajusteze politicile şi programele în funcţie de cele de mai sus.

Dezvoltarea Europei este alcătuită dintr-un puzzle de dezvoltări specifice fiecărei colectivităţi locale. A ignora aceste colectivităţi înseamnă a iniţia un proces de dezvoltare artificială care nu va corespunde niciodată realităţilor locale. În plus, ignorarea unor aspecte sensibile ce ţin de o anumită moştenire culturală, de un filon tradiţional specific, va conduce la respingerea de către comunităţile locale a soluţiilor de dezvoltare propuse la nivel european. Tot comunităţile locale sunt cele îndrituite să analizeze existenţa resurselor umane şi materiale pentru punerea în aplicare a Obiectivelor de Dezvoltare ale Mileniului.

În concluzie, permiteţi-mi să afirm că este rolul şi obligaţia Parlamentului European de a veghea la crearea şi desăvârşirea unei construcţii europene care să utilizeze experienţa şi acquis-ul local.

  Danutė Budreikaitė (ALDE). – (LT) Det är ofta två parter som deltar i genomförandet av millennieutvecklingsmålen, nämligen den bidragsgivande parten och den bidragstagande parten. EU tillämpar vissa krav när det ska ge bidrag och det viktigaste av dem är god förvaltning.

Europeiska kommissionen har alltid haft en försiktig inställning till de lokala myndigheternas roll inom utvecklingspolitiken och försökt upprätthålla goda diplomatiska förbindelser med tredjeländer och betala ut de pengar som länderna tilldelats så fort som möjligt, eftersom förhandlingar med lokala regeringar tar lång tid och enligt min åsikt är väldigt svåra att genomföra.

Det decentraliserade samarbete som har börjat tillämpas i utvecklingsländer, och som fastställs i Lomékonventionen, innebär en möjlighet att specificera tillämpningen av utvecklingsbidrag genom samarbete, inte bara mellan länder, utan även med lokala myndigheters deltagande. Detta ger de bidragstagande länderna en möjlighet att använda bidraget för att lösa den lokala befolkningens särskilda problem.

Jag anser emellertid att de lokala myndigheterna borde delta mer aktivt i sitt lands förvaltning och aktivt och regelbundet samarbeta med den centrala regeringen. Realistiskt sett är det svårt att föreställa sig någon ekonomisk och social utveckling i ett land där det saknas ömsesidiga förbindelser mellan de lokala myndigheterna och den centrala regeringen.

I Cotonouavtalet föreställde man sig att de lokala institutionerna skulle bjudas in att delta i formuleringen av utvecklingspolitiken, så man måste ställa krav på de centrala regeringarna att de ska hålla sig till avtalet, och om de inte gör detta måste man kanske ompröva beslutet om bidragsutbetalningar.

Jag anser inte att Europeiska kommissionen ska behöva lösa särskilda problem med den lokala förvaltningen i tredjeländer. Den är inte rustad för det. Kommissionens uppgift är att kontrollera vad det utbetalda stödet används till.

Jag är tveksam när det gäller effektiviteten i att inrätta ett organ som ska övervaka den lokala demokratin och decentraliseringen i världen. Det finns alltför många olika länder, förvaltningsstrukturer, kulturer och seder. Varje land måste välja sina egna metoder att samarbeta mellan olika regeringsnivåer.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionen välkomnar betänkandet och delar bedömningen att lokala myndigheter kan spela en viktig roll i utvecklingssamarbetet. Deras bidrag är mycket viktigt för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen om gott styre och ökat egenansvar för utvecklingssamarbetsstrategierna.

Det är av samma skäl som kommissionen stödjer lokalt styre genom geografiska och tematiska program och också inlemmar lokala myndigheter i själva programplaneringen. Kommissionen försöker ytterligare öka deras deltagande och vi är tacksamma för parlamentets stöd i denna strävan.

Ni har också tagit upp några intressanta frågor, till exempel vänortssamarbete, som jag självfallet ska rikta min kollega Louis Michels uppmärksamhet på och han kommer att mer noggrant studera detta.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Gábor Harangozó (PSE), skriftlig. – (EN) Först och främst välkomnar jag varmt innehållet i initiativbetänkandet av vår kollega Pierre Schapira om de lokala myndigheternas betydelse för att uppnå utvecklingssamarbetets mål. På grund av de många olika mål som ställts upp inom ramen för millennieutvecklingsmålen och med tanke på förseningarna i genomförandet av dessa mål har betänkandet stor betydelse för att utveckla de lokala myndigheternas engagemang som viktiga medarbetare i alla faser av samarbetsprocessen med syfte att uppnå dessa mål. Helt i linje med subsidiaritetsprincipen är lokala aktörer de bästa medarbetarna för att se till att utvecklingsbiståndet på bästa sätt anpassas efter de lokala kommunernas verkliga behov. Deras roll har hittills varit alldeles för begränsad trots att det mervärde som deras engagemang kan ha för utvecklingsstrategier har varit kända av politiker sedan lång tid tillbaka. I detta avseende är jag mycket tacksam för förslaget att inrätta ett internationellt övervakningscentrum för lokal demokrati och decentralisering för att kontrollera hur lokala myndigheters deltagande i både genomförandet av projekt och i utarbetandet av utvecklingsstrategier fortskrider.

  Filip Kaczmarek (PPE-DE), skriftlig. – (PL) Jag vill tacka föredraganden Pierre Schapira för ett väldigt viktigt projekt. Det råder ingen tvekan om att lokala myndigheter spelar en mycket viktig roll i utvecklingssamarbetet. Detta gäller både länder som ger stöd och de som tar emot det.

Anledningen är att de lokala myndigheterna är närmare folket. De känner bättre till de lokala samhällenas behov och de sociala, ekonomiska och infrastrukturella problemen. Därför kan utvecklingsstöd bli mer effektivt om det förvaltas av lokala myndigheter. Vi borde utnyttja dessa aspekter hos de lokala myndigheterna oftare och uppskatta deras kompetens. Dessutom kan starkare lokala myndigheter i utvecklingsländerna i sig själv bidra till att minska fattigdom och sociala skillnader. Därför är det värt att stödja och till och med investera i de lokala myndigheternas utveckling.

Jag håller med om att lokala myndigheter bör få de ekonomiska resurser som behövs för att de ska kunna spela en ordentlig roll i strävan att uppnå millenieutvecklingsmålen. Många lokala myndigheter, särskilt de i de nya medlemsstaterna, kan inte finansiera sådana uppgifter med sina egna budgetmedel. De lokala myndigheterna kan dessutom vinna stöd hos andra lokala aktörer, som universitet, icke-statliga organisationer och företag. Detta bidrar till att stimulera medborgarna att delta i det offentliga livet i allmänhet och att engagera sig i utvecklingssamarbete i synnerhet. Tack så mycket.

(Sammanträdet avbröts för rösträkning kl. 12.00 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: PÖTTERING
Talman

5. Omröstning

  Talmannen. Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet)

5.1. Utnämning till interparlamentariska delegationer (omröstning)

5.2. Gemenskapsåtgärder för tillhandahållande av hälso- och sjukvård över gränserna (omröstning)

5.3. Olaglig fågeljakt i Malta (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 7:

  Louis Grech (PSE). – (EN) Herr talman! I klargörande syfte vill jag tillägga orden ”för tillfället” efter ordet ”kommissionen” så nu skulle ändringsförslag 7 lyda: ”Europaparlamentet konstaterar att före inträdet i EU tillkännagav den maltesiska regeringen att den hade förhandlat fram ett undantag för vårjakten med kommissionen. Europaparlamentet beklagar att kommissionen, trots att andra politiska krafter och delar av det civila samhället på Malta hade protesterat mot den maltesiska regeringens uttalanden, valde att för tillfället hålla tyst om ämnet och på så sätt orsakade ett eventuellt tveksamt läge.”

(Parlamentet förkastade det muntliga ändringsförslaget)

– Före omröstningen om ändringsförslag 12:

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Vår grupp hade velat begära omröstning med namnupprop om ändringsförslag 12, men lyckades tyvärr inte begära det i tid. Jag ber därför parlamentet om att tillåta en omröstning med namnupprop om ändringsförslag 12, fastän vi inte anhöll om det i tid. Jag är säker på att min kollega Monica Frassoni inte kommer att protestera.

(Skratt)

(Parlamentet godkände förslaget)

5.4. Förbindelserna mellan Europa och Medelhavsområdet (omröstning)

– Före omröstningen om ändringsförslag 21:

  Pasqualina Napoletano (PSE). – (IT) Herr talman ! Jag tror att Charles Tannock har dragit tillbaka sitt ändringsförslag till förmån för ett muntligt ändringsförslag som skulle lyda som följer (jag syftar på punkt 21 i den franska versionen): efter frasen ”aucun cas refouler une personne” ska det läggas till ”demandeur d'asile vers un état où elle risque…”

Herr talman! Jag skulle vilja passa på att uppmana min grupp att rösta för den slutliga texten eftersom det var ett fel i omröstningslistan.

  Charles Tannock (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag har inte dragit tillbaka det ändringsförslag som jag lämnat in men jag är beredd att göra det i utbyte mot en ändring i det muntliga ändringsförslaget genom tillägg av ord i linje med: ”under den tid som asylsökandena får sina fall prövade av myndigheterna”, eftersom de annars kan stanna i våra länder för all framtid.

(Parlamentet förkastade de muntliga ändringsförslagen)

5.5. Inrättande av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet (omröstning)

– Före omröstningen om punkt 58:

  Gianluca Susta (ALDE). – (IT) Herr talman! Jag skulle vilja begära att man i den text som lades fram ersätter orden ”genom att utvidga” med orden ”genom att överväga”

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

5.6. Bosnien och Hercegovina (omröstning)

5.7. Iakttagande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag: metod för systematiska och strikta kontroller (omröstning)

– Före omröstningen om punkt 15.2:

  Johannes Voggenhuber (Verts/ALE), föredragande. – (DE) Herr talman! Strax före omröstningen upptäckte jag ett problem som är väldigt lätt att lösa. I punkt 15 står det: ”Europaparlamentet vill därför ändra artikel 34 i arbetsordningen”. Eftersom det krävs en annan majoritet för arbetsordningen än för den här omröstningen tycker många ledamöter att formuleringen ”vill därför ändra” är för stark.

Därför föreslår jag att man ändrar punkt 15 till följande: ”Europaparlamentet överväger därför ett förslag till ändring av arbetsordningen.” Jag hoppas att även PPE-DE-gruppen kan gå med på en sådan ändring av arbetsordningen.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

5.8. Associeringavtal mellan Europeiska unionen och centralamerikanska stater (omröstning)

5.9. Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Andinska gemenskapen (omröstning)

– Före omröstningen om punkt 1, b:

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE), föredragande. – (ES) Herr talman! I likhet med flera grupper vill jag lägga fram ett muntligt ändringsförslag som syftar till att, i första raden, punkt 1 b, ersätta ”syftet” med orden: ”en del av syftet”, och att ersätta ”är att stegvis avreglera handeln” med orden ”bör vara att fastställa en tidpunkt för ett utvecklat frihandelsområde”.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

– Före omröstningen om punkt, s:

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE), föredragande. – (ES) Herr talman! Jag skulle vilja lägga fram ett muntligt ändringsförslag som syftar till att i den andra raden i punkt 1 s, efter ”avreglering av handeln, enligt” ersätta ”konkurrenskraftiga villkor” med orden ”rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga villkor som grundar sig på komplementaritet och solidaritet”.

Det föreslås även att samma punkt ska avslutas med ”parternas ekonomiska och handelsmässiga förbindelser”.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

– Före omröstningen om punkt 1 u:

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE), föredragande. – (ES) Syftet med detta muntliga ändringsförslag är att ersätta ”frihandelsområde” i punkt 1 u med: ”Ett område med globalt interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika”.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

– Före omröstningen om punkt 1 v:

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE), föredragande. – (ES) Syftet med detta muntliga ändringsförslag är att ersätta ”frihandelsområde” i punkt 1 v med: ”Ett område med globalt interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika”.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

– Före omröstningen om punkt 1 x:

  Luis Yañez-Barnuevo García (PSE), föredragande. – (ES) Herr talman! Detta är det sista muntliga ändringsförslaget och det syftar till att ersätta ”frihandelsområde” i punkt 1 x med: ”Ett område med globalt interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika”.

(Parlamentet godkände det muntliga ändringsförslaget)

5.10. Saknade personer i Cypern (omröstning)

  Talmannen. Får jag uppmärksamma er om att Karin Resetarits och Kyriacos Triantaphyllides också har undertecknat det här resolutionsförslaget? Karin Resetarits har undertecknat det för gruppen alliansen liberaler och demokrater för Europa och Kyriacos Triantaphyllides för gruppen europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster.

  Panayiotis Demetriou (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Får jag upplysa om att vi idag har besök av de tre ledamöterna i utskottet för saknade personer på Cypern: Christophe Girod, utskottets ordförande och representant för FN, Gülden Plümer Küçük, representant för turkcyprioterna och Elias Georgiades, representant för grekcyprioterna. Alla utskottsledamöterna är här för att erhålla vårt stöd.

(Applåder)

(Parlamentet antog resolutionen)

5.11. Regionalpolitik (insulära, naturliga och ekonomiska begränsningar) (omröstning)

5.12. Lokala myndigheters roll i utvecklingssamarbetet (omröstning)

  Talmannen. Omröstningen är avslutad.

6. Röstförklaringar

– Resolutionsförslag: (B6-0098/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för den här resolutionen och välkomnar kommissionens initiativ att inleda ett samrådsförfarande om vilken gemenskapsåtgärd som är bäst för att tillhandahålla ett ramverk för gränsöverskridande aspekter av hälso- och sjukvård.

– Resolutionsförslag: (B6-0119/2007)

  Simon Busuttil (PPE-DE). – (MT) Jag skulle vilja förklara varför jag röstade som jag gjorde om resolutionen om jakt på och fångst av flyttfåglar på Malta under våren. Jag röstade mot resolutionen eftersom jag kände att den var både onödig och oproportionerlig. Den behövdes inte, med tanke på att det pågår diskussioner i frågan mellan Europeiska kommissionen och de maltesiska myndigheterna. Resolutionen är meningslös med tanke på att Malta har gjort stora framsteg när det gäller att ta itu med dem som trotsar jaktreglerna. Dessutom bör man ha i åtanke att Europeiska kommissionen under anslutningsförhandlingarna mellan Malta och EU erkände – skriftligt, inte muntligt – en överenskommelse som innebar att Malta kunde utnyttja ett undantag för att tillåta jakt på våren.

  Karin Scheele (PSE). – (DE) Herr talman! Till skillnad från föregående talare anser jag att resolutionen om fågeljakt på Malta är en väldigt viktig resolution. Europaparlamentet har redan vid flera tillfällen visat att det är väldigt viktigt för oss att man bevarar djur och rättar sig efter de lagar om bevarande av djur som vi har i Europeiska unionen. Därför är detta en väldigt viktig resolution, även om vi har mött en ganska kraftig motvind från andra sidan här i kammaren.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) Herr talman! Jag skulle vilja säga att jag röstade för resolutionen om Malta därför att man nästan inte har gjort några framsteg från den maltesiska regeringens sida. Vi ser fortfarande hur man tar död på ett stort antal fåglar på Malta. Flera miljoner fåglar dör där, trots alla de grundläggande bestämmelser som Europeiska unionen har antagit.

Jag skulle även vilja meddela att jag i den första omröstningen med namnupprop av misstag röstade för punkt 2 i Voggenhuberbetänkandet. Jag ville egentligen rösta mot den, så var snäll och anteckna detta.

  Robert Atkins (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna har röstat emot den här resolutionen enbart på grund av förfarandemässiga skäl. Vi anser att denna resolution representerar ett felaktigt förfarande. Vår röst ska inte ses som en indikation på de brittiska konservativa europaparlamentsledamöternas åsikter om detta specifika falls eventuella fördelar.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution och önskar se ett omedelbart förbud mot all olaglig fågeljakt på Malta.

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Det hade lätt gått att undvika att den här resolutionen lades fram i parlamentets plenarsammanträde om Malta bara hade lagt ner vårjakten och på så sätt rättat sig efter bestämmelserna i fågeldirektivet, men landet fortsätter att ignorera de otaliga initiativ som parlamentet lagt fram och de rättsliga åtgärder som kommissionen har vidtagit och ser än en gång ut att tillåta de maltesiska jägarna att skjuta ett stort antal skyddade flyttfåglar. Att skjuta dem tjänar inget bättre syfte än som hobby för de lokala jägarna, och det har gått överstyr så att det nu hotar mångfalden och bevarandet av fågelarter i hela Europeiska unionen. Företrädare för jägarna hyser inga betänkligheter när det gäller att kalla dem som motsätter sig vårjakten för fascister. De hotar sin egen regering, sina egna folkvalda och sitt polisväsende på ett aggressivt sätt och det kan inte vi i vår union tolerera. Den maltesiska regeringen kanske känner sig kränkt av den här resolutionen, men den kan även känna sig stärkt av stödet från hela Europa när den vidtar åtgärder för att avskaffa vårjakten, och det är av detta senare skäl som jag ger den här resolutionen mitt fulla stöd.

– Resolutionsförslag: (B6-0041/2007)

  Glyn Ford (PSE), skriftlig. (EN) Jag kommer att stödja detta betänkande, trots att man inte lyckats få med punkt 21 i dess ursprungliga ordalydelse: ”Europaparlamentet påminner om att det enligt rättspraxis i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna aldrig är tillåtet för medlemsländerna att utvisa en person till en stat där han eller hon riskerar att bli utsatt för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller dödsstraff”.

Jag är besviken över att det fanns en liten majoritet i Europaparlamentet som var för att exkludera denna viktiga människorättsprincip.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det finns mycket som jag skulle kunna säga om den här resolutionen. Men jag får bara använda 200 ord och de kommer jag att använda för att fördöma att man i resolutionen inte tar upp den oacceptabla bojkotten av den palestinska myndigheten som utropades av Israels och USA:s regeringar efter det palestinska valet i januari 2006. EU anslöt sig till bojkotten och drog även in det ekonomiska stödet till Palestina och förvärrade därmed den redan allvarliga humanitära situation som drabbar det palestinska folket på grund av ockupationen och våldet från Israels sida.

Man nämner inte EU:s oacceptabla inställning att ”vänta och se” och ”jag gör som min ledare gör” som fortfarande gör att återupprättandet av förbindelserna med den palestinska myndigheten, inbegripet återupptagandet av ekonomiskt stöd, är beroende av att de uppfyller vissa villkor, som ”åtagandet om icke-våld”, när det egentligen är Israel som ockuperar palestinska territorier militärt, eller ”Israels erkännande”, när det egentligen är Israel som inte erkänner det palestinska folkets rätt till en suverän och oberoende stat, och ”respekt för tidigare avtal och förbindelser, inbegripet färdplanen, när det egentligen är Israel som inte rättar sig efter FN-resolutionerna, Osloavtalen och själva färdplanen utan fortsätter bygga den olagliga muren och driva sin bosättningspolitik.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för denna resolution. I synnerhet är jag för ändringsförslagen som är i linje med Europadomstolens domslut i vilka fastställs att ingen bör sändas till en plats där han eller hon riskerar att utsättas för misshandel, tortyr eller dödsstraff.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) En av Europeiska unionens största framgångar är effekten av de successiva utvidgningarna – en effekt som delvis beror på att möjligheten till anslutning har varit en av de viktigaste faktorerna för demokratiseringen och moderniseringen av våra länder och samhällen.

Eftersom en obegränsad utvidgning av EU är omöjlig och inget jag skulle stödja är jag för en lösning som skulle bidra till att liknande resultat kunde uppnås i Medelhavsområdet. Jag tänker på ett nytt europeiskt projekt som planeras i partnerskap med våra grannländer i Medelhavsområdet och som syftar till att, på medellång sikt, skapa ett område med fri rörlighet i Medelhavsområdet och ett område vars logiska grund skulle vara så lik grunden för EU-modellen som möjligt. Det här området skulle vara öppet för anslutning för de länder i området som uppfyller de grundläggande Köpenhamnskriterierna om demokrati, marknadsekonomi och respekt för de mänskliga rättigheterna. Det skulle bli ett förstärkt partnerskap i stället för reformer. Det skulle även ha den underordnade fördelen av att vara en lösning som, eftersom den kanske är intressant för Marocko, Israel och Tunisien, även skulle kunna vara intressant för Turkiet, om det landet skulle nå slutsatsen att man har nått en återvändsgränd i anslutningsprocessen.

Att ha framgångsrika och demokratiska grannländer skulle, tillsammans med de potentiella fördelarna och det faktum att människor inte behöver utvandra till varje pris, vara ett konstruktivt europeiskt projekt. Dessutom skulle det inte ens vara ett helt nytt projekt.

- Betänkande: Arif (A6-0468/2006)

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Det är uppenbart att en riktig samarbetspolitik med de södra och östra Medelhavsländerna är nödvändig för att hejda flyktingströmmarna som Europa inte längre har möjlighet att ta emot, vilket vi inte haft sedan en lång tid tillbaka. Det är likaså uppenbart att en förnuftig handelspolitik kan vara ömsesidigt fördelaktig för båda sidorna av Medelhavet.

Detta är emellertid inte vad Kader Arifs betänkande föreslår. Det vill varken mer eller mindre än att utsträcka EU till Nordafrika och en del av Mellanöstern, med sina funktioner och sin politik: en integrerad jordbrukspolitik, fri rörlighet för personer, varor och tjänster för att bara nämna några områden.

Till vilket ändamål? Det vet vi egentligen inte eftersom man i en undersökning som Kader Arif själv hänvisar till förutser negativa sociala och miljöbetingade återverkningar på kort och inte alltför lång sikt.

Det är därför helt och hållet på grund av sin frihandelsideologi som parlamentet stöder detta projekt och inte för att se till EU-ländernas bästa eller ens till Medelhavsländernas.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Trots att betänkandet innehåller ett visst mått av reformretorik är dess syfte huvudsakligen att främja skapandet av ett frihandelsområde (FTA) mellan EU och Medelhavsregionen och att dessutom göra det inom ramen för EU:s ansträngningar att åstadkomma en effektiv liberalisering av världshandeln genom att teckna bilaterala/regionala avtal i ett försök att sätta sig över de svårigheter som förhandlingar inom Världshandelsorganisationen (WTO) medför.

Till exempel förespråkar man genom betänkandet en, låt vara, reglerad “öppning av jordbruksmarknaderna” med särskild hänvisning till vin-, frukt- och grönsakssektorerna; liberalisering av tjänster om än med uteslutning av (endast…) de offentliga tjänster som anses elementära (hälsovård, utbildning, dricksvattenförsörjning, humaniora och audiovisuella tjänster); liberalisering av energitillgångar genom skapandet av en Europa–Medelhavsmarknad; och liberalisering av industrisektorn, speciellt genom “etableringen av ett gemensamt produktionsområde för EU och Medelhavsländerna” för textil- och beklädnadsindustrin och på det sättet i grund och botten uppmuntra till en omlokalisering av en stor del av produktionskapaciteten.

Med andra ord är avsikten att främja liberaliseringen av handeln till multinationella och större europeiska importörers förtjusning. De längtar efter att styra över nya marknader och naturtillgångar och att skapa nya möjligheter att utnyttja billig arbetskraft.

Det som hotas är staternas egna utvecklingsmodeller grundade på särskilda nationella behov och förhållanden jämte ett samarbetsprojekt mellan dessa olika länder som verkligen grundar sig på ömsesidigt stöd.

  Diamanto Manolakou (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Under de tolv år som gått sedan Barcelonaförklaringen har Medelhavsfolken blivit fattigare och mer desperata. medan några områden har varit i krig Samtidigt har kapitalägarna, både de lokala och de utländska, blivit rikare.

Betänkandet om skapandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet uttrycker EU:s oro för bristen på framsteg i Barcelonaprocessen. Det kräver att man intensifierar sitt agerande, med andra ord att det imperialistiska EU på ett uppseendeväckande sätt ska blanda sig i de södra och sydöstra Medelhavsländernas inre angelägenheter med alla aspekter av dessa länders sociala, ekonomiska och politiska liv som måltavla. I dessa länder satsar EU oerhörda summor underkastade vissa villkor och bestämmelser så att ekonomisk utveckling och politisk struktur tjänar EU-kapitalet och dess vinster och kringgår varje nationell suveränitet för staterna i området.

Den oro som uttrycks för politisk instabilitet i södra och sydöstra Medelhavet och för de materiella skador som orsakats av krig är bara hycklande. Det imperialistiska EU är lika skyldigt och lika ansvarigt som tusentals soldater i området vittnar om.

Välstånd för folken kan bara uppnås om de har full nationell suveränitet och frihet att utveckla sina strukturer och sin produktion som de vill. Därför måste de befrias från varje form av utländsk inblandning och deras anti-imperialistiska kamp måste intensifieras så att folket är de som verkligen styr.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet som innehåller flera förslag rörande inrättandet av ett ömsesidigt fördelaktigt frihandelsområde för EU och Medelhavsländerna. Jag anser att genomförandet av ekonomiska och politiska reformer kan vara en möjlighet för tillväxt. I synnerhet är jag nöjd med att det i betänkandet fastställs att frihandelsområdet måste se till ländernas speciella ekonomiska och sociala egenskaper, som gör det möjligt för dem att skydda sina mest sårbara ekonomiska sektorer, som till exempel jordbruk och allmänna tjänster.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. (IT) De tre huvudsakliga mål som fastställdes av Barcelonakonferensen 1995, nämligen skapandet av ett frihandelsområde till 2010 mellan EU och dess afrikanska och asiatiska partner; ett område med fred och stabilitet; utveckling av fria, demokratiska samhällen, har ännu inte uppnåtts.

Konflikten mellan Palestina och Israel är tyvärr inte i närheten av en fredlig upplösning. Dessutom har ett dramatiskt inbördeskrig brutit ut mellan Hamas- och Fatahsupportrar efter Israels tillbakadragande från Gazaremsan.

I några icke-europeiska länder i partnerskapet har några av de grundläggande mänskliga rättigheterna visserligen erkänts men de har inte tillämpats fullt ut.

Det ekonomiska och sociala partnerskapet som stöds av fonder från Medaprogrammet har inte heller visat de resultat man hoppats på och utvecklingen släpar fortfarande oerhört mycket efter, både därför att EU inte har varit tillräckligt noga med att det första och andra Medaprogrammet genomförs fullt ut och därför att förmånsländerna inte alltid har kunnat skapa den ekonomiska och sociala infrastruktur som är nödvändig för att de ska bli konkurrenskraftiga.

Slutligen finns det i många EU- och Medelhavsregioner inget effektivt transportsystem, informationstekniken är fortfarande otillräckligt utvecklad och moderniseringen av telekommunikationerna dröjer fortfarande. Av dessa skäl bedömer jag det som nödvändigt att skjuta upp upprättandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Mina synpunkter angående förbindelserna mellan EU och Medelhavsregionens länder ansluter sig i tillämpliga delar helt till denna debatt.

Som jag har sagt vid tidigare tillfällen stöder jag målet att skapa ett djupgående partnerskap mellan EU och dess grannar kring Medelhavet. Inget mindre än det – och ett frihandelsområde är mindre – är tillräckligt enligt min åsikt. Men det är också klart att allt som rör sig i den riktningen är positivt och förtjänar mitt stöd. Det är i grund och botten det förhållandet vi funderar på idag.

Jag röstade därför för betänkandet men jag skulle vilja att vår debatt om dessa frågor rörde sig mot en bredare syn på vilken form våra förbindelser med våra sydliga grannar ska ha. Till glädje för båda sidor av Medelhavet.

  Luca Romagnoli (ITS), skriftlig. (IT) För gruppen Identitet, tradition och suveränitet och partiet Movimento Sociale Fiamma tricolore som jag representerar, säger jag “Nej” till denna oacceptabla resolution. Det är inte skapandet av ett frihandelsområde som sådant utan på grund av förslagets röriga innehåll och framtidsutsikterna.

I den nuvarande atmosfären av politisk instabilitet och institutionell förvirring är det helt enkelt inte sannolikt att ett frihandelsområde skulle innebära en chans för de sydöstra Medelhavsländerna. De förseningar som drabbat dessa länder i genomförandet av reformer som är nödvändiga för att skapa en marknad för EU och länderna kring Medelhavet får inte automatiskt ge dem rätt att skydda de mest sårbara sektorerna i sina ekonomier till förfång för EU-länderna, vars enda roll enligt betänkandet är att ge bistånd och vars medlemmar måste stå för kostnaderna.

Den enda hänsyn som tas till behovet att justera den hastighet och intensitet med vilken marknaderna öppnas är genom det lägliga anslaget om stöd för en integration av de sydöstra Medelhavsländerna. De planer som gjorts för skapandet av en slags integrerad jordbrukspolitik för Medelhavet och motsvarande ekonomiskt stöd till de sydöstra länderna kring Medelhavet är av sådan omfattning att de skulle kunna förebåda transformeringen av FEMIP (facilitet för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet) till en ren utvecklingsbank. För att fullborda farsen strävar man i betänkandet efter att underlätta den fria rörligheten för arbetstagare genom att med hjälp av rättsliga och administrativa förfaranden göra det lättare att få visum. Det ligger ingen fördel i detta, bara mer bördor för EU:s skattebetalare.

- Betänkande: Doris Pack (A6-0030/2007)

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet och jag är nöjd med att man i betänkandet betonar polisreformer och utbildning.

  James Nicholson (PPE-DE) skriftlig. (EN) Jag stödjer detta betänkande eftersom det ger lämpliga rekommendationer för hur man ska kunna arbeta för rättvisa och för att upprätthålla fred i regionen. Jag berömmer i synnerhet föredraganden för att han uppmuntrar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att jaga efterlysta krigsbrottslingar och ställa dem inför rätta. Jag välkomnar också det utkast till plan för polisstrukturreform som nyligen lagts fram. Däri fastställs en vällavvägd ansvarsfördelning på alla nivåer, samtidigt som man säkerställer öppenhet och insyn i urvalet av polischefer och polismän. Här vill jag också berömma det arbete som de hängivna männen och kvinnorna i Royal Ulster Constabulary (polismyndigheten i Ulster, Nordirland) utfört när de hjälpt till att utbilda den lokala polisstyrkan.

- Betänkande: Johannes Voggenhuber (A6-0034/2007)

  Koenraad Dillen (ITS). – (NL) Herr talman! Jag röstade mot Voggenhuberbetänkandet eftersom parlamentet ännu en gång sopar golvet med de nederländska och franska folkomröstningarna om EU:s konstitution. Hur ska man annars beskriva det? Trots att stadgan om de grundläggande rättigheterna aldrig har varit ett rättsligt bindande dokument och efter förkastandet av konstitutionen i de två länderna aldrig kommer att bli det, håller denna politiskt korrekta förteckning på att smugglas in via alla slags bakdörrar. Det är både rättsligt och politiskt oacceptabelt.

Det officiella EU:s tydliga samstämmiga förakt för nationella demokratier är förklaringen till att det nederländska folket nyligen i sitt eget land uppmanades av kommissionsordförande José Manuel Barroso att slutligen acceptera konstitutionen. Medborgarna välkomnas att fortsätta rösta men det är i sista hand EU:s byråkrater som fattar besluten. Den som tror att den sortens arrogans kommer att göra allmänheten mindre skeptisk till EU kan fundera ett tag till.

  Gerard Batten, Nigel Farage, Michael Henry Nattrass och Thomas Wise (IND/DEM), skriftlig. (EN) UKIP har ställt sig bakom det här ändringsförslaget eftersom det tydligt fastställs där att konstitutionsfördraget avslagits och därför bör överges. Dock innebär vår röst på detta ändringsförslag inte på något sätt ett stöd för den politiska grupp som lade fram det.

  Philip Bradbourn (PPE-DE), skriftlig. (EN) De konservativa stöder principen om att ha en stadga om de grundläggande rättigheterna som ett rådgivande dokument för medlemsstaterna. Dock röstade de konservativa emot detta betänkande eftersom det handlade om att göra stadgan juridiskt bindande i hela EU. Detta är något vi är helt och hållet emot.

  Derek Roland Clark (IND/DEM), skriftlig. (EN) Jag har ställt mig bakom det här ändringsförslaget eftersom det tydligt fastställs där att konstitutionsfördraget avslagits och därför bör överges. Dock innebär min röst på detta ändringsförslag inte på något sätt ett stöd för den politiska grupp som lade fram det.

  Carlos Coelho (PPE-DE), skriftlig. (PT) Stadgan om de grundläggande rättigheterna är en sammanfattning av allmänna europeiska värderingar som alla medborgare kan identifiera sig med. Genom att känna till och förstå sina rättigheter får medborgarna ett instrument som de kan föra sin egen talan med och som gör det lättare för dem att övervaka arbetet i nationella och europeiska myndigheter som har till uppgift att godkänna och genomföra EU:s lagstiftning.

Jag beklagar att den ännu inte har gjorts rättsligt bindande, trots att den fungerar som referenstext för arbetet i EU:s institutioner och i de europeiska domstolarna, t.ex. EG-domstolen.

Det är viktigt att vi gör allt vi kan för att utveckla en genuin ”grundläggande rättighetskultur” i EU genom att skapa ett allmänt system för kontroll av de grundläggande rättigheterna, genom att aktivt främja dessa rättigheter och genom att ingripa om medlemsstater kränker rättigheterna eller inte upprätthåller dem på rätt sätt.

Det måste därför finnas en systematisk och strikt kontroll i avsikt att ta fram de bästa lösningarna och för att se till att det finns en rimlig balans mellan säkerhetsmålen och begränsningarna av de grundläggande rättigheterna.

Dessutom måste respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna utökas så att den omfattar hela lagstiftningsförfarandet och kommittéförfarandet.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) I Johannes Voggenhubers betänkande framställs krav om att all europeisk lagstiftning ska lyda under stadgan om de grundläggande rättigheterna – det där ideologiska virrvarret råder – och att stadgan därför borde göras bindande. Med andra ord förespråkas det att man ska bortse från att folket har förkastat den europeiska konstitutionen, i vilken stadgan utgör den andra delen, och att man ska införa ett rättsligt tvång som varken har godkänts av folket eller av deras parlament!

Och inte nog med det. Det skulle dessutom få tre följder. Det skulle paradoxalt nog legitimera ingripanden från domstolen i Luxemburg på områden där denna är utestängd genom fördragen, såsom polissamarbetet och det rättsliga samarbetet. Det skulle lägga illegitima tvingande band på medlemsstaterna. Bryssel skulle till exempel kunna införa ”lockout”, en rättighet som är godkänd i stadgan, men som är förbjuden i många medlemsstater. Det skulle lägga tvingande band på omröstningarna i Europaparlamentet. Hur skulle vi kunna göra annat än marginella ändringar i en lagstiftning som genomför en ”grundläggande rättighet”?

Texten är mycket oroande. På de mänskliga rättigheternas vägnar lyckas den med den häpnadsväckande bedriften att kränka demokratin, fördragen och Europaparlamentets rättigheter!

  Hélène Goudin och Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Betänkandet pekar i rätt riktning men innehåller ett par dåliga förslag, bland annat i punkt 2, vilket strider mot vårt mandat från våra väljare. Det är viktigt att EU:s samtliga beslut fattas med respekt för de grundläggande mänskliga rättigheterna. I betänkandet kritiseras de tidigare avtal som kommissionen har ingått med amerikanska myndigheter om överföring av passageraruppgifter. Föredraganden påpekar det rättsvidriga med de hemliga fångtransporter som CIA har utfört på EU:s territorium och understryker vikten av att liknande brott mot de mänskliga rättigheterna inte får upprepas.

Betänkandet visar tydligt på att en europeisk konstitution inte är nödvändig för att skyddet av mänskliga rättigheter ska tillgodoses i medlemsländerna.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Upprepade försök har gjorts för att försöka återställa den så kallade ”konstitutionella processen”, samtidigt som de enväldiga beslut som fattades av det franska och det nederländska folket i folkomröstningarna 2005 uppenbarligen ignoreras.

Användningen av ”stadgan om de grundläggande rättigheterna”, som ingår i den europeiska konstitutionen, har länge varit ett skämt i denna oacceptabla lek.

Föredraganden har för avsikt att släppa in konstitutionens innehåll bakvägen, det vill säga att göra texten bindande när den i själv verket inte är det och därigenom ”bevara” konstitutionens (ö)kända centrala prestationer.

Om syftet är att värna rättigheterna, så borde vi följa de rättigheter som föreskrivs i Portugals konstitution, i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och i den Europeiska sociala stadgan. Dessa internationellt bindande texter är utförligare och har en erkänd legitimitet till skillnad från ”stadgan om de grundläggande rättigheterna”, vars innehåll är tunt när det gäller exempelvis ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Ännu en gång är tanken i själva verket att ta de mänskliga rättigheterna (som nu kallas ”grundläggande” rättigheter) i anspråk för att (åter)införa den så kallade ”konstitutionella processen”. Det gör man genom att dölja dess oacceptabla nyliberala, federalistiska och militära dagordning bakom uttalanden som manipulerar EU-befolkningarnas rättmätiga förväntningar och rimliga bekymmer.

Vi röstade därför mot betänkandet.

  Carl Lang (ITS), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har en mycket speciell och ensidig föreställning om definitionen av grundläggande rättigheter.

Dessa rättigheter fungerar som ett stöd i bekämpandet av personer som parlamentet inte anser vara önskvärda, av politiska motståndare samt när man angriper besvärande regeringar som inte är politiskt korrekta. Egendomligt nog åberopas de aldrig i försvaret av exempelvis rättigheterna för politiska minoriteter i parlamentet. Minoriteter som har begått felet att inte tillhöra den stora gruppen rättänkande EU-federalister. På det här området struntar man fullständigt i de viktiga principerna om yttrandefrihet och jämlikhet. Europaparlametet tillämpar det välkända uttrycket ”gör som jag säger, inte som jag gör”.

Den här sortens europeiska politiker är beredda att göra vad som helst för att tvinga igenom sin vision av Europa och om nödvändigt att göra det mot folkets vilja. Så fastän den europeiska konstitutionen avvisades i folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna fortsätter dessa politiker att göra sitt yttersta för att få igenom konstitutionen undan för undan. På samma sätt försöker man i den text som har lagts fram för oss att göra stadgan om de grundläggande rättigheterna oumbärlig – eller ännu värre till en nödvändig referenstext – för europeiska domstolar, trots att den inte är rättsligt bindande.

Detta betänkande är långt från harmlöst, det är ett hot mot människornas frihet och rättigheter.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet där man ser över hur man ska kunna förbättra mekanismerna för att kontrollera att all EU-lagstiftning överensstämmer med internationell standard för mänskliga rättigheter och att de grundläggande rättigheterna tas i beaktande genom konsekvensbedömningar i ett så tidigt skede som redan i kommissionens första utkast till förslag. I synnerhet är jag nöjd med att man i betänkandet ser över hur Europaparlamentets roll kan utökas när det gäller att skydda de grundläggande rättigheterna och för att se till att EU-lagstiftningen överensstämmer med internationell standard för mänskliga rättigheter.

  Martine Roure (PSE), skriftlig. – (FR) EU genomgår för närvarande en institutionell kris. I omröstningen uttryckte det franska folket sin önskan om en europeisk union, men ett Europa som inte är begränsat till en inre marknad. Medborgarna vill ha ett Europa som även ger sociala rättigheter.

Detta förslag om en metodik för att effektivt genomföra stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag och i synnerhet en systematisk och strikt kontroll för att se till att alla berörda grundläggande rättigheter har uppfyllts när alla lagstiftningsförslag upprättas, måste medföra att Europas önskningar uppfylls. Jag anser därför att det är viktigt att finna ett sätt att inte undergräva den rättsligt bindande statusen för den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att den kan få den betydelse som de europeiska medborgarna vill att den ska ha.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), skriftlig. Betänkandet innehåller en massa dravel om att EU ständigt ska utvecklas mer och mer och en del positiva skrivningar om konstitutionen och mer makt till den nya byrån. Detta gynnar inte demokrati och utveckling. Men detta är standardtexter som ständigt återkommer från det konstitutionella utskottets betänkanden. Det spännande här är kravet att utskottet för mänskliga rättigheter ska kunna stoppa EU-lagstiftning som hotar dessa. Detta är extremt viktigt när ständigt nya terrorlagar alltmer hotar det samhälle de är tänkta att skydda. Jag röstar därför för, trots bristerna.

  Andrzej Jan Szejna (PSE), skriftlig. (PL) Jag röstade för betänkandet om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna ska upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll.

Johannes Voggenhuber har utarbetat ett mycket bra betänkande som rör den avgörande frågan om grundläggande rättigheter. Den framhäver behovet av att respektera och följa dessa rättigheter och även behovet att skapa frihetsinstrument. Det är viktigt att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande.

Det verkar vara på sin plats att genomföra en systematisk kontroll och granskning av kommissionen för att se till att alla kommissionens lagstiftningsförslag överensstämmer med de grundläggande rättigheterna. Kommissionen bör, som huvudsakligt lagstiftande organ, få i uppdrag att kontrollera att lagstiftningsförslag överensstämmer med andra internationella instrument som rör medborgarnas garanterade rättigheter och friheter. Jag stöder kommissionens ståndpunkt. Kommissionen har för avsikt att tillämpa stadgan om de grundläggande rättigheterna i sina lagstiftningsförslag tills denna stadga träder i kraft.

Det bör vara en av unionens prioriteter att skydda de grundläggande rättigheterna och att se till att de uppfylls. Att kontrollera kommissionens handlingar på ett tidigt stadium för att se till att de överensstämmer med grundläggande rättigheter är ett gott tecken och visar på i vilken riktning unionens institutioner arbetar Förhoppningsvis kommer detta att leda till att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande.

  Anna Záborská (PPE-DE), skriftlig. – (FR) Att göra den europeiska stadgan om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande är politiskt oärligt och i själva verket oansvarigt. Stadgan har alltid uppfattats som ett dokument som symboliserar en politisk kompromiss influerad av mäktiga representanter för individuella intressen som inte främjar den gemensamma nyttan.

I stadgan skapas 18 nya ”grundläggande rättigheter” som är oberättigade men bindande för nationella konstitutioner, utan att någon regering eller nationellt vald representant kan motsätta sig dem. Stadgan är obrukbar och meningslös så länge vi inte formellt har bestämt vilket rättsligt instrument som ska tillämpas i EG-domstolen i Luxemburg och i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Ställd inför misstanken om dubbelmoral kommer jag inte att stödja stadgan, utan tillkännager att jag är för konventionen.

Den enda institution som är berättigad att behandla mänskliga rättigheter på den här kontinenten är Europarådet. Det enda rättsliga instrumentet för mänskliga rättigheter i Europa är Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Vårt europeiska superorgan för mänskliga rättigheter är Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

- Betänkande: Meyer Pleite (A6-0026/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet av Willy Meyer Pleite (A6-0026/2007) om förhandling av ett associeringsavtal mellan EU och Centralamerika, eftersom jag anser att Europeiska unionen måste fortsätta att spela en grundläggande roll i skyddet för miljön och de mänskliga rättigheterna världen över.

Detta avtal måste ha till syfte att nå en balans mellan de tre pelarna – politisk dialog, samarbete och handel – så att de demokratiska processerna kan konsolideras, effektiviteten hos demokratiska institutioner och förvaltningar i Centralamerika kan förbättras, våld, korruption och straffrihet, samt brott mot de mänskliga rättigheterna, kan bekämpas och slutligen så att den sociala sammanhållningen och levnadsvillkoren för alla invånare i regionen kan förbättras.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom jag är för ett välavvägt associeringsavtal i vilket en progressiv handelsliberalisering bör vara ett verktyg (och inte ett mål) för att tjäna de största målen, för att främja socioekonomisk utveckling, hållbar utveckling och social sammanhållning. Det politiska, ekonomiska och sociala underskott som de centralamerikanska länderna lider av, förtjänar ett avtal som tar hänsyn till skillnaderna mellan de två regionerna.

  Jean-Claude Martinez (ITS), skriftlig. – (FR) Mot bakgrund av globaliseringen av ekonomi, jordbruk, migration och marknad måste Europas länder bilda en civilisationsallians med de centralamerikanska länderna. Våra jordbrukare möter till exempel i princip problem som liknar problemen för campesinos i Mexiko eller de latinamerikanska små och medelstora företagen, som drabbas av att deras immateriella egendom och expertis konfiskeras och framför allt av att de gradvis utplånas av ett globalt handelssystem som ställer våra bananproducenter i franska Västindien och Kanarieöarna mot producenter från Honduras eller Nicaragua, vilket enbart gynnar multinationella företag som Chiquita.

Behovet av denna civilisationsallians mellan Europa och Latinamerika blir ännu tydligare mot bakgrund av den globala migrationen. Om de franska tillverkarna i bil-, stål- och byggbranscherna hade vänt sig till den latinamerikanska arbetsstyrkan på 1970-talet i stället för att söka i Aures, Anatolien och Kabylien skulle det franska samhället därför ha kunnat undvika dagen spänningar och den offentliga budgeten skulle ha undvikit tunga utgifter.

Genom att ingå en allians med Europa skulle Latinamerika hitta de allierade som det behöver, inom internationella forum och handelsforum, för att försvara en syn på hanteringen av människans samhällen och ekonomier som skiljer sig från den anglosaxiska ideologin om att marknaderna är allt.

  Willy Meyer Pleite, (GUE/NGL) skriftlig. (ES) Efter att ha utsetts till föredragande av detta betänkande utarbetade jag en text, i samarbete med det civila samhället och politiska organisationer i Centralamerika, med en rekommendation om ett associeringsavtal grundat på tre grundpelare – politisk enighet och god ledning, utvecklingssamarbete och handel mellan två regioner på rättvisa villkor och till förmån för båda sidorna grundat på ömsesidighet och solidaritet. Efter debatten i utrikesutskottet införlivades en rad ändringsförslag grundat på yttrandet av utskottet för internationell handel, vilket helt förvanskade infallsvinkeln i mitt betänkande, genom att ange att upprättandet av ett frihandelsområde var en prioriterad strategisk målsättning. Min åsikt, som delas av en majoritet i Centralamerika, är att ett associeringsavtal som domineras av nyliberala formler skulle vara ett misstag och bara leda till bristande jämlikhet och fattigdom i Centralamerika, vilket skulle gynna de multinationella företagen. I detta samanhang har de olika politiska grupperna nått en rad kompromisser som urvattnar betänkandets nyliberala karaktär, men inte i tillräckligt hög grad, enligt min uppfattning. Betänkandet skiljer sig fortfarande mycket från det som var mitt ursprungliga syfte och jag har därför lagt ned min röst.

- Betänkande: Yañez-Barnuevo García (A6-0025/2007)

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det råder ingen tvekan om att den nuvarande situationen i många latinamerikanska länder gör en tydlig förklaring till de verkliga avsikterna bakom de associeringsavtal som har främjats av EU ganska omtvistad. Det är därför som Europaparlamentet på vissa punkter i resolutionen i sista minuten har ersatt ett tydligt angivande av sitt mål, skapandet av ett ”frihandelsområde” med frasen ”område av mellanregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika”, samtidigt som man har behållig innehållet i det förstnämnda som målsättningar för det sistnämnda.

Detta knep döljer inte den omständigheten att målet är att ”i tid inrätta ett frihandelsområde” och ge ”förhandlingsdirektiv för gradvis ömsesidig liberalisering av handeln”, vilket har mildrats i sista minuten genom tillägget ”under rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga villkor som bygger på komplementaritet och solidaritet” i syfte att ”förhandla fram ett enda sammanhängande handelsavtal som sträcker sig utöver förhandlingsparternas nuvarande och framtida WTO-skyldigheter, och under en övergångsperiod i enlighet med WTO:s krav upprätta ett globalt mellanregionalt associeringsområde mellan EU och Latinamerika … utan att exkludera någon sektor …”, utveckla en ”tullunion” och en ”gemensam inre marknad”, för att garantera ”marknadstillträde på jordbruksområdet” och inom tjänster (utom vård och utbildning).

Vad mer behöver tilläggas?

  Jörg Leichtfried (PSE), skriftlig. (DE) Jag kommer att rösta för betänkandet om ett förhandlingsmandat för ett associeringsavtal mellan EU och Andinska gemenskapen om asymmetrin mellan de olika medlemsländerna i Andinska pakten beaktas vid förhandlingen av ett frihandelsområde (hänsyn måste tas till de olika ekonomiska nivåerna, demografiska kännetecknen, olika politiska riktningar, den stora bristen på modern kommunikation och transportinfrastrukturerna mellan de enskilda medlemsstaterna). En annan viktig punkt är införandet av grundläggande arbetsmarknadsnormer och kampen mot den olagliga handeln med narkotika och vapen.

  David Martin (PSE) skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet eftersom det stöder ett välavvägt associeringsavtal i vilket en progressiv handelsliberalisering bör vara ett verktyg (och inte ett mål) för att tjäna de största målen, för att främja en socioekonomisk utveckling, hållbar utveckling och social sammanhållning.

- Betänkanden: Meyer Pleite (A6-0026/2007) och Yañez-Barnuevo García (A6-0025/2007)

  Daniel Hannan (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Jag vill koncentrera mig på en aspekt av Meyer Pleite- och Yañez-Barnuevo García-betänkandena, nämligen deras stöd för regional integrering i Latinamerika. I debatten i går kväll sa kommissionsledamot Peter Mandelson att en sådan integrering är nyckeln till tillväxt och stabilitet. Han har rätt till sin åsikt, men ingen i Latinamerika har valt Peter Mandelson till någonting – inte i Europa heller, för den delen.

Som kollegerna vet, så är det speciellt vissa länder i Centralamerika som klagar på att Bryssel som villkor för sin handel och sina biståndsavtal kräver att de deltar i regionala strukturer. Jag ifrågasätter inte allvaret hos dem i EU som insisterar på att överstatlighet ligger i allas intresse, men är det vår sak att säga åt andra länder att ta efter det som EU gör? Varför är det så att så fort vi debatterar Irak eller Iran så är ledamöterna alltid snabba med att fördöma Washington, för att de försöker tvinga på sina värderingar på resten av världen, men när det gäller att läxa upp andra länder om behovet att ge upp sin suveränitet, så är Bryssel plötsligt ivrigt att påtvinga sina värderingar på resten av världen. Vi kan inte både äta kakan och ha den kvar.

  Hélène Goudin (IND/DEM), skriftlig. Junilistan anser att en friare handel gynnar välståndet i världen. Frihandelstanken bygger på att ju fler som är med, desto bättre blir resultatet för de inblandade parterna.

Detta initiativbetänkande innehåller många förtjänstfulla delar, som skulle kunna leda till ökat välstånd. Dessvärre, som så ofta sker i denna församling, lägger man till ovidkommande och negativa skrivningar.

Det talas bland annat om de utrikespolitiska strategiska aspekterna av ett avtal och att ge parlamentet mer makt, såväl i handels- som utrikespolitiska frågor.

De nyss nämnda aspekterna överskuggar tyvärr det önskvärda som skulle kunna uppnås. Jag har således röstat emot betänkandet vid dagens omröstning.

  Nils Lundgren (IND/DEM), skriftlig. Frihandel är det viktigaste medlet för välstånd i världen och ju fler länder som deltar i sådan frihandel, desto mer stiger välståndet i de länder som deltar. Att få med stora delar av Sydamerika och Centralamerika i ett frihandelsområde med EU är därför ett stort steg mot välstånd och utrotande av fattigdom.

Detta initiativbetänkande innehåller därför många förtjänstfulla förslag, som kan leda till ökat välstånd om de förverkligas. Som så ofta i denna församling innehåller det dessvärre också en mängd skrivningar, vars syfte är att främja utvecklingen av EU till en federal stormakt och att öka parlamentets makt på medlemsländernas bekostnad.

Det talas bland annat om de utrikespolitiska strategiska aspekterna av ett avtal och om att ge Europaparlamentet mer makt över såväl handelspolitiken som utrikespolitiken.

Trots dessa starka invändningar gör jag bedömningen att det är bättre att dessa regionala associeringsavtal ingås än att de stoppas.

- Förslag till resolution: (B6-0118/2007)

  Edite Estrela (PSE), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta resolutionsförslag eftersom jag anser att den omständighet att personer försvinner, vilket har en dramatisk effekt på alla, såväl personerna som deras familjer och vänner, är oacceptabel under alla omständigheter, och särskilt på europeiskt territorium.

EU kan inte smita ifrån sitt ansvar och måste spela en viktig roll för att lösa dessa problem. Effektiva åtgärder måste vidtas, med stöd av ett effektivt samarbete mellan de inblandade parterna, i syfte att få ett slut på de grymheter som har pågått i årtionden och som kränker den mänskliga värdigheten och förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Jag är också mycket glad över att den mur som i årtionden har separerat ”den sista delade huvudstaden i Europa” togs bort den 9 mars.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Utöver de inneboende fördelarna med de förslag som vi röstar om är denna resolution viktig, oavsett eventuella särskilda åsikter om Cypernfrågan, eftersom den påminner oss om att det i vårt ”Europa” fortfarande finns en mur som är lika skamlig som den som vi har kallat ”skammens mur”, även om muren i Nicosia har ersatts med en brädvägg.

Problemet ligger emellertid i den gräns som separerar en ö, delar Europa och orsakar lidande på båda sidor. Vi måste alltid komma ihåg det, och denna deklaration är en påminnelse om det.

- Betänkande: Musotto (A6-0044/2007)

  Den Dover (PPE-DE), skriftlig. (EN) De brittiska konservativa ledamöterna kan välkomna vissa delar av det här betänkandet, till exempel behovet att övervaka effekten av olaglig invandring till ösamhällen.

Dock kan vi inte ställa oss bakom inrättandet av grupper för snabba ingripanden vid gränserna. Inte heller kan vi ställa oss bakom några åtgärder för att inrätta en europeisk kustbevakningstjänst.

Av dessa skäl har vi valt att lägga ned våra röster i den slutgiltiga omröstningen.

  Bruno Gollnisch (ITS), skriftlig. – (FR) Att detta betänkande om integrering av kännetecknen och handikappen hos Europeiska unionens öregioner existerar visar i sig att dessa särskilda kännetecken inte beaktas i tillräcklig grad, trots att de inte har dolts helt under åren. Det beror tveklöst på Europeiska unionens själva natur, som är inriktad på standardisering och avvägning.

Jag beklagar även att tonvikt inte lades vid de outhärdliga begränsningar som tillämpningen, eller hotet om tillämpning, av den vanliga gemenskapsrätten utgör för dessa områden, särskilt inom skatter och konkurrens. I Frankrike ifrågasätts regelbundet hamnavgifter, momssatser eller sänkta accisavgifter, som gäller för Korsika och de franska utomeuropeiska departementen, och de måste även omförhandlas regelbundet i Bryssel av regeringen.

Avslutningsvis beklagar jag djupt att den omständigheten att vissa europeiska öar har översvämmats av olagliga invandrare i detta betänkande nästan kliniskt betraktas som en rent lokal fråga, när det är ett extremt allvarligt problem. Det måste betonas att avlägsnandet av inre gränser och EU:s invandringsförespråkande proselytvärvande är en av de främsta orsakerna till detta problem.

  Pedro Guerreiro (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Jag har bara två punkter att tillägga när det gäller den aktuella resolutionen:

- Jag vill betona att vi är överens om att frågan om att vara en ö inte bör blandas samman med frågan om att vara ett yttre randområde, och att vi därför måste komma ihåg att de yttre randområdena lider en dubbel nackdel. Det beror för det första på deras avstånd till den europeiska kontinenten och för det andra på att de lider strukturella nackdelar, särskilt på grund av sina kännetecken som öar, samt på grund av andra naturliga och geografiska hinder.

- Jag vill betona att vi helt motsätter oss de punkter i resolutionen som ger stöd för den nuvarande invandringspolitiken, särskilt när det gäller invandring från Nordafrika, eftersom de stöder skapandet av ”gränsteam för snabbinsatser” och en ”europeisk kustbevakning”, inom ramen för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), i syfte att underlätta ”den omedelbara pressen att lösa detta problem”. Vi anser att detta är en hämmande politik, som kriminaliserar invandrare, som bara söker bättre levnadsvillkor för sig själva och sina familjer, på samma sätt som tusentals portugiser som utvandrar varje år. Det är en politik som kringgår och misslyckas med att lösa de bakomliggande orsakerna till invandringen, vilka har varit identifierade länge, särskilt av Förenta nationerna.

Vi har därför beslutat att lägga ned våra röster.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet. Öarnas betydelse i de gemenskapens större politikområden ökar i och med unionens utvidgning. Jag är nöjd att denna fråga kvarstår på dagordningen, eftersom den fortfarande utgör en utmaning för EU. Det här betänkandet har identifierat öarnas största problem, däribland högre priser, lägre löner och svårigheter att få tillgång till den inre marknaden.

  Mary Lou McDonald (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Även fast jag till fullo ställer mig bakom kravet på större hänsyn till öarnas svåra situation inom ramen för regional utveckling, såg jag inte att jag hade något annat val än att rösta emot dagens betänkande av Francesco Musotto, på grund av att det stöder tanken om ett ”Fästning Europa”.

Öarnas ekonomiska och sociala utveckling är mycket viktig och kräver specifika åtgärder, till exempel den flexibilitet som efterfrågas inom konkurrensreglerna. Öarna utanför Irlands kust har spelat och fortsätter att spela en viktig roll i att bibehålla irländsk kultur och ekonomi. Sinn Fein kommer att stödja alla åtgärder som bidrar till stöd för sådana öar.

  Sebastiano (Nello) Musumeci (UEN), skriftlig. (IT) Nästan alla Europeiska unionens öar måste, oavsett om de ligger mycket långt bort eller ej, hantera samma svårigheter. Bland dem finns en brist på infrastruktur, högre priser till följd av extra transportkostnader, högre energikostnader samt ut- och invandring.

Av dessa orsaker har jag flera gånger uppmanat Europeiska kommissionen att avge ett yttrande i vissa frågor som är avgörande för öarnas utveckling, och särskilt för Sicilien, den region som jag kommer ifrån.

Jag anser först och främst att det är mycket viktigt att ge alla öar särskilda lägre skattesatser, såsom har skett för andra regioner i Europeiska unionen. Det skulle göra det möjligt att locka mer kapital och generera utveckling och sysselsättning.

När det gäller incitament för investeringar har jag bett kommissionen se på utvecklingen av en politik som särskilt uppmuntrar till utländska investeringar, särskilt från investerare utanför Europeiska unionen, med en skattesats på noll.

När det gäller bristen på infrastruktur, som utgör ett av de största hindren mot den socioekonomiska tillväxten på öarna håller jag avslutningsvis helt med uppmaningen till kommissionen att se över sin politik när det gäller underlåtenheten att ge statligt stöd till infrastrukturprojekt som förbättrar transportanslutningar. På denna punkt vill jag betona behovet av att bygga en bro över Messinasundet.

  Luís Queiró (PPE-DE), skriftlig. (PT) Öregionerna står inför stora svårigheter till följd av naturliga och ekonomiska begränsningar. Högre transport- och energikostnader, brist på naturresurser, avfolkning, dåliga infrastrukturer och olaglig invandring gör det nödvändigt att anta specifika gemenskapsåtgärder för att ge ett effektivt svar på de karakteristiska problemen i dessa regioner.

Strukturfonderna är därför det främsta instrumentet för gemenskapens åtgärder inom detta område. De kan möta unionens politiska vilja att inte överge sina öar.

Vi måste specifikt bekräfta just vilka deras kännetecken och behov är. Kommissionen måste sedan se till att de specifika problem som drabbar Europas öar alltid tas i beaktande, och den måste därför vidta gränskontrollåtgärder för att hantera den olagliga invandring som hotar dem. Den måste även upprätta en integrerad utvecklingspolitik, som kan garantera hållbarheten i den ekonomiska verksamheten, till exempel turismen, på öarna.

Avslutningsvis är hela detta åtgärdspaket nödvändigt för att äntligen skapa de villkor som behövs för att dessa regioner ska kunna få samma tillgång till den inre marknaden som de kontinentala regionerna. Jag röstade därför för detta betänkande.

- Betänkande: Schapira (A6-0039/2007)

  Czesław Adam Siekierski (PPE-DE). (PL) Herr talman! Jag välkomnar att Europeiska unionen väljer rätt inriktning genom att öka rollen för de lokala myndigheterna i vårt samarbete med enskilda länder, särskilt med tredjeländer. Jag är glad att man koncentrerar sig på decentralisering av både samarbete och stöd.

Lokala myndigheter spelar en viktig roll i den lokala och regionala utvecklingen, eftersom de förstår de lokala samhällenas behov och vanligen är demokratiskt valda. De spelar en särskilt viktig roll i kampen mot fattigdom och ojämlikhet. Deras roll som institutioner avser främst frågor som hör samman med utbildning, hälsa, miljön och företagande. Det bör betonas att de vanligen inte har tillräckliga ekonomiska resurser till sitt förfogande. Det gäller särskilt för fattigdomsdrabbade regioner med hög arbetslöshet.

Dessa lokala myndigheter får inte lämpligt stöd ur medlemsstaternas budgetar. Att ge de lokala myndigheterna makten att agera på eget initiativ inom ramen för vår utvecklingspolitik förtjänar därför vårt fulla stöd både nu och i framtiden. Det bekräftas av vår erfarenhet av samarbete med lokala myndigheter i unionens länder, däribland mitt eget land – Polen.

  David Martin (PSE), skriftlig. (EN) Jag röstade för det här betänkandet, eftersom jag tror att det är mycket viktigt att samhällen kan få bistånd genom de strukturer som är närmast dem, för att på så sätt nå sina millennieutvecklingsmål. I synnerhet är jag nöjd med att betänkandet innehåller konkreta handlingsförslag för kommissionen, speciellt genom att utöka dialogen med lokala myndigheter om utvecklingsbistånd, förbättra decentraliseringen av biståndsleveranser och stöd för strukturerad dialog mellan lokala myndigheter i utvecklingsvärlden och EU.

  Talmannen. Röstförklaringarna är avslutade.

7. Rättelser till avgivna röster och röstavsikter: se protokollet

(Sammanträdet avbröts kl. 12.55 och återupptogs kl. 15.00.)

ORDFÖRANDESKAP: BIELAN
Vice talman

8. Förbud mot produkter som härrör från säl i Europeiska unionen (debatt)

9. Iakttagande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag: metod för systematiska och strikta kontroller (omröstning)

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är uttalandet av kommissionen om förbudet mot produkter som härrör från säl i Europeiska unionen.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. (EL) Herr talman, ärade ledamöter i Europaparlamentet! Tack för att jag har fått denna möjlighet att formulera kommissionens inställning till förbudet mot produkter som härrör från säl i Europeiska unionen och att kommentera de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras.

Säljakt har nu varit föremål för tvister och intensiva debatter i många år. Jag håller helt med om att det finns rimliga frågor i samband med säljakt, oavsett var den sker. Det är dock uppmuntrande att de flesta sälpopulationer verkar ha stabiliserats och att deras överlevnad inte är hotad i deras naturliga miljö. Denna åsikt grundar sig på den vetenskapliga statistik som finns tillgänglig om utvecklingen av populationer av grönlandssälar och blåssälar. Det finns inga vetenskapliga indikationer på allvarliga negativa effekter av jakten på dessa arters överlevnad.

Sälpopulationen i nordöstra Atlanten har ökat markant sedan början av 1970-talet, från drygt 2 miljoner till omkring 5,8 miljoner grönlandssälar, vilka är det främsta målet under den årliga jaktsäsongen. Med andra ord är sälpopulationerna i fråga för närvarande inte utrotningshotade och de omfattas därför inte av CITES-konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. För att dessa sälarter ska omfattas av CITES-konventionen skulle den internationella handeln behöva hota deras överlevnad i deras naturliga miljö.

Detta bör dock naturligtvis inte hindra oss från att diskutera den andra viktiga fråga som uppstår i samband med säljakt i många länder, däribland vissa medlemsstater i Europeiska unionen, och med detta menar jag frågan om huruvida importen och exporten samt marknadsföringen av produkter som härrör från säl bör förbjudas när säljakten inte bedrivs på ett sätt som uppfyller de specifikationer som vi har angett för en riktig hantering av djur. Det är därför som jag håller med om att även om vi ännu inte har vidtagit lagstiftningsåtgärder på EU-nivå måste den oro som har uttryckts av Europaparlamentet om en korrekt hantering av djur, och särskilt om säljakt, ses över i detalj. För att göra detta behöver vi ha den relevanta information och statistik som behövs och det är därför som vi har begärt att en oberoende undersökning ska genomföras. På grundval av resultaten av denna undersökning, som främst har framställts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, ska vi besluta om att föreslå rådet och parlamentet att åtgärder måste vidtas. I enlighet med principerna om god förvaltning och lagstiftning och de tydliga förfarandereglerna för kommissionen måste vi arbeta på grundval av solida vetenskapliga uppgifter och den relevanta konsekvensanalysen måste genomföras innan det undersöks om några åtgärder bör vidtas.

Jag har även utfärdat instruktioner till mina tjänster att undersöka möjligheten för kommissionen att skicka den delegation för att inspektera och observera säljakten under 2007 års jaktsäsong. Europaparlamentets ledamöter kan undersöka möjligheten att delta i denna delegation.

En fullständig och objektiv bedömning av alla aspekter på denna fråga gör att vi kan fatta rätt beslut.

  John Bowis, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Vår kommissionsledamot är en vettig och mänsklig man. Han ber om tid för forskning. Vi ger honom det, men som tack bör han införa ett moratorium på all import av sälprodukter under den tiden.

Han säger att sälslakten i Kanada är hållbar. Det må så vara, men 2006 dödades 330 000 grönlandssälar och 95 procent av dessa var under tre månader gamla. Ett stort antal av dessa flåddes sedan levande, för 79 procent av säljägarna kontrollerade inte ordentligt för att se om ungen fortfarande var vid medvetande.

Slakten är grym och inte värdig ett civiliserat land. Den är verkligen inte hållbar i ett land som Namibia. I Namibia, som har världens näst största säljakt, ökar kvoterna varje år. 2007 var kvoten 91 000 och en kombination av höga kvoter och naturlig säldödlighet gör att alla ungarna kan dödas i år.

Sälarna dödas inte för mat, de dödas inte heller för att skydda fiskbestånd. De dödas för mode och i EU finns marknaden för detta mode. EU är huvudmarknaden för sälskinnimporten från Kanada. Belgien har förbjudit det. Italien och Luxemburg har förbjudit det tillfälligt. Storbritannien och Tyskland har begärt ett EU-förbud. Europaparlamentet har i sin skriftliga deklaration begärt ett permanent förbud och en majoritet av ledamöterna har skrivit under det. Så, jag ber er, herr kommissionsledamot, ”ja” till forskning, men ”ja” också till ett moratorium nu.

  Paulo Casaca, för PSE-gruppen. – (PT) Jag vill uttrycka mitt instämmande i det som John Bowis just sade.

I verkligheten finns det ingen anledning till varför moratoriet inte ska införas direkt och de undersökningar som kommissionen finner lämpliga genomföras därefter. Det finns redan en mängd slående information om denna fråga. Vidare har ett tydligt exempel redan ställts upp av andra länder, till exempel Förenta staterna och Mexiko – Förenta staterna förbjöd all användning av sälar för mer än 30 år sedan – och jag förstår inte varför kommissionen anser att vi ännu inte har tillräckligt mycket information för att agera direkt.

Som vår kollega redan har förklarat mycket väl är detta inte bara en fråga om hållbarhet. Det är i huvudsak en fråga om etik. Frågan är om det är förnuftigt, bara för att tillfredsställa olika modesmaker, att döda på ett helt barbariskt sätt – som rapporterades förra året av en delegation från tvärgruppen för djurs välfärd och bevarande, som bland annat omfattade vår kollega Carl Schlyter, och som har visats för oss på många olika sätt.

Om kommissionen vill se vad som händer på området ska en delegation från detta parlament resa till Kanada nästa vecka. Vi ska bege oss direkt till de platser där denna jakt äger rum. Kommissionen är välkommen att följa med. Den kan absolut delta i delagationen och det kommer att kunna skingra de tvivel som den fortfarande kan ha när det gäller detta problem.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. –(EN) Herr talman! Ibland undrar jag hur det är möjligt att vara så blind för det uppenbara och sen tänker jag på att den kanadensiska regeringen envist tillåter en årlig blodbadsfestival på hundratusentals försvarslösa sälungar.

Andra gånger undrar jag hur det är möjligt att inte visa några känslor för extrem grymhet och då tänker jag på de tusentals modegalna personer som betalar hur mycket som helst för att få bära sälpäls, som i många fall kommer ifrån djur som flåtts levande.

Dock undrar jag aldrig hur det är möjligt att inte höra det som är öronbedövande högt, inte heller undrar jag någonsin hur det är möjligt att inte förstå det som är så väldigt enkelt, för, med all respekt, herr kommissionsledamot, så har jag sett detta ske alltför ofta när det kommer till det sätt som kommissionen ibland behandlar Europaparlamentet på och frågan som diskuteras här idag är ett bra exempel på det.

I september 2006 bad parlamentet kommissionen mycket klart och tydligt att införa ett EU-täckande förbud mot all handel med sälprodukter. Sex månader senare står kommissionen här framför oss och säger att den, trots att säljakten är notoriskt grym mot djur och har varit det i många år, fortfarande behöver mer tid att tänka över frågan.

Vi är nära vän och allierad till kommissionen och vi har varit mycket generösa med vårt tålamod, så jag tycker att vi ska ge kommissionen mer tid, om det är vad den behöver, men, som andra talare redan sagt, på det villkoret att man under tiden inför ett omedelbart moratorium som förbjuder alla sälprodukter i EU. Detta kommer från vår bestämda uppfattning i frågan, behovet att handla snabbt och det faktum att vissa medlemsstater redan infört nationella förbud.

  Carl Schlyter, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! Herr kommissionär! förra året åkte jag och besökte säljakten i Kanada på Animal Welfair Intergroups vägnar. Säljägarna försökte med våld hindra mig från att se vad som pågick. De rammade vår bil av vägen, de satte sig på våra helikoptrar så vi inte kunde flyga, de hotade med att döda oss om vi lämnade vårt hotell för att försöka dokumentera säljakten. Trots dessa metoder lyckades vi få fotografier och vi såg hur otroligt grym säljakten är. De visste att de hade någonting att dölja. Sälarna flås levande, de klubbas och lämnas att kvävas av sitt eget blod, de skadskjuts och drunknar och de skjuts men får lida extra mycket, för ett andra nådaskott kostar två dollar eftersom pälsen då sjunker i värde.

Det är inte av konserveringsskäl som vi ska förbjuda denna jakt, det är av etiska skäl. Jag vill dock ändå säga att populationen sjönk förra gången man hade massiv jakt. Nu står vi dessutom inför klimatförändringarna, och grönlandssälen behöver istäcke för att kunna dia sina ungar. Många ungar aborteras idag i vattnet. Genom att vara världens största marknad stöder EU denna jakt och parlamentet har tydligt sagt att vi inte vill ha detta på vår marknad. Som Bowis sa så har många länder infört nationella förbud. När det var katt- och hundpäls sa kommissionen: ”Inre marknaden fungerar inte, vi inför ett EU förbud.”. Samma logik gäller även här.

Vill kommissionen ha studier? Det finns många studier som visar de problem som har nämnts här i kammaren, inte minst The Bird and Veterinary Report, men dessa får inte vara en fördröjning av nödvändiga åtgärder. Så om ni vill ha den tiden så kan vi ge er den tiden, men då vill vi ha ett temporärt förbud på plats till dess ni är klara, och ni får hitta den lagliga grund som det ska bygga på. Jag tackar er för att ni har valt EFSA:s djurskyddskommitté att göra studien. Då har det godkänts och blivit oberoende och representativt av ländernas vilja.

Jag vill påpeka att det i de länder som jagar säl – det är Kanada, Norge, Ryssland och Namibia – inte i något fall är av vitalt intresse för ekonomin. Vi ser från valjakten att när den avskaffades och ersattes med valsafari så var det mera lönsamt, så vi kan även hjälpa själva säljägarna att få en bättre ekonomi om de får sluta med denna grymma hantering.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! Sälar har varit en hotad djurart i åratal. Deras antal har minskat, inte bara till följd av sjukdomar eller föroreningar av havsvattnet längs tättbefolkade kuster, utan även på grund av den ökande jakten på dem. Ett tag verkade det som att sälarna var dömda att dö ut helt inom vissa kustområden. Nu när sälkvoterna verkar ha återställts i viss utsträckning inom vissa områden finns det fortfarande ett behov av ett hållbart skydd.

Det finns bevis på motsatsen till skydd på ställen där människors habegär har fått fria tyglar. Sälskinn är ett eftertraktat material för dekorationer av kläder och leksaker och suget efter detta uppfylls genom att unga sälar skamlöst klubbas ihjäl och flås levande – en motbjudande verksamhet som en del personer som är bosatta längs kusterna har blivit ekonomiskt beroende av, och ett system som vidmakthålls genom möjligheten att exportera sälskinn och hitta köpare till dem långt från brottsplatsen. Det är därför som det i många år har varit viktigt att se till att produkter av detta slag inte längre säljs, särskilt i de rikaste delarna av världen, exempelvis Europa.

Den första delen av kommissionsledamot Stavros Dimas uttalande visar att han delar detta parlaments, och allmänhetens, oro över detta. Resultatet är dock en besvikelse. Det skulle inte finnas några som helst invändningar mot en konsekvensanalys och en ökad granskning i Kanada och Namibia skulle välkomnas. Detta kan dock inte få vara ett rättfärdigande för att fortsätta med en politik som går ut på att ”vänta och se”.

En del EU-medlemsstater har redan följt efter USA och vidtagit åtgärder mot importen, men varför släpar vissa europeiska länder efter i detta? Det finns all anledning att omedelbart införa ett moratorium. Även om vi införde ett i morgon skulle det komma flera år för sent med tanke på hur allvarlig situationen är. Jag vill därför uppmana er att inte använda undersökningen som en ursäkt för ytterligare förhalning.

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Jag vill tacka alla talarna för deras mycket konstruktiva bidrag till eftermiddagens diskussion.

Till att börja med vill jag upprepa att ur bevarandesynpunkt så finns det inget skäl att handla, för under 1970-talet hade vi 2 miljoner sälar av de mest jagade arterna och nu har vi 5,8 miljoner sådana sälar. Vi tittar endast på den andra frågan – och den är mycket viktig.

När det gäller studien så måste jag börja med att upprepa att kommissionen till fullo erkänner den stora allmänna oron över om humana jaktmetoder används, och i linje med vårt engagemang för ett gott djurskydd kommer vi att utreda all tillgänglig information. Det finns rapporter – vilka är delvis motsägelsefulla – om att sälar jagas och dödas på ett inhumant sätt i vissa regioner. Bedömningen som jag refererade till – och vilken en av talarna ansåg var nödvändig – kommer att innehålla välavvägda, objektiva och konkreta slutsatser och rekommendationer. Slutresultatet bör kunna göra det möjligt för kommissionen att dra vissa slutsatser och lägga fram möjliga lagförslag, om situationen kräver det.

När det gäller ett moratorium, så har kommissionen i rättsliga termer inte en omedelbar lösning till hands för att kunna införa ett moratorium på importen, exporten och handeln med sälprodukter. Det skulle inte vara möjligt att referera till säkerhetsåtgärder som tillhandahålls inom hälso- och sjukvårdspolitiken och inom djurpolitiken, och som skulle tillåta ett tillfälligt förbud om allmänhetens eller djurens hälsa är hotad. Till exempel antogs beslutet att tillfälligt avbryta import av vilda fåglar för att skydda djur- och folkhälsan på grund av risken för global spridning av fågelinfluensan.

Dessutom finns det ingen omedelbar lösning inom handelspolitiken. Alla åtgärder som EU eventuellt antar måste vara nödvändiga och proportionerliga och måste anmälas till Världshandelsorganisationen (WTO). I det här skedet är det därför inte riktigt, eller möjligt, att införa ett omedelbart handelsförbud.

Kommissionen måste först göra en objektiv bedömning av all tillgänglig information. Resultatet av denna bedömning bör göra det möjligt för kommissionen att dra riktiga slutsatser och att återkomma med möjliga lagförslag om situationen så kräver.

Man hänvisade här till Förenta staterna och deras lag för skydd av marina däggdjur (Marine Mammal Protection Act) som infördes 1972, innan konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter trädde i kraft 1975. Dessutom har medlemsstaterna möjlighet att införa åtgärder i enlighet med EG-domstolens rättspraxis, men gemenskapen har ingen sådan rättslig grund.

Jag vill be er att kräva att era regeringar i medlemsstaterna inför förbud – de har de rättsliga medlen. Vi behöver ha en lämplig rättslig grund innan vi kan införa förbud på EU-nivå och det är vad vi ska försöka göra genom denna konsekvensbedömning och insamlande av information. Dock, om ni visar er oro i era länder och kräver att era regeringar inför förbud kommer detta att underlätta för EU att vidta åtgärder på den inre marknaden.

Slutligen vill jag svara att kommissionen är mycket intresserad av att ha höga djurskyddsnormer, både inom EU och på internationell nivå. En fullständig objektiv bedömning av djurhälsoaspekterna av säljakten kommer att göra det möjligt för oss att se hela bilden och få en solid grund innan vi drar några slutsatser. Vi ska undersöka all tillgänglig information och vidta de nödvändiga åtgärderna. Om det fastställs att sälarna jagas och dödas på ett inhumant sätt, kommer vi att överväga ett förbud mot import, export och även saluföring av produkter från säljakten.

Vi kommer att rapportera till Europaparlamentet igen så snart som möjligt. Jag upprepar att vi redan bett Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet att genomföra den vetenskapliga delen av studien och jag har skrivit till den kanadensiska regeringen för att vi ska få tillstånd att delta i en studieresa. Europaparlamentet är också inbjudet att delta för att se hur jakten är organiserad. Vad ni sa tidigare om era erfarenheter är mycket intressant.

  Talmannen. Jag överlämnar ordet till er, fru Beazley. Jag förstår att detta kommer att vara ett formellt förslag.

  Christopher Beazley (PPE-DE). – (EN) Herr talman! Innan kommissionsledamoten tar till orda undrar jag om det är i sin ordning att ställa en tilläggsfråga till honom angående tidsplaneringen i hans uttalande. Det är över 25 år sedan Europaparlamentet tog upp den här frågan för första gången. Kommissionsledamoten sa ju mycket hjälpfullt att han ska rapportera tillbaka så snart som möjligt, men skulle han kunna säga mer exakt när han tror att det kommer att ske?

  Stavros Dimas, ledamot av kommissionen (EN) Jag såg i ert brev att ni är rädd för att studien kommer att ta flera år. Så är det inte. Det handlar om månader.

  Talmannen. Debatten är avslutad.

10. Överfall på Galina Kozlova, ledamot i Styrelsen för organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko (debatt)

  Talmannen. Nästa punkt på föredragningslistan är uttalandet av kommissionen om överfallet på Galina Kozlova, ledamot i styrelsen för organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman, ärade ledamöter! Kommissionen beklagar det våldsamma överfallet på Galina Kozlova. Överfallet ägde rum den 25 januari i republiken Mari Els huvudstad och jag lider med henne och hennes familj och önskar innerligt att hon snabbt återhämtar sig från skadorna. Kommissionen förväntar sig att händelsen utreds noggrant och i det snaraste och att förövarna ställs inför rätta. I sammanhanget noterar jag att en utredning har inletts och att republiken Mari Els president tydligen har krävt att utredningen ska prioriteras särskilt.

Kommissionen är på det hela taget medveten om läget för den finsk-ugriska ursprungsbefolkningen, såsom för befolkningen i Mari El i Ryssland. Vi känner också till den oro som ett antal ledamöter i Europaparlamentet framfört angående hur marierna behandlas, i synnerhet när det gäller det mariska språket i skolundervisningen, trakasserier av journalister och presidentvalen i december 2004. Kommissionen har i hög grad beaktat parlamentets resolution från maj 2005.

Kommissionen anser att gemensamma värderingar, däribland respekten för mänskliga rättigheter, är en hörnsten i relationerna med Ryssland. Kommissionen deltar aktivt i samråden om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland, där vi försöker diskutera de viktigaste frågorna med Ryssland på ett öppet och konstruktivt sätt. Det vore bra om vi i frågor som dessa kunde bryta upp från ömsesidiga beskyllningar och i stället koncentrera oss på erfarenhetsutbyte och det bästa sättet för oss att lösa de problem som kan uppstå i många moderna samhällen. Av denna anledning har kommissionen föreslagit att deltagandet i samråden om mänskliga rättigheter borde utökas till att inte enbart omfatta diplomater, utan även experter från berörda departement och instanser som är ansvariga för att angripa dessa frågor på plats.

Nästa omgång av samråd med Ryssland om grundläggande friheter och mänskliga rättigheter – däribland minoritetsfolkens rättigheter – kommer att äga rum den 3 maj.

Kommissionen har tagit upp frågan om mariernas rättigheter bilateralt med Rysslands myndigheter. Som svar har de gett oss information om den verksamhet som har bedrivits, verksamhet som har finansierats av regeringen i republiken Mari, för att främja utvecklingen av konst och kultur i republiken Mari, för att uppmuntra flerspråkighet och för att gynna traditionellt konsthantverk. Man stöder utgivningen av böcker av författare som skriver på språket mariska och subventionerar översättning av böckerna till ryska. Man stöder tidningar på mariska och man ger stöd till studier vid Mari Els universitet och vid andra lärosäten för högre utbildning.

Slutligen ska jag tillägga att i färdplanen för det gemensamma området för forskning och utbildning, som innefattar kulturella aspekter, har EU och Ryssland gått med på att arbeta tillsammans för att stärka och öka den europeiska identiteten med gemensamma värderingar som grund. I dessa gemensamma värderingar ingår yttrandefriheten, mediernas demokratiska funktion och respekten för mänskliga rättigheter, vilka i sin tur omfattar de rättigheter som människor från minoritetsbefolkningar har och främjandet av kulturell och språklig mångfald som en grund för civilsamhället i Europa utan skiljelinjer. Vi arbetar nu tillsammans med Ryssland på en handlingsplan för kulturellt samarbete, vars mål är att omsätta dessa principer i konkret handling. Utbyten på detta område bör bidra till att bygga upp ett bättre klimat där minoritetsbefolkningars kultur och traditioner respekteras.

  Tunne Kelam, för PPE-DE-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja tacka kommissionsledamoten för hennes förståelse och snabba reaktion. Parlamentet har redan uttryckt sin oro över läget i republiken Mari El. Detta gjordes för två år sedan, i maj 2005, efter det att den mariska ledaren Vladimir Kozlov blivit brutalt misshandlad.

Oroande nog har ingen förbättring märkts av sedan dess. Man har fortsatt med hårdare tag mot försöken att återuppliva den mariska nationalkulturen och det mariska språket. Därför kan vi inte känna oss nöjda med att en utredning om Vladimir Kozlovs misshandel inte har gett några resultat på två år och att det nu sker ytterligare ett överfall.

Jag anser att det som är mest oroande i dagens Ryssland är att mord, dödsfall och fysisk misshandel med politiska motiv fortgår med oförminskad styrka och att inte en enda förövare har gripits eller åtalats.

Det senaste fallet gäller Ivan Safronov, som råkade ramla från ett fönster precis innan han skulle publicera en artikel om Rysslands olagliga vapenförsäljning till Syrien och Iran.

Tråkigt nog har det omfattande främlingshatet fått en ordentlig nytändning och militanta rörelser av nynazister och stalinister har blivit en del av Rysslands verklighet.

Om en regering under flera år inte har kunnat eller velat garantera den grundläggande rätten till liv och trygghet åt alla sina medborgare och ställa lejda mördare inför rätta underminerar en sådan regering med nödvändighet sin egen ställning som trovärdig internationell partner.

Vårt budskap idag är följande: Det går inte att göra några ytterligare framsteg i relationerna mellan EU och Ryssland förrän Kreml beslutar sig för att ingripa och sätta stopp för denna onda cirkel av mord och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det säger sig självt att om ryska medborgare inte kan lita på sin egen stats rättvisa, hur ska Rysslands partner utomlands kunna lita på framtida gasleveranser och att Ryssland efterlever den internationella uppförandekoden?

  Csaba Sándor Tabajdi, för PSE-gruppen. – (HU) På de europeiska socialisternas vägnar är jag mycket tacksam mot Europeiska kommissionen för dess snabba reaktion, för vi står inför en mycket allvarlig situation som ger stor anledning till oro. Precis som min kollega Tunne Kelam redan har antytt ledde 2005 års beslut till resultat och situationen i republiken Mari förbättrades tillfälligt. Nu, två år senare, ser vi ännu en gång en fredlig kvinnlig aktivist, Galina Kozlova, brutalt överfallen, i en händelse som med rätta drar till sig Europeiska kommissionens och Europaparlamentets uppmärksamhet. Vi vet att de personer som överföll Vladimir Kozlov 2005 fortfarande inte har hittats, och detta är faktiskt också en grund för det nuvarande beslutet. Som ordförande för tvärgruppen för minoritetsspråk inom Europaparlamentet, och för det finsk-ugriska forumet – som är ett initiativ över partigränserna – kunde jag i september 2006 bjuda in Vladimir Kozlov hit till Strasbourg. Jag kunde direkt avgöra att detta inte är någon radikal, ohanterbar individ, utan en anmärkningsvärt återhållsam man. Syftet med dagens resolution är att notera och rikta uppmärksamhet mot att Europeiska kommissionen och Europaparlamentet uppmärksammar vad som händer där. Vi uppmanar de ryska federala myndigheterna att utöva påtryckningar på de lokala myndigheterna i republiken Mari, eftersom denna granskning är långt ifrån lugnande. Fallet behandlas som om det rörde sig om en lättare kroppsskada, medan Galina Kozlova i själva verket drabbades av en fraktur i skallbasen, vilket är en allvarlig kroppsskada! Dagens resolution är viktig även av denna anledning, och det är lika viktigt att situationen tas upp vid nästa toppmöte mellan EU och Ryssland, tillsammans med situationen för andra finsk-ugriska folk, och att den även diskuteras i samband med dialogen mellan EU och Ryssland. Jag vill tacka Neelie Kroes och kommissionen för deras samarbete.

  István Szent-Iványi, för ALDE-gruppen. – (HU) Den 25 januari i år skadades Galina Kozlova allvarligt av en okänd angripare i Yoshkar-Ola. Galina Kozlova drabbades av skall-, hjärn- och ögonskador. Hon behandlades på sjukhus i flera veckor och återhämtar sig fortfarande i hemmet. Gärningsmannen eller gärningsmännen har ännu inte gripits. Detta är dock naturligtvis inte förvånande med tanke på att allvarliga händelser som drabbade aktivister som kämpade för minoriteten i Mari som vi alla vet inträffade regelbundet mellan 2001 och 2005, och inte en enda gärningsman har åtalats sedan dess. Denna situationen ger upphov till en rädsla för att dessa allvarliga händelser inträffar på order av de lokala myndigheterna eller åtminstone med deras tysta stöd.

Vår parlamentsresolution från 2005 hade påtagliga resultat, som min kollega Csaba Sándor Tabajdi har antytt, eftersom inga sådana händelser inträffade på ett och ett halvt år. Det är riktigt att situationen för Mariminoriteten inte förbättrades väsentligt, men små steg framåt tas, och därför är jag glad att kommissionen nu även hanterar dessa frågor och sätter upp dem på dagordningen. Jag ber dock även både kommissionen och parlamentet att lägga mycket större uppmärksamhet på att lösa problemen för de finsk-ugriska minoriteterna och för minoriteter i allmänheten i Ryssland.

Vi uppmuntrar unionen att höja rösten i samband med en människorättslig dialog mellan EU och Ryssland i denna fråga. Detta handlar inte bara om en isolerad händelse utan om Mariminoritetens rättigheter och faktiskt om de finsk-ugriska minoriteternas rättigheter generellt. Samtidigt uppmanar jag även unionen att äntligen lansera subventionerade program i samband med det kulturella samarbetet mellan EU och Ryssland till stöd för minoriteters utbildning, språkutbildning och underhåll av kulturella institutioner, och särskilt för de finsk-ugriska minoriteterna.

Om vi inte lyckas gå framåt måste denna fråga sättas upp på dagordningen för toppmötet mellan EU och Ryssland, för det är outhärdligt att det trots viljan i Europaparlamentet, kommissionen och rådet kommer att ske konstanta brott mot de medborgerliga rättigheterna i Ryssland.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Från denna kammare protesterar vi mot dem som kränker mänskliga rättigheter och åsidosätter de rättsstatliga principerna. Vi bör dock fråga oss vilken effekt våra aktiviteter som drivs av solidaritet med välvilliga personer har. Jag tror inte att det är den effekt som vi skulle önska. Detta är dock ett av sätten att hindra sociala processer som har en negativ effekt på oss alla, såsom bristande respekt för människor, våld och kampen för att kunna lägga fram sina åsikter, något som varje medborgare i en demokratisk stat borde kunna göra.

Galina Kozlova, som är ledamot i styrelsen för organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko, är ett exempel. Hon är gift med Vladimir Kozlov, ordförande i republiken Mari-Els råd. Hon har tjänat republiken på ett utmärkt sätt, men till skillnad från många journalister delar hon inte sina motståndares politiska åsikter.

Som européer har vi en skyldighet att övervaka, lyfta fram och fördöma diskrimineringen av medborgarna i Mari, och överfall på deras företrädare och journalister. Vi stöder Galina Kozlova i hennes kamp för Maris medborgares intressen och demokratin.

  Erik Meijer, för GUE/NGL-gruppen. – (NL) Herr talman! På 1920-talet försökte Sovjetunionen hitta en rättvis lösning på problemet med nationaliteter. Det stora ryska imperiet banade, med sina många minoriteter, vägen för ett regionalt självstyre för de andra folken, med utbildning och förvaltning på folkets språk. Det är tack vare detta beslut som 11 länder, däribland Ukraina, Georgien och Uzbekistan, har blivit självständiga.

De många mindre folken, till exempel tjetjenerna, tatarerna, osseterna, karelerna eller mari fick däremot bara autonoma områden inom Ryssland eller en av de federala delstaterna. Dessa folk har haft det dåligt ända sedan Sovjetunionens sönderfall. Ingen har erkänt deras rätt till självständighet och de hoppas alla att de trots allt kan behålla de rättigheter som gavs till dem för 85 år sedan.

Tyvärr hotas dessa rättigheters fortlevnad av en återuppstående nationalism i både Georgien och Ryssland. Det dåliga politiska klimatet i Ryssland är priset för att hålla fast vid Tjetjenien, mot tjetjenernas vilja, med extremt våldsamma medel. Hot och mord främjas faktiskt inom armén där unga soldater systematiskt utsätts för övergrepp av äldre soldater och är skyldiga att hålla tyst om det.

I Putins Ryssland finns det allt mindre utrymme för protester, kritiska undersökningar och maktskiften. Stabiliteten i den regim som sitter vid makten och den ständigt ökande maktkoncentrationen över de olika regionerna i Moskva får absolut prioritet. Motståndare sätts bakom galler, misshandlas eller utestängs från val. Ännu mer drastiskt är kritikers plötsliga död, särskilt personer som misstänks för att avslöja viktig information. EU måste hjälpa Ryssland att inte glida längre ned mot en situation som håller på att bli ohållbar för allt fler personer. Det är mot denna bakgrund som skyddet för de personer som står upp för republiken Maris rättigheter bör betraktas.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (LT) Först vill jag tacka mina kolleger Tunne Kelam, Vytautas Landsbergis och Charles Tannock för deras initiativ att ordna så att vi kan ta del av kommissionens rapport om Galina Kozlova i dag och anta en resolution.

Denna resolution är ännu en handling från Europaparlamentet, avseende brott mot de mänskliga rättigheterna i Ryssland, som är knutet till EU genom ett partnerskaps- och samarbetsavtal – som är gällande – och genom ett strategiskt partnerskap som nu förefaller grundat inte på gemensamma värderingar utan på pragmatism, i sökandet efter ekonomiska och andra fördelar.

För mig, som ledamot i Europaparlamentets underutskott för de mänskliga rättigheterna, är en väg i samarbetet mellan EU och Ryssland särskilt viktig – de pågående samråden mellan EU och Ryssland i frågor om mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och grundläggande rättigheter. I detta sammanhang förtjänar det brutala överfallet på Galina Kozlova, chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko och hustru till Mari-rådets ordförande Vladimir Kozlov, en attack med precedensfall i republiken Mari, inte bara vår uppmärksamhet och diskussion, utan det tvingar oss att ännu än gång återkomma till den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland.

Enligt de senaste uppgifterna är Ryssland nu den näst farligaste platsen i världen för journalister (efter Irak). Därför stöder jag helt andan i vår resolution, i vilken Europaparlamentet uppmanar Ryssland och statliga lokala myndigheter att uppfylla sina folkrättsliga åtaganden, inte bara att garantera tryckfriheten, utan att införa lagstiftningsbestämmelser som hör samman med skyddet och stödet för minoritetsspråk och kulturer.

Jag anser att de finsk-ugriska minoriteternas problem i Ryssland skulle kunna tas upp av kommissionen under den pågående dialogen mellan EU och Ryssland om frågor om de mänskliga rättigheterna och under toppmötet mellan EU och Ryssland.

  Józef Pinior (PSE). – (PL) Herr talman! Europaparlamentet uttrycker sin oro över överfallet på Galina Kozlova, ledamot i styrelsen för den nationella organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko i republiken Mari-El i Ryssland. Galina Kozlova är gift med Vladimir Kozlov, ordförande i republiken Mari-Els råd, som också var nominerad till 2006 års Sacharovpris. Vi bör minnas att detta pris överlämnades av Estlands nuvarande president, Toomas Ilves, som tidigare var ledamot i Europaparlamentet.

Frågan uppstår vad Ryssland har för avsikter. Antalet överfall på oberoende aktivister och journalister ökar. Allt fler incidenter har fortfarande inte förklarats. Frågor som förtryck, kränkningar av de mänskliga rättigheterna och rättigheterna för nationella minoritetsgrupper i Ryssland tas upp allt oftare. Det som händer är kanske att president Vladimir Putins regim blir allt mer diktatorisk? Detta fall bör ge näring åt våra tankar, och vi måste kräva en grundlig utredning av de ryska myndigheterna för att identifiera gärningsmännen bakom överfallet.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Detta har varit en gripande debatt och jag har noggrant noterat alla synpunkter som framförts. Det är bra att vi ibland riktar vår uppmärksamhet mot frågor som inte nödvändigtvis skapar rubriker inom EU. Överfallet på Galina Kozlova var en sådan händelse och jag hoppas innerligt att hon kommer att tillfriskna helt och hållet så snart som möjligt så att hon kan fortsätta med sina förpliktelser.

Som jag sa så skulle kommissionen vilja ha en konstruktiv dialog med Ryssland om dessa frågor. Vi känner både till den kritik som framförts mot mariernas nuvarande situation och de ansträngningar som har gjorts på officiell nivå i Ryssland för att skydda deras rättigheter och kultur. Det moderna samhället måste hitta sätt att ta itu med minoriteters situation för att uppmuntra fredlig och harmonisk socioekonomisk utveckling. Vi måste alla fortsätta att anstränga oss i det avseendet. Vi ska därför försöka använda våra kontakter med Ryssland, och i synnerhet samråden om mänskliga rättigheter, till att identifiera samarbetssätt för att förbättra situationen. Jag har redan nämnt att den 3 maj är en av mötesdagarna.

Kommissionen kommer att fortsätta ta upp frågor om mänskliga rättigheter på alla nivåer, från toppmöten och nedåt. För en mer ingående diskussion är samråden om mänskliga rättigheter det bästa forumet för åsiktsutbyte med Ryssland.

  Talmannen. Jag har mottagit tre resolutionsförslag⁽¹⁾, som ingivits i enlighet med artikel 103.2 i arbetsordningen.

Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 17.00.

(1) Se protokollet

11. Debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer (debatt)

11.1. Guatemala

  Talmannen. Nästa punkt på är en debatt om sex resolutionsförslag om Guatemala⁽¹⁾.

  Józef Pinior (PSE) , författare. – (PL) Herr talman! Under de senaste månaderna har det i Guatemala skett ett antal ouppklarade mord, ouppklarade hot, hot mot fackföreningsaktivister, politiker och samhället som helhet. Human Rights Watch publicerade sin färska rapport om de mänskliga rättigheterna i januari 2007. I denna rapport berättas att under det 36 månader långa smutsiga kriget i Guatemala, som tog slut 1996, dödades cirka 200 000 personer. Jag upprepar, 200 000 personer dödades under det 36 månader långa smutsiga kriget i Guatemala.

Under de senaste 20 åren har vi bevittnat demokratiseringsprocessen i Guatemala, däribland många prestationer inom de rättsstatliga principerna och utvecklingen av demokratiska institutioner. Guatemala är dock fortfarande ett land där de rättsstatliga principerna äventyras och där demokratin ännu inte har slagit rot. Vi ställs inför en hel rad ouppklarade mord och försvinnanden i det förflutna, tillsammans med aktuella händelser som omfattar mäktiga gäng och internationell brottslighet.

Låt mig påminna parlamentet om att mellan 70 och 80 miljoner dokument som var kopplade till den upplösta nationella polisen hittades 2005. Dessa dokument innehåller information om de så kallade ”försvunna” under det smutsiga kriget. En lämplig förvaringsplats för dessa dokument har ännu inte hittats. Det är hög tid att Guatemala löser dessa frågor på ett demokratiskt sätt.

Herr talman! I dag har vi i detta parlament röstat igenom rekommendationer till kommissionen avseende associeringsavtalet med de centralamerikanska länderna. Min politiska grupp har betonat att vi anser att liberaliseringen av handeln bör betraktas ur ett politiskt perspektiv. Liberaliseringen av handeln i Latinamerika kan inte skiljas från demokratiseringen. Europeiska unionen måste sträva efter att hjälpa Guatemalas befolkning att stärka demokratin, utreda alla mord som ägde rum under det smutsiga kriget och stärka den fredliga övergången för att skapa äkta, verkligt demokratiska strukturer i detta land.

  Bernd Posselt (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Jag vill tacka Józef Pinior för hans påpekande att terror i Guatemala är en tradition som går flera årtionden tillbaka, på båda sidor. När vi talade om Guatemala under debatten om brådskande frågor under det senaste sammanträdet för några månader sedan påminde jag parlamentet om att i början av 1970-talet, det vill säga för mer än 30 år sedan, bortfördes och mördades en tysk diplomat, Karl Graf von Spreti, av terrorister i Guatemala. Han var en framstående bayersk politiker som alltid talade för friheten och vi ska snart högtidlighålla årsdagen av hans död igen i Bayern. Redan då användes terror av både regimen och dess motståndare.

Sedan dess har landet ännu inte kommit till ro, trots en viss demokratisering under de senaste 20 åren. Det finns våld i extremhögern, det finns våld i extremvänstern och, som Józef Pinior mycket riktigt har påpekat, det finns dessvärre även våld inom den organiserade brottsligheten, som på många sätt har kopplingar till de politiska extremisterna. Det är därför som vi verkligen måste driva en intensiv och offensiv politik om Latinamerika.

Jag är mycket tacksam mot José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra för att han har tagit detta initiativ på min grupps vägnar, och även mot Albert Dess, som arbetar särskilt med förbindelserna med Latinamerika – i hans fall främst Brasilien. Vi vill dock klargöra att Latinamerika är viktigt inte bara för våra spanska och portugisiska kolleger utan för oss alla, och att denna världsdel är en viktig partner. Det är först när demokrati och rättsstatliga principer har fasta rötter i Central- och Sydamerika och alla former av extremism är under kontroll som denna världsdel kan spela den roll som dess ekonomiska och kulturella betydelse faktiskt kräver.

Det är därför – och jag håller med Józef Pinior här – som vi måste använda alla de kommersiella politiska instrument som står till vårt förfogande för att arbeta för demokrati och rättsstatliga principer. Demokrati och rättsstatliga principer är inte en lyx och inte heller en utsmyckning som skulle kunna fästas vid det som i själva verket är ekonomiska förbindelser. På lång sikt kan det inte finnas några framgångsrika ekonomiska förbindelser med regimer och krafter som struntar i de grundläggande mänskliga rättigheterna. Det är därför som denna debatt om de mänskliga rättigheterna är oumbärlig och vi måste följaktligen utöva påtryckningar.

  Ryszard Czarnecki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Långt bort i Guatemala dödades tre ledamöter i det nationella parlamentet. Precis som i en thriller mördades sedan fyra poliser som var inblandade i fallet och hade häktats, däribland chefen för den maffiabekämpande avdelningen i Guatemala, i fängelset.

Detta låter verkligen som ett manus till en thriller, men det är inte bara en film, det är verklighet, och en del av vardagslivet i Guatemala. Det är rätt av Europaparlamentet att reagera. Vi reagerar på situationen i en stat vars president har bekräftat offentligt att hans lands polisstyrka är full av korruption.

Vi talar om ett land där flera tusen mord äger rum varje år och som, precis som Colombia, är inblandat i narkotikahandeln. Som parlamentet känner till för myndigheterna i det centralamerikanska parlamentet nu diskussioner med Daniel Ortega, Nicaraguas omvalda president, om möjligheten att flytta sätet för det centralamerikanska parlamentet till Nicaragua från Guatemala där risken är så hög. Hur långt har det gått, om Ortega nu erbjuder en skyddad zon?

Jag anser att i en sådan situation har Bernd Posselt och Józef Pinior rätt, vi måste anta en uttrycklig och fast ståndpunkt.

  Tobias Pflüger (GUE/NGL), författare. – (DE) Herr talman! Situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala är skrämmande. Ryszard Czarnecki har nämnt det specifika fall som utgör grunden för vår diskussion i ämnet i dag.

Situationen i Guatemala är naturligtvis märkt av det starka inflytandet av sociala grupper utanför de politiska partierna, särskilt militären och näringslivet. I vissa delar av landet har den indianska befolkningen i synnerhet haft ett lågt förtroende för det statliga rättssystemet. Människorättsexperter i Guatemala säger att flera tusen personer mördas varje år, men bara omkring 2 procent av fallen blir lösta eller leder till gripanden.

I går sköts en tysk medborgare till döds i Guatemala. Fackföreningsledare, som Pedro Zamora i Puerto Quetzal, eller jordbrukarnas ledare och deras familjer dödades i början av året. Vittnen till mord och deras juridiska ombud hotas och attackeras och deras bostäder drabbas av inbrott.

Om säkerhetssituationen ska kunna förbättras måste en politisk lösning uppnås – säkerhetsstyrkorna ska inte beväpnas ytterligare. Det är därför som det är så viktigt att uppmärksamma att just dessa ”säkerhetsstyrkor” är en del av problemet i Guatemala. Nu har Europeiska unionen tillkännagett sin avsikt att stödja just dessa säkerhetsstyrkor och tyvärr även att fortsätta att stödja en intensifiering av den fria handeln. Reaktionen från tusentals personer från Guatemala är ganska tydlig – vi såg det när USA:s president George W. Bush besökte Guatemala. Det var omfattande demonstrationer mot hans besök.

Det finns ett frihandelsavtal mellan USA och de centralamerikanska länderna, Cafta, och Bush sa till Guatemalas president Oscar Berger i går att det var fördelaktigt för alla sidor. Bush lovade även Guatemala ytterligare stöd i kampen mot den organiserade brottsligheten, särskilt narkotikagäng. Precis som i Brasilien, Uruguay och Colombia, de första stoppen på Bushs resa, följdes presidentens besök dock av upprepade protester. Det är bra att det var så. Om Europeiska unionen följer det amerikanska politiska exemplet kan detta därför bli starkt problematiskt.

Det som behövs är inte frihandel och fria vapen till säkerhetsstyrkorna utan verkliga åtgärder för att förhindra fattigdomen och en förbättring av den rättsliga situationen för majoriteten av befolkningen.

  Marios Matsakis (ALDE), författare. – (EN) Herr talman! Fru kommissionsledamot! Europaparlamentet har tidigare antagit en rad resolutioner om Guatemala. De har haft viss effekt, men det verkar som om vi fortfarande har en lång väg att vandra innan vi uppnår vårt mål, nämligen att hjälpa till att skapa verkliga demokratiska reformer i landet.

Det känslokalla mordet i mitten av februari 2007 på tre ledamöter i det centralamerikanska parlamentet (Parlacen), polisväsendets påstådda inblandning i detta brott och många andra brott som polistjänstemän begått är en påminnelse om att straffrihet och poliskorruption i Guatemala fortfarande i allra högsta grad existerar. Sådana allvarliga brister i demokratin, tillsammans med försök att inskränka pressfriheten, utgör cancersvulster i alla samhällens organisationer och drastiska åtgärder måste vidtas snarast för att råda bot på situationen.

Guatemalas myndigheter har mycket att stå till svars för och ett enormt ansvar när det gäller att agera beslutsamt för att skydda sina medborgares fri- och rättigheter. Vi kommer att avvakta och granska myndigheterna noggrant och kritiskt innan vi låter oss övertygas om att de har viljan och kraften att utestänga brottslingarna från poliskåren och från andra statliga institutioner.

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), författare. – (ES) Herr talman! Vi debatterade om Guatemala i en av dessa debatter om brådskande frågor för inte länge sedan, då vi diskuterade utlämningen av José Efraín Ríos Montt med flera. I dag debatterar vi om detta land igen, den här gången i samband med mordet på tre salvadoranska medlemmar i det centralamerikanska parlamentet samt de personer som är misstänkta för brottet, i deras fall i fängelse.

Denna oroande episod är dock inte isolerad i ett sammanhang som blir allt mer spänt och farligt. Bristen på säkerhet är ett allvarligt och växande problem i Guatemala, men det är även den straffrihet som följer av vissa handlingar, varav en del utförs direkt av offentliga institutioner eller åtminstone med deras samtycke.

Guatemalas regering har själv, genom sin vicepresident Stein, bekräftat att den organiserade brottsligheten blir allt mer inrotad i de offentliga institutionerna, däribland polisen.

Som tidigare talare har sagt är statistiken slående. Tusentals personer mördas varje år i Guatemala, men gripanden har bara skett i 2 procent av fallen. Ett av de senaste fallen är mordet på campesinoledaren, Pedro Zamora, i Puerto Queztal, vilket vi rapporterade till kommissionen och rådet.

Med tanke på den nya episod som vi diskuterar i dag måste vi emellertid upprepa några av de krav som Europaparlamentet har ställt tidigare.

För det första måste vi upprepa parlamentets vädjan till Guatemalas parlament att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, och att även ratificera den överenskommelse som undertecknades den 12 december 2006 mellan Guatemalas regering och Förenta nationerna om att inrätta en internationell undersökningskommission för att bekämpa straffrihet i Guatemala (CICIG).

För det andra måste vi uppmana myndigheterna i Guatemala att vidta åtgärder för att skydda vittnen och offer för brott mot de mänskliga rättigheterna i rättegångar.

För det tredje måste vi uppmana kommissionen att inom strategin för samarbete med Guatemala för 2007–2013 förbättra främjandet av de rättsstatliga principerna, kampen mot straffrihet, en fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och stöd för regeringen i ökandet av säkerhetsstyrkornas kapacitet att skydda människors säkerhet.

  Bogusław Sonik, för PPE-DE-gruppen. – (PL) Herr talman! Guatemala är ett av Latinamerikas fattigaste länder. Av Guatemalas befolkning på 11 miljoner personer lever mer än hälften på gränsen till fattigdom. Inbördeskriget bidrog utan tvekan till den rådande situationen. Vi bör komma ihåg att kriget sträckte sig över 36 år och beräknas ha kostat mer än 200 000 civila livet.

Guatemalas folk lider fortfarande av ett särskilt och permanent våld, hot, korruption och kränkningar av deras medborgerliga rättigheter. Så länge politikerna och statliga tjänstemän med ansvar för att bibehålla den allmänna ordningen mördas brutalt kan det inte finnas någon demokrati. Ett samhälle som hela tiden drabbas av våld kan inte utvecklas och fungera normalt.

Poliskorruption gör det omöjligt att göra upp med det blodiga förflutna. Det är allmänt känt att armén till stor del bär ansvaret för brott och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Korruption inom staten, bland politiker, förvaltningsmyndigheter och offentliga tjänster stimulerar till utvecklingen av olämpligt beteende och fattigdom. Samhället hotas och hålls i princip som gisslan av brottslingarna.

Många internationella organisationer rapporterar att Guatemala är ett paradis för den organiserade brottsligheten. Detta latinamerikanska land noteras som en del av världen där människohandel, särskilt handel med barn, bedrivs i stor skala.

Varje ansträngning måste göras för att stödja och skydda alla dem som vågar säga ”nej” till olagliga strukturer, och till kopplingarna mellan statliga strukturer och organiserad brottslighet. Att få ett slut på straffriheten genom att åtala dem som bär ansvaret för utbrotten av politiskt våld är ett oumbärligt steg i denna process. Unionen bör därför för den politiska korrekthetens skull förbjuda att politiker som accepterar korruptionen i offentliga institutioner kommer in på EU:s territorium, som den redan har gjort med andra länder där tydliga brott mot de mänskliga rättigheterna äger rum.

  Leopold Józef Rutowicz, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Vår resolution om mordet på tre salvadoranska ledamöter i det centralamerikanska parlamentet och deras chaufför nära Guatemala City, Guatemalas huvudstad och säte för det centralamerikanska parlamentets förvaltning, är en protest mot ett banditliv som drabbar oskyldiga människor.

Guatemala är ett land som blev en fullt självständig stat 1839. Det befolkas av indianer med kopplingar till Mayakulturen, varav 80 procent är katoliker. Tyvärr har befolkningen inte haft tur med sina regeringar. Odemokratiska regeringar, militärkupper, inbördeskrig, korruption och fattigdom har skapat gynnsamma förutsättningar för dem som sprider kulturen av våld och trampar på de mänskliga rättigheterna.

Guatemala är en presidentrepublik, där lagstiftningsmakten vilar hos kongressen. Institutionerna med centraliserad makt bör vidta beslutsamma åtgärder för att utrota olämpligt beteende som förstör demokratin och kränker de mänskliga rättigheterna. Jag anser att denna resolution kommer att bidra till att påskynda åtgärderna till stöd för värderingar som är grundläggande för oss alla.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Tråkigt nog befinner sig Guatemala återigen på dagordningen efter det fruktansvärda mordet på tre av det centralamerikanska parlamentets salvadoranska ledamöter och deras chaufför. Mordet på de fyra polismän i fängelset som misstänktes för brottet var ett lysande exempel på landets institutionella svaghet. Trots de senaste tre årens kraftansträngningar för att stärka rättsstatsprincipen har regeringen tvingats inse att otrygghet och straffrihet är djupt rotade i Guatemala.

Kommissionen och alla medlemsstater har krävt en snar och oberoende utredning av denna allvarliga händelse. Vi har krävt avgörande åtgärder för att stärka domstolarna och de institutioner som har betydelse för säkerheten. Dessutom har kommissionen upprepat betydelsen av att inrätta en internationell kommission mot straffrihet i Guatemala. Projektet har diskuterats alltför många år. Regeringens ansträngningar i det avseendet är berömvärda. Projektet måste dock fortfarande godkännas av författningsdomstolen innan det kan giltigförklaras av kongressen.

Kommissionen välkomnar därför att denna debatt står på dagordningen idag. Europaparlamentet befinner sig i ett mycket bra läge för att kunna utöva påtryckningar mot motsvarande institutioner i Guatemala om att stödja de välbehövliga reformerna.

Min kollega, kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldner, ska besöka Guatemala i april, vilket kommer att utgöra ytterligare ett tillfälle att framföra sådana synpunkter till regeringen.

Europeiska kommissionen kommer att fortsätta stödja Guatemalas befolkning, såsom kommissionen har gjort sedan fredsavtalet undertecknades för tio år sedan. För att vårt partnerskap ska bli så verkningsfullt som möjligt måste dock landet ta avgörande steg mot en heltäckande säkerhetspolitik på lång sikt och ta itu med alla de aspekter som omfattas. Detta borde understödjas av lämpliga nationella resurser för finansiering av regeringsinstitutionerna och regeringsprogrammen. Det är nu viktigare än någonsin att ett samstämmigt politiskt åtagande förvandlas till en djärv skatteöverenskommelse, bland annat i form av skattehöjningar.

Man hoppas att det som nyss hänt ska bli en vändpunkt för säkerhetsdebatten i Guatemala. Som en del i kommissionens nya strategiska ramprogram för 2007–2013 kommer kommissionen att vara redo att ge stöd åt frågor som berör säkerheten, vilket utgör en del av fokusområdet ”social sammanhållning och mänsklig säkerhet”.

Slutligen kommer kommissionen, tillsammans med EU:s medlemsstater, att fortsätta engagera sig i EU:s kontakter med de lokala myndigheterna. Guatemalas kongress ratificerade nyligen 2003 års avtal mellan EU och Centralamerika om politisk dialog och samarbete. Detta och utsikterna till ett associeringsavtal mellan våra båda regioner kommer att intensifiera dialogen, som tveklöst kommer att innefatta säkerhetsrelaterade frågor.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av debatterna.

(1) Se protokollet

11.2. Kambodja

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Kambodja⁽¹⁾.

  Marc Tarabella (PSE), författare. – (FR) Mina damer och herrar! Redan för två år sedan talade jag om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja.

Två punkter i denna gemensamma resolution från sex grupper i parlamentet får min särskilda uppmärksamhet, Den första, som jag har för avsikt att koncentrera mig på i dag, är lönnmordet den 24 februari i år på Hy Vuthy, ordförande för den oberoende kambodjanska fackorganisationen. Detta lönnmord skedde utöver morden 2004 på Chea Vichea och Ros Sovannareth, som hade varit ordförande i samma organisation, och utöver de hot och fysiska överfall som andra fackföreningsledare har fallit offer för på senare år.

Rätten att bilda en fackförening erkänns i Kambodja, men de händelser som har inträffat får en att tänka att denna rättighet nonchaleras. Det är naturligtvis otänkbart att människor inte ska kunna ha friheten att tillhöra en fackförening utan att behöva lida konsekvenserna. Mordet på Chea Vichea är fortfarande ouppklarat. Born Samnang och Sok Sam Oeun har gripits, befunnits skyldiga till mordet på fackföreningsledaren och dömts till 20 års fängelse, utan att något bevis på deras skuld har lagts fram. Vår önskan är att de verkliga gärningsmännen bakom dessa mord hittas och åtalas samt att Born Samnang och Sok Sam Oeun får en rättvis rättegång.

Den andra punkt som jag ville koncentrera mig på i dag är tribunalen för Röda khmererna. Under det uppdrag som jag genomförde i Kambodja i april 2006 fick jag insikt i de kambodjanska medborgarnas förväntningar på denna tribunal. Ett år efter vårt besök har tribunalen ännu inte inrättats. Det är av största vikt att den inrättas utan dröjsmål så att alla de ostraffade brotten av Röda khmererna äntligen förs till åtal.

Avslutningsvis välkomnar vi arbetet för stabilisering och ett lugnt genomförande av valprocessen. Det förefaller nödvändigt för Konungariket Kambodja att fortsätta sitt arbete och lägga särskild tonvikt vid domstolarna som vi, i slutet av vårt uppdrag förra året, bedömde som den svaga länken i systemet.

  Bernd Posselt (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Vi har diskuterat situationen i Kambodja regelbundet i åratal och vid upprepade tillfällen drabbats av allvarliga bakslag följt av små tecken på framsteg. I bästa fall har allt gått framåt i samma fart och på samma sätt som dansprocessionen i Echternach. Vi har just nu det stora problemet att det finns två motsatta trender. Å ena sidan är vi tacksamma över att Asean äntligen har börjat sätta frågan om de mänskliga rättigheterna på dagordningen, åtminstone på försök. Inom Asean finns försiktiga men ändå effektiva påtryckningar för att utveckla demokratin och de rättsstatliga principerna ytterligare i Kambodja.

Å andra sidan har dock den nödvändiga processen med inrättandet av tribunalen för att pröva de fasansfulla brotten av Röda khmererna långsamt börjat röra på sig. Det är inte nödvändigtvis bara kambodjanernas fel. Kambodjanerna har långsamt börjat vakna upp. Vissa delar av det internationella samfundet är dock inte längre lika entusiastiska. Det beror på att avsevärda mängder olja har hittats i Kambodja och vi upplever nu något som vi ofta måste diskutera i debatter om de mänskliga rättigheterna, nämligen att kineserna och japanerna – framför allt kineserna – är beredda att investera där och producera olja hur de politiska villkoren än ser ut, och ignorera frågor om de mänskliga rättigheterna, samt att grupper från väst – särskilt USA i detta fall – tyvärr också ansluter sig till denna negativa tävling.

USA, som hittills har varit en mäktig drivkraft bakom tribunalen, hotar att förlora sin entusiasm inom detta område. Vi européer har utan tvekan den avgörande uppgiften att skydda de ekonomiska och strategiska intressena hos vår del av världen här, men – som vi redan har sagt när det gäller Guatemala – det kommer inte att lyckas på lång sikt om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer åsidosätts.

Det är därför som det inte kan finnas något stabilt Kambodja om landet inte även fortsätter att utvecklas politiskt. Det betyder att få ett slut på det rådande tillståndet med laglöshet och straffrihet. Morden på fackföreningsledare visar tydligt att de inte ens försöker dölja vad som har hänt där och att inget allvarligt försök görs att faktiskt hitta och straffa gärningsmännen, utan att det råder ett klimat av fullständig laglöshet. Vi kan inte acceptera det.

Det kan inte finnas någon ekonomisk stabilitet utan politisk stabilitet och ingen politisk stabilitet utan de rättsstatliga principerna. Detta måste vara vårt tydliga och otvetydiga budskap till kambodjanerna.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Ända sedan amerikanerna invaderade Kambodja under Vietnamnkriget har landet inte lyckats komma på fötter. Sedan dess har relationerna i detta land blivit orubbliga och extremt intoleranta. Till en början sattes en högerregim vid makten med amerikanskt stöd, utan något annat mål än att sabotera för Kina och Vietnam. Detta följdes av år av dominans av Röda khmererna, som led av illusionen att människor skulle bli lyckligare om stadsmänniskor tvingades ut på landet och intellektuella blev jordbrukare. Denna regim fick stöd av Kina och kostade ett enormt stort antal människor livet.

Alla dessa intoleranta regimer har omvandlat ett traditionellt ganska fredligt och tolerant samhälle till ett land av mord och våld. Ännu i dag, när Kambodja är en parlamentarisk demokrati, för olika politiska partier denna gamla tradition vidare. Om de fick chansen skulle de förbjuda varandra och stoppa alla möjligheter för de andra att komma till makten redan från början. Människor attackeras medan de verkliga gärningsmännen kommer undan ostraffade.

Det är fortfarande svårt för detta land att förlika sig med brotten i det förflutna. Dessa brott förträngs så mycket som möjligt. I detta klimat får våldsamma former av hot fritt spelrum, något som till och med skulle kunna kulminera i mord på personer som står upp för andra åsikter och andra intressen. Attacker på senare tid har varit riktade mot fackföreningsledare, särskilt i klädindustrin, och förefaller riktade mot arbetstagarnas rätt att organisera sig och stå upp för sina intressen.

Det är viktigt att EU inte håller tyst om detta, utan står upp för de mänskliga rättigheterna på ett konsekvent sätt. Rådet och kommissionen bör i detta avseende sätta igång sina kontakter med Kambodja och under inga omständigheter göra dem sekundära i förhållande till några ekonomiska hänsyn, till exempel olja utanför kusten.

  Ryszard Czarnecki (UEN), författare. – (PL) Herr talman! Det finns ett antal länder där fackföreningar är något mer än bara fackföreningar. Så var det en gång i mitt land – i Solidaritets Polen – och det är så i dagens Kambodja. För ett kvartssekel sedan mördade kommunisterna fackföreningsledare i Polen – precis som denna kambodjanska fackföreningsledare mördades.

Hittills har ingen åtalats för brottet, trots att Kambodja för tio år sedan, i en särskild överenskommelse med Europeiska gemenskapen, åtog sig att respektera de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer.

Detta är naturligtvis en del av en större bild, som har beskrivits på ett utmärkt sätt av tidigare talare. Jag vill bara påminna parlamentet om att vi som union de senaste tre åren har krävt en lag mot korruption som består av åtta delar, som ska antas i Kambodja. Vi måste tala högt och tydligt om situationen i Kambodja nu, så att vi inte behöver göra det i framtiden.

  Marco Cappato (ALDE), författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det verkar som att den kambodjanska regimen har den otrevliga vanan att eliminera fackföreningsledare. Det har redan påpekats att det här inte är första gången. I dag får vi höra talas om lönnmordet på Hy Vuthy, ännu en gång under mystiska omständigheter.

Jag anser att det är nödvändigt att Europeiska unionen gör sin röst hörd utan att använda osäkra begrepp, särskilt med tanke på det kommande valet i april. Vi måste undvika att komma i sista minuten och tvingas iaktta de oegentligheter som utan tvekan kommer att ske.

En annan grundläggande fråga rör tribunalen för brott som har begåtts av Röda khmererna – i månader har det nu rått ett dödläge, och jag anser att såväl Europaparlamentet som kommissionen och rådet nu måste föreslå en offentlig utfrågning för tribunalens ordförande, för att få en korrekt uppfattning om vilka problem som hejdar tribunalens arbete och försöka lösa dem.

Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa vill uttrycka vår solidaritet med våra kamrater i samma politiska familj i Sam Rainsy-partiet – i vilket många av medlemmarna, däribland 24 parlamentsledamöter, även är medlemmar i det transnationella fredliga radikala partiet – och vi vill även uttrycka vår solidaritet med Montagnard-flyktingarna i Kambodja. Jag hoppas att detta parlament kommer att anta de två ändringsförslag som vi, ALDE-gruppen, har lagt fram.

Det är riktigt att Förenta staterna i allt högre grad – av orsaker som Bernd Posselt pekade på – antar en politik av eftergifter och goda förbindelser med den vietnamesiska regimen, och därför belyser den inte problemen kring flyktingarnas mänskliga rättigheter med samma kraft som tidigare. Europeiska unionen har möjligheten att skilja ut sig på ett positivt sätt och lyfta upp klausulen om de mänskliga rättigheterna inom ramen för överenskommelserna med den kambodjanska regimen. Detta är ett bra tillfälle att göra det.

  Marios Matsakis, för ALDE-gruppen. – (EN) Herr talman! Detta är ytterligare ett land som Europaparlamentet tidigare har tillägnat otaliga resolutioner, vilka tyvärr endast har haft begränsad framgång. Kambodja har plågats av extremt många och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna under flera årtionden. Mardrömsperioden under röda khmer-väldet och massmorden på civilpersoner har vi beklämmande nog fortfarande i färskt minne, men än idag utgör respekten för mänskliga rättigheter och en korrekt tillämpning av rättsstatsprincipen i Kambodja teoretiska målsättningar snarare än genomförd praktisk verklighet.

Den 24 februari i år mördades ordföranden i arbetarnas fria fackförening (Free Trade Union of Workers of the Kingdom of Cambodia, FTUWKC) vid klädfabriken Suntex. Denna händelse och den uppenbara immunitet som de psykopatiska mördarna i röda khmererna verkar bli beviljade är exempel på de kambodjanska myndigheternas ovilja att vidta drastiska åtgärder för att rätta till den hemska människorättssituation som fortfarande råder i landet. Man får hoppas att myndigheterna den här gången verkligen kommer att ta allvarligt på det som Europaparlamentet säger.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Kommissionen har noggrant följt utvecklingen för Kambodjas fackföreningar. Mordet på Hy Vuthy, som sköts till döds under morgontimmarna den 24 februari när han var på väg hem från sitt nattskift på en textilfabrik, är det senaste i en rad mycket oroväckande överfall mot fackföreningsmedlemmar i landet. Hy Vuthy är den tredje tjänstemannen från arbetarnas fria fackförening i Konungariket Kambodja (FTUWKC) som dödats på tre år.

Denna skrämseltaktik mot fackföreningsmedlemmarna förvärras av en svag poliskår och domstol, lokala maktkamper, politisk inblandning i domstolarna, korruption och straffrihet. Dessutom har kombinationen hård konkurrens om medlemskap tillsammans med låg nivå av yrkesmässighet, politisk inblandning och liten kontroll över medlemmarna skapat en spänd atmosfär hos vissa klädtillverkningsföretag.

Kommissionen tog nyligen upp frågan med Kambodjas myndigheter för att be om en ingående undersökning av mordet och se till att lämpliga och effektiva åtgärder vidtas för att följa upp resultaten av undersökningen och ställa de ansvariga inför rätta. EU uppmanade också Kambodjas regering, som är part i alla viktiga konventioner från Internationella arbetsorganisationen, att uppfylla de åtaganden som regeringen har gjort.

Kommissionen har också tagit upp, och kommer även fortsättningsvis att ta upp, frågan om tribunalen mot röda khmererna och har uppmanat de berörda parterna att nå en överenskommelse om sina arbetsordningar så att rättegångarna kan komma igång så snart som möjligt. Kommissionen donerar 1 miljon euro till tribunalens kostnader. En framgångsrik tribunal mot röda khmererna skulle bidra betydligt till att eliminera Kambodjas straffrihetsklimat.

I likhet med vad Europaparlamentet rekommenderade i en tidigare resolution om Kambodja har kommissionen nyligen bildat en arbetsgrupp som ska ta itu med frågor som rör samarbete inom områdena institutionsuppbyggnad, administrativa reformer, rättsliga och juridiska reformer, förvaltning och mänskliga rättigheter för att konstruktivt engagera Kambodjas myndigheter i dessa frågor.

Jag skulle vilja försäkra parlamentet om att kommissionen, genom sin delegation i Phnom Penh och tillsammans med EU:s medlemsstaters beskickningar i Kambodja, kommer att fortsätta övervaka situationen mycket noggrant. Det internationella samfundet – särskilt EU – som spelade en sådan avgörande roll vid grundandet av det nya Kambodja, bör se till att mänskliga rättigheter upprätthålls i landet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av debatterna.

(1) Se protokollet.

11.3. Nigeria

  Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om fem resolutionsförslag om Nigeria⁽¹⁾.

  Michael Gahler (PPE-DE), författare. – (DE) Herr talman! Jag anser helt ärligt att en debatt om den situation som utvecklas i Zimbabwe skulle vara mer brådskande än alla de tre ämnen som vi debatterar den här veckan. De detaljerade rapporter som jag får är djupt oroande. Det är dock inte möjligt i dag, eftersom vi har begränsat oss till tre ämnen i den brådskande debatten. Jag hoppas att vi i arbetsgruppen om parlamentsreformer kommer att avskaffa denna begränsning som vi själva har infört för debatten om brådskande frågor.

När det gäller situationen i Nigeria anser vi att det är rimligt att se på bristerna i de mänskliga rättigheterna som helhet, särskilt med tanke på det kommande valet, och inte begränsa oss till ett enda ämne. Vi anser även, och har sagt det, att det aktuella lagförslaget i Nigeria innehåller kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter. Vi är mot varje form av diskriminering på grund av sexuell läggning, och vi anser även att en persons privatliv är en helt privat fråga, som inte får kriminaliseras av staten.

Vi anser att det är ett brott mot yttrandefriheten om en person sätts i fängelse för att ha förespråkat mer liberal lagstiftning. Vi anser dock att en resolution om Nigeria även måste innehålla en ståndpunkt till de andra problem som drabbar folket där som helhet, nämligen det utbredda våldet, korruptionen, immuniteten för de personer som kränker de mänskliga rättigheterna, de politiska hoten i valupptakten, som säkerhetsstyrkorna kan vara inblandade i, hotet mot den nationella valkommissionens oberoende, det faktum att dödsstraff fortfarande kan utdömas där, att det fortfarande finns – särskilt i de delar av landet där sharialagen praktiseras – kränkande kroppsstraff, och även att problemet med barnarbete i högsta grad är levande. Eftersom vi vill diskutera dessa punkter som helhet föredrar vi att rösta på vår egen resolution och inte på den gemensamma texten.

  Erik Meijer (GUE/NGL), författare. – (NL) Herr talman! Nigeria är ett land med mångfald, som är befolkat av många människor med olika språk och kulturer. Det var först vid britternas kolonisering som de alla fördes samman under ett och samma nationella tak. Separatiströrelser, till exempel i Biafra, krossades med enormt överlägsen militär styrka för länge sedan och det har bidragit till landets militarisering.

En aktuell utveckling är att den kristna södern, där europeiska normer har lyckats få ett grepp, och som har åtnjutit en ganska hög grad av individuell frihet, påtvingas de stränga levnadsreglerna från det traditionellt isolerade ortodoxa islamistiska norr. I ännu högre grad än i Förenta staterna, där president Bush gjorde misslyckade försök att införa ett förbud i författningen mot äktenskapsrelationer mellan personer av samma kön, görs försök i Nigeria att avskräcka från homosexualitet. Ordet ”avskräcka” är faktiskt för svagt, för att beskriva det som i själva verket är ett försök att utrota alla homosexuella.

Till följd av det förbjuds inte bara äktenskap, eller rättsliga ställningar som är mer eller mindre likvärdiga, mellan partners av samma kön, utan alla personer som är inblandade i organiserade påtryckningsgrupper för homosexuella män och kvinnor riskerar att straffas för det. Rättigheter som verkar självklara riskerar att avskaffas i ny lagstiftning. Homosexualitet kommer inte att drivas bort genom några förbud och förföljelser som bara kommer att leda till ett rättfärdigande av våld och förtryck mot en viss del av befolkningen.

Våldet ligger i linje med tidigare försök att döma våldtagna kvinnor som födde barn utanför äktenskapet till döden. Orättvisor i rättslig form är på frammarsch, och de måste bekämpas. Vi måste göra klart för de krafter i Nigeria som insisterar på sådana regler att de leder till oacceptabla situationer och i detta fall även till en ytterligare spridning av könssjukdomar, däribland aids. EU bör inte sopa detta under mattan, inte ens om vi är angelägna om att importera nigeriansk olja.

  Sophia in 't Veld (ALDE), författare. – (NL) Herr talman! Jag delar Michael Gahlers åsikt att det finns mycket fler problem i såväl Nigeria som i många andra länder, men att problemen ibland är så känsloladdade och så komplexa att vi verkligen måste rikta strålkastarljuset på dem och göra en särskild ansträngning för att lösa dem en gång för alla.

Situationen för homosexuella är problematisk över hela världen. I Nigeria är det, eftersom grundläggande mänskliga rättigheter kränks, verkligen viktigt att Europaparlamentet och Europeiska unionen tar täten i kampen mot en kriminalisering av homosexualitet. Därför är jag mycket glad över att denna resolution ligger framför oss och jag hoppas att vi kommer att dra de nödvändiga konsekvenserna, det vill säga att om Nigeria inte svarar på uppmaningen från detta parlament kommer vi verkligen att se över våra förbindelser med detta land, för det är oacceptabelt att vi fortsätter att främja mänskliga rättigheter och sedan struntar i våra partners underlåtenhet att respektera dem. Vi måste vara mycket konsekventa i denna fråga.

Jag vill avsluta med att rikta några ord direkt till president Obasanjo, som en gång fick Liberalernas frihetspris för sitt arbete till stöd för demokratin i sitt land, och uppmuntra honom att än en gång göra en insats för alla nigerianer, däribland de homosexuella.

  Józef Pinior (PSE) , författare. – (PL) Herr talman! Det råder inget tvivel om att vi i dag även bör nämna situationen i Zimbabwe och förtryck på senare tid mot den politiska oppositionen i detta land.

Min politiska grupp lägger fram en resolution om Nigeria. Situationen i Nigeria övervakas för närvarande noggrant av oss på grund av den så kallade ”lagen om förbud mot samkönade äktenskap”, som har godkänts av dess parlament vid första och andra behandlingen. Nigeria har en enormt stor prestige och betydelse i Afrika självt, och i samband med den nuvarande globala ordningen. Samtidigt är vi fortfarande medvetna om att våld, kränkningar av medborgerliga rättigheter eller till och med kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom påtvingat barnarbete och barnhandel, är vanliga i Nigeria.

Den lag som jag nu nämner orsakar särskilt stor oro. Jag vill påpeka att lagen inte bara innebär ett förbud mot samkönade äktenskap. Den skulle även innebära att det skulle räcka att bara tala om rättigheterna för olika sexuella minoriteter och organisera sig i klubbar, samfund och kulturella organisationer för att kunna straffas med internering och fängelse.

Det råder ingen tvekan om att om det nigerianska parlamentet antar detta lagförslag kommer mycket allvarliga kränkningar av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna i Nigeria sannolikt att följa. Det bör noteras att Human Rights Watch i sitt uttalande den 28 januari uppgav att detta lagförslag var ett uttryck för homofobi.

Europaparlamentet måste se till att mänskliga rättigheter, medborgerliga rättigheter och samtida kultur respekteras i alla länder, särskilt i länder som åtnjuter så stor prestige och respekt som Nigeria, och som vi bedömer som en viktig referenspunkt vid upprättandet av den internationella politiska ordningen.

  Carl Schlyter (Verts/ALE), Författare. – Herr talman! Trots många problem har situationen blivit bättre sedan militärdiktaturens fall 1999. Det är därför nu märkvärdigt att man plötsligt arbetar fram en lag som försämrar de mänskliga rättigheterna. Redan är homosexualitet förbjuden och kan straffas med allt från böter till 14 års fängelse, och vi vet att det på delstatsnivå finns sharialagar som ger 100 piskrapp för en ogift och t.o.m. dödsstraff för en gift person. Nu vill man införa ett förbud inte enbart mot homosexuella bröllop, utan t.o.m. att vara vittne eller hjälpa till med planeringen av bröllopet, med upp till fem års fängelse.

Kan någon här förklara för mig hur det skulle kunna vara livsfarligt samhällsomstörtande att bevittna en kärleksförklaring mellan två människor? Jag kan inte begripa hur det skulle kunna vara straffbelagt. Eftersom lagen även förbjuder varje form av stöd till homosexuella att organisera sig riskerar även advokater och aktivister för mänskliga rättigheter att drabbas, vilket då omöjliggör en debatt om homosexuellas rättigheter.

Något som faktiskt sker idag är att det t.ex. finns tillräckligt stor tolerans för homosexualitet för att den största dagstidningen, This Day, ska ha kontaktannonser för lesbiska. Denna lag har ingenting med aidsspridning att göra, som en del hävdar – det stora flertalet smittade är heterosexuella – och även om den hade sådana skäl vore de korkade, eftersom fasta förhållanden minskar smittspridningen och man i sådana fall borde uppmuntra och underlätta giftermål mellan homosexuella. Nigeria har mer behov av kärlek och samhörighet och det är att slå in på ett återtåg mot diktatur och förtryck om denna typ av lagar godkänns. Jag uppmanar presidenten att avskaffa den.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för PSE-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag vill rikta kommissionens uppmärksamhet mot det lagförslag som vi koncentrerar oss på här i dag, som förväntas godkännas vid den tredje och avslutande behandlingen före slutet av den nuvarande legislaturen i Nigeria. Lagförslaget är en uppenbar kränkning av grundläggande medborgerliga rättigheter och friheter, och en tydlig diskriminering av en del av befolkningen. Det kan även leda till ökad homofobi hos allmänheten.

Förbudet mot registrering av en förening eller grupp som för samman personer med avvikande sexuell läggning medför ett fängelsestraff för varje försök till en offentlig eller ens privat presentation av liknande innehåll. Vidare finns det en risk för att en sådan politik leder till att HBT-personers tillgång till sjukvård begränsas och får en negativ effekt på åtgärder mot aids som redan håller på att genomföras.

Mot bakgrund av allt detta bör medlemsstaterna och kommissionen vidta kraftfulla åtgärder för att förhindra att lagförslaget i dess nuvarande form godkänns av de nigerianska myndigheterna. Europeiska unionen måste även dra slutsatser inför framtiden, och lägga större tonvikt vid vikten av bestämmelserna som förbjuder varje form av diskriminering i avtal som undertecknas med AVS- och tredjeländer.

  Marco Cappato, för ALDE-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag anser att vi bör besvara frågan från Michael Gahler som undrar och frågar oss om det finns allvarligare och viktigare problem utanför och inom Nigeria.

Jag anser att det finns det och här delar jag min kollega Sophia in 't Velds åsikt, men jag anser även att denna resolution bör stödjas av två viktiga orsaker – den första är att vi har möjligheten att agera innan något allvarligt händer. I stället för att springa efter händelser de närmaste 15–20 åren och beklaga de straff som denna lag kan ge upphov till om den tillämpas på tusentals personer – såsom har hänt vid många tillfällen i Nigeria självt, exempelvis med dödsstraff – har vi möjlighet att som Europaparlament agera i förväg. Jag anser att det här är ett gyllene tillfälle.

Detsamma kan gälla för tecknen på att president Obasanjo ger efter för radikala islamistiska fundamentalistiska påtryckningar i de norra delstaterna. Våra vänskapliga förbindelser, samt hård kritik när så är nödvändigt, kan hjälpa presidenten att stå emot en katastrofal seger av extremistisk fundamentalism, som även visar tecken på att slå rot i Nigeria.

  Marcin Libicki, för UEN-gruppen. – (PL) Herr talman! Jag har stött på många lagstiftningsförslag som jag inte har hållit med om i detta parlament. Det är normalt inom politiken. Det här är dock förmodligen det lagstiftningsförslag som jag har motsatt mig allra starkast. Mitt djupa ogillande beror på den oerhörda bristen på uppriktighet i det aktuella dokumentet. Min bedömning grundar sig på fem omständigheter. För det första har Europaparlamentet för avsikt att lägga sig i andras angelägenheter. Det har faktiskt för avsikt att lägga sig i angelägenheter som inte hör samman med brottslighet och inte är kriminella, utan bara lagstiftning som en suverän stat har för avsikt att anta för att reglera inre sociala frågor.

För det andra blandas kritik mot den förslagna lagstiftningen i den gemensamma resolutionen samman med hypotetiska brott som kan följa av denna lagstiftning. För det tredje har Nigeria utkämpat en dramatisk kamp mot aids. Dess avsikt är både att begränsa de sätt på vilka aids vanligen har spridits, och sexturismen – europeisk sexturism. Vi vill hindra Nigeria från att anta denna lag under förevändning av skydd mot aids.

För det fjärde lämnas ett skandalöst förslag. Den fjärde punkten avser sanktioner. Sanktioner har inte införts till följd av folkmord i Kina, Tibet, Sri Lanka och Sudan, men vi verkar behandla Nigeria på det sätt som vi borde ha behandlat de stater som begick de allvarligaste brotten, men inte gjorde.

För det femte anser jag att det är mycket olämpligt att denna fråga har tagits upp under rubriken mänskliga rättigheter. För det sjätte är jag emot denna gemensamma resolution. Jag kommer att rösta för den resolution som har lagts fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Jag stöder den inte, men jag anser att den kommer att öka chanserna att den ursprungliga resolutionen, som är en förolämpning mot det sunda förnuftet, förkastas.

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Jag håller inte med, herr Libicki. Detta är en grundläggande fråga om mänskliga och grundläggande rättigheter. Medan sunt förnuft och logiska grunder råder i många länder i världen och lagar antas för att inte bara eliminera diskriminering utan även göra det straffbart när det är riktat mot homo-, bi- och transsexuella förespråkas i andra länder, exempelvis Nigeria, och Förenta staterna, och till och med inom Europeiska unionen, lagstiftningsinitiativ som utgör ett steg bakåt. Vi var därför tvungna att agera.

I ett land där det i kapitel 42, avsnitt 214 i strafflagen föreskrivs att bara en sexuell förbindelse mellan vuxna personer av samma kön är straffbart med 14 års fängelse har det nigerianska justitieministeriet nu för avsikt att gå ännu längre och göra samkönade äktenskap, och genomförandet av sådana vigslar, straffbart med fem års fängelse.

Det verkar som att varken de upprepade uppmaningarna från Förenta nationernas kommission för de mänskliga rättigheterna om att stater ska avskaffa varje lag som utgör en diskriminering mot homo-, bi- och transsexuella, eller den omständigheten att dessa personer har rätt till exakt samma rättigheter som heterosexuella personer, är tillräckliga. Jag anser därför att parlamentet var tvunget att reagera på denna skandalösa situation. Det har gjort det, och det är vi mycket nöjda med.

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Nigeria är ett enormt afrikanskt land som sedan slutet av den militära diktaturen 1999 har kämpat för att få till stånd moderna demokratiska reformer. De kommande valen har än en gång lyft fram frågor i den politiska debatten som rör respekten för mänskliga rättigheter. I detta avseende har chefen för människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) i Afrika mycket passande kommenterat att Nigeria behöver ledare som kan ta itu med landets förfärande människorättsproblematik. Trots att det är en känslig fråga anser den utvecklade världen att rätten till fri sexuell läggning och legaliseringen av homosexualiteten är viktig för en enskild persons frihet, så länge som den inte inkräktar på andra människors frihet.

Vi uppmanar Nigerias myndigheter, och i synnerhet Nigerias parlamentariker och senatorer, att ha detta i åtanke när de överväger det relevanta lagförslag som de för närvarande behandlar. Detta förslag till resolution ska inte på något sätt tolkas som att Europaparlamentet anser att homosexualitetsfrågan har företräde framför andra viktiga områden, till exempel Nigerias epidemiska korruption eller den fruktansvärda situationen när det gäller överträdelserna av regeringens säkerhetsstyrkor. Nigeria måste skyndsamt rätta till även dessa områden.

  Neelie Kroes, ledamot av kommissionen. (EN) Herr talman! Europeiska kommissionen har följt utvecklingen av det lagförslag om förbud mot samkönade äktenskap, som tidigt förra året lades fram för Nigerias federala verkställande råd. Kommissionen delar den djupa oro som redan uttryckts av internationella organisationer, däribland FN, genom generalsekreterarens särskilde representant för försvarare av de mänskliga rättigheterna, när det gäller den ökade diskriminering, de kränkningar av enskilda personers rättigheter och de begränsningar av rätten till fritt umgänge som lagförslaget, om det godkändes, skulle medföra.

Kommissionen delar likaledes nigerianska och internationella människorättsorganisationers analyser när det gäller de möjliga efterverkningar som lagförslaget kan få för personer som har, eller misstänks för att ha, förhållanden där parterna är av samma kön. Detsamma gäller de försvarare av mänskliga rättigheter som arbetar mot de negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter som detta homofobiska lagförslag ger upphov till. Lagförslaget skulle medföra att dessa personer löpte större risk för att fängslas, frihetsberövas, torteras eller behandlas illa på godtyckliga grunder. Det skulle även begränsa och tysta ned lokala människorättsorganisationers åtgärder. Lagförslaget förstärker de överdrivet stränga bestämmelser som redan finns. I Nigerias brottsbalk straffas ömsesidigt homosexuellt beteende med upp till 14 års fängelse och i sharia-lagarna, som antagits i elva stater i norra Nigeria, är det dödsstraff för livat (sodomi).

Lagförslaget skulle även inkräkta på en rad internationella lagstiftningar och fördrag om mänskliga rättigheter som Nigeria införlivat och ratificerat, kanske även landets egen konstitution och viktiga artiklar i Cotonouavtalet. Med tanke på ovanstående och med tanke på de slutsatser som antogs av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) år 2003 om EU:s relationer med Nigeria skulle kommissionen vilja betona sin villighet att bidra till införlivandet av den resolution som parlamentet just ska anta. Kommissionen är, tillsammans med medlemsstaterna, redo att delta aktivt i den politiska dialog som avses i artikel 8 i Cotonouavtalet. Den politiska dialogen kommer till fullo att behandla den särskilda fråga som rör lagförslaget om förbud mot samkönade äktenskap och de väsentliga punkter som rör mänskliga rättigheter, demokratiska principer, rättsstatsprincipen och god förvaltning, vilket tas upp i artikel 9 i Cotonouavtalet.

Slutligen uppmuntrar kommissionen Europaparlamentet att följa upp förra årets besök i Nigerias parlament för att upprätta en regelbunden dialog mellan de två parlamenten. Europaparlamentets förre talman, Josep Borrell Fontelles, var den som besökte Nigerias parlament.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i slutet av debatterna, det vill säga om ett ögonblick.

(1) Se protokollet.

12. Omröstning

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(Information om resultatet av omröstningen: se protokollet)

12.1. Guatemala (omröstning)

- Före omröstningen om skäl B och C

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Ett par små men viktiga ordfel har lyckats smyga sig in i resolutionen. Jag tänker rätta till dem på följande sätt: I skäl B vill jag byta ut ordet ”författare” mot ”förövare” och i skäl C vill jag ersätta orden ”intellektuella författare” med ordet ”vem som står bakom”.

  Talmannen. – Finns det någon invändningar mot dessa muntliga ändringsförslag?

(De muntliga ändringsförslagen antogs)

12.2. Kambodja (omröstning)

12.3. Nigeria (omröstning)

12.4. Överfall på Galina Kozlova, ledamot i styrelsen för organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko (omröstning)

  Talmannen. – Omröstningen är härmed avslutad.

13. Röstförklaringar

- Överfall på Galina Kozlova, ledamot i Styrelsen för organisationen Mari Ušem och chefredaktör för den litterära tidskriften Ontšõko (RC-B6-0081/2007)

  Laima Liucija Andrikienė (PPE-DE). – (EN) Herr talman! När jag talade under debatten om fallet Galina Kozlova uttryckte jag min tacksamhet gentemot våra kolleger från PPE-DE-gruppen, nämligen Tunne Kelam, Vytautas Landsbergis och Charles Tannock, för att de tagit initiativ till resolutionen. Senare informerades jag om att det ursprungliga initiativet kom från vår estländska kollega Toomas Savi från ALDE-gruppen. Jag skulle därför vilja visa min respekt och uttrycka min tacksamhet gentemot honom.

  Marcin Libicki (UEN). – (PL) När det gäller Nigeria röstade jag för den resolution som lades fram av gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater. Jag anser inte att den är bra, men jag anser att ett antagande av den gemensamma resolution som har lagts fram av vänstern skulle misskreditera parlamentet mycket mer. Jag anser att den resolution som har lagts fram av gruppen för Europeiska folkpartiet är en bättre väg att gå.

  Talmannen. – Jag vill påminna er om att röstförklaringar inte avges i brådskande frågor.

  Zbigniew Zaleski (PPE-DE). – (FR) Herr talman! Jag vill bara tillägga en sak till det som Marcin Libicki sade: förslaget från gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater var inte ett resultat av en kompromiss.

  Talmannen. – Röstförklaringarna är härmed avslutade.

Innan sammanträdet avslutas har jag några tillkännagivanden.

14. Beslut om vissa dokument: se protokollet

15. Utskottens och delegationernas sammansättning: se protokollet

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Kan vi, eftersom ni måste läsa sex sidor med namn, använda de namn som redan har lästs upp i stället för att ni faktiskt läser upp dem, för att spara tid och för att bespara er från pinsamheten att tvingas uttala svåra namn?

  Talmannen. – Det är mycket snällt av er, herr Matsakis, att ni vill bespara mig detta tråkiga arbete. Tyvärr är vår arbetsordning tydlig – jag måste läsa upp hela namnlistan.⁽¹⁾

- I slutet av meddelandet om utskottens och delegationernas sammansättning

  Marios Matsakis (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja begära en omröstning med namnupprop.

  Talmannen. – Det är er absoluta rättighet, men en begäran skulle ha lagts fram inom den föreskrivna tiden. Jag kan därför inte följa upp den.

(1) Se protokollet.

16. Meddelande om rådets gemensamma ståndpunkter: se protokollet

17. Skriftliga förklaringar införda i registret (artikel 116 i arbetsordningen): se protokollet

18. Översändande av texter som antagits under sammanträdesperioden: se protokollet

19. Datum för nästa sammanträdesperiod: se protokollet

20. Avbrytande av sessionen

  Talmannen. – Vi har kommit fram till slutet av vår föredragningslista, och jag förklarar Europaparlamentets session avbruten.

(Sammanträdet avslutades kl. 17.00.)

Europeiska arbetsmiljöbyrån har i en nyligen publicerad studie konstaterat att mer än 3 procent av unionens BNP går till att täcka arbetsrelaterade hälsoproblem. Merparten av dessa problem bottnar i stress till följd av den utbredda flexibilitet på arbetsmarknaden och sociala otrygghet som råder i våra liberala samhällen. En mängd vetenskapliga studier har fastslagit att stress i arbetet ligger bakom många hälsoproblem: hjärt-kärlsjukdomar, muskuloskeletala problem, depression, rökning, alkoholism osv.

Vilka kraftfulla åtgärder avser rådet att vidta inom ramen för Lissabonagendan för att få arbetsgivarna att ta sitt sociala ansvar i fråga om såväl förebyggande insatser som ersättning till arbetstagare som lidit skada?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Först skulle jag vilja uppmärksamma att det tyska ordförandeskapet och de framtida portugisiska och slovenska efterträdare som kommer att ta över ordförandeskapet under sitt delade artonmånadersprogram har engagerat sig i att se till att det finns kontinuitet vid utvecklingen av en modern och hållbar arbetsrätt för samhället i hela EU. De ytterligare åtgärder som kommissionens meddelande om gemenskapens strategi för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen under 2007-2012 för med sig kommer att spela en roll i detta på precis samma sätt som grönboken om arbetsrättens framtid. Denna grönbok presenterades nyligen av kommissionen. Det är allmänt känt att strategin för 2002-2006 tog fasta på arbetets föränderliga natur och på de nya typer av risker som detta innebär, vilket ledamoten i sin fråga mycket riktigt tog upp. Riskerna kommer att diskuteras i detalj i den kommande strategin för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och riskerna kommer även att behandlas i slutsatserna från rådet (sysselsättning) i maj.

En hel rad direktiv om arbetsvillkor har antagits under de senaste åren. När det gäller den specifika frågan om arbetsgivarens ansvar för sina anställdas hälsa och säkerhet känner ledamoten tveklöst till att gemenskapens lagstiftning på detta område nu trätt i kraft. Det gäller bland annat ramdirektivet om införande av åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och dessutom nitton enskilda direktiv som fastställer minimikraven inom särskilda områden av arbetarskydd. Inte heller får man glömma bort att ansvaret för att genomföra lagstiftningen ligger hos medlemsstaterna och att det är de själva som bär ansvar för eventuella bestämmelser om ersättning. Arbetsgivarna ansvarar för att tillämpa förordningarna och behöriga nationella myndigheter ser till att de efterlevs, medan kommissionens uppgift är att övervaka att direktiven införlivas helt och hållet i den nationella lagstiftningen. Om det skulle behövas kan kommissionen inleda förhandlingar vid brott mot fördragen. Kommissionen övervakar även den praktiska tillämpningen av direktiven med hjälp av regelbundna rapporter från medlemsstaterna. Jag skulle vilja påpeka att kommissionen nyss har lagt fram ett nytt direktiv om förenkling och rationalisering av rapporterna om vilka praktiska åtgärder som vidtagits inom området.

Det tyska ordförandeskapet har ett nära samarbete med Europaparlamentet för att åstadkomma enighet om förslaget så snart som möjligt.

Inom ramen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning slutför rådet just nu den årliga granskningen av de olika delarna i den europeiska sysselsättningsstrategin (EES). Mot bakgrund av detta arbete utarbetade rådet (sysselsättning) den 22 februari 2007 ett antal viktiga meddelanden som innehöll tydliga krav på strukturella förbättringar av arbetsmarknaden och starkare social sammanhållning. Dessa meddelanden vidarebefordrades till Europeiska rådet inför vårtoppmötet.

Sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd spelade en aktiv roll i att utarbeta dessa viktiga meddelanden, där man tar ställning i frågor som moderniseringen av arbetsrätten och lämpliga nivåer för det sociala skyddet.

Jag kan därför försäkra ledamoten om att rådet, med hjälp av det tyska ordförandeskapet, drar sitt strå till stacken för att bibehålla och förbättra hälsoskyddet och för att värna om arbetstagarnas säkerhet i Europeiska unionen.

Tänker ministerrådet, mot bakgrund av förstainstansrättens dom nyligen (12.12.2006) i mål T-228/02 (OMPI (Organisation des Modjahedines du peuple d'Iran) mot rådet) i vilken man erkänner att det behövs större insyn samt respekt för rätten att delges vilka misstänkliggörande bevis som ligger till grund för att en politisk organisation förs upp på EU:s ”terroristlista” och respekt för rätten till rättsligt försvar, i sin tur respektera EG-rätten och genomföra EG-domstolens förstainstansrätts beslut genom att se över det förfarande man hittills använt för att beteckna organisationer som terroristorganisationer?

Kan rådet i dag, sex år efter FN:s säkerhetsråds antagande av resolutionen om kampen mot terrorismen och dess införlivande i gemenskapslagstiftningen genom rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001, göra en bedömning av hur effektivt förfarandet för att upprätta och se över EU:s ”terroristlista” har varit?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Rådet vidtar för närvarande de åtgärder som krävs för att uppfylla förstainstansrättens beslut och rådet har redan vidtagit de första åtgärderna för att förbättra sitt förfarande vid upprättandet av den lista över personer och enheter som är inblandade i terrordåd, en lista som man hänvisar till i förordning 2580/2001. När så är möjligt försöker rådet ge varje person eller enhet vars tillgångar ska till att frysas en motivering och man försöker göra förfarandena tydligare och öppnare, så att de personer och organisationer som innefattas av listan kan begära att deras fall omprövas.

Rådet har redan, i samband med rådets beslut av den 21 december 2006 om att lägga till vissa personer och föreningar i listan över de personer, föreningar och enheter vars tillgångar ska frysas (rådets beslut 3006/1008/EG, EUT L379 den 28 december 2006) formulerat motiveringar som har gjorts tillgängliga för de personer och föreningar som berörs. Rådet har även informerat dessa personer och föreningar om de åtgärder i ärendet som de kan vidta för att göra sina åsikter hörda.

På samma sätt beslöt rådet den 30 januari 2007 att rätta sig efter rättens beslut i fallet med den iranska exilrörelsen PMOI (”People’s Mujahedeen of Iran”) och att underrätta Folkets mujahidin, MKO (”Mojahedin Khalq Organization”)/PMOI om att rådet tänker behålla dem på listan över personer och enheter vars tillgångar kommer att frysas och även motivera detta beslut för dem. Rådet har uppmanat MKO/PMOI att skicka sina kommentarer och eventuell hjälpdokumentation inom en månad.

Hur tänker rådet stödja EU-medlemsstaten Republiken Cypern som utsätts för hot, och till och med militära sådana, från Turkiet? Hot som syftar till att hindra Republiken Cypern att ingå bilaterala avtal med grannländer om exploatering av naturgastillgångar som kan finnas på dess suveräna territorium och inom ramen för dess ekonomiska verksamhetsområde.

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Rådet känner till det problem som ledamoten tar upp och som har att göra med goda grannförbindelser och Cypern-frågan.

När det gäller de goda grannförbindelserna skulle jag vilja hänvisa till de slutsatser som Europeiska rådet kom fram till när de hade en sammankomst i Helsingfors 1999 och i Bryssel i december 2004. I dessa slutsatser uppmanades länderna att ovillkorligen arbeta för att skapa goda grannförbindelser, och undvika alla handlingar som skulle kunna få en negativ effekt på en fredlig konfliktlösning. Ståndpunkten bekräftades av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) den 11 december 2006.

När det gäller Cypern-frågan i allmänhet skulle jag kort vilja upprepa att Turkiets fortsatta stöd åt ansträngningarna för att nå en omfattande lösning på Cypern-frågan inom FN och i harmoni med EU:s grundläggande principer, tillsammans med framsteg för normaliseringen av de bilaterala relationerna mellan Turkiet och alla EU:s medlemsstater, även Republiken Cypern, är några av de krav som ställs. De framsteg som görs i anslutningsförfarandet kommer att avgöras av hur väl länderna lyckas uppfylla dessa krav.

Ovanstående punkter utgör också en del av förhandlingsramen och de är några av de kortsiktiga prioriteringar för ett reviderat partnerskap för anslutning med Turkiet som EU systematiskt tar upp vid mötena med Turkiet i den politiska dialogen. Jag försäkrar er om att vi fäster stor vikt vid dessa punkter och att vi noggrant övervakar utvecklingen, eftersom de framsteg som görs på detta område kommer att få betydelse bland annat för de fortsatta anslutningsförhandlingarna.

I mars 2006 sammankom Frankrikes, Förenade kungarikets, Italiens, Polens, Spaniens och Tysklands utrikesministrar till ett informellt toppmöte för att undersöka ett eventuellt införande av ett ”europeiskt integrationskontrakt” eller en ”europeisk examen” för invandrare som vill bli medborgare i någon EU-medlemsstat. Enligt uppgifter skulle ett sådant ”kontrakt” ha som syfte att komplettera de examina för medborgarskap som redan nu finns i de olika EU-medlemsstaterna. Ministrarna kom överens om att låta sina nationella experter undersöka förslaget.

Vad består detta ”europeiska integrationskontrakt” av? Vilka skyldigheter uppräknas i dokumentet? Vilken rättslig ställning har dokumentet? Hur förhåller det sig till de examina för medborgarskap som finns i de olika EU-medlemsstaterna? Innebär Belgiens ytterst flexibla lagstiftning om naturalisering – där det inte alls uppställs några skyldigheter för dem som vill bli medborgare – inga problem med tanke på införandet av detta kontrakt?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Ordförandeskapet skulle vilja påpeka att dess beredningsområde inte är att göra uttalanden vid överläggningen av den så kallade ”G-6”-debatten.

EU arbetar faktiskt för ökat samarbete inom integrationspolitikens område. Trots att antagandet och tillämpningen av nationella integrationsstrategier i framtiden fortsättningsvis kommer att falla inom medlemsstaternas beredningsområde kommer EU att fortsätta att stödja dem genom att bland annat uppmuntra utbyte av erfarenheter och bästa tillvägagångssätt, men i debatter på EU-nivå har man än så länge inte tagit upp frågan om ett integrationskontrakt.

Det bör slutligen noteras att Europeiska rådet i sina slutsatser från 14-15 december 2006 höll med om att man under 2007 borde stödja integrering och interkulturell dialog och bekämpa alla former av diskriminering inom medlemsstaterna och EU, att integrationspolitiken borde stärkas och att en överenskommelse borde nås om gemensamma mål och strategier. Ministerkonferensen om integration, som ska hållas i maj 2007, kommer därför att vara särskilt viktig.

Tror rådet på ett rökförbud på barerna och restaurangerna runtom i Europa?

Varför går den process som krävs för att åstadkomma detta så långsamt framåt?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

I rådets rekommendation av den 2 december 2002 om förebyggande av rökning och om initiativ för en effektivare tobakskontroll⁽¹⁾ fastställde rådet att medlemsstaterna skulle sträva efter att skydda rökare och icke-rökare från tobaksrök på grund av de risker som förknippas med passiv rökning. Rådet rekommenderade att medlemsstaterna skulle införa lagstiftning och/eller andra verkningsfulla åtgärder för att se till att man inte utsätts för tobaksrök på arbetsplatser, i stängda rum, i avgränsade offentliga lokaler och på kollektiva färdmedel.

Avsikten med Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) är att skydda nuvarande och framtida generationer från tobakskonsumtionen och att förhindra nedsmutsning av miljön genom tobaksrök. Kommissionen och samtliga medlemsstater (med undantag för Italien och Tjeckien) har ratificerat FCTC, som innehåller en särskild bindande skyldighet för de avtalsslutande parterna när det gäller att skydda människor från tobaksrökens plåga. I artikel 8 i FCTC faställs att alla avtalsslutande parter måste vidta verkningsfulla åtgärder för att motverka passiv rökning på arbetsplatser, i stängda rum, på kollektiva färdmedel, i avgränsade offentliga lokaler och om nödvändigt på andra offentliga platser.

Den 30 januari 2007 antog kommissionen en grönbok med titeln Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå. Målsättningen med detta är att inleda ett omfattande samrådsförfarande (fram till den 1 maj 2007) om det bästa sättet att motverka passiv rökning i EU och stödja utvecklingen av rökfria zoner i EU. Ordförandeskapet har redan riktat rådets uppmärksamhet mot grönboken. Man planerar att rådet (sysselsättning och sociala frågor) den 31 maj 2007 ska innehålla ett åsiktsutbyte bland ministrarna om grönboken.

I november 2006 tog kommissionen ett initiativ som syftar till att fram till 2012 minska europeiska företags administration med 25 procent. SME Union (små och medelstora företagares fackförbund) har nyligen uppvaktat kommissionen med en begäran om att kraven på statistiska uppgifter för små och medelstora företag ska minskas under kommande år med 30 procent samtidigt som man ska inrikta sig på mål som syftar till att undvika alltför invecklade bestämmelser av alltför ingripande karaktär (”gold-plating”).

Stödjer rådet dessa förslag och om så är fallet vilka åtgärder avser det i så fall att vidta under det sittande ordförandeskapet för att stödja och uppmuntra kommissionen så att denna ytterst brådskande reform genomförs?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i mars 2007.

Rådet är av åsikten att minskade administrativa kostnader för företag, i synnerhet för små och medelstora företag, är en viktig åtgärd för att stärka konkurrenskraften och den ekonomiska tillväxten i EU. Den 19 februari 2007 tog rådet ställning till kommissionens åtgärdsprogram för att försöka minska de administrativa kostnaderna. Rådet kom fram till att en större gemensam ansträngning skulle krävas för att uppnå någon betydande minskning av de administrativa kostnaderna inom EU. Rådet höll med om att en 25-procentig minskning av de administrativa kostnaderna för att tillämpa EU:s regelverk måste uppnås senast år 2012 och att medlemsstaterna måste sätta upp ambitiösa internationella mål för sig själva senast år 2008. Mot bakgrund av detta uppmanades kommissionen att sätta igång med sitt åtgärdsprogram med stöd från medlemsstaterna.

För att understryka hur viktigt rådet tycker att framsteg inom detta område är har rådet beslutat att prioritera de omedelbara åtgärder som rekommenderas i kommissionens meddelande så snart de berörda förslagen från kommissionen har lagts fram.

Amnesty International har rapporterat att enskilda personer vid flera tillfällen gripits och tvingats lämna Saudiarabien utan några rättssäkerhetsgarantier som juridisk rådgivning, sannolikt på grund av att de har eller misstänks ha kopplingar till Ahmadiyyasamfundet, en religiös sammanslutning som ser sig som en muslimsk sekt. Är inte detta en uppenbar kränkning av normen om icke-diskriminering på grund av religiös tillhörighet?

Har rådet vidtagit eller avser det att vidta några åtgärder i denna fråga?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i mars 2007 i Strasbourg.

Rådet fortsätter att mycket uppmärksamt följa situationen för de mänksliga rättigheterna i Saudiarabien. I sin politiska dialog med alla tredje länder rekommenderar EU alla dessa partner att ratificera samtliga tillämpliga internationella konventioner om mänskliga rättigheter, om de inte redan har gjort så.

Europeiska unionen engagerar sig beslutsamt i avskaffandet av alla former av diskriminering och intolerans och framlade vid FN:s 61:a generalförsamling en resolution om undanröjande av alla former av intolerans och diskriminering på grundval av religion eller tro. Resolutionen antogs med konsensus, vilket tydligt visar att dess innehåll är universellt godkänt. Europeiska unionen uppmanar därför tredje länder att genomföra principerna i denna resolution som erkänts som ett viktigt instrument för att i hela världen skydda varje människas rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet.

Vilka åtgärder föreslår rådet för att möjliggöra ett effektivt deltagande från samtliga medlemsstaters sida i kontrollen av EU:s yttre gränser, särskilt när det gäller den operativa mekanismen för Frontex skydd av havsgränserna?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Kontroll och övervakning av de yttre gränserna är medlemsstatens ansvar. Fungerande gränskontroller ligger emellertid inte enbart i den berörda medlemsstatens intresse, utan i alla de medlemsstaters intresse som har avskaffat kontroller av de inre gränserna. Inrättandet av Frontex, Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, utgjorde genom rådets förordning 2007/2004/EG⁽¹⁾ ett viktigt steg i att främja solidaritet mellan medlemsstaterna vid skyddet av de yttre gränserna.

Frontex samordnar medlemsstaternas operativa samarbete och sköter gemensamma operationer och pilotprojekt för land-, luft- och havsgränserna.

För att hjälpa de medlemsstater vars gränser nu befinner sig under plötslig och extra press har kommissionen lagt fram ett förslag till parlamentets och rådets förordning där man inrättar en mekanism för att skapa enheter för snabba ingripanden vid gränserna. Förslaget diskuteras för närvarande av rådet för att försöka nå en överenskommelse med parlamentet vid den första behandlingen.

Medlemsstaterna kommer också att kunna bidra till att skydda de yttre gränserna genom att ge varandra teknisk utrustning. Mot bakgrund av artikel 7 i förordning 2007/2004/EG håller Frontex för närvarande på att sammanställa ett centralt register över vilken teknisk utrustning (känd som “verktygslådan”) som medlemsstaterna är villiga att göra tillgängliga för andra medlemsstater. Vid rådets möte den 15 februari 2007 presenterade Frontex en inventarieförteckning och de medlemsstater som inte redan hade gjort det uppmanades att aktivt bidra till verktygslådan, som är tänkt att vara tillgänglig för användning med verkan från sommaren 2007.

Frontex har också slutfört två genomförbarhetsstudier (BORTEC, för de södra sjögränserna, och Medsea, ett nätverk för kustpatrullering i Medelhavet) om skyddet av sjögränserna under 2006. Målsättningen med studierna är att etablera ett europeiskt övervakningssystem för de södra sjögränserna som ska prioriteras i linje med ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte i december 2006. Frontex uppmanas att så snart som möjligt utveckla ett permanent nätverk för kustpatrullering i de södra havsgränserna. Frontex tar för närvarande ställning till hur de ska skapa detta nätverk och hur de ska engagera medlemsstaterna i det.

I och med anslutningen av Rumänien och Bulgarien bildar nya länder nu EU:s yttre gränser. Vilka diskussioner har rådet fört med myndigheterna i dessa länder med avseende på gränssäkerhet, människohandel och organiserad brottslighet? Hur kan EU säkra sina gränser utan att EU-medborgarnas rätt till fri rörlighet påverkas?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Gemenskapskoden för människors fria rörlighet över gränserna (kodexen om Schengengränserna) som antogs den 15 mars 2006 av Europaparlamentet och rådet med hjälp av medbeslutandeförfarande⁽¹⁾t reglerar kontroller av personer som passerar medlemsstaternas och EU:s yttre gränser. Koden är bindande och tillämplig i samtliga medlemsstater, med undantag för Irland i Förenade kungariket, från och med det datum som koden trädde i kraft, nämligen den 13 oktober 2006, och även i Bulgarien och Rumänien från och med det datum då de ansluter sig till EU.

De krav som reglerar gränsskydd är därför identiska och bindande för alla dessa medlemsstater, i enlighet med villkoren i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt och artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt, även om bestämmelserna i det Schengenregelverk som införlivats i EU om att nedrusta kontrollerna av personer vid de inre gränserna för de medlemsstater som anslöt sig mellan år 2004 och 2007 ännu inte har trätt i kraft. Bestämmelserna kommer att gälla i dessa medlemsstater enligt ett beslut som ska fattas av rådet efter en utvärdering av huruvida de nödvändiga villkoren för tillämpningen av samtliga delar i Schengenregelverket har uppfyllts och efter det att man har rådgjort med Europaparlamentet. Denna utvärdering kommer att genomföras i enlighet med Schengens utvärderingsförfarande.

Kontrollerna vid de inre gränserna för Rumänien och Bulgarien kan endast hävas när Schengenregelverket (Schengens informationssystem II) har införlivats och i synnerhet om de relevanta utvärderingarna i de medlemsstaterna är positiva.

Samtliga medlemsstater, även Rumänien och Bulgarien, är engagerade på alla nivåer i rådet för att diskutera frågor om gränsskydd, olaglig människohandel och organiserad brottslighet.

Gränsskydd och gränskontroller har tidigare blivit – och blir även för närvarande – utvärderade i varje ny medlemsstat för att fastställa om de uppfyller kraven i Schengenregelverket och därmed om kontroller av personer vid de inre gränserna kan hävas. Utvärderingar av Bulgarien och Rumänien kommer att genomföras så snart de länderna har förklarat sig vara redo.

I Nicefördraget fastställs att när antalet EU-medlemsstater ökat till 27 ska nya ledamöter av Europeiska kommissionen väljas enligt ett rotationssystem grundat på principen om jämlikhet, där medlemsstaterna kommer att vara helt jämlika när man fastställer ordningsföljden i vilken deras medborgare ska kunna bli kommissionsledamöter och deras mandatperiod, och varje successivt kollegium kommer att vara sammansatt så att det på ett lämpligt sätt återspeglar den demografiska och geografiska mångfalden i samtliga EU-medlemsstater.

Enligt fördraget om upprättande av en konstitution för Europa ska man också stödja sig på ovannämnda principer.

Europeiska kommissionens vice ordförande Günter Verheugen förklarade den 3 januari 2007 i den tyska tv-kanalen ZDF: ”En liten EU-medlemsstat kan hoppas på större nytta om den skickar en representant som suppleant till en kommissionsledamot med ansvar för ett område som är viktigt för landet i fråga än om den skickar en kommissionsledamot med ansvar för ett helt oviktigt område”.

Vad anser det tyska ordförandeskapet om den ställning som innehas av den vice ordförande för kommissionen som landet skickat? Har han samma ställning som landet som innehar ordförandeskapet?

Vilka förslag avser rådet att lägga fram för kommissionen när det gäller fördraget om upprättande av en konstitution för Europa?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Som svar på ledamotens första fråga skulle jag vilja påminna henne om att rådet i allmänhet inte kommenterar offentliga uttalanden från kommissionsledamöter.

Om vi går vidare till ledamotens andra fråga bör man påpeka att det inte vore lämpligt att gå händelserna i förväg när det gäller resultatet av det pågående samrådet med medlemsstaterna angående framtiden för fördraget om upprättande av en konstitution för Europa. Som ledamoten känner till fungerar samråden som ett underlag för det betänkande som det tyska ordförandeskapet ska skicka till Europeiska rådet någon gång under det första halvåret i 2007. Ytterligare beslut gällande reformeringsprocessens framtid kommer att fattas när Europeiska rådet har granskat betänkandet.

Den godtyckliga och oenhetliga tolkningen av de nuvarande reglerna rörande inköp på flygsidan och skattefria inköp har resulterat i en allvarlig förtroendeförlust hos resenärer som köper legitima produkter. Denna oenhetliga tillämpning av de nuvarande reglerna har lett till konfiskeringen av tusentals liter av produkter i vätskeform under de senaste månaderna, och butiker på flygsidan och taxfreebutiker upplever en allvarlig nedgång i försäljningen både i EU och i tredjeländer.

Är rådet medvetet om denna kris som drabbar alla medlemsstater och hundratals företag i EU? Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att lösa detta problem?

Anser rådets tjänstgörande ordförande vidare att läppstift är en potentiell säkerhetsrisk? Vänligen förklara i så fall.

Tänker rådet se över EU:s säkerhetsbestämmelser som tillämpas på de europeiska flygplatserna? Dessa bestämmelser orsakar stor förvirring eftersom alla skattefria drycker nu konfiskeras från transitpassagerare som reser in i Europa?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid den del av frågestunden med frågor som överlämnades till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i mars 2007 i Strasbourg.

De säkerhetsåtgärder som ledamöterna hänvisar till återfinns i kommissionens förordning (EG) nr 1546/2006 av den 4 oktober 2006 om ändring av förordning (EG) nr 622/2003 om åtgärder för att genomföra gemensamma grundläggande standarder avseende luftfartsskydd⁽¹⁾. Kommissionen agerade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2320/2002 av den 16 december 2002⁽²⁾, där det fastställs ett juridiskt ramverk för luftfartsskyddet inom gemenskapen. Mot bakgrund av detta skulle ordförandeskapet vilja be ledamöterna att ställa sina frågor till kommissionen som bättre kan bemöta era betänkligheter. Ledamöterna bör observera att de specifika åtgärder som nämns i detta fall innefattar restriktioner för vätskor och geléer och att dessa restriktioner ska utvärderas efter sex månader.

Republiken Djibouti har en regionalt stabiliserande, medlande, budskapsförmedlande och fredsskapande roll, och vid sitt besök i Djibouti nyligen uppmanade kommissionsledamot Michel president Guelleh att under mer ordnade former fördjupa Djiboutis politiska förbindelser med EU som bland annat är en av de största givarna av utvecklingsstöd. Republiken Djibouti är förvisso av uppenbart strategiskt intresse ur både regional och internationell synvinkel, men faktum kvarstår att landet har ett auktoritärt presidentstyre. Bara några dagar efter kommissionsledamot Michels besök i Djibouti blev ett flertal journalister och företrädare för oppositionspartiet Mouvement pour le Renouveau démocratique (MRD) föremål för godtyckliga gripanden, vilket bland annat Journalister utan gränser kunnat rapportera om. Den behandling som Djiboutis nuvarande ledning utsätter oppositionen för är ännu mer anmärkningsvärd med tanke på det parlamentval som ska hållas i Djibouti i januari 2008.

Hur tänker rådet övervaka den fortsatta respekten för de mänskliga rättigheterna i Djibouti, och avser rådet att sända eller stödja sändandet av en europeisk observationsgrupp för att övervaka parlamentvalet 2008?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Rådet känner till att företrädare för partiet för demokratisk förnyelse ”Mouvement pour le renouveau démocratique” (MRD) och personal från den oberoende veckotidskriften ”Le Renouveau” nyligen gripits. Den regelbundna politiska dialogen med Djibouti enligt artikel 8 i Cotonouavtalet är det rätta forumet för EU att ta upp sina betänkligheter kring situationen för de mänskliga rättigheterna i Djibouti och – utan att glömma bort den överenskomna målsättningen, nämligen att främja ett stabilt och demokratiskt politiskt klimat – i mycket allmänna ordalag ta upp frågor som gäller det politiska läget i landet.

På samma sätt är främjandet av lokal demokrati och ansvarsfull statlig ledning, genom stöd till utveckling och drift av decentraliserade institutioner som kan fungera som demokratins stöttepelare, ett av målen för EU:s samarbete med Djibouti.

När det gäller att eventuellt sända valobservatörsuppdrag från EU till Djiboutis parlamentsval i januari 2008 så har prioriteringarna för EU:s valövervakningsverksamhet under 2008 ännu inte diskuterats av de berörda grupperna inom rådet.

Vad gör rådet för att främja användningen av alternativ energi inom de nationella transportplanerna?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet känner helt och hållet till vikten av alternativa energikällor inom transportsektorn med tanke på att skapa en hållbar försörjning, men även för att vidta åtgärder som bromsar klimatförändringen och minskar utsläppen av växthusgaser. Efter det energi- och klimatpaket som kommissionen publicerade den 10 januari 2007 har rådets energiministrar i sina slutsatser den 15 februari 2007 angett att en 10-procentig biobränslekomponent av den sammanlagda bensin- och dieselkonsumtionen för transportsyften är ett bindande minimikrav som måste uppnås senast 2020 i EU:s samtliga medlemsstater. Målsättningen bekräftades av Europeiska rådet under vårsessionen. Rådets energiministrar kom fram till att målsättningen skulle vara bindande med reservation för hållbar produktion, kommersiell tillgänglighet av andra generationens biobränslen och ett passande ändringsförslag till direktivet om bränslets kvalité så att det blir möjligt att använda lämpliga blandningar.

I sina slutsatser efterlyser rådet även ett sammanhängande ramverk för förnyelsebar energi mot bakgrund av kommissionens kommande förslag inför 2007 om ett nytt omfattande direktiv om användningen av alla förnyelsebara energikällor samt omfattande och skyndsamt införlivande av de åtgärder som rekommenderas i rådets slutsatser när det gäller kommissionens handlingsplan för biomassa från juni 2006, i synnerhet i fråga om demonstrationsprojekt för andra generationens biobränsle.

Rådet fäster särskild vikt vid denna fråga och så snart som kommissionen har lagt fram sitt förslag kommer utvecklingen att följas noggrant. Rådet hoppas också att Europaparlamentet kommer att ge lika mycket stöd och därmed underlätta antagandet av förslaget.

Kan ordförandeskapet, med tanke på den kommande översynen av EU:s gemensamma ståndpunkt om Myanmar, ange huruvida den kommer att stödja en förlängning av den gemensamma ståndpunkten, och förklara orsakerna till att den stöder, alternativt inte stöder, en sådan förlängning? Om ordförandeskapet stöder en förlängning av den gemensamma ståndpunkten, skulle det även ställa sig positivt till att stärka den gemensamma ståndpunkten så att den även omfattar exempelvis stöd för Internationella arbetsorganisationens initiativ till att väcka talan mot Statens råd för fred och utveckling (SPDC) inför Internationella domstolen och/eller utöka EU:s finansiella och politiska stöd för grupper från det civila samhället, vilka arbetar i och utanför landet?

Är ordförandeskapet medvetet om att de etniska befolkningsgrupperna som utgör cirka 40 procent av befolkningen inte nämns i den befintliga gemensamma ståndpunkten, och inte heller EU:s stöd för en trepartsdialog som inkluderar SPDC, Nationella demokratiförbundet och de etniska befolkningsgrupperna, trots att både Nationella demokratiförbundet och de etniska befolkningsgrupperna vid upprepade tillfällen framhållit att detta är den enda legitima lösningen för att få till stånd en politisk omvandling i Myanmar? Skulle ordförandeskapet kunna åta sig att arbeta för att EU:s stöd för en trepartsdialog och de etniska befolkningsgruppernas viktiga roll nämns i den gemensamma ståndpunkten?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Eftersom ingen större utveckling har skett i landet i fråga avser rådet att behålla den gemensamma ståndpunkten i sin nuvarande form med endast tekniska förändringar. Ordförandeskapet anser att den gemensamma ståndpunkten fortfarande utgör en lämplig kombination av riktade restriktiva åtgärder och humanitärt bistånd till befolkningen i ett av världens fattigaste länder. Mot bakgrund av den gemensamma ståndpunkten uttrycker EU regelbundet sin oro inför regeringen och de regionala partners som kan påverka landet och utövar påtryckningar för att få till stånd förändringar i Burma/Myanmar. Frågor om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat tvångsarbete, frisläppandet av Daw Aung San Suu Kyi och andra politiska fångar och avsaknaden av en äkta och omfattande övergångsprocess mot en legitim och demokratisk regering tas regelbundet upp som en del i denna process.

Rådet har aktivt stöttat Internationella arbetsorganisationens (ILO) ansträngningar för att registrera klagomål om tvångsarbete i Burma/Myanmar. Regeringen i Burma/Myanmar nådde i slutet av februari i år en överenskommelse med ILO när det gäller att ta itu med klagomålen.

EU använder redan gemenskapens resurser för att stödja aktiva grupper av civilsamhället både i och utanför Burma/Myanmar. Det totala finansiella åtagandet för program i Burma/Myanmar har ökat betydligt och kommissionen tänker göra ännu mer resurser tillgängliga från och med 2007. Parallellt med geografiska budgetkategorier kommer en rad tematiska budgetkategorier att införas och stöd för civilsamhället och respekt för mänskliga rättigheter kommer att utgöra en väsentlig del i detta.

EU har upprepade gånger uppmanat regeringen i Burma/Myanmar att sätta igång med en omfattande övergångsprocess där alla styrkor i landet, även de enskilda etniska grupperna, måste delta. Dessutom anser EU att en långsiktig stabilisering av landet endast är möjlig om den sker med hjälp av nationell försoning, något som kräver att samtliga etniska grupper i landet deltar.

Gerhard Schröder, f d tysk förbundskansler och styrelseordförande för företaget Nord Stream, har sagt i svensk TV (SVT Rapport, 8.2.2007) att ministrarna i rådet har slagit fast att medlemsstaterna är förpliktade att underlätta och stödja byggandet av Trans-European Networks (TEN). Schröders slutsats är att den rysk-tyska gasledningen i Östersjön därmed har fått rådets stöd. Beslut i denna fråga ska ha fattats i samband med mötet i ministerrådet för energifrågor den 17.6.2005. Delar rådet den uppfattning som Schröder ger uttryck för? Har rådet godkänt byggandet av den rysk-tyska gasledningen med sträckning under Östersjön?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg i mars 2007.

Det påpekas för frågeställaren att Gerhard Schröder inte är styrelseordförande för aktiebolaget Nord Stream, utan ordförande för aktieägarkommittén i detta företag.

Med hänvisning till den första frågan önskar ordförandeskapet förtydliga att det inte kommenterar uppgifter i media.

När det gäller den andra frågan påpekar ordförandeskapet att – vilket ledamoten säkerligen känner till – det på följande tre ställen i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG av den 6 september 2006 om riktlinjer för transeuropeiska energinät och om upphävande av beslut 96/391/EG och beslut nr 1229/2003/EG⁽¹⁾ nämns en fjärrgasledning mellan Ryssland och Tyskland som går genom Östersjön eller ”till havs”:

– I bilaga I ”Axlarna för prioriterade projekt, inbegripet anläggningar för projekt av europeiskt intresse, enligt artiklarna 7 och 8” under rubriken ”Gasnät” i punkt NG 1.

– I bilaga II ”Tilläggskriterier för identifiering av projekt av gemensamt intresse enligt artikel 6.2” under rubriken ”Gasnät” i punkt 9.

– I bilaga III ”Projekt av gemensamt intresse och därtill hörande specifikationer, för närvarande fastställda enligt kriterierna i bilaga II” i punkt 9 ”Ökad gastransportkapacitet (genom försörjningsledningar)” som det tredje av de projekt som där räknas upp: ”Nordeuropeiska gasledningen: Ryssland, Östersjön, Tyskland”.

Rådet och Europaparlamentet har således, vilket ledamoten säkert är medveten om, i bilaga I till beslutet kvalificerat den ”nordeuropeiska gasledningen” som ett ”projekt av europeiskt intresse” – med detta uttryck betecknas den kategori som omfattar ”de mest högprioriterade projekten” (se skäl 8).

När det gäller de särskilda bestämmelserna för projekt med denna status (exempelvis möjligheten till samfinansiering med gemenskapen, medlemsstaternas skyldigheter i samband med dessa projekt och verksamheten för en europeisk samordnare i fall av allvarliga förseningar eller svårigheter vid genomförandet) ber rådet att få hänvisa ledamoten till innehållet i det nämnda beslutet, som antogs av Europaparlamentet och rådet enligt medbeslutandeförfarandet.

Till följd av tuaregfolkets uppror i Mali den 23 maj 2006 och för att lösa konflikten undertecknades den 4 juli 2006 en överenskommelse, känd som Alger-avtalet, av Malis regering och Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring (Alliance démocratique du 23 mai pour le changement).

I denna överenskommelse ingår planer på att ett forum för utvecklingen av norra Mali ska hållas i regionen Kidal med deltagande av tuaregfolket.

Malis regering planerar att organisera detta forum i mars, men utan deltagande från medlemmarna i Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring.

Med tanke på att EU av staten Mali har ombetts att medverka vid organisationen av detta forum, vad avser Europeiska rådet att göra för att garantera tuaregfolkets deltagande i forumet och främja utvecklingen i regionen Kidal?

(DE) Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden med frågor till rådet under Europaparlamentets plenarsammanträde i mars 2007 i Strasbourg.

Som ledamoten uppmärksammar i sin fråga ska forumet för utvecklingen av norra Mali enligt de senaste uppgifterna hållas den 23 mars. Detta är det datum som man senast kommit överens om sedan evenemanget senarelagts flera gånger.

EU:s diplomatiska beskickningar mottog den 15 februari ett brev från Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring där man tog upp frågan om alliansens deltagande i forumet.

EU:s chef för delegationen i Bamako deltar för närvarande i samråden om denna fråga och kommer att begära mer exakt information från Malis regering.

I vilket skede befinner sig detta system som, efter vad jag förstår, är avsett att ersätta pappersbaserat informationsutbyte mellan medlemsstaternas regeringar avseende äkta och förfalskade handlingar?

(DE) Detta svar har utarbetats av ordförandeskapet och är inte bindande vare sig för rådet eller för dess medlemmar. Det föredrogs inte muntligen vid frågestunden med rådet vid Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Som ledamoten känner till inrättades det europeiska systemet för arkivering av bilder (FADO) som en gemensam åtgärd, vilken antogs av rådet den 3 december 1998.⁽¹⁾

Systemet ska göra det lättare för medlemsstaterna att snabbt kunna utbyta elektronisk information om äkta dokument och förfalskningar.

FADO är nu helt funktionsdugligt. Man använder ett datoriserat system som finns i rådets sekretariat, i enlighet med de villkor som anges i bilagan till ovannämnda gemensamma åtgärd, och systemet fungerar som ett nätverk för kontakter med och mellan medlemsstaternas berörda centrala enheter.

Kan rådet mot bakgrund av resultaten av sexpartssamtalen i Peking redogöra för hur det ser på EU:s deltagande i processen och om ett besök av trojkan kommer att övervägas?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europaparlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

EU välkomnade det avtal som de sex parterna ingick vid sin senaste samtalsrunda som avslutades den 13 februari. Så som framgår av ordförandeskapets uttalande den 14 februari hoppas det att avtalet kommer att genomföras snabbt och att de sex parterna kommer att fortsätta sina diskussioner om alla åtaganden i den gemensamma deklarationen av den 19 september 2005.

I uttalandet utlovade EU också fortsatt politiskt stöd för fred och stabilitet på den koreanska halvön och nämnde möjligheten av att skicka en trojkadelegation till Nordkorea. Det sistnämnda har sedan dess skett och besöket genomfördes mellan den 6 och 8 mars.

Rådet svarade inte på min fråga H-0046/07⁽¹⁾, varför jag nödgas ställa den på nytt. Jag ber rådet att svara klart och precist på min fråga som lyder så här: Är klippön Imia i östra Egeiska havet en del av EU:s territorium?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet har inget tillägg att göra till det svar som rådet redan har gett på ledamotens fråga H-0046/07. Rådet kan endast hänvisa till de ståndpunkter som angavs i de berörda slutsatserna från Europeiska rådet, och som ledamoten känner till.

Syftet med Prümfördraget är att möjliggöra insamling, lagring, användning och utbyte av personuppgifter (med bland annat fingeravtryck och DNA-prover på misstänkta) och att tillåta både inhemska och främmande specialenheter att befinna sig och verka på medlemsstaternas territorium. Vidare är det tänkt att polis- och specialstyrkorna i två eller flera stater ska kunna agera samfällt vid händelser av internationell betydelse.

Håller rådet med om att användningen av begrepp som ”massmöte” och ”liknande större händelser” skapar en övervaknings- och bestraffningsapparat som är ensam i sitt slag? Är rådet inte oroligt att åberopandet av generella begrepp som ”nödsituationer”, ”terroristbrott” och ”skydd av den allmänna ordningen” kommer att innebära ett rättfärdigande av att polisen och andra rättsvårdande myndigheter gör intrång i personuppgifter och kringskär yttrandefriheten utan att behöva svara inför något legitimt och oberoende tillsynsorgan? Finns det ingen oro över att detta fördrag kommer att innebära att brott mot samtliga medborgares fri- och rättigheter formellt legitimeras som ett led i kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten, som emellertid bara ett fåtal är delaktiga i?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Ordförandeskapet respekterar ledamotens synpunkter men kan av följande skäl inte instämma i dem. Begreppen ”massmöten” och ”liknande större händelser” i artikel 18 i förslaget till rådets beslut om intensifierat gränsöverskridande samarbete, särskilt för att bekämpa terrorism och gränsöverskridande brott, leder inte på något vis till en ”övervaknings- och bestraffningsapparat som är ensam i sitt slag” och inte heller underlättar den en sådan utveckling. Rådet vill påpeka för ledamoten att artikel 18 i det nämnda förslaget till rådets beslut inte innebär mer än att förpliktiga de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att ömsesidigt stödja varandra i fråga om massmöten, liknande större händelser och allvarliga olyckor genom de åtgärder som anges under denna rubrik. Artikel 18 utgör dock inte en rättslig grund för övervakningsåtgärder som hittills inte har funnits.

I fråga om terroristbrott begränsas skyldigheterna enligt artikel 16 i förslaget till rådets beslut till informationsutbyte om antagandet berättigas av vissa fakta om att de berörda personer sannolikt kan komma begå brott av det slag som avses i artiklarna 1 till 3 av Europeiska unionens rambeslut 2002/475/RJF om att bekämpa terrorism. Inte heller här införs några skyldigheter i fråga om ökad övervakning eller undersökningar, och skyldigheten är begränsad till enbart samarbete.

Ledamotens farhågor om att polisen och rättsvårdande myndigheter kommer att ingripa i medborgarnas privata angelägenheter och att friheten att uttrycka åsikter således skulle begränsas utan att dessa myndigheter är skyldiga att redovisa sina åtgärder för ett demokratiskt tillsynsorgan är inte berättigade. Upprätthållandet av den allmänna ordningen har alltid varit en av de viktigaste uppgifterna för polisväsendet i medlemsstaterna och det är inte en uppgift som kan härledas från detta förslag till rådets beslut. Alla åtgärder som vidtas av polisen på grundval av detta förslag övervakas av de tillsynsmyndigheter som inrättats för tillsyn av polisen i enlighet med den lagstiftning som antagits av medlemsstaterna. I fråga om skydd av personuppgifter innehåller förslaget till rådets beslut särskilt strikta bestämmelser, i form av artiklarna 24 till 32, som är tillämpliga på all information som delges enligt detta beslut.

Vi är oroade över att Nigeria avser att anta en lag med bestämmelser om förbud mot förhållanden mellan personer av samma kön och äktenskap mellan sådana personer, samt om andra relaterade frågor. Denna lag skulle i själva verket kriminalisera det lesbiska, homosexuella, bisexuella och transsexuella samhället i Nigeria och den motiveras enligt vår mening av rädsla och hat snarare än av gott juridiskt omdöme. Den föreslagna lagen står tydligt i strid med FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, och den strider också mot artikel 1 i Cotonouavtalet i vilken ”respekten för individens rättigheter” betonas samt mot artikel 8 i vilken parterna uppmanas till en politisk dialog, i samband med vilken respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer och rättsstatsprincipen samt sunt styrelseskick är grundläggande förutsättningar för avtalets giltighet.

Tänker rådet ta upp frågan om denna lag i sina diskussioner med Nigerias regering? Vilka brådskande åtgärder avser rådet att vidta för att se till att EU gör det klart för Nigeria vilken EU:s ståndpunk är i fråga om de mänskliga rättigheterna? Tänker rådet åter bekräfta EU:s åtagande för avskaffandet av kriminaliseringen av förhållanden mellan personer av samma kön, i enlighet med besluten från FN:s kommission för mänskliga rättigheter? Vilka åtgärder tänker rådet vidta för att se till att artiklarna 1 och 8 i Cotonouavtalet efterlevs, om denna lag drivs igenom?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Förslaget till lagstiftning om relationer mellan samma kön har faktiskt diskuterats av EU och de nigerianska myndigheterna. EU-insatsens ledare har nära följt utvecklingen sedan 2006 och diskuterat dem med nigerianska civilrättsorganiationer som är motståndare till lagförslaget.

EU påpekade att om lagen antas kommer den, så som ledamoten helt riktigt påpekar, att utgöra en kränkning av de universella normerna om de mänskliga rättigheterna.

Förutom ansträngningarna från EU-insatsens ledare har den nigerianska senator som leder det ansvariga utskottet (utskottet för rättskipning, de mänskliga rättigheterna och rättsliga frågor) godkänt att förslaget granskas och försöker att se till att det är godtagbart på internationellt plan och i enlighet med den nigerianska konstitutionen.

Överläggningarna om förslaget fortsätter och med hänsyn till de förestående parlaments- och presidentvalen är det osannolikt att förslaget antas under den innevarande mandatperioden. EU kommer att fortsätta att övervaka utvecklingen i det nyvalda parlamentet.

I sina slutsatser av den 20 februari underströk rådet nyligen sin fasta beslutsamhet att bekämpa klimatförändringarna. Rådet välkomnade även kommissionens förslag om att låta utsläpp av växthusgaser från civilflyget omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrättigheter, men det direktiv som diskuterades kommer inte att träda i kraft förrän 2011.

Vid kommissionens samråd med berörda parter i denna fråga blev det tydligt att vägavgifter för planens utsläpp och påverkan anses vara det näst mest effektiva styrmedlet för att minska flygsektorns inverkan på klimatförändringarna.

Medan flygbolag och flygplatsbolag skulle kunna rädas ett obligatoriskt system (på grund av ökande passagerarpriser) skulle ett system på grundval av frivilliga bidrag skingra oron. Ett sådant frivilligt bidrag skulle uppgå till inte mer än 2–5 procent av biljettpriset. Inkomsterna från bidragen skulle gå till skogsplantering eller projekt för förnybar energi i utvecklingsländerna.

Skulle rådet överväga en övergång till ett frivilligt system för att införa en kompensationsmöjlighet vid bokning av flygbiljetter, så att rådets tjänstemän kan ta sitt ansvar och betala kompensation för utsläppen i samband med deras flygningar?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Som framgår av ledamotens fråga pågår det en av kommissionen inledd diskussion, särskilt om huruvida insatserna för att angripa klimatförändringen ska stödjas av frivilliga eller obligatoriska bidrag. Om kommissionen till följd av diskussionens fortsatta utveckling skulle lägga fram saken för rådet, kommer rådet att ägna problemet all vederbörlig uppmärksamhet. Om rådet efter genomförd granskning handlar på förslag av kommissionen och efter samråd med Europaparlamentet inför lagstiftning kommer rådet säkerligen att vidta de åtgärder som krävs för att underlätta EU-institutionernas genomförande av den. Rådet kan inte för närvarande göra några förutsägelser om en sådan lagstiftnings innehåll eller omfattning.

Ledamoten hänvisas också till de gällande bestämmelserna om frågor i samband med budgeten för Europaparlamentet respektive rådet.

På de grekiska öarna i östra Egeiska havet har strömmarna av illegala invandrare från Turkiet ökat på ett oroväckande sätt de senaste månaderna. Av de illegala invandrare som greps under 2006 kom 20 procent från Turkiet (mot 15,5 procent 2004 och 11,9 procent 2005).

Grekland och Turkiet har ingått ett protokoll om återtagande (april 2002), och under hela perioden har de grekiska myndigheterna skickat krav till Turkiet om återtagande av 22 945 illegala invandrare som gripits. Av dessa har endast 1 419 tagits tillbaka. I framstegsrapporten (november 2006) om Turkiets väg mot anslutning påpekar kommissionen i förhandlingskapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) att kandidatlandet endast gjort små framsteg i kampen mot den illegala invandringen och att enorma insatser krävs för en harmonisering med gemenskapens regelverk. Tänker rådet ta några initiativ för att se till att detta kandidatland påskyndar arbetet med att vidta de nödvändiga reformerna på området och tillämpa dem på korrekt sätt? Ett annat stort problem är kostnaderna för transporter av illegala invandrare.

Anser rådet att den europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid medlemsstaternas yttre gränser på grundval av artikel 9 i förordning (EG) nr 2007/2004⁽¹⁾ (samarbete om återsändande) skulle kunna använda gemenskapsmedel för att bekämpa dessa problem?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Att rådet fäster stor vikt vid de insatser som Turkiet som ansökande land ska göra för att bekämpa illegal invandring råder det ingen tvekan om. Det var därför som detta övervägande togs med i de kortsiktiga prioriteringarna i det reviderade anslutningspartnerskap som rådet antog den 23 januari, och i samband därmed finns det en uttrycklig hänvisning till kravet på att ett återtagandeavtal ska ingås utan dröjsmål. Frågan diskuteras också i undersökningsrapporten om förhandlingarna om kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet), som för närvarande granskas av rådet. Gemenskapen har upprepade gånger angett att dessa förhandlingar ska genomföras snarast, och detta fortsätter givetvis att göras klart på alla nivåer, särskilt inom de forum som inrättats enligt anslutningsavtalet.

Enligt artikel 9 i rådets förordning om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser⁽²⁾ ger byrån det stöd som krävs för att organisera gemensamma insatser för återsändande för medlemsstaternas räkning. Enligt denna artikel kan byrån också använda gemenskapsmedel som gjorts tillgängliga för återsändande. Enligt ordförandeskapets mening kan byrån därför använda gemenskapsmedel som gjorts tillgängliga för återsändande för att – i enlighet med gemenskapens politik för återsändande – stödja gemensamma insatser för återsändande för medlemsstaternas räkning. Märk väl att detta endast gäller i fall av gemensamma insatser för återsändande av illegala invandrare.

Frågan om Frontex medverkan och roll i organiserandet av gemensamma insatser för återsändande diskuteras för närvarande på rådsnivå. Den var också föremål för rådets slutsatser om förbättrat operationellt samarbete vid gemensamma insatser för återsändande med flyg, som antogs den 27 april 2006.

Domstolsmyndigheterna i Rumänien har frikänt ”premiärminister” Ion Antonescu, ledare för den fascistiska rörelsen Järngardet och kollaboratör med Nazityskland under andra världskriget, samt 19 andra medlemmar i ”regeringen” från anklagelserna om krigsförbrytelser. Genom att upphäva den dom som utfärdades mot Antonescu efter Rumäniens befrielse (1944) ger domstolen honom förlåtelse för Rumäniens invasion av Sovjetunionen på Hitlertysklands sida och för nazisternas brott mot mänskligheten. Beslutet är en provokation mot de miljoner människor som dog och för alla dem som över hela världen gjorde motstånd och med all kraft bekämpade fascismen. Det är en förolämpning mot det rumänska folket, som både före och efter störtandet av Antonescu gav så mycket i den antifascistiska kampen och i kampen för demokrati och fred. Samtidigt undergräver beslutet grundläggande internationella konventioner och är en stor fara för de demokratiska friheterna.

Vad anser rådet om detta antidemokratiska och reaktionära beslut?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet har inte diskuterat denna fråga.

Ordförandeskapet vill påpeka att enligt artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen bygger unionen på ”principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna”.

Ugandas regering har under en längre tid fört samtal med LRA (the Lord's Resistance Army), en rörelse som under flera år terroriserat norra Uganda och missbrukar barn på det avskyvärdaste sätt.

Den 26 augusti 2006 undertecknade båda parter en vapenvila som löpte ut i februari. LRA infann sig inte på den överenskomna mötesplatsen utan satte sig i rörelse mot Centralafrikanska republiken. Den internationella brottmålsdomstolen har utfärdat en internationell arresteringsorder för LRA-ledaren Kony och fyra andra militära ledare.

Vilka åtgärder kommer rådet att vidta för att sätta press på regeringarna i Demokratiska Republiken Kongo och Centralafrikanska republiken att arrestera LRA-ledarna?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet uttalade i sina slutsatser av den 15 maj 2006 att ledarna för Lord's Resistance Army (LRA) snarast måste arresteras och ställas inför Internationella brottmålsdomstolen för att svara på de anklagelser som framförs mot dem. Rådet uppmanade både den ugandiska regeringen och Ugandas grannländer att gemensamt verka för att arresteringsordern verkställs.

Rådet följer också uppmärksamt och stöder starkt den fredsprocess som inletts mellan LRA och Ugandas regering. Rådet har uppmanat parterna i processen att fortsätta att arbeta tillsammans mot ett hållbart fredsavtal som upprättar fred och rättvisa och är förenligt med nationell och internationell lag, inbegripet Romfördraget om internationella brottmålsdomstolen. Rådet har också uppmanat alla företrädare för regionala intressen att inta en gynnsam inställning till fredsprocessen.

I december 2005 föreslog rådet att före detta jugoslaviska republiken Makedonien skulle få status som kandidatland. Förändrar inte Bulgariens och Rumäniens anslutning den 1 januari 2007 rådets ståndpunkt när det gäller tidsplanen för och takten i förhandlingarna mellan Skopje och Bryssel?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

I och med Bulgariens och Rumäniens anslutning slutfördes den femte utvidgningsomgången. I december 2006 upprepade Europeiska rådet att EU står fast vid de åtaganden som gjorts gentemot Kroatien, den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet som anslutningskandidater. Europeiska rådet gjorde det också klart att hastigheten i anslutningsprocessen kommer att bero på resultatet av reformer i det land med vilket förhandlingar pågår, och att varje land ska bedömas separat. Europeiska unionen har återigen påpekat för staterna på vänstra Balkan att framstegen för var och en av dem på vägen mot Europeiska unionen kommer att vara beroende på de insatser som var och en av dem gör för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och villkoren i stabiliserings- och anslutningsprocessen.

Att dessa allmänna principer också gäller den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är självklart. Det var med en önskan om att särskilt erkänna de framsteg som gjorts i genomförandet av stabiliserings- och anslutningsavtal som Europeiska rådet i december 2005 tilldelade landet kandidatstatus. Trots att den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har fortsatt att göra framsteg måste det sägas – vilket kommissionen också gjorde i sin senaste framstegsrapport i november 2006 – att det har skett i en långsammare takt. De områden som återstår måste nu angripas i full hastighet: de inbegriper prioriteringarna i det europeiska partnerskapet och fortsatt genomförande av det nämnda avtalet. Regeringen har stora utmaningar att kämpa med, särskilt i fråga om reformeringen av polisväsendet och rättssystemet och bekämpandet av korruption. Följaktligen beror takten i anslutningsprocessen främst på den f.d. jugoslaviska republikens egna ansträngningar och uppnådda resultat, vilka kommer att diskuteras i kommissionens nästa framstegsrapport. Unionen kommer att fortsätta att aktivt stödja landet i dess insatser för att uppnå detta mål.

Under de senaste dagarna har det i internationell och nationell massmedia publicerats upplysningar som visar att det finns planer på en attack mot Iran.

Enligt upplysningarna har USA utarbetat en detaljerad plan över flygangrepp mot kärnanläggningar och andra anläggningar i Iran. Samtidigt kan man hos Israels flygvapen iaktta förhöjd verksamhet med ungefär samma händelseförlopp.

Har USA informerat rådet om dessa planer? Har USA begärt någon hjälp från stater som är EU-medlemmar eller att de ska underlätta planerna? Vilken inställning har rådet i denna fråga?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Europeiska rådet fortsätter att stödja insatserna mot en långsiktig förhandlingslösning av problemet med Irans kärnvapenkapacitet. Efter rapporten från IAEA:s generaldirektör den 22 februari till FN:s säkerhetsråd hade rådet den 5 mars ett åsiktsutbyte om iranska kärnvapen. Rådets ståndpunkt kan sammanfattas i att EU-länderna fortsätter att följa ett dubbel strategi gentemot Iran. EU genomför de åtgärder som anges i resolution 1737 från FN:s säkerhetsråd och som är inriktade på de mest sårbara delarna av det iranska kärnvapen- och raketprogrammet. Samtidigt fortsätter rådet att stödja ansträngningarna mot en långsiktig förhandlingslösning som skulle bana väg för en ny förbindelse med Iran grundad på ömsesidig respekt och utökat samarbete. I detta sammanhang erinrar rådet om de omfattande förslag som EU:s höge representant lade fram för Iran den 6 juni 2006.

Förenta staterna har under några år blivit en stormakt när det gäller produktion av biobränslen. Flera tusen stationer med biobränsle har öppnats och flera miljoner motorer för biobränsle har tillverkats.

I Europa pågår en ständig urbaniseringsprocess med allt större kommunikationsproblem. Dessa kräver lösningar som kan komma från forskning och ett snabbt införande av ny teknologi och miljövänliga former av kollektivtrafik.

Europa använder en stor del av sin elenergi till belysning. Forskningen kan leda till ett snabbt införande av nya och bättre belysningssystem som är biligare i drift.

Europeiska unionens samhällen kan inte se tillräckliga framsteg i dessa arbeten.

Vilka åtgärder avser rådet att vidta för att påskynda spridning och praktisk tillämpning av forskningsresultat på detta område?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Som ledamoten säkert vet har parlamentet och rådet nyligen antagit beslut⁽¹⁾nr 1982/2006/EG om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–-2013) och beslut⁽²⁾nr 1639/2006/EG om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013).

Dessa två program utgör de huvudåtgärder som alla i politiskt ansvarig ställning och samhället i stort ska tillämpa inom alla sektorer där åtgärderna behövs för att överbrygga gapet mellan Europeiska unionen och dess främsta konkurrenter på den globala marknaden genom att förbättra antagandet av resultaten av industrins forskning och innovation så att resultaten snabbare tas i bruk. Avsikten är att programmen också ska bidra till uppnåendet av ett av EU:s viktigaste mål, nämligen att förbättra Europas förutsättningar för ekonomisk tillväxt och öka dess konkurrenskraft genom investeringar i kunskap, innovation och humankapital.

Programmen skiljer sig från varandra men är inte varandra uteslutande till sin karaktär. De förväntas leda till större sammanhållning och komplementaritet och till synergieffekter med olika främjande åtgärder som redan kommit till stånd, inte bara på gemenskapsnivå utan även i medlemsstaterna, tredjeländer och som en del av de mellanstatliga initiativen, exempelvis insatser från strukturfonderna, COST, Eureka m.fl.

På EU-nivå är energi ett av de tio prioriterade ämnesområdena i det särskilda programmet ”Samarbete”⁽³⁾, som ingår i det sjunde ramprogrammet.

Åtgärderna inom programmet ”Intelligent energi – Europa”⁽⁴⁾är också direkt finansierade genom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

När det gäller de särskilda påpekandena om EU:s energikrav i frågan hänvisar ledamoten till rådets slutsatser ”En energipolitik för Europa” av den 15 februari 2007⁽⁵⁾, en prioriterad handlingsplan för en energipolitik för Europa, som antogs av Europeiska rådet vid dess möte den 8–9 mars 2007, och det så kallade energipaketet som antogs av kommissionen den 10 januari 2007⁽⁶⁾.

I samband med Israels och USA:s otillåtliga bojkott av Palestinska myndigheten efter de palestinska valen i januari 2006 fryste även EU sitt ekonomiska stöd. Bojkotten utgör de facto en bestraffning av den palestinska befolkningen och har bidragit till att skärpa det redan allvarliga humanitära läget och till att offentliga palestinska institutioner, särskilt den offentliga administrationen, inte fungerar tillfredsställande. Det är obegripligt att EU har satt upp följande villkor för att återuppta förbindelserna, däribland ekonomiskt stöd, med Palestinska myndigheten: löfte om ickevåld – när det är Israel som ockuperar palestinskt territorium och förtrycker den palestinska befolkningen – erkännande av Israel – när det ju är Israel som inte erkänner det palestinska folkets rätt till en fri och självständig stat – och efterlevnad av avtal och tidigare förpliktelser, bl.a. färdplanen för fred – när det är Israel som inte följer FN:s resolutioner, Osloavtalet och färdplanen och, för att ta några övriga oacceptabla exempel, fortsätter med att bygga en olaglig mur och med sin bosättarpolitik på palestinskt territorium.

Kan rådet mot bakgrund av detta svara på när EU fullt ut kommer att återuppta förbindelserna med Palestinska myndigheten och återinföra sitt ekonomiska stöd?

I FN:s rapport om Västbanken och Gazaremsan framgår det att invånarna i områdena har drabbats av hungersnöd på grund av konflikterna och isoleringen av den palestinska myndigheten. Enligt uppgifterna i rapporten har ungefär 46 procent av hushållen svårt att täcka sina behov av mat, och orsaken till svältrisken för palestinierna anges vara deras ekonomiskt begränsade tillgång till mat på grund av den rådande politiska situationen.

Har rådet för avsikt att dra tillbaka förbudet mot ekonomiskt stöd till den palestinska myndigheten och uppmana det internationella samfundet att upphäva den oacceptabla isoleringen?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Parlamentsledamöternas frågor gäller ämnet stöd till palestinierna.

EU och dess partners i Mellanösternkvartetten har gratulerat den palestinska befolkningen till dess valprocess, som ledde till ett fritt, rättvist och säkert val till det lagstiftande rådet den 25 januari 2006. Det var med tanke på utgången av detta val som den höge representanten Javier Solana i sitt anförande Europaparlamentet i Strasbourg den 5 april 2006 betonade att EU inte har något grundläggande intresse av att Hamasregeringen ska misslyckas. I sina slutsatser av den 12 februari 2007 välkomnade rådet det avtal som uppnåtts i Mecca den 8 februari om bildandet av en palestinsk regering för nationell enhet. EU är berett att arbeta tillsammans med en legitim palestinsk regering som är enad på en plattform som motsvarar kvartettens principer, vilka är upphörande av våld, erkännande av Israels rätt att existera och godkännande av befintliga avtal och åtaganden.

EU betonade sitt åtagande att fortsätta att tillhandahålla det stöd som krävs för att tillgodose den palestinska befolkningens grundläggande behov, ett stöd vars sammanlagda värde 2006 översteg 650 miljoner euro, och såg också till att den palestinska befolkningen informerades om dessa insatser.

EU fortsätter att arbeta mot en förhandlingslösning av Israel-Palestina-konflikten som leder till att två demokratiska stater kan samexistera med varandra i fred och säkerhet. Precis som tidigare är rådet villigt att göra allt som står i dess makt för att bidra till att detta mål uppnås.

Enligt Bolognaprocessen och det protokoll om erkännande av examina efter studier vid europeiska universitet som undertecknats i Bergen, Norge, ska medlemsstaterna upprätta en ”lista” över de universitet vars examina inte ska erkännas utan ytterligare förfaranden. Dessa listor har ännu inte upprättats, vilket lett till att en mängd framställningar kommit in till Europaparlamentet och att medborgarna oroar sig över sina barns framtid. Vad föreskrivs på gemenskapsnivå och vilka åtgärder är det medlemsstaternas sak att vidta i syfte att följa EU:s anvisningar? Har rådet för avsikt att föreslå ytterligare åtgärder i detta ärende?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Så vitt rådet vet finns det ingen hänvisning, vare sig i den presskommuniké från slutet av 2005 års konferens i Bergen, som ledamoten hänvisar till eller i Bolognaprocessen i allmänhet, till sammanställning av någon slags lista över universitet vars examina inte erkänns. Presskommunikén innehöll dock en begäran från ministrarna om ratificering av Lissabonavtalet om erkännande av examina och en uppmaning till deltagarländerna att inte bara diskutera problem i samband med erkännandet som konstaterats genom ENRIC/NARIC-nätverket utan också att utarbeta nationella handlingsplaner för att förbättra förfarandena i samband med erkännandet av akademiska examina som avlagts utomlands.

Rådet erinrar om att det enligt det nuvarande fördraget – med undantag av vissa reglerade yrken – inte finns några EU-omfattande gemenskapsbestämmelser som föreskriver ömsesidigt erkännande av examina, även om ett av målen för gemenskapen verksamhet enligt artikel 149 i EU-fördraget är att främja erkännandet av akademiska examina och studieperioder och att i detta syfte ett nätverk av informationscenter har byggts upp under beskydd av kommissionen för att erbjuda information och råd om arten och värdet av akademiska och professionella kvalifikationer som förvärvats i medlemsstaterna.

Slutligen i fråga om vilka fortsatta åtgärder som ska vidtas inom detta område vill rådet påpeka att det redan har fastställt sina allmänna synpunkter som svar på kommissionens förslag om inrättandet av europeisk referensram för kvalifikationer och nu förväntar sig att parlamentet ska yttra sig om det. Trots att ramen inte är bindande är förhoppningen att när ramen upprättats kommer den att ge ett betydande bidrag till att främja erkännandet av de mest skilda slag av kvalifikationer oberoende av på vilken nivå och var i Europa dessa förvärvats.

Har Europeiska rådet för avsikt att se över de mycket strikta regler som tillämpas i skedet innan iriska och andra europeiska jordbrukare har möjlighet att ta emot sitt årliga samlade gårdsstöd?

Är Europeiska rådet medvetet om att systemet med oannonserade gårdsinspektioner skapar mycket förtret i jordbrukssamhällena, särskilt bland små och medelstora jordbruk?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet är helt medveten om problemen med införandet av regler om tvärvillkor för jordbrukare, bland annat i Irland. Ministrarna har redan ofta tagit upp saken i rådet.

En granskning av den praktiska tillämpningen av dessa bestämmelser är en prioriterad fråga för ordförandeskapet, som ser detta som en del av politiken att främja reformer för att förenkla och minska byråkratin.

Rådet väntar sig att kommissionen ska lämna en rapport om tillämpningen av reglerna om tvärvillkor, och kommer att diskutera rapporten ingående och komma överens om slutsatser.

Rådet kommer att i vederbörlig ordning granska alla förslag i frågan som lämnas av kommissionen.

Kan Europeiska rådet ange vilka framsteg som hittills har gjorts i Europa i fråga om genomförandet av Lissabonstrategin, och kan rådet ange vilka stötestenar som främst står i vägen för slutförandet av Lissabonprocessen?

(DE) Detta svar från ordförandeskapet, som inte i sig är bindande för vare sig rådet eller dess medlemmar, lästes inte upp vid rådets frågestund under Europarlamentets sammanträdesperiod i Strasbourg i mars 2007.

Rådet välkomnade kommissionens årliga framstegsrapport den 12 december 2006 om Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och instämmer i stort sett i dess synpunkter. Medlemsstaterna och kommissionen har gjort en ytterst lovande början på att genomföra nationella reformprogram och gemenskapens Lissabonprogram. I det flesta medlemsstater finns det dock utan tvekan utrymme för utökade åtgärder, till exempel i fråga om långsiktigt hållbar offentlig finansiering, arbetsmarknadens förmåga till anpassning, FoU samt förbättring av energimarknadernas effektivitet, särskilt inom webb- och tjänstesektorn. Gemenskapens Lissabonprogram är särskilt viktig på EU-nivå genom att göra Europa mer konkurrenskraftigt, tillsammans med åtgärder som förbättrad lagstiftning, vilket rådet anger i sina slutsatser, inbegripet ambitiösa mål om att minska de administrativa kostnader som uppkommer av att genomföra EU-regler.

I allmänhet är det endera inte tillåtet eller mycket dyrt att byta namnet på en flygbiljett. Flygbolagen tjänar alltså mycket pengar på biljetter som konsumenterna köpt men av någon anledning inte kunnat använda. Till skillnad mot detta krävs det inga namn på internationella tågbiljetter, inbegripet Eurostar, och de är därför utbytbara.

Anser kommissionen att flygbolagen bör erkänna denna avvikelse och göra det mycket lättare och billigare att byta namn på biljetter?

(FR) Det finns inga särskilda regler om saken i gemenskapslagstiftningen eller enligt internationella konventioner. Regeln som förbjuder överlåtelse av biljetter från en person till en annan är helt och hållet en kommersiell praktik som införts av de flesta flygbolag. Ett skäl för att göra detta är att förhindra uppkomsten av sekundär handel, till exempel att en resebyrå köper stolar till ett lägre pris ett par månader innan resan äger rum och sedan säljer dem vidare till konsumenter till ett högre pris strax före avgången.

Det verkar som om denna praktik också hjälper flygbolagen att klara av alla passageraruppgifter som de måste hantera. Deras arbete underlättas av att uppgifterna är kända i förväg och därför inte behöver registreras manuellt i systemet i sista minuten – vilket kan orsaka förseningar vid incheckningen. Trots att endast en minoritet av passagerarna berörs skulle onekligen överlåtelser i sista minuten av biljetter orsaka stora problem för flygningar med breda flygplan som transporterar flera hundra passagerare.

Inget flygbolag är skyldigt att överlåta biljetter, även om en del gör det under vissa omständigheter (till och med via Internet) – och för denna service tas ibland en mindre avgift ut.

Under dessa omständigheter är det inte klart hur lagstiftningen på just denna punkt skulle vara till fördel för konsumenterna och flygbranschen.

Passagerare måste känna till de villkor som gäller för biljetter som de köper. I detta sammanhang är kommissionen särskilt angelägen om att den information som passagerarna får ska vara så tydlig som möjligt och att tydlighetskravet ska föreskrivas i EU-lagstiftningen.

Belgiens regionala styrelser överväger att införa ett bilskattemärke. Därmed kommer en skatt att tas ut av alla som använder det belgiska vägnätet. Undersökningar visar att cirka 4 miljoner utländska fordon trafikerar de belgiska vägarna varje år, medan cirka 5 miljoner bilar är registrerade i Belgien. Således kommer utlänningar (främst européer) att stå för en lika stor andel av denna vägskatt som belgarna själva.

Har Belgiens regionala styrelser informerat kommissionen om att ett bilskattemärke eventuellt kommer att införas runt 2009? Hur ser kommissionen på detta? Är inte det ensidiga införandet av bilskattemärket ett brott mot den fria rörligheten för personer och varor, och innebär inte skatten att EU-medborgare diskrimineras eftersom vägskatten sänks samtidigt som bilskattemärket införs?

(FR) De belgiska myndigheterna har inte informerat kommissionen om planen att införa bilskattemärken i Belgien. Kommissionen kan därför inte uttrycka någon ståndpunkt på det här stadiet av de planerade åtgärderna.

Om en sådan plan hänvisades till kommissionen skulle kommissionen noga bedöma dess överensstämmelse med tillämplig gemenskapslagstiftning.

För närvarande finns det inte tillräckliga resurser för att genomföra alla TEN-T-projekt, vilket leder till att EU-länderna först och främst genomför nationella projekt i stället för projekt av europeisk betydelse. På så sätt har många projekt av europeisk betydelse avstannat.

Alla EU-länder har i ömsesidigt samförstånd lagt fast prioriteringar för att en allsidig fri marknad ska fungera i hela EU. Därför bör vi särskilt uppmärksamma TEN-T-projekten.

Hur föreställer sig kommissionen att EU:s 30 prioriterade trafikprojekt ska kunna genomföras, när avsevärt mindre resurser avsatts för TEN-T-projekt än väntat och de nya EU-ländernas möjligheter att ta del av finansieringen av samtliga europeiska TEN-T-projekt är begränsade?

(FR) Som ledamoten betonar är de medel som är tillgängliga för genomförandet av alla prioriterade projekt i transeuropeiska transportnätet otillräckliga, trots att genomförandet av det transeuropeiska transportnätet är en viktig faktor för att alla aspekter av den inre marknaden ska fungera inom Europeiska unionen.

I detta sammanhang anser sig kommissionen vara skyldig att koncentrera de tillgängliga resurserna i budgeten för det transeuropeiska transportnätet på projekt med mycket högt europeiskt mervärde, dvs. gränsöverskridande transportsträckor och flaskhalsar, bland de 30 prioriterade projekten inom det transeuropeiska transportnätet.

Nya medlemsstater kommer dessutom att kunna utnyttja sammanhållningsfonden och europeiska regionala utvecklingsfonden enligt konvergensmålet för att genomföra projekt inom transportsektorn och särskilt för de prioriterade projekten i transeuropeiska transportnätet.

Andra innovativa finansieringsinstrument kommer att behöva övervägas för genomförandet av projekten i transeuropeiska transportnätet. Med den nya budgetförordningen om transeuropeiska transportnätet kommer utnyttjandet av lånegarantier från Europeiska investeringsbanken att bidra till framväxten av offentlig–privata partnerskap..

Till följd av EU:s utvidgning 2004 är Östersjön nu till största delen omringad av EU-medlemsstater i vilka de enskilda ländernas omfattande ekonomiska verksamhet och den ökande betydelsen av samarbetet mellan EU:s medlemsstater och grannländerna skapar ett behov av en ny typ av transportsystem och i vilka det krävs nya och innovativa lösningar för att man ska kunna effektivera godstransportflödet genom regionen.

Vilka är de senaste prioriteringarna och trenderna i EU:s transportpolitik avseende Östersjöregionen, och särskilt de baltiska länderna, på kort sikt och på lång sikt?

(FR) Länderna i Östersjöregionen har en högre ekonomisk tillväxttakt än EU-genomsnittet. Detta leder till ett ökat behov av transporter mellan Östersjöländerna och länderna utanför detta område.

Bland de 30 prioriterade projekten i transeuropeiska transportnätet som parlamentet och rådet identifierade 2004 gäller sju projekt Östersjöregionen. Trots de begränsade möjligheter som medges i budgeten för transeuropeiska transportnätet (2007–2013) ska de nya medlemsstaterna – tack vare tillgång till regionala fonder och särskilt till sammanhållningsfonden – kunna genomföra inte bara de flesta av de prioriterade projekten inom den föreskrivna fristen utan även modernisera sina järnvägs- och vägnät samt en del hamnar och flygplatser av regional eller internationell betydelse.

Sjöfart spelar en ökande roll i Östersjöregionen, cirka 50 procent av den yttre handeln sker sjövägen. Investering i hamninfrastruktur och i upplandet måste därför få särskild uppmärksamhet. Höghastighetsleder till sjöss är också en viktig faktor. De har identifierats i kommissionens meddelande om utbyggnad av de större transeuropeiska transportlederna till angränsande länder som en av fem transnationella leder som bidrar mest till att främja internationellt utbyte, handel och trafik och att detta ska göra det möjligt att stärka långsiktigt regionalt samarbete och integration. Den norra leden är särskilt relevant för Östersjöregionen. Den ska förbinda Ryssland och Norge med medlemsstaterna i norr och i Östersjöområdet.

När det gäller järnvägstransport inbegriper EU:s politiska prioriteringar följande: öppnandet av järnvägsmarknaderna i de berörda länderna och utvecklande av samverkansförmågan mellan järnvägssystem med olika spårvidd.

Kommissionen lägger allt större tonvikt vid stödet för små och medelstora företag och erkänner att de små och medelstora företagen utgör ryggraden för den europeiska ekonomin. Vi har sett ett ökat antal initiativ som syftar till att förbättra de finansiella och lagstiftningsmässiga förutsättningarna för de små och medelstora företagen och ökad information om marknadstillgång riktad till de små och medelstora företagen. Viktigt för dessa strategier är emellertid att företagarandan i EU utvecklas. Cirka 60 procent av EU-medborgarna har aldrig övervägt att starta ett eget företag och det är rädslan för att misslyckas som är mest avskräckande.

Vilka konkreta initiativ har kommissionen tagit för att förändra attityden bland i synnerhet unga människor i EU? Hur framgångsrika har dessa initiativ varit hittills? Planerar kommissionen att utöka samarbetet med medlemsstaternas berörda myndigheter för att uppmuntra företagarandan och inrättandet av nya privata företag?

(EN) Insatser för att främja och utveckla entreprenörsandan i Europa står i centrum för Lissabonstrategin. Att förstärka utbildningens roll när det gäller att skapa en mer företagsinriktad kultur är viktigt om vi vill att fler européer ska ge sig i kast med lovande affärssatsningar och övervinna de farhågor som är förknippade med att starta eget, exempelvis rädslan för att företagandet ska misslyckas. Följaktligen hör utbildning i företagande både på gemenskaps- och medlemsstatsnivå till de prioriterade områden som rådet vid sitt vårmöte identifierade för kommissionen.

För att främja ett företagsinriktat tänkesätt måste företagande bli ett attraktivt alternativ för ungdomar. Därför hör införandet av undervisning i förtagande i nationella kursplaner och stöd till livslångt lärande till de mest framträdande frågorna på agendan för tillväxt- och sysselsättningsstrategin. I kommissionens meddelande ”Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande” 2006 finns en klar uppmaning till medlemsstaterna att hjälpa till med att skapa elevdrivna miniföretag.

I kommissionens förslag till rekommendationer om nyckelkompetenser, som antogs den 9 november 2005, betonas att alla ungdomar måste erbjudas möjlighet att utveckla entreprenörskap och andra nyckelkompetenser genom en inledande utbildning inom ramen för livslångt lärande. Kommissionens roll i främjandet av denna nyckelkompetens är att stärka samarbete och rörlighet inom ramen för internationella projekt och nätverk. I det nya programmet för livslångt lärande ges ekonomiskt stöd till de olika verksamheterna.

Även inom den europeiska pakten för ungdomsfrågor kommer åtgärder att vidtas för att förbättra och stödja ungdomars företagarkompetens. Särskilda åtgärder inom programmet Ung och Aktiv i Europa är inriktade på att främja ungdomars intresse och motivation för initiativ, företagande och kreativitet.

Som en uppföljning av kommissionens meddelande ”Främja entreprenörstänkande genom utbildning och lärande” hölls i oktober 2006 en konferens i Oslo om utbildning i företagande som utmynnande i ”Oslo Agenda for Entrepreneurship Education” med förslag till nya initiativ, bland annat att skapa gemensamma plattformar i form av program, projekt och undervisningsmaterial för att hjälpa till att sprida information om de bästa metoderna. Samarbete mellan utbildningsinstitutioner och engagerande av lokalsamhället och dess företag i formell och icke-formell utbildning är andra viktiga frågor. Dessutom undersöker kommissionen möjligheterna för utbytesprogram av liknande slag som Erasmus för ungdomar och blivande entreprenörer.

När det gäller framstegen inom medlemsstaterna är bilden blandad. I december framhöll kommissionen i sin årliga rapport om framstegen inom Lissabonstrategin att vissa medlemsstater fastställt en nationell strategi för att främja utbildning i företagande på alla nivåer (Cypern, Spanien, Finland, Slovenien, Förenade kungariket). Andra har mer allmänna planer i detta avseende (Danmark, Litauen, Lettland, Malta). Men än så länge är utbildning i företagande väl förankrat i kursplanen endast i Finland, Irland, Polen och Förenade kungariket.

Kommissionens tjänster samarbetar med berörda myndigheter i medlemsstaterna för att främja entreprenörskap och underlätta företagsetableringar. Den moderna politiken för små och medelstora företag utgör en ny fas i gemenskapspolitiken för att stödja företagsamhet. Till exempel ska det av kommissionen nyligen inrättade nätverket för ”nationella samordnare för nyföretagande” göra att främjandet av nyföretagande förblir en högt prioriterad fråga på EU:s politiska dagordning. Dessutom arbetar kommissionen på att främja företagande genom audiovisuella medel och förbereder åtgärder för att motverka den misslyckandestämpel som är förknippad med konkurser.

Trots att det första ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP) har trätt i kraft har kommissionen ännu inte gett någon indikation på att man tänker upprätta ett europeiskt system för så kallade innovationsvouchrar. En av programmets åtgärder var att främja innovation bland små- och medelstora företag. Innovationsvouchrar är stöd från europeiska myndigheter som teknikbaserade små- och medelstora företag kan använda för att ge de europeiska forskningscentrum eller kunskapsinstitutioner som deltar i uppdrag att utföra innovationsinriktad forskning.

Kan kommissionen redan nu ge information om ett eventuellt upprättande av ett system med innovationsvouchrar och om vilken funktion nationella och regionala myndigheter ska ha?

Vilken roll kan det kommande europeiska teknikinstitutet spela när det gäller att organisera ett europeiskt system med innovationsvouchrar?

(EN) Precis som ledamoten säger överväger kommissionen möjligheterna för ett europeiskt system med innovationsvouchrar för att stödja små och medelstora företag genom att förbättra deras innovationskapacitet inom det första ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

När det gäller ett europeiskt system med innovationsvouchrar är kommissionen medveten om behovet av att utforma åtgärder som kompletterar kommissionens program och de nationella programmen och som respekterar subsidiaritetsprincipen.

Kommissionen har hittills inte lämnat någon information eftersom den för närvarande håller på att undersöka möjligheterna av att införa ett system med innovationsvouchrar.

Kommissionen vill ta tillfället i akt och informera ledamoten om att den inom ramen för det sjunde ramprogrammet planerar att inrätta ett system för ett bidrag till förstudier för små och medelstora företag. Dessa bidrag till förstudier kommer att göra det möjligt för små och medelstora företag att undersöka möjligheterna att finansiera sina forskningsprojekt via europeiska och nationella stödprogram. Bidragen till förstudier kommer att utvecklas tillsammans med medlemsstaterna.

Kommissionen vill försäkra ledamoten om att den verkligen är djupt övertygad om att ett europeiskt system med innovationsvouchrar endast kan inrättas med aktivt deltagande och starkt stöd från regioner och medlemsstater.

I fråga om den andra delen av ledamotens fråga kan kommissionen bekräfta att den inte planerar en aktiv roll för europeiska teknikinstitutet i ett europeiskt system med innovationsvouchrar eller liknande instrument som ger stöd till små och medelstora företag för begränsande forsknings- och utvecklingsuppgifter.

Enligt en plan för jordbävningsförebyggande kontroller som sammanställts av organisationen för planering inför och skydd mot jordbävningar är det mer än 250 skolor i Grekland som saknar jordbävningsskydd. Man anser att åtgärder för att förstärka byggnaderna bör vidtas snarast och när det gäller vissa av skolorna kräver man att de ska rivas. Endast 3,5 procent av det totala antalet offentliga byggnader har hittills kontrollerats.

Tänker kommissionen utreda behovet av fler och striktare åtgärder i syfte att göra en total kontroll av byggnader där många människor samlas för att säkerställa att offentliga, men även privata, byggnader är jordbävningssäkra och utvidga försöken att undersöka, och eventuellt restaurera, äldre byggnader som inte uppfyller dagens bestämmelser om jordbävningsskydd, särskilt i svårt jordbävningsdrabbade områden som Grekland?

(EN) Kommissionen är fullt medveten om de problem och allvarliga säkerhetsrisker som föreligger i fråga om byggnaders och konstruktioners motståndskraft mot jordbävningar i flera medlemsstater med omfattande seismisk aktivitet, precis som parlamentsledamoten beskriver det i fråga om situationen i Grekland. Kommissionen instämmer i att en grundlig och detaljerad utvärdering av riskerna behöver göras och att bristerna därefter måste åtgärdas för att få till stånd en hög säkerhetsgrad. Kommissionen vill dock framhålla att frågor om byggnaders säkerhet och därmed förknippat riskförebyggande helt tillhör medlemsstaternas behörighetsområde.

När det gäller stöd till åtgärder för att genomföra inspektioner och ombyggnader av byggnader administrerar kommissionen inga fonder som kan användas för sådana uppgifter. Kommissionen har dock genom ett antal åtgärder bidragit till att främja de tekniska möjligheterna att ta itu med säkerhetsfrågor genom stödja förbättringar av kunskapen om jordbävningssäkra konstruktioner och spridning av kunskapen. Kommissionen har framför allt varit den drivande kraften för utveckling av så kallade Eurocodes, det vill säga gemensamma europeiska standarder för utformningen av byggnader och anläggningar. Bland dessa standarder finns Eurocode 8 som handlar om utformningen av konstruktioner med motståndskraft mot jordbävningar.

I vissa medlemsstater fastställer företag 58 år som pensionsålder genom internbestämmelser som skiljer sig från nationell lagstiftning. Anser kommissionen att detta är förenligt med det demografiska problem som EU står inför? Anser kommissionen att det kommer att vara ett hot mot socialförsäkringssystemens överlevnad i de medlemsstater som har att hantera liknande fall och vilka konsekvenser kommer det att få för den sociala välfärden? Vad skulle kommissionen råda medlemsstaterna att göra för att ta itu med situationer där ”förtidspension” vid 58 års ålder är legal?

(EN) Enligt EG-fördraget tillhör social trygghet medlemsstaternas behörighetsområde. Därför lägger sig kommissionen inte i den allmänna utformningen av pensionssystemen inom EU. I fråga om tillhandahållande som organiseras genom avtal mellan arbetsgivare och arbetstagare har kommissionen infört lagstiftning inriktad mot god styrning och sund förvaltning av dessa system. Kommissionen har dock inte behörighet att ingripa i de specifika detaljerna i sådana arrangemang.

För övrigt antog Europeiska rådet vid sitt möte i Laeken i december 2001 tydliga, gemensamma mål för pensionssystemen som medlemsstaterna ska inrikta sina reformstrategier mot. Dessa är tillräckliga pensioner, ekonomisk hållbarhet och modernisering. För att garantera ekonomisk hållbarhet måste politiken inbegripa åtgärder för att främja högre sysselsättning bland äldre arbetstagare, i stället för att uppmuntra tidig pensionering. Dessutom har Europeiska unionen fastställt uttryckliga mål för ett längre arbetsliv inom ramen för Lissabonstrategin: att öka sysselsättningsgraden bland äldre arbetstagare (i åldern 55–64) till 50 procent för att öka den faktiska avgångsåldern från arbetsmarknaden med fem år senast 2010. Ett längre arbetsliv leder till att pensionspremier betalas in under fler år och att pensionsförmåner betalas ut under färre år, vilket således direkt bidrar tillräckliga och hållbara pensionssystem. Pensionssystemen är genom sitt tillhandahållande av förmåner en viktig del av arbetsmarknadens institutioner. Därför är det ytterst viktigt att den incitamentstruktur som är inbyggd i pensionssystemet stöder sysselsättning. I en rad medlemsländer behöver man fortfarande ägna uppmärksamhet åt de vägar som leder till tidig avgång (före den vanliga pensionsåldern) från arbetsmarknaden.

Vidare behandlas diskriminering av äldre arbetstagare på grund av ålder i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling⁽¹⁾. I direktivet förbjuds oberättigade former av åldersdiskriminering i arbetslivet som förhindrar att missgynnade åldersgrupper deltar fullt ut på arbetsmarknaden. I direktivet förbjuds direkt och indirekt diskriminering, mobbning och föreskrifter om särbehandling på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning och religion eller övertygelse i samband med

tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning

tillträde till yrkesutbildning och yrkesvägledning

anställnings- och arbetsvillkor, inklusive avskedande och löner

Medlemsstaterna hade en frist till den 2 december 2003 att införliva direktivets krav i nationell lagstiftning. När det gäller åldersdiskriminering kunde fristen förlängas med tre år till den 2 december 2006 för de medlemsstater som behövde extra tid för att ta hänsyn till vissa villkor. Lagstiftning om icke-diskriminering är nödvändig för att avlägsna strukturella hinder för sysselsättning av äldre personer, och för att se till att dessa inte utsätts för diskriminering i arbetslivet, exempelvis vid tillhandahållandet av utbildning. Men alla skillnader i behandling kommer inte att vara olagliga, eftersom de kan vara berättigade enligt nationell arbetsmarknadspolitik och försöken att öka sysselsättningsmöjligheterna för äldre arbetstagare. Enligt artikel 6.2 i direktivet får medlemsstaterna föreskriva att följande inte utgör diskriminering på grund av ålder: fastställande av åldersgräns för att, när det gäller företags- och yrkesbaserade system för social trygghet, komma ifråga för pensions- eller invaliditetsförmåner, inbegripet fastställande av olika åldersgränser för arbetstagare eller grupper eller kategorier av arbetstagare och för tillämpningen inom ramen för dessa system av ålderskriterier för försäkringstekniska beräkningar, under förutsättning att detta inte leder till diskriminering på grund av kön.

Medlemsstaterna har kommit överens om att samarbeta för att få till stånd hållbara och tillräckliga pensioner i hela EU. Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte i Laeken i december 2001 att det kan finnas betydande fördelar av att förbättra dialogen och samarbetet i frågor om reformeringen av pensionssystemen. Vid mötet godkände rådet en arbetsmetod baserad på öppen samordning. Den senaste rapporten återfinns på:

Kommer kommissionen att engagera sig för att få till stånd en ändring av direktivet om elektromagnetiska fält (2004/40/EG)⁽¹⁾, med hänsyn till att ledande vetenskapliga experter på detta område är eniga om de negativa konsekvenser som detta direktiv kommer att få för den framtida utvecklingen och tillhandahållandet av medicinsk utrustning i hela EU, särskilt konsekvenserna för medicinsk bildåtergivning genom magnetresonans (MRI), vilka skulle kunna bli katastrofala?

(EN) Kommissionen är medveten om de farhågor som vissa läkarsällskap i EU framfört om de konsekvenser som direktiv 2004/40/EG kan få på medicinska behandlingar där magnetisk resonanstomografi (MRT) används. Medlemsstaterna måste genomföra de lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som krävs för att uppfylla direktivets krav senast den 30 april 2008. För att bedöma konsekvenserna för MRT av de exponeringsgränsvärden som föreskrivs genom direktivet och identifiera eventuella problem på ett kvantitativt och heltäckande sätt har kommissionen beställt en oberoende undersökning.

De första resultaten av denna undersökning väntas bli tillgängliga under det sista kvartalet 2007 och kommer att analyseras av företrädare för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter inom Rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. I undersökningen ska man även beakta andra informationskällor, bland annat en rapport som Förenade kungarikets nationella hälso- och säkerhetsstyrelse (Health and Safety Executive, HSE) för närvarande håller på att utarbeta.

Med beaktande av dessa resultat kommer kommissionen att informera övriga institutioner om sin utvärdering och om så krävs föreslå initiativ för att lösa problemet samtidigt som man ser till att tillräckliga skyddsnivåer bibehålls.

Flyktingströmmen från Irak till Europa har ökat snabbt och situationen i Irak blir bara värre. Enligt vissa flyktingexperter är detta fråga om en massflyktssituation. Av de drygt 16 000 irakier som sökte asyl i Europa mellan januari och november förra året kom 45 procent till Sverige. Varannan asylsökande i Sverige är nu irakier. Det finns inget som tyder på att strömmen kommer att minska, snarare tvärtom. Vad avser kommissionen att göra för att ansvaret för dessa personer som kommer till Europa från Irak kan delas mer solidariskt mellan medlemsstaterna?

(EN) Kommissionen följer noga utvecklingen av läget och står i ständig kontakt med flera internationella organisationer, däribland FN:s flyktingkommissariat (UNHCR).

Om läget försämras ytterligare under kommande månader kan två åtgärder att övervägas.

För det första kommer kommissionen att granska läget mot bakgrund av villkoren i direktivet om tillfälligt skydd⁽¹⁾ för att besluta om en begäran ska läggas fram för rådet om att den tillfälliga skyddsmekanismen ska utlösas.

Ett program för tillfälligt skydd kan upprättas genom ett beslut som fattas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen. Kommissionen kan lägga fram ett sådant förslag på eget initiativ om den har funnit att villkoren i direktivet är uppfyllda. Kommissionen är också skyldig att pröva varje begäran från en medlemsstat om att kommissionen ska lägga fram ett sådant förslag för rådet.

Upprättandet av ett program för tillfälligt skydd av irakiska asylsökande kan erbjuda dem omedelbart skydd samtidigt som programmet ger ekonomiskt stöd till deras faktiska mottagande och fastställer villkoren för en slutlig omfördelning av asylsökande mellan medlemsstaterna.

För det andra undersöker kommissionen i nära samarbete med UNHCR möjligheterna till en samordnad insats av EU:s medlemsstater för omlokalisering av flyktingar från regionen. En sådan insats för vidarebosättning skulle kunna inriktas på särskilt sårbara kategorier, exempelvis utsatta kvinnor och underåriga utan medföljande vuxen.

Under 2006 avsattes 10 miljoner euro till stöd för internflyktingar via FN. Den 15 februari gjordes en ny utfästelse om över 10 miljoner euro i humanitärt bistånd.

Dessutom tillhandahåller kommissionen genom Aeneasprogrammet för närvarande 1 miljon euro till åtgärder som UNHCR genomför i Jordanien, Syrien och Libanon, vilka är de länder där den överväldigande majoriteten av irakiska flyktingar tas om hand, för att förbättra skyddet, ge målinriktat krisstöd till de mest utsatta irakiska flyktingarna och för att förbereda flyktingarna för vidarebosättning.

Under 2007 har 1,5 miljoner euro avsatts inom Aeneasprogrammet till projekt i syfte att förbättra bland annat skyddsmöjligheterna i Irak, Jordanien, Turkiet, Libanon och Egypten. Projekt håller för närvarande på att väljas ut.

Tuppfäktningstupparna utgör en del av kulturarvet i norra Frankrike, och således i EU. De tillhör en ryktbar fågelart som föds upp på ett ordnat sätt i voljärer.

Vid helt lugna ansamlingar av tuppfäktningstuppar måste dessa fåglar systematiskt vaccineras mot H5N1-viruset, som orsakar fågelinfluensan.

I den franska regionen Nord Pas de Calais uppgår antalet tuppfäktningstuppar som måste vaccineras till sammanlagt 60 000–80 000 djur.

Avser kommissionen att låta dessa hönsfåglar räknas till de arter som ska vaccineras och således inbegripa dem i den sammanfattande tabellen över fågelarter som ska vaccineras och i sitt vaccinationsprogram?

(EN) Enligt rådets direktiv 2005/94/EG om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa får medlemsstaterna genomföra förebyggande vaccinering på grundval av nationella riskbedömningar.

Kommissionen mottog nyligen för godkännande en plan från Frankrike för vaccinering av fjäderfä i icke-kommersiella anläggningar och andra fåglar som hålls i fångenskap. Planen omfattar fåglar av ordningen hönsfåglar (galliformes), men tuppfäktningstuppar nämndes inte särskilt.

Planen diskuterades vid det möte som ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa höll den 6 februari 2007 och flera frågor restes som Frankrike behöver klargöra närmare. Kommissionen väntar för närvarande på svar från Frankrike.

Kommissionen ämnar inte motarbeta att medlemsstaterna tillämpar vaccinering mot aviär influensa. Vaccinering skyddar mot kliniska sjukdomstecken men inte helt mot smitta. När vaccinerade fåglar kommer i kontakt med viruset kan de ändå bli smittade och bidra till att viruset sprids.

Lämplig övervakning genom kliniska undersökningar eller laboratorieundersökningar, spårning och kontroller av vaccinerade fåglars förflyttningar måste därför införas om vaccinering tillämpas.

Vid sjukdomsutbrott måste dock anhopningar av vaccinerade eller ovaccinerade fåglar förbjudas.

Med anledning av en diskussion om skydd av egendomsrättigheter i EU och på västra Balkan som förts i utskottet för framställningar (framställning 665/2006), skulle jag vilja ställa följande fråga: Tänker kommissionen, och i så fall genom vilka åtgärder, skydda europeiska medborgares individuella rättigheter genom att sätta stopp för den illegala försäljningen av mark och fastigheter på det ockuperade norra Cypern, där det enligt beslut i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna är Turkiet som har kontroll över och ansvar för situationen genom sin armés illegala närvaro på ön? Har kandidatlandet Turkiet rätt att begå brott mot individuella rättigheter för medborgare i en eller flera EU-medlemsstater?

(EN) Kommissionen vill uppmärksamma ledamoten på protokoll 10 till 2003 års anslutningsakt. Enligt artikel 1.1 i protokoll nr 10 till 2003 års anslutningsakt har tillämpningen av gemenskapens regelverk skjutits upp i de områden i Republiken Cypern där Republiken Cyperns regering inte utövar den faktiska kontrollen.

Kommissionen stöder alla försök att få till stånd ett snabbt återupptagande av fullständiga förhandlingar under FN:s överinseende i syfte att nå fram till en heltäckande lösning av Cypernproblemet. En sådan uppgörelse skulle medföra en lösning av äganderättsfrågorna och den turkiska arméns närvaro på ön.

Inom ramen för anslutningsförhandlingarna övervakar kommissionen att Turkiet uppfyller de politiska Köpenhamnskriterierna.

Varför blir inte information om EU:s nya stödprogram tillgänglig på deras hemsida förrän tre månader efter det att programmen har trätt i kraft? Varför uppmärksammas inte genomgripande förändringar som har gjorts? Varför översätts inte programmet till alla språk i tid? Varför förlängs inte ansökningstiden när det är fråga om så allvarliga försummelser?

(FR) De frågor som ledamoten tar upp gäller lanseringen av programmet Aktiv ungdom.

Kommissionen var angelägen om att se till att programmet Aktiv ungdom verkligen kom i gång så snart som möjligt. När ansökningstiden gick ut den 1 februari 2007 hade hundratals projektansökningar lämnats in för finansiering inom programmet. Från den synpunkten var läget klart mer gynnsamt än vid starten av det föregående programmet 2000.

Det uppnåddes trots det sena antagandet av beslutet om att inrätta programmet. Beslutet antogs den 15 november 2006 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 24 november. Dess grundinstrument trädde i kraft den 14 december och samma dag kunde förvaltningsprioriteringarna för 2007 beslutas efter samråd med programkommittén. Dessa omständigheter gjorde det möjligt att offentliggöra programhandledningen alldeles i början på 2006, även om kommissionen satte igång offentliggörandet innan programmet i själva verket trädde i kraft och angav som villkor att beslutet antogs.

Programhandledningen har utarbetats i nära samråd med de ansvariga nationella organen som ansvarar för genomförandet av programmet på nationell nivå och i samråd med andra parter som är engagerade i programmet. Det föreföll mindre angeläget att upplysa om skillnader jämfört med de ansökningsvillkor som gällde under det föregående programmet än att lägga fram en handledning som var lämplig för det nya programmet. Av den anledningen, och för att undvika missförstånd, har skillnaderna mellan de två programmen inte särskilt framhållits i programhandledningen. Olika parter som är engagerade i programmet, och som fungerar som informationsresurser för slutmottagarna, har dock uppmärksammats på dessa skillnader vid informationsmöten och har kunnat förmedla information till bidragssökande som har fått bidrag från det föregående programmet.

Kommissionen har ansträngt sig för att göra programhandledningen tillgänglig för bidragssökande på alla gemenskapens språk så snart som möjligt med hänsyn till den tid som behövs för att utarbeta och översätta dokumentet. Handledningen var tillgänglig på alla språk den 17 januari 2007, dvs. två veckor före den första dagen för inlämnandet av ansökningar om bidrag.

Trots det sena antagandet av beslutet om inrättandet av programmet Aktiv ungdom ville kommissionen med hänsyn till potentiella bidragsmottagare att förslag skulle lämnas in senast vid utgången av ansökningstiden för årets första ansökningstillfälle, dvs. 1 februari. Det är riktigt att de uppkomna svårigheterna (i synnerhet i fråga om översättning), önskan om att göra det nya programmet tillgängligt från början av 2007, dvs. utan att avbryta kontinuiteten med det program som avslutades den 31 december 2006, ledde till förhållanden vid starten som stundom var mindre goda än de skulle ha varit om starten hade senarelagts. Vi bör dock betänka följande egenskaper hos programmet Aktiv ungdom: tidsplanen för inlämnandet av projektansökningar till programmet, med fem årliga ansökningstillfällen, innebär att det i praktiken finns en stående inbjudan att lämna in förslag. Ett projekt som inte lämnats in till ansökningstillfället den 1 februari kan lämnas in till ansökningstillfället den 1 april. Att erbjuda sökande som var redo för det första datumet möjlighet att lämna in ett projekt för ansökningstillfället den 1 februari var således inte till förfång för andra sökande. Kommissionen ansåg därför att denna uppläggning var den som erbjöd den största flexibiliteten för dem som söker bidrag från programmet.

I november 2006 tog kommissionen ett initiativ som syftar till att fram till 2012 minska europeiska företags administration med 25 procent. SME Union (små och medelstora företagares fackförbund) har nyligen uppvaktat kommissionen med en begäran om att kraven på statistiska uppgifter för små och medelstora företag ska minskas under kommande år med 30 procent samtidigt som man ska inrikta sig på mål som syftar till att undvika alltför invecklade bestämmelser av alltför ingripande karaktär (”gold-plating”).

Kan kommissionen redogöra för vilka konkreta planer den har och vilken tidsplan som gäller för denna ytterst brådskande reform?

(EN) Statistiklagstiftning på EU-nivå gäller mycket ofta harmonisering av produktionen. dvs. att medlemsstaterna själva kan bestämma hur informationen ska samlas in. Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att göra detta under minimerande av bördan för uppgiftslämnarna, t.ex. genom användning av administrativa uppgifter. Som en följd därav är mycket små företag undantagna från statistiska undersökningar. I vissa fall används ett tröskelvärde i statistikförordningarna för att undanta småföretag helt, t.ex. finns det en tröskel på 20 anställda i undersökningen av industriproduktionen (Prodcom) och i bilagan om företagstjänster i omarbetningen av statistiken över företagsstrukturer.

För att stödja medlemsstaternas ansträngningar att minska bördan för företagen ämnar kommissionen starta ett program om modernisering av företags- och handelsstatistik (MEETS), genom vilket stöd kommer att ges för att främja effektivare sätt att samla in uppgifter, t.ex. (a) datalänkning, (b) uppskattningar, (c) användning av administrativa uppgifter, (d) användning av redovisningsuppgifter. Programmet kommer att pågår från 2008 till 2013.

När det gäller s.k. guldpläteringar, dvs. utökningar som inte föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, är kommissionen medveten om att medlemsstaternas statistikundersökningar om genomförandet av EU-lagstiftning ibland innehåller fler frågor än vad EU-lagstiftningen kräver. Kommissionen har redan tagit upp frågan med medlemsstaterna i samband initiativet Bättre lagstiftning⁽¹⁾ och kommer att fortsätta att se till att alla onödiga bördor undviks.

I Filippinerna finns det en oro att avtalet om ekonomiskt partnerskap (JPEPA) med Japan innebär att Japan kommer att dumpa sitt giftiga avfall i Filippinerna. Att ett rikt land dumpar farligt miljöavfall i ett mindre rikt land borde strida mot internationella konventioner om export av farligt avfall (t ex Baselkonventionen och Rotterdamkonventionen).

Anser kommissionen att det finns anledning att agera för att se till att de internationella konventionerna följs och att Filippinerna inte blir en dumpingplats för farligt avfall?

(EN) Kommissionen är medveten om att artikel 29 i det ekonomiska partnerskapsavtalet från 2006 mellan Japan och Filippinerna föreskriver nolltull på import av vissa avfallsmaterial när det väl träder i kraft (vilket dock kräver att det får stöd av tvåtredjedels majoritet i den filippinska senaten). I nuläget förbjuder Filippinernas nationella lagstiftning (”Republic Act No. 6969”) att farligt avfall förs in på filippinskt territiorium, även för vidarebefordran, och lagen föreskriver stränga straff vid lagbrott. Vidare är både Japan och Filippinerna parter i Baselkonventionen som visserligen inte helt förbjuder export av farligt avfall, men ändå innehåller bestämmelser om transporter av sådant avfall genom ett system med förhandsanmälan och godkännande. Länder som är parter i konventionen får inte exportera avfall till andra länder som är parter i konventionen och vars lagstiftning uttryckligen förbjuder sådan import. Både Japan och Filippinerna är dessutom parter i Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel, men det är viktigt att notera att även om denna konvention täcker vissa kemikalier och bekämpningsmedel så omfattar den inte avfall.

Hur effektiva dessa konventioner är beror på om de stater som är parter i dem inte bara har tillbörlig lagstiftning utan också kapacitet att kontrollera att lagstiftningen efterlevs för att förhindra att olagliga transporter av sådant farligt avfall kommer in på deras territorium. Ett antal utvecklingsländer har i flera år förordat strängare bestämmelser för export av farligt avfall till utvecklingsländer.

År 1995 antog konferensen för Baselkonventionens parterländer enhälligt ett tillägg som förbjuder export av farligt avfall för förvaring och återvinning från länder som är parter i Baselkonventionen och samtidigt medlemmar i EU och/eller OECD⁽¹⁾ till andra länder som är parter i konventionen (det så kallade förbudstillägget, ”Ban Amendment”). Ännu har inte ett tillräckligt antal länder ratificerat tillägget för att det ska träda i kraft, men EU verkar aktivt för att stater som ännu inte ratificerat tillägget ska göra det. Varken Japan eller Filippinerna har ännu ratificerat tillägget.

EU har för egen del redan genomfört förbudstillägget fullt ut genom sina bestämmelser om transporter av avfall och har åtagit sig att verka för en global harmonisering på området för gränsöverskridande transporter av avfall.

Portugisiska arbetare inom den brittiska kalkonindustrin, som drabbats av ett nytt utbrott av fågelinfluensan, uppger att de inte informerats om smittan. Arbetarna vid Bernard Matthews-fabriken erbjöds ingen vaccinering mot detta virus förrän flera dagar efter att man fastställt förekomsten av viruset. Utöver de allvarliga problemen för allmänhälsan oroar sig arbetarna för sina arbetstillfällen och för i vad mån deras arbetstagarrättigheter kommer att tillgodoses.

Det finns en växande oro för att arbetstagares rättigheter kringgås eftersom arbetsgivare i allt större utsträckning rekryterar utländsk arbetskraft som hämtas direkt i hemländerna med hjälp av rekryteringsföretag eller via andra agenturer som anlitar utländsk arbetskraft som redan är bosatt i Storbritannien. Eftersom det förekommit flera fall av kränkningar av arbetstagares rättigheter i EU, inom sektorer där s.k. gängarbetskraft ofta anlitas, önskas svar på om kommissionen avser att försöka få till stånd tvingande sociala och arbetsrättsliga bestämmelser.

(EN) Arbetsgivarnas specifika skyldigheter i fråga om skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet mot fågelinfluensa (såsom riskundvikande, riskbedömning, förebyggande och skyddande åtgärder, utbildning, information och samråd med arbetstagarna) fastställs i flera gemenskapsdirektiv⁽¹⁾.

I synnerhet särdirektiv 2000/54 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet innehåller specifika bestämmelser om information och anmälan till den behöriga myndigheten, hygien och skydd av individen, information och utbildning av arbetstagare, förteckning över exponerade arbetstagare och hälsoövervakning, liksom särskilda åtgärder för industriella processer, laboratorier och djurrum. Ett fullständigt och korrekt genomförande i den nationella lagstiftning som införlivar gemenskapsdirektiven om hälsa och säkerhet i arbetet är väsentligt för att garantera ett fullgott skydd av arbetstagarna. Enligt artikel 4 i ramdirektivet 89/391/EG ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att arbetsgivare, anställda och de anställdas företrädare vidtar nödvändiga åtgärder för att genomföra direktivet. Medlemsstaterna ska i synnerhet se till att det finns tillräcklig kontroll och tillsyn. alla förebyggande åtgärder måste genomföra en lokal riskbedömning. Arbetsgivaren ansvarar för denna bedömning och för införandet av förebyggande och skyddande åtgärder.

Kommissionen anser att ovannämnda gemenskapslagstiftning om det tillämpas korrekt kan bidra till att skydda arbetstagarnas rättigheter vid utbrott av fågelinfluensa av det slag som ledamoten nämnde.

Kan kommissionen informera om utsikterna för att länder som inte hör till unionen integreras i grannskapspolitiken i kommissionens förslag om att utveckla de yttre randområdena?

(FR) När det gäller grannskapspolitiken i synnerhet är samarbete utmed unionens yttre gränser möjligt från och med 2007 tack vare det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet⁽¹⁾, som innehåller specifika åtgärder för gränsöverskridande samarbete. Detta instrument har en innovativ uppläggning som underlättar gemensamma operationer mellan parter inom och utanför unionen med åtgärder genomförda på lika villkor.

I detta syfte håller parterna i de berörda områdena på att inrätta 15 lokala gränsöverskridande samarbetsprogram som omfattar unionens yttre gränser (till lands eller sjöss). Därför kommer Kanarieöarna att kunna dra nytta av stödet till gränsöverskridande samarbete med motsvarande marockanska regioner. Budgeten på 1,1 miljarder euro kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden och europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

Programmen arbetar mot fyra viktiga mål: främja ekonomisk och social utveckling, ta itu med gemensamma utmaningar, säkerställa säker och effektiv förvaltning av gränserna och stödja lokalt samarbete mellan befolkningarna. Parterna i programmet har frihet att välja lokala prioriteringar inom denna ram.

Gemenskapens åtgärder skulle dock inte vara fullständiga utan ett initiativ särskilt utformat för att stärka de ekonomiska och sociala förbindelserna mellan de yttersta randområdena och de tredjeländer som gränsar mot dessa europeiska regioner, särskilt i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (ASV-länderna). Dessa åtgärder ingår i handlingsplanen för ”grannskapsinitiativet”. Handlingsplanen är inte ett separat ekonomiskt instrument utan ett gemenskapsinitiativ vars mål är att bättre samordna gemenskapens insatser i gemenskapspolitiken som helhet, särskilt sammanhållningspolitiken, utvecklingspolitiken och den gemensamma handelspolitiken, för att bättre integrera de yttersta randområdena i de geografiska områden som de tillhör.

Sedan kommissionens meddelande om de yttersta randområdena 2004⁽²⁾, har betydande framsteg gjorts i genomförandet av handlingsplanen:

I fråga om handelsaspekter har kommissionen gjort framsteg i förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal och har regelbundet hållit de yttersta randområdena informerade. Kommissionen har också vid flera tillfällen uppmanat de yttersta randområdena att framföra sina intressen i förhandlingarna för att kunna inbegripa dem, särskilt i den senare fasen av förhandlingar om tillträde till marknaderna. För närvarande är det endast Spanien som har framfört sina intressen och de håller för närvarande på att granskas av kommissionen.

I fråga om regionala samarbetsprogram och deras koppling till den tionde europeiska utvecklingsfonden har betydande framsteg gjorts i fråga om att beakta temat samarbete mellan ASV-länderna och de yttersta randområdena i programplaneringen för europeiska utvecklingsfonden och europeiska regionala utvecklingsfonden. Därigenom har det av kommissionen ledda arbetet inom tjänsterna och medlemsstaterna resulterat i i framsteg mot en programplanering som är bättre organiserad: reservationen av en ekonomisk ram inom den tionde europeiska utvecklingsfonden och europeiska regionala utvecklingsfonden 2007–2013 för detta samarbete, gemensamt fastställda prioriteringar, indikativ tilldelning av resurser till detta samarbete och gemensamt förurval av projekt, samtidigt som man respekterar mekanismerna för programplanering, förvaltning och övervakning som är lämpliga för respektive fond.

Inom andra politikområden för gemenskapen har kommissionen på samma sätt antagit förslag om att stödja insatser mot regional integrering av de yttersta randområdena.

När det gäller transportområdet har kommissionen beviljat tillstånd till stöd för att inrätta luftfartstjänster mellan de yttersta randområdena och angränsande tredjeländer. Vidare föreslår kommissionen i sitt meddelande nyligen om utbyggnad av transeuropeiska transportnätet till tredje länder att de yttersta ramndområdena i den iberiska regionen skulle inbegripas i utbyggnaden av höghastighetsleder till sjöss till EU:s grannländer.

I fråga och forskning och utveckling betonas i det sjunde ramprogrammet vikten av samarbete mellan ASV-länderna och de yttersta randområdena för utveckling av internationella samarbetsaktiviteter inom detta program.

Liknande åtgärder har också vidtagits på fiskeområdet, i synnerhet genom inrättandet av rådgivande fiskekommittéer.

Slutligen när det gäller den specifika frågan om invandring är kommissionen mycket oroad över det ständigt ökande antalet invandrare som försöker att ta sig in i EU:s territorium med otillåtna medel och till och med riskerar sina liv. Behandlingen av frågan om invandring i de yttre randområdena måste vara balanserad.

Bekämpandet av illegal invandring måste kombineras med åtgärder för att integrera lagliga migranter. Bekämpandet av illegal invandring får inte skada den fria rörligheten för legitima utlänningar från angränsande tredjeländer, eftersom denna fria rörlighet är nödvändig för ekonomisk integration av de yttesta randområdena i sina respektive geografiska områden och minskar deras beroende av fastlandet.

Nödåtgärder vidtagna för att hantera vissa situationer, till exempel de åtgärder som genomförs på Kanarieöarna, måste åtföljas av utvecklingspolitik i ursprungsländerna. EU:s ekonomiska resurser för dess utvecklingspolitik (EUF) och sammanhållningspolitik (strukturfonderna) kan användas för detta ändamål.

Republiken Djibouti har en regionalt stabiliserande, medlande, budskapsförmedlande och fredsskapande roll, och vid sitt besök i Djibouti nyligen uppmanade kommissionsledamot Michel president Guelleh att under mer ordnade former fördjupa Djiboutis politiska förbindelser med EU som bland annat är en av de största givarna av utvecklingsstöd. Republiken Djibouti är förvisso av uppenbart strategiskt intresse ur både regional och internationell synvinkel, men faktum kvarstår att landet har ett auktoritärt presidentstyre. Bara några dagar efter kommissionsledamot Michels besök i Djibouti blev ett flertal journalister och företrädare för oppositionspartiet Mouvement pour le Renouveau démocratique (MRD) föremål för godtyckliga gripanden, vilket bland annat Journalister utan gränser kunnat rapportera om. Den behandling som Djiboutis nuvarande ledning utsätter oppositionen för är ännu mer anmärkningsvärd med tanke på det parlamentval som ska hållas i Djibouti i januari 2008.

Hur tänker kommissionen övervaka den fortsatta respekten för de mänskliga rättigheterna i Djibouti, och avser kommissionen att sända eller stödja sändandet av en europeisk observationsgrupp för att övervaka parlamentvalet 2008?

(FR) Kommissionen har följt det politiska läget nära i landet och i synnerhet gripandet av flera journalister och företrädare för oppositionspartiet, rörelsen för demokratisk förnyelse (Movement for Democratic Renewal, MRD). Kommissionen har till sin glädje fått veta att de gripna personerna till sist har frikänts trots att republikens offentliga åklagare överklagat beslutet att frige Houssein Ahmed Farah, journalist på Djibouti Renewal och bror till MRD:s ordförande.

Som kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd återigen har betonat under sitt besök på Afrikas horn, fäster kommissionen särskild vikt vid politisk dialog som den ram inom vilken viktiga frågor som styre, rätt till opposition, reformer och mänskliga rättigheter ska diskuteras.

Politisk dialog mellan kommissionen och myndigheterna i Djibouti inleddes 2004. Landets myndigheter deltog aktivt och på högsta nivå i dessa möten.

Trots de betydande problem och utmaningar som återstår har vissa framsteg gjorts inom området för de mänskliga rättigheterna och i synnerhet sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Detta är särskilt påtagligt när det gäller kvinnors ställning, särskilt insatserna för frigörelse, utbildning, information och förbättringar för kvinnor. Framsteg har gjorts inom området rätt till arbete, rätt till social trygghet, rätt till hälsovård, särskilt för aids och tuberkulos, och rätt att delta i kulturlivet.

Kommissionen ämnar naturligtvis fortsätta att föra en konstruktiv och rättfram politisk dialog med myndigheterna i Djibouti för att stödja och främja insatser för gott politiskt styre och de mänskliga rättigheterna.

I fråga om organiserandet av en EU-observationsstyrka för valet till den lagstiftande församlingen 2008 ska denna möjlighet undersökas så snart som Djiboutiregeringen begär det. Kommissionen vill dock uppmärksamma ledamoten på det begränsade antalet valobservationer som EU kan genomföra med hänsyn till de tillgängliga resurserna och den prioritering som EU måste göra bland de mottagna ansökningarna.

Gerhard Schröder, f d tysk förbundskansler och styrelseordförande för företaget Nord Stream, har sagt i svensk TV (SVT Rapport, 8.2.2007) att ministrarna i rådet har beslutat att medlemsstaterna är förpliktade att underlätta och stödja byggandet av transeuropeiska energinät (TEN). Schröders slutsats är att den föreslagna rysk-tyska gasledningen i Östersjön därmed har fått rådets stöd. Beslutet om transeuropeiska nät fattades i samband med mötet i ministerrådet för energifrågor den 17.6.2005. Kommissionens dokument KOM(2003)0742 utgjorde underlag för rådets beslut vid detta tillfälle. Anser kommissionen att det nämnda dokumentet KOM(2003)0742 fastställer sträckningen av den så kallade North Transgas-ledningen? Anser kommissionen att ett beslut överhuvudtaget har fattats vad gäller sträckningen av denna gasledning?

(EN) Kommissionen stöder en politik som syftar till diversifiering av gasleveranser samt diversifiering av ledningar. Detta ses som viktigt för att kunna förbättra säkerheten för gasleveranser till EU samt anses utgöra ett viktigt bidrag till EU:s energiförsörjning. Det föreslagna projektet kommer att innebära en ny ledning av särskild betydelse för Tyskland, Danmark, Storbritannien och andra EU-stater.

I riktlinjerna för det transeuropeiska energiprojekt (TEN-E)⁽¹⁾, som antogs efter kommissionens förslag, har man valt ut Nordeuropeiska gasledningen som ett av de för EU intressanta projekten inom gassektorn. Nordeuropeiska gasledningen och Yamal II kommer att innebära nya leveransförbindelser med Ryssland.

Kommissionen stöder nya gasledningar men uttalar i detta sammanhang inte någon preferens för någon specifik ledning.

Till följd av tuaregfolkets uppror i Mali den 23 maj 2006 och för att lösa konflikten undertecknades den 4 juli 2006 en överenskommelse, känd som Alger-avtalet, av Malis regering och Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring (Alliance démocratique du 23 mai pour le changement).

I denna överenskommelse ingår planer på att ett forum för utvecklingen av norra Mali ska hållas i regionen Kidal med deltagande av tuaregfolket.

Malis regering planerar att organisera detta forum i mars, men utan deltagande från medlemmarna i Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring.

Med tanke på att EU av staten Mali har ombetts att medverka vid organisationen av detta forum, vad avser Europeiska kommissionen att göra för att garantera tuaregfolkets deltagande i forumet och få i gång utvecklingen i regionen Kidal?

(FR) Världssamfundet har alltid ställt sig bakom myndigheternas förhandlingar för att nå en fredlig lösning till krisen i Kidal-regionen. I detta avseende skapar Alger-avtalet förutsättningar för att, efter det att rebellerna avväpnats och upplösts, kunna organisera ett möte för att involverar sponsorer till att finansiera regionens utveckling, Kidal-forumet.

Dock har det varit svårt att genomföra avtalet och inrättandet av ett forum har redan skjutits upp ett flertal gånger. Det var först den 8 februari som regeringen tillkännagav att ett forum skulle hållas den 23 mars.

Diplomatiska företrädare från EU:s medlemsstater och från kommissionen har mottagit brev från den Demokratiska alliansen från den 23 maj för förändring som skickades den 15 februari och i vilka man frågar om alliansens deltagande i forumet. Cheferna för medlemsstaternas och kommissionens diplomatiska beskickningar diskuterade detta och kontaktade de maliska myndigheterna för att reda ut den här frågan. Ett möte ägde rum i Alger mellan de olika maliska parterna för att förtydliga vissa punkter i Alger-avtalet och det verkar som att den Demokratiska alliansen från den 23 maj kommer att delta i forumet i Kidal.

Handeln med registreringstjänster för generiska domännamn (dvs. Internetadresser som slutar med.COM, .NET eller .ORG) kontrolleras av ett privat amerikansk aktiebolag (ICANN) som även har kontor i Belgien.

ICANN fastställer den nedre gränsen för grossisttaxor för registrering av domännamn, och utfärdar rättigheter för generiska domännamnregister för Internetadresser som tillhandahåller tjänster såväl inom den gemensamma markanden som globalt. ICANN tar ut en avgift för varje generiskt domännamn som registreras globalt, inklusive alla sådana registreringar som görs av företag, organisationer och konsumenter i alla medlemsstater och inom hela Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

ICANN har nyligen ingått ett antal avtal med andra företag, bland annat ett med det största företaget för registrering av domännamn (Verisign), vilket ICANN har givit exklusiv rätt att utfärda .COM- och .NET-adresser mot att företaget för varje registrering betalar en avgift som läggs på slutpriset för konsumenten, och som inte står i relation till vad det kostar att tillhandahålla tjänsten. Priserna för konsumenter i Europa har stigit som följd.

Har kommissionen mottagit några klagomål om detta från medborgare eller företag i Europa? Kommer kommissionen under alla omständigheter att undersöka huruvida avtalen mellan ICANN, Verisign och andra europeiska företag för registrering av domännamn omfattas bestämmelserna i artikel 81 och/eller artikel 82 i fördragen?

(EN) Kommissionen tackar ledamoten för den information han har tillhandahållit.

Kommissionen har också kontaktats av företag som är oroade över det registreringsavtal om ”.com” som ingåtts mellan Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (“ICANN”) och VeriSign.

För närvarande är den information som kommissionen har inte tillräcklig för att tillåta att kommissionen drar slutsatser om huruvida det finns skäl att inleda en undersökning om eventuell överträdelse av EG:s konkurrensregler.

Idéer och kunskaper utgör en allt större del av handeln, även den internationella handeln. Värdet hos de kulturella produkter och tjänster på marknaden ligger i upphovsmännens talang, nyskapande, kreativitet och innovation.

Under Uruguayrundan fortsatte man genom WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS) att minska de befintliga skillnaderna mellan olika länder i världen genom att fastställa gemensamma internationella miniminormer för att skydda upphovsrätten. En avvägning gjordes mellan eventuella kostnader för samhället kort sikt och vinsterna på lång sikt av att verken är offentliga.

För närvarande diskuterar man i EU förslaget till direktiv om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet och om respekten för immaterialrätten. Hur tror ni att förhandlingarna i Doharundan på det här området kommer att påverka kommissionens förslag till reform? Anser ni att det kommer att vara möjligt för de berörda kreativa företagen att fortsätta att vara konkurrenskraftiga, för förvaltarna av kollektiva rättigheter att fortsätta vara effektiva och för användarföretagen att fortsätta vara konkurrenskraftiga – detta gäller framför allt små rättighetsinnehavare och användare – och samtidigt skapa kreativitet och kulturell mångfald?

(EN) Kommissionen har för närvarande inga planer på att föreslå ett gemenskapsdirektiv om gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter inom musiksektorn. I kommissionens rekommendation av den 18 oktober 2005 om kollektiv gränsöverskridande förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter i samband med lagliga musiktjänster på nätet presenteras en rad politikalternativ för att den gränsöverskridande förvaltningen av nättjänster skulle kunna utvecklas på en digital marknad. Denna rekommendation handlar om hur näträttigheter förvaltas på gemenskapsnivå och skulle gälla alla nättjänster som brukas i Europeiska unionen. Kommissionens nätpolitik följer strikt principen om lika behandling av alla upphovsrättsinnehavare och rättighetsinnehavare som skyddas enligt berörda internationella konventioner som gemenskapen eller dess medlemsstater anslutit sig till.

Kommissionen avser att utvärdera utvecklingen av Europas nätmusiksektor mot bakgrunden av den ovannämnda rekommendationen. Kommissionen har inbjudit alla intressenter att lägga fram sina synpunkter och kommentarer senaste den 1 juli 2007 om deras inledande erfarenheter av rekommendationen och sina allmänna synpunkter på hur Internetmusiksektorn har utvecklats sedan den antogs.

Både rådet, kommissionen och parlamentet (med 474 röster mot 1 den 1 februari 2001) har tydligt avvisat förslaget om att EU ska ge stöd till den första fasen av Colombiaplanen, som anses militaristisk.

Beslutet ser i dag ut att ha varit riktigt eftersom planen misslyckades. Enligt Alfredo Rangel, säkerhetsexpert och president Uribes rådgivare, som till en början försvarade planen är dagens problem med narkotikahandeln mycket större än före Colombiaplanen. Mycket större mängder kokain exporteras och de illegala odlingarna är mycket mer utbredda. Enligt Rangel fanns kokaodlingar i fyra av Colombias departement när Colombiaplanen inleddes, medan det nu odlas koka i över 20 departement.

Nu har USA meddelat att landet kommer att skära ned på sitt stöd till Colombiaplanens andra fas och den colombianska regeringen arbetar aktivt på det diplomatiska planet för att finna alternativ. Utrikesminister Maria Consuelo Arauju kom till Bryssel den 1 februari och försvarsminister Juan Manuel Santor den 8 februari.

Överväger kommissionen att, direkt eller indirekt, finansiera Colombiaplanens andra fas?

(FR) Kommissionen avser inte att direkt eller indirekt finansiera fas II av Colombiaplanen precis som man avstod från att finansiera fas I.

Det samarbete som kommer att finansieras via gemenskapsbudgeten de närmaste åren återfinns i det landstrategidokument 2007–2013 som ska antas av kommissionen de närmaste veckorna.

Projektet har ett anslag på 160 miljoner euro och innehåller tre prioriterade åtgärdsområden:

1) Fred och stabilitet, inklusive alternativ utveckling: 70 procent av budgeten.

2) Rättssäkerhet, rättvisa och mänskliga rättigheter: 20 procent av budgeten.

3) Produktivitet, konkurrens och handel: 10 procent av budgeten.

I strävan efter en större social sammanhållning i detta konfliktdrabbade land försöker kommissionen genom område 1 att konsolidera och utöka den strategi som utarbetats av fredslaboratorierna och samtidigt ägna åtgärder för alternativ utveckling större uppmärksamhet. Även åtgärder för att hjälpa fördrivna kommer att ingå.

Område 2 i landstrategidokumentet syftar till ett fortsatt arbete för att stärka och förbättra rättssystemet genom att för första gången inkludera en del direkt samarbete med landet på människorättsområdet.

Mot bakgrund av den globaliserade ekonomin är målet med område 3 att stärka den colombianska ekonomins konkurrenskraft.

Kan kommissionen mot bakgrund av resultaten av sexpartssamtalen i Peking redogöra för hur den ser på EU:s deltagande i processen och om ett besök av trojkan kommer att övervägas?

(EN) Kommissionen anser att resultaten av sexpartssamtalen i Beijing den 13 februari 2007, inbegripet inrättandet av arbetsgrupper, potentiellt är en viktig och positiv utveckling mot att lösa kärnvapenfrågan och andra frågor med Nordkorea.

EU har angett att unionen kommer att fortsätta sexpartssamråden för att fastställa med vilka medel EU bäst kan stödja processen.

En EU-trojka (nivån regionala direktörer) skickades till Pyongyang 6–8 mars 2007.

Flera fall av fågelinfluensa har nyligen rapporterats i EU-länder, denna gång i Storbritannien och Ungern. Europaparlamentet har ju antagit resolutioner om program för utrotning, bekämpning och övervakning av djursjukdomar i olika medlemsstater, däribland fågelinfluensa. Kan kommissionen ange vilka åtgärder den ämnar vidta på detta område?

(EN) Det finns en mycket omfattande uppsättning harmoniserade gemenskapsåtgärder för skydd mot aviär influensa, övervakning och kontroll, som beskrivs närmare på webbplatsen för generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd⁽¹⁾.

Dessa åtgärder visade sig vara mycket effektiva förra året när sjukdomen genom vilda fåglar infördes till 14 medlemsstater och också spreds till fjäderfä i fem av dessa stater.

Åtgärderna har också möjliggjort en mycket snabb och effektiv kontroll av de senaste utbrotten på två gåsfarmar i Ungern och en kalkonfarm i Förenade kungariket.

Dessa utbrott upptäcktes snabbt och stoppades utan konsekvenser för folkhälsan tack vare de mycket effektiva åtgärder som vidtogs av de behöriga myndigheterna i de två medlemsstaterna som har arbetat i nära samarbete med kommissionen.

Vederbörliga undersökningar har också genomförts för att identifiera källan till utbrotten. Dessa undersökningar har dock ännu inte lett till några definitiva resultat.

Kommissionen övervakar fortlöpande de åtgärder som står till buds och är redo att anpassa dem med hänsyn till nya vetenskapliga rön och vunna erfarenheter av förebyggande och kontroll av sjukdomen.

Enligt aktuella rapporter från Water Aid har 1,1 miljarder människor i utvecklingsländerna inte tillgång till rent vatten och 2,6 miljarder människor har inte tillgång till grundläggande sanitet. Dessa missförhållanden leder inte bara till att så många som 5 000 barn dör varje dag, utan medför även konsekvenser för samhället och ekonomin. Unga kvinnor får ingen utbildning eftersom deras uppgift är att hämta vatten och senare som vuxna måste de vårda sina sjuka barn. Ekonomin påverkas också. I exempelvis Afrika går uppskattningsvis 5 procent av bruttonationalprodukten förlorad på grund av sjukdomar och dödsfall som orsakas av smutsigt vatten och brist på sanitet.

Vad tänker kommissionen mot denna bakgrund göra för att förbättra målinriktningen av biståndet till de fattigaste länderna med de största behoven? När kommer EG att uppnå målet att 70 procent av biståndet ska gå till låginkomstländer? Tänker kommissionen främja en global handlingsplan för sanitet och vatten, som den internationella utvecklingsgemenskapen anslutit sig till, i enlighet med rekommendationerna i den nya rapporten från FN:s utvecklingsprogram?

(EN) Europeiska kommissionen stöder sina utvecklingspartner genom Europeiska utvecklingsfonden, som är till för de länder i Afrika söder om Sahara, Västindien och Stillahavsområdet som undertecknat Cotonouavtalet, och via kommissionens allmänna budget, som är inriktad på andra regioner i världen, bland annat Medelhavsområdet, Östeuropa, Kaukasien och Centralasien (EECCA), Asien och Latinamerika. Europeiska utvecklingsfonden är företrädesvis inriktad på de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna och har varit mottagare av cirka 70 procent av de de budgetåtaganden som gjorts inom vatten- och sanitetssektorn inom Europeiska utvecklingsfonden.

EG:s aktiviteter inom vatten- och sanitetssektorn äger rum och förbereds inom ramen för landsstrategier samt nationella och vägledande program. Dessa dokument utarbetas i samråd med partnerländerna och avspeglar partnerlandets nationella prioriteringar.

Under den nionde europeiska utvecklingsfonden, vars verksamhet pågår under perioden 2002 till 2007, tilldelades ungefär 475 miljoner euro till vatten och sanitet i 16 länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Dessutom har ytterligare 500 miljoner euro gjorts tillgängliga genom AVS-EG-mekanismen för vatteninvesteringar för att koncentreras på tillhandahållande och utnyttjande av investeringar i vatten- och sanitetstjänster. Programplaneringen för den tionde europeiska utvecklingsfonden, som kommer att vara verksam under perioden 2008 till 2013, genomförs för närvarande och det är för tidigt att kvantifiera den totala nivån för tilldelningarna till vatten och sanitet. Dessutom kommer infrastrukturpartnerskapet mellan EU och Afrika och dess fond att stödja regionala vattenprogram som bidrar till hållbar ekonomisk utveckling, främjar regional handel, regional integration och minskar fattigdomen. Vattenkomponenten i partnerskapet är avsett för att täcka hållbar användning av regionala vattenresurser och förbättrad vattenhushållning i avrinningsområden på nationell och gränsöverskridande nivå.

En global handlingsplan som ram för politiska åtgärder och för att mobilisera finansiering främjas i FN:s utvecklingsprograms (UNDP)⁽¹⁾ Human Development Report, offentliggjord i november 2006. Frågan främjas också genom den nyligen av icke-statliga organisationer (Water Aid, Tear Fund & Streams of Knowledge) startade kampanjen ”End Water Poverty”. EG har välkomnat UNDP 2006 Human Development Report och den förnyade uppmärksamhet den medför för vikten av vatten, sanitet och hygien för mänsklig utveckling. EU:s vatteninitiativ är en samordnad insats av Europeiska kommissionen, EU-medlemsstaterna, partnerländerna och andra intressenter, bland annat civilrättsorganisationer, den privata sektorn och lokala myndigheter för att i samarbete med andra intresserade bilaterala och multilaterala givare bidra till att millennieutvecklingsmålen uppnås. EU:s vatteninitiativ nämns i det nya s.k. europiska samförståndet om utvecklingspolitiken som ett bidrag till att uppfylla våra politiska mål för vatten och sanitet och för EU:s Afrikastrategi.

Epirus är en av EU:s allra fattigaste regioner. Epirus har varken järnvägsnät, moderna motorvägar eller flygplatser. Vilka specifika anslag har genom gemenskapens tredje stödram beviljats Thesprotias, Prevezas, Ioanninas och Artas departement och i vilken mån har dessa anslag utnyttjats i vart och ett av dessa?

(EN) När det gäller gemenskapsstöd för de fyra prefekturerna på Epirus vill kommissionen framhålla att prefekturer inte är en administrativ nivå som spelar någon roll i planeringen av gemenskapsstöd. Gemenskapsstödet planeras på nationell och regional nivå. I enlighet med subsidiaritetsprincipen ansvarar medlemsstaten ensam för stödets fördelning och genomförande på lägre administrativa nivåer. Därför har kommissionen inte någon detaljinformation om programplaneringen eller utnyttjandet av gemenskapsstöd på nivån grekiska prefekturer.

När det gäller Epirusregionen som helhet drar den först och främst fördel av det regionala operativa programmet ”Epirus”, med en totalbudget på 625 miljoner, av vilka 450 miljoner euro i gemenskapsstöd. I mitten av februari 2007 hade 356 miljoner euro i utgifter genomförts, vilket motsvarar en utnyttjandegrad på 57 procent. Detta är nära det genomsnittliga utnyttjandegraden på 59 procent för Grekland som helhet. Som kommissionen har utttalat vid tidigare tillfällen utgör denna utnyttjandegrad en klar förbättring av läget för två till tre år sedan för Grekland som helhet och för Epirus. Det är dock nödvändigt att påskynda genomförandet av samfinansierade projekt ännu mer för att minska risken för förlust av gemenskapsfonder från och med nu till slutet av 2008.

Epirusregionen drar också betydande fördelar av gemenskapsstöd planerat på nationell nivå, till exempel genom nationella operativa program för landsvägar. Programmet samfinansierar för närvarande viktiga avsnitt av Egnatiavägen i Epirus, som förbinder regionen med övriga delar av norra och östra Grekland. Programmen för perioden 2007–2013 planeras att samfinansiera den s.k. joniska vägen, som kommer att förbinda Epirusregionen med västra och södra Grekland, liksom en kapacitetsökning för flygplatsen i Ioannina.

Sist men inte minst drar Epirus fördel av det gemenskapsstöd som fördelas genom sammanhållningsfonden. Denna fond samfinansierar för närvarande tillbyggnaden av hamnen i Igoumenitsa, projekt för att bygga eller förbättra system för behandling av vatten och avloppsvatten i Ioannina, Preveza, Igoumenitsa, Parga och Arta, samt projekt för behandling av fast avfall i olika delar av regionen.

Av kommissionens svar på min fråga H-1083/06⁽¹⁾ framgår det att man för att få autonoma kvoter måste visa att det inte finns någon produktion av tonfiskfiléer i EU-, AVS- eller GSP+-länderna. Är detta hårda krav för en ansökan om utökade kvoter av tonfiskfiléer verkligen rimligt?

Är kommissionen medveten om att det är motstridigt att en tullavgift på 24 procent tas ut på import av tonfiskkonserver (post 16-04) från tredjeländer, medan en reducerad tullavgift på endast 6 procent tas ut på tonfiskfiléer (också post 16-04) p.g.a. dessa kvoter? Vore det inte mer logiskt att behandla både konserver och filéer likadant eftersom de tillhör samma kapitel?

Om den här typen av tullkvoter införs 2007 som planerat kommer gemenskapens fartygsägare få ut samma priser som för femton år sedan för fryst tonfisk. Råvaran till filéerna omfattar totalt mer än 500 000 ton som bl.a. fångas av EU:s, AVS-ländernas och GSP-ländernas flottor. Känner kommissionen till detta?

(EN) Kommissionen delar inte och accepterar inte inställningen att autonoma tullkvoter endast kan öppnas om det inte finns något skydd inom EU eller inom AVS-länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet eller länderna inom allmänna preferenssystemet (GSP). Den utlösande faktorn för att öppna eller öka autonoma tullkvoter kan vara ett allvarligt försörjningsproblem för den europeiska beredningsindustrin eller behovet av att garantera alla berörda medlemsstater lika tillgång till råvaror.

Av principiella skäl har tullsatserna för konserverad tonfisk och tonfiskfiléer fastställts på samma nivå, dvs. 24 procent. Endast i specialfallet då tonfiskfiléer är avsedda för beredning medger systemet för autonoma tullkvoter att en mycket begränsad mängd av tonfiskfiléer importeras med den nedsatta tullsatsen 6 procent. Syftet med denna åtgärd är att göra extra råvaror tillgängliga som inte kan tillhandahållas enbart genom gemenskapsfångster och från GSP+- eller ASV-länder.

Det bör noteras att de flesta traditionella leverantörer av tonfiskfiléer for beredning åtnjuter förmånsbehandling. Omkring 80 procent härrör från GSP+-länder och omkring 5 procent från AVS-länder. Tonfiskfiléer från båda dessa block kan importeras tullfritt till EU. Den autonoma tullsatsen på 6 procent gäller därför endast för 15 procent av de berörda importen. Eftersom importstatistiken visar att priserna ökat betydligt under åren 2004 till 2006, skulle enligt kommissionens mening öppnandet av en autonom tullkvot ha negativ på effekt på priserna på tonfiskfiléer för beredning.

Europeiska kommissionen underströk nyligen sin fasta beslutsamhet att bekämpa klimatförändringarna genom ett förslag om att låta utsläpp av växthusgaser från civilflyget omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrättigheter. Förslaget till direktiv diskuteras för närvarande men kommer inte att träda i kraft förrän 2011.

Vid kommissionens samråd med berörda parter i denna fråga blev det tydligt att vägavgifter för planens utsläpp och påverkan anses vara det näst mest effektiva styrmedlet för att minska flygsektorns inverkan på klimatförändringarna.

Medan flygbolag och flygplatsbolag skulle kunna rädas ett obligatoriskt system (på grund av ökande passagerarpriser) skulle ett system på grundval av frivilliga bidrag skingra oron. Ett sådant frivilligt bidrag skulle uppgå till inte mer än 2–5 procent av biljettpriset. Inkomsterna från bidragen skulle gå till skogsplantering eller projekt för förnybar energi i utvecklingsländerna.

Skulle kommissionen överväga en övergång till ett frivilligt system för att införa en kompensationsmöjlighet vid bokning av flygbiljetter, så att kommissionsledamöter och EG-tjänstemän kan ta sitt ansvar och betala kompensation för utsläppen i samband med deras flygningar?

(EN) Kommissionen anser att det är viktigt att åtgärder införs för att ta itu med utsläppen av växthusgaser från civilflyget och att kommissionens förslag till system för handel med utsläppsrätter är det mest kostnadseffektiva sättet att åstadkomma detta. Att ersätta detta med ett frivilligt system är inte något som kommissionen anser vara effektivt.

Frågan om att kompensera utsläpp från kommissionens internationella resor och andra operationella aktiviteter utreds för närvarande. Detta skulle kunna innebära köp av krediter inom systemet för handel med utsläppsrätter eller investeringar i projekt för ren utveckling, som ger betryggande garantier om minskningar av koldioxidutsläppen.

I svaren på de skriftliga frågorna P-4666/06, P-5186/06 och P-5449/06 förklarar kommissionen att de italienska myndigheterna har vidtagit åtgärder mot mobiloperatörernas kartelliknande beteende i Italien, där de tar ut höga avgifter för att ladda kontantkort till mobiltelefoner.

Kan kommissionen redogöra för hur långt dessa åtgärder har kommit och vilka resultat de hittills har lett till?

(EN) Kommissionen vill informera ledamoten om att det italienska ministeriet för ekonomisk utveckling den 25 januari 2007 antog ett dekret⁽¹⁾ som avskaffade avgifter för att fylla på kontantkort till mobiltelefoner i Italien.

Den europeiska IT-branschen belastas av överdrivna krav på betalning av omotiverade royaltyer. År 2005 drog kommissionen slutsatsen att 2001 års lagstiftning om upphovsrätt måste reformeras. I september 2006 aviserade den ett 10-punktsprogram för främjande av innovation som en central tillgång för EU:s ekonomi. Samtidigt förklarade den att en reform av de upphovsrättsliga avgifterna var en nyckelfaktor i arbetet för att öka EU:s konkurrenskraft, vilket har som syfte att öka insynen i och effektiviteten hos reglerna för uppbörd och omfördelning av avgifter i EU. I januari detta år beslutade kommissionen, utan motiveringar, att senarelägga reformen på obestämd tid. Detta har skapat oro i hela IT-sektorn. Varför har kommissionen beslutat att senarelägga reformen av upphovsrättsliga avgifter, och när tänker den på nytt ta itu med frågan?

(EN) Kommissionen kommer att noga följa den fortsätta utvecklingen i fråga om de avgiftssystem som är i bruk på nationell nivå för att ersätta rättighetsinnehavare för eventuell skada till följd av att konsumenter kopierar skyddade alster för privat bruk. Kommissionen kommer också att fortsätta att utvärdera hur avgifter samverkar med digitala tjänster och IT-sektorn i allmänhet.

Enligt kommissionens slutrapport om banktjänster till privatpersoner och mindre företag råder skillnader mellan medlemsstaternas praxis för privatkonton och tillhörande tjänster, vilket hindrar konkurrensen och drabbar konsumenterna.

Vilka specifika uppgifter för Grekland har kommissionen om avgifter vid gränsöverskridande transaktioner som görs med kort, de höga bankavgifterna för betalkort, konkurrenshämmande banksamarbete och ”kopplingen” av kunderna till vissa kreditinstitut? Vilka konkreta åtgärder måste enligt kommissionen vidtas för Greklands del och vad kan man göra för att skydda de grekiska konsumenterna och för att de ska kunna göra anspråk på sina pengar retroaktivt om dessa avgifter anses vara oskäliga?

(EN) I juni 2005 inledde kommissionen en sektorsundersökning av finansiella produkter och tjänster till privatpersoner. Den första delrapporten⁽¹⁾ om betalkort offentliggjordes den 12 april 2006. En andra delrapport⁽²⁾ offentliggjordes den 17 juli 2006, och behandlade bland annat konkurrens inom tjänster för löpande konton och därmed förknippade tjänster. Efter att ha tagit hänsyn till resultaten i de två delrapporterna och kommentarer från alla intressenter offentliggjorde kommissionen den 31 januari 2007 den slutliga rapporten och utvärderade i ett meddelande⁽³⁾ de åtgärder som lämpligen kunde vidtas på grundval av slutsatserna i rapporten.

I sektorsundersökningen fann man att vissa aspekter av samarbete mellan banker, däribland sparbanker och kooperativa banker, skulle kunna minska konkurrensen och hindra marknadstillträdet. Denna fråga kräver dock ytterligare informationsinsamling och analys innan slutsatser om läget i enskilda medlemsstater kan dras.

I sektorsundersökningen utvärderades omfattningen av produktkoppling i medlemsstaterna och man fann att en sådan koppling var vanligare i Grekland än EU-genomsnittet för de flesta produkter.⁽⁴⁾ Exempelvis kopplade 69 procent av Greklands banker (viktat genomsnitt) löpande konton till hypotekslån, vilket ligger långt över EU-genomsnittet på 39 procent. Emellertid uppvisade sju andra länder ännu högre frekvens av detta förfarande.

Slutligen fann man i sektorsundersökningen att de priser som tas ut i Grekland för att göra en icke-kontant betalning är de högsta inom EU. Kommissionen har redan angett detta förhållande i flera tidigare svar på frågor från parlamentsledamöterna.⁽⁵⁾.

Den information som samlades in genom sektorsundersökningen visar ett genomsnittspris på 10 euro per kreditöverföring, vilket är mer än tio gånger högre än det genomsnittliga priset i euroområdet. Samtidigt visar statistik att Grekland är det land som har lägst antal icke-kontanta betalningar per person. Det finns troligen ett samband mellan det låga utnyttjandet av icke-kontanta betalningsmedel, de mycket höga priser grekiska konsumenter betalar och konkurrensnivån på betalningsmarknaden.

Kommissionen ämnar följa upp dessa frågor. Som en första åtgärd kommer kommissionen att diskutera med de grekiska konkurrensmyndigheten hur resultaten av sektorsundersökningen bäst ska följas upp vad gäller Grekland.

Den 29 mars 2005 ingicks ett avtal mellan den bulgariska staten och det portugisisk-bulgariska företaget Magistrala Thrakia AB sedan Bulgariens ministerråd antagit beslut nr 1043 av den 30 december 2004, nr 88 av den 11 februari 2005 och nr 190 av den 15 mars 2005.

Delar kommissionen uppfattningen att detta koncessionsavtal ingicks utan att man genomförde någon anbudsinfordran, utan tillstymmelse till insyn, med överträdelse av anslutningsfördraget för Bulgarien, kapitel 3 om transport (motorvägen Thrakia ska byggas med finansiellt stöd från EU), med såväl öppna som dolda statliga garantier och i strid med Lissabonstrategins planer på avskaffande av vägavgiftssystemen och införande av ett system med ett elektroniskt vägskattemärke som gäller inom hela Europeiska unionen?

(FR) Som ledamoten påpekat ingicks koncessionsavtalet för motortrafikleden Thrakia utan att någon anbudsinfordran genomförts. Dock dök frågan upp innan anslutningen och faller därmed endast under nationell lagstiftning och det inträffade vid en tidpunkt då bulgarisk lag ännu inte var helt anpassad till det gemensamma regelverket. Denna omständighet belystes av kommissionen, som betonade hur olyckligt detta var för de bulgariska myndigheterna. Kommissionens åtgärder blev dock begränsade, framför allt därför att föranslutningsfonderna inte skulle användas till att finansiera projektet.

Detta faktum fastställdes klart och tydligt vid ett tillfälligt, bilateralt tekniskt möte den 27 januari 2005 och även vid associeringskommitténs möte den 15 juni 2005. Man kom överens om en teknisk lösning som var acceptabel när det gäller gemenskapens transportlagstiftning och i synnerhet för tillämpningen av åtgärder rörande tullar och användarrättigheter som anges i direktiv 1999/62/EG av Europaparlamentet och rådet av den 17 juni 1999, rörande beskattning av tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer. Som svar på ledamotens specifika fråga kan jag säga att förenlighet med gemenskapslagstiftningen medför respekt för vissa principer i hur man räknar ut tullavgifter och skapar förutsättningar för kompabilitet mellan elektroniska system för insamling av tullar. Å andra sidan insisterar den inte på att tullavgifter ska tas ut eller tas bort eller ersättas av elektroniska vägskattemärken.

Statens juridiska kvalifikation garanterar att projektet faller inom artikel 65 i det europeiska anslutningsavtalet rörande konkurrens och offentligt stöd. Den här frågan har varit föremål för ingående diskussioner mellan kommissionens rättstjänst och den bulgariska kommittén för konkurrensskydd, slutligen beslutades den 3 maj 2005, under vissa villkor, att koncessionsavtalet som tilldelades Trakia Motorway JSC inte innehöll något statligt stöd.

Avslutningsvis belyser denna fråga behovet av en grundlig reform av bulgarisk lag i detta avseende för att den ska vara förenlig med det gemensamma regelverket. Därför har en ny koncessionslag (SG nr, 36/2.05.2006) förberetts med hjälp av kommissionens rättstjänst. Den trädde i kraft den 1 juli 2006 och kommer ej att tillåta att ett kontrakt ingås under de villkor som ledamoten så har beklagat.

Av skäl som jag redan förklarat måste man betona att med hänsyn till de skilda problem som presenterats i detta projekt, så har kommissionen hela tiden endast yttrat sig i en rådgivande roll.

För alla fall gäller att projekt som medfinansierats av strukturfonderna eller av sammanhållningsfonden sedan Bulgariens anslutning till EU, sker under förutsättning att man respekterar gemenskapslagstiftningen och all annan tillämpbar nationell lagstiftning som, om det är nödvändigt, anpassas till gemenskapslagstiftningen. Det aktuella projektet finansieras varken av strukturfonderna eller av sammanhållningsfonden och de bulgariska myndigheterna ansökte heller inte för sådan finansiering för detta projekt.

I oktober 2006 införde kommissionen tillfälliga antidumpingtullar på djupfrysta kinesiska jordgubbar mot bakgrund av att Kina sålde jordgubbar till dumpade priser och att de polska producenterna, som tillgodosåg 60 procent av den europeiska förädlingens behov, ville ha sådant skydd. Nu talas det allmänt om att dessa tullar inte kommer att gälla längre, vilket i själva verket kommer att leda till undergång för många producenter inom unionen, framför allt i Polen, och till att unionen blir beroende av importerade jordgubbar från Kina och Marocko. Dessa farhågor har skapat oro bland polska jordgubbsproducenter och jordgubbsförädlare. Den 18 februari i år gicks det ut med ett upprop om protestaktioner och inrättades det en organisationskommitté för sådana. Dessa protestaktioner är tänkta att genomföras på Polens och Europeiska unionens territorium. Nu inställer sig en fråga om huruvida kommissionen inser vilken oro det kan ge upphov till om man fortsätter att inte uppmärksamma känslan av osäkerhet bland jordbruksproducenterna i Polen och annorstädes i Europeiska unionen.

(EN) De tillfälliga antidumpningstullarna på import av djupfrysta kinesiska jordgubbar infördes av kommissionen i oktober 2006. Frågan om huruvida tillfälliga åtgärder nu ska ges vidare stöd övervägs noga. Under detta övervägande måste kommissionen ta fullständig hänsyn till alla parters intressen, och det gäller situationen för producenterna, förädlarna och slutanvändarna av djupfrysta jordgubbar i Polen och i Europeiska unionen. Särskilt måste man fastställa om definitiva antidumpningsåtgärder skulle vara av övergripande intresse för gemenskapen.

Ett beslut måste fattas senast den 19 april 2007. Kommissionen kan för tillfället inte ge några kommentarer om vilken slutlig ståndpunkt man kommer att inta i det här fallet.

När kommer det att fattas ett slutgiltigt beslut om var Europeiska tekniska institutet ska förläggas? Kommer det att ha sitt säte i flera olika städer med samma status? Är det sannolikt att Wroclaw i Polen kommer att bli en av dessa städer?

(EN) Kommissionens förslag till förordning om att skapa ett europeiskt tekniskt institut (European Institute of Technology, EIT) diskuteras för närvarande i rådet och i parlamentet. Man planerar att fatta beslutet om placeringen av huvudkontoret för EIT, för styrelsen och dess administrativa personal, när förordningen har antagits och EIT formellt har skapats.

De uttalanden som kommissionsledamot Stavros Dimas gjorde avseende motorvägen Via Baltica i New Europe den 25 februari (nr 718) har skapat oro i Polen.

Varje bygge av motorvägar, soptippar, återvinningsanläggningar och vattenreservoarer möts av protester i Polen och särskilt då bygget verkligen kommer i gång.

Uttalandena från Stavros Dimas är en besvärande inblandning i Polens interna angelägenheter och sådana uttalanden kommer att försvåra byggnation av vägar och andra trafikanläggningar. Polen är ett transitland mellan östra och västra Europa.

Kommissionens ståndpunkt avseende väginvesteringar skulle behöva fastslås klart och tydligt.

Vilka åtgärder avser kommissionen att vidta för att det inte ska bli någon ytterligare inblandning från EU:s sida när det gäller byggen av vägar och andra anläggningar i Polen?

Polens regering har beslutat bygga en omfartsväg runt staden Augustów, något som föranleder vissa tvivel på om detta projekt är förenligt med gemenskapsrätten, framför allt med fågeldirektivet (79/409/EEG⁽¹⁾) eller livsmiljödirektivet (92/43/EEG⁽²⁾). Mot bakgrund av detta vill jag fråga vilken ståndpunkt kommissionen intar i detta fall samt om kommissionen ämnar vidta åtgärder mot Polen inför Europeiska gemenskapernas domstol ifall det skulle konstateras att projektet strider mot gemenskapsrätten?

(EN) Kommissionen har som ett grundläggande åtagande att se till att medlemsstaterna följer EU:s lagar. Polen har genom sin anslutningsakt godkänt de grundläggande lagar som styr EU och dess regelverk. Polen måste därför – liksom alla andra medlemsstater – följa EU:s lagar. Livsmiljö- och fågeldirektiven är en del av EU:s miljölagstiftning och måste följas.

När en medlemsstat bryter mot lagen förbehåller sig kommissionen rätten att vidta de åtgärder den anser vara lämpliga och nödvändiga i enlighet med de befogenheter den fått enligt EG-fördraget. Kommissionen välkomnar de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att säkerställa att EU:s lagar följs fullständigt.

Kommissionen ger sitt starka stöd till den uppgradering av infrastrukturen som är en del av det transeuropeiska transportnätverket och också omfattar väginfrastruktur i Polen, inklusive sträckningen längs Helsingfors-Warszawa-vägkorridoren i landets nordöstra del. Kommissionen anser dock att man måste beakta hållbarhetsaspekterna för att finna rätt balans mellan transportbehoven och skyddet av värdefulla naturområden i enlighet med relevant EU-lagstiftning.

I fråga om motorvägsprojektet i Rospuda-dalen skickade kommissionen ett motiverat yttrande till Polen den 1 mars 2007. Polen har en vecka på sig att svara. Kommissionen måste sedan utvärdera svaret.

I nuläget, och innan kommissionen har mottagit och utvärderat det polska svaret, är det alltså för tidigt att bedöma vad som ska göras. Men kommissionen har redan klargjort att man ser frågan som viktig, och man kommer att fortsätta att ta hänsyn till dessa faktorer.

Domstolens dom ”Lidl Italia” av den 23 november 2006 förvärrar situationen för många återförsäljare som, med sina små och medelstora företag, skulle kunna få ansvaret för att innehållet i den obligatoriska märkningen stämmer trots att det i praktiken är omöjligt att göra en sådan kontroll. Detta innebär att den administrativa bördan för att tillämpa gemenskapslagstiftningen ökar betydligt. Detta strider även mot de initiativ som tagits av GD Näringsliv (bättre lagstiftning, minskning av den administrativa bördan). Det finns även andra effekter, såsom hinder för utbyten och sämre konsumentskydd.

Är kommissionen medveten om problemen i samband med denna dom och överväger man bland annat att under den pågående översynen av direktiv 2000/13/EG⁽¹⁾ tydligt ange vem som har ansvaret för att det finns en märkning och för märkningens innehåll på färdigförpackade livsmedelsprodukter.

(FR) ”Lidl Italia”-fallet handlar om frågan om marknadsaktörernas ansvar i livsmedelssektorn. Domstolen dömde att direktiv 2000/13 inte förhindrar en nationell reglering från att stipulera att ansvaret då man ej lever upp till de märkningsskyldigheter som fastställts i ovan nämnda direktiv vilar på alla operatörer i livsmedelskedjan, däribland även återförsäljarna. I detta fall är det den italienska lagstiftningen som har fastställt förutsättningarna för ett sådant ansvar och som har bestämt sanktionssystemet i den händelse att reglerna överträds.

Kommissionen utreder de juridiska följderna av denna dom i sammanhang med översynen av märkningslagstiftningen.

I praktiken när det gäller ansvar får man inte glömma bort att producenternas, tillverkarnas och återförsäljarnas samverkan blir allt mer komplex. På så sätt är t.ex. primära producenter mycket ofta bundna till tillverkare och återförsäljare genom kontraksskyldigheter som kräver efterlevnad med standarder rörande kvalitet eller säkerhet.

Allt fler återförsäljare erbjuder produkter som säljs under eget märke eller så spelar de en nyckelroll i olika stadier i utformandet av produkterna.

Denna situation resulterar i att aktörerna i livsmedelskedjan numera har ett större gemensamt ansvar, vilket skiljer sig markant från det individuella ansvar som tidigare fanns.

I vilket fall som helst tillhandahåller det pågående arbetet med att se över gemenskapslagstiftningen rörande märkning ett tillfälle att undersöka den här frågan och utvärdera det eventuella behov som finns för harmonisering på gemenskapsnivå, för att på så sätt undvika de inneboende riskerna för bakslag som finns i de skilda nationella lagarna gällande ansvar.

Kan Europeiska kommissionen uppge om den driver några program för medvetenhet om narkotika i Europa och, om så är fallet, hur frivilliga ska gå till väga för att tilldelas medel i syfte att driva sådana program för medvetenhet om narkotika?

(EN) Kommissionen bedriver för närvarande inga program för medvetenhet om narkotika i Europa. Kommissionen finansierar dock projekt för förebyggande åtgärder mot narkotika via programmet för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008). Kommissionen har också lagt fram ett förslag till beslut i parlamentet och rådet där man för perioden 2007–2013 inrättar det särskilda programmet ”Information och förebyggande arbete mot narkotika” som en del av det allmänna programmet ”Grundläggande rättigheter och rättvisa”. Förslaget diskuteras för närvarande i parlamentet och i rådet.

Frivilligorganisationer kan söka finansiering av program för medvetenhet om narkotika inom dessa program under förutsättning att deras projekt tillför ytterligare värden till EU. Gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet, inklusive förebyggande åtgärder mot narkotika, är ett komplement till medlemsstaternas åtgärder, och därför måste program för medvetenhet om narkotika finansieras via nationella, regionala eller lokala källor.

Hur mycket pengar kommer sammanlagt att utbetalas till de norra och södra delarna av Irland inom ramen för Interreg-programmet 2007–2013? Hur kommer dessa pengar att spenderas?

(EN) I linje med de nya förordningarna för sammanhållningspolitiken för 2007–2013 fattade kommissionen den 4 augusti 2006 beslut där man fastställde listan över berättigade regioner och den årliga fördelningen mellan medlemsstaterna av åtagandebemyndiganden för 2007–2013 för de tre målen inom sammanhållningspolitiken. I detta sammanhang fastställde kommissionen också de tre tilldelningarna ur Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) till det europeiska territoriella samarbetet (som kommer att ersätta INTERREG-gemenskapsinitiativet 2007–2013) för varje medlemsstat, med separata anslag för gränsöverskridande och transnationellt samarbete. Medlemsstaterna måste dock själva besluta om tilldelningarna till de enskilda gränsöverskridande och transnationella program där de kommer att medverka.

Irland kommer att delta i två gränsöverskridande program: ett med Wales (tilldelningen ur ERUF är 53 miljoner euro) och ett med Nordirland och Skottland (192 miljoner euro). Både Irland och Nordirland kommer också att medverka i de transnationella samarbetsprogrammen för norra gränsområdet (35 miljoner euro), Atlantregionen (104 miljoner euro) och nordvästra Europa (cirka 350 miljoner euro). Dessutom kommer PEACE-programmet att tillämpas inom ramverket för territoriellt samarbete för första gången, med en tilldelning ur ERUF på 225 miljoner euro.

Irland-Wales-programmet lades officiellt fram för kommissionen den 6 mars 2007. Kommissionen inväntar det formella framläggandet av de andra omnämnda programmen under våren detta år.

Mot bakgrund av att inget program för Irland och Nordirland ännu har godkänts och att endast ett har presenterats formellt går det inte att exakt precisera hur bidragen kommer att användas. Att döma av den pågående offentliga konsultationsproceduren för Irland/Nordirland/Skottland-programmet står det dock klart att programmets medverkande parter vill inrikta finansieringen mot frågor som regionalt samarbete för företagsamhet och turism och samarbete för utveckling och gränsöverskridande infrastruktur.

Kan kommissionen visa på studier som indikerar att den europeiska ekonomins konkurrenskraft verkligen kommer att förbättras genom att en gemensam företagsskattebas införs?

Är det inte så att ”en lösning för alla” inte kommer att lösa de strukturella skillnader som finns i många delar av den europeiska ekonomin i dag?

(EN) Under de senaste åren har ett antal studier gjorts om företagsbeskattning och den europeiska ekonomin. Vissa av de mer relevanta studierna nämns nedan.

Kommissionen publicerade själv en omfattande studie som gjorts av dess medarbetare, som assisterades av två grupper med experter från den akademiska världen och representanter från affärssektorn och arbetsmarknadens parter 2001⁽¹⁾. I denna studie konstaterades bland annat att det fanns ett antal skattemässiga hinder för att den inre marknaden skulle fungera effektivt. Dessa hinder gör att kostnaderna för att göra affärer och investera över gränserna inom EU är högre än för motsvarande nationella verksamheter. Detta leder till minskad konkurrenskraft inom EU. För att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning drog kommissionen därför slutsatsen att det bästa sättet att undanröja dessa hinder är att arbeta för införandet av en gemensam konsoliderad företagsbeskattningsbas.

2004 publicerade kommissionen ännu en studie om kostnader för uppfyllelse av skattskyldighet⁽²⁾ där man konstaterade att kostnader för uppfyllelse av skattskyldighet som uppkom i gränsöverskridande verksamheter signifikant överstiger de som uppkommer i helt nationella verksamheter. Införandet av den gemensamma konsoliderade företagsbeskattningsbasen, där antalet nationella skattebestämmelser som kan tillämpas minskas från tjugosju till en, förväntas minska dessa kostnader, som för närvarande inverkar negativt på den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

På akademisk nivå har ett antal studier om dessa frågor genomförts på senare år⁽³⁾. I dessa studier simuleras effekterna för tillväxt, sysselsättning och välfärd av olika exempel på skattesamordningspolitik inom företagsbeskattningen (normalt inom ett tillämpat ramverk för ett allmänt jämviktstillstånd). Dessa studier visar att vinsterna av en ökad samordning av företagsbeskattningen på EU-nivå, vilket en gemensam konsoliderad företagsbeskattningsbas är ett exempel på, beror på detaljerna i politiken. Men i allmänhet förväntas en generell välfärdsökning med mellan 0,18 och 0,94 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Inga studier har hittills simulerat de ekonomiska effekterna av de specifika detaljerna i skatteförslaget med utgångspunkt i antaganden som dess frivillighet för företag, konsolidering med en fördelningsmekanism, frånvaro av harmonisering av skattesatser osv., eftersom det förberedande arbetet ännu inte har slutförts. Kommissionen kommer dock att utforma en fullständig konsekvensbeskrivning som kommer att medfölja lagstiftningsförslaget, och som omfattar dessa områden.

Huruvida en ”lösning för alla” skulle lösa de strukturella svårigheterna i den europeiska ekonomin eller inte är öppet för diskussion. Men för att hänvisa till frågan, som gäller den gemensamma konsoliderade företagsbeskattningsbasen, är det tydligt att den inte är en ”lösning för alla”. Kommissionen planerar att föreslå denna som en frivillig åtgärd för företag, och inte som en obligatorisk åtgärd. På ett mer grundläggande plan gäller den gemensamma konsoliderade företagsbeskattningsbasen bara skattebasen. Skattesatsen skulle även i fortsättningen beslutas av de enskilda medlemsstaterna. Kommissionen undviker konsekvent och noggrant att arbeta för en ”lösning för alla” när det gäller företagsbeskattningen, vilket ytterligare illustreras i det nyligen utkomna samordningsmeddelandet⁽⁴⁾.

I kommissionens meddelande (KOM(2007)0013 slutlig) som nyligen offentliggjordes, förvarnas om en ny omgång reaktionära bestämmelser som kommer att drabba arbetstagare och pensionärer. Genom att stärka ställningen och vinsterna för de företagsgrupper som har en monopolställning på områdena för pension, hälsa och välfärd och med den åldrande befolkningen och pensionssystemens livskraft som förevändning förordas ett utökande av de flexibla formerna av sysselsättning, en försämring av försäkringsvillkoren, en höjning av pensionsåldern och drastiska nedskärningar av pensionerna på hälso- och välfärdsområdena. Både arbetstagare och pensionärer motsätter sig starkt detta.

Anser kommissionen att en höjning av pensionsåldern och ytterligare privatiseringar på områdena pension, hälsa och välfärd förbättrar arbetstagarnas levnadsnivå? Hur ser kommissionen på frågan om att alla pensionärer ska ha rätt att leva ett värdigt liv baserat på pensioner och sociala förmåner?

(EN) Europeiska unionen strävar efter modernisera den europeiska sociala modellen på grundval av gemensamma värderingar om social rättvisa och alla medborgares aktiva deltagande i det ekonomiska och sociala livet.

Rådet godkände rapporten Joint Report on Social Protection and Social Inclusion den 22 februari 2007 på grundval av kommissionens meddelande⁽¹⁾. I rapporten sammanfattas slutsatserna från den första omgången av den förenklade öppna samordningsmetoden, som omfattade social delaktighet, pensioner, sjukvård och långtidsvård. Som nämns i rapporten genomfördes en detaljerad analys av reserveringarna för pensioner i 2006 års rapport Joint Report on Social Protection and Social Inclusion och i dess bilagor⁽²⁾.

I rapporten från 2006 betonades att det har skett en kraftig ökning av den förväntade medellivslängden under de senaste fyrtio åren (en ökning med fyra år mellan 1960 och 2000, och en ytterligare väntad ökning med fyra år fram till 2050), och att detta sker samtidigt som människor lämnar arbetsmarknaden tidigare (den genomsnittliga ålder då man lämnar arbetsmarknaden är för närvarande lägre än i slutet av 1960-talet). Därför har det antal år då man bidrar till de sociala trygghetssystemen minskat samtidigt som antalet pensionsår har ökat, vilket innebär ett ökat tryck på finansieringen av pensionsystemen.

Medlemsstaterna har nyligen genomfört betydande reformer av sina pensionssystem för att hantera konsekvenserna av att befolkningen blir äldre och av att de stora efterkrigskullarna går i pension. Med dessa reformer vill man säkerställa de sociala trygghetssystemens finansiella hållbarhet. Kommissionen anser att sådana reformer inte får innebära att pensionärer inte får en rimlig inkomst. Enligt kommissionen är det effektivaste sättet att säkerställa både pensionssystemens hållbarhet och lämplighet att se till att fler människor arbetar och att de arbetar längre. Som en del av Lissabonstrategin har unionen satt upp målet att öka andelen anställda bland äldre personer (55–64) till 50 procent, och att senarelägga det faktiska utträdet från arbetsmarknaden med fem år. Pensionssystemen bör därför ge stöd för sysselsättning och avskräcka från tidig pension. Likaså är det viktigt att skapa möjligheter till anställning för äldre personer via lämpliga reformer av arbetsmarknaden.

I rapporten från 2006 understryks också att de allmänna fördelningssystemen för pensioner förväntas kvarstå som huvudsaklig inkomstkälla för pensionärer. Utvecklingen i riktning mot en mer utbredd användning av privata pensionsfonder betyder inte att staten ska lämna området. Allmänna myndigheter bör spela en nyckelroll när det gäller att övervaka och reglera privata pensionsfonder.

Sardinfiskarna i norra Portugal kommer i vanlig ordning att inleda ett biologiskt betingat fiskestopp på cirka två månader (omkring halva flottan i februari/mars och andra halvan i mars/april).

Fiskestoppet har som mål att skydda sardinbeståndet, som är en viktig fiskeresurs i detta område, och görs under en period då förutsättningarna är de bästa ur olika aspekter.

Det finns en gemensam fiskeripolitik, ett mål om samhällsekonomisk utveckling av fiskesektorn, och ett mål om att skydda fiskebestånden. Samtidigt måste fiskarnas inkomster skyddas under fiskestoppet.

Vilka åtgärder kan eller tänker kommissionen vidta för att garantera att fiskarnas inkomster skyddas under denna period av fiskestopp?

(EN) Fonden för fiskets utveckling (FFU) står för ersättningar till fiskare och fartygsägare vid tillfälliga uppehåll i verksamheten, under särskilda omständigheter.

Medlemsstaterna kan ge stöd med EU-samfinansiering vid omständigheter som inte kan förutses, särskilt sådana som beror på biologiska faktorer. Den administrativa myndigheten måste i förväg informera kommissionen om den vetenskapliga grunden för sitt förslag.

I detta fall är den längsta perioden för tilldelning av stödet sex månader för hela perioden 2000–2006. Vidare är för varje medlemsstat taket för gemenskapens ekonomiska bidrag från FFU till dessa ersättningsåtgärder för hela perioden från 2000 till 2006 en miljon euro eller fyra procent av det ekonomiska gemenskapsstöd som tilldelats till sektorn i den berörda medlemsstaten. Gemenskapens ekonomiska bidrag får inte överstiga det större av dessa två belopp.

För den period mellan 2007 och 2013 för vilken ett nytt portugisiskt verksamhetsprogram kommer att antas under 2007 står Europeiska fiskerifonden (EFF) för finansieringen av hjälpåtgärder vid tillfälliga fiskeuppehåll för fiskare och fartygsägare, men hanteringen av detta sker huvudsakligen inom ramen för anpassningsplaner för fiskeriverksamhet. De portugisiska myndigheter som ansvarar för sektorn måste garantera att bestämmelserna i EFF-förordningen följs innan hjälp kan ges.